All language subtitles for Creep Encounters (2024).sv

Du måste signera här, här och här.

Nå... Vad mer kunde du få
fram från vraket?

Det finns en spindelliknande
varelse i tanken där.

Vi tror att utomjordingarna samlar
exemplar från olika planeter.

Som de gjorde med oss.
Subs/Sync: PTNK

- Som husdjur. Undrar om det ingår koppel?
- Som du sa... Det är hemligstämplat.

Varför tar du inte av dig masken?
Det är säkert här, Deacon.

Är det? Jag litar inte på de
här sakerna. Eller på dig.

Du är mindre än 200 meter från skolan,
och den här platsen är säkrad.

- Är alla prover klara eller inte?
- Ta vad du vill ha.

OIDENTIFIERAT FLYGANDE FÖREMÅL

ALIENS

MÖTEN MED KRYP

- Varför är inte skolan öppen än?
- Kanske ett rör som har sprungit läck.

Eller så har strömmen gått.
Eller kanske en brand.

Jag vill bara inte gå till skolan idag.

I dina drömmar, James. De tvingar oss
ta lektioner i en båt om ett rör brister.

Minns du när värmen gick på vintern?
Man var tvungen att stanna hela dagen.

- Skolan suger.
- Varenda skola suger.

Såg ni skolfälten?
De döljer nån rymdskeppskrasch.

- Menar du inte en flygkrasch?
- Nej, ett UFO.

Fick du sova tillräckligt inatt, Jacob?

- Det låter som du trippar.
- Ett utomjordiskt rymdskepp?

Nej, bara en flygkrasch. Inget mer.

God morgon. Alla väskor i klassrummen,
och alla samlas i aulan.

Kom igen nu. Så fort ni kan.

Så, trots vad ni sett på nyheterna,
så är det här inte ett UFO.

Det är en flygkrasch. Okej?

Mr Ledbetter, min pappa sa
att det var ett UFO.

Jag är ledsen, men din pappa
har fel den här gången, Amber.

Var är alla andra?
Var är resten av klassen?

De flesta föräldrar vill inte skicka sina
barn till skolan, på grund av UFO-kraschen.

En flygkrasch, Amber. Ett flygplan.

Mellanstadiet och högstadiet
delar klassrum idag.

På grund av kraschen,
vill vi ha alla klasser tillsammans.

- Jättebra! Dela klassrum med blöjbarnen.
- Dela klassrum med puckon!

Tack... Mrs Stock är på väg,
och det är resten av lärarna också.

Var uppmärksamma, eftersom
kraschen skedde så nära skolan.

Om ni ser något märkligt meddela mig eller
nån i personalen så snart som möjligt.

Stanna inom skolans område, såvida inte
era föräldrar är här för att hämta er.

Och håll er borta från baksidan av
skolan, eftersom kraschen är så nära.

Om en minut kommer jag att be er alla
att gå till första lektionen. Några frågor?

Inga?

Tack.

- Sätt dig ner.
- Hej, Helen.

- Var har du varit?
- Jag hittade den här vid ytterdörren.

- Vad är det i den?
- Ja, säg det.

- Det kanske är vaktmästarens?
- Varför skulle vaktmästaren ha portfölj?

Han kanske langar i skolan, eller nåt?

- Öppna den.
- Den har gått i baklås.

Låt mig ta en titt på den.

- Vilken flexibel kille.
- Jag är lärare i naturvetenskap.

Kom nu.

Nej, du har rätt.
Nej, den sitter fast.

Jag öppnar den sen.

- Hörde ni? Vad var det där?
- Skolan heter Creek High. Allt knarrar.

Väldigt roligt. Du är igång
och skämtar redan, Rudy.

På tal om skämt. Alice sa att du
såg en man på toaletten tidigare.

- Du trodde inte på henne, va?
- Jag var tvungen att titta.

Herregud, Helen. Hur mycket av
av det där tar du på dig?

- Mitt hår är inget bra idag.
- Jag ser det.

- Lägg av!
- Sånt händer de bästa.

Hör på. Det var inte en flygkrasch
de visade på nyheterna.

Nu börjas det.

De bar masker och...
knuffade bort journalister.

- Vad var det då?
- UFO.

Kom igen nu.
Det här börjar låta lite för långsökt.

