Original subtitles

-Hej, Pär. -Hej. Var är du?

-Hemma. -Vi ska vara i rätten klockan tio.

Va? Jag trodde det var elva. Jag kommer på en gång.

Helvete!

Rätten har överlagt och är enig.

Åtalet mot Leonard Strandberg ska ogillas.

Skälet till detta är att det inte finns tillräcklig bevisning-

-för att Angelica Strandberg bragts om livet.

Nån kropp har inte återfunnits.

Det är inte ställt bortom allt rimligt tvivel

att Angelica Strandberg-har bragts om livet,

och ännu mindre att maken skulle vara gärningsman.

Leonard Strandberg ska omedelbart försättas på fri fot.

Tack.

Näe...

-Aj då. -Jag har bråttom.

-Okej. Vart ska du? -Få skäll.

Jag ska berätta för Andrén att jag förlorade-

-se hennes besvikna min, få bannor, rullas i tjära och fjädrar...

Du, tack. Jag hade ruttnat på Eko-

-om inte du dragit med mig på nya äventyr.

-Klarar mig inte utan dig. -Bonnie and Clyde.

Mulder och Scully. Fast utan vibbar.

Va? Vi har jättemycket vibbar.

Kanske skulle vara mor och son, då.

Man får alltid ett skitfall när man börjar på en ny rotel.

Utgången var väntad med tanke på att kroppen aldrig har hittats.

Det är oerhört svårt att få nån fälld utan en kropp.

Vilket till yttermera visso tydliggör att det är ett skitfall.

Dålig förlorare?

Försvaret tryckte på att Angelica Strandberg-

-hade en historik av psykisk ohälsa. Men i förundersökningen-

-stod det att hon ville lämna sin man.

-Hotade hon med det? -Enligt FUP:en, ja.

De kanske bara hade grälat. Dylika utsagor är aldrig ristade i sten.

Nej. Alla gånger jag har sagt till mina män att jag ska lämna dem.

Lever du i en polyamorös relation, om du inte misstycker att jag frågar?

Nej, nej. Jag är seriemonogam.

Jag lämnar dem en i taget. Och nu är jag singel.

Jag med. Vad ska man med en karl till om man har en borrmaskin?

Ja, lite så.

Kommer du att trivas tror du, här hos oss?

-Bland mördare och våldtäktsmän. -Alldeles utmärkt.

Nämen, vafan...

Jag tror det är tio år sen jag satt på span sist.

Det är ingen som tvingar dig. Går det bra, eller?

-Jag hittar inte svamparna. -Jobbigt.

-Säkert att du har köpt tillräckligt? -Käften.

Så det räcker hela natten.

Det hoppas jag verkligen, för det är sockerförbud hemma.

Man får passa på.

Det var smart. Vi vill ju inte att han inte ska se oss.

Jag kanske ska slå på sirenerna också?

Färska.

Jag kan tända en brasa. Ska jag göra det? Så kan du grilla dem.

Sluta gnälla. Vi har ju mysigt här.

Ta en svamp nu och slappna av, för fan. Va? Känn hur det doftar.

-Överraskande färsk. -Jag sa ju det.

Nu har jag hittat ett litet kantarellställe här.

Seriöst. Tog du skiftet bara för att du inte får äta godis hemma?

Nej, jag vill så gärna slå den där jäveln på käften.

Jag hoppas faktiskt på lite våldsamt motstånd.

Singel malt-flaskan han tog när han var inne hos oss och rotade-

-köpte jag på Islay för 25 år sen. Fattar du? 25 år!

-Den kostade 150 pund då... -Ja, ja...

Förstår du inte vad det skulle vara nu?

-Det smärtar mig att höra. -Ni norrmän har ingen känsla...

...för de här övertonerna. Osaltad torsk, messmör-

-det är det enda ni begriper er på.

-Han kommer inte, va? -Jo, vi får ha lite tålamod.

Han har haft samma mönster i två år: 3 dars aktivitet, 6 månaders paus.

Så var det tre villor på Sandstigen i går. Han kommer.

-Jag mår illa. -Herregud...

