Original subtitles

Han har en blå stjärt. Det är definitivt en hane. Titta.

Han har en fläck bakom ögat. Troligen en blåvingad kookaburra.

-Fast den är rosa. -Det finns inga rosa kookaburror.

Nej, nåt rosa kommer emot oss.

-Det är ett polarsken. -Omöjligt.

Det är ett polarsken.

Nu sker det.

-Vi behöver en stark radiomottagare. -Uppfattat.

Och vi behöver hitta den bästa mottagningen på ön.

Klätterrepen är säkrade. Jag kan ta er hur högt ni vill.

Jag älskar det här! Fast jag begriper inte ett smack.

Så det rosa skenet förmedlar radiomeddelanden från...

Morbror Charlie, ja!

"Ett polarsken över ön förstärker radiosignaler...

så de kan sändas genom tid och rymd."

-Hur är det möjligt? -Geomagnetiska förhållanden

förändrar jonosfären och radiovågornas utbredning.

-Hur kan du sånt? -Vill du verkligen veta...?

-Nej. -Fokusera på radiomottagaren.

Vi vet inte hur länge polarskenet varar.

-När får jag klättra? -Inte än.

Om vi får kontakt med Charlie får vi veta vad som hände.

-Det funkar! -Högst otroligt.

Jag har inte byggt den än.

Det kommer härifrån!

-Planets radio? -Den är ju trasig.

Morbror Charlie?

Det här är Ellis Grouch. Jag är i fara.

Jag är i livshotande fara och behöver hjälp omedelbart.

-Va? -Hur?

Jag hatar att höra min röst.

Vänta... Jag?!

-Ni måste hjälpa mig! -Se upp, Ellis.

Backa, Ellis. Det är inte säkert.

Varför just jag? Jag ska inte dö än. Snälla, hjälp mig!

Vad var det?

Ett nödsamtal.

-Från oss? -Från framtiden.

Jag vill inte vara i nöd i framtiden.

Märkliga ting passerar

Man kan bara spekulera hur

Din magkänsla aktiveras Gåtan måste redas ut

Mitt framför ögonen Är svaret givet

Läs mellan raderna Där står det skrivet

Sök tills du finner Pusslets bitar

Lägg dem samman, så förstår du Rock Island Mysteries

Det är fasansfullt!

-Det är otroligt. -Otroligt häftigt!

-Du måste andas. -Jag behöver snarare andas mindre.

-Det kan inte ha varit vi. -Vad var det, då?

Nån kanske spelat in våra röster. Jag hörde fåglar. Fågelskådare?

-Jag har aldrig sagt nåt sånt. -Samma här.

Inte jag heller. Och jag skulle minnas framtiden.

De... Jag... sa att jag var i fara.

Vilken sorts fara? Mördarrobotar? Meteoritnedslag?

Nya och hittills okända svampinfektioner?

Om vi får meddelanden från framtiden stämmer Charlies idé om en tidsreva.

-En vad? -En spricka i tiden,

där saker, meddelanden och människor kan falla igenom.

Vänta nu... Snackar vi tidsresor?

Vem vet? Charlie nämnde möjligheten att folk sögs in i tidsrevor här.

-Det kanske är det som hände honom. -Kanske.

Det låter galet, men meddelandena visar att kommunikation är möjligt.

Vi måste ta reda på var samtalet sändes ifrån. Ellis hjälper mig.

-Han behöver lite... -...tröstmat. Det ska bli.

Inte varje dag ni får sån utsikt.

-Njut så länge den varar. -Tack, farmor.

-Vad gör vi nu? -Fåglarna lät som kiskadi-ungar.

-Så om vi hittar dem...? -Vet vi var meddelandet kom från.

Fixar det.

Gillian, tror du att man kan se eller höra framtiden?

Självklart. Korten vet allt.

Jag kan spå dig om du vill. Mot en mindre avgift.

Vi måste fokusera.

-Menar du tarot? -Ja.

Jag måste hitta var meddelandet kom från. Vem är med?

-Jag. -Okej.

Aldrig, gånger tusen upphöjt i nio, aldrig.

Nutida jag vill inte träffa framtida jag i livshotande fara.

Möt din rädsla.

-Fundera på saken. -Visst. Färdig. Nej!

Polarskenet försvinner snart.

Det är min enda chans att kontakta morbror Charlie.

Jag har det. Kiskadier finns bara på en plats, vid Mangrove Bay.

-Vi måste dit nu. -Inte alls.

Var inte rädd. Vi skyddar dig.

Mangrove Bay saknar mobiltäckning. Man kan inte ringa på hjälp.

Meddelandet skickades när vi var tillsammans.

Om vi går dit utan dig, så kan det inte hända.

