Original subtitles

Förrädarna kämpar för att behålla sin makt.

Då har vi en dödslista.

Det är många som har fått känna på svekets bittra eftersmak.

Och ännu en trogen har fallit offer.

Men i gravkammaren får de fallna göra sin röst hörd en sista gång.

Hon var nära på att åka! Hade jag röstat så hade hon...

Hur känner Jonas efter att ha blivit utröstad vid runda bordet?

Jag har aldrig varit så nervös.

Nadim Ghazale från förra säsongen-

-pratar om hur man ska tänka när man blir rekryterad.

Det är jävligt roligt att spela båda rollerna.

Och vi avslöjar förstås den stora hemligheten.

-Vilka som är förrädarna. -Jag sa ju det!

Välkomna till "Gravkammaren".

Jonas Fagerström, den tredje medlemmen från YouTube-trion JLC-

-blev utvisad vid kvällens runda bord.

Han klarade sig längre än sina kollegor-

-men fallet blev ändå hårt.

Det är påfrestande att vara med här, men jag trodde verkligen inte det.

Calle och Lucas har berättat att det är påfrestande.

Det psykiska spelet att man alltid ska spela och försvara sig själv.

Du säger att jag har sagt att du ska välja Maria.

-Du sa inte att jag ska. -Nämen, det är fel.

Det går inte hur länge som helst.

Välkommen till gravkammaren, Jonas Fagerström. Varsågod.

Men du, jag måste börja med att säga en sak. Grattis!

Ja, det är ju delmål ett.

Men jag såg ju på tavlorna. Det är inte långt efter jag kom.

Men längre. Det är det viktigaste.

Lucas, du får tyvärr lämna spelet.

-Carl, du har fått flest röster. -Det här är inte sant.

Det är typ en kopia på Lucas. Åh, vilket fiasko.

Så nu kan du gå hem och säga till Lucas och Carl: "Jag vann."

Vi har ju pratat om det här så klart. De har gett mig tips och allt.

Vad för tips? Var inte nervös?

Ja, jag tog det med en nypa salt. De är inte bäst på det här spelet.

-Nja, det kan vi... -Det är alla överens om.

Eller kanske de bara var "cursed". De satt ju på den där stolen.

Jag höll mig så långt ifrån den, på andra sidan bordent.

Jag såg hur du kollade på den. "Nej, här ska jag inte sitta."

Anders hamnade på den. Jag tänkte: "Han ryker ju."

Man vet ju inte vad man blir innan man åker till slottet.

De trodde att jag blev förrädare.

Innan programmet så kändes det ballt. Jag är så glad att jag inte blev det.

Jag kan titta folk i ögonen och säga en sak som en sann.

Men om jag ska ljuga om det? Det syns så alltså.

Jag hade varit så här: "Jag lovar." Utan att kunna hålla ögonkontakt.

Så att jag är glad ändå att jag åkte ut som trogen.

Hur känns det? Vad är det för tankar du har i huvudet?

Jag tror att man såg det. Jag fick inte fram ord.

-Nej, jag märkte det. -Det kom inte.

Gråten var här. Kanske för att jag fick åka hem.

Men det var så mycket känslor. Jag såg att Kaeli blev lite berörd.

Farao blev berörd. Det blev mycket känslor.

Jag kände inte igen mig själv, om jag ska vara ärlig.

Jag ångrar att jag inte tog ett andetag innan jag pratade.

Att bara lugna ner mig. Jag hörde ju mig själv.

-"Jag är trogen!" -Jag vet. Jag tänkte faktiskt på det.

Du var ju väldigt berörd och tagen och påverkad.

Jag hade nog högre puls där än när jag är ute och springer.

Du vet, huvudet åkte med. Hela jag pulserade.

Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv.

Och det är ett spel. Då fattar man hur inne i den här bubblan man blir.

Vet du vad? De som kommer... Du vet ju det, de som hamnar i final.

Jag är orolig för deras hälsa. De måste prata med någon hemma.

-De måste det! -Jag vet.

De kommer inte att överleva.

Jag minns när ni gjorde er reaktion-video. Ni bara:

"Hon överdriver. Hon gråter inte på riktigt."

Du också vid runda bordet varje gång.

Nämen, det var på riktigt. Det var på riktigt. Helt ärligt.

De känslorna. Jag var inte beredd. Jag stålsätter mig ganska mycket.

Men där, jag var inte beredd på det.

Jag har hittat nya sidor hos mig själv.

Det sprudlar med känslor i mig.

