Original subtitles

Mamma!

Cécile, älskling.

Minns du madame de Merteuil?

Visst gör jag det!

En sån vacker ung dam.

Sist jag såg dig var du så liten.

Är det sant att jag ska gifta mig?

Vem har sagt det?

Alla pratar om det.

Jag får egentligen inte säga nåt.

Ja, det är sant.

- Med vem? - Det kan jag inte säga.

- Snälla... - Jag vet inte.

Din mor är så hemlighetsfull.

Kan ni försöka ta reda på det?

Det är underbart att se Cécile så entusiastisk för sitt bröllop.

Ja, hon är verkligen entusiastisk.

- Det gör mig bekymrad. - Varför?

Hon har varit i kloster sen hon var elva år.

Hon är så oskyldig, så oförberedd.

- Om det inte gör hennes man nåt... - Han är besatt av hennes renhet.

Vem är det?

Han föreslog att hon stannar i klostret tills bröllopet.

Så omtänksamt. En sån man tycker jag om. Vem är det?

Det säger jag helst inte. Jag har lovat att han får tillkännage det.

Jag förstår.

Vill ni ta hand om Cécile ibland?

Hon kan lära sig så mycket av er.

Jag vill att hon ingår äktenskap lika oskuldsfull som hon är-

- och lika klok som ni är.

Ni smickrar mig.

Ser du hur jag håller solfjädern?

Greven!

Mademoiselle...

Vill ni presentera mig för er förtjusande väninna?

Om du låter en man hålla din hand för länge-

- tar han det som en uppmuntran.

Är det er första opera, mademoiselle?

Ska jag svara?

Svarar du, tar han det som en invitation.

Om du inte svarar, vet han att han bör gå.

Vad ska jag göra då?

Vad vill du?

Ja, det är min första opera. Jag har aldrig sett nån förut.

Sjunger ni själv?

Monsieur de Valmont, får jag tala med er?

Den unga damen är dotter till min kusin madame de Volanges.

Hon ska gifta sig och jag är hennes förkläde-

- så håll er borta från henne.

Hur gammal är hon?

Femton, monster där!

Jag tänker lämna Paris en tid.

Vart ska ni?

Vill ni verkligen veta det?

Om ni vill säga det, så...

Jag ska hälsa på min gamla tant.

Min gamla tant, ja.

Hur gammal är er "gamla tant"?

Ni känner henne. Madame de Rosemonde.

Lever hon ännu?

Om ni tröttnar på att vara förkläde, vet ni var jag finns.

Kommer ni, blir jag mycket lycklig.

Hälsa madame de Rosemonde från mig.

Vem var det?

Den mannen är inte bra för en flickas rykte.

Din mor bör inte få veta att han var i vår loge.

Är han er älskare?

Såna frågor ställer man inte.

Och absolut inte till en änka.

Har inte änkor älskare?

Nej.

Mer...

Jag vill ha mer.

Då får du nog ta dig en annan älskare.

Ånej...

Jag är så nöjd med den jag har.

Är du inte uttråkad än?

Outsägligt uttråkad.

När kommer du hit igen?

Måndag?

På måndag kan jag inte.

Tisdag?

Tyvärr inte.

Onsdag?

Jag meddelar dig.

Har du nån annan?

Naturligtvis inte.

Nej, A med höger hand, inte bess.

- Madame! - Nej, sluta inte.

Det här är... förlåt.

- Chevalier de Danceny. - Danceny ger mig spellektioner.

- Är du nervös? - Känn, mitt hjärta!

Var inte dum. Alla kommer att älska din sång.

Det är inte det...

Min trolovade kommer hit. Mamma har bjudit in honom.

Försök ta reda på vem det är?

Snälla...

Min kära.

Cécile är så nervös. Hon tror att hennes trolovade är här.

Hur vet hon det? Hon är så klok, jag har inget sagt.

- Vem är det? - Behåller ni det för er själv?

- Jag ska presentera er. - Varför detta hemlighetsmakeri?

Jag tror han har en älskarinna han inte blir av med. En riktig...

Jag förstår.

Monsieur de Gercourt, får jag presentera madame de Merteuil?

Känner ni varandra?

Gör vi det?

Gör vi det, madame, är ert minne bättre än mitt.

Då gör vi nog inte det.

Ni kunde inte gjort ett bättre val.

Hon är så bedårande, att jag inte ens känner mig svartsjuk.

Jag önskar dig all lycka i världen.

Tack.

Är hon...?