Jag tar fem minuter. Hur är det hemma, då?

Det är bara bra. Och du?

Ja, det är alla tajders. Vi kan åtminstone ta i varann-

-utan att det är som att stoppa tungan i en 63 ampereshandske.

Kan man begära så mycket mer efter så lång tid?

Nej... Nej, jag vet inte.

Jag trodde kanske det en gång.

Ja. Man tror så mycket. Jag hade...

Vänta, vänta... Titta här.

Oj! Ingenstans att ta vägen, vad tråkigt.

Vilken fin trunk du har, ska du lira hockey?

Nej, jag tänkte väl det. Vi kommer från polisen-

-och vill prata med dig om en serie inbrott i området.

Kanske ta en titt i din båt.

Fan! Jävla idiot!

Svamparna...

Ojojoj. Det sitter löst.

Ja, jag vet. Den har varit så i tio år.

Lätt att snubbla på. Ojojoj. Det här.

Det här är trist. det är inte några små mjuka trägnagare-

-utan det är... Dödsur, kallas de för.

Om man lägger örat mot så kan man höra ett tickande ljud.

Fast jag hörde ett regelrätt gnagande.

Lustiga små rackare. De använder det där tickande ljudet-

-som locktoner för att para sig. Och förr i tiden-

-trodde människan att det var liksom ett varsel, om dödsbud.

-Spännande. -De där kan göra stor skada.

-Jaså? Hur stor skada då? -Vill du veta det?

Ja, det vill jag verkligen.

Taket här inne. Det pratade vi om förra gången jag var här.

-Ja, jag har inte haft tid. -Nej, du ska ju inte laga taket.

Det ska nån annan göra. Och vad är det för idiot-

-som har målat fasaden med plastfärg?

Mitt ex.

Ja, ja...

Så vad ska jag göra?

Ja, du, det är bara att riva den här skiten och bygga nytt.

Vänta! Välj hand.

-Ja, vänster. Nämen, älskling! -En till.

Ja, höger.

Min man ska inte gå runt och stinka kaviar på stationen.

-God morgon. -God morgon. Hur är läget?

Du brukar ju ondgöra dig över polisens inkompetens.

Ja... Tar du det personligt eller?

Jag kan bara meddela att vi har tagit inbrottstjuven, äntligen.

Så det finns en ganska god chans-

-att vi kan få tillbaka en del av våra grejer.

Det är inget jag räknar med.

Vi fick ut allt vi bad om på försäkringen, så... Eller, jag fick.

Ja, jag hörde om rättegången. Det måste ju ändå vara en lättnad.

Att det är över. Den delen, i alla fall.

Inget kommer att kännas som en lättnad-

-förrän jag får reda på vad som hände med Angelica.

-Var det nåt mer? -Nej.

Idiot.

Min klient vidgår alltså att stöldgods har påträffats i en båt-

-som tillhör honom. Han har dock ingen kännedom-

-om hur sakerna har hamnat på båten i fråga-

-och nekar således till anklagelserna.

Med tanke på hur han ser ut-

-kan man undra om gripandet gick reglementsenligt till.

Ja, ursäkta. Hör ni vad jag säger?

Nu är det bara jag här, men jag hör vad du säger.

Vi har inte börjat ännu. Väntar på kaffe och lite sånt.

Här kommer jag med lite kaffe.

Nu så. När man talar om trollen.

Hjälper du mig, Alexander? Så.

Så har vi kaffet här. Nämen snälla...

Förlåt. Alexander, kan du föra advokaten här till damrummet-

-så hon får torka upp sig lite.

-Det är inte lätt, va? -Det är... My bad.

Matajens väg 42, ringer det nån klocka?

Nej? Ingenting där som plingar till? Augusti, två år sen?

Jag hade tänkt öppna den där flaskan när jag blev farfar.

I 25 år så har den legat där och väntat i mörkret.

Och nån gång ibland så har jag tagit upp den-

-bara för att få hålla upp den mot ljuset-

-och få njuta av de här skiftningarna i färgen, den gyllene vätskan.

Men jag har inte öppnat den. Nej.

