Original subtitles

[Musik]

[Musik]

[Musik]

[Musik]

[Musik]

[Musik]

[Musik]

[Musik]

[Musik]

[Musik]

[Musik]

[Musik]

[Musik]

[Musik]

[Musik]

[Musik]

[Musik]

[Musik]

[Musik]

[Växande växande ljudeffekt]

[Växande ljudeffekt]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

God morgon fru Kentani

God morgon fru Knastrid, är det redan dags att öppna bokhandeln?

Ja, då har jag bråttom.

Härligt vänner.

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

Sluta nu, gossar!

Plocka åt bäckena!

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

[Skivans sjunger]

Har bror läst min artikel i posten idag?

Bror vet mycket väl att jag inte läser tidningen

som på eftermiddagen.

Jag tror att bron kommer att finna dig mycket underhållande.

Vid mitt senaste besök

i Kungliga Huvudstaden

råkade jag under mina forskningar

att jag hade kunnat sjunga biblioteket

i ett gammalt tidningslägg på en poet

som heter Samuel Davidsson.

Känner bror till honom?

Nej.

Inte så märkligt.

Diktsamlingen Hjärtats hemligställen

kom ut för mer än 20 år sedan.

Den visade sig vara ett verkligt praktpekunarum.

Den skulle roa bror mycket.

Jaså?

Ja, i synnerhet som den tycks ha

en viss anknytning till vår stad.

Hjärtats hemligställen,

med poesier av Samuel Davidsson.

Tänk att det slog mig

att det där möjligen kunde vara en pseudonym.

Apropå det,

heter inte bror David Samuel i förnamn?

Jo.

Se där.

Vad kommer bror att tro att den där boken

skulle ha en anknytning till vår stad?

Ja, det om jag så får säga.

Komiska kärleksdikterna kan ju bara skriva lite varstans.

Men i den mycket radikala

Andens frigångare

kan man säga så här.

Man får se till att inte kyrkan slukar

den lärdomsborg som i vitornet

hukar.

Det är ju lokalt så det förslår.

God dag där.

Det kommer inte vara både Lund och Uppsala.

Så fria ande,

ströva och diggstark.

Fast vi blott har

folkskola och läroverk.

Kan inte gärna vara Lund eller Uppsala.

Vet bror vad jag har gjort?

Jo, innan jag publicerade

min lilla artikel, lät jag vår

boklåda hämta hem exemplar

från Huvudstaden.

Till det här lyckats få tag i riktigt många.

Man kan nog

räkna med god åtgång.

Mycket roligt för bokhandeln.

Ja, jag tror att även läsarna

kommer att ha mycket glädje.

[Skatt]

Ja, då ska du väl snacka med den lilla

eftermiddagsknäppen, inte sant Ron?

Jag följer inte

in idag. Jag måste gå direkt hem.

Det är väl första gången på 15 år.

Det var som fan.

Ja, det var som fan.

[Skratt]

[Skratt]

[Skratt]

Det var det enda han kunde säga.

[Skratt]

Fröken Fanny!

Fröken Fanny!

Rektor Lomberg kallade.

Jag tror att Fröken Fanny kan ta ut stolen.

Han har ju ungt

för han ser att han kommer nog inte idag.

Så, varför det då? Han är väl inte sjuk?

Nej då, Fröken Fanny.

Som gammal biologilärare

kan jag intyga att David Samuel

fransén idag tävlade sig

vid söndagvätskor och god vigar.

Nå då så.

Ja, den kärleken.

Hjärtans hemligställen.

[Skratt]

Inbillar han sig fortfarande

att ingen känner till det där förhållandet?

Naturligtvis.

Han har väl någon anständighet i kroppen?

Som gammal biologilärare

måste jag nog påpeka att anständigheten

mycket sällan sitter i kroppen.

[Skratt]

Om han kände till att alla känner till

hans förhållande till Fröken Fanny

då skulle ju hans förhållande till Fröken Fanny

vara rena skandalen.

En utmaning.

Istället för ett pikantrig och en krydda.

Han skulle inte kunna verka här

vid vår skola.

En berömd läroanstalt.

Och han skulle inte kunna bo hemma hos sin syster.

Ett oförvitligt frontip.

Som också känner till allsammans.

Men om han nu inte vet att hela stan blek

så kan ju omöjligen

hans beteende betraktas som utmanande.

Biologi är mycket invecklat.

Men Gud vet om det inte

överträffas av moralen.

[Skratt]

Alla högre samhällen utmärkas av en

komplicerad moral.

I så fall till vilka höjder

för inte att han ser vårt samhälle.

[Skratt]

Naturens. Vänta ska ni få höra.

[Skratt]

Invokation.

[Skratt]

Om hjärtats rika dagar

i dungar och i hagar.

Om fågelsång och flykt

vid dagens enda nyhet.

[Skratt]

[Skratt]

[Skratt]

Om tankens fria rymning

i solnedgångar

i dagens enda nyhet.

Om skämning i solnedgång

och skymning.

Om...

Om stjärnorna

på pällen.

Om hjärtats hemlig stämning.

[Skratt]

[Skratt]

[Skratt]

David lille, nu är maten färdig.

[Skratt]

[Skivande ljud]

[Skivande ljud]

[Skivande ljud]

[Skivande ljud]

[Skivande ljud]

[Tickande tapp]

[Tickande tapp]

[Tickande tapp]

[Tickande tapp]

[Tickande tapp]

Tidningen.

Tack, inte idag.

Jaså. Men där är en artikel av Ludvig Lundberg.

Det intresserar mig inte för, hans smörvländer.

Jaså.

Jag fick brev från

lilla Sylvia idag.

Vilken Sylvia?

Sylvia Sandberg, det vet du väl.

Det är så sandbergskt.

Om du tänker på gamla flickorna

Sandberg.

De hade en bror som emigrerade.

Deras förgifteromsäsen har blivit

enkling. Därför var det en halvbror.

Uppenbarligen.

Som emigrerade.

Han lär ha gift sig därute

med en pensionatsvärdina.

Så det kanske är kusiner på den sidan också.

Vem var det som gifte sig

med en Antonsson?

Fru Antonsson.

Jaha, visst ja.

Hon som var dotter till en fangjunkare.

Av god familj, men en obotlig

slarver.

En hegerstål tror jag.

Hegersten var det.

Nej, visst inte.

