Original subtitles

CUSTOM BY DUMMESCHWEDEN

Sådär. Det är 350.

Och?

Det är allt jag har, mannen. Det är mina hyrespengar.

- Du saknar 475. - Jag vet.

- Jag kan fixa resten innan fredag... - Kom då tillbaka på fredag.

Okej, men 825 dollar för en generator? Allvarligt?

Den kostar 400. Och jag hade kunnat byta den själv på en halvtimme,

- om jag hade haft rätt verktyg. - Jag orkar inte ha denna diskussion mer.

Grejen är att jag levererar saker. Jag behöver skåpbilen för att tjäna pengar.

- Utan skåpbilen kan jag inte betala dig. - Ge mig pengarna du är skyldig,

eller dra åt helvete.

Var är nycklarna till den förbannade Kian?

- Hej, älskling. - Så du svarar när jag ringer.

- Vad menar du? - Bryr du dig ens?

Hon ringde mig och sa att du ghostade din egen dotter.

Jag har halkat efter med allt. Jag hämtar henne så fort jag är klar.

Jag kan inte fatta att du gör så här igen. Onsdagar och fredagar är dina dagar.

Du prioriterar aldrig rätt saker.

Jag tycker inte om att hon måste gå hem själv. Hon sitter och väntar på dig.

Säg till henne att jag är ledsen.

När du frågar mig vad du kan göra för att fixa det mellan oss,

så är det här ett exempel på den jävla skiten jag är trött på.

Snygg cykel.

Jag vill lära min dotter cykla.

Vill du köpa den? 75 dollar.

- Jag har inga pengar. - Stick då.

Ta det lugnt. Chilla, mannen.

Kom igen, Karl, Den bara står där.

Det gynnar ingen av oss.

Låt mig arbeta av mellanskillnaden.

Du känner mig, jag är duktig på bilar. Jag kan fixa vad som helst.

Lyssna, din lilla skit. 475.

Tills dess är vi klara med att prata.

Kom igen, mannen.

Vad sa jag till dig?

Ta det lugnt, mannen. Du nyper mig.

- Ska jag skada honom? - Det vill han inte.

Men... Aj, min bröstvårta.

De tar 15 dollar för en latte, och de hemlösa är fortfarande efter mig.

Vi är mittemot den fusion-restaurangen vi var på sist.

Det är Eddie. Jag hatar att be, men...

Hallå? Ring mig, okej?

Jag har fått ordning på min skit.

Jag jobbar nu.

Hur går det? Hur mår din mamma?

Jaha, okej.

Hej, mannen, hur går det? Det är Eddie.

Hallå?

Hallå?

Fan!

Kan jag få tre skraplotter också?

Fan!

Jag hatar att be, men skulle du...

Skulle du kunna låna mig lite pengar? För att... Hallå?

Fan det här, fan.

Lite hjälp för dina problem. Gud välsigne dig.

Ser jag ut som en jävla pundare?

Åh helvete!

Har du det bra där inne, lilla vän?

Hej, kompis.

Ja.

Ja, jag har också en tuff dag.

Vill du ha lite vatten? Det måste vara varmt där inne.

Sådär ja.

Duktig hund. Sådär ja.

Sådär ja.

Hej, älsklingskryp.

Kalla mig inte älsklingskryp. Du lovade att komma idag!

- Hej... - Lägg av!

Hej, ja.

Hämtade mamma dig?

Ja, men jag hade inte sparkcykeln, så jag var hos fröken Kaplan i två timmar.

Förlåt.

Jag var upptagen,

och din mamma är bara bättre på sånt här än jag är, och...

Jag måste sticka. Jag ska till jobbet.

- Pappa? - Ja?

Jag älskar dig ändå, även när du beter dig som ett prutt-huvud.

Jag älskar dig ändå, även när du luktar som bajspudding.

Jag luktar inte som bajspudding!

Jo, det gör du, och jag älskar dig ändå.

Nu måste jag dra.

Vi ses.

Okej. Wow, det här är bra.

Dolus.

Okej, okej, okej. Låt oss se vad vi har här.

Det måste finnas något jag kan sälja.

Solglasögon.

Fan.

Skitsamma.

Kom igen. Kom igen.

Kom igen.

Fan!

Okej, okej, okej.

Fan! Fan!

Kom igen.

Fan!

Fan.

Okej.

Vad fan pågår?

Skit i det här!

Jag svarar inte.

Svarar inte.

Vad är det med bilen?

Okej.

Bra.

Fan.