Jag har hållit mig och försiktigt lagt tillbaka den-

-så den kan ligga där i mörkret och vänta på rätt tillfälle.

Och rätt tillfälle, det var inte när du kom.

Helt ärligt, så hade jag så gärna velat sopa till dig ordentligt-

-när vi tog dig där, men du slank iväg som en äcklig liten råtta-

-och min kollega hann före. Så nu får det bli så här.

Förlåt, jag hörde inte. Ville du ha mjölk, eller?

Du kanske är laktosintolerant eller?

Då kanske vi kan börja nu. Min klient nekar alltså...

Det är klart han gör! Bla, bla, bla...

Sylvester Markell, 45 år. Född och uppvuxen i Saltsjö-Duvnäs-

-men av nån märklig anledning så är han skriven i Monaco.

Och han har finansierat ett liv i sus och dus-

-genom att med jämna mellanrum komma hem till Svedala-

-och stjäla oskyldiga människors surt förvärvade ägodelar.

-Det finns inga bevis... -Inga bevis?

Vi har så mycket bevis så det tränger ur porerna på oss.

Vad kan vi börja med? Det här är inte så dumt.

Bilder från en övervakningskamera i hamnen som visar Markell-

-och hans båt vid samtliga inbrottstillfällen.

Ganska bra, eller vad säger du?

Ja, det här är inte dumt, här har vi ett vinglas-

-som är helt nerlusat av DNA, eftersom mannen här-

-inte kunde låta bli att på plats provsmaka en flaska La Tâche-

-från -67. Och så ska vi se...

Åh... Det här är min personliga favorit. Vad säger du?

En perfekt avgjutning av ett par Salvatore Ferragamo i storlek 41-

-tagna i en rosenrabatt utanför ett av de våldgästade husen.

Och det här är inte vilka jävla bond-Ferragamo som helst.

Det här är ett par som specialsyddes åt, och det här är helt sant-

-Mussolini själv 1936. Den har en helt individuell sula-

-och just det här paret köptes på Sotheby's för ett antal år-

-av en viss mästertjuv med storhetsvansinne.

Här har vi då en skala 1:1.

Ska vi pröva och se om det är Askungen själv som sitter här?

Jag tror att vi ändå måste se.

Om du tar fram den... Så. Och så tittar vi nu här.

Fullständigt fantastiskt! Det är lilla Askungen som sitter här!

Bra. Den enda frågan som jag har är väl egentligen...

Hade il Duce verkligen så små fötter? Va?

Ja...

Nu var det ju hans persona som var grandios, inte hans lekamen.

Och utöver det har jag absolut ingenting att tillägga-

-förrän jag får träffa åklagaren som har hand om fallet.

Nackapolisen, vad kan jag hjälpa till med?

Nora Linde.

Och så säger hon: "Är du dansk på riktigt?"

Jag visste inte vad jag skulle säga, så jag sa bara ja.

Plötsligt har jag blivit dansk.

Resten av samtalet fick jag låtsas som att jag var dansk.

Jag kan inte danska. Det är ju helt sjukt.

-Hej. -Hej.

-Hej. Har du stått där länge? -Nej, jag kom precis.

-Jaha. Jag ber om ursäkt. -Varför det?

Nej, jag bara hörde inte...

Ingen fara. Jag ville bara inte störa.

Det kändes som att ni var inne i nåt.

Nej, nej. Nej, det var bara... Vad gör du här?

Ni har nån i förvar som har begärt att få träffa mig-

-i egenskap av utredande åklagare.

Jaha. Jag visste inte... Har du nytt jobb?

-Ja. -Gratulerar.

Inte illa. Sorry, vill du ha kaffe?

-Nej, tack. Ska vi jobba? -Ja, så klart.

Sorry. Ursäkta.

Det är tredje gången du ber om ursäkt.

Ursäkta. Nej då...

Inget utöver det vanliga egentligen. Det är en inbrottstjuv-

-gott om bevis, så det borde vara lugnt.

Det enda märkliga är att han insisterar på att träffa åklagaren.

