Original subtitles

Det var ganska precis 30 år sen som tre ungdomar stal en båt-

-men det ville sig inte bättre än att de drunknade.

De vill prata med alla som var på Knappholmen -92.

-De har hittat Johan och Petter. -Esther, då?

Kan min dotter vara vid liv?

Enligt Gisela hade ni en nära relation.

-Nära?! -Vad har det med saken att göra?

-Kan du tänka dig en fyra? -Kanske det.

-Berätta om Josef. -Sorgebarn.

Han avslutade sina teologistudier strax efter händelsen.

Kan jag komma in?

Ha det bra! Tack, hej då.

Höll du på med oss båda två, samtidigt?

Höll på och höll på... Det vet du väl, att Gisela var förtjust i mig.

-Hon var inte ens byxmyndig! -Nej, det är möjligt.

Men hon var ju väldigt brådmogen.

Men lägg av! Kan du svara på frågan?

-Det var en flirt, det var inget mer. -Fy fan!

Nämen, skärp dig nu, för fan! Det är 30 år sen.

-Ja. Men du är pappa till mina barn. -Ja, precis. Jag valde dig alltså.

Grattis!

-Nämen, hallå! Är ni klara? -Fräscht...

Ja, det är en jobbig typ, det där rödskägget.

Ja... Kan vi räkna med dig på lördag, Nora?

Vad var det där?

Du, jag glömde en grej. Väntar du på mig? En sekund bara.

Hej.

Är allt som det ska, eller?

Vad är det första Gud säger till människan-

-efter att Han har skapat henne?

Oj... Ingen aning faktiskt.

Han säger att vi ska ligga med varandra.

Jaha. Ja, det har jag inget emot, direkt.

Ordagrant säger Gud "var fruktsamma och föröken eder."

Han gör inte först upp massa regler mellan man och kvinna-

-att förenas i nån helig äktenskapsritual.

Jag har inte läst Bibeln så mycket.

-Med andra ord "ligg med varandra!" -Hoppsan.

Han gillar ju helt klart sex. I Korintierbreven så står det:

"Mannen ska ge sin kvinna det han är skyldig henne"-

-"och på samma sätt kvinnan sin man."

"Kvinnan bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen."

"Och mannen bestämmer inte över sin, det gör kvinnan."

"Håll er bara från varandra för att ägna er åt bönen."

Och det här står ordagrant?

"Ligg med varandra om ni tycker om varandra, men glöm inte Gud."

Är det inte så Han säger?

Alltså, din pappa säger också att "sex före äktenskap..."

"Är att säga ja med kroppen men nej med själen."

Säger han, ja.

Men vad är rätt? Och vad håller han själv på med?

-Vadå? -Nej, det var inget.

Men är det verkligen så fel då? Att säga ja med kroppen?

Alltså, jag tycker att man måste ju kunna få testköra lite.

Eller hur? Är du okej?

Kan hon ha varit gravid, menar du?

Nja, det tänkte jag väl inte på då, kanske.

Tänkte väl mer att det var dåligt samvete eller...dålig varmkorv.

Jag tänkte att hon hade nåt ihop med nån av konfirmanderna-

-som jag hade med Gisela. Men att hon skämdes.

Ja, det... Det var väl det jag hade, liksom. Ha det bra!

Tack.

-Ja, hej? -Hej, hjärtat.

-Vad tror du om Järla sjö? -Vad händer där?

En fyra, med terrass. Egen båtplats. Kan det vara nåt?

-Har du tid att komma på visning? -Vadå, nu?

-Du kan komma om en kvart. -Okej.

Sorry, jag måste åka iväg en stund och... Ordna några grejer.

Hur svårt kan det vara att hitta en präst på dekis i skärgården-

-med samma namn som Jesus styvfarsa?

-Vart skulle han nu, då? -Booty call.

Fy fan...

Jag gillar dig skarpt, Lillebror. Låt dem inte säga nåt annat.