Hon vilar bara. Ska jag...?

Är det min tur?

Minns ni mig?

Naturligtvis.

Hjälp bara mitt minne lite.

Jag är madame de Merteuil.

Naturligtvis.

- Jag kom nyss. - Jag vet det.

Var är mitt bord?

Var är allesammans?

Där är hon!

Skjut på!

Får jag bjuda på en tur?

- Nej, jag kan inte simma. - Inte jag heller.

Min man skulle aldrig förlåta mig om jag drunknade.

Var är er man? Bor ni i Rouen?

Nej, i Paris. Min man är domare och har ett viktigt mål i Rouen.

Älskar ni er man?

Ja, jag älskar honom mycket.

- Varför är ni inte med honom då? - För att jag besöker er tant.

Och när han har viktiga mål vill han helst vara ensam.

Har han det ofta?

Ja, ganska ofta.

Ni måste vara en ovanlig kvinna.

Inte alls.

- Ni älskar en som aldrig är hemma. - Är ni gift?

Nej.

- Jag är förälskad. - Förälskad?

Varför är ni inte med henne då?

Det är jag. Jag talar med henne just nu.

- Så får ni inte säga. - Är det fel?

Nej, inte om känslorna är ömsesidiga.

Betyder det att ni inte älskar mig?

Det är klart att jag inte gör.

Gör inte så!

Gör inte så, ni skrämde mig!

Vad gör det om jag drunknar? Ni älskar mig ju inte?

Mina vänner säger att jag är naiv-

- men jag är inte dummare än jag fattar vad ni vill.

Jaså? Vad vill jag då?

Om ni pratar så där kan vi inte bli vänner.

Det enda jag vill, är att vara er nära-

- och höra er säga att ni inte älskar mig.

Nej. Jag är inte klok nog att tala med er.

Hjälp!

Vad har hänt?

En olycka.

- Ni kom. - Jag behöver dig inte. - Jo, det gör han.

Ta fram hans reskläder och packa resten.

Vi ska till Paris.

Vänta!

- Varför? - Jag behöver er i Paris.

Du kan gå.

Vad är det?

Minns ni min lilla vän på operan?

Ni minns att hon skulle gifta sig?

Gissa med vem?

Hur kan jag det?

Monsieur de Gercourt.

Och var kommer jag in?

- Ingen annan kan hjälpa mig. - Ska jag duellera med honom?

För att genomföra min plan behöver jag er levande.

Lilla Cécile...

Hon påminner om mig när jag var femton.

Hon är naiv...

...oskuldsfull...

...orörd...

Jag vill att ni ändrar på det.

Jag vill att ni tar hennes oskuld.

Jag vill att Gercourt ska upptäcka på bröllopsnatten-

- att han inte var där först.

Jag vill att han blir utskrattad i hela Paris.

Vill ni att jag förför en liten flicka-

- som inget sett-

- som inget vet, som lägger sig på rygg av ren nyfikenhet?

Då behöver ni inte mig. Det gör vem som helst.

Jag trodde ni tyckte om henne.

Dessutom kan jag inte åka till Paris nu.

Varför inte?

Luften är så ren här.

Fåglarna kvittrar. Det hör man aldrig i Paris.

Vem är hon?

- Får jag byta ämne, madame? - Byt vad ni vill, lilla vän.

Älskar ni er man?

Ja. Ja, jag älskar honom mycket.

Varför är ni här då? Varför inte med honom?

Markisinnan och jag är lika nyfikna.

Madame de Touvels make vill vara ensam när han arbetar.

Det säger alla. Jag älskar min man så jag följer alltid med honom.

Av kärlek?

Vad annars?

Rädsla, kanske?

Rädsla? För vad?

- Att ni kan bli frestad. - Ni menar att "jag" kan bli frestad?

Tyst, käraste.

Antyder ni att jag skulle vara min man otrogen?

Inte nu, men om ni var ensam.

Monsieur de Valmont, ni förstår er inte på kvinnor.

Just det!

Om en kvinna vill ha äventyr behöver hon inte vara ensam.

Det kan hon vara rakt framför näsan på sin man.

Inte sant, madame?

Jag menade inte så, madame.

Monsieur de Valmont, vissa kvinnor är kanske svaga-

- men det finns kvinnor som förblir trogna.

Dumheter. En trogen kvinna är en självmotsägelse.

Inte alltid.

Vissa kvinnor förblir trogna.

De fascinerar mig.

Det gäller alla män.

