Original subtitles

Hon är borta. Någon har tagit Lily.

Cate dödades när hon försökte hindra ett bortförande.

Har du visat dem breven?

Det här har inget att göra med de där jäkla breven.

Tror du att det var nån av personalen?

Jag vill få bort dem, allihop.

John Blakeleys alibi loggades in.

Men senare, när jag pekade ut John som misstänkt för teamet,

nämnde du inte att du just hade arkiverat ett alibi åt honom.

Kanske kunde vi prata om dig, att du kommer hem.

Jag skulle vilja det, pappa.

Vi kan göra henne lycklig. Vi älskar henne.

Det jag inte fattar är den kvarts miljon pund ni försökte utpressa från familjen.

Vi krävde ingen lösen.

Det kan inte stämma. Jag tror inte att de dödade Cate.

Jag har ombetts av familjen Wakefield att göra ett uttalande.

Ord kan inte förmedla den lättnad vi känner över att ha kära Lily tillbaka.

Och att veta att stora framsteg har gjorts

i utredningen av mordet på vår älskade Cate.

Som ni kan föreställa er har det varit en mycket svår tid för familjen.

För det första vill vi tacka alla som har skickat sina kondoleanser och stöd.

Vi har verkligen blivit överväldigade.

Men framför allt vill vi tacka polisen.

Och i synnerhet DCI Bergerac.

Där kom det.

Det var hans uthållighet och ihärdighet som förde Lily hem

och ledde till detta gripande.

Ändå sörjer vi fortfarande.

Och därför som ni säkert förstår,

skulle vi vilja be om lite avskildhet just nu. Tack.

Det måste vara nån sorts rekord.

Cate har bara varit död i... 60 timmar?

Att döda någon och komma undan med det är nästan omöjligt idag.

Det finns CCTV överallt. Det finns mobiltelefonspårning,

det finns otroligt sofistikerad kriminalteknik nu.

Ja, men från vad du sa till mig,

så var det inget av det som gjorde att du hittade mördarna.

Nej, det var mer instinktivt.

Och jag tror det är därför jag kanske är efterklok nu.

Det finns hål i teorin.

Menar du deras alibi?

Det finns definitivt hål i deras alibi,

men jag menar hål i polisens teori om att nån av dem dödat Cate.

Jag förstår inte. Det var din teori.

Men nu tror du att nån annan dödade Cate?

Nån som inte också har försökt ta barnet?

Vi kanske inte borde diskutera ärendet.

Ibland när vi diskuterar fallet, diskuterar vi inte fallet.

Varför gick du tillbaka till jobbet?

För att...

jag var redo.

För att sorgen bestämde över mig.

För att jag var helt förstörd.

För att jag behövde bevisa något för mig själv.

För Kim.

När tog du en drink senast?

För cirka 58 timmar sedan.

Hur går det?

Hur det går? Det är tortyr.

Du ser inte ut som nån som torteras.

Var är Kim i sitt sorgearbete, tror du?

Har du försökt prata med henne?

Det...

det är förestående.

Låt säga att de gjorde det, Mia och Tomos.

Kan du berätta vad som händer därefter.

Vi sammanställer ett ärende, och tar det till domstolen.

Teamet som utreder mordet gör det.

Mitt jobb är att hitta lösenpengarna och ordna åtalet för bortförandet.

Det känns mindre arbetsamt.

Så mer tid att tänka.

Tror du att mina tvivel faktiskt inte är tvivel?

Att jag avsiktligt drar ut på ärendet?

Om du har kommit på vem som gjorde det, så är slutet i sikte.

Inget stöd,

en konversation om din döda fru "är förestående"

och inte ens tre hela dagar nykter.

Jag vill bara att du ska tänka på vad det skulle betyda.

Domstolen har nekat borgen för Mia och Tomos på grund av risk att de flyr.

Var är vi med tidslinjen?

Natten då Cate dödades, säger Mia att de var hemma hela kvällen.

Vi kan spåra dem genom kvitton

och CCTV fram till 16.03 och sedan tappar vi bort dem.

Så vi måste fortsätta leta.

Eller så bör vi överväga andra möjligheter.

Nej, vi är inte där än.

Här är en fråga. De har ingen bil.

Hur kom de till huset natten de tog barnet?

Bussen, sa Mia.

Kolla CCTV från alla bussar vars rutter går mot Wakefields hus

en timme innan Cate dödades,

och därifrån en timme efter.