Hegerstålarna på Lundberg, jag vet du väl.

En av dem var kronofogde.

Han som... Nej, det ska vi inte tala om.

Nej.

Han spekulerade bort sig.

Han gifte sig förresten med en

överlägsen släkting till Vidströmmarna.

Du vet, våra släktingar.

Ja.

På mors sida.

Karl, artisten du vet.

Det är just deras pojkade.

Han har alltid avskytt sin far.

Aldrig vill ha ett umgås med släkten.

Absolut ingen...

...inflyttad tysk

knapadel.

Det var väl ingenting att skryta med.

Han har alltid sagt att han gifte sig till pengar.

En buntel av ölbuntlan

bryggar pengar.

Han ser ingifta syssling på mors sida.

Jag har en mor, född Lundberg.

Så på det sättet är vi ju faktiskt

fast naturligtvis lite avlägsna

släkt med Lektor Lundberg.

Jag sa Lektor Lundberg, David.

Nämn inte den männen.

Jag sa ju bara att han är släkt med släkten.

Jag går ut ikväll.

Nej David, det är bara fredag idag.

Ja visst, visst så.

Men det är ju på lördagarna som du...

Jag menar, du brukar ju...

Du är ju aldrig på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

Jag har aldrig varit på en fredag.

[Bell ringer]

[Bell ringer]

[Bell ringer]

[Bell ringer]

[Bell ringer]

[Bell ringer]

[Bell ringer]

[Bell ringer]

[Bell ringer]

[Bell ringer]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

Vad är fredag?

Vad är fredag?

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

Älskling...

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

[Ballet tar sig ner]

David?

Godnatt med dig.

David?

Mm?

Varför kom du hit ikväll?

Ja...

Det är fredag.

Ja, det är fredag.

Längtade du efter mig?

Nej, vet du vad?

Gamla människan.

Men sen, då?

Längta. Det är bara ett ord.

Ett av alla fåniga ord.

Ja...

Visst är det ett ord?

Ett ord att göra sig löjlig med.

Du behöver inte säga så,

bara göra.

Göra?

Vadå?

Längta.

Kärlek, längtan, älska.

Löjliga ord.

Pekoral.

Vad är inte fånig, David?

Förut hälsner löjlig, därför känslorna löjliga.

Mina känslor inte alls löjliga.

Jag talar inte i allmänhet, jag talar om mig själv.

Ja, gör det, David.

Du talar så sällan om dig själv.

Jag har försökt en gång i världen.

Då blev jag ansett för komisk.

Komisk?

Man skrattade åt mig i skolorna och universiteten.

Man skrattade åt mig vid klubbaftnar och familjesammankomster.

Jag citerades i middagskonversationer.

För att damerna skulle roas

och att herrarna få tillfället manligt börra.

Jag deklamerades av lustig kurrar.

Jag åkte slängkölk i tidningsspalterna.

Jag var en exempelsamling åt estetiska blekfisar.

Och vad skrattade man åt och spottade på?

Mina känslor!

Mina känslor?

Vad dikterna löjliga, vad känslorna löjliga.

Kom inte och tala med mig om kärlek och längtan.

Det är förbehållet om riktiga poeterna.

Begär inte att jag ska älska.

Det blir bara ett återfall i pekoralet.

Pekoralet!

Vad skrattade du åt?

Förlåt mig David.

Du ser så tokig ut när du rusar runt i nattfotan.

Godnatt!

Godnatt!

Godnatt!

David?

David, vill du säga att du inte tycker om mig?

Du tycker inte om mig.

Du tänker inte börja tjuta?

Ja.

För gotts skull, fan är jag i sömnig.

Du tycker inte om mig.

Ja, men det vet du väl att jag gör?

Du säger aldrig att du älskar mig.

Det är bara jag som säger jämt.

Du säger ingenting alls du.

Jag berättar allt om dig.

Jag berättar allt om dig.

Jag berättar allt om mig själv.

Nästan.

Du säger ingenting du.

Jag talar om mitt arbete.

Men jag är väl för dum och okunnig för att begripa något om ditt.

Finns väl annat hos dig som jag kunde begripa?

Om du bara sa något, berättade något.

Berätta något om dig själv sa jag.

Om mig själv?

Om dig själv, ja.

Vadå?

Mår du bra?

Jo då, tack.

Sov gott då.

Men fan ni.

Det är inte lätt att berätta något om sig själv.

Du vet ju att jag bor hos min syster.

Ja, det vet jag.

Är hon snäll?

Mycket snäll.

Det var hon från vår mor.

Det fanns mycket snällhet på vår mors sida.

Vår villströmmare var snälla människor.

Förresten har vi villströmmare på fars sida också.

Våra kusiner är sysslingar till sig själva.

Såg du?

Nej då.

Har du inga släktingar?

Mm.

Har du inga släktingar?

Släktingar? Jag har min dotter.

Yes!

Din dotter?

Din dotter? Du har en dotter?

Var har du henne någonstans?

Men snälla David, hon finns inte här i rummet inte.

Jag vet ingenting.

Jag har inte märkt någonting.

Hur skulle du kunna märka det?

Det brukar märkas, man brukar bli rånd.

Men vet du vad David?

Var har du henne? Undanstoppat på landet förstås.

Ja, hon bor här strax utanför stan.

Har hon en amma?

Amma? Hon är 20 år David.

20?

Ja.

Ja men då är det ju inte...

Nej men David, hur i all världen kunde du tro...

Skulle det vara ett sommarkväll?

Så fan skulle jag väl ändå...

Kvinnor brukar minst han kunna smössla.

Om det inte är jag,

vem är det då?

Det var ju långt före din tid.

Jaha, det kan ju hända.

Men barnet har i alla fall existerat under vad du kallar "min tid".

David...

Du har påskrivit att man inte berättar nånting om sig själv.

Man vänder ut och in på sitt släkt och själsliv.

Man ger förtroenden.

Och under tiden så smösslar du med barn till höger och vänster.

Jag har bara Anna.

Säg inte emot mig!

Återigen löjlig.

Den här kvinna vars lägre jag delar regelbundet,

inte utan finess,

avkräver mig med hugg och slag,

inblickar mitt liv och väsen.

Medan det på landsbygden runt omkring

kryllar av hennes linderbarn och avkommer.

Jag är fullkomligt ovättande.

Varför har du hållit mig utanför detta?

Jag var ju inte gift.

Lugn, lugn.