Jag har märkt det.

Vad beror det på?

För män jagar alltid drömmar. De vill att vi är änglar.

Men i sängen vill de att vi är demoner.

Just det. Men man blir alltid överraskad på morgonen-

- då man vaknar upp i en vanlig kvinnas armar.

Instämmer ni, greven?

Det tyckte jag länge.

Men inte nu längre?

Ni verkar tycka en sak i Paris och en annan på landet.

Eller en sak när jag är kär och en annan när jag inte är det.

Det är en sak jag undrat hela kvällen.

Om ni fick välja bland alla damerna här-

- i vems armar skulle ni då vilja tillbringa natten?

Nej, nej, det är inte rättvist mot honom. Frågan är:

Vilken av damerna skulle vilja tillbringa natten med honom?

Alla?

Inte jag!

Inte jag.

Frågan är inte värd att besvaras.

Då är bara jag kvar.

God natt.

Valmont...

Ni gör mig besviken.

Är det hon som håller er kvar?

Håller ni på att bli kär?

Är ni svartsjuk?

Inte precis.

- Varför inte? - För att ni kastar bort tiden.

- Det tycker inte jag. - Henne får ni aldrig.

Ska vi slå vad?

Om vad ni vill.

Er.

Er kropp.

Och om ni förlorar?

Vad "ni" vill.

Då vill jag att ni...

...går i kloster, smörjer in er med aska...

...och ångrar alla era synder.

Jag accepterar.

God natt, min lilla munk.

Ni blir mycket ensam. Ta med mig i era böner ibland.

Jag tänker på en sak ni sa vid middagen.

Jag sa så många saker.

Det hade att göra med: "Er makes näsa".

Och jag som trodde att ni inte var intresserad.

Var har ni varit? Jag har sökt er överallt.

Det är förfärligt! Det är Cécile!

Visade jag er skåpet jag gav Cécile?

En utsökt möbel.

Jag sa till henne: "Här kan du låsa in alla dina hemligheter."

Vet ni vad hon svarade?

"Jag kommer aldrig att låsa det."

Är det inte det raraste en dotter kan säga till sin mor?

Nu är det låst!

Jag har givetvis en extra nyckel-

- så jag tittade inuti, och vet ni vad jag fann?

Brev. Kärleksbrev.

Från hennes eländiga musiklärare.

- Den lille pojken? - Den lille ormen!

Vad gjorde ni?

Jag har inte gjort nånting.

Hon vet inte ens att jag läst breven.

Jag vill inte att hon vet, att jag har nyckel.

Vet hennes trolovade om det?

Naturligtvis inte.

Jag ska tala med henne så kanske jag får veta mer.

Var har ni varit? Jag har saknat er så!

Så vacker du är!

Vi måste snart gå på operan igen.

Gärna! Allt var så underbart.

Kandelabrarna, musiken...

Be din musiklärare lära dig några operasånger.

Det ska jag göra.

Tycker du om din musiklärare?

Han är en underbar lärare...

Jag kan inte säga mer.

Om vi ska vara vänner, måste vi lita fullständigt på varann.

Han har skrivit brev till mig...

Har han?

Han skriver så vackert, madame.

Vad skriver han?

Det vet jag egentligen inte.

Han har såna känslor...

Han är sorgsen, han längtar...

Älskar du honom, Cécile?

Nej, det gör jag inte.

Ska jag svara honom?

Om du inte älskar honom, är det fel att uppmuntra honom.

Madame, jag ljög! Jag älskar honom, jag är så kär!

Jag vill inte gifta mig, madame.

Han är gammal och ful.

Jag älskar Danceny.

Hjälp mig, madame, jag vet inte vad jag ska göra.

Vi skriver ett brev till Danceny.

Jag har redan skrivit ett.

Får jag se det?

Du har inte sagt det du vill säga, Cécile.

Fatta pennan.

- Vad kallar du honom? - Chevalier.

"Käre Chevalier..."

"Er kärlek ger mig mod att följa mitt hjärtas röst."

"Jag längtar efter att få möta er nånstans"-

- "där vi äntligen får vara ensamma."

"Det största hindret är min mor."

- Nå? - Det är inget att oroa sig för.

Det är så oskyldigt alltsammans.

Verkligen?

Vet ni hur breven utväxlas?

Cécile får inte veta att jag sagt nåt.

Min kära...

De fäster dem i harpans strängar.

Mademoiselle, se upp för den här passagen.

Er rytm är något ojämn. Försök hålla takten.