Dra åt helvete.

Fan och skit och jävla helvete!

Dra åt helvete!

Dra åt helvete!

Stick åt helvete!

Nu händer det något.

Dra åt helvete. Dra åt helvete.

Fan! Fan och skit.

Okej.

Fan!

Bra.

Hallå?

Hallå?

Kan du höra mig?

Är du där?

Ja.

Vad trevligt. Välkommen ombord.

Mitt namn är William.

- Är du där? - Vad vill du?

Jag äger den här bilen.

Fan!

Är allt du har att säga till ditt försvar ”Fan”?

Förkortning för ”dra åt helvete!”

Intressant poäng.

Gav du mig en stöt? Vad fan är det här?

Har jag din fulla uppmärksamhet nu?

Släpp ut mig!

Nej, jag måste förklara några saker, så att vi förstår varandra.

Redo att lyssna? Jag vet att du är lite förvirrad, så jag pratar långsamt.

Det har varit inbrott i min bil sex gånger utan en enda gripen.

- Förstår du? - Okej.

Låter som en överdrift, eller hur?

Och med dig idag, så är vi uppe i sju.

Hör du, jag är... Jag bryr mig inte. Vad vill du?

Jag vill bara prata med dig.

Släpp ut mig.

Nej, nej, nej. Inte förrän vi bekantar oss, tills vi förstår varandra.

Nej, släpp ut mig!

Ut, ut, ut. Ut ur den jävla bilen!

Var inte oförskämd. Du är så otålig, din stygging.

Fan ta den här skiten. Jag har verkligen inte tid med detta.

Jävla bil.

Fan!

Jag sköt mig själv!

Hallå? Vad händer där nere?

- Hjälp! - Vad var det?

Förlåt, men det är verkligen svårt att förstå dig när du skriker.

- Jag sänker ljudet lite. - Nej.

Låt oss se, vilken knapp är det?

Förlåt.

- Förlåt, förlåt, förlåt. - Jävla...

Mitt fel. Det var inte rätt knapp.

Trycker jag här? Låt mig se.

Nej, inte den.

- Det blöder jättemycket! - Trycker jag här?

- Hjälp! - Vänta lite. Var tålmodig med mig.

- Jag sköt mig precis. - Låt mig kolla.

Jag kollar i manualen.

Hej!

- Hjälp mig! Hjälp! - Två. Nej, vänta ett ögonblick.

Hjälp! Hjälp!

Hej! Hjälp mig!

Vad fan?

Hjälp mig!

Jävla skit!

Nu händer det något. Jag tror det är det. Bra.

- Fan. - Är du okej?

Det där lät inte bra.

Det är mycket blod.

Jag hoppas verkligen att du inte blodar ner hela bilen.

Fan.

Ring polisen. Jag bryr mig inte.

Nu! Jag menar det. Ring till larmcentralen.

Tyvärr, det vore totalt slöseri med tid.

Ser du, polisen har alldeles för mycket att göra.

Jag behöver en ambulans. Jag behöver hjälp.

Du har tur, jag är läkare.

Vad är problemet, min vän?

Fan.

Skithög. Fan.

Åh Gud. Helvete!

Öppna den jävla dörren och släpp ut mig!

- Hur illa är det? - Det är illa. Det är illa.

Jag kan inte stoppa blödningen.

Det var inte särskilt smart av dig, eller hur, gubben?

Både vägg och glas är skottsäkra.

Det känns konstigt. Jag tror jag dör.

Jag tvivlar. Hade du träffat en artär skulle du vara medvetslös eller död.

Nej, nej, nej.

Låt mig berätta om SUV:n du bröt dig in i.

Det skiter jag i.

Det borde du inte göra, för jag kan inte komma på något mer relevant

för din nuvarande situation.

Hör du inte, mannen? Jag behöver vård nu.

Fordonet du bröt dig in i tillhör mig, och jag har helt enkelt fått nog.

Mitt ben brinner.

Först måste jag fråga, trodde du verkligen att ett sådan här bil skulle vara olåst?

Jag är skadad, mannen. Jag dör.

Jag bryr mig inte. Jag satte en fälla, och du gick i den.

Så enkelt.

Du kunde inte motstå, och nu kan jag göra vad jag vill med dig.

Jag kan inte känna mitt ben.

Jag trodde det brann. Nu kan du inte känna det?

- Båda sakerna. - Det kan inte vara båda.

Det är båda!

Interiören är ljudisolerad.

Jag har även blockerat mobil, Bluetooth och Wi-Fi.