- Ni har sett för många filmer.
- Jag tittar inte ens på film.

- Det gör i alla fall du.
- Stick och brinn.

Jag har en dramaklass nu.

Jag har Chris på. Jag ska titta på det här.

- Vilken sorts lärare är jag?
- Vi ses på rasten.

- Vi ses senare.
- Hej då.

Nej...

Kan jag hjälpa dig?

- Trevligt att träffas, mr...
- Mr Ledbetter.

- Jag har inte sett dig förut på Creek High.
- Jag är nyinflyttad. Trevligt ställe.

- Märkligt, på sista skoldagen.
- Jag fick veta att jag skulle börja idag.

Följ med mig då.
Vi ska se till att du blir inskriven.

Alla säger att man kan se kraschen
från toppen av kullen.

- Jag ser inget.
- Du är inte tillräckligt lång, James.

Alla sa att man kunde se den
från andra sidan majsfältet.

Vem har berättat det här?
Skulle de inte ha täckt över det?

Troligen någon som sa att de
kunde se det här uppifrån.

Miss Winters har en videokamera.
Den har en zoom.

- Jag vet inte var hon har den.
- I förrådet. Jag såg henne lägga den där.

Vi får komma tillbaka senare.
Förhoppningsvis är mamma sen.

Av alla tänkande och kännande varelser
är kvinnor de sämst behandlade.

Den mest lojala av systrar.
Ska du gå nu?

Det är sista gången jag pratar med dig.

Försök igen.

Av alla tänkande och kännande
varelser är vi kvinnor de sämst behandlade.

Det var allt.

Det är ju ett sätt att göra det på.

Hej, Claire.

Jag lyckades få upp väskan
som Helen hittade tidigare.

En världskarta. Några dokument.

En behållare.

En disk.

Någon form av enhet.

Kan du hålla kvar klassen?

Kom hit så att vi kan ta
en titt på disken.

Super. Vi ses om fem minuter.
Ta med Rudy och de andra också.

Jättebra.

Hur länge har du bott här?

Vad tycker du om det
som händer på nyheterna?

Hörni, håll utkik...
och jag tar kameran.

Alice?

Är det du? Kom igen, nu.
Du vet att jag inte gillar mörker.

Jag tycker inte om det.

Så, vad hittade du David?

Jag har inte hunnit titta i behållaren.

Vi kan göra det efter vi kollat på disken.

Lite väl stor väska för en karta,
en disk och vad det där nu är.

Ja, den var förseglad med betong.
Jag fick ta till en hammare till slut.

Nån ville verkligen inte att
den skulle öppnas. Nu ska vi se.

Minns ni förra året när rektorn skojade
med oss veckan innan Halloween?

Jag slår vad om att det är
ett av hans spratt.

På tal om Wheatman.
Har någon sett honom idag?

Fördelen med att vara chef.
Man kan komma och gå som du vill.

- Har du inte haft din rast redan?
- Skämtar du?

Jag har varit upptagen
med Helens UFO-historier.

Du är som ett barn med en påse chips
som prasslar och irriterar alla.

Det är bara grillchips, Helen. Jösses.

- Jag måste få tag i kabeln.
- Används såna nuförtiden?

Skolfinansiering. Icke-existerande.

Men de hade ändå råd med
att måla och fräscha upp stället.

De började här och gjorde
klart det på en kvart.

Äntligen fick vi lite pengar så
att det ser lite anständigt ut.

Antagligen har de dragit från våra löner.

Jag är förvånad att det här
stället inte har stängt för gott än.

Okej, då. Jag tror vi är redo.

Det här är operatör Deacon Sinclair.

Som genomför en intervju
med objektet Evie Rose.

Tiden är... 20.33.

Börja med det du såg.

De kommunicerade med
nåt inuti tankarna.

De sa saker som
"Det är för sent. Er värld är vår."

I de här cisternerna...
såg du fftämmande organismer.

De pratade om ett datum...

Fortsätt.

De försökte räkna ut ett datum
och nån form av invasion.

Ett virus nämndes också.

- Var det allt?
- Det artade ju sig.

Helen, du har hittat en video
från Area 51.

- Tror du på tjejen i filmen?
- Hon lät övertygande.

Låt oss ta en titt inuti behållaren..

Förlåt, förlåt, förlåt.
Jag är ett proffs, det är okej.

