Original subtitles

Sikta längs med pipan. Tryck långsamt på avtryckaren. Redo? Sikta. Avfyra.

Nu behövs bara ammunition.

Treblinka och Belzec gör inte tillräckligt mycket.

Vi vill ha något i större skala. Något för den slutgiltiga lösningen.

Vi rekommenderar det här, major.

-Zyklon B. -Har man testat den på...

Människor?

-Ja, du vet... Brottslingar och så. -Ni vet mer om den saken än jag.

Felscher... Jag hittar inte teckningarna vi var klara med.

Nej, just det... Jag har sålt dem.

-Jag kommer genast. -Vad har hänt?

De har försökt mörda Heydrich. Han överlever nog inte.

-Karl! -Inga...

-Vad fick du reda på? -Tågen ska inte till Ryssland.

De ska till Treblinka. Ett dödsläger.

Josef... Pojken med portföljen är en av mina elever.

-Titta inte. -Varför inte?

Hej då!

Riv upp golvet!

Teckningarna är viktiga för mig. Du har en kristen fru.

Vi kanske kan komma överens...

Vart för de dig?

-Stanna där! Jag klarar mig. -Nej...!

De gör mig inte illa. Stanna där!

Gå tillbaka, Inga!

Min hand är bruten.

Min också. Det kan dröja länge innan vi kan måla igen.

Helt fantastiskt!

Som en scen ur Dantes "lnferno". Och det där ljudet...

FÖRINTELSEN .

FÖRINTELSEN Historien om familjen Weiss

Del V "Den sista delen"

-Du gör honom illa. -Tyst! Annars kastar jag ut dig.

Han kommer att dö i en av era räder!

Det var värt det. De fick tag på en kulspruta och granater.

Det struntar jag i! Jag vill ha min man.

Han blöder. Ge mig ett bandage.

Här! Från en Mauser. Något att visa för era barn.

-Plätera den med guld. -Sluta! Jag hatar er!

Det här är inget skämt! Min man höll på att dö.

Jag hatar det här lägret och ert krig! Ni kanske dödar en och annan tysk!

Vi dör ändå snart!

-Du var nästan lika bra som min far. -Tråkigt att jag inte träffat honom.

Jag hämtar något som hjälper dig att sova.

Helena?

Rudi... Du kunde ha dött och till vilken nytta?

Vi visar att vi inte är ynkryggar. De kan inte döda oss och slippa undan.

De dödar miljoner. Ingen gör motstånd och ingen bryr sig om det.

-Säg att du älskar mig. -Jag älskar dig!

Men de kommer tillbaka en dag och då...

-Du sa att vi aldrig skulle dö. -Jag tror inte på det längre.

Vi ska överleva. Du ska träffa min familj. De kommer att älska dig.

Nästa gång ni ger er av så vill jag följa med er.

-Inte min fru. -Jag vill bära vapen, Rudi.

Jag vill vara hos dig.

Jag ska prata med Sasha.

-Nu går vi, Weiss. -Slå mig inte. Jag dör den här gången.

Vi ska inte slå dig. Du ska till Auschwitz.

-Får jag träffa min fru? -En halvtimme.

-De är inte kvar. Frey är död. -Felscher också.

Du hade tur som överlevde.

Har de befriat dig? Åh, Karl!

-De har slagit dig. -Jag lever.

-Dina händer! -Så att jag aldrig mer kan måla.

Inga... Du kan inte hela dem.

De påstår att man vänjer sig vid det. Det är inte sant.

Snälla, berätta inte mer.

Vi skrek att vi skulle åka till ltalien. Museer och kyrkor.

För att få bort smärtan. Frey gillade Piero della Francesca.

-Han ville se Arezzo. -Vi ska åka dit en dag.

Jag ville att han skulle få se ltalien. Mitt korta ögonblick av mod är över.

-De ska skicka mig till Auschwitz. -Nej, du får inte åka.

-Om du åker så följer jag med. -Nej, Inga. Du måste berätta.

-Berätta vad? -Karl...

Jag bär på ditt barn.

Mitt barn!

Vårt barn, ja.

-Du får inte föda det. -Jo.

Därför måste jag stanna här. Man kan föda barn i Theresienstadt.

Jag har sett dem. De bär på en förbannelse resten av livet.

-Det behöver inte bli så. -Vi kvinnor ska skydda Inga.

Inga...

