Original subtitles

�vers�ttning: Tove F. Crivellaro www.primetext.tv.

F�r tusentals �r sen uppt�cktes ett hemskt vapen-

-och kriget uppfanns.

Var inte ot�lig, Iksay. Nyheten du v�ntar p� �r snart h�r.

Vi har jagat i flera dagar. Det finns inga sp�r efter vilt.

Gasellerna �r borta, liksom gr�vlingar, hjortar och vildsvin.

Det finns bara bufflar, men hur ska vi kunna anfalla dem?

Oroa dig inte, den store Zot l�ter oss inte sv�lta ihj�l.

Tyv�rr har marken skakat l�nge de senaste dagarna.

Djuren v�drar fara och g�mmer sig i skogen.

Vad �r det som tynger dig?

- Jag m�ste v�lja stammens nya ledare. - S� du har best�mt dig?

Jag �r gammal. N�n annan f�r ta min plats.

En duglig och modig man, som kan dra nytta av din vishet.

- Lugna dig, Vood. - L�t mig vara, Ela.

Tr�tta inte ut dig redan innan jakten.

Vood vill bli ledare, men han kan inte tygla sig.

En kvinna har mer disciplin �n han. Hur ska han kunna leda andra?

Du var som han en g�ng.

En vild ungbuffel som utmanade regn, �ska och vind.

Med tiden har du blivit en man.

- Det blir likadant f�r Vood. - Jag �r inte �vertygad om det, Raa.

T�nker du p� n�n annan? Tala Iksay, jag m�ste veta om det.

- Ela �vertygar mig mer. - Det g�r emot traditionen.

Vood �r din kvinnas barn. Det �r han som ska ta �ver.

Iksay! Iksay! Vildsvin. M�nga.

- I dalen bortom dolmen. - Vad v�ntar vi p�!

Vood, du �r inte ledare �n. V�nta h�r med de andra.

Raa, i Zots namn fr�gar jag dig: Blir jakten framg�ngsrik?

M�nniskan �r ofta farligare �n djuret.

- Du talar dunkelt. Vad menar du? - Var f�rsiktig. Andra s�ker byten.

Var uppm�rksam. Jag �r med dig vad som �n h�nder.

- Vad �r det? - Rogh! Rogh!

- Varf�r skriker ni? - G�m er i grottan. Skrik inte.

Lugna er.

Iksay.

Iksay.

D�d. M�rdad.

Store Zot, ta emot Iksays ande.

Han var v�r �lskade ledare, en stor j�gare.

Du som straffar den modl�se och bel�nar den tappre.

Ta emot hans ande. Vi tackar dig.

N�r solen g�r upp, i enlighet med traditionen-

- blir en av er den nya ledaren f�r Zots stam.

Nej!

Vood �r inte v�rdig att bli ledare. Han m�rdade Iksay.

Han m�ste straffas.

Det r�cker!

Vad v�ntar ni p�? Ta honom.

Vood har spillt sitt eget folks blod. Han tillh�r inte v�r stam l�ngre.

- Vood ska jagas som ett villebr�d. - Ela har r�tt!

- Fr�n i dag �r Ela v�r ledare. - Ela! Ela!

Spring!

Se upp!

Hj�lp!

Mamma! Mamma!

Vood!

- Vem �r du? - Jag �r Lith.

Jag h�lsar dig som dalens framtida h�rskare.

- Hur vet du mitt namn? - V�ra namn st�r skrivna i stj�rnorna.

- Varifr�n kommer du, Lith? - Fr�n ett land bortom vulkanen.

Min stam dyrkar Efferon, guden som f�r jordens inre att skaka.

Han ville att jag l�mnade mitt folk. Nu tillh�r jag dig, Vood.

Det �r Vood.

Vood har �terv�nt f�r att k�mpa.

Ge dig av. Du har m�rdat tv� av v�ra. Du tillh�r inte l�ngre Zots stam.

- F�rsvara dig. - Ela har redan besegrat Vood.

Vood har f�tt ett nytt vapen av en gud. Vood �r o�vervinnlig.

Vad v�ntar du p�? D�da mig, som Iksay och Raa.

Vood d�dar dig inte. Vood �r gener�s.

- Erk�nn honom som din ledare. - Nej.

Vood f�ljer gudens vilja. Han var tvungen att d�da Iksay och Raa.