Er dotter är en fantastisk elev, madame.

Ta av skynket, Emile.

Varför, mamma?

Vad är detta?

Vad är detta?

Jag vet inte...

Ett brev, madame.

Ett brev jag skrev till er dotter. Hon vet inget om det.

Det var ju skönt att höra.

- Vänta här, unge man. - Kom, Cécile!

Kom.

Sätt dig.

Säg nu sanningen.

Du kände till brevet?

Nej, jag svär!

- Är det hans första brev? - Ja.

Varför är då ditt skåp låst?

Är det låst?

Ge mig nyckeln?

Jag vet inte var den är.

Den hänger runt din hals.

Förlåt mig, mamma!

Kan ni förlåta mig.

Snälla mamma!

Ni har missbrukat min gästfrihet-

- och ni har skymfat min dotters oskuld!

Ni sätter inte er fot i detta hus igen!

Här är breven ni hade fräckheten att skriva!

Skicka hit de brev hon skrev till er idag!

Ni kan gå.

Måste jag kalla på betjänten?

Jag har inte missbrukat er gästfrihet.

Och ni får aldrig Céciles brev!

Det är "mig" hon öppnat sitt hjärta för, inte er!

Hennes förtroende betyder mer för mig än er vrede!

Kommer ni ihåg mig?

Jag har ett brev till er, från Cécile.

"Min kära Cécile! Min högsta önskan är att få vara ensam med er."

"Madame de Merteuil har en plan hur vi kan träffas."

"Hon förklarar allt för er."

Jag bjuder dig och din mor på operan.

Mamma har förbjudit mig att gå ut på två veckor.

Just det.

Så därför tackar du nej som en lydig flicka-

- och din mor misstänker ingenting.

Förstår du?

När din mor och jag precis ska gå-

- kommer du springande och säger:

Mamma, får jag följa med? Snälla mamma...

Snälla mamma, får jag följa med? Jag vill så gärna!

Snälla...

Jag älskar dig, men du vet mycket väl vad du gjort-

- så bär dig inte dumt åt. Gå tillbaka till ditt rum.

Här är er klänning.

- Klä om först. - Varför?

Ni vill väl se vacker ut?

Ska jag ha det här?

Madame Merteuil lät sy den speciellt för er.

- Vem bor här? - Ingen.

Ta en klunk, mademoiselle.

Madame de Merteuil har sådan utsökt smak.

- Mina ben syns! - De ser vackra ut.

Mademoiselle, ni ser hänförande ut!

Inser ni att vi aldrig varit ensamma förut.

Läs det nu.

Å, Chevalier, det är ju en dikt!

Nej, det är en sång, men jag skrev nya ord.

- Stanna här ni. - Vad är det?

Jag tänker bara på Cécile.

Hon var så förtvivlad. Jag måste åka hem.

Samma misstag igen. Det är A - inte bess.

Är det en lång sång, Chevalier?

Tolv verser till.

Nå?

Vilken fårskalle...

Ledsen att jag stör, men Cécile måste gå!

Klä på dig!

Din mor är på väg hem.

Ingen panik nu. Vi måste skynda oss.

Kan vi lita på din jungfru? Din mor kommer att fråga ut henne.

Vi vill gifta oss.

- Är det sant? - Ja.

Är det?

Jag tror det.

Madame, vill ni hjälpa oss?

Inte kan vi diskutera det nu!

Var är Cécile?

Hon är...

Var är hon?

José, har du stått på din plats hela kvällen?

- Har det kommit nån? - Nej, madame.

Har hon gått till musikläraren?

Jag vet inte. Hon säger inget, hon pratar bara med madame Merteuil.

Mamma, förlåt mig! Jag ville så gärna gå med er!

Var inte hård mot henne, hon är så ledsen.

Cécile, det är klart att jag förlåter dig.

Jag kanske inte förstår henne.

Tror ni hon är mogen för äktenskap?

Självklart är hon det.

Jag har t.o.m. funderat på att skicka henne till klostret igen.

Hon borde komma bort från Paris ett tag.

Jag kan ta med henne till landet.

Det var inte lätt att hitta er.

Jag har en överraskning.

Monsieur, jag måste tala med er.

Jag vet det perfekta stället.

Varför har ni inget sagt

Att ni är en sån begåvad bågskytt.

- Vad pratar ni om? - Jag ska visa er.

- Är jag en duktig bågskytt? - Ni får se. Kom!

Vad väntar du på?