Maskar? Du vet, som trädgårdsmaskar?

Nej, de ser mer ut som fiskbete.

- Okej, då är det en fiskelåda.
- Med en disk?

Ja, jag vet inte.

En person som gillar att fiska
och studera utomjordingar, kanske.

Människor kan ha mer än en hobby Helen.

Vi kan ha hittat en ny maskart.

Vad menar du med ”"vi”?
Det är inte din väska.

Fundera på det. Daggmaskar kan
överleva i vatten i upp till två veckor.

De här kanske kan överleva
i all oändlighet.

Fast det ser inte ut som de
gillar att vara i vatten.

Den verkar avge någon
slags kemikalie. Ett gift, kanske?

- Utomjordingar...
- Nej.

Jag tror att den är jordbunden.
Jag tror bara att det är en ny art.

Åh, förlåt.

Hej, James. Jag avslutar bara för dagen.

- Kan jag få prata med dig innan jag går?
- Ja, visst.

- Fröken!
- Lugna ner dig!

Öppna nu!

- Snälla!
- Nej, sluta! Lugna ner dig!

- David! Det är ingen fara. Okej, okej.
- Det är inte bra. Du ljuger!

David! Den här vägen, den här vägen!

Kom igen, David. Det är låst.

- Har Wheatman varit här idag?
- Ja, för en minut sen.

Alla utgångar är låsta.

Konstigt.

Han har barnen.

Han har barnen.

Vem har barnen?

- En spindel. Det är en jättestor spindel.
- Vad?

Jag kan inte gå in! Jag kan inte!

Fröken Winters har rätt. Det är
något stort som kryper runt på skolan.

- Den använder ventilationen.
- Det är därför alla måste vara tysta.

Jag tycker att vi ska ta
henne till lärarrummet.

Hon är fortfarande upprörd.
Kom igen nu.

- David, hon är verkligen inte bra.
- Nej.

Vi borde kolla resten av skolan,
och försöka ta reda på vad som pågår.

- Vi måste vara försiktiga.
- Ja. Kom igen.

Du också. Kom igen, hörni.

Jävlar i helvete.

Jag måste hämta en skruvmejsel.
Var är alla mejslar?

Hallå?

David?

Mr Ledbetter?

Vad i helvete?

Nej, en annan dag blir svår.

Vem är du?

Det är bäst att du går! Nu!

Det här är privat egendom.

Hallå?

- Var är alla?
- Ingen aning.

- Hur gick det med Miles?
- Samma gamla. "Alskar dig, bla, bla.”

- Han glömde min födelsedag.
- Jösses!

Du slösar bort din tid med
den här killen, Lexia.

- Du kan få nån bättre..
- Ja, jag vet.

Det kanske är dags för en nystart.

Jag älskar jobbet,
men vill inte måla för evigt.

- Gör du?
- Vet inte.

Farsan bytte aldrig bransch.
Jag tvivlar på att jag gör det.

- Klanta inte till det.
- Håll käften.

Snälla du.

Vad?

Åh, skit också.

David, vad är det där?

- Ner med dig!
- Spring!

Killar, fort!

Okej, vi måste låsa dörrarna.

Vad är det med alla de här sakerna?

Glöm färgburkarna,
få nycklarna på bordet nu Rudy!

Snabbt!

Jack!

Kolla förrådet.

Klart.

Okej, så vi är alla överens om
att vi just såg en kille

i en svart overall
stå i dörröppningen.

Det var inte vilken kille
som helst, David.

Det svarta slemmet då...
som kom under dörren?

- Vad i helvete var det där?
- Jag såg honom på tjejernas toalett.

Det måste ha varit någon form av optisk
illusion som orsakade effekten.

Vi vet alla vad vi såg, David.
Det var något med tentakler.

- Så, nu tror du på det paranormala?
- Jag vet inte, men jag vet vad jag såg.

- Så vad flydde ni från?
- Ärligt talat... ingen aning.

- Kommer vi dö?
- Nej, nej, självklart inte.

Jag lovar, inget kommer att hända dig.
Vi ska få hem dig i säkerhet.

- Vi måste krossa fönstren och klättra ut.
- Väggarna utanför är tre våningar höga.

Grinden är låst sen i morse.
Vaktmästaren öppnade den aldrig.