Med det h�r vapnet �r Zots stam o�vervinnlig.

Lyd Vood. Eldens gud kr�ver det.

Annars vredgas han. Jorden skakar och allt br�nns ner.

Vem av er erk�nner mig inte som sin ledare?

Ta honom!

Den h�r g�ngen sparar jag ditt liv.

I sex dagar och n�tter ska du stanna i apornas land.

Utan vapen, utan mat och utan vatten.

Vi f�r se hur du klarar det.

En gud gav mig detta vapen. Den som f�ljer mig f�r ett likadant.

- Vood! - Vood!

Det var en guds vilja att jag skulle finna oslagbara vapen.

Vi ska bli en stam er�vrare.

Andra f�r jobba �t oss. Andra f�r f�rse oss med f�da.

Vi blir dalens h�rskare. Vi ska visa att den starke vinner.

Vi ska inf�ra en ny lag. Ingen kan s�tta sig emot oss.

Vi ska vara h�nsynsl�sa mot alla. Det blir synd om den som inte lyder.

Vood! Vood!

F�lj mig.

- Stopp! Vad vill du? - Inget. Jag samlar b�r.

V�nta.

Vila dig. S�tt dig d�r.

- Vad �r det? - Oroa dig inte. Det g�r dig gott.

Det �r det h�r.

H�r.

Spring! Spring!

- Sm�rtan �r borta. - S� bra.

- Iza. Jag heter Iza. - Ela.

Iza tillh�r vise Mogos stam. Hon �r Mogos dotter.

V�r by ligger en m�ne bortom skogen. Vid stora sj�ns strand.

Nu m�ste Iza g�.

V�nta.

Ela f�ljer med dig.

Nu n�r vi kan sm�lta den svarta stenen kan ingen stoppa oss.

Det h�r �r gudens vapen.

Bara vi vet hemligheten. Avsl�ja den inte f�r n�n.

Uhr har r�tt. Den svarta stenen g�r oss m�ktiga.

Ja, vi blir o�vervinnliga.

Och Vood blir v�r ledare.

Jag kan inte v�nta. Jag vill sl�ss och tvinga alla till lydnad.

Tiden �r inne. I soluppg�ngen b�rjar din f�rd.

Iza!

Spring.

Skynda dig, Ela!

- I dalen finns en buffelhjord. - Stopp.

D�da!

Stanna.

- Vi har vunnit! - Vood!

Vood sparar era liv. Fr�n och med nu �r Vood er ledare.

Ni �r skyldig honom lydnad. Allt ni jagar tillh�r honom.

Men jakten �r helig. Ingen man kan ta en annans byte.

- S� d�r den som s�tter sig emot Vood. - Underkasta er. Lyd Vood.

- Skynda dig, Iza. - Iza �r mycket tr�tt. Det g�r inte.

- Jag orkar inte. - Kom, bortom skogen �r vi s�kra.

G� i f�rv�g.

- Iza! Gjorde du dig illa? - Nej.

H�r, ta min hand.

G�m dig.

Men det �r ju Vood.

Se s�.

Kom.

Fram�t.

Ta de d�r kvistarna.

Vi g�r in.

Uhr, han �r din.

- Det finns inga fler. - Vi g�r.

- Vem var mannen med lejonhuvud? - Vood. Vi tillh�r Zots stam.

Vi bor i bergen bortom vulkanen. Som sm� jagade vi tillsammans.

Hans far, den store Iksay, ledde oss.

- Men ni �lskade inte varandra? - Nej. Vood �r h�gmodig och grym.

Han f�raktar traditionen. Jag ins�g f�r sent hur farlig han �r.

- �r det han som har skadat dig? - Ja. Vood vill inte ha rivaler.

Han vill d�da mig. Han har ett nytt vapen och stammens lydnad.

Min far hj�lper dig, Ela. Du �r s�ker i Mogos by.

- Stanna. - Skada honom inte. Han �r ett barn.

Var inte r�dd. Jag heter Iza, jag �r din v�n.

- Vad heter du? - Daal.

Voods stam beh�ver m�ktiga krigare. Ni ska b�ra barn.

Ni tillh�r alla m�n och alla m�n tillh�r er.

Om de �r friska, starka och trogna v�r gud.

Guden som gav oss denna: M�rkrets, ljusets och eldens h�rskare.