Det är alltid ditt själ.

Tyck inte!

Nej.

Vem är skurken?

Det angår det inte.

Det angår mig inte.

Här döljer du en förskräcklig persons historia

för den man med vilken du sammanlever.

Och det angår honom inte.

Det angår han. Dela dig med en annan.

Till på köpet en förförare och libertin.

Det angår honom inte.

Det ska jag säga dig, David, att här delas inte.

Kom ihåg det.

Och nu håller du tyst.

Men fan, lilla...

Du håller tyst, säger jag. Jag har morgonpasset och jag ska sova.

(Musik)

(Musik)

(Musik)

(Läser skrivet)

Vad vill Ossian läsa då?

Jag ska be att få läsa "Barnet" av Samuel Davidson.

Ur hjärtats hemligställen.

Barnet

Som lyser under grå och bister vinter

Det doftande och sköna hyacinter

Så prunkar barnet på sin moders arm

En liten mänfa doftande och varm

Bland gråa vintermän som våren får försaka

Vid hetsig jakt på kall och daglig kaka

Ack! Må vi ikke fastna då i attityder

Som livets nödtorft slagar lyder

Men barnets fria lek i livet efterhärma

Och oss de varma källor ödmjukt närma

Och som tre konungar ge gåvor och klänoder

Ej åt en stelnad far

Men barnet och dess moter

Ossian har deklarerat illa och...

Där har ni övertygat dåligt tolkat den för mig okända skallen.

En för mig helt okända skall.

Som tycks mäktig ett känsloengagemang

Helt främmande för den samling utsökta och petrifierade lymla

Som utgör denna klass.

Då ni inte tycks kunna behärska er möterhet

Över min bristande kännedom om skallen Samuel Davidson

Obekant eller rik

Överbryt jag lektionen och ber er samtliga dra åt helvete!

Goddag adjunkt Franske.

Jag ska be er få alla exemplar ni har av hjärtats hemlig ställen

Den där diktsamlingen.

Tyvärr adjunkten vi har inte ett enda exemplar kvar.

Jag har aldrig varit med om en sån efterfrågan.

Kan jag just tänka mig.

Adjunkten vill kanske låna mitt.

Men då måste jag få tillbaks det. Det har blivit en riktig realitet.

Vi gör detsamma.

Det är för eländigt att adjunkten själv inte ska ha ett exemplar.

Vad menar fräkens skog med adjunkten själv?

Det är adjunkten som har skrivit boken.

Jag har inte det bittersta med den att göra.

Snäll adjunkten.

Jag vore mycket tacksam om fräkens skog ville säga kunden att

härför ligger ett fånigt misstag.

Man ska inte förneka sin andesbarn adjunkten.

Jag har alltid tyckt att pseudonymer är något omoraliskt.

Omoraliskt?

Ja.

Man ska ha mod att stå för vad man gör. Också för det vackra.

Det vackra?

Ja.

Har inte adjunkten märkt att många människor inte har mod att stå för det vackra och goda de har gjort?

De skäms över det. Känner sig löjliga.

Löjlig?

Jag tycker så mycket om adjunktens dikter.

Men nu när adjunkten liksom förnekar dem då blir de tvetydliga för mig.

Jag nästan är ikevåka.

Ikevåke?

Ja.

Om adjunkten sa "Det här har jag skrivit. Så här har jag känt.

Det här upplevde jag när jag var ung."

Då vore det inte något löjligt med dikterna längre.

Bara vackert och vemodigt.

Det är smusslandet som gör allt så halvdantigt.

Det är smusslandet som gör att vi tappar tron på våra vackraste känslor och avsikter.

[Ring]

Nä, se på bror.

Goddag frikansko.

Goddag lektorn.

Och bror är här för att köpa den stora sensationen.

Hjärtats hemligställen kan jag förstå.

Den är slutsåld.

Så synd.

Men bror kan få låna ett exemplar av mig.

Så bror får läsa.

Varför skulle jag behöva göra det?

Det är jag som har skrivit den.

[Ring]

Det var som attan.

Vadå?

Att han erkänner detta ärkepekoral.

Det är visst inget ärkepekoral.

Det begriper du inte.

Det är som jag alltid har sagt.

Du begriper inte på litteratur så bokhandelsbiträde du är.

Och du begriper inte känslor så lektor du är.

Och det säger du till mig.

Jag som verkligen på de flesta sätt har visat dig i min uppskattning.

Uppskattning?

Det var poetisk det.

Jaså, nu vill du ha dålig vers också.

Jag tänkte om jag skulle vilja ha det någon gång.

Hör du, du kanske vill att jag ska göra mig löjlig som franskin.

Du kan gott göra dig löjlig på ditt eget sätt.

Du får verkligen förlåta men jag föredrar att hålla mig innanför den goda smakens råmärken.

Du föredrar att hålla dig i sängen.

I min säng och inte i det skälen du lägger ner där.

Nä men kroppen tog det vara rejält på plats.

Ja, och då, hankatt.

Du har alltid verkat så belåten.

Du tänker alltid på samma sak.

Det tror du bara för att jag inte gör dålig vers.

Du kunde åtminstone försöka med lite finare prosa.

Jag kommer ikväll och försöker.

Låt mig vara.

[Dörren släpps]

Åh, förlåt.

Förlåt dig. Fanny!

Nä men adjunkten!

Vad har han i den här regionen att göra?

Fanny, det är jag som har skrivit den.

Vad är det han har skrivit?

Mina andes barn.

Åh herregud, då måste jag in med brickan.

Åh, förlåt.

[Dörren släpps]

Snälla David, vi ses hemma hos mig sen.

Snälla David, folk stirrar på oss.

Det är jag som har skrivit den.

Snälla adjunkten, vad är det med honom?

Han fikarnerar oss.

Men sen då? Skulle jag förneka mina andes barn?

Min kärleks barn?

Gå härifrån. Vi får talas vid sedan.

Nej, inget smus.

Fanny, de är otåliga på nian. De vill ha sin beställning.

Äsch.

Men i himmelen, hur ska det här sluta?

Stå still, Fanny. Stanna, människa.

Jag måste ju få tala med dig.

Sedan adjunkt, sitt.

Nej, Fanny. Man måste gripa sina stora beslut i handpann.

Annars glider de undan. Det som måste sägas, måste sägas nu!

Jag ser vart de har dotterbrust.