Jag är säker på att vi kan slå in en
av dörrarna om alla hjälper till.

- Håll käften, Rudy.
- Vad?

David... Vad ska jag göra?

Herrejävlar...

Vi behöver en plan för att ta oss
ut härifrån... och nu.

Alla håller sig lugna och stilla.

- Det är snart dags att gå hem.
- Det har du jävligt rätt i.

- Får jag prata med dig, Alice.
- Ja.

Jag vet att det har varit svårt för
dig i år... Du har ju förlorat din bror.

Du ska veta att jag finns här dig.

Vi ska hem. Oavsett vad som händer.

- Tack, mrs... Jag menar, miss Stoke.
- Okej.

Jag saknar mina vänner. Var är de?

- De kan inte bara försvinna.
- De kanske gick hem.

Jag är säker på att de mår bra.
Håll dig till mig bara.

Där kom ljudet igen.

Det känns som när Chris lämnade mig.
Jag har inte mått så dåligt på länge.

- Jag skulle verkligen behöva en drink.
- Det är okej.

Jag vet vad jag såg, Helen.
Den jagade oss genom hallen.

Jag lyckades ta mig till toaletten.
Sen svimmade jag. Det är allt jag minns.

- Tar du fortfarande din medicin?
- Jag vet vad jag såg.

Okej. Jag tror dig. Jag är ledsen.

Har ni två ätit middag än?

Middagen var aldrig beställd
och vi har inte sett någon personal.

Det kom ingen matleverans i morse.
Det var som om skolan var stängd.

Här. Ni kan ta min lunch.
Det är inte mycket.

- Tack Mr. Bishop. Jag är utsvulten.
- Ja, tack sir.

- Så ni såg ingenting.
- Vaktmästaren betedde sig konstigt.

Han sprang in på killtoaletten och
en minut senare kom han ut igen leende.

Vilket är konstigt. Han ler aldrig.

- Vill du ha den andra korvrullen?
- Nej, det är bra. Du får den.

Sen sa han: ”Gör oss sällskap".
Vad menade han med det?

Sällskap i skolan?
Jag är redan i skolan.

Gå med i fotbollslaget.
Jag skulle vilja, men de låter mig inte.

- Gå med i rugbylaget. Jo, men...
- Jag fattar, James.

Och du då, Alice? Såg du något?

- I min mobil?
- Nej, i skolan.

Konstiga ljus på taket och på golvet.

Det har varit nån krypteringsgrej på
mobilen. Jag kommer inte åt nåt.

Det är samma sak för alla.
Ingen kan få signal någonstans.

David.

David, vad gör du? Öppna den inte.

- Vem är du?
- Jag heter Maxine.

David.

Det är tjejen som bara försvann från mig.

Rudy, håll käften en sekund.

Stanna där du är, annars spränger
jag den här skolan i bitar.

Med de där två små provrören?

Nej, men när kemikalierna blandas,
blir det en explosion tillräckligt stor

att tända på gasrören bakom den väggen.

- Vill du ta reda på det?
- Skulle jag vilja det?

Stanna där du är.

- Var kommer du ifrån?
- Ett ljus. En farkost, hade du kallat det.

Sen vaknade jag. Gör oss sällskap.

- Gå med i vad?
- Med oss.

Ett bättre liv för din värld.
Jag ska hjälpa dig att sluta förstöra den.

Varför kom du hit?
Varför den här skolan?

Det är det perfekta stället.

Vi behövde en nystart för att komma bort
från de svarta hålen i vår himmel...

Vi kom för att hjälpa er.

- Svarta hål?
- Anslut dig till oss eller dö.

Gå med i vad?

Jag kommer in på ett eller annat sätt.
Det är bara att få det överstökat, va?

Jag bryr mig om dig.
Det gör de inte.

Din fru lever fortfarande, vet du det?
Hon var i bårhuset med mig.

Du kan vara med henne.
Hjälpa henne.

Du vet ingenting om min fru.

- Exfru.
- Håll käften!

David... Du är en liten fisk
i en stor damm.

Stanna. Backa.

Skyll dig själv.

Lögn.

Jag ska hitta dig.

Rudy, Claire, gå och kolla förrådet.

Se om det finns nåt därinne
som vi kan använda som vapen.

Strömmen är fortfarande inte på.

Kom igen, sätt fart.