Guden Efferon.

Efferon. Efferon.

Titta. Kring varje eld d�rnere finns en nomadstam.

Inom tv� m�nfaser ska alla de stammarna tillh�ra Vood.

Se upp, Vood. Du kan bli en m�ktig kung, men se upp f�r Ela.

Ela ska d�das.

Ingen man kan motst� det nya vapnets kraft.

- Vad har h�nt? - En bj�rn anf�ll oss.

Titta, d�r bor Mogos stam.

Iza!

- Det �r till dig. - Tack, Oria.

- Far. - Iza.

�t.

Gott.

Iza sa att du blivit s�rad av en man fr�n din egen stam.

S�ret �r �ppet. Du f�r vila h�r. G�stfrihet �r heligt f�r oss.

Tack, Mogo. Jag m�r b�ttre. Din dotter har v�rdat mig.

Jag har h�rt talas om Zots stam, som lever i bergets inre.

Det s�gs att ni �ter k�tt fr�n djur, liksom Haags stam.

Haags stam finns inte mer. Mannen med lejonhuvud f�rintade den.

Den mannen kallas Vood.

Jag f�rst�r inte. Det m�ste finnas en orsak.

Varf�r har Vood spillt Haags blod?

Vood �r v�rre �n Rogh med de vassa t�nderna.

Vood �r grymmare �n bj�rnen med de starka klorna.

Han har d�dat Iksay och Raa, den vise.

Och han f�rs�kte d�da mig.

Tyv�rr dominerar ofta den djuriska instinkten hos m�nniskan.

Inom var och en av oss lurar det onda.

Som g�r br�der till fiender.

Vi m�ste bek�mpa ondskan med klokhet och �vertalning.

- Vi ska �lska, inte hata. - Tror du det �r m�jligt, Mogo?

Allt �r m�jligt.

M�ktige Efferon, du har sk�nkt mig detta vapen.

Med detta vapen ska jag er�vra det land som stigit ur vattnet.

Landet med de l�nga skuggorna, landet som alltid gr�nskar.

Med detta vapen ska jag er�vra alla och hedra ditt namn.

Skynda dig in.

Byn ligger bortom skogen, vid sj�n.

Om mina �gon inte bedrar mig s� �r Ela i den byn.

- Den h�r g�ngen kommer han inte undan. - Jag ska d�da honom.

Kom s� g�r vi.

Ela vill ha ett vapen. Ela vill sl�ss mot Rogh med de l�nga t�nderna.

Nej. Mogos stam har inga vapen.

Vi beh�ver inga vapen.

Men vilddjuret f�rst�r Mogos by om inte Mogo f�rsvarar sig.

Vi kan inte g� emot v�r natur. Vapen �r onda.

Tyv�rr leder vapen till blodspillan, och det �r illa.

- Livet �r heligt f�r oss. - Iza, varf�r vill han inte f�rst�?

Mogo �r vis. Mogo talar klokt.

Ela, frukta inte Rogh. Rogh har g�tt.

Rogh gick, men Vood kommer snart, och Vood g�r inte sin v�g.

Vood f�r stammens blod att flyta.

Mogo har inte gjort Vood illa. Och Vood g�r inte Mogo illa.

Rogh.

Mogo du kan inte l�ta odjuret d�da kvinnor och barn.

- Du m�ste f�rhindra det. - Ela har r�tt.

L�t g�. G�r vad du anser vara r�tt.

Rogh sprang �t det h�llet.

Mogo, jag beh�ver m�n f�r att jaga Rogh.

Det h�nder n�t i byn.

- Stopp. - Nej, l�t mig vara.

F�rbarma er.

Var �r Ela? Var har han g�mt sig? Ta hit honom d�d eller levande.

Hitta honom och d�da honom.

Vaka noga �ver henne. Hon kanske vet var Ela g�mmer sig.

Stopp.

Du kan inte g�ra n�t f�r henne.

Vi hittar honom inte. Han m�ste ha flytt.

- Leta. Han kan inte ha g�tt l�ngt. - I v�g med er.

Kom Ela, innan det �r f�r sent.

Kom.

Fr�n och med nu �r Vood er nye ledare.

Inget tillh�r er l�nge. Inte ens ert liv. Allt tillh�r Vood.