Sorry.

Hej, hej. Välkommen. Ett prospekt.

Säg till om du har några frågor.

Hej! Visst är det fint här?

Ja, helt fantastiskt.

Du...

Okej?

Som ni kan se i prospektet så har den en väldigt stabil...

-Hej, Nora! -Hej. Stör jag?

Va? Nej, nej, nej. Det går bra.

-Säkert? -Va? Ja, ja. Varför ringer du?

Därför att jag vill be om ursäkt.

Ursäkt för vadå?

För mitt beteende idag. Jag skäms.. Det blev väldigt privat.

Det är bara för mycket just nu.

Det känns som att jag är den galna och Henrik är den normala.

-Men det är tvärtom, eller? -Ja, ja. Självklart.

Jag tror inte att jag är på nån bra plats just nu.

Det är som att allt jag säger och gör missförstås.

Alla verkar tycka att jag börjar bli bitter och patetisk.

Ja... Det tycker inte jag, i alla fall.

Nej... Det är kanske därför jag ringer dig.

För att...det känns som att du vet vem jag är.

Ja, vi är väl bägge vuxna nog för att inse att livet-

-kan vara ganska vanskligt.

Det är ganska vanskligt just nu.

Nora... Är du ledsen, eller?

Skulle du kunna tänka dig att komma hit ett tag?

Jo. Absolut.

Okej. Ja, men vi ses. Hej.

Vet du att jag var en jävel på volleyboll när jag gick i skolan?

Tro det eller ej. Det var jag och Anette Hallenberg, vi var bäst.

Så vi fick alltid välja lag.

Och vi valde en i taget, alltid samma personer.

Anna P som tvåa, Anna L som trea.

Sen var det Monika, Linda, Malin.

Och Tina, för hon var 1,80...

Och sen, till sist så stod hon ju där... Annika.

Ensam, ovald. Förlägen, fastän hon visste vad som skulle hända.

Hon hoppades väl att hon nån gång skulle bli vald näst sist-

-i stället för sist. Men så blev det ju inte.

Och det är inte förrän nu som jag på riktigt förstår-

-hur hon måste ha känt.

Alla går hem till sitt.

Alla går hem till sina sammanhang, sina hamnar, sina famnar, sina lag...

Annika, hon är chef i dag-

-för ett mellanstort väldigt framgångsrikt företag.

Hon har tre barn och en kärleksfull man-

-och ett stort fett hus 40 meter ovanför Skurusundet.

Och helt plötsligt så sitter skon där på andra foten.

Du har ju ett ganska användbart hus du också.

Och du har blivit vald flera gånger om.

Jo, men det har jag. Men aldrig av rätt person.

Och sen så har vi ju den lilla detaljen att jag aldrig har valt-

-utan jag har bara väntat på att nån ska välja mig.

-Välj nån då. -Det är för sent.

-Är du säker på det? -Ja.

Det blir jag mer och mer säker på för varje dag som går.

Den där volleybollgrejen... Om man hade valt-

-och så ångrat sig... Kunde man ändra sig?

Nej.

Men om jag fick min mamma att skriva en lapp-

-om att jag var sinnesförvirrad när jag gjorde valet då?

Alltså, gympamajjen var väldigt sträng.

Jaha.

Ja?

Okej. Okej.

Iris är död. Hon har blivit mördad.

En av kvinnorna hittade henne för en timme sen.

Död i två, tre timmar. Strypt med ett grovt rep.

Kraftiga motvärnsskador... Ansikte, armar, bröstkorg.

Hej.

Kom hon från Estland?

Ja. Tallinn. Kom hit som tonåring.

Bytte tillbaka till sitt flicknamn efter skilsmässan. Iris Seppa.

Har nån pratat med de andra...patienterna?

Vad kallar man dem? Klienter? Gäster?

Det är två kollegor som försöker göra det nu.

Men det är lite spänt.

De flesta flydde ju från den typen av våld.