När jag gick ut så ville jag gråta och så blev jag arg och förvirrad.

Ja, det är så konstigt alltså.

Vad tror du att det var som gjorde att just du hamnade i skottlinjen?

För flera av argumenten fanns det ingen grund för.

Det är bara en känsla.

Men det var nog att Martin sa att jag sagt att han skulle rösta på Maria.

Jag argumenterade så klart emot det.

-Det gjorde du ändå väldigt väl. -Jag måste ju vinna folks förtroende.

Men det var ju där det drog igång det hela.

Hur känner du? Vems röst sved mest?

Det som sved absolut mest var att jag tänkte rösta på Isa.

Jag såg att folk diskuterade. "Fan, det kanske finns en..."

Och hade jag röstat på Isa så hade det ju blivit 6-6.

-Omröstning. -Ja.

Jag kanske hade åkt ut ändå, men man hade fått en chans till.

Men den som sved mest var väl Kaeli.

-Varför då? -Jag tycker verkligen om henne.

Jag kunde absolut inte lita på henne, men jag tycker om henne som person.

Jag är absolut inte besviken. Man kan inte lita på någon därinne.

Jag är nog ledsen. Jag ville gå längre.

Jag förväntade mig inte att vinna, men vi hade så jävla kul.

Jag vill bara vara därinne och vara i allas närhet.

Vi skojade mycket. Jag hade skitkul. Jag är bara ledsen att det är över.

Jag tror att den här roliga biten...

Jag har också funderat kring att det gör att man tar det så hårt.

Det blir en berg- och dalbana av känslor.

Ena sekunden är man ett team, sedan är man fiender.

Sedan sitter man och anklagar varandra.

Och vi pratar inte om dagar, utan det är minuter emellan.

Det är jag väl mest förvånad över. Alltså Maria kör hårt.

Hon sa ju så här: "Ja. Martin kommer att åka ut."

Sedan kom hon till mig: "Det är tyvärr du, Jonas."

Men du sa ju... Vi pratade för en minut sedan.

Efter jag och hon hade pratat igår. Så här: "Jag är trogen, Maria."

"Så där ska en trogen prata."

Och på riktigt, 30 minuter senare så pratade hon med Samir. Näe!

Hon är väldigt duktig på att få med sig folk.

När jag har henne emot mig så har jag alla emot mig.

Jonas, jag har bilder här på dina före detta medspelare.

Jag ska ge det här till dig. Vem tror du går längst och varför?

Vart har vi dig? Här.

-Du tror att Kaeli går längst? -Hon är duktig på argumentation.

Men hon är också med i gruppen och hon säger vad hon tycker.

Det är viktigt. Man måste gå med i gruppen.

-Så Kaeli? -Jag tror Kaeli.

Jag hoppas att hon står med Farao.

Men det finns en risk att han pratar för mycket ibland.

Folk tror att det är en täckmantel.

Men vi har ju kommit till en plats i spelet där även Farao börjar...

Jag vet inte. Jag köper inte det dock.

Nämen, han grät på riktigt idag. Han tyckte att det var jobbigt.

-Du köper inte när folk gråter på TV. -Jo, men inte när de gråter som du.

Nämen!

Men Jonas, du sitter ju här för att förrädarna har gjort ett bra jobb.

Jag tänkte att jag ska berätta för dig vilka det är.

Åh! Jag är mer nervös nu än vid runda bordet alltså.

Åh! Usch! Det här vill jag inte veta.

Efter pausen avslöjar vi förrädarna.

Och Nadim från säsong 2 ger oss sina bästa tips-

-på hur man ställer om till "backstabbande" mördare.

Men Jonas, du sitter ju här för att förrädarna har gjort ett bra jobb.

De trogna har gjort ett mindre bra jobb.

Vilka tror du att förrädarna är?

Ja, men magkänsla bara så. Pang! Jag tror inte Martin är förrädare.

Du trodde det vid runda bordet.

Nej, men jag var tvungen att köra på det racet.

Jag visste att några skulle rösta på honom.

Jag ville få med mig dem också. Där hade jag bästa chansen.

Anders, då.

Våran kära, arga Anders.

-Han tror jag är förrädare. -Varför?

Han agerade annorlunda efter vi hade tagit av oss maskerna första gången.

-På vilket sätt då? -Han flackade lite med blicken.

Och han har varit väldigt tillbaka.

Gör det alla säger. Hoppas att han inte ska synas.

Så Anders och sedan så tror jag att det kan vara Isa också.

