Original subtitles

Vi är färdiga nu. Ursäkta att det tog lite tid.

Rektorn hämtar oss snart.

Det här är flickornas flygel. Det är lugnt för att de har lektion.

Maja väntar på dig på rummet.

-Maja, du har besök. -Hej.

-Maja, det här är Stine. -Hej, Maja.

-Bente. -Hej.

Det här är palatset. - Du har bott ensam här sen i augusti, Maja.

-Men du har saknat en rumskamrat. -Ja.

-Här är min säng, men vi kan byta. -Nej, det går bra.

-Det blir mat i huvudbyggnaden sen. -Vi ses.

Visst är det fint?

Jag ordnar med sängkläderna.

Varför följde inte pappa med?

Pappa kunde tyvärr inte i dag.

Det ska nog bli bra här. Mycket bättre än i skolan hemma.

Du kommer säkert att trivas här. Det kunde inte fortsätta så.

Och du kommer ju hem på helgerna.

Då blir det kul att höra...

DEN SOM DRÄPER - MÖRKRET

Jag har tyvärr ingen mjölk.

-Tack för att du kom förbi. -Självklart. Men Louise...

-Att Stine rymde är inte ditt fel. -Jo, det är det.

Jag borde ha förutsett att hon kunde reagera så här.

-Du ville ta reda på var Emma finns. -Jag ville bevisa att jag förstod.

Hon ljög mig rakt upp i ansiktet, och jag såg det inte.

Jag hade fel.

Det kommer att hända igen.

Stine Velin kan inte genomskådas. Hon kan inte förklaras.

Såna människor finns, och det måste du leva med.

Du måste kunna se en gärningsman som Stine Velin i ögonen igen.

Om du inte kan det, då ska du inte jobba med det här.

Vi ses på morgonmötet.

God morgon.

Man har sökt Stine Velin hela natten utan resultat.

Hon kan dyka upp hos familjen-

-så vi har folk hos föräldrarna, brodern Mikkel och på hans arbete.

Visar hon sig där så tar vi henne.

-Familjen är i en sommarstuga. -Varför går hon på familjen nu?

Det var först i går hon insåg hur mycket de har svikit henne.

Hon handlar irrationellt. Vi vet inte vad hon kan göra.

-Presskonferens om 10 minuter. MT? -Vi efterlyser Stine Velin.

Vi ber folk att höra av sig, och vi måste säga att hon är farlig.

Emma då? Tänk om Kjeldsen dödar henne.

-Vi kan inte gå ut med det. -Jan...

Jag inser risken, men vi måste hitta Stine och Anders. Tack.

Jag går igenom Stines förhör igen. Jag kan ha missat nåt.

Jag hör om vi kan få mer folk.

Vi kommer att ta henne.

Bra.

Det är bara vi två kvar nu.

Ge mig händerna.

Jag gillade brevet du skrev till dina föräldrar.

Du tvivlar inte på att de älskar dig. Det är så fint.

Så där.

Nu ska du träffa mina föräldrar, när vi vet var de har gömt sig.

Stine Velin efterlyses för mord och kidnappning. Hon är farlig.

Den som har sett henne uppmanas höra av sig till polisen.

Ja, men... Vi tar det senare. Vi tar det senare, säger jag.

Olivia får ändå reda på det förr eller senare.

Ja, pappa, men om det är okej så berättar jag det helst själv-

-och skonar henne från detaljer om mord och våldtäkt.

-Stine måste ha blivit tvingad. -Man kan inte tvinga Stine till nåt.

Vad gjorde flickorna som rättfärdigar att hon höll dem instängda?

Jag försöker bara att förstå henne.

Det är omöjligt. Det borde du ha insett nu.

Mamma.

Stine är sadist, och det har hon alltid varit.

-Säg inte så. -Det gör jag visst!

-Det är en befrielse att få säga det. -Stine hade det svårt som barn.

-Det ändrade sig när hon blev vuxen. -Inget förändrades, mamma.

Hon blev bara bättre på att dölja hur störd hon är.

-Varför tror du Martin stack? -Han hittade nån annan.

Jag prata med honom. Stine var aggressiv, ljög och var otrogen.

Han visste inte vem hon var.

Han undrade om hon bara hade spelat en roll när de träffades.

-Och vad sa du? -Att han skulle sticka därifrån.

Dina föräldrar sa att du ljög.

De trodde inte att Mikkel kunde göra nåt sånt.

De sa att ditt tal var en lögn, och de tror fortfarande inte på dig.

-Har jag fel? -Varför bryr du dig?

För att jag tror dig, Stine.

Det måste ha varit jobbigt att dina föräldrar svek dig så.

Jan. Nån säger sig ha sett Stine i Kastrups hamn.

Kastrups hamn är ju åt fel håll.

