Original subtitles

Var exakt lämnade du henne?

Tror du jag får många lajks?

Kraniet har sprickor som tyder på flera hårda slag mot huvudet.

Det är knappast nån fallolycka.

Det finns bara en person försvunnen i just det här området.

Benjamin Serén.

-Vad gör ni här? -Vilket varmt välkomnande!

Gärningsmännen går fria. Hur känns det?

Vad är det för jävla fråga?

Helvetes jävla skitungar! Försvinn!

Jag behöver komma i kontakt med en polis.

Det gäller liket de har hittat.

Hej, Cilla. Det är Åsa. Jag skulle behöva be dig om en tjänst.

Jag vet vem mördaren är.

Ja, jag vet att du säger att du inte vill.

Men det skiter jag i.

Iris Broman. Jag vill dela resten av mitt liv med dig.

Stanna!

-God morgon. -God morgon.

-Har du sovit gott? -Det gör jag aldrig nu för tiden.

Jag sov också jättekonstigt.

Vi var här allihop, och jag drömde om Christian och det var...

Jag antar att det hade med urnan att göra, men det kändes så verkligt.

-Drömmer du ofta om honom? -Nej.

-Okej. Vill du ha frukost? -Nej, jag måste till jobbet.

Är du säker på att du inte har börjat jobba lite för tidigt?

-Nej! -Men du...

Jag tänker att ikväll så gör vi om och så gör vi rätt.

Jag lagar nån god mat till oss-

-och så tror jag att det ska finnas nån bra flaska rödpang...

Nej, jag drack upp den. Förlåt.

-Jag köper en ny på Systemet. -Det är lugnt.

-Vi ses sen. -Det gör vi.

Men om du går till Systemet-

-så kan du ju passa på och köpa några fler flaskor.

Det är väl mysigt att ha, tänker jag.

Julie! Emelie! Nu får ni lägga ner paddan och komma!

-Hej! Stör jag? -Nej, då.

Jag har kollat upp Benjamins mamma Åsas alibi.

Cecilia Jansson. Jag fick tag i henne.

Hon bor i Australien och bekräftar att hon var med Åsa den kvällen.

Jaha, tack.

-Hej, Adam. -Iris.

Du lovade att inte logga in på mitt konto igen.

Du vet att du sätter mig i skiten.

-Ja, ja. Hur har du det, då? -Det är bra.

Jag har ett spännande fall, så det är bra.

-Och Region Syd sköter sig? -Ja, jättebra.

Vad heter det... Jag såg att du gjorde en intervju.

-På tv. Var det så smart? -Men snälla!

-Iris, du måste vara försiktig. -Ja, jag är det.

Jag har bytt lösenord nu. Det är ingen idé att du försöker logga in.

Det är ju tur för er att färdtjänsten är försenad.

Man brukar få vänta i över 30 minuter.

Sen får man åka runt halva stan. Vet ni varför?

Jo, för kommunen handlar upp de billigaste avtalen.

-Då blir det så här. -Ja...

Men du, Bertil, var var du kvällen den 29 maj 2004?

Jag var hemma.

Jag satt uppe och väntade på Alex och tittade på tv.

Sen kom Alex hem.

-Kommer du ihåg vilken tid det var? -Ja, det gör jag. Kvart i ett.

De ville tro att han var inblandad i den där pojkens försvinnande.

Alex! Han var ju med mig! Han har ingenting med det att göra.

Men det står väl i de gamla förhören?

Ja, men vi går igenom allt igen och pratar med alla inblandade.

Vi hoppas kunna lösa det nu.

-Lycka till. -Tack, Bertil.

Då kanske ni kan ta upp utredningen om den som sköt mig i ryggen också!

-Ursäkta, jag är sen. -Som vanligt.

-Men du vet hur det är. -Ja, ja, det är...

-Det är Iris. -Hej, det är Nina.

Din intervju har gett resultat. Vi har fått in ett tips.

Vad härligt! Våren är ju ändå den bästa tiden på året!

-Det måste man hålla med om. -Strax våra bästa vårtips.

Men först det här.

Töntig låt.

Är det säkert att jag får pengarna?

Om dina uppgifter stämmer, så absolut.

Tack.

Det är Sylvester.

-Sylvester Jonsson? -Ja.

-Vem är det? -Fastighetsägare och byggherre.

-En mycket välkänd Malmöprofil. -Och sexköpare. Och mördare.

Hur vet du att det är han?