Hör på nu, Fanny.

Om jag inte får träffa unget, då kommer halva du att vara jämnt för mig.

Precis som jag har varit jämnt för dig och jämnt för världen

bakom denna förbannade Samuel Davidsson.

Vad blivit då för härper som sover ihop?

Smuts och snusk. Hurra!

Vad ropar du hurra för?

Det vet jag inte. Men vad stort sker för nu om ett skitjäkla buller?

Tjut inte.

Jag är så glad, David. Så glad och så lycklig.

Och så förskräckt. Så konstigt.

Fanny vill ha.

Du är så storartad och så god och så tokig.

Det känns precis som du höll på att bli min. Riktigt min.

Jag skulle vilja säga så mycket, men jag kan inte säga någonting.

Och du och Anna. Och hela mitt liv.

Allt känns så bra, David.

Sansa det, Fanny.

Sansa det, säger jag.

Du ställer ju till skandal.

Är det så en skandal?

Åh.

Anna?

Hej!

Kom hit så jag får kamma dig.

Jag vill inte kammas.

Säg så kom nu.

Åh här är trevligt.

Du bor trevligt, mamma.

Skickade inte mormor någon hälsning, hörru?

Om.

Du må tro att hon var här innan och måste låta Karlsson köra mig till stan med trillan.

Det tror jag säkert.

Jag tycker inte om stan, mormor.

Jag tycker om stan.

Låt byrån vara, Anna.

Nämen, en sån jättesärkta, Anna.

Lägg tillbaka den.

Stäng byrån lådan och kom och sätt dig.

Det är Hans, va?

Hans!

Hans! Vet du inte vem jag menar?

Nu är du all förvånad att jag visste något, va?

Ja, sluta där förvåna mig över dig.

Nej, mamma. Jag kan väl få träffa honom.

Du förstår att jag också är intresserad av män.

Du ska få träffa honom.

Ja, det är bra. För då kan jag berätta det för mormor.

Du förstår att hon låtsas som att det inte intresserar henne ett dugg, men jag vet att hon håller på att dö i all nyfikenhet.

Anna, han kommer strax dit.

Han vill så gärna träffa dig.

Nä!

Mamma!

Svinga dig och kalla mig.

Åh, herregud.

Vad tror du han kommer att tycka om mig, mamma?

Är han stilig?

Har han förstasje?

Du, mormor säger att han är lärare.

Är han sträng?

Mormor undrar varför ni inte gifter er?

Varför gifter ni er inte?

Ja, mig gör det samma.

Huvudsaken är att man är kär.

Är ni mycket kära i varandra?

Älskar han dig mycket, mamma?

Vad många frågor på en gång.

Vad många frågor på en gång.

Det här är han.

Åja.

Jag tycker han är stilig.

Och så är han så manlig, förstår du.

Och klok.

Han är adjunkt, du.

Det är ingen vanlig byskollärare, det.

Det han lär dig blir biskoppar och landshövdingar

och generaler och doktorer och...

Han har en ryslig massa finsläkt.

Är han manlig för det?

Inte alls.

Han är så öm och snäll.

Och modig.

Och så kan han tänka.

När han säger något så lutar han huvudet lite bakåt.

Tar ett djupt andetag.

Och så uttalar han sig.

När det är något viktigt, förstås.

Annars kan han säga saker precis som andra människor.

Usch, vad jag är svår att berätta om människor som han ser och talar med ofta.

Jag är så glad att du tycker att jag ska träffa honom, mamma.

Det känns så vuxet på något sätt.

Stig still nu, Anna.

Åja, jag kan precis se honom för mig.

Just nu står han framför spegeln och kromar sig.

Ja, det är för min skull.

Och så tittar han efter.

Och så tycker han plötsligt att han är riktigt snygg.

Du vet vad han gör nu?

Han är så glad så han sånger.

Hur är det, David?

David!

-Varför jämrar du dig? -Jag jämrar mig inte.

-Vi har inga sångare i släkten. -Din morfars kusin Anton...

...hade en mycket präktig bas.

-Jag ser dig! -David!

-Vad är det? -Antons bas ger dig ingen rätt att föra oväsen.

Rätten att föra oväsen tar jag mig själv.

-David, vad är det som händer här? -Åh, mitt hjärta, syster!

Stora händelser, Tima!

Sköna kvinnor väntar din åldrande bror.

Färska flickor benyga hans värdighet.

Barnögon lediga till hans fattigheter.

Jag får nog tala med doktor Brusenia.

Mors kusins fastes, mosters lilla barnbarns gris!

Talar man vad du kommer åt!

Släkt, vänner, bekanta, fiender, bryllningar, borgare, riksdagsgubbar!

Barnögon en tindra!

-Det är inte bäst att du stannar hemma, David. -Hemma?

Jorden är mitt hem, världen min vandring, kvinnorna min borg och lyckan min hydda.

-Ja, men stadshotellet är inte öppet än. -Ah!

Skönt till det sköna.

Blommor till det blomstrande, till det lyckliga lyckan.

Anna, vi sitter ute och dricker. Det är så skönt väder.

Ja.

-God morgon. -God morgon.

-En sån härlig morgon. -Ja, härlig.

Ja, det här är min dotter Anna som har kommit till stan.

Nej, men så trevligt. Inte visst är jag fröken fa...

-Jag menar frufanny. -Ah, det är allt fröken fanny som för ut.

Är det så roligt det? Att mamma är fröken.

Mormor säger att det har att göra med stadens frestelser.

Kanske det, ja. Du får väl se till att du aktar dig för dem.

Vi får väl hjälpas åt mot dem.

Fröken Astrid ville kanske ha bordet idag.

Men det är så att vi väntar besök, Anna och jag.

-Det är inte mitt bord. -Vi väntar besök av en man.

En frestelse.

Anna.

-Det här är Anna. -Ja, det är det.

-Och det är David. -Ja, det är det.

Jag springer in efter en vas då, Anna.

Ja, ta det här.

-Varsågod och sitta, David. -Tack.

-Hon är mycket söt. -Tycker du?

-Måste alla tycka. -Kanske är lite frispråkig.

Har jag inte märkt? Det är den moderna ungdomen.

Blommor i vas. Ja, nu är man i stan riktigt.

Ja, nu ska det smaka gott med kaffe.

-Doktorn och mamma vill ha kaffe. -Jag hoppas Anna har haft en angenäm resa.