Hon kanske ska till Anders Kjeldsen.

-Hon sa ju att han var i en hamn. -Okej, vi åker och tittar på det.

-Dennis Højbjerg. -Jan Michelsen.

Ja, det är hon. De gick förbi mig nere på vägen.

-"De"? -Hon gick med en pojke.

-Kan det inte ha varit en flicka? -Jo, kanske.

-Kan de ha varit hon? -Ja, men hon ser inte ut så längre.

-Varifrån kom de? -Från skjulet där borta.

Jan!

Hon sköt honom. Varför gjorde hon det?

Jan?

Ringer du in det?

-Louise. -Det är jag.

-Vi hittade Kjeldsen i Kastrup hamn. -Var Emma med honom?

-Stine sköt honom. -Va? Emma, då?

Hon lever, men Stine har henne. Vi kan rädda henne.

-Jag behöver vatten. -Inte nu.

Vi går ner här.

Stanna där, och ta inte kontakt med nån.

Gör du det så skjuter jag dem. Jag håller koll på dig.

Kom! Hoppa in!

Hoppa in!

Vet vi att hon har Emma?

Ett ögonvittne såg dem lämna hamnen.

-Spår av kamp? -Nej, två skott från nära håll.

Bra att du kom, Louise. Vill hon ha Emma som gisslan?

Nej, det är för att ha en förtrogen när hon inte längre har Anders.

-Hon vill nog åt de som svikit henne. -Föräldrarna eller Mikkel.

Men hon vet att polisen skyddar dem, så hon försöker nog med nåt annat.

Hans fru eller dotter.

De måste i säkerhet. Vi hämtar Olivia först.

Vi hämtar frun efteråt. - Du åker med mig.

Sköt dig nu.

Olivia? Olivia?

Kom.

Hej. Vad gör du här?

Får jag inte hälsa på min brorsdotter? Hej, raring.

-Hej. -Vilken fin skola.

Det är likt din pappa att välja en så fin privatskola.

-Varför är ni ovänner? -Det är vi inte.

Varför sa du då det där på festen?

Det hände för längesen. Vi är inte överens om vad som hände.

Vet du var han är? Jag vill prata med honom.

Han är med farmor och farfar. Polisen hämtade dem.

-Ska du också träffa dem? -Ja.

Vet du vart de åkte?

-Nej. -Får jag se din mobil?

-Visst. -Oj, vad fin den är.

-Vad har du för kod? -1512.

-Jag fick den av farfar. -Jag vet.

Så fina presenter fick inte jag när jag var barn. Du har tur.

Den är jättefin. Här.

Jag besöker er snart, när jag blivit sams med din pappa.

Spring iväg och lek nu. Vi ses. Hej då.

Sätt dig i mitten.

-Vart ska vi? -Till pappa i en sommarstuga.

Ställ hennes saker här.

-Hej. -Hej.

Spänn fast dig.

Kör upp fönstret.

Kan jag lita på dig? Va?

Kan jag det?

Dina föräldrar är bra.

De finns där för dig.

Mina föräldrar är fulla av skit.

Det ska jag visa dig.

Polisen är på väg med Camilla och Olivia.

-Har det hänt nåt? -Nej, men de vill ha oss samlade.

Var det skott?

-De är skjutna. -Poliserna?

-Stine... -Ge mig telefonen. Lägg den där.

Där.

Sätt er. Sätt er ner.

Sätt er!

-Snälla, Stine... Låt flickan gå. -Nej.

Hon ska höra det här.

Nu, Mikkel...

Berätta för oss vad du gjorde mot mig.

Säg det.

Vad ska jag säga?

Vad vill du att jag ska säga?

-Vad vill du att jag ska säga? -Du ska berätta...

-Berätta vad du gjorde. -Vad jag gjorde?

-Du lät Kjeldsen överfalla mig. -Det var ditt eget fel.

Jaså? Hur många kvinnor har du dödat nu, Stine?

Är det fem? En av dem var Erika Bernn, Martins fästmö.

-Mikkel... -Håll käften!

Polisen berättade att du torterade henne, Stine.

-Men det är väl också mitt fel. -Jag var tolv när du började glo.

Du kom alltid in på mitt rum när jag bytte om.

Du gick runt halvnaken i huset, inför mig och alla mina vänner!

-Du fick röra mig den dagen. -Du provocerade. Jag ville döda dig.

-Du våldtog mig. -För att du bad om det!

Du bad om det själv!

Jag har aldrig rört henne. Hon ljuger, mamma.

Jag har aldrig rört henne. Jag svär. - Du ljuger.

Mamma.

Är vi framme snart?

-Är pappa där? -Ja.

-Är faster Stine också där? -Varför frågar du det?

-Ingen anledning. -Olivia?

Hon var på skolan.

-Vad ville hon? -Låna min Iphone.