Han var min kund i flera år.

Vi träffades regelbundet, en gång i veckan.

En kväll var han jättestressad och irriterad.

Han fick inte upp den. Så ringde det nån.

Då låste han in sig på toaletten för att jag inte skulle höra.

Men det gjorde du?

Står man tillräckligt nära så hör man ju.

Det var nåt om en kropp som skulle gömmas. Så mycket förstod jag.

Det var där ni hittade liket. Sylvester skulle betala för det.

-Vem pratade han med? -Det vet jag inte.

-Du har inget namn? -Nej.

Sen vägrade han betala mig.

Du har vetat det länge. Varför kommer du till oss just nu?

Jag vet inte.

-När var det här, då? -Det är skitlängesen nu.

De åren flyter mest ihop för mig. Men 2004-2005, kanske.

-Hej! Sylvester Jonsson. -Hej. Jens.

-Trevligt. Vad gäller det? -Vi vill kolla några uppgifter.

Absolut. Jag är glad om jag kan hjälpa till.

Då ska vi se. Varsågod, här har vi lite te.

Så, ja.

-Trevligt kontor. -Visst är det?

Som ett litet vykort.

Hur såg ditt liv ut i början av 2000-talet?

Det var ett tag sen det, men...

Jag startade ju firman -96.

Då var det mest en massa småentreprenader där i början.

Fram till 2001. Det var då vi började rita på vårt första...

...så att säga större, egna bygge.

Bostadsrätter här ute i Västra hamnen.

Sen har det bara rullat på i ett rasande tempo.

Just nu bygger vi nya studentbostäder runtom i Malmö.

-En lukrativ bransch. -Det är det.

Nånstans ska folk bo.

-Privatlivet, då? Hur var det? -Vilket privatliv?

Det var ju en väldigt intensiv period där i början-

-med uppstarten av firman, och det var innan jag träffade min fru Malee.

Det är hon som har ritat huset vi sitter i nu, bland annat.

Brukade du köpa sex under den där tiden?

Jag erkänner att jag en gång i mitt liv har gått till en prostituerad.

Men det var i Amsterdam, jag var 15 och...

Det är såklart ingenting jag är stolt över, men...

Det är som det är.

Claire Boström, säger det namnet dig nånting?

Nej... Nej.

Du har aldrig köpt sex av någon Claire Boström?

Nej! Absolut inte!

Du verkar inte bli upprörd över att vi frågar.

Nej, varför skulle jag bli det? Ni gör bara ert jobb.

Det finns de som är avundsjuka på min framgång.

I den här branschen är det väldigt lätt att få fiender.

-Så...var det nåt annat, eller? -Nej, inte just nu.

-Vi kanske återkommer. -Ni är välkomna.

-Tack. -Tack.

Alex? Hallå! Hej!

Sorry jag är sen. Hur är läget?

Jo... Jag hade...

-Jag hade besök idag. -Jaså? Av vem då?

Polisen.

-Ville de nåt speciellt, eller? -De ville prata om Benjamin.

-Din kompis som försvann. -Han var inte min kompis, okej?

Den jävla tröskeln! Den ska väck!

Polisen tror att de ska kunna klara upp fallet.

Och så...

...var det nån som ringde hit. Sökte dig. Sa att du var skyldig pengar.

-Har du börjat spela igen? -Nej.

-Jo, det har du. -Nej, du är bara paranoid.

Alex, varför har du börjat med den skiten igen?

Vad fan är det här, då?

-Vad fan tror du? Din jävla hycklare! -Jag spelar för mina egna pengar.

Tror du att jag är en jävla mördare, eller?

Jag är bara så trött på alla lögner!

Jag orkar inte med ditt skitsnack hela fucking tiden!

Alex! Al...

-Det fattas lite, du vet... -Det fattas 13 000.

-En del är danska. De är värda mer. -Driver du, eller?

Det är lugnt, jag kommer fixa dina pengar. Jag lovar. 13 000...

Ta inte min snällhet för givet.

Jag har varit schyst trots din gamla skuld. Hur mycket var den på? 80?

-75. -Plus 13 000 och ränta. 100.

-100 000? -Chansar du, eller?

-Vi lägger på fem. -Lägg av nu.

-Tio. -Okej, 100 000.

110 000 till nästa torsdag.

-Jag kan inte skaffa så mycket... -Hur kan du inte skaffa dem?

Har du berättat för din farsa varför han sitter i rullstol?