Om du älskar mig...

...avsluta barnets liv innan det får se den här hemska platsen.

Det tänker jag inte göra. Snälla Karl...

-Jag vill ha din välsignelse. -Jag vill inte ha något barn.

Rabbin säger att varje liv är en välsignelse, en helig gnista.

Du måste låta Inga föda ert barn.

Ett barn jag aldrig får lära känna.

Det får du visst. Jag lovar.

Visa honom teckningarna när han är gammal nog att förstå.

Farväl. Jag älskar dig.

Farväl, min älskade...

Halt!

-Vänta lite... -Vi är inga smugglare, utan köpmän.

Var tillbaka före utegångsförbudet.

Kör!

Fyra pistoler och fyra granater. Ska vi starta en revolution med det?

Det är en början. Hur många är vi kvar i Warszawas getto?

Kanske 50 000. 300 000 har åkt till Treblinka och Auschwitz.

Vi kan döda några av dem och ta deras gevär. Kanske en kulspruta.

Jag är inte så säker på det.

Jag är inte övertygande som cowboy. Judar och vapen går inte ihop.

Det är Zalman.

SS har blockerat gatorna. Ni kanske blev förföljda. De söker igenom husen.

-Vad är det vi letar efter? -Några av polackerna har vapen.

Sparka in dörren.

När de kommer skjuter ni! Göm er!

-Sparka in dörren. -Är du rädd?

Rädd för judar...? Ha!

Sjukvårdare!

Eva! Ta vapnen!

Skynda på!

Det finns en Gud, trots allt. Judar som gör motstånd!

Ut härifrån! Till tunnlarna!

Se upp! Håll dig nere!

...medan vi laddade vapnen. Vi dödade några av de jävlarna!

Det har börjat. Tidigare än vi ville, men ändå.

Man siktar inte. Man pumpar ut skott.

-Jag vill också ha en. -Vänta tills du blir stor.

De är här!

Vi möter dem utanför. Aaron, följ med mig. Vi tar de här.

Akta er. Se upp för krypskyttar.

Aaron...

-De kan dö som alla andra. -Ja, men vi vågade inte döda dem.

Otroligt! De ger sig av.

Landminor! Är det någon som kan något om såna?

-En gåva från polackerna? -Nej, vi betalade.

-Ska de inte göra motstånd? -Vi vet inte.

Vi har bara oss själva. Ställ ut vakter. Vi ligger i krig.

De här behöver vi inte ha på oss.

lnstruktioner för landminorna!

Jag undrar om vi kan hitta några råd i Talmud...

-Var är Berta? -Där borta.

-Berta? -Josef!

Om de ser dig här så straffar de dig! Det är förbjudet att vara här.

Jag har blivit bra på att ljuga.

-Hur mår du? -Jag mår bra.

-Vi ska börja jobba i fabriken imorgon. -De kanske behöver en konsertpianist.

-Josef... -Vi ska överleva det här.

Vi måste försöka leva.

Jag har tänkt på pojkarna och Inga.

-Jag också. -Något säger mig att de är vid liv.

Om en av oss skulle dö här måste den andre försöka leta reda på dem-

-stanna hos dem och älska dem. Förstår du vad jag menar?

Ja, Josef.

Inte bara för att vi är en familj, utan även för att vi är judar.

De vill så gärna förgöra oss. Något måste det vara värt.

Om vi kan lära andra något...

Sätt fart!

-Män får inte vara här! -Jag ska gå.

-Hon är galen och kan inte prata. -Vad har ni gjort?

Hon kom igår. Föräldrarna gick till duscharna. Hon såg dem gå in.

-Duscharna? Vi vet. -Se till att hon inte gör något dumt.

Sofia Alatri. Milano.

Det är svårt att komma ihåg att vi är individer.

Med namn, hem och familjer.

Det är så de dödar oss. De tar ifrån oss det vi är.

-Det är enklare att sätta oss i... -Det finns inget sånt.

-Det är bara duschar. -Stackars barn.

Du liknar min Anna. Hur kan människor vara så grymma?

Min man brukar säga: "Om de har tråkigt plågar de judar."

Du kan prata med mig, Sofia. Jag är din vän.

Titta...

Fotografier av mina barn. Underbara unga människor, som du.

Det här är min Karl och Inga. Det här är Rudi, honom skulle du gilla.