-Din Iphone? Varför det? -Har ni "Hitta min Iphone" på den?

-Jag vet inte. Mikkel sköter sånt. -Ge mig telefonen.

Ge mig den.

-Vad händer? -Inget.

Mikkels telefon finns inlagd. Hon vet var han är.

Ta kontakt med vårt folk där uppe och ring efter förstärkning.

08-41, kom.

08-41, kom.

Vilken storebror, va?

Nå...

Mamma och pappa.

Vem beslutade att jag skulle skickas iväg-

-och att Mikkel skulle få stanna i familjen?

Nå?

Var det du, pappa?

-Det var ju för att... -Tyst.

-Jag var tvungen att... -Tyst, mamma!

Pappa? Du kan gå.

Jag menar det.

Du betyder inget för mig.

Pappa.

Du kan stanna eller gå. Jag bryr mig inte.

Ole?

Nej, Stine!

Camilla. Camilla, Oliva. Kom.

Kom, Olivia.

Gå upp till huvudvägen. Nu.

Det är Louise Bergstein. Vi har två poliser skjutna här.

-Båda är döda. Förstärkning på väg? -Ja.

De får inte köra ända fram. Hon får inte höra dem.

-Jag hämtar Emma. -Du får vänta. Annars går jag med.

-Jag kanske kan prata med henne. -Louise... Hon är beväpnad. Stanna.

Mamma...

Du är så bra på att välja.

Nu får du välja vem som ska dö.

Du...eller Emma.

Kom igen. Kom igen, mamma.

Du måste välja.

Vem ska jag skjuta?

Kom igen, mamma. Du klarar det här.

-Ska jag skjuta dig... -Nej.

-...eller henne? -Gör det inte.

Vad ska jag inte göra?

Ska hon dö, mamma? Va?

Eller är du mer värd?

-Ska jag skjuta dig? -Gör det inte...

Stine!

Lägg ner pistolen, Stine!

-Nej. -Stine...

Släpp Emma.

Är det Emma du vill ha? Lovade du hennes föräldrar att hitta henne?

Du kan få rädda Emma.

Kom ner och släpp pistolen så får hon gå.

Ta hennes plats så släpper jag henne.

Annars skjuter jag henne, Jan.

Okej.

Stine...

Du kan gå, Emma.

Jag menar det.

-Vart ska du? -Stine...

Du kan väl inte bara gå, Emma.

-Stine... -Tyst med dig!

Det var ju vi två. Kom tillbaka, Emma.

Gå, Emma!

-Jan! -Ta henne härifrån.

Vad hände?

Borde inte du vara sängliggande på din egen avdelning?

-Jag mår bra. -Du är dagens hjälte i media.

MT och Karlslund ger dig äran. Du får säkert en medalj.

-Hur mår pappan och brodern? -Pappan ligger på uppvaket.

Brodern klarade sig inte. De gjorde vad de kunde.

-Är Emma vaken? -Jag tror det.

Hur mår hon?

Hon vill inte träffa sina föräldrar. De sitter där nere.

-Vill hon inte träffa dem? -Nej.

-Kan du hämta dem? -Okej.

Hej, Emma.

Jag heter Louise och var ute i sommarstugan i går.

Får jag komma in?

Det här är Jan.

Han var också med i sommarstugan.

Han är polis och har letat efter dig och Julie.

Hej, Emma.

Har ni hittat Julie?

Ja, det har vi.

Jag är glad att hon inte var ensam på slutet.

Att du var med henne.

Var det du som hittade henne?

Ja.

Vill du inte prata med dina föräldrar?

De ska inte få se mig. De vet vad han har gjort med mig.

Oavsett vad som har hänt så älskar dina föräldrar dig.

Emma.

Inget av det som har hänt är ditt fel. Inget.

Det vet dina föräldrar också.

De borde få visa dig det.

Om du kan så bör du försöka titta på dem.

Du behöver inte göra mer än så.

Försök titta på dem, okej?

-Stannar du här? -Ja, de håller kvar mig ett tag.

Hur blir det med Emma?

-Kommer hon över det här? -Nej.

Hon kommer aldrig över det, men...

Hon kan lära sig att leva med det.

-Fortsätter du att prata med henne? -Ja.

Om hon vill så gör jag det.

Tack.

Det var det.

Nu går jag hem. Krya på dig.

Louise...

Tack för hjälpen.

Vi ses.

Förra gången pratade vi om din tid på internatskolan.

Maja, din rumskamrat.

Vill du berätta lite om henne?

Visst.

Om du tycker det.

Maja var en fin flicka. Hon hade bara vita underkläder.

Hon packade alltid två resväskor när hon skulle hem.

Och hon duschade aldrig utan badtofflor.

Och så hade hon en storebror.

Ska jag berätta om honom?