- Helen. Är du okej?
- Ja. Jag tror det.

Jag ska bara skruva upp de här.

Den är för liten. Okej...
Se om jag kan öppna den här.

Det här är hopplöst.

- Har du några bättre idéer?
- Lugna ner er.

Vänta.

Den här ventilationen går upp och
sedan över generatorrummet.

Men vi tre är för stora
för att få plats i den.

- Jag kan ta mig igenom.
- Tänk inte ens på det.

Det är inte säkert.

Ge mig facklan.

Jag menar, det är smutsigt där inne,
men jag tror att det är säkert.

Nu, James. Om du ska göra
det här, måste du klättra över

två klassrum innan du
kommer till generatorrummet.

Du kan använda den här kniven för
att skära igenom ventilationsröret.

Sträck dig ner i generatorrummet
och tryck på strömbrytaren. Okej?

- Hur vet du allt det här?
- Jag såg när det installerades.

Men hur vet ni att det är säkert?

Tänk om han skriker för mycket när han
kommer tillbaka till klassrummet

och saken du såg
drar ner honom från taket.

När mobilerna togs ifrån oss
använde vi de här...

- Du fick inte ta med dem till skolan.
- Vi skulle sitta i skiten annars.

Är du okej?

Okej, vi gör ett försök.

- Hur sätter man på den här?
- Där.

Tänker du bara stå där och äta?
Eller ska du hjälpa till?

- Är du säker på att vi kollade alla dörrar?
- Ja. Det finns ingen väg ut, Rudy.

- Vad fan är det som händer med dig?
- Arligt talat, jag har inte en aning.

- Vi I helvete var det i korridoren?
- Slutet på världen som vi känner den.

- David dricker.
- Ja, det har han gjort ett tag.

Har du inte känt lukten? Jag tror
att det började efter att Sarah dog.

Jag ska gå och berätta för Claire och
Rudy om din galna idé.

Jag kunde ha druckit själv,
om jag ska vara ärlig.

Det är ingen dum idé, faktiskt.

Om du ser nåt, kom tillbaka direkt.

- Om ni känner nån lukt...
- Ja, ja, mr David. Jag förstår.

Kom igen.

Här är facklan och kniven.

Vi kommer ta oss ut härifrån. Jag lovar.

Det kommer vi att göra. Det lovar jag.

Är du okej där inne, kompis?

Jag känner mig... som en grävling.

Fortsätt tills du börjar känna
att ventilen blir mindre.

Jag tror att jag är framme.

- Kan du krypa längre?
- Nej, jag kommer att fastna.

Okej. Ta fram kniven nu,
och skär ett litet hål i ventilationen.

Den är tunn, så kniven
borde gå igenom den.

- Tänk om jag faller ner.
- Nej, du är ovanpå balkarna.

Bara ett tillräckligt stort hål,
så att du kan komma åt strömbrytaren.

Det är nåt här inne.
Glödande bollar, typ.

James?

Spindel!

James, ut nu. Kom igen, James.
Skynda dig, kom igen.

Spindel.

Åh, Gud!

Är du okej?

Vi måste få ut henne härifrån fort.
Rudy, hjälp mig.

- Jag rör henne inte.
- För guds skull Rudy, gör något!

Ta tag i hennes armar!
Skynda på! Kom igen nu!

Ut med henne genom dörren,
sen vi låser vi den direkt.

Kom igen nu. Nu lägger vi henne på golvet.

Lås den!

Tänk om maskarna kommer
tillbaka under dörren...

Vi kanke inte är kvar tillräckligt
länge för att ta reda på det.

David, vi måste ta oss ut härifrån.
Dörrarna kommer inte att hålla för evigt.

- Ja.g vet.
- Vad är det? Ar det ett virus?

Jag skulle säga att det är mer i
linje med en parasit. Sprids snabbt.

Kom igen nu!

De smittar en så att man blir som dem.

Det kan ta allt från ett par timmar till
en vecka, beroende på personens DNA.

Så man förvandlas till en utomjording
genom en av dessa maskar?

Herregud... Jag borde ha sjukanmält mig.

Emilys huvud var... Hennes temp var hög
när jag kände på hennes huvud.

Det förklarar varför alla dörrar är låsta.
Nåt vill hålla det inom skolan.

Det första tecknet på infektion
är hög feber.