-Det är de två? -Vänta nu. Kan det vara fler kanske?

Någon blev ju rekryterad.

-Det var så? -Annars hade ju någon blivit mördad.

-Är det så? -Så klart.

Om de inte hade gett sig på någon med sköld.

Jaha... Vilket as.

Anders och Isa.

Sedan har de två rekryterat Maria.

Jag tänkte, Jonas, att jag ska berätta för dig vilka det är.

Du får inte säga Farao och Kaeli. Då skiter jag i det här.

Nej, det får du inte göra bara. Du får inte det.

Ska vi titta på den första förrädaren?

Åh! Jag är mer nervös nu än vid runda bordet.

-Är du redo? -Ja. Åh! Usch! Jag vill inte veta.

-Jo, det vill du. -Okej, kör. Då är det Farao.

Åh, jag sa ju det.

Jag sa ju det.

Jag visste det! Hon var nära på att åka.

Hade jag röstat så hade hon...

-Hur känns det? -Jag visste det!

-Det var så nära! -Fuck!

Snälla, kan inte jag få gå upp igen? Vi glömmer att det här har hänt.

-Jag ska ringa Gago. -Ja, gör det.

Kolla med honom. Han är skön. Åh!

Isa!

Okej, Isa. Nästa är Anders, då.

-Vill du se? Är du redo? -Mm. Är det...

Anders. Jag sa ju det!

Alltså fan vad dålig han är. Åh! Jag sa ju det. Vad sjukt.

-Förstår du hur besviken jag är? -Ja, jag kan tänka mig det.

För en stund sedan var du ledsen, men nu kommer besvikelsen.

Var det någon idag som attackerade dig lite extra?

Ja, det var ju Anders.

-Bara? -Nej, men det var inte... Nej.

Har de rekryterat Kaeli, då?

Ska vi ta reda på vem den sista är? Då kollar vi.

För att Maria är för uppenbart. Hon är för mycket i skottlinjen.

Jaha, ja. De rekryterade henne i natt.

-Du har fel. -Jag har fel?

-Vem rekryterade de? -Anders.

Var det så?

Vet du vad? Det som är lite kört är att de där inte kommer att vinna.

Det kommer de inte. Anders? Alltså han kommer att åka ut.

Säger man något till honom: "Jag? Har jag gjort det?"

-Vad menar du med det? -Du jobbar emot det här.

Verkligen inte. Då har du missförstått helt.

Och så blir han direkt... Nej, det där går aldrig.

-Och Isa... -Som röstade på Amie första dagen.

Gjorde Isa det? Ja.

Vill du veta en till hemlighet? Hon fick välja i fängelsehålan.

Om hon ville vara förrädare eller trogen.

-Är det så? -Ni skickade ner henne indirekt.

Åh, jävlar!

Ny gameplan. Nu går jag upp.

-Va? -Ja, om du kan smita upp.

Nej! Åh, herregud. Katia!

Ja. Men du, Jonas? Du får inte smita upp till slottet.

Det här är de hemligheterna som du får bära med dig.

Jag börjar tänka direkt så här: Brevduva?

Nej, tack. Det får du inte göra.

-Tack för att du kom. -Tack.

Hoppas att besvikelsen, ilskan och sorgen lägger sig.

Om ett år kanske. Det här tar ett tag.

-Jag är inne i bubblan nu. -Jag har ju sagt det.

Förrädarna har stärkt upp laget.

Det är inte helt enkelt att ställa om från trogen till förrädare.

Nadim Ghazale som var med förra säsongen vet hur det är.

Den snälla och pålitliga polisen som vann mångas förtroende-

-men som tyckte att det var jobbigt att ljuga.

Även om det är en lek så känns det.

Välkommen ner till gravkammaren, Nadim Ghazale.

-Hej! Hur mår du? -Jag mår jättebra.

-Hur mår du? -Bara bra, tack.

Det har gått nu ungefär ett år sedan du var med.

Hur har det landat hos dig?

Det har landat väldigt bra och väl. Det gick som jag ville.

Och det var så roligt som jag trodde.

Det som har varit efter har bara varit skitkul.

Det har varit ett kul minne att ha fått vara med.

Du är en av få som har fått chansen att spela båda roller.

När du gick in som trogen, var du besviken eller lättad?

Jag gick in med inställningen att jag ville så gärna vara förrädare.

Jag ville spela rollen väl.

Men när man väl hade träffat alla och liksom så här minglat innan-

-så kände jag vid runda bordet att det är tufft att bli förrädare.