Han är 24 år nu. Så stilig. Bredvid honom står Anna.

Hon är lite äldre än du.

Jag är lika rädd som hon, men jag skäms för att visa det.

-Du behöver inte skämmas. -Vi kanske får arbeten imorgon.

Stackars barn. Du fryser.

Berätta om ltalien. Milano.

Hon kan inte minnas. Det kanske är bäst.

Du är ett vackert barn. Precis som min Anna.

Alla här inne - ut!

-Ska vi få arbeten? -Ni behöver inte vara rädda.

-Vi har inte hela dagen på oss. -Vi ska nog få arbeten, eller hur?

-Nej, tyvärr tror jag inte det. -Sätt fart!

Rör på er! Upp med dig!

Det där behövs inte. Hon följer med mig.

-Sätt fart! -Jag är bra på att laga mat...

-Vart för ni oss? -Inga frågor!

Skynda på!

Precis som min Anna.

Av med kläderna! Ni ska in i duscharna.

Fortsätt framåt. Kom igen!

Ta av er kläderna!

Ni ska in i duscharna.

Ni är klara om tio minuter.

Du behöver inte ljuga. Jag är dr Josef Weiss fru.

Han och hennes man Frans Lowy bygger vägar.

Var snäll och berätta vad som har hänt.

Skynda på! Skynda på!

Mödrar med barn: håll dem nära er och säg åt dem att andas djupt.

-Det är bra för dem. -Desinfektionen tar tio minuter.

Den här vägen!

Håll i mig. Jag skyddar dig.

Titta. Det är ett duschrum.

Farväl, Josef. Jag älskar dig.

-Mår du bra, doktorn? -Ja... Jag blev bara lite yr.

-Du kanske borde gå till sjukhuset. -Nej.

-Om man arbetar så överlever man. -Den där killen är inte som de andra.

För att han låter oss arbeta?

Nej, jag hörde att SS är på honom, men han gömde 300 av oss.

Du har rätt, han verkar reko.

Mår du inte bra?

Jo då, det är ingen fara. Det är bättre att arbeta än alternativet.

-Vad heter du? -Josef Weiss.

-Doktor Josef Weiss! -Läkare?

Jag hade en mottagning i Berlin.

Ta hand om brasan istället.

Kom nu.

Jag är verkligen tacksam.

-Hur mår du, Erik? -Jo vars...

-l julas i Berlin. -Det stämmer! Marta och barnen.

-Så roligt att se dig! -Detsamma, farbror Kurt.

Jag har riktigt kaffe där inne.

Dina vägar är viktiga, liksom att förhindra att sjukdomar sprids.

Fångarna blir nog lätt sjuka.

De blir sjuka i själen...

Du verkar mer upprörd än vanligt. Vi gör bara det som är nödvändigt.

Spara lögnerna till judarna du mördar!

Varför måste ni klä av dem? Kan de inte få dö med värdighet?

-De flinar åt de nakna kvinnorna. -De är fiender.

De är nakna av sanitära orsaker.

Judarna i Warszawa-gettot gör motstånd. De avskyr er.

De går emot "den högre rasen".

Det får mig att återfå tron på Guds försyn.

Du använder judar som arbetskraft när det finns ryssar och polacker.

Det är inte meningen. Judar ska specialbehandlas.

-Vi skickar hit Röda armén-soldater. -Nej!

De är Tredje rikets fiender. Deras barn kommer att försöka krossa Tyskland.

Jag borde strypa dig för din fars skull! Hur många döda gör dig nöjd?

-En miljon? Två miljoner? -Om vi slutar erkänner vi vår skuld.

Vi ska bevisa att vi är hängivna vårt uppdrag.

Det vi gör är nödvändigt moraliskt och historiskt.

Jag förstår alltför väl. Ut härifrån!

-De är borta. -Ni får inte vara här!

Snälla... Min fru och fru Lowy... Arbetar de?

Anklaga inte mig. Jag lyder bara order. Precis som alla andra här.

Fan ta dem!

Varför får de alltid styra?

Varför är det aldrig någon som säger nej?

Tack.

Det är påsk, Weiss.

-Den 19 april 1 943. -Det har jag inte glömt.

-Vi får ingen seder-måltid. -SS bjöd in oss till en igår kväll.

Ja, jag hörde det. Var det någon som tackade ja?

-Inte ens profeten Elijah. -Jag kunde ha gått.