-Helt logiskt. -Stanna hos honom.

Helt ologiskt. Jag är krigare, inte barnvakt.

Se dig själv som en livvakt. En soldat som skyddar måltavlan...

-Måltavla? -Jag låter ingen döda dig.

-Döda mig? -Hörni!

-Gillian sålde tarotkort till mig. -Så klart...

-Coolt, va? Ska jag spå er? -Nej!

Bara en snabbis, då...

För att visa Ellis att allt i hans framtid blir topp...

-Inget! -Topp vadå?

Topp inget!

Jag kanske får prata med morbror Charlie.

-Vi hoppas det.. -Jag har väntat på ett polarsken.

Sunny sa att det var omöjligt på den här breddgraden, men titta...

-Vill ni verkligen inte bli spådda? -Nej!

-Jag visste att ni skulle säga så. -Sa korten det?

Hur visste du det?

Jag får alltid samma kort för Ellis. Tio svärd.

Och det bådar inte... vad är motsatsen till gott?

-Ska vi kolla till honom? -Vi måste hålla radion laddad.

Jag vill spara på batteriet. Meesha ringer om det är nåt.

Polarskenet avtar. Det är bråttom.

Vad är det som låter? Och det där? Hör du?

Ett högljutt dunkande ljud.

Det slår allt fortare.

Ja, det gör jag. Det är ditt hjärta.

Är det sant? Wow.

-Vad är det? -Det är nog bara en gren.

-Och det? -Gas.

Ursäkta, det slank ur mig.

Basen här. Måltavlan är säker, kom.

-Det är Lila. -Nutida eller framtida Lila?

Nutida. Jag kan inte prata länge.

Radion har inte mycket laddning.

-Var försiktig och se upp för svärd. -Svärd?!

Vad var det? Svärd?

-Vart ska du? -Anfall är bästa försvar. Jag rekar.

Du kan inte gå. Du är min livvakt.

-Kedja fast dörren åtminstone. -Det behövs inte.

Vill du höra mitt blodisande skrik från framtiden?

Snälla! Vad som helst utom det.

Bebisen är trygg.

Bebisen...?

Det här var en väldigt dålig idé.

Lila, Meesha har lämnat mig.

Meesha!

Ellis?

Är du okej, Ellis?

Ellis!

Ellis!

Är han borta?

Jag rekade området och hörde honom skrika. Sen var han borta.

Jag hittar bara hans telefon.

-Hur kontaktar vi honom? -Han kanske letar efter Meesha.

Han går inte ut i djungeln ensam och utan sin telefon.

Ni fattar inte.

Planet var låst utifrån. Han kunde inte komma ut.

-Han bara försvann. -Eller sögs in i en tidsreva.

Nej, det är omöjligt. Ellis är inte i en tidsreva.

Var är jag?

"De allierade i krig"? 1939?

Jag är i en tidsreva!

-Vi måste tillbaka. -Men polarskenet och Charlie?

Vi förlorar vår chans.

Ellis behöver oss.

-Ellis! -Var är du?

-Såg ni något? -Inte ett spår av honom.

Jag kollade hemma, biblioteket och Milk Shack. Inget på sociala medier.

-Han var mitt ansvar. Jag svek er. -Det är okej.

Han kanske ryckte i dörren så skruvarna lossnade.

Och sen skruvade dörren på sig själv?

Katapultstolen kanske sköt ut honom.

-Stolen är kvar och huven är stängd. -Sluta. Vi måste bara hitta honom.

Han är i fara, som han sa i meddelandet.

-Meddelandet... Lila hade rätt. -Hade jag?

Vi skulle gått till Mangrove Bay. Ellis är där.

Du sa att Ellis inte fick gå dit...

Jag trodde vi kunde stoppa det, men ön funkar inte så.

Om vi inte går dit, kan vi inte sända nödsamtalet.

-Då är Ellis inte i fara. -Ellis är redan i fara.

Om han är fast i en tidsreva är det vår enda chans att rädda honom.

Kom igen. Hallå?

-Är det jag eller... -Nej. Det försvinner.

Sätt fart!

Hör du mig?

Detta är Ellis Grouch.

Jag är i livshotande fara och behöver hjälp omedelbart.

Meddelandet. Det händer igen.

Ellis, var är du?

Hur kan batteriet vara dött. Jag måste lämnat den på.

Jag är i en tidsreva. Det är 1939 och vi är i krig.

Jag är otränad, obeväpnad, hyperallergisk och livrädd.

Hallå? Är det nån där?

-Och resten av meddelandet? -Radion måste laddas.

Jag behöver sol.

Vi måste hitta honom.

-Hördes kiskadi-sång? -Så han är inte i Mangrove Bay.