Men hittills så är det ingen som har sett nåt.

Se där, ja.

Klockslag?

17.30. Så det stämmer ju överens då med beräknad tid för...

Arne, Arne, Arne... Vad har du hittat på nu då?

Är du med?

-Kan du zooma in? -Ja.

-Vad är klockan nu? -Det är en halvtimme senare.

Ja... Nu blir det stökigt.

Det var inte sorgen efter Esther som slet isär oss.

Den blev en bekväm omskrivning för att dölja en smutsig sanning.

Min...sexuella läggning äcklade Iris-

-på ett sätt som är svårt att förlika sig med.

Det är sannerligen en...makaber ironi-

-att hon är kapabel till det här-

-med tanke på hennes nuvarande yrke.

Jag sökte upp henne för att prata om pojkarna som hittats-

-och hoppet som hade väckts att Esther möjligen kunde vara i livet.

Jag har alltid haft en känsla av att Iris vetat mer än hon velat erkänna.

Hon tappade fattningen.

För vilken gång i ordningen är omöjligt att säga.

Att höja sin hand mot en kvinna är för mig det lägsta en man kan göra.

Alltså har jag genom åren haft för vana att bara krypa ihop-

-och ta emot tills hon lugnat sig.

Jag har aldrig haft en tanke på att anmäla.

Skammen har varit för stor.

Den här gången fick jag av någon anledning nog.

Jag slog tillbaka. En gång.

Sen skyndade jag därifrån.

Jag antar att det är därför ni är här. Hon har anmält mig.

Hon är inte i stånd till att göra en anmälan för nåt.

Hon är död. Mördad.

Åh, herregud...

Och du var en av de sista som såg henne i livet.

Är jag misstänkt?

Ja. Vad vet du om Josef?

-Va? -Josef.

Tror ni att han...? Han hörde av sig för några dagar sen-

-och ville prata om Iris och pojkarna.

Innan dess har jag inte sett honom på många år.

Vet du var han är?

Han sa att han bodde på sin båt, på... På Smådalarö.

Okej. Vet du vad båten heter?

Josef?

Josef?

JESUS ÄLSKAR MIG

Har vi blivit utbytta?

Lilla alfabetet. Låt de vuxna jobba. Hittade ni Josef?

Nej. "Domiiniklaste Püha Kaija kloostri klausuur."

Tippar att hon är översättare då, eller?

Du är inte dum du. Kanske borde bli polis, eller nåt...

Ja, det där, förstår du, var en liten skattgömma-

-som vi hittade hemma hos Iris.

Har du kommit en liten bit? Varsågod, så får vi höra.

"Mamma, jag ber om ursäkt att jag inte skrivit på länge."

"Men du ska veta att jag tänker på dig och på pappa konstant."

"Ni är alltid med mig. Jag hoppas att allt det här en dag är över"-

-"och att vi ses igen. Det gjorde fruktansvärt ont"-

-"att höra om Josefs bortgång."

"Men tack och lov så har moster bidragit med tröst och värme."

Ja. Tack, tack. Det räcker. - Jag har redan hört 18 stycken.

Det visar sig då att dottern Esther lever-

-och att Iris har vetat om det här hela tiden.

Och hon har dessutom tutat i henne att Josef har tagit livet av sig.

Och det här är ett kloster.

En av Estlands äldsta byggnader. Ligger strax utanför Tallinn.

Det visste vi för en halvtimme sen.

Du och Rikki-tikki-tavi här är bokade på ett plan till Tallinn-

-om 150 minuter. Ingen idé att gnälla.

Bara att kötta på. Ta en tupplur på planet.

Ni har två uppgifter. Ett: Lösa alla frågetecken runt pojkarnas död.

Jag utgår ifrån att ni hittar Esther och att hon kan hjälpa er.

Två: Och det här är det viktigaste! En flaska Vana Tallinn. V-A-N-A.