Kontakta minicab-företagen,

Och skicka ut bilden på Mia och Tomos.

En halv lager top till den första som placerar dem

vid eller nära huset natten då hon dödades.

Jag serverade det för dig där. - Jaså?

Ja. Jag sa, "Vi bör överväga andra möjligheter."

Och så tittade jag på dig,

så du skulle kunna ställa dig upp

och ta bort Mia och Tomos foton och säga det du sa igår.

Det hade varit lysande.

Det var bara jag som tänkte högt.

Nej, backa inte om det här nu.

Jag sov inte en blund i går kväll.

Det är dem.

Ja, vet du hur jag vet det?

För att alternativet är helt kasst.

Så då vill du inte se det här då?

Ett av breven vi tog hand om i Wakefields hus.

Skickat en dag innan Cate dödades.

"Allein. Weh, Ganz Allein.

Det är tyska. "Ensam, tyvärr, helt ensam. "

Det är från en opera. Elektra.

Av Richard Strauss. Tack, Google.

Har Barney sett det?

Han sa: "Familjen får sig skickad så mycket skit. "

Han har rätt.

Ja, men det är vanligtvis bara vanliga grovheter, inte kryptiska som det här.

Jämför det med Mia och Tomos handstilar.

Jag måste hitta lösenpengarna.

Jo, kan jag få en kopia av det där?

Jag är på väg till Wakefields för att identifiera Tomos.

Jag kan lika gärna visa dem det.

Det är svårt att...

Han hade en halsduk runt munnen och...

Vilken av dem är Tomos?

Jag kan inte säga det.

Det är förstås en av dem.

Jag är bara inte säker på vem.

Ingen fara, tack ändå.

Och mina pengar, kommissarien?

Mia och Tomos hade dem inte med sig när jag grep dem.

och de fanns inte hemma hos dem, så vi tror att en medbrottsling har dem.

Men den som ringde...

Jag sa väl det, att han hade en accent,

så vad han än hade för att ändra rösten, så var han engelsk.

Men nån gång börjar pengarna användas,

och när det händer, dyker det upp på vårt system,

och vi kan ingripa.

Men ni har faktiskt inte anklagat Mia och Tomos för mordet på Cate ännu.

Min kollega, Barney Crozier, leder mordutredningen.

De sammanställer ett ärende och har säkert några nyheter ganska snart.

Det är något jag ville fråga er om.

Det här skickades till er dagen före mordet på Cate.

"Ensam, tyvärr, helt ensam. "

Det är ett citat, eller hur?

Ja, det är från Elektra, av Strauss.

Nån aning om varför någon skulle skicka ett sånt meddelande?

Nej, ingen alls. - Säkert?

Och ingen aning om vad det syftar på?

Nej, vilket man får anta är hela poängen med ett hotbrev.

Jag sa inte att det var ett hotbrev.

Tack för din tid.

Jag känner knappt Arthur Wakefield. Inte alls min bekantskapskrets.

Byggen, cement, damm, arbetare.

Okej, vem gör det då? Vem kan jag prata med?

Går ni inte alla till samma klubb och tänder cigarrer med 50-pundsedlar?

Klär upp en fattig person som en räv och jagar den genom en skog?

Du menar The Jersey Club.

Ja, det är precis vad vi gör. Onsdagar, efter bingon.

Och Arthur är också medlem där?

Bra, tack.

Och hur mår Kim?

Du kan fråga henne själv. Hon kommer hit på lunch senare.

Jag har insisterat på att hon äter sin lunch här nu.

Vet du vad hon vanligtvis brukar äta?

"En smörgås från en maskin."

Hon sa det. Just de orden.

Jag måste kolla upp den här klubben,

och jag måste prata med nån som känner Arthur.

Inte när du ser ut så där.

Jag har kostym.

Om man kan kalla det så.

Du kan gå.

Du talar språket, du vet hur det går till.

Jag vill bara ha lite bakgrund på Arthur.

Igår försökte jag stjäla din dotter.

Nu plötsligt ska jag jobba undercover?

Dessutom trodde jag att du hade dina mördare.

Nej, det har skett en del saker.

Kan ha skett saker.

Men Kim sa att tanken var att hon skulle tillbringa några nätter hemma nu.

Ja, det är fortfarande tanken. Det är bara en fråga om när.

Jag ska prata med henne.