-Resa? -Ja, resa.

Jo, fast att inte skulle jag kalla det för resa.

Mamma och hon satt i mitt rillan med Karlsson.

-Det var vackert på landet. -Vackert?

-Ja, visst har man alltid en längtan till landet. -Varför det?

Allting är så mycket naturligare på landet. Man är liksom närmare livet.

Mamma, är han förnerad för mig?

Anna, jag tror han är lite blyg för att han har förfört dig.

Anna, David behöver inte vara blyg. Mamma var förförd långt innan hon träffade David.

-Jag har förstått det. -Det blev jag det.

Min pappa är präst. Det var därför han inte kunde gifta sig med mamma.

Han fick inte låtsas om nånting. Det får man ju förstå.

-Anna, det är bra nu. -Visst är det bra.

Pappan måste tänka på sitt avangemang och mamma måste tänka på mig.

Det var som att dela upp det. Har adjunktur också avangemanger?

-Förlåt? -Jag frågade om adjunktur också har avangemanger.

Avangemanger? Ja, man kan bli lektor, man kan bli rektor, men inte jag.

-Varför inte det? Har det med mamma att göra? -Inte alls.

-David, vad ska vi göra idag? -Promenera i parken, lyssna till musiken,

-njuta av vädret, nu tittar solen fram igen. -Tillsammans?

-Naturligtvis tillsammans. -Alla tre?

-Alla tre. -David...

-Vad är det som är så märkvärdigt med parkmusiken? -Pompa, pompa, pompa.

-Det lät ingen vidare, tycker jag. -Det tutar i lurarna, det smäller i fanorna,

det fladdrar i kjolarna, det blåser i hornen, det susar i träden, det knastrar i gruset,

det pladdras i bänkarna, herrarna svänger sina hattar, damerna saluterar med parasolen.

Himlen är blå, gräset är grönt, solen är gul.

Det är söndag i staden!

(Musik)

(Musik)

(Musik)

(Musik)

(Musik)

(Musik)

(Musik)

(Musik)

(Musik)

(Musik)

(Musik)

(Musik)

(Musik)

(Musik)

(Musik)

(Musik)

(Musik)

-Ja, detta mina damer är vår kära parkmusik. -Nehe, verkligen!

-En nagel i ögat, eller rättare sagt i örat på vår goda grannstad,

som vi kallar ett envigt snårförfärg och en marknadsblåsare för stadsorkester.

Säg vad man vill, få en stadig od och känner dig småsen en medborgare.

Som ni ser visar också medborgarna sin tacksamhet genom ett festligt söndagsmöte.

-Herre David, du låser som om jag aldrig hade varit här. -Det kanske är snarare alla som jag visar upp.

-Är ni törstiga mina damer? -Åh, ja!

Låt oss uppsöka vattenklosten.

(Applåder)

Varsågod och sitt mina damer.

-Fröken Marie, fyra lemonader tack. -Det är ju bara tre David.

-Spelar ingen roll. Titta, där kommer borgmästaren. Goddag, Herr Borgmästare.

-Han såg oss tydligen inte. -Vad gör en borgmästare för något?

-Han dömde. -Jag tyckte precis som han tittade bort när han såg oss.

Inte heller.

Han är min synnerligen gode vän.

Herr rektor, fru rektorska.

De skulle tydligen göra sig ett annat val. De brukar annars alltid ta en bit vatten här och sända.

-Kanske inte vara törstiga? -Vatten har inget med törst att göra.

Det är en vana. En sändasvana.

-Fröken Skog, härligt sändasveder. -Ja, verkligen.

-En förtjusande människa. -Ja.

-Bara tomt har blivit omkring oss. -Folk betalar och går.

-Ska man inte betala? -Man ska alltid betala för sig.

Frid, herr biskop.

Präster vill visst aldrig låtsas om oss, mamma.

-Vad var det där för några? -Kollegor.

-Goddag, Berta. -En sådan skam.

Goddag, herr postmästaren.

-Där är i alla fall en som ser så vänligt på oss. -Det är ju bara pastorsadjunkt.

-Fröken Marie får jag betala. -Han är mycket söt.

-Jag kan känna hela kroppen hur söt han är. -24 öre.

-Pockerpris. Det är jämnt. -Tackar allra myggast.

Låt oss gå.

-Tackar. -Tackar.

-Anne, vad är det enda roliga med hela parken? -Jag kommer att vänta med maten.

-Jag måste gå hem. -Oskar, han kommer tidigt i år.

Vi ses. Adjö, lilla Anne. Adjö, fru Gantani.

-Tackar. -Tackar.

-Kors, var han blev hungrig? -Ja.

Kom, mamma.

Titta, där borta står pastorsadjunkten.

-Kom, mamma. Vi går hem. -Ja.

-Tackar. -Tackar.

Hur modiga och stiliga ni är. Så riddeliga och rengjärtade.

Så stolt ni står emot allt smussel.

Om bara alla som ni hade mod att visa fram sin kärlek för världen.

-Tackar. -Tackar.

-Vad har jag gjort? -Ingenting. Jag vill inte se dig.

-Varför min skatt? -Därför min katt.

Den där förbaskade diktsamlingen som har satt grillor i huvudet på dig.

-Kanske det. -Kan jag inte få följa med i det här?

Mitt grym. Det regnar ju.

Jag lovar, jag ska läsa god och riktig poesi för dig.

-Vad säger du? -Nej, mitt hjärta. Vad begär du av mig?

-Att du ska behandla mig som en människa. -Människa?

Du kan göra som Francén, promenera med mig i parken, sitta vid vattenkiosken och dricka lemonad med mig.

Och inte bara stå och titta. Det är om hela tiden för att se efter att ingen ser oss.

-Du är tokig. -Är jag?

Nej, förlåt. Jag menar, det är Francén som har blivit tokig.

Så blir du tokig du också.

Satans Francén.

Satans Francén.

-Jag tycker han är dum, ja. -Dum och mallig.

-Snälla, Anna. -Dum och mallig.

Goddag, Herr Borgmästare. Goddag, Herr Biskop.

Och ingen hälsar tillbaka varför han skulle göra sig märkvärdig för dig och mig.

-Han känner dig mycket bra. -Ja, men de känner inte honom.

Inte när vi är med i alla fall. Och så då blev han rädd. Lika rädd som pappa.

-Är alla män sådana? -Jag har inte känt så många.