Titta noga på etiketten för det måste vara den 50-procentiga varianten.

Jag gör en absolut magisk baltisk margarita som jag ska bjuda på!

Förutsatt att ni löser punkt ett och två.

Ja... Du kan också få en.

Du har ju bidragit här, i allra högsta grad.

Vad heter ryggskott på estniska?

Hej. Forsman.

Mart Leppik, kommissarie. Följ med här.

-Hej. -Hej.

Mart Leppik. Det här är Alexander Forsman-

-och hans kollega från den svenska polisen.

-De har några frågor till dig. -Javisst.

-Varsågod. -Okej.

Den här bilden togs för många år sen, så...

-Känner du igen henne? -Nej.

Okej. Den här mannen, då? Har du sett honom?

-Nej. -Snälla, det är mycket viktigt.

Kan du titta en gång till?

-Nej, jag har inte sett honom förr. -Okej.

Var det nåt mer? Jag har en del att göra.

-Javisst. Tack. -Tack.

Tack.

Hej då.

Tråkigt att det inte gav något.

Men ni får åtminstone smaka det här.

En imperial stout lagrad i konjaksfat från Pohjala.

Tallinns första i den nya vågen av mikrobryggerier.

Gott öl.

Det gav faktiskt något. Det är hon. Kvinnan i presentbutiken.

-Det är Esther. -Va?

Varför sa du inte...?

När man talar om trollen.

Josef? Josef!

-Hörru! -Stanna hos henne!

Till vänster hittar ni nunnornas sovplats...

Ursäkta! Svensk polis!

Stanna! Polisen!

Det var inte jag som dödade Iris.

Så varför flydde du då?

I 30 år har jag undrat vad som egentligen hände den där natten.

Varför skulle Esther ge sig ut på sjön mitt i natten med två skitungar?

Bara timmar innan hade hon ju berättat att hon väntade vårt barn.

Vi hade ju verkligen försökt att leva ett kyskt förhållande.

Min pappa var visserligen inte så dömande-

-men min mamma tyckte inte om det fysiska.

Hon var varm och snäll, men slöt sig när det kom till sexualitet.

Och... Ja, fördömde.

Esther ville ju att vi skulle rymma tillsammans.

Men jag övertygade henne om att berätta för Iris och Arne.

Då sa jag ju inte att det var Josefs, men mamma gissade förstås det.

Hon blev fullkomligt galen-

-och sa att hon skulle förskjuta både mig och "den oäkting" som jag bar på.

Varken hon eller jag kunde ju veta-

-att det skulle min kropp sköta alldeles själv.

Jag fick missfall, när jag kom hit.

Så för att svara på din fråga: Jag sprang-

-för att jag i 30 år har trott på polisens lögn.

En slarvigt skött utredning, tre dödförklarade ungdomar.

Jag har inget större förtroende för er.

Men när pojkarna hittades så förstod jag-

-att det fanns en annan sanning där ute.

Vi vet att det var du som var den sista att träffa Iris.

Nej..

Iris?

Iris?

Esther, min älskade dotter. Det går inte en dag-

-utan att jag tänker på dig och det barn du förlorade.

Se det som Guds vilja, om det känns mer trösterikt.

Vad du än tror har jag bara velat skydda dig.

Att skicka dig till mitt hemland kändes som det enda rätta.

Meningen var aldrig att beröva dig din pappa-

-eller den pojke du älskade.

Men en lögn kräver oftast ytterligare en lögn.

Till slut var allt en enda röra av osanningar.

Jag förstår först nu hur mycket skada jag har ställt till med.

Det är oförlåtligt-

-och jag klarar inte av att leva med skulden.

Det enda jag ber dig om...

"...är att inte tänka alltför ont om mig. Mamma."

Så jag var ju tvungen att se om Esther verkligen levde.

Mamma skulle inte ha klarat av att bli anklagad för mord.

Den skammen skulle ha varit för stor för henne att bära.