- Jag har aldrig skjutit en pil. - Ena handen här...

Beredd?

Släpp!

Vilken träff! Jag visste det.

Ni "är" en duktig bågskytt!

Om ni tog detta mynt och kastade i busken, vad tror ni skulle hända?

Får jag läsa nåt för er?

Det här brevet är från en nära vän. Det här brevet är från en nära vän.

"Monsieur de Valmont har alltid varit en förförelsekonstens mästare."

"Hundratals kvinnor, utan överdrift, har fått plikta för det."

"Han har charmat ändlösa offer, planerat varje gest, ord, leende"-

- "på ett kallblodigt sätt, för att nå samma sjaskiga mål"-

- "att förstöra kvinnans heder."

Är det sant?

Vem har skrivit det? Vem har skrivit det?

Är det?

Monsieur, förspill inte tid på mig.

Jag varken är eller blir en av dessa kvinnor.

Jag vet det.

Varför fortsätter ni då?

Jag vet det inte själv.

Kan vi erbjuda skjuts?

Se vem jag har med mig!

Ni minns väl min lilla släkting?

God dag.

Vill ni åka med?

Nästa.

Nästa.

Vad heter ni, unge man?

Chevalier de Danceny.

Bra. Det gläder mig att ni vill komma till mitt regemente.

Det vill jag inte, sir.

Så synd att han inte har barn.

Barn avgudar min nevö.

Jag är inget barn!

Naturligtvis inte. Ni är en riddare som försvarar damens heder.

Ni har visst känt Monsieur de Valmont länge?

O ja, länge.

Vad är han för man?

Om jag hade en bror, skulle han vara som Valmont.

Kan en man ändra sig?

Hur gammal är ni?

Tjugotvå.

Får jag ge er ett råd?

Jag tror ni ska åka härifrån.

Åk till er man.

Varför säger ni så?

Är ni kär i monsieur de Valmont?

Absolut inte!

Det är bra.

För han är förälskad i er.

Jag dör!

Jag dör! Förlåt mina synder! Var barmhärtig!

Jag dödade honom! Jag vann!

God natt, mina kära.

Jag känner inte igen er. Se på henne.

Hur kan ni motstå henne?

Börja inte igen.

Hur går det med lilla Tourvel?

Ska vi strunta i vårt vad?

Absolut inte.

Tar ni det inte för allvarligt?

Vad talar ni om?

Om kärleken, min ängel.

Vad annars?

Jag måste skriva till Danceny!

Det gör inget. Du behöver inte ha några hemligheter för honom.

Han är vår vän.

Vill ni läsa när jag är klar, och se om det är bra?

Varför inte be monsieur de Valmont?

Han vet vad män vill höra.

Vill ni det, monsieur?

Naturligtvis. Gå upp nu och börja så kommer han strax.

Ni ger er visst aldrig?

Jag ber er bara hjälpa det stackars barnet att skriva brev.

- Får jag tala med er? - Naturligtvis.

Kom in. Varsågod och sitt.

Var snäll och avbryt mig inte.

Jag borde inte säga vad ni ska göra...

...men... var snäll och åk er väg.

Snälla ni, åk!

Jag vet att jag borde åka, men jag har inte styrka!

Jag kan inte fortsätta så här!

När jag sätter mig, sätter ni er intill. När jag talar, svarar ni.

Jag rodnar i ert sällskap och alla ser det!

Men sen...

...när jag är ensam...

Res er väg, jag ber er. Snälla ni...

Res...

Vill ni det?

Vad vill ni att jag ska säga?

Att jag inte vill? Jag kan inte säga det!

Låt mig få se då.

Nej, så skriver man inte kärleksbrev.

Ta ett nytt ark.

"Käraste madame..."

"...monsieur le Chevalier."

"Var det ett misstag att skänka er mitt hjärta?"

Misstag med två "s".

"Varför känns det..."

"...nu när jag inte är hos er..."

"...som jag älskar er än mer?"

"Varför ser jag ert ansikte framför mig..."

"...varenda stund jag är vaken..."

"...och alltid när jag drömmer om natten?"

Bad jag er sluta skriva?

Fortsätt då.

"Sen jag lärde känna er, tänker jag inte på nån annan."

"Jag vet att ni älskar mig..."

"...och jag ber att er kärlek består."

"Om vi fick vara ensamma..."

"...vet jag att ni tog mig i era armar."

"Jag längtar efter att få vara med er."

"Jag längtar efter att få vara med er."