-Men rädd är han inte. Bara lite förvirrad. -Virrig och vinsig.

Han har det inte så lätt, Anna. Han är lärare och jag är servitriss.

Han har skolan och jag har dig. Det är så ojämnt.

-Det är något fel på att ha mig, då. -Nej, det är inte så jag menar.

Förresten så är han inte ett ugg snygg. Han är spinkig.

-Anna, du får inte vara orättvis mot David. -Han var så glad att få lära känna dig.

-Han tycker inte om mig. -Ja, han visste. Bara han får träffa dig lite mer.

Den som bara springer sin bäg.

Jag ska säga dig, Anna. David är inte riktigt som andra människor.

-Det har han visste. Precis som alla andra. -Nej.

-Han är något slags poet. -Vad är det för slag?

Jag vet inte. En poet är kanske en människa som har haft en syn.

Som sen inte stämmer.

Så man får vara rädd om honom. Han är lite sönder.

Och lite sönder går mera sönder.

Om man tar hårt.

Som din hormor brukar säga.

Men han då? Han bryr sig inte om dig om du går sönder.

-Mamma, jag märker nog hur ledsen du är. -Med mig är det ingen fara. Jag är så kär i honom.

Så för mig stämmer det nästan hela vägen.

-Han tror inte att han är ett dugg kär i dig. -Jag vet inte.

Jag vet han väl inte själv. Jag tror inte ens han bryr sig om att ta reda på det.

En människa som den gången inte har stämt för blir nog lite lat på den punkten.

Särskilt en poet.

Jag begriper ingenting.

Jag har ju heller aldrig träffat några såna där poeter.

Och inte vill jag göra det heller.

Mamma, var inte ledsen. Det är han inte värt.

Vad orkar man bry sig om när en människa är värd?

Nej. Jag får se till att komma en väg till hotellet.

Klarar du dig om jag sätter fram några smårgåsar?

Jag klarar mig alltid.

Jag sa naturligtvis förfärligt.

Ja.

[Tjärnan klickar på låten]

[Tjärnan klickar på låten]

[Tjärnan klickar på låten]

[Tjärnan klickar på låten]

Tyst i bordet!

Låt maten tysta mun!

Lektor Lundberg ringde.

Så?

Han var mycket upprörd.

Så?

Hela stan är mycket upprörd.

Så?

Tänk att visa sig i parken med människan.

Vilken människa?

Människan på stadshotellet.

Fränken Franny?

Ja, jag vet verkligen inte vad hon heter.

Råkade hamna med honom bara?

Du har visst råkat hamna inte varstans med henne.

Till och med i hennes sovrum.

Ellen, sånt där vet du ingenting om, ska du veta.

Vet om? Varför skulle jag inte veta det som hela stan vet?

Vad hela stan vet?

David, alla har tyckt att det har varit så förtjusande.

Förtjusande?

Ja, en så förtjusande hemlighet.

Och alla har förstått att du inte har vetat att alla har vetat.

Och därför har alla tyckt att det har varit så korrekt.

Korrekt?

Men nu, inte kan man viska om det som du själv talar högt om.

Så nu är det inte alls förtjusande och korrekt längre.

Och du, som till på köpet är lärare.

Lärare?

En ungdomens fostrare, som lektor Lundberg sa.

Ett exempel för det uppväxande släktet.

Han måste tala med rektor, sa han.

Och kollegiet.

Kollegiet?

Vad ska rektor säga? Och biskopen?

Och syföreningen?

Åja, det har du redan sagt, åtskilligt.

Vi måste tro att du och jag har talat öppet med varandra om det här förhållandet.

I vårt hem.

Nej, jag måste gå ut i syföreningen.

Och släkten!

Måste du gå ur släkten också för att Fanny och jag...

Nej, nej, nej, David.

Inte Fanny i vårt hem.

Fröken Fanny.

Du vet att anständigheten kräver att jag inte alls är invigd.

Och denna förbannat invecklade anständighet.

Och alla som tror.

Alla som vet.

Och alla som trodde att jag visste att de vet.

Och mitt eget heroiska beslut att göra slut på smösslet.

När smösslet inte alls såg ut som jag trodde.

Varför kan folk inte fortsätta att låtsas om ingenting?

Det går ju inte när det finns barn.

Vad säger du?

Jag berättade det för mig.

Att ni har ett barn.

Vilka då?

Du.

Och människan.

Ni har visat upp det för hela stan.

Därför måste rektor och kollegium ingripa.

Jag förstår ingenting.

Ja, men jag förstår då mycket väl, ja.

Anna!

Du menar att Anna...

Nej, jag vet verkligen inte vad det heter.

Vad då för något det heter?

Det där.

Barnet.

Ert.

Som ni har varit hjärtlösa nog att visa upp.

Åh, så skamlöst.

Hur kunde du vara så hjärtlös mot mig?

Vårt.

Vårt.

Åh, herregud!

[dörr öppnas]

Mm.

Det är så dags att gömma sig nu.

Herregud, det är ju inte...

Jag säger så, David, inte slingra.

Skulle det där vara mitt barn?

Jag måste iväg.

Jag måste iväg på fläcken.

Nej, du får inte gå ut mer idag.

Det får vara nog språnget nu.

Det får vara nog språnget nu.

Det får vara nog.

Nog!

Det är inte mitt...

Det är inte mitt barn.

Inte mitt...

Inte mitt...

barn.

[dörr öppnas]

[dörr öppnas]

[sändning av program]

[sändning av program]

[sändning av program]

[sändning av program]

[sändning av program]

God dag.

God dag.

Fortsätt att spela. Det var vackert.

[sändning av program]

Du visste att det var här jag var.

Visste du att jag var lite ledsen?

Vad sött av dig att skaffa musik.

Jag kan inte spela själv.

Jag kan inte sjunga.

Det gör inget. Kom upp, vet jag.

Skynda dig på, kom.

[sändning av program]

Jag heter Anna.

Jag heter Emil.

Jag kan inte hjälpa dig.

Det här kvarteret heter Lustgården.

Det var väldigt...

Jag vet att du är präst.

Min pappa är prost.

Jag är lugnare, jag är inte äkta.

Det finns inga oäkta barn.

Jag finns.

Tänker du göra avancemang?

Ja, det kunde jag just tro.

Varför låter du så ledsen för det?

Jag gör samma.