Att det är för att du inte kunde betala din förra skuld i tid?

Eller vill du också hamna där?

110 000 till nästa torsdag. Varje vecka kostar dig 10 000 extra.

Hälsa farsan.

Du är ovanligt tyst idag. Är det nåt speciellt som har hänt?

Va? Nej...

Är det nåt som tynger dig?

Nej. Eller... Jag är väl orolig för Liv, kanske.

Och varför är du orolig för din dotter?

Jag är rädd att det ska hända henne nåt.

Hon är ju i den åldern...

-Vad är det du tror ska hända henne? -Jag vet inte vad hon gör.

Hon berättar nästan inget för mig längre.

Hon säger bara att jag ska byta jobb.

Varför säger hon det?

För att jag är...

...trött och sur när jag kommer hem.

Handlar det bara om ditt jobb, tror du?

Jag känner mig så ensam.

-Det är bra, Hillevi. -Förlåt.

Har du gjort nånting för att försöka förändra din situation?

Jag har försökt.

Men jag vill inte dejta nån på nätet.

-Och Liv vill inte följa med ut. -Så då blir du kvar hemma?

Men du kan ju gå ut och äta.

-Ensam? -Ja. Varför inte?

Nej, så desperat är jag inte.

Hillevi, du ska få en uppgift av mig.

Till nästa tillfälle ska du gå ut och äta middag med dig själv.

Att Sylvester skulle neka kunde man ju räkna ut.

Vet du vad den mannen har gjort för Malmö?

Ja, då kan vi ju bara låta honom göra lite som han vill?

Vilken koppling skulle Sylvester ha till Benjamin?

-Jag håller på och söker nu. -Bra.

Kan Benjamin ha gjort praktik hos Sylvester?

Eller så kanske föräldrarna kände honom.

Och jag tror att vi behöver prata mer med Claire. Det är nåt med henne.

Ni tror alltså mer på en prostituerad missbrukare än Sylvester Jonsson?

Med all respekt, Iris, men nu är du faktiskt helt fel ute.

Kerstin, är det nåt problem att jobba med mig?

Nej, självklart inte.

Men jag har ägnat åratal åt den här utredningen.

Vi gick igenom allt. Vi vände på varenda sten.

Ibland måste man inse att man kommer inte längre.

Nähä, nu måste jag dra. Hämta på dagis.

-Va? Har han barn? -Han har hundar.

Jaha.

-Hej! Du tog inte bilen i morse. -Nej. Vad har du på dig?

Jag tänkte att vi ska dra och rida innan middagen.

-Va? Nej, inte jag. -Jo, varför inte? Kom igen!

Visste du om att den där vinflaskan jag drack upp kostade 2 498 kronor?

-Det var en födelsedagspresent. -Från vem då?

Sultanen av Brunei, eller?

Nej, från pappa.

-Jaha. -Gå och byt om nu, så drar vi.

Jag har inte ridit på hundra år.

Just därför. Du behöver komma ut lite och tänka på nåt annat.

-Och jag har redan fixat hästar. -Men du kunde väl ha frågat först?

Jag kanske hade kunnat fråga innan, ja.

Men du var på jobbet och jag ville inte störa dig.

Plus att jag tänkte att du skulle bli glad för en överraskning.

Christian hade velat att du kom ut...

Måste du prata om Christian hela tiden?

Nej, det gör jag inte.

Men jag tror också att det är bra för dig att prata lite mer om Christian.

Iris, snälla, kom igen nu.

-Hej. -Oj?

-Inte föräldramöte, ser jag? -Nej, jag ska bara ut och äta.

En dejt, alltså? Vart ska du? Och vem är han?

Nej, det är ingen dejt. Hur ser jag ut?

-Ska jag vara ärlig? -Ja.

Du är jättefin, mamma.

-Har du hittat nåt? -Ja.

-Salladen med halstrad tonfisk. -Något att dricka?

Det där, kanske.

-Bra val. -Tack.

-Kommer det nån mer? -Det blir bara jag ikväll, så att...

Den här?

Den runda, fylliga smaken med citrustoner passar bra till fisken.

-Ja, det blir bra. Tack. -Tycker du om det?

-Varsågod. -Tack.

Hallå! Du får inte springa ifrån notan.

Gud, förlåt... Jag ska naturligtvis betala för mig.

Men det här går inte, tyvärr.

-Tyckte du inte om vinet? -Jo, men...

Jag klarar inte av att sitta där inne.