Och...klubben ...

Motprestation.

Jag snokar upp lite skvaller

hjälper till att lösa fallet,

polerar ditt något skamfilade rykte.

Och i eftermiddag ska du och jag få en privat rundtur på St Bernadette's.

Vi diskuterade det här.

Jag diskuterade det. Du fick ett nervöst sammanbrott.

Jag är säker på att de inte skulle ha något emot det.

De älskar att öppna dörrarna för "gamla flickor".

Eller också...

kan du trycka näsan mot fönstret på Jersey Club

som nåt föräldralöst barn hos Dickens.

Jag beklagar det som hände Cate.

Ja, tack.

Dåliga nyheter.

Den som dödade henne kommer att komma undan med det.

Jaha.

Vänta lite, snälla.

Snälla, gå inte ifrån mig.

Bara en minut.

Jag måste prata med dig om Bergerac.

30 sekunder.

Du förstår, han är inte intresserad av noggrannhet.

Han vill inte hitta vem som gjorde det, han vill bara hitta någon.

Han förfalskade bevis mot mig,

han förstörde mitt liv.

Du kan se själv.

John Blakely. Det finns en Wikipedia-sida om mig.

De låter mig inte redigera den.

Förlåt, det här blev fel.

Vad sägs om att vi sätter oss ner, så berättar jag vad han gjorde.

För han är korrupt...

Nej, snälla. Han är hänsynslös...

Snälla lyssna på mig.

Han kommer att ljuga för dig.

Han kommer att ljuga för dig.

Håll det trevligt och informellt,

Bara ett litet snack, lite skvaller,

och i rätt ögonblick leder du in samtalet på Arthur Wakefield.

Det var tidigare en liten terrass där som fångade solen.

Den har fått ge plats åt parkeringen.

Vilket kan tyda på att de ökar sitt medlemsantal.

Du är inte den enda detektiven i familjen.

Varför måste saker förändras?

Herregud, det är Charlie Hungerford.

Nigel? Jag kan knappt se dig genom diset av toupé-lim och viagra.

Vill du slå dig ner?

Ja, varför inte?

Klockan måste ju vara sex nånstans.

Jag kan inte tro det. Du ser inte en dag äldre än 35.

Du måste verkligen göra något åt ​​din grå starr, älskling.

Och vi var så ledsna att höra om Rachel.

Vi kämpar på, eller hur? Skål.

Och det senaste skvallret?

Fråga om Arthurs Ferrari. Den är parkerad utanför.

Och kommer du ihåg Bobby Guthrie?

Levertransplantation. Knappast överraskande.

Han sa att allt under 12% är "frukostvin".

Och medan jag kommer ihåg,

så skulle jag vilja framföra mina kondoleanser till Arthur Wakefield.

Gud, ja, hemska saker.

Är han i spaet? Jag såg hans bil utanför.

Faktiskt så är den min nu.

Hur i herrans namn fick du honom att skiljas från den?

Eller ligger han i bagageutrymmet?

Människor förändras...

Eller i ditt fall, så gör de inte det.

Om ni ursäktar mig, pojkar? Damrummet.

Jag förstår. Bergerac. Svärsonen.

Hur kan du, Charlie? - Richard Nash, eller hur?

Jag är verkligen ledsen för det här, jag vet att det är lite okonventionellt.

Det är verkligen viktigt att jag får prata med någon om Arthur Wakefield.

Jag kan inte hjälpa dig. - Vänta i bilen, James.

Jag tror att jag borde...

Jag grejar det här. Som Kim skulle säga.

Därav den nya skolan.

Förlåt förevändningen, Dickie. Men detta är viktigt.

Vad hände med Arthurs svärdotter,

det är möjligt att han var målet.

Jag vet, och i hans eget hem.

Men polisen har ingen aning, det här är inte deras värld.

Kan du tänka dig någon som skulle vilja skada Arthur?

Jag är säker på att han har retat upp en del människor under åren.

Kan någon av dem ligga bakom det här?

Allied Cirocel.

Det var ett ingenjörsföretag som Arthur köpte 2009.

Slå upp det, men du kommer inte att hitta hans namn någonstans.

Varför? Var det problem med försäljningen?

Nej, Charlie, det är allt jag kan säga.

Och det kom inte från mig.

Uppfattat.

Välsigne dig, Dickie.

Här har vi det. Allied Cirocel.