Vill du ha min smörgås? Jag har mätt.

Oj, vad hungrig du var.

[sändning av program]

Förlåt.

Det gjorde ingenting.

Nej, det har du rätt i.

Det gör ingenting alls.

[sändning av program]

Vill du summera Lustgården?

Ett opta.

Och så kom.

Det blev solig igen.

Igen. Märken är alldeles torr.

Så stilla du är.

Nästan alldeles stilla.

Tänk att jag tycker precis att jag börjar förstå mamma så bra.

Varför säger du så?

För ingenting.

Jag tycker att jag börjar förstå henne i kroppen.

Ja, då.

Någon kan se oss.

Ja, då.

Ska vi inte titta så omkring lite mera?

Kan vi inte titta så lite mer inomhus?

Nej, det är ännu farligare. För där kan ingen se oss.

Emil.

Ja.

Blev du sur?

Jag blir sur när du kallar mig för Emil.

Det är ett sådant opoetiskt namn.

Är du poet också?

Också?

Ja, både präst och poet.

Det kan man kalla att slå två flugor i en smäll.

Tänk att jag förstod mamma bättre och bättre.

Du behöver inte vara poet.

Bara därför att du inte vill heta Emil.

Förresten tycker jag inte om att du talar så mycket om din mamma.

Jag kommer av mig.

Kommer av dig med vadå?

Äsch.

Kom nu.

Vad är det här för en dörr?

Stäng den igen.

Nej, kom. Vi går in och tittar.

Det är bokhandel va?

Ja, det är bokhandeln.

Har du som är präst läst så här många böcker?

Nej då.

Så dum du är som skrattar åt mig.

Jag har nästan bara läst mina skolböcker.

Man ska inte skratta åt den som har läst så lite.

Förlåt mig.

Aktar du så jag inte säger Emil?

Alldeles opoetiskt.

Alldeles opoetiskt.

Titta på böckerna.

Den här ser väl spännande ut.

Titta.

Din kära givar den.

Farliga förbindelser.

Med gravyrer.

Det här är ingenting för dig.

Nej, det måste jag se.

Oj.

Nej, nu måste jag sätta mig.

Nej, nu måste jag sätta mig.

Nej, nu måste jag sätta mig.

Var den till lustgården?

Som det blev seende.

Jo.

Nej säga, du får inte följa med.

Men jag säger det ju att Franzén stod och förnekade allt sammans.

Låsa som han inte kände det.

Aj, släpp mig.

Men jag ringde allt till hans syster ja.

Och jag ska ringa rektor, jag ska ringa biskopen.

Vad ska du göra sa du?

Allt samma säger ju för att jag är kär i dig.

Eddie, jag visste...

Vad ska du göra nu?

Vem som helst kan ju gå in.

Min älskling.

Mitt gryn.

Du är så grann.

Du är så satan.

Skräm.

Är du inte rädd att rektor ska få reda på oss?

Tänk om jag skriker.

Nu ska du höra på mig.

Anna är fröken Fannys dotter och inte ett dugg mer.

Min pappa är prost.

Vad är all sin dag?

Åh herregud.

Fröken Skog tycks verkligen vakta den här affären synnerligen illa.

Nyss har ni dumt varann.

Ja, adag.

Du förstår rektor Lundberg och jag är mycket nära bekanta.

Som mamma och David.

Just precis.

Fröken Skog, jag förstår verkligen inte.

Jaså, inte?

Ja, huvudsaken är ju att pastorn förstår och berättar.

Biskopen lär ju vara så intresserad.

Jag litar på pastorns diskretion.

Jag litar mera på pastorns indiskretion.

Jag ska tala med bokhandlaren om fröken Skogs beteende.

Och jag ska tala med rektorn om ditt.

Var nu en smula förnuftig.

Åh, jag svettas.

Nu börjar min migrén också.

Det är nog bäst att gå hem och lägga dig.

Och känn dig så ensam som du ska bli.

Åh nu ni två.

Vad har ni för er här inne?

Och böckerna ni haft ner på golven.

Nja, nu är det nog bäst ni följer med upp till mig.

Tills mamma kommer.

Det är ett fruntimmer som söker dig.

Fruntimmer?

Jag tror att hon är ifrån stadshotellet.

Varsågod på stigen.

Jaså, det är så här du bor?

Ja.

Det är ju lustigt att få se efter så många års samliv.

Ja.

Jag får väl be om ursäkt att jag skikanerar adjunkten med ett besök.

Behövs inte.

Att döma av din systers min var det alldeles nödvändigt.

Jaså.

Ett fruntimmer från stadshotellet.

Det är jag det.

Jag förstår att du är orolig.

Men jag tror inte någon såg mig gå in här.

Det är inte det.

Vad är det då?

Ingenting.

Det här är ditt skrivbord.

Ja, det är det.

Det här är ditt liv.

Mitt liv?

Ja.

Ja, ditt liv.

Skrivbordet, böckerna, skolan.

Åren som går.

Ditt rum.

Jag ligger här med huvudet mot ditt skrivbord.

Jag ser ditt liv.

Jag ser inte mig själv där.

David, jag tänker lämna stan.

Jaså?

Det är väl så du vill ha det, inte sant?

Har jag inte sagt det?

Du är så feg, David.

Och jag är ett höns.

Samuel Davidson.

Är det du det?

Ja.

Ja, då går jag då.

Du kan ju se efter i fönstret om gatan är tom.

Vad menar du?

Här kommer du rusande och stökar om i mitt fattiga liv.

Allt ska vara som du vill.

Jag blir aldrig tillfrågad.

Här ska Anna till stan för att du ska känna dig storartad.

Jag känner mig inte storartad.

Nej, det var synd att det skulle bli så misslyckat.

Man ska inte rusa runt i andras liv.

När man inte har annat än ord och miner och gester.

Har jag ingenting annat?

Jag tror inte det, David.

Att jag alltid ska få så dålig kritik på mina känslor.

Du har aldrig velat erkänna några känslor.

Alla de år vi varit tillsammans.

Det är ganska svårt för en kvinna, det.

Ganska svårt.

Du får förlåta mig, Fanny.

Åh, ja.

Jag klarar mig nog.

Jag har till och med varit ganska lycklig.

Om det intresserar dig.

Så du behöver inte alls be om ursäkt.

Det är avskyvärt av dig att be om förlåtelse.

Det gör du bara för att du tycker att det har fattats något.