Min psykolog gav mig i uppgift att gå ut och äta ensam.

Men jag vill verkligen inte göra det här.

Jag går själv till en psykolog. Vi kanske går hos samma.

Det är klart att du klarar uppgiften.

Det är många som kommer och äter ensamma.

Det ska du verkligen inte skämmas för.

Vill du försöka igen?

Ja.

-Visst är de fina? -Mmm.

Jag tycker de påminner om Guldfot och Silverfot.

Ska vi inte galoppera lite? Kom igen, då!

Allez, mina små älsklingar. Nu ska vi gå och lägga oss.

-Vad drömmer du om? -Inget.

-Förlåt igen. -Ja. Jomen det är samma. Tack.

Och...voilà!

Varför har du köpt två?

För att du sa att Christians syster också ville ha honom.

Du menar att vi skulle dela på honom? Det gör jag aldrig!

Nej, det vet jag.

Vad ska vi lägga i den, då?

-Är inte det här för sjukt? -Nej.

Vi kan såklart ge henne den riktiga Christian om du hellre vill det.

-Eller? -Kör.

Shit!

Nej, åh Gud...

Vänta, så här. Kolla här. Så här gör man. Så.

De måste ju liksom in i lågorna, allihop.

Vill du ha?

Nej, förlåt. Du har ju gått över till weed brownies.

Du kan ju inte stå och röka framför mig. Det fattar du väl?

-Ska du anhålla mig? -Kanske.

Vet du hur dåligt jag sov efter den där jävla kladdkakan?

-Man brukar sova som en baby. -Det gjorde inte jag.

Fan, vad äckligt.

Det blir ju bara en klump. Vi kan inte ha en klump i Toves urna.

Är du säker? Det hade varit rätt åt henne.

Ja. Det är faktiskt hennes fel att jag förlorade körkortet.

-Har du förlorat körkortet? -Ja, men säg inte det till nån.

-Hur blev du av med körkortet? -Ja, jag körde för fort.

Det var Toves fel. Hon hade precis sagt att hon tänkte ta lägenheten.

-Fucking Tove. -Ja, fucking Tove.

-Nu ska vi ha lite... -Nej, nu börjar de blöda.

Nej, men kolla här. Nu jävlar!

-Vad har du gjort? -Äh, jag red igår.

Min syrra tvingade mig att rida. Eller halvsyrra. Vi har olika pappor.

Vi är bara halvsystrar. Har du några syskon?

En bror, men vi har inte så mycket kontakt.

Hallå. Jens Mikaelsson.

Vi har tyvärr inte kunnat bekräfta din historia.

-Och? -Du vet vad det betyder.

Pengarna är fan mina! Jag har ju sagt vem som har gjort det!

Det har du, men det räcker inte.

Du minns inget mer av det där samtalet?

Eller nåt annat från den kvällen?

Claire?

Okej.

När Sylvester var på toaletten kollade jag igenom hans jacka.

Jag letade efter plånboken, men den var inte där.

-Men du hittade nåt annat? -Ett halsband.

-Tog du det? -Vad fan tror du?

Men hur vet du att halsbandet hade nånting att göra med telefonsamtalet?

Han kom tillbaka nästa dag.

Jag har aldrig sett honom så aggressiv.

Han var en av de lugna, men nu blev jag fan rädd.

Han gick på om det jävla halsbandet, men jag bara blånekade.

-Har du kvar det? -Nej.

Var gjorde du av halsbandet?

Jag vill inte att ni drar in henne i det här.

Drar in vem?

Upprepa efter mig, tack. Jag ritar en bild.

Jag ritar en bild.

-Du ritar en bild. -Du ritar en bild.

Han ritar...

Det är någon vid dörren.

Ska vi upprepa det också?

-Hej! -Hej.

Vi skulle behöva prata med Vera en liten stund.

Vera, kan du komma hit ett tag?

-Du är Vera Boström? -Ja.

-Och din mamma är Claire Boström? -Vad har hon nu gjort?

Det gäller en present som din mamma gav dig när du fyllde år.

Ni måste ha tagit fel. Claire ger inte presenter.

Ett halsband som du ska ha fått när du fyllde tio.

Kommer du ihåg att du fick det? Har du kvar det?

Ni kan behålla det om ni vill. Men i så fall vill jag ha betalt.

Du kommer att få tillbaka det när vi är klara.

-Var det allt? -Nej.

Vi skulle behöva topsa dig för att utesluta ditt dna från smycket.