Vi måste samla alla för att
kolla allas temp.

Se till att alla här inne är okej.

Hallå, hörni! Killar. Släpp in mig!

Det är inget.
Det är bara en släng av magsjuka,

Magsjuka? Det där
var fan inte nån magsjuka.

- Släpp in mig, din nolla!
- Är det jag som är nolla?

Du är den misslyckade skådespelerskan
som var tvungen att bli dramalärare.

Vet du varför, Emily?
För att du inte kan spela ett skit!

Rudy, sluta. Det är inte hon som pratar.

- Vi kan inte bara dumpa henne...
- Varför gör vi det här?

Lyssna på mig nu. Båda två.

Vi vet inte vad som händer.
Det är nåt som inte är av denna världen.

Vi måste hålla ihop, allihopa.
Som ett lag. Okej?

Och vi ska ta oss ut härifrån.
Det lovar jag.

Okej.

Alla ställer sig i kön.
Vi ska göra en tempkontroll.

Jag först, okej?

Okej... Det är bra, eller hur?

Okej... Alice, det är din tur.

Du är okej. Alla ställer sig där borta.

Helen.

Du mår också bra.

Rudy...
Du är okej, kompis. Kom igen nu.

Claire.

Din är lite högre.

Kom igen, jag var förkyld i
början av veckan.

David, snälla.

- Om något förändras, låt mig veta direkt.
- Ja, självklart.

- Inte här borta. Rudy.
- Är det sant?

Okej.

Vi gör ett nytt försök. Kanske
krossa rutorna på skolans ytterdörrar.

Om vi inte klarar oss ut...
kommer vi tillbaka hit.

Okej?

Tillbaka in. Kom igen!

- David, vad ska vi göra?
- Ge mig syran, fort!

- Vad händer nu, David?
- Ge mig bara en minut att tänka.

David, vi har inte en minut.
Vi måste ut.

De försöker verkligen döda oss.
Vad fan hände med miss Winters?

Varför hjälper ingen oss?

Var är den jävla armén?

- Så, vad är din plan B, David?
- Mot den där saken?

Vi behöver vapen.

Så du säger att vi måste stanna här...
och slåss själva?

Nej, vad jag säger är att vår
plan borde vara att få ut James och Alice

och sen försöka hitta hjälp nånstans.

Varför tar jag inte med James
och Alice till kontoret?

Jag kan ta mina bilnycklar
och min väska och...

- Vet du om det är olåst?
- Det borde det vara. Det var det i morse.

Okej, då.

Sen kan du få dem att följa dig
tillbaka genom korridoren in i köket

och sen kan du låsa in dem där
och sen går vi sist, eller hur?

Det som oroar mig är
om nån av er är smittad.

Jag har aldrig haft att göra med en
utomjordisk parasit förut, Rudy.

Men jag gör mitt bästa.

Symtomen är feber
och ökad aggressivitet.

Det är tecknen. Men ingen här
visar några tecken på något av dem.

Vi tar en halvtimme och vilar upp oss.
Sen ett nytt försök, ny plan och vapen.

- En halvtimme, det är allt jag ber om.
- En halvtimme?

Vi kan alla vara smittade,
vi kan vara döda då!

- Ingen här är smittad.
- Nej, inte än.

- Klockan står fortfarande på halv två.
- Så vi vet inte ens vad klockan är.

David, bytte du inte batteri i
den där klockan?

- Jo, förra veckan.
- Hon är åtminstone halv tre.

Var är alla föräldrarna som hämtar?

Vi kan ”locka" dörr och springa.

Menar du inte knacka dörr...

Nej, det kallas för att "locka dörr"”.

Man springer in i ett rum, gömmer sig och
väntar på att personen ska komma in

springer ut och låser in dem.

Vi har alla nycklar. Vaktmästaren
lämnade dem på mitt skrivbord i morse.

- Det kan fungera.
- Det kommer att fungera.

Vad vi måste få utomjordingarna
att följa efter oss.

Om spindeln kommer, använd syran.
Det borde åtminstone köpa oss lite tid.

Claire och jag har båda nyckelknipporna.

Prioriteringen är att få ut
James och Alice först.

En minut!

Kvicksilver fullmatat..
Exploderar vid nedslag.

David, kom igen!

Claire, öppna dörren.

Claire! Öppna dörren!