Min bror fick alltid ställa de fyra frågorna. SS kanske hade gett mig äran.

Kanske det... lnnan de sköt ihjäl dig.

Jag undrar hur han mår, min bror.

-Vi skulle behöva en läkare. -Åt de sårade?

-Vi borde skjuta de sårade. -Det låter olikt dig.

Jag är klokare nu.

-Hur många soldater har vi? -400 beväpnade.

-Och de andra? -Några hundra.

-De återstående 50 000 är livrädda. -Det är jag också.

-Jag är inte gjord för att bära vapen. -Vem är det?

lmorgon är det Hitlers födelsedag.

Himmler har lovat att han ska få oss i present.

-Warszawa ska tömmas på judar. -Vi blir ljusen på hans tårta.

Jag trodde det aldrig, men jag har inget emot att dö.

-Bara jag har ett vapen i min hand. -Släck!

-Jag städar inför påsken. -Släck lyset!

Jag är inte kritisk, bara mållös.

De är punktliga.

Glad påsk, judiska vänner.

Kom ut så anordnar vi en seder-måltid åt er.

Glöm den här larviga striden. Lägg ner era vapen.

Era ledare har förrått er. Glad påsk åt våra judiska vänner.

Kom ut så anordnar vi en seder-måltid åt er.

De ger sig inte av. Nu kommer de med vapen i hand.

Först kommer alltid getto-polisen och sedan litauerna.

Spara på krutet åt tyskarna.

En dag ska jag berätta för en litauisk SS-man att jag räddade hans liv.

Nu!

Ge dem en avskedsomgång.

Se så de springer! För första gången känner jag kung Davids blod i mig.

Bara en droppe eller två.

-Dela det sista vinet med oss. -Nej, det är ert.

Snälla... Ni behöver det.

Skål.

Varför skiljer sig den här kvällen från andra? Annars äter vi allt bröd-

-men den här kvällen äter vi bara osyrat bröd.

Vi äter bara bittra grönsaker. Den här kvällen doppar vi två gånger.

Alla andra kvällar sitter vi eller lutar oss, denna kväll lutar vi oss.

"Vi var alla slavar under Egyptens farao."

"Vår mäktiga Gud hjälpte oss genom att sträcka ut sin hand."

De är tillbaka!

"Vi, våra barn och barnbarn"...

"Välsignad vare Gud, universums Skapare."

"Vi äter enbart bittra grönsaker."

"De ska glädjas åt uppbyggandet av din stad."

"De ska äta påskalammet."

"Dess blod ska spridas på ditt altare."

Håll er nära husen!

"Välsignad vare Du, lsraels frälsare."

Framåt!

Börja.

Eld!

-Få ut dem! Göm er! -Fort!

Vi ger oss av!

-Täcker du oss? -Ja! Gå!

De har hamnat i korseld!

En gång till!

Eva! Fanan!

Jag tror inte mina ögon! Hela SS retirerar!

-Hur känns det, Weiss? -Filistéerna kan varken gå eller stå.

Jag vet, men försök hitta dem.

Vi behöver mat och medicin också. Nej, vi ska inte ge upp!

Försök kontakta den polska motståndsrörelsen utanför muren.

De kanske hjälper oss.

-Hur många dagar? -ldag är det den 8 maj.

Striden startade den 19 april. Det är 20 dagar.

Vi gav inte Hitler hans födelsedagspresent.

Han fick inte det Himmler lovade.

"Tusentals kvinnor och barn bränns till döds levande i husen."

"Människor hoppar från fönstrena, men vi fortsätter strida."

"Det är en kamp för vår frihet. Vi ska hämnas Auschwitz."

"Treblinka. Belzec och Majdanek."

"Länge leve friheten! Död åt nazisterna!"

"Länge leve kampen mot de tyska barbarerna."

Försök komma fram med de här.

Jag följer med dig till ingången.

Pappret är slut nu.

Jag har aldrig varit en modig man, men jag har lärt mig något.

Alla dör. Varför inte göra något nyttigt först?

De sköt honom! Han är död. De är här utanför.

Gas.

Det är över.

-Pillrena... -Det räcker inte åt alla.

-Några kanske vill gå. -De får göra som de vill.

Resten...

Jag stannar.

-Vill ni gå ut? -Vi försöker. Då finns det hopp.

Okej. Jag följer med er ut.

Zalman...