Då kände jag när jag inte blev det att det var skönt.

Det var faktiskt skönt. Man behöver inte börja med att ljuga.

Sedan ville jag nog testa på förrädarrollen.

Det blev jackpott för min del.

Du fick en möjlighet att gå från trogen till förrädare.

Var det självklart att tacka ja och hur gick tankarna?

Nej, det var inte självklart.

Så här: Personligen ville jag verkligen testa båda rollerna.

Jag ville testa rollen som förrädare. Så sett ville jag det.

Men utifrån mina chanser att vinna-

-så kände jag att vi trogna hade en väldigt bra position.

Vi hade ett bra gäng, ett bra team. Men det fanns vissa labila element.

Som gjorde att det funkade inte att lita på det sättet på varandra.

Allt jag säger till dig är att om jag ryker så är det du.

Då fick jag bli egoist och tänka för mitt eget spel.

Information på förhand är en fördel och förrädare har mer information.

Plus att det gav mig chansen att spela båda rollerna.

Jag tvekade en viss sekund, men...

Ja, jag tar det.

Om du fick ge ett råd till någon som står inför en rekrytering?

Nämen, ta det. Det är jätteroligt.

Om man tänker på att det är ett spel och vi är här för att ha fett kul-

-så är det jävligt roligt att spela båda rollerna.

Vad var svårast med att vara trogen respektive förrädare?

Att vara trogen var svårt att faktiskt vinna-

-det förtroendet hos dem jag ville vinna förtroende hos.

Alltså de som jag kände: "Lyssna, vi är i samma lag här."

Det fanns alltid en misstänksamhet, vilket kommer med spelets gång.

Det tyckte jag var jobbigare än att sitta som förrädare och låtsas.

Man vet ju att man snackar skit.

Då är det lite mer fine att bli synad.

Än att bli synad när man inte snackar skit. Det gör mer ont.

Nadim, jag har sagt det hela tiden.

Efter rekryteringsnatten så har du väldigt mycket lugnat ner dig.

Du vill inte ta ut förrädarna.

Många känner på sig att jag är något-

-men de har inget att peka på för jag har varit konsekvent.

Det är fördelen med att börja som trogen.

Du var ju uppe på tapeten så många gånger.

Det var som att alla trogna skulle sikta på dig-

-men bara: "Nej, vi tar den istället."

Det var så kul att se. De fejlade gång på gång.

Och du satt där bara: "Yes! Nu överlevde jag en till dag."

Jag förstår att jag kanske var ett hot.

Men jag hade väldigt mycket saker som talade för mig i mitt spel.

Jag chansade i vissa saker som gav mig ett förtroendekapital.

-Jag måste vara lite stolt ändå. -Ja. Hade du gjort något annorlunda?

Nej. Vi gick ju i mål.

Varför ska jag förändra något? Vi vann ju.

Det jobbiga var att mot slutet var det faktiskt jobbigt att ljuga.

-Det var tufft att sitta med någon... -Man gillar?

Jag tycker om de här människorna. Många av dem är vänner.

Och bara sitta och spela ett spel.

Det tog på mig. Det tog på mig mer än vad jag trodde.

Man hade byggt upp en relation. Jag sviker en vän.

Nej, det är ett spel. Det var Thomas väldigt bra på.

Han återkom hela tiden till det: "Det här är ett spel."

"Folk tappar det. Det är en lek." Det var skönt att ha det.

-Ser du människor på ett annat sätt? -Nej, människor är som de är.

Falska, egoistiska, cyniska, snälla, empatiska ibland.

Människor är som de är. Det kommer fram i det här spelet.

Men både du och jag har ju stått som vinnare av det här spelet.

Vem hade spelat spelet bäst om vi var i samma säsong?

Du och jag? Det har att göra med vilka som är med och ens roller.

Du spelade jävligt bra. Jag var jävligt imponerad.

-Jag hoppas inte det. -Nej, jag är inte det!

Jag tycker också att jag spelade bra. Jag hade dock lite mer tur.

Du spelade bättre. Jag hade lite mer flax.

Ödmjukt. Men i ett riktigt spel bland vinnare om några år...

Jag kommer att åka direkt!

-Jag kommer att ge dig en match. -Det får vi se. Tack, Nadim.

Om Anders lyckas spela lika bra som Nadim återstår att se.

Vem eller vilka sitter här med mig i gravkammaren? Allt i nästa avsnitt.

Text: Johanna Svensson Iyuno