Dra åt helvete!

Vetenskapen vinner, bitch!

Rudy!

Rudy, skynda dig! David är skadad!

Rudy!

Här, gubben!

Rudy?

- David? David, är du okej?
- Nej, det är jag inte.

- Jag är redan död.
- Jag är ledsen för det.

Rudy...

Få ut barnen i säkerhet.
Och gör mig en tjänst.

När du gör det... lägg några blommor
på min frus grav. Snälla, gör det.

Självklart ska jag det.

- Miss Winters videokamera.
- Varför vill du ha den?

Om ingen tror på det här när vi kommer ut,
kan vi bevisa det med den.

- Vi måste sticka.
- Vi kan inte sticka. Vi måste stoppa dem.

James, jag är ingen hjälte, okej
Vi måste ta oss till bilen... nu.

Om den kommer ut är vi alla döda.
Vi måste stoppa den på nåt sätt.

Vi hittar nån annan som gör det.

Ingen kommer tro oss,
och när de väl gör det, är det för sent.

Ni ungar är galna, vet ni det?

Bränn ner den här skiten.

Helen, är det du?

- Rudy. Du lever fortfarande.
- Ja, Claire är en av dem.

Jag har låst in henne i förrådet.
Kom ut.

Jag kan inte. Det är inte säkert.
Spindeln är i korridoren.

Jag måste göra upp en eld. Jag måste måste
stoppa den här saken från att komma ut.

Du är galen.

Är kemikalierna i förrådet brandfarliga?

Jag vet inte.

Och gasrören, de går genom
väggarna in i klassrummet.

När jag tänker efter är jag
säker på att David sa något om

bensinen från de gamla
generatorerna i städskåpet.

Okej, om jag får tag på dem
kan jag starta en brand.

Men hur kommer vi in i förrådet?
Claire är där inne.

Jag börjar från det andra rummet,
så kommer jag och hämtar dig, okej?

Okej. Stanna där tills jag kommer tillbaka.

Vad var det där?

Håll er nära.

Åh, toppen.

Var är James?

James! James!

Vi måste sticka.

Åh, Gud...

Försiktigt.

Åh, fy fan.

Åh, skit också. Titta inte.

Titta inte.

Åh, Gud. Om nåt händer, spring!

Amber, snälla vakna bara.

Hämta hjälp, snälla. Få upp henne bara.

Det är okej, det är okej.

- Har du blivit infekterad?
- Nej, nej.

- Känner du dig konstig?
- Nej.

- Har du fått nåt i munnen?
- Nej.

Vi bara... Jag drogs in här.

- Det är okej.
- Den är död, okej?

Den är död.

- Jag måste gå.
- Stanna där.

Om du gör ett enda felsteg
så svär jag att jag ska bränna dig.

Vad är det?

Om du inte är en av dem,
måste du bevisa det för mig.

Ja, okej.

Tror du att jag är dum, Rudy?
Jag såg dig kyssa henne i förrådet.

Du tror att du är så smart.

- Du kommer att dö, din slyna.
- Nej, det är ni som kommer att dö.

Nej! Nej!

- Maxine. Vi måste ut.
- Ja.

Se upp!

Är ni okej?

Jag ska inte göra dig illa.
Jag är bara här för att hjälpa till.

Håll dig undan, håll dig undan.

Allt kommer att bli bra.
Jag är bara här för att hjälpa till.

Gör oss sällskap.
Du gör bara allt så mycket enklare.

Snälla, kom igen. Ta upp henne.

Det är för sent. Det är överallt.

Det går inte att stoppa vår invasion nu.
Vi vinner. Det finns ingen chans.

- Vad ska vi göra?
- Håll dig bara nära.

Ser man på. Titta vem vi har här.

- Ingen David?
- Han är död.

Vad synd. Jag gillade honom verkligen.

Varför slösar du tid?
Om du ska förvandla oss, gör det nu.

Ingen bryr sig om ditt allsmäktiga,
erövrande skitsnack.

Okej, då går vi rakt på sak.
Gå med ossgs, eller dö.

Nej. Jag skulle faktiskt vilja
behålla dig som en mänsklig slav.

Och när du är hungrig...
ska jag mata dig med djurmat.

Och varje dag kan du skrubba
mina stövlar och rymdskepp.