-Hej då. -Hej då, Weiss.

-Vi kunde lärt känna varandra bättre. -En annan gång, kanske.

Jag har rätt namn, men jag kan inte leda er till det förlovade landet.

Följ mig. - Aaron...

Kom igen! Ut! Upp med händerna!

Skynda på!

Vi ska inte göra er illa.

Upp med händerna! Gå bort till muren.

Upp med händerna!

Ställ er vända mot muren.

Ta min hand, Aaron. - Håll varandra i händerna!

Redo!

Sikta!

-Herregud! -Har det hänt något?

Vår gata har blivit bombad. "Turligt nog var vi alla i ett skyddsrum."

"Men lägenheten tog skada och vårt piano."

Bara alla är oskadda, så. Ett piano kan man ersätta.

Något skvaller från Berlin?

Jag får ingen sån information längre. Nu när Lichtenberg är död.

-Den där prästen... -Han dog i Dachau.

Du varnade honom.

-Man känner stanken från skorstenarna! -Vi tar hand om 12 000 om dagen.

-Jag har 46 ugnar. De går på högvarv. -Du tror att du har problem.

Armén klagar över att jag använder deras tåg för att transportera judar.

Ska vi använda judar som arbetskraft?

Nej, polacker och ryssar.

-Judar arbetar med att bygga vägar. -Det borde de inte göra.

En kille från Warszawa sa att judarna gjorde motstånd i tre veckor.

Det krävdes tusentals soldater för att vinna över dem.

Han var inte med och stred. Det är därför han lever.

Dra hårdare! Dra!

-Vems order? -Kommendanten.

-Av vilken anledning? -Fråga honom.

-Nu? På direkten? -Ja. Arbetskraften ska bytas ut.

-Stanna! Ställ er på led! -Vart för ni oss?

Ni ska avlusas.

Nu är det över. Det har varit en lång resa.

Berlin, Warszawa, Auschwitz. Det har inte varit någon semester.

Du har varit en god vän. Du var en bra patient som alltid betalade i tid.

Framåt!

-Varför lyder vi dem fortfarande? -De kan dra åt helvete.

Ge mig din hand. Jag känner mig lika nervös som på min första skoldag.

Kollade du upp din gallblåsa, som jag sa åt dig?

Jag ska göra det i vår.

-Vilket sätt för män att dö på! -De kanske bara ska avlusa oss.

Jag har varit tryckare i hela mitt liv.

-De där nyhetsbladen kanske hjälpte. -Det vet jag.

Stanna!

De måste ha sett något!

-Nej... Göm er. Vi träffas i lägret. -Vi kan ta dem...

Spring!

Efter dem!

Stanna, annars skjuter vi! Där borta!

Helena?

Helena!

Helena...

-Jag förstår inte. -Hur mycket hörde du?

Det låter som om ni tänker rymma.

-Vad heter du? -Rudi Weiss.

-Är du tysk? -Jude.

Vi är från Röda armén, 51:a divisionen.

Om du är en spion så måste vi döda dig.

Jag är ingen spion! Jag vill ha ett vapen. Jag var frihetskämpe i två år.

-Var? -Med farbror Sasha.

-Vilka aktioner var du med om? -Vi överföll ukrainska SS.

Vi attackerade SS-högkvarteret. Vi blev upptäckta av en konvoj.

Min fru blev dödad. Vad är det här för ställe?

Sobibór i östra Polen. De gasar ihjäl 2 000 judar om dagen.

Det ligger högar med aska utanför. SS sover på kuddar av judiskt hår.

Jag litar på honom. Han ser ut som en frihetskämpe.

Alla kroppar i Babij Jar har grävts upp och bränts.

-33 000? -Över 100 000.

-33 000 de första två dagarna. -Det känns som om det var länge sen.

-Eichmann? -Vi måste få tillgång till arméns tåg.

-Höss? -Auschwitz fungerar, trots mängderna.

Ni iakttar väl diskretion? Jag har fått rapporter om rebeller.

-Judar som gör motstånd. -De i Warszawa har likviderats.

Det har varit några incidenter, men vi gör framsteg med judarnas förintelse.

Omplacering.

Major Dorf... Vår expert på semantik. Vi har inte hört mycket från dig.

-Har din entusiasm minskat? -Jag är mer entusiastisk än någonsin.

Utmärkt.