Du har ingen aning om varför? Nej. Jag får gå in och ta reda på det.

-Kul att se dig igen. -Detsamma.

-Allt bra? -Ja, absolut.

Och du? Är det bra med familjen?

Ja, allt är bara bra.

-Nora, jag... -Jag går in. Vi ses.

Hej. Nora Linde, åklagare. Du ville träffa mig?

Får jag bara börja med att berömma åklagarinnans klädval?

Strikt och korrekt och ändå badande-

-i en slags hemlighetsfull kvinnlighet.

Jag har alltid föredragit den mer återhållsamma kvinnan-

-som måste dyrkas upp, mycket ömsint och försiktigt.

Och sen avslöjar en kammare fylld av ovärderliga skatter.

Som en liten pojke på julafton letar man sig fram-

-genom silkespapper och snören och rosetter-

-och till slut får man öppna lådan-

-och där ligger det kanske en cardigan i finaste kashmir-

-alldeles varm och mjuk och rosa...

Ska jag kasta in ett åtal för sexuella trakasserier också?

Jag ber tusen gånger om ursäkt.

Jag har lite svårt att navigera den här nya eran.

Jag förstår. Låtom oss gå vidare i förvissningen om-

-att du håller dig jävligt långt borta ifrån min cardigan, uppfattat?

Oss emellan, mina villebråd bor inte i samma skog som du.

Den uppskattning jag uttrycker är helt och hållet estetens-

-inte kavaljerens. Är det uppfattat?

Då provar jag en gång till: Vad gör jag här?

-Jag sitter i en veritabel rävsax. -Onekligen.

Fängelse är, som du förstår, inte en plats för en sällsynt fågel som jag.

-Alltså vill jag sluta ett avtal. -Såna avtal existerar inte i Sverige.

Vill du ha strafflindring, underlätta utredningen av ditt eget fall.

-Så tråkigt. -Ja, verkligen. Var det allt?

-Angelica Strandberg. -Vad sa du?

Jag tror att du hörde vad jag sa.

Vad vet du om Angelica Strandberg?

-Avtal? -Vad vet du?

Jag vet att hon blev mördad. Och jag har bevis.

-Vadå för bevis? -Avtal?

Om det du säger stämmer så kan jag möjligen lösa nåt.

Men då behöver jag bevis och sätta en utredande polis på det.

Nej. Inga poliser, det måste vara du. Du kommer att förstå varför.

Känner du till nånting som heter Fredriksborgs fästning?

Hallå?

Hej. Har inte mamma kommit hem?

Va?

-Vicky? Har hon inte ringt? -Nej.

Inte? Och hon var inte hemma när du kom hem?

Nej.

Hon har inte skickat nåt sms? Eller lämnat nån lapp, eller nåt? Hallå?

Nej, nej.

Vafan...

Hej. Kan du komma hit en sväng? Va?

Nej, nej. Men ändå.

Okej, tack. - Farmor kommer hit.

-Va? -Jag måste bara ut en sväng.

-Vart ska du? -En jobbgrej.

Jag pallar inte att äta farmors morotsbiffar!

-Alltså... Vafan? -Vad är det som har hänt?

-Vad det är som har hänt? -Ja.

Ja, det är...ingenting.

Jag var ute och handlade.

Du kunde väl ha lämnat en lapp eller skickat sms, eller nåt?

Ja. Jag gillar inte att Tor är ensam så där.

-Men han är ju tretton år! -Tolv.

Ja, i en månad till och sen är han tonåring.

-När jag var tretton... -Ja, ja...

Jag har varit hemma i ett år nu.

Du var borta i tre.

När ska du börja lita på mig, då?

Tja.

Ja, jag ser att han har längtat ihjäl sig.

Hej, nu är ni hungriga, va?

Jag har gjort morotsbiffar och så blir det grönkål.

Det blir bra.

Du måste skaffa körkort.

Ja, jag är ganska säker på att det skulle innebära min död.

Hur vet jag att jag håller mig innanför de vita linjerna?

-Tänk om jag börjar tänka på annat? -Du är så knäpp.