Såldes 2009 till ett företag som heter Loctex.

Forskare på Allied utvecklade ett nytt icke-litiumbatteri,

Cirocel-batteriet, som nu används globalt,

upp till tio miljoner sålda under bara förra året.

Och de köptes av vem? Av Loctex?

Vad står det om dem?

Ingenting. Det är allt.

Gå tillbaka till det första företaget, Allied Cirocel. Vem ägde det?

Jonathan Robson.

Han uppfann detta magiska batteri. Men dog 2010.

Hoppade från taket på hans gamla kontorshus.

Lämnar efter sig en fru, Linda, och en dotter, Ellie, tio år.

Gör mig en tjänst. när du ändå har telefonen framme.

Leta upp historien om Elektra.

Det behöver jag inte.

Elektra är en karaktär i Grekisk mytologi.

Dömd till ett liv i fattigdom,

efter att hennes far, kung Agamemnon, mördats,

och utkräver således hämnd på hans mördare.

Och det är fördelen med en utbildning i världsklass på St Bernadette's.

Perfekt för pubfrågesporter, då.

Hallå.

Pappa. Bra. Jag behöver lite pengar...

Nej, hör på. Det är meningslöst att ta med tandborste och grejer

varje gång ska hem igen,

så jag kan väl ha lite saker här?

Ja...

Ja, angående det...

Du vet de människorna som vi arresterade?

Jag tror inte att de gjorde det.

Så, så fallet fortsätter,

vilket betyder att jag inte kommer att vara hemma så mycket.

Okej?

Jag är verkligen ledsen, jag vet att det inte är perfekt att bo här.

Det är inte det.

Vi skulle ju prata, eller hur?

Ja, det ska vi.

Du säger alltid det.

Nej, jag har bara sagt det en gång.

Det är för dig också, pappa.

Du behöver också få prata.

Du vet hur det är med mig, eller hur?

Nej, förlåt, du har rätt.

Under tiden, låt oss äta lunch imorgon.

Hur låter det?

Ja visst.

Det vore trevligt.

Jag borde nog...

Javisst, gör det.

Jag ringer dig om i morgon.

Hej då.

Hej då, pappa.

Herregud, vilket ansikte. Jag hatar den där minen.

Natten då Cate mördades... - Ja.

sa Tomos att han tog in ett paket åt en granne.

Så jag kollade det och...

det stämmer med tidskoden från kuriren.

Det menar du inte? Såg han Mia?

Över Tomos axel, sover på soffan.

Det är tillbaka på ruta ett.

Men vi kan fortfarande åtala för bortförandet.

Hur då? Det är inte ens mitt fall.

Apropå det, var är gullgossen?

Det var inte Mia och Tomos. De har ett vattentätt alibi.

Du hade rätt.

Men man har synpunkter på din frånvaro.

Barney vill ha ett teammöte för att diskutera nya ledtrådar

jag måste lägga fram brevet igen.

Ge mig en halvtimme, jag har lite att göra.

Vet Wakefields om Mia och Tomos ännu?

Nej, jag skulle dit efter mötet med Barney.

Säg inget till dem ännu. Arthur döljer något.

Om han vet att Mia och Tomos är friade för mord kan han knipa käft ännu mer.

Arthur döljer vad då?

Säger dig namnet Ellie Robson något?

Eller Jonathan Robson? Ringer nån avlägsen klocka?

Och Allied Cirocel då?

Det var Jonathan Robsons företag.

Det köptes av ett annat företag som heter Loctex.

Det konstiga är att de inte existerade före eller efter den transaktionen.

De dök upp från ingenstans, köpte allierade Cirocel, och försvann sedan.

Som Brigadoon.

Sedan börjar en av Jonathan Robsons innovationer,

Cirocel -batteriet, dyka upp i din marknadsföring.

Hur var det du sa?

"Kraft behöver inte korrupta".

Jag köpte Loctex.

Och med det, katalogen över patent,

innovationer, planer, lösa idéer.

Och skulden som följde med deras köp av Allied Cirocel.

Saken är den att ett par år senare begick Jonathan Robson självmord.

Korrelation innebär inte orsakssamband, kommissarien.

Jonathan Robson var helt klart en lysande man

men också en mycket orolig människa.

Men hans intellektuella förmåga betalades för.

Vissa skulle kalla det generöst.

Men vissa kanske inte.