Jag vill gärna ha förslag på hur vi senare ska lägga ner lägren.

Jag menar inte att Tyskland besegras. Vårt arbete kommer att vara klart.

Ett judefritt Europa. Snart kanske vi kan göra oss av med alla läger.

Ursäkta mig, Reichsführer, men varför?

Varför avlägsna bevisen?

Varför grävde ni upp 100 000 kroppar i Babij Jar?

Varför lägga ner Auschwitz?

De borde stå kvar som monument över den tjänst vi har gjort mänskligheten.

Du missförstod mig...

Führern har sagt att vi ska fullborda kristendomens verk.

-Vi försvarar västerländsk kultur. -Ja, men andra kan missförstå det.

-Judarna kommer att ljuga. -Inte om vi berättar sanningen!

Vi måste distribuera filmer, fotografier och intyg.

Vi måste förklara varför det moraliskt och rasmässigt-

-var nödvändigt att göra så här. Vi har inte begått något brott.

Vi har följt den europeiska historien.

Filosofer och präster kan försvara oss.

Vi kan försvara Auschwitz!

Jag är advokat. Jag förstår mig på såna saker.

Ingen skam. Inga ursäkter. Vi ska inte bry oss om döda judar.

Vi måste klargöra för världen-

-att vi stod mellan civilisationen och judarnas vilja att styra världen.

Att förgöra ärbarheten.

Endast vi...

...vi...

...var modiga nog...

Majoren kan ha en poäng. Vi gör det här av kärlek till vårt folk.

Våra själar har inte tagit skada.

Vi har förblivit ärbara och ömsinta. Det ska vi vara stolta över.

Jag känner igen den där mannen.

Karl!

Karl Weiss! Konstnären från Berlin. Vi arbetade ihop i Buchenwald.

Sedan skickade de dig till Theresienstadt.

Minns du när vi bråkade med vakten om brödet? Du hade en kristen fru.

-Hon brukade smuggla in brev. -Inga.

Du blev väldigt upprörd...

Men nu är det över! Du har tur som fortfarande lever.

Amerikanerna är i Frankrike och ryssarna är i Budapest.

-Min far var här... -De kommer att befria oss!

Min far... Min mor... De har varit här.

Jag är ledsen, Weiss.

-De har slagit sönder dina händer. -Papper. Penna.

Det var det bästa jag kunde hitta.

Tack.

Jag minns dig, Weinberg. Du var en vän.

Det var så det kändes... Under en lång tid.

Är mina stövlar klara?

Mina stövlar!

Vem är han?

-Vi kan inte nå dem. -Låt mig försöka.

-Vi går österut. Följer du med oss? -Nej.

-Jag vill försöka hitta min familj. -Då blir du tillfångatagen av tyskarna.

Farväl, Barski. - Vanya.

Alla fångar: kom ut ur barackerna!

Alla fångar: kom ut ur barackerna!

Alla ska evakueras!

Jag upprepar: Kom ut ur barackerna!

Weiss?

Du hade ju klarat dig så länge...

Förlåt mig om jag tar den.

Du behöver inte den här heller.

Jag var bara en kurir. Jag fick order av Heydrich och Kaltenbrunner.

Jag följde order. Jag var en kontorist.

-Berätta om det här fotografiet. -Avrättningar.

Människorna man ser där var troligen sabotörer.

Du vet hur det är i krig, ibland dör även några oskyldiga.

Jag känner inte till något om det.

Vad är det här, major?

Jag vet inte... Döda koppar.

24 personer har vittnat om att ni övervakade gasningarna i Auschwitz.

Ni var närvarande när massmorden ägde rum.

Jag kan ha varit närvarande, men jag fattade inga beslut.

De kom från Berlin.

Vi var tvungna att ta hand om judarna.

Om de fick makt igen skulle de krossa Tyskland.

Det var därför vi, trots att vi inte ville-

-var tvungna att likvidera barn.

Barnen...

Vi var tvungna att döda barnen...

Jag skulle vilja skjuta dig på stört, men eftersom vi är en demokrati-

-ska du få en rättegång. Ryssarna och polackerna har första tjing.

-Ursäkta? -Lagliga anspråk.

Jag skulle vilja ge dig till judarna. Kanske de här barnens föräldrar.

Jag får inte en rättvis behandling! Jag kan mina rättigheter.

Gå igenom de här och säg till om du har något att berätta.