�rad vare Vood, den st�rste krigaren.

- Vood. - Vood!

Hedra Vood, hedra din kung.

- �rad vare Vood! - Vood!

Kvinnorna stannar i byn och arbetar. De lyder under Lith.

Arbetsf�ra m�n f�ljer med oss.

Nu vet vi att det finns mat i �verfl�d h�r.

Det h�r folket f�ddes f�r att tj�na.

Jag l�mnar byn i dina h�nder, Uhr. Krigarna byts ut var sj�tte m�ne.

- De f�r inte umg�s med kvinnorna. - Lita p� mig. Forts�tter du jaga Ela?

Varf�r? �rnen d�dar ormen bara n�r den v�gar visa sig.

R�r dem inte. De �r infekterade.

Vi m�ste h�rifr�n. S�ren bringar d�d. Allt h�rinne �r smittat.

Fort h�rifr�n.

Store Vood, det beh�vs fler m�n f�r att b�ra bort allt j�rn.

Snart kommer vi att ha fler m�n.

- Du gjorde det med flit, din dumbom. - Nej.

Res dig upp.

Jobba.

Vi m�ste g�ra m�nga s�na h�r.

Den vise Mogo inte �r �verens.

Om Mogo �r vis s� vet han att hans id�er bara fungerar i frihet.

Utan frihet �r Mogos ord bara ord f�r vinden.

Ela har r�tt, men Mogos hj�rta �r sorgset.

L�t Mogo ge sig av innan hans �gon ser blod.

Kom ih�g: Vapen kan ge dig friheten �ter i dag.

Men i morgon kan de ber�va dig den.

Vi kan inte l�ta honom g�. Stoppa honom, Ela.

- Han har gjort sitt val. - Men han �verlever inte i skogen.

Om han stannar m�ste han offra sina id�er.

Mogos vishet �r st�rre �n s�. Hans val �r v�rt v�r respekt.

- Stanna, gamling. - Vart �r du p� v�g?

�verallt och ingenstans.

Jag letar b�r att �ta och vatten att dricka.

- Vilken stam tillh�r du? - Vildkaninernas stam.

Och skogens alla andra djur.

- Du ljuger. Driver du med oss? - Det har jag ingen anledning till.

Du �r en provokat�r. Det �r vad du �r.

Se p� detta vapen. Det �r symbolen f�r guden Efferon. Fall p� kn�.

- Vad v�ntar du p�? - Fall p� kn�.

- Kyss den. - G�r som han s�ger, gamling.

Lyd.

Du bad om det, din gamle idiot.

Nu �r ni Voods slavar. Jag �r er ledare.

Det som var ert �r mitt.

Jag r�der �ver liv och d�d.

Tack vare detta vapen som tvingat er att b�ja er.

Ni m�ste jobba f�r mig om ni vill �verleva.

Samla alla friska m�n och ta dem till vulkanen.

D�r ska de gr�va fram den svarta stenen, dag som natt.

Om n�n v�gar g�ra uppror...

- Bra. - R�cker de mot Voods vapen?

Nej, men Vood v�ntar sig inte en attack. Han �r f�r sj�lvs�ker.

Snabba p�.

- Jag ber dig... - F�rs�k inte fly en g�ng till.

Nu har du ansvaret �ver kvinnorna.

Om n�n f�rs�ker fly kostar det dig livet.

Jobba.

Ni �r de utvalda. Ni �r krigarna som ingen kan sl�.

Efferon har valt ut er f�r att ni ska �ra Vood och hans folk.

Vood tar er h�gre och h�gre. En dag blir vi v�rldens h�rskare.

Vad �r det, Taag?

- Vood, varf�r slutar vi inte? - Vad s�ger du?

Vood kan vara n�jd. Vi har er�vrat m�nga m�nniskor.

Vi �r h�rskare �ver dalen. Ingen v�gar g�ra uppror.

N�r man slutar ut�va sin makt �r det b�rjan till slutet.

Vi lever bara i kampen. Krig �r v�r mening med livet.

Vad ska man med vapen till annars?

- Alla hatar oss, Vood. - Nej, de fruktar oss.

Vi kan inte sluta. Gl�m inte Ela. S� l�nge han lever-

-befinner vi oss i fara.

Jag var hans slav. Han r�vade bort mig.

Jag var tvungen att lyda honom, men nu vill jag h�mnas.