Och du sover i kamrarna.
Inga toaletter där.

Du kommer att vara täckt av din egen skit.

Varje dag ska jag
tortera dig till ditt sista andetag

vilket med tanke på hur du ser ut
inte kommer att dröja alltför länge.

Människor är så dumma.

Det var du som blev lurad att tro
att vatten var ett sprängämne.

Chris kanske borde ha slagit dig mer.
Det hade gjort ditt utseende bättre.

Du är den som bär en död kropp
för att dölja ditt fula utseende.

Jag slår vad om att din
husdjursspindel är snyggare.

Flå henne levande.
Förvandla Alice till en av oss.

Inte vad jag ville, men det får duga.

Jag sa ju att hon var en dum subba.
Nu går vi.

Lyssna på mig.
Vi är inte smittade, eller sjuka.

Använd de här. Håll dig undan.

- Vad ska jag göra med de här?
- Lägg dem mot tungan och ge mig dem sen.

Han topsar oss för att
se om vi är smittade.

Snabbt.

- Hon kom precis ut.
- Kan nån ge mig första hjälpen-lådan?

Ni kan inte stanna här.
De kommer att hitta er.

Det tänker vi inte göra.
Vi har ett flyg att passa.

Vi ska till USA.
Det är tryggt och säkert där.

- Hur vet du att det är säkert?
- Jag vet inte. Men vad har vi för val?

De har tydligen räddningsgrupper där
och säkra zoner för alla.

Och de har ett botemedel, som
stoppar människor från att förändras.

- Hur kommer ni till flyget?
- En kvinna som heter Debbie Spencer.

Vi tror att hon är forskare..
Vi ska träffa henne på Miles Park.

Hon kommer att ta oss
ombord på flygplanet.

Är du säker på att de här människorna
är säkra? Inte smittade.

Vi topsade dem innan de kom in hit.

- Du tar en stor risk.
- Jag vet.

Om en person på planet är smittad,
är det kört.

Men vad kan vi göra?

Om vi ska kunna hjälpa de här människorna,
försöka rädda dem, måste vi ta en risk.

Jag såg dem i skogen för en dag sedan.

- Och vad såg du?
- Utomjordingar. Inte människor.

De var mörkögda, magra,
hårlösa typer.

Det är en spindel som infekterar alla.
Vi har inte sett några utomjordingar.

Nej, det är biovapen.
De använder dem för att ta över.

Spindlar. Så det finns fler än en?

- Åh, ja. Det finns många fler än en.
- Fy fan.

- När avgår planet?
- Kan vi följa med?

Jag lämnar ingen här kvar.
De följer med oss allihop.

Den här saken kan återuppväcka
folk från de döda.

Det hände en tjej.
Det dödade oss nästan.

Tydligen blir de smittade
levande döda.

Jag tror att det är en del
av deras grej, att ta över världen.

Hur vet du allt det här?

Debbie Spencer. Det här är vad hon
berättade för oss innan nätet gick ner.

Kom tillbaka!

Alice, fort. Upp med dig. Spring!

- Vi kan inte lämna honom!
- Det är för sent. Han är död.

Vem är du? Var är Martin?

Han är död. Han klarade sig inte.
Vi ska med flyget.

Ni ska ha koden.

- Vilken jävla kod?
- Martin hade koden för flyget.

Det var så han kunde se vem
som var smittad, eller inte.

Jag har ett barn här.
Vi måste med flyget.

Hur dog Martin?

Han använde den här munmetoden,
men det fungerade inte.

Nån var smittad.

- Han sa att du hade ett botemedel.
- Jag är ledsen.

Utan koden kan jag inte ta risken.
Jag kan inte utsätta mitt folk för risker.

EN VECKA SENARE

Fakulteten i Liverpool är
den säkraste plats.

Snälla, om du tittar på det här,
ta tunnlarna till fakulteten

och du kommer att
mötas av mat och vatten.

Skanningen kommer att äga rum i tunneln.
Vi har redan ett botemedel

och det stoppar
förvandlingen av andra.

James.

Sam.

Wendy.

Miss Winter.

Mamma.

Pappa.

Bailey.

Michael.

Claire.

Mr Bishop.

Mr Ledbetter.

Mr Stoke.

Samantha.

Helen.

Det är något jag måste berätta.

Jag vet redan, Alice. O