Vilket leder oss tillbaka till detta.

Jag tror att det här kom från Ellie Robson, Jonathan Robsons dotter.

Därav hänvisningarna till en mördad far, och en hämnande dotter.

Men det är lite snett, eller hur?

När det kommer från ingenstans kan jag inte se något vettigt i det.

Det känns för mig mer som ett tema.

Så, hur många har det varit?

Två eller tre per år under de senaste fem åren. Det är allt.

Har ni dem kvar? - Nej, det har vi inte.

Jag kastade dem.

Ellie Robson fantiserar.

Hon försöker förstå sin fars död.

Om jag för ett ögonblick trodde

att hon var involverad i Cates död hade jag berättat det.

Men det är inte upp till dig att bestämma vad som är relevant eller inte,

eller vem som är eller inte är en trolig misstänkt.

Du har dina misstänkta, de är ju i häktet.

Vi har inte kunnat åtala dem ännu.

Och tills vi kan det, måste vi följa andra ledtrådar.

Så detta är viktigt.

Med rätta eller felaktigt tror hon att du ruinerade hennes far, och det är ett motiv.

Vad, för att döda Cate? Men kom igen.

Att skada dig.

Så vad ska du göra?

Vad jag ska göra? Hon är misstänkt,

jag måste undersöka det.

Men i fortsättningen, låt oss bara anta att allt är relevant, uppfattat?

Du ville att de skulle få veta om breven, och nu gör de det.

Jag ville att de skulle veta, för om det var Ellie Robson, så är du målet.

Det betyder att det finns alla chanser att hon kommer tillbaka för att avsluta jobbet.

Ellie Robson dödade inte Cate. Vi vet vem som dödade Cate.

Och under tiden. En fråga här, och en fråga där. Det är allt som krävs.

Och vad gäller Bergerac, handlar det inte ens om Cate längre.

Han kommer aldrig att ge upp.

Vad är det?

Det var en man här tidigare.

Ja, Kara visade mig brevet.

Jag sa att de sörjande familjerna fick en massa skit.

Och du har rätt. Men...

det visar sig att det finns en helt annan historia med den här Robson,

vars dotter i princip har trakasserat Arthur i flera år.

Vad jag inte fattar är vad det här har att göra med lösenpengarna?

Ingenting, men jag var i rummet med Arthur,

så jag tänkte bara kolla det.

Och du gjorde det här bara för att du bokstavligen var i rummet med din laptop och din skrivare?

Nej, jag ville ge dig något påtagligt.

Jag ville inte ha en upprepning av vad som hände med John Blakley.

Du vet, när jag dumt nog jagade honom, utan att veta att han hade alibi,

även om hans alibi faktiskt var känt för det här teamet.

Ja, nej, det är...

alltid bra att vara säker.

Jag köper det här. Jag tror att hon kan vara en person av intresse.

Till mordutredningen, varför jag ska gå och prata med henne.

Vänta så kommer jag med. - Det är okej, jag tar med Kara.

Har du ID på flickan Robson?

Ser man på. Allt finns här. Det här är fantastiska grejer.

Tack, Jim. Kara, med mig.

St Bernadettes 17.00

Hur gjorde hon det?

Tack så mycket för att du är här nästan i tid.

Se? De är trots allt inte några rymdvarelser.

Mrs Hungerford.

Trevligt att ses. Rose Parsons, engelsklärare.

Tack så mycket för att du ordnade det här med så kort varsel.

Det här är min svärson, James.

Låt mig bara säga hur ledsna vi var att höra om Rachel.

Några av hennes lärare är fortfarande på fakulteten här

och jag vet att de alla trodde på henne.

Det gjorde vi också.

När jag visat er runt, hoppas jag att ni kan dröja er kvar ett ögonblick.

Någon nämnde att Rachel var i en produktion som skolan gjorde av Romeo och Juliet.

Det stämmer, hon spelade sjuksköterskan.

Jag grävde lite i arkivet,

och du kan aldrig gissa vad jag hittade.

En video av produktionen.

Jag tog en snabb titt. Hon har publiken i sitt grepp.

Jag tänkte att vi kunde se den,

eller åtminstone så mycket som ni har tid för.

Ärligt, Hon är helt otrolig.

Det låter kul. Vad tror du, James?

Ja.

Underbart. Ska vi?

Jag hör att Kim är väldigt musikalisk.