Är ni döv?

Fortsätt skriva då.

"Jag längtar efter att dela..."

"...alla ljuvliga stunder..."

"...som jag nu..."

"...bara drömmer om."

"Ju längre jag är utan er..."

"...ju mer levande blir mina drömmar."

"Jag hoppas bara..."

"...att ni tänker på mig..."

"...med samma passion..."

"...som jag känner för er."

Kan ni säga det bättre?

Då så.

"En dag..."

"...ska vi vara tillsammans..."

"...och njuta kärlekens sötma."

"Och ingen man..."

"...ingen Gud..."

"...kan förhindra det här."

"Jag måste sluta mitt brev nu."

"Jag sluter mina ögon..."

"...och ni är här hos mig."

"Slottet är tyst."

"Jag är så lycklig."

"Jag älskar er..."

Vad har hänt?

Nåt fruktansvärt, madame!

- Vad? - Jag vet inte hur det hände?

Monsieur de Valmont ville att jag skrev.

- Så jag skrev ett brev. - Och?

Ni vet...

Visst är monsieur de Valmont duktig på att skriva?

Tro mig, jag sa "nej, nej"...

...men gjorde ändå precis som han ville.

Men jag älskar honom inte. Det gör jag inte.

Ibland kändes det som om jag gjorde det.

Tänk om mamma får reda på det...

Du är ingen liten flicka längre.

Din mor får aldrig veta det.

Hon vill att jag gifter mig med monsieur de Gercourt.

Då gifter du dig med monsieur de Gercourt.

Men jag älskar Danceny.

Danceny blir din älskare.

Du gifter dig med Gercourt och tar Danceny som älskare.

Förstår du?

Man gifter sig inte med sin älskare.

Gör man inte?

Förlåt, jag verkar nog väldigt bortkommen.

Ni är den första som...

Ingen har talat med mig om sånt här förut.

Jag älskar dig, Cécile.

Jag älskar er också, madame.

Tyckte du om det du gjorde med monsieur de Valmont?

Då har du inget att bekymra dig för, Cécile.

God morgon, madame.

Var är allesammans? Varför är alla så sena?

Minns ni mig?

Madame de Volanges.

Jag kommer från Paris.

- Varför? - Jag ska ta med min dotter hem.

Ni vet väl, Cécile?

En sån älsklig flicka. Vi avgudar henne allihop.

God morgon, mina damer.

Madame, vilken förtjusande överraskning!

Mademoiselle, får vi se era händer?

Kallar ni dem rena?

Fort!

Alla älskar er dotter. Hon är en sån skatt!

- Ni måste vara mycket stolt. - Det är jag verkligen.

Jag skulle tveka att gifta bort henne med nån hon inte älskar.

- Ursäkta? - Jag skulle nog skämmas.

Jag vet vad som är bäst för min dotters lycka, monsieur.

Märker ni inte att hon är kär i en annan.

Menar ni harpläraren?

- Skulle Cécile gifta sig med honom? - Just det.

Är ni galen? Man kan inte bygga äktenskap på en 15-årings griller.

Varför inte?

Se er omkring. Alla tragedier som orsakats av s.k. kärlek.

Det är lika tragiskt när en mor förstör sin dotters liv.

Ni vet inget om arrangerade äktenskap.

Ni har ju aldrig varit gift.

Sådana band är ofta mycket starka och leder ofta till sann lycka.

Kära barn, om jag förstått vad man säger-

- så har du ett dilemma.

- Har jag? - Om du själv fick bestämma...

...skulle du då gifta dig med den där monsieur de...

- Gercourt. - Just det, Gercourt...

...eller den andre, han med harpan?

Jag gör som mamma vill.

Det var inte vad tant frågade. Vem skulle ni själv välja?

Jag tror jag skulle gifta mig med monsieur de Gercourt-

- och ta monsieur de Danceny till älskare.

Och mamma sitter där med en kolossal skandal!

- Dilemmat är alltså löst. - Nu äter vi!

Och madame de Tourvel?

Vem? Javisst, madame de Tourvel.

Hon reste tillbaka till Paris i morse. Jag fattar inte varför?

Det var så oväntat. Hon var i ett förfärligt tillstånd.

Jag kunde inte sova sen vi tagit farväl.

Vad sa han?

Jag vet inte. Jag är döv i det örat.

Säg inte till nån att jag är tillbaka.

Sov... sov igen...

Jag vill bara sitta här och se på er.