Inte än, men snart. Vi måste skynda oss.

Jag är trygg och jag har mat.

Fast det är krig i sex år till och jag har bara bönor att äta.

Ventilationen är dålig.

Jag är nästan 80 år när jag föds.

Enda chansen att surfa på nätet är att uppfinna det.

Jag kan inte stanna här.

Vad skulle Taylor göra?

Gå till Mangrove Bay. Bra tänkt. Var mer som Taylor.

Eller... var mer som Meesha.

Var mer som Meesha. Akta dig, Mangrove Bay. Här kommer jag!

Sånt här händer aldrig Meesha.

Laddas då! Kiskadier. Vi är snart där.

Se vad korten hittade! De vet allt.

-Ellis inhalator. Och den här. -En medalj från andra världskriget?

-Vad betyder det? -Att Ellis åkt långt bakåt i tiden.

-Han är en gammal gubbe när vi ses. -Så... hemskt.

-Tror du att Ellis är gammal? -Charlie sa att man ska vara öppen.

Så vi går till Mangrove Bay och hämtar farfar Ellis i en tidsreva?

-Jag skämtade. -Jag vet inte hur det funkar.

Men Ellis är vår vän och vi måste hjälpa honom.

Kom nu.

Vi är framme i Mangrove Bay.

Så var är Ellis?

Måltavlan i sikte.

Han är dubbelvikt. Stackaren kan knappt gå.

Ellis? Herrn...? Vill ni ha en kopp te?

Han är inte gammal. Han är likadan som i morse.

Hjälp! Jag är fast i en tidsreva. Det är 1939 och det är krig.

-Och jag är din livvakt. -Du vill inte fastna i revan.

Det är inte 1939. Du är här med oss, inte i en tidsreva.

-Säkert? -Javisst.

Vad har Lila i handen?

-En medalj från 1939. -Tidsreva!

Meesha? Varför är du så kort?

-Jag är normal för min ålder. -Kvicksand!

-Jag sitter fast. -Hjälp mig!

-Håll dig lugn, Ellis. -Och skrik inte så högt.

Varför får Lila skrika och inte jag?

Ni måste stå helt still, annars sjunker ni fortare.

-Hjälp mig! -Se upp, Ellis!

-Backa, Ellis. Det är inte säkert. -Varför jag? Jag ska inte dö än.

Hjälp mig!

Det var meddelandet från framtiden. Vi är ikapp.

Det är så coolt.

Meddelandet från framtiden eller att sjunka i kvicksand?

Framtiden ligger bakom oss. Och Ellis var inte i fara, vi var det.

Taylor...?

Just det. Hjälp!

Vi behöver din hjälp, Ellis.

Jag är fast i år 1939. Det är ont om bönor och ventilationen är kass.

-Har du slagit i huvudet i dag? -Flera gånger.

Det är 2000-talet.

-Är det sant? -Ja. Vi sitter fast i kvicksand.

-Du måste rädda oss. -Annars dör vi.

Vad har du i väskan?

Bönor. Mer bönor. Ännu mer bönor.

Kasta hit repet och dra upp oss.

-Nej, då trillar han också i. -Jag är inte modig som Meesha.

Nej, men du är Ellis och du är smart. Hur kan du få upp oss?

Scoutknopar. Skyffel. Dragg. Trädfäste. Ja!

Heja Ellis!

Vi är redo, Ellis.

Ellis Grouch, du är min hjälte.

Du förtjänar... en medalj.

-Jag räddade er. -Du trodde att det var 1939.

-Vad hände? -Det är suddigt.

Jag minns bara att jag sprang, sen svalde revan mig.

"Revan" var nog bara en krigsbunker. Det lär finnas många på ön.

Åh nej!

-Vad är det? -Radion måste ha trillat i.

-Jag behöver den för att nå Charlie. -Jag hämtar den.

Det är för sent. Polarskenet är borta.

Jag beklagar.

Det var inte rätt tid.

Jag visste att det fanns en förklaring.

Meesha gick ut. Ellis var ensam.

Han måste ha blivit rädd, sprungit ut och råkat utlösa luckan

och fallit ner i en bunker.

-Dags att gå hem? -Jag tänker bara

att det finns en gnutta polarsken kvar. Om jag bara väntar så...

Vill du göra nåt annat?

-Vi kan spå med Gillians tarotkort. -Vet du hur man gör?

Nej, men vi kan spela kort.

Polarskenet är borta, eller hur?

Ja.

-Kom. Du behöver duscha. -Jag är inte den ende.

Hallå? Är det nån där?

Taylor? Det är morbror Charlie. Är du där, Taylor?

Undertexter: Totte Dahlberg plint.com