Påminn mig att visa dig den nya inspelningsstudion.

Ursäkta, jag har glömt något i bilen.

Du täcker baksidan. Hon kanske förväntar sig ett besök.

Okej.

Miss Ellie Robson? - Ja.

DI Barney Crozier. Går det bra om jag kommer in?

Naturligtvis.

Kara.

Även jag skulle kämpa för att se min döda dotter glad och frisk,

men vi är här för Kim.

Så vi går tillbaka in dit, och vi ler

och vi blickar i vördnad på alla faciliteter i världsklass, och sedan säger vi:

"Åh, nej, måste sticka,"och så åker vi hem och skriker in i en kudde.

Jag gör mitt bästa.

Jag försöker ge Kim stabilitet och soliditet.

Det är därför jag är tillbaka på jobbet.

Men ibland är det bara för mycket.

Idag var det kul.

Jag tyckte om att vara användbar.

Jag kunde glömma, bara en minut.

Så jag ser attraktionen.

Men...

det är en hägring, du förstår det, eller hur?

DC Molloy till alla enheter. Brådskande hjälp krävs.

Misstänkt, Ellie Robson, kvinna, 25, år smitning, på väg mot A11.

Hon hade hemmaplan.

Misstänkt fordon på väg nordväst på Vallee de Saint Pierre

och tar vänster mot Sandy Brook.

DCI Bergerac på Rue de Mans.

Vart tog hon vägen? DC Molloy till alla enheter,

misstänkts nuvarande plats okänd.

Sök efter kvinna, 25, i en grå Nissan Micra, 132285.

Vilken riktning hade hon när ni tappade bort henne?

Kan hon vara på väg till Wakefields?

Nej, motsatt riktning. Hon kan vara på väg till hamnen.

Hon kanske försöker komma av ön.

Jag vet vart hon ska.

Alla enheter till Marshall House på Val Plaisant.

Hjälp mig lite här.

Detektiven som ansvarar för att utreda mordet på din svärdotter,

Du vill att vi ska göra vad? Avslöja honom, undergräva honom?

Mördarna är redan i förvar,

så detta plötsliga intresse för min verksamhet,

vilken för övrigt är helt i sin ordning,

det är irrelevant, De bara fiskar.

Ja, men se hur det ser ut, Arthur.

Bergerac är populär.

Han är omtyckt. Men du vet vad han gjorde?

Ja, men tänk om han inte gjorde det?

Tänk om det han sa var sant.

Och Bergerac verkligen försökte förfalska beviset?

Tänk om det handlar om en hel karriär full av korruption och brottslighet?

Och så är det en annan sak att tänka på.

Kom ihåg...

att jag sitter i styrelsen för din jävla tidning.

Jag tror att det täcker allt.

Vi måste få hit ambulans och brandkår. Hon kommer att hoppa.

Hur vet du det?

Jag ser henne.

Ellie...

Ellie.

Mitt namn är Jim. Jag är polis.

Det är här din pappa dog, eller hur?

Jag vet vem han är.

Jag vet vad du tror att Arthur Wakefield gjorde mot honom.

Jag dödade inte Cate. - Då har vi inga problem.

Jag skickade bara breven.

Breven är ingen stor grej.

Jag ville göra mer.

Ja, men det gjorde du inte.

Jag ville skicka hundarna på honom.

Nej, det hade varit för mycket.

Detta raseri.

Det är allt jag är, rakt igenom.

Allt stannade när min pappa dog.

Jag kunde lika gärna ha hoppat med honom.

Jag kan inte...

Du kan väl berätta vad som hände?

Arthur kände till om batteriet.

Han hade sett ritningarna på nåt sätt.

Men han betalade min pappa en struntsumma.

Vet du hur mycket pengar Arthur tjänade på pappas batteri?

Hur mycket? - Tio miljoner.

Och så pappa skämdes för att bli lurad så där.

Han såg oss kämpa,

Och det krossade honom.

Efter att han...

Min mamma försökte få advokater,

men de sa att Arthur hade full kontroll.

Så ja...

tio år senare skickade jag de där patetiska breven till honom.

Jag förstår lite om hur du mår.

När man förlorar någon man älskar, är det en linje genom ens liv.

Antingen är det innan eller så är det efter, De är olika världar.

Och jag vet också lite om skammen som din pappa kände.

Jag skulle kunna säga att jag är något av en expert där.

Men han skulle inte önska det här.