Det kan vi göra här, eller så får du följa med till stationen.

Gör det nu.

Kan du gapa?

Tack.

När man för en gångs skull får en present så slutar det så här.

Kunde man fan räkna ut med röven.

Du, tack för hjälpen.

Vera, byt låt. Ge mig den. Jag ska visa dig.

Den här? Den är fan asdålig. Lägg av.

-Nej. -Du har så jävla dålig musiksmak.

-Nä. -Jo, det har du visst.

-Claire. Vem är det? -Tråkig kompis bara.

-Varför känner inte jag henne? -Jag vet väl inte.

Det är en kompis sen jag var liten.

-Tjena. Allt bra. -Det är bra. Själv?

Det är lugnt.

-När du ringde sa du för 300. -Vi vill ha rabatt.

Det är faktiskt min födelsedag idag.

Grattis. Ser det ut som att jag bryr mig eller?

-Ja, lite. -Skitkul.

Allvarligt, har ni mer pengar eller ska jag tagga?

Zarah, har du mer, eller?

-Va? Jag? -Ja, du.

-Ja, vänta då. -Kom igen nu.

-Det fattas fortfarande hundra. -Men kom igen.

Vill du ha några kunder eller inte?

Varför är det alltid sånt jävla jidder med dig?

Det här är sista gången. Ta de här och ring aldrig mig igen. Okej?

Okej, då. Jag vill inte ha din jävla skit ändå.

Han är så jävla jobbig.

Jag vill inte ha något den här gången. Jag sa ju det.

-Va? Det vill du ju visst. -Nej.

Du betalade ju hälften. Hälften är min, hälften din.

Kom, vi går. Det blir alltid roligt med mig, eller hur?

Syl? Syl?

Syl, är du här?

Vad är det som har hänt?

-Är du sjuk? -Nej. Gå och lägg dig, snälla.

-Men Sylvester, säg vad det är. -Jag kan inte.

Vad det än är, så löser vi det tillsammans.

Jag...

Jag gjorde nåt för längesen, långt innan jag träffade dig, Malee.

Det var så jävla dumt.

Jag...slog ihjäl en kille.

Han pressade mig på pengar och sa att jag höll på med slavarbete.

Han skulle gå till polisen. Så jag...

Du har aldrig sett mig sån, Malee, men...

Jag kunde bli jävligt arg förut.

Det liksom svartnade för ögonen. Jag tappade kontrollen.

Jag slog ihjäl honom med en hammare.

Förlåt, Malee.

-Vem vet om det här? -Du, jag...

...och en till, en man som gömde kroppen.

Men honom har jag koll på. Tror jag i alla fall.

-Tror du? -Han är svag.

-Var gjorde du av hammaren? -Slängde den i havet.

-Vet han om det? -Vem?

Den svaga mannen.

-Hallå! -Tjena!

Hej! Jag trodde du var på rehab idag.

Det blev inställt. Vad gör du här?

Jag har blivit av med min plånbok. Jag har fan letat överallt.

-Jag hittar fan inte den, alltså. -Jaha.

Men jag kommer tillbaka nån dag snart. Okej?

-Hoppas att du hittar den. -Ja, tack.

-Claire. -Bara fem minuter till.

Hon kommer inte. Det var samma sak förra gången. Kom nu.

Tjena, Bertil! Du ska till rehab, som vanligt?

-Nej, jag ska till polishuset. -Jaså. Okej.

Så, Bertil. Berätta varför du är här idag.

-Jag ångrar mig. -Vad ångrar du?

Att jag ljög.

Ljög om vad?

Alex är en bra grabb. Han var bara 17 år.

Han hade inte det så lätt.

Han fick alltid skulden för allt. Jag visste att ingen skulle tro honom.

-Alex Persson? -Ja, vad då?

Följ med.

Diarienummer: 1205K6745304.

Nu vill jag att du berättar vad som hände efter att du lämnat festen.

Det har jag ju redan svarat på.

Vet du vad han gjorde den natten?

Nej, han sa bara att han hade varit ute.

Du kom inte alls hem kvart i ett den natten.

Din pappa har tagit tillbaka sitt vittnesmål.

Så nu behöver vi ställa samma frågor en gång till.

Den här gången kanske du kan berätta-

-vad du egentligen gjorde den där kvällen efter festen.

Textning: Åsa Tålig Iyuno

-vad du egentligen gjorde den där kvällen efter festen.

Textning: Åsa Tålig Iyuno