Det är ändå bra fräckt.

Fräckt? Det är fräckt.

Du tycker ordet är dumt.

Du tycker alla mina ord är dumma.

Nej, då, Fanny.

Vadå då?

Du hör bara på mina dumma ord.

Du har aldrig hört på vad jag har menat med det.

Du har aldrig trott att en människa som jag kan mena något.

Men nu vet jag att det var du som inte orkade mena något.

Så nu går jag min väg.

Jag lämnar stan.

Tack.

Det var ju roligt för dig att du fick träffa Anna.

Frontimret från stadshotellet heter Fanny.

God dag.

God dag.

God dag.

God dag.

God dag.

FANNY HÖRS VARVANDE

FANNY HÖRS VARVANDE

FANNY HÖRS VARVANDE

FANNY HÖRS VARVANDE

FANNY HÖRS VARVANDE

FANNY HÖRS VARVANDE

FANNY HÖRS VARVANDE

FANNY HÖRS VARVANDE

FANNY HÖRS VARVANDE

FANNY HÖRS VARVANDE

FANNY HÖRS VARVANDE

FANNY HÖRS VARVANDE

Svindlande afton då vår dag försvinner

Solen går ned och himlen brinner

Så och mitt blod

När i en lund jag finner min älskade

Strax innan natt oss hinner

Vad viskar natten?

Är vår dag förrunnen?

Lunden i mörk och solens eld förbrunnen

Den skänk i väster av min misstrohunnen

Mitt hjärta bultar kallt

Min kära är försvunnen

Harry

Astrid

Emil

Anna

Amen

Amen

Ja, kom in

Jag trodde det var Emil

Emil?

Ja, pastorsadjunkten

Var är Fanny?

Hon har rest

Skulle hon lätta tag i väskan med sig

Ja, det har du rätt i

Var är hon?

Säger jag inte

Du gör bara mamma ledsen

Du har gjort henne ledsen hela dagen

Alltihopa för min skull

Det är mitt fel alltihop

Hela mammas liv är mitt fel

Först pappa och så det här med dig

Var är hon?

Jag säger det inte

Då väntar jag här

Om du inte går din väg så tar jag väskan med mig till mamma

Då följer jag efter

Då dänger jag väskan i skallen på dig så du somnar av

Begriper du inte?

Jag vill att allting ska bli så bra

Bra för mamma, bra för dig

Hur då?

Jag ska legitimera dig

Det behövs inte alls

Jag kan lätt i

Det kan jag göra själv

Hur då?

Jag tänker gifta mig med Emil

Pastorsadjunkten?

Ja, vi har bestämt oss, han är och talar med biskopen nu

Så?

Så, det behövs inte alls

Din mamma behöver mig

Till vadå?

Ja

Ja, det ser du själv, gå din väg

Jag vill vara här

Jag vill att hon ska vara här

Jag vill vara hos henne

Hur känner du det?

Som om någonting höll på att gå förlorat

Någonting i mig själv

Någonting i mig själv som är bra

Plötsligt ser jag mig själv utan henne

Jag har aldrig tänkt med det

Det förstår jag

Jag förstår det för att Emil finns

Du tycker som att du behöver henne

Jag är inte värdig nu

Vet du vad mamma sa?

Nej

Hon sa

Vad orkar man bry sig om

Var en människa är värd

Sa hon det?

Sa hon det?

Åja, åja, tänk på att det är förlovat

Hon är där utanför

På slänten inmot ån

Vad gör du här?

Jag ville veta hur det går för dig

För mig går det inte alls

Hon vill inte släppa in mig

Försök med att du behöver henne

Hon vill inte släppa in mig

Försök med att du behöver henne

Anna, Anna

Emil, Emil

Emil, Emil

Biskopen tyckte det var bra

Nej

Nej

Jag är så glad att du förstod att det var här jag var

Det var ju här som

Vi har blivit äldre

Nej, du har nog rätt

Vi var i varje fall inte förståndigare

Menar du att vi har blivit förståndigare?

Så bra då

På vilket sätt då?

Tänker du gifta dig med mig?

Mm

Jag tänker inte gifta mig med dig

Mm

Men jag tänker vara med dig

Är inte det förståndigt?

Tills vidare

Tills vidare tänker jag

inte gifta mig med dig

Du säger ingenting

Det behövs inte

Jag tycker inte jag behöver det

Det känns alldeles naturligt att inte säga någonting

Jag känner mig alldeles naturlig

Jag kan inte leva utan dig

Herregud vad jag säger

Hur uttrycker jag mig?

Du uttrycker dig mycket bra

Mycket klart och bra

Ja men så platt

David

Jag tänker läsa lite för dig

Nej, inte det

Inte det

Kom och sätt dig

Läs vidare

Älskade lilla

Står du i min gränd

Vind blir stilla

Ström blir sjö

Granen blir en lind

Vassa tankar

Du

Syn är dig villa

Kärlek

är verklighet

Lilla

Nå

Det ligger någonting i det

Det stämmer

Ack min kära

Lyckan slår en krans

Fanns så nära

Bodde i din hand

Levde i en dans

Frihet och band

Lätt att bära

Kärleken bär

Det kära

Det stämmer

Det stämmer ju

Det är faktiskt inte så tokigt

Kärlekens morgon är min

Det är så jävla rätt allsammans

(Barnsjönglarna sjunger)

(Barnsjönglarna sjunger)

(Barnsjönglarna sjunger)

(Barnsjönglarna sjunger)

(Barnsjönglarna sjunger)

(Barnsjönglarna sjunger)

(Barnsjönglarna sjunger)

(Barnsjönglarna sjunger)

(Barnsjönglarna sjunger)

(Barnsjönglarna sjunger)

(Barnsjönglarna sjunger)

(Barnsjönglarna sjunger)

(Barnsjönglarna sjunger)

(Barnsjönglarna sjunger)

(Barnsjönglarna sjunger)

(Barnsjönglarna sjunger)

(Barnsjönglarna sjunger)

(Barnsjönglarna sjunger)

(Barnsjönglarna sjunger)

(Barnsjönglarna sjunger)

(Barnsjönglarna sjunger)

(Barnsjönglarna sjunger)

(Barnsjönglarna sjunger)

(Barnsjönglarna sjunger)

(Barnsjönglarna sjunger)

(Barnsjönglarna sjunger)

(Barnsjönglarna sjunger)