- P� vilket s�tt? - Vood �r listig och hal.

Men han har en �m punkt: Vood g�r vad som helt f�r att bevisa sin makt.

- Lita inte p� henne, hon ljuger. - Nej, vad tj�nar jag p� att ljuga?

Om du vill h�mnas ser du till att han kommer hit - ensam.

- Vad har du f�r plan? - Jag vill bara utmana honom.

G� till Vood nu. Du �r listig, �vertyga honom.

- Litar du p� henne? - Nej.

Men Vood m�ste veta att jag �r h�r.

- Var �r min far? - Han f�redrog att ge sig av.

Han ville inte se sin stam sl�ss.

Men du m�ste k�mpa, Iza. Tillsammans med mig, mot Vood.

- De andra g�r som du g�r. - Det �r sj�lvmord.

V�ra pojkar �r inga krigare. Vood har en guds vapen.

Vapen �r m�nniskans verk.

Vood har en hel stam. Hur ska du stoppa dem?

Varken antalet m�n eller deras vapen skr�mmer mig.

De �r annorlunda, Iza. F�r dem har livet inget v�rde.

De njuter av att d�da. Det skr�mmer mig, Iza.

- Vi m�ste stoppa dem. - Du spiller ocks� blod.

Vad �r det f�r skillnad mellan er?

Jag f�rst�r varf�r min far gav sig av.

Jag borde kanske g�ra som han.

Titta Ela, det �r det h�r tr�det.

Vi kan inte sl� Vood med n�gra kvistar, Daal.

- Varf�r slutade du? - Jag vann. Striden var �ver.

Du kan inte t�nka s�. Det �r bara dumt.

De har hemska vapen och sl�ss f�r att d�da.

N�r ni ligger p� marken s� spr�ttar de upp magen p� er.

Kom igen, b�rja om.

- Du �r f�r h�rd mot dem. - Inte tillr�ckligt.

Du �r bl�ndad av din fars id�er. Varf�r ger du dig inte av?

Min far gjorde sitt val och jag g�r mitt.

Jag vill hj�lpa dig. Jag t�nker stanna.

- Kan inte du heller sova? - Jag var inte tr�tt.

Men nu ska jag vila.

Vood!

Vood!

Han har en pojke och tre m�n. Kvinnorna r�knas inte.

Du kan l�tt d�da honom. Ett dussin m�n r�cker.

- Jag vill ocks� sl�ss. N�r g�r vi? - Ot�lighet h�r ihop med entusiasm.

Det �r en farlig k�nsla. Misst�nker Ela dig?

Nej, jag tror inte det.

G� tillbaka till byn. S�g att jag godtar utmaningen och kommer ensam.

Sp�nn den lite till och sikta.

S�g till dig sj�lv: "Jag �r spetsen och jag ska tr�ffa m�let."

Jag �r spetsen. Tr�ffa m�let.

Bra.

T�nk inte mer p� morgondagen. Iza k�mpar vid din sida.

Vi klarar det, ska du se.

Ela! Vood kommer i morgon. Ensam.

- Okej, Lith. G� till de andra nu. - Men Ela...

�terv�nd till din plats och var uppm�rksam.

Stopp, Banor! Han �r v�r v�n.

F�rl�t Iza, i m�rkret s�g han ut som en av Voods m�n.

- Vilka �r de, Iza? - Banor och Jeda, m�n av v�r stam.

- Vad har h�nt? Hur kom ni hit? - Vi lyckades fly.

Vood tvingade oss att arbeta. I tv� dygn har vi vandrat utan mat.

Det �r b�ttre att d�, Iza, �n att vara Voods slav.

- Hj�lp oss. - Ja, om ni hj�lper oss att sl� Vood.

Nej, du stannar h�r.

Ela! Ela!

Var �r du, Ela?

Ela!

Stanna d�r.

- Vood! Vood! - Ela!

Se upp, Vood!

H�r �r jag, Vood.

Vood!

- Skynda er! - Vood!

Stanna. Kom tillbaka.

Ynkrygg, anfall.

Ela.

Du vann, Ela.

Men en dag kommer det en ny Vood.

Kom ih�g, Ela: Vapen kan ge dig friheten �ter i dag-

-men i morgon kan de ber�va dig den.

V�ld f�der v�ld.