Natt efter natt slöt jag mina ögon för att få se er.

Vill ni att jag är tyst?

Ska jag hämta lite mjölk?

Ett glas vin?

Vad vill ni ha? Säg det.

Er häst står i stallet.

Säg nånting...

Jag vill höra er röst.

När kommer er man tillbaka?

Det spelar ingen roll längre.

Jag skrev ett brev medan ni sov. Jag berättade allt.

Får jag se det?

Det är på väg. Jag kunde inte vänta.

Rör er inte. Jag gör i ordning nåt åt er.

Jag ska betjäna er, servera er...

"Käraste, jag känner sådan ömhet för er"-

- "att jag inte kan se er höra sanningen."

"Ni hade rätt. Några korta stunder trodde jag, jag kunde ändra mig."

"Nu vet jag att jag inte kan det."

"Ni måste finna en annan älskare som är er värdig."

"Tack för allt ni gav mig."

Jag har inte tackat er för er vänlighet mot Cécile.

- Nöjet var på min sida. - Nej, på min.

Markisinna, ni förlorade vadet.

Jag är mycket imponerad.

Hur var det?

Helt underbart...

Bättre än Cécile?

O, ja.

Bättre än jag?

Ingen kan jämföras med er.

Det är sant...

Jag kan knappt vänta tills jag får min belöning.

- Vilken belöning? - Har ni glömt vadet?

- Det var ju bara ett skämt! - Inte för mig.

Menar ni att ni hade gått i kloster om ni förlorat?

Jag förlorade inte.

- "Om" är ingen fråga! - Föreställ er det.

Jag vann. Byt inte ämne!

Är jag nåt man vinner på ett vad? Ni vann, men om ni förlorat...

Men det gjorde jag inte! Jag har rätt att kräva mitt pris!

Nu låter ni precis som en äkta man.

Vill ni veta varför jag aldrig gifte om mig?

För att ingen skulle påstå att de kunde bestämma över mig.

Ni blandar ihop vad och äktenskap.

Man ska alltid hålla ett vad.

Vill ni inte ha mig?

Ni hade chansen.

Tack, Victoire.

Jag beklagar, men ni måste gå nu.

Visa mig brevet.

Visa mig brevet!

Som ni vill.

Här...

Är detta en krigsförklaring?

Om ni så vill...

Monsieur de Valmont?

Jag är Chevalier de Danceny.

Jag är er oändligt tacksam för att ni gav mig Céciles brev.

Vill ni lämna mitt svar?

Det är viktigt att jag får hennes svar snarast möjligt.

Jag lämnar det personligen.

Monsieur de Valmont? Ska jag anmäla er?

Det gör jag själv.

- Vem är det? - Valmont.

- Han vill dö för min skull. - Han älskar er, Cécile.

Han undrar om han ska utmana monsieur de Gercourt på duell.

Älskar ni honom fortfarande?

Jag har försökt att inte älska honom.

Jag ber Gud hjälpa mig att glömma honom.

Men eftersom jag ber jämt, så tänker jag alltid på honom.

Då finns det bara en sak att göra.

Vi får skriva brev till Danceny.

Men... vi ska väl bara "skriva", sir?

Jadå, bara "skriva"...

"Det enda sättet att förhindra detta äktenskap..."

"...är att vi rymmer tillsammans"

- Är det? - Ja.

"Men tanken att leva i ett annat land skrämmer mig."

Ja, det gör det.

- Vem är det? - Jag har nån med mig.

Det tar inte lång stund.

Ett ögonblick, mamma!

Så snällt av er. Jag har diskuterat bröllopet med henne-

- men ni får tillkännage det.

Mademoiselle...

Jag hoppas denna lilla gåva ska behaga er.

- Tack! Får jag öppna? - Varsågod.

Så vackert! Tack! Titta, mamma!

Det gläder er säkert att självaste kungen kommer till kyrkan.

Mina damer, det var ett nöje.

Hörde ni att kungen kommer?

Var det slutet för Danceny?

Nu måste jag väl stå på mig?

Verkligen.

Var var vi?

"...tanken att leva i ett annat land skrämmer mig."

"Madame de Merteuil tycker jag ska gifta mig och ha er som älskare."

"Tycker ni det är ett gott råd? Skulle ni acceptera det?"

Vad är det?

Tack, sir. Jag är så tacksam!

Chevalier de Danceny anmäler sig.

Visa in honom i salongen.

Jag tänkte nyss på er. Vi har så mycket att tala om.