Ja, men jag har andra strängar på min lilla lyra.

Din lilla lyra?

Vad kan du till exempel om Fredriksborgs fästning?

Ingenting.

Den började byggas nån gång i början på 1700-talet-

-efter rysshärjningarna i skärgården.

Ryssen härjade ju här, ja.

Det påstås att de murade in 30 stycken ryska krigsfångar i väggarna.

De som var med och byggde fortet.

Hemskt. Hur kommer det sig att du kan allt det här?

Jo, för att min pappas enda hobby var militärhistoria.

Så det var jättetrevliga söndagsmiddagar hemma hos oss.

-Tack. -Här.

Då ska vi se. Här. Här ner till vänster tror jag att det ska vara.

-Men... -Kommer du?

Och sen ska det finnas en ingång här nere.

Här.

-Det här ska bort. -Ja.

-Kommer du? -Yes, jag är på väg.

Här.

Här.

Håll.

Okej... Du tycker inte att vi ska vänta?

Vänta?

Ja, om vi ska ringa polisen. Så får de gå igenom allting först.

Men vi kan ju inte veta vad vi ska hitta.

-Jag menar... -Åh, jävlar!

Hur ska vi veta att det här är stöldgods?

Vi kanske tror att det är en ryss-skatt från 1700-talet.

Ryss-skatt? Okej.

Jag hoppas vi får dela cell.

-Nämen, du skojar med mig. -Vadå?

Oj...

Stanna! Vad gör ni här? Det är tillträde förbjudet.

-Ja, förlåt... -Såg ni inte skyltarna?

Jo, men vi tänkte nog att de var lite gamla.

Det gäller fortfarande.

Snälla, kan du inte ta ner vapnet?

-Vad gör ni här? -Vi är från Åklagarmyndigheten.

Tack.

Jag har lovat att bevaka den här platsen.

Okej. Hela fästningen?

-Nej, bara förråden. -Åt vem?

Det här måste stanna mellan oss nu.

Ja, det är lite svårare att.. Okej.

Han är en konsthandlare med hela världen som arbetsplats.

-Hur känner du honom? -Nämen...

Sånt frågar man väl inte en dam. Men vi ska flytta till Frankrike.

-Les Apt, nära Marseille. -Härligt. Snart, eller?

Han ligger i skilsmässa, så det dröjer lite.

Ja, det brukar låta så.

Har du licens för den där?

Nej, det var ju inte meningen att skrämma er förut.

Jag ville bara skydda Sylvesters dyrgripar.

Det står datum här: 29 augusti 2020.

-När försvann Angelica Strandberg? -Samma dag.

Åh, fy fan...

-Hej! -Hej. Du har inte sett Alexander?

Han gick hem för några timmar sen. Det var nåt familjeskäl.

Jaså? Har det hänt nåt?

Oklart. Kanske en eftermiddagssnabbis.

Miriam.

Förlåt, ursäkta. Jag försöker slå personligt från muggen till kaffet.

-Snart nere under tio sekunder. -Jaha. Wow.

Hur går det med Saltsjö-Duvnäs Danny Ocean?

-Sylvester, mästertjuven i kängor. -Jaha. Jo...

Det är så här. Jag måste ha honom häktad-

-och satt på en buss till Kronoberg nu.

Han driver vakterna till vansinne-

-och yrar om att han ska vit sparris från nån gård-

-en egen kokplatta så han kan slå en hollandaise.

Det bara pågår och pågår och pågår. Han måste väck. Nu.

Jag förstår, jag ber om ursäkt. Det har varit lite mycket.

Angelica Strandberg är inte avslutat...än.

Men det har väl ingenting med Sylvester Markell att göra?

Nej, nej. Det har bara varit mycket.

Hur var det? Maken blev helt frikänd, va?

Ja.

Men jag skulle behöva prata med Sylvester, ensam.

Varmt välkommen. Stryp honom gärna.

Jag lovar, jag ska inte säga nånting.

Var har du fått tag på de här?

I dessa tider är det ju information som är den allra hårdaste valutan.