Precis som jag inte önskar det här för min dotter.

Vid förlusten av hans liv, förlusten av ditt.

det är då Arthur Wakefield verkligen vinner.

Fryser du?

Jag är helt genomfrusen.

Men han vinner, Arthur Wakefield. Se på honom.

Låt oss se vad vi kan göra åt det.

Hon kommer.

Julien, jag beklagar det som hände Cate.

Fick du blommorna vi skickade?

Ingen aning, men tack.

Förlåt, det här är John. Han är här för att hjälpa oss med...

Jag beklagar din förlust, Mr Wakefield.

Och vem är det här? - Det är min dotter, Lily.

Hej, Lily. Du så fin.

Ja, hon är ett monster.

Pappa, kan du ta henne en minut?

Ja. - Jag kan ta henne.

Nej, gör inte det. Hon kan kräkas på dig.

Du skulle du väl aldrig göra, Lily?

Om du är säker så...

Hon är här.

Mina herrar,

jag hörde att ni har en story åt mig.

Tiden nu är 20.19.

Närvarande är också Miss Robsons advokat, Pat Davis.

Miss Robson, förstår du varför vi pratar med dig?

För att jag skickade alla breven till Arthur Wakefield.

Så du erkänner trakasserier?

Nej. Jag medger att jag skickade några brev med operacitat i.

Även om vissa av de första hade rader från Discworld-romanerna.

Okej, låt oss prata om avsikt.

När du skickade...

För inspelningen, DC Molloy har just kommit in i rummet

och gett mig en mapp och en mobiltelefon.

Avsikten är irrelevant. - Hur kan avsikten vara irrelevant?

Rätta mig om jag har fel, men att tycka illa om någon är inte olagligt.

Med avsikt är det...

Ursäkta, Ellie, de där fotona i din telefon är från Wakefields hus.

Det finns bilder av utsidan, huvudentrén,

inre rum, handritade golvplaner på alla golv.

Var fick du tag på dem, Ellie? Tog du dem?

Vänta nu, du kan inte bara komma med såna här bevis...

Cate skickade dem till mig.

Varför skulle Cate Wakefield skicka de här till dig?

Jag träffade henne för ungefär sju månader sedan, å ett välgörenhetsevenemang.

Jag hade inte tänkt att berätta för henne om min pappa,

hur Arthur lurade honom på alla de där pengarna.

Det, det kom bara ut.

Hon kunde inte tro det,

och hon sa att hon ville hjälpa mig.

Hjälpa dig att göra vad?

Om det fanns något bevis på att Arthur hade begått bedrägeri,

sa hon att det skulle finnas i hans bärbara dator.

Hon hade en plan.

Familjen skulle vara på nån operagrej,

barnet var hos mormodern, och det fanns ingen CCTV,

så jag skulle smyga in i huset,

ta den bärbara datorn och gå ut.

Var du benägen att använda den information som hon skickade dig?

Jag var frestad.

Jag önskar att jag vore en sån som kan göra det.

Men det är jag inte.

Tiden är 20.21. Förhöret avslutas.

Vad är det?

Fotona som Ellie säger att Cate skickade henne,

det finns inga spår efter dem i Cates telefon.

Dessutom är numret som Ellie sparat som Cate Wakefields, inte Cates officiella nummer.

Så, hur vet vi att Cate skickade dem?

Gå tillbaka i konversationen och det hon refererar till,

Sakerna med Wakefields, huset,

Det är sånt som bara Cate skulle veta.

Så Cate har en andra telefon.

Ja, titta på det här.

Sista SMS:et som Cate skickade till Ellie.

"Om du inte tänker avslöja Arthur, så gör jag det "

Så de där Allied Cirocel-grejerna, tänkte Cate ta det till pressen?

Ja, säg att hon tänkte det och att Arthur fick reda på det.

Vad tror du att han skulle göra för att stoppa henne?

Vad händer?

Du måste se det här.

Mia och Tomos Alves har åtalats för bortförandet av Lily Wakefield.

Emellertid har bevis framkommit,

som utesluter dem från utredningen av mordet på Cate Wakefield.

Men vi har flera andra spår i utredningen som vi för närvarande jobbar med.

Och vi skulle vilja försäkra allmänheten,

och särskilt familjen Wakefield,

att den som dödade Cate kommer att ställas inför rätta.

Svensk text: Myrsveden