Jag vill skicka ett brev till Cécile, madame.

Jag hjälper er gärna. Sitt ner.

Nej, madame. "Ni" ska sätta er.

Ni skriver och jag dikterar.

Det blir ert brev till Cécile.

Mitt brev?

Intressant. Det har vi aldrig prövat.

Jag är beredd.

"Kära Cécile!"

"Jag ber om ursäkt för det råd jag gav dig."

Unge man, det är inte min stil att be om ursäkt.

Skriv vidare!

"Om du verkligen älskar Danceny"-

- "lika mycket som jag tror"-

- "vore det ett brott att gifta sig med nån annan."

Det är bra, mycket bra.

Får jag fråga en sak?

Hur gammal är ni?

Sjutton.

Varför vill ni bli make när ni kan bli älskare

Skriv vidare.

Lämna all äktenskaplig tristess till Gercourt-

- och behåll kärlekens spänning för er själv.

- Skriv, sa jag! - Ja, men...

...tror ni verkligen ni är kapabel att döda mig?

Sir, fort, titta i fönstret!

Jag sa att ni inte var hemma, men hon står där fortfarande.

Vad ska jag göra?

Varför kom ni?

Vad tror ni att ni ska få här?

Er kärlek...

Ska jag ljuga för er?

Ja...

Var är hon?

Hon gav sig av.

Hon väckte mig medan det var mörkt.

- Sa hon nåt? - Nej.

Skaffa lite blommor.

- Förlåt? - Rosor.

- Jag är inte hemma för nån! - Det är monsieur de Valmont.

Ni är en modig man, greven-

- som törs komma sen ni skickat den där galna harpläraren att döda mig.

Jag ber om ursäkt.

Det var dumt gjort.

Jag känner mig förfärlig.

Är ni förvånad?

Ni "är" en förfärlig man.

Kan en man förändras?

Ja, till det värre.

Ni är nog lika förfärlig som jag.

Det stämmer.

Det är därför vi inte ska vara fiender.

Vi ska alltid vara vänner. Goda vänner.

- Mer än det. - Älskande?

- Ännu mer. - Ni friar väl inte?

Och om jag gör det?

Det är ju underbart!

Underbart!

Säg mig...

...vem tror ni kommer att vara otrogen först?

Förlåt mig...

Jag har saknat er så mycket.

Jag älskar er fortfarande.

Det är så ensamt när man inte har nån att dela sina hemligheter med.

- Ja. - Vill ni dela senaste hemligheten?

Kom...

Jag har förklarat för monsieur de Danceny-

- att Cécile förlorat sin oskuld i era armar.

Han trodde mig inte.

Eftersom ni nu är här-

- kanske ni vill säga det själv?

Jag vill ha den där.

- Samma pris... - Nej, den där!

Ursäkta mig, monsieur. Madame de Volanges...

Jag får inte släppa in er. Stränga order.

Jag kan förlora min anställning.

- Vem är det? - Valmont.

Ta på det här! Vi ger oss av. Nu.

Vi måste iväg! Genast!

Ingen får känna igen er. Vi reser som två herrar.

Förstår ni, som två förklädda herrar.

Danceny väntar redan på landet. Det är långt, vi måste iväg nu.

Det gör han inte.

Jo!

Det gör han inte.

Jag tyckte det var dags att Cécile fick veta sanningen.

Monsieur de Valmont, lämna detta hus omedelbart.

Monsieur de Valmont?

Jag är baron de Ségur och detta är Chevalier de Malpoix.

Chevalier de Danceny väntar er vid gryningen i morgon.

Vi är hans vittnen. Vi räknar med er diskretion.

Jag kommer.

Ni där!

Ja, ni!

Och han...

...och han!

Plats!

Plats!

Duktig pojke.

Är ni säker att ni kan duellera?

Mina herrar!

Var är era vittnen?

Hertigen, vill ni komma fram?

Baron?

Skynda på, var inte rädda!

Det vore pinsamt att duellera med er i ert tillstånd.

Ska vi skicka efter harporna?

Om ni ber om ursäkt förlåter jag er gärna.

Ursäkt? Ska "jag" be om ursäkt?

Efter allt jag gjort för er vill "ni" förlåta mig?

Försvara er.

Får jag berätta en hemlighet?

En hemlighet jag inte berättat för nån.

Ja, mitt barn.

Jag tror jag är med barn.

Jag är ganska säker på det.

Är det...

...Valmonts?

Å, min ängel...

Min söta ängel...