Man vet aldrig vad man kan ramla över för snaskig hemlighet-

-som man kan monetarisera. Eller, som i det här fallet-

-göra om till ett alldeles eget slipp ut ur fängelset-kort.

Jag har alltså haft för vana att avlägsna hårddiskarna-

-kopplade till de aktuella kamerorna.

Det här kommer jag ingenstans med.

Det här kan ju vem som helst göra i en app för 29 kronor.

Jag behöver hårddiskarna, har du dem?

Det är en svidande förolämpning att du ens behöver fråga.

-Självklart har jag dem. -Var?

Ja, men nu var det ju det här med strafflindringen, eller hur?

Ja, och jag lovar att göra mitt bästa. Mer kan jag inte lova.

Jag är rädd att ditt bästa inte räcker längre, fröken åklagarinna.

Antingen så burar du in en stackars gentlemannatjuv-

-eller så ger jag dig en brutal kvinnomördare.

Jag vet ju vad jag skulle välja.

Vad jag älskar att se dig gå.

-Ja, hej? -Hej, det är jag. Nora.

Du, har du tid att prata?

Eller faktiskt hellre ses. Vid Hamnbaren.

-Okej. -Vad bra.

-Ses där. Hej. -Hej.

Jag... Jag måste ut en sväng, så... Det är jobb.

Okej.

Det var... Ja, det var viktigt.

Men...ja. Jag blir inte sen.

Nej, men... Du gör ju vad du vill.

Ja.

-Jag tar en öl. -Absolut.

-Allt bra? -Tack för att du kom.

Så, varsågod.

Vi har hittat Sylvester Markells stöldgods i Fredriksborgs fästning.

-Vi? -Jag.

Bara vänta lite nu...

Det är fel på väldigt många sätt.

Du tänker att jag som åklagare har besökt en brottsplats-

-utan att stämma av med berörd polismyndighet? Svar ja.

Du kan på egen hand ha förstört hela utredningen-

-och vår möjlighet att få honom dömd.

-Jag var tvungen. -Tvungen?

Det här hade jag inte trott om dig.

Det var Sylvesters villkor för att berätta var stöldgodset var gömt.

Jaha.

Och det blir värre.

Jag antar att du känner till fallet Angelica Strandberg.

Det här måste stanna mellan oss.

Vad i helvete...?

-Du visste ingenting? -Nej, jag hade ingen aning.

Det där är samma dag som Angelica försvann.

Vad gör du nu?

Jag vet inte, jag måste ha tag i originalmaterialet.

Det håller inte med skärmdumpar.

Vad fan...? Smyger du på mig, din jävel?

Det var öppet.

Om det här hade varit Texas, hade jag haft rätt att skjuta dig nu.

Det hade varit dumt.

Ja, det hade varit lite jobbigt för Tor i alla fall, va?

Har det hänt nåt?

Jag ville bara berätta att Sylvester äntligen har berättat-

-var han har gömt sitt stöldgods.

-Var det nåt annat, eller? -Nej.

Eller... Jo.

Det är bara länge sen vi pratade på riktigt. Jag saknar dig, känner jag.

Detsamma.

Jag har varit upptagen med mitt patetiska försök-

-att skapa ett familjeliv, så jag har inte varit...

-Det är som det är. -Ja.

Jag saknar min kompis, helt enkelt.

-Jag älskar dig. -Ja, jag vet.

Okej.

Vad gjorde du med honom, förresten?

Med vem?

Med mästertjuven, efter kaffetricket. Vad gjorde du?

-Jag nöp honom i näsan. -Nöp honom i näsan?

Vad fan trodde du? Att jag skulle skendränka honom?

Bryta av honom tummarna? Trycka in en piprensare i urinröret?

Jag är inget monster, Alex.

-Nämen... -Men, älskling!

-Fan, du kan ju inte... -Förlåt, det var inte meningen.

-Har det hänt nåt? -Nej, jag hörde inte att du kom.

Jag var inne i helt andra tankar.

-Jag blev bara så överraskad. -Jag hämtar lite papper.

Ja. Okej, tack.

Text: Pablo Diaz Bernal Iyuno-SDI Group