Vi behöver någon som kan stenografi.

Hämta en läkare!

"Er man Erik Dorf dog hjältedöden när han tjänstgjorde för Tredje riket."

"Vi kommer att hedra hans minne och föra hans tankar vidare."

-Det är inte undertecknat. -Det är inte sant.

Inte sant?

Erik tog livet av sig när amerikanerna tog honom som krigsförbrytare.

-Han kunde ha blivit avrättad. -Du ljuger!

-Du har alltid hatat Erik. -Nej, inte alltid.

Jag var själv inblandad i alla hemskheter...

-Ut härifrån! Min far var en hjälte! -Ni måste inse sanningen.

Er far var en mördare!

Han och de andra i svart uniform dödade på löpande band.

-Är det hjältemod att gasa ihjäl folk? -Få honom att sluta.

Kurt! Gå härifrån! Vi vill aldrig mer se dig.

Hur vågar du svärta ned Eriks namn? Du borde be för hans själ.

Någon annan får be för honom.

Jag såg på, men gjorde ingenting.

Vi måste stå för vad vi är och vad vi har gjort.

Jag tänker inte låta mig tystas ned. Farväl, Marta.

Farväl, barn.

Barn... Vi måste tända ett ljus för er far.

Rudi...

Rudi! Rudi!

Inga!

Karls son. Jag har döpt honom till Josef, efter er far.

-Folk säger att han är lik Karl. -Han är mer lik Churchill.

-Du är som vanligt. När sågs vi sist? -För sju år sen.

Jag minns dagen då du lämnade Berlin. Ensam i natten.

Le, Josef! Jag är din farbror, Rudi.

Jag åkte igenom Auschwitz. De berättade om Karl.

Han blev väl torterad här? Angående några teckningar.

Jag kan visa dem för dig. Har du hört vad som hände med dina föräldrar?

Att mörda människor som dem... Flera miljoner.

Du kan hata mig för att jag är en av dem.

Nej, Inga... Jag hatar inte dig.

Jag känner ingenting. Varken hat eller kärlek.

-Som de levande döda jag såg i lägren. -Nej, inte du, Rudi. Aldrig!

Jag var gift med en tjeckisk flicka. Hon är död.

Vi lämnade hennes kropp i Ukraina. Jag ska inte åka tillbaka.

Vi hade något fint medan vi levde.

-Jag är ledsen. -Vad ska du göra?

Jag återvänder till Tyskland med honom, men jag ska inte stanna där.

Lär honom att inte vara rädd.

-Jag såg aldrig Karl rita så. -Din bror var en begåvad konstnär.

Vi ger teckningarna till museet i Prag. Folk ska minnas.

-Dödade de honom för de här? -De hade krossat hans händer.

-Hans underbara händer. -Och den här?

Hans sista teckning. En man vid namn Weinberg skickade den till mig.

-Med krossade händer. -Han ville rita ända till slutet.

Jag brukade försvara honom. Han var tunn och rädd för tuffa killar.

-Båda var en besvikelse för far. -Nej, er far älskade er, båda två.

Kärleken gav oss problem. Vi var för godtrogna.

Det får du aldrig tro.

-Vart ska du ta vägen? -Jag vet inte.

Jag är ingen. Jag har inga papper, ingen familj och inget land.

Farväl, lillebror.

Farväl, Inga.

Maria...

Farväl, Churchill.

-Några av barnen är riktigt bra. -Grekiska judar. Föräldrarna dödades.

Nu har tyskarna dragit sig tillbaka. Du är väl Rudi Weiss?

Här har vi inga hemligheter.

Jag heter Levin och kommer från den judiska agenturen för Palestina.

Du var frihetskämpe och du rymde från Sobibór.

Din familj och din bror dog i Auschwitz och din fru i Ukraina.

Du vet en hel del.

-Vill du ha ett jobb, Weiss? -Jag gick aldrig färdigt skolan.

Du är kvalificerad ändå. Vi behöver en "herde".

Vi har 40 föräldralösa grekiska barn som vi vill smuggla in i Palestina.

-lntresserad? -Jag kan inte grekiska eller hebreiska.

Du duger. Det blir inte lika farligt som hos frihetskämparna, men ändå...

-Vi skaffar fram ett pass åt dig. -Så där passar man inte!

Undertexter: UffePuff1960 Alltid nya texter på www.Undertexter.se