Vad var det egentligen som hände?

-Vad håller ni på med? -Festar bara lite.

-Ge hit, Petter. -Vill du smaka?

-Se till att det finns kvar bara. -Ni vet konsekvenserna.

Vad fan håller du på med? Det där var dyr jävla dricka!

-Vill du att jag ska skrika? Släpp! -Det är min sprit!

Vad fan tror du att du gör? Tänker du betala för spriten?

-Snälla... -Nej, du får inte gå nånstans.

Du ska vara jävligt tyst.

-Snälla... -Tyst, sa jag.

Kan jag bara få gå?

Vad fan har du...?

Esther! Esther!

Få se. Älskling. Älskling...

Vad ska vi göra, mamma?

Skärp dig!

Vilka är det?

Hallå? Hallå?

Hallå? Hallå?

Nån! Hjälp!

Mamma sa att de var döda. Att vi hade dödat dem.

Varför skickade hon iväg dig hit?

Hon sa att hennes liv var slut-

-men att jag kunde börja om på nytt här, hos hennes syster-

-som också kunde hjälpa mig att adoptera bort barnet.

Jag längtade hem nåt fruktansvärt, men så skrev mamma-

-att pappa hade lämnat henne för nån annan.

Och att Josef hade tagit livet av sig.

Så då fanns det ju ingenting att återvända till.

Så, vad... Vad händer nu?

Nu får en åklagare titta på...

För när man har hittat den man vill spendera resten av sitt liv med-

-vill man att resten av ens liv ska börja med en gång.

Vad fint sagt!

Ja, det var inte jag. Det är ur "Harry mötte Sally".

Hej. Är du redan hemma?

Den här gången trodde jag kanske att...

Jag älskar dig, din dumma, dumma norrbagge.

Jag älskar din rastlöshet.

Jag älskar dina bruna, vackra ögon.

Och jag älskar ditt temperament.

Från lamm till varg på två röda sekunder.

Jag älskar att du... Att du aldrig lär dig svenska.

Att du vägrar göra karriär, trots att du hade kunnat vara polischef.

Jag älskar... Alltså, jag älskar din äggröra.

Men nånstans har jag alltid vetat att det inte skulle bli vi.

Det sitter en käpp i hjulet.

Hej då, Alexander. Ta hand om dig.

Hur märker man om nån är otrogen?

Ja, man... Man frågar.

Det känns som att det vore under min värdighet.

Wow! Vilken självaktning du har.

Undrar vem jag har ärvt det av då.

-Jaha, inte från mig? -Jo.

Du kan vara stolt. Tar ingen skit.

Jo, det har jag gjort. Men inte längre.

Ja, men hur märker man då? Om nån är otrogen?

En kompis på jobbet berättade att hennes man-

-aldrig hade brytt sig om sin kroppsbehåring tidigare.

Han såg ut som en gorilla. Och plötsligt började han vaxa ryggen.

Åh, fy! Ja, Kalle bryr sig inte om sånt.

-Ja, men då är han inte otrogen. -Nej.

Det håller du väl med om? De har inte träffats på 30 år-

-och så träffas de nu och det är som att de aldrig varit ifrån varann.

Tulle lille, jag tror att det är nån här som har överdoserat-

-på romantiska komedier.

-Nej! -Okej, förlåt, förlåt.

-Nej. -Det var dumt.

Och vart ska du?

Ja, mer margaritas för oss.

Nä, fan! Jag tror det släppte. Det har släppt!

-Av min "den"? -Ja!

Pyret Anna Simone, jag döper dig-

-i Faderns, Sonens-

-och Den helige andens namn.

Jag vill att vi tackar livet-

-som ger oss så oändligt mycket. Det ger oss smärtan-

-så att vi kan lära oss skilja lyckan och sorgen.

Välkommen till världen, lilla Pyret.

Hon är så glad så. Det var väl kul?

Nora?

När man inser att man har träffat den man vill...