Du är en jävla psykopat!

Psykopat? Jag?

Ingen har någonsin kallat mig psykopat förut.

Tror jag inte i alla fall.

Jag är säker på att allt detta är rationellt.

Detta projekt är noggrant planerat, varje detalj genomtänkt,

varje eventualitet förutsett.

- Vad vill du? - Jag vill att du är uppmärksam.

- Kom igen. - Du måste lyssna noga på varje ord.

Dra åt helvete!

Din dumma gris!

Förlåt, det hörde jag inte. Vad sa du?

Jag sa inget. Jag sa inget, mannen.

- Är du redo att lyssna nu? - Nej, verkligen inte.

Det viktiga för mig är att du förstår smärtan du orsakar.

Du måste ångra dig och uppleva konsekvenserna av dina handlingar.

- Förstår du? - Okej, mannen, jag är ledsen.

- Bra. - Jag är ledsen. Du vann. Förlåt.

Bra då. Jag börjar.

Du vet redan vad jag heter. Jag heter William.

Jag är änkling. Min fru är död, min fru dog nyligen, något sånt.

Men jag föddes i en liten industristad i South Wales.

Du har antagligen aldrig hört talas om South Wales. Strunt samma.

Jag dör, mannen.

Lite walesiska.

Jag flyttade till USA när jag var sju.

Och jag har bott här större delen av mitt liv i den här staden, i samma kvarter.

Och det här är ett fint kvarter.

Man kan inte tro det, men det finns inget under en miljon dollar. Kan du tro det?

- Vatten... - Håll käften.

- Du klarar dig. - Nej, nej.

Du klarar dig utan vatten i minst 48 timmar till. Läkaren lärde mig det.

Vad sa jag?

Just det, kvarteret. Det har inte förändrats sedan jag var pojke.

- Åh Gud. - Vi lät ytterdörrarna stå olåsta.

Folk var stolta över hur de såg ut och hur de uppförde sig.

Åh nej.

Vet du vad? Det spelar faktiskt ingen roll om du accepterar det eller inte.

- Så låt oss försöka igen, eller hur? - Jag svälter.

Håll käften. Jag hatar vulgärt språk.

Vad vill du ha av mig?

Det är viktigt att vi förstår varandra.

Ge mig bara mat och vatten, så lyssnar jag på ditt babbel i all evighet.

Jag köpte en bostadsrätt åt min dotter några kvarter härifrån.

Det fanns en liten gård, högt i tak, fint ljus, inget märkvärdigt.

Det var det perfekta hemmet för att starta en familj.

När var det? Det var för två år sedan, i december, tror jag.

Jag tog med henne på en shoppingtur. Vi åkte till outlet-gallerian.

Vi åt lunch på Emmas favoritrestaurang. Det var en perfekt dag.

När jag släppte av henne vid lägenheten kom två män närmare.

Jag skiter i din livshistoria.

Jag behöver mat och vatten nu, ditt as.

Språket!

För helvete!

Din jävla skit! Är du seriös?

Språk, jävla vad?

- Nu börjar det. - Åh nej,

Gör det inte.

Din sjuke...

Ingen dålig låt.

Det är inte en dålig låt.

Håll käften!

Förlåt, okej? Stäng av låten.

Jag är ledsen att jag svor.

Jag ska inte göra det igen.

God morgon, gamle räv.

Åh, du ser för jävlig ut där nere.

Ett mer korrekt ord vore "kuslig".

Ja, kuslig.

Det är nog första stadiet av svält, eller hur?

Har du svårt att koncentrera dig?

Hur ofta tänker du på mat?

Är du lättretlig?

Jag tolkar det som ett ”ja”, okej?

Har du ens tänkt igenom det här?

Om jag dör, vad gör du med min kropp?

Att göra sig av med ett lik är inte lätt.

Inte i en stad med kameror överallt.

- Och hur ska du leva med det? - Jag bryr mig inte, faktiskt.

Ingen kommer sakna dig.

Har du läst Brott och Straff? Dostojevskij?

- Ja, för länge sen. Du? - Ja.

Tror du jag är analfabet bara för att jag är pank?

- Jag läser. - Universitet?

Jag är självlärd.

Jag vet att det är svårt för snobbiga typer som dig att fatta,

men gatusmart är viktigt.

Gatusmart säger du. Kanske borde jag ha pluggat det istället, ja.

Låt kamerorna vara.

Det var inte särskilt gatusmart av dig, eller hur?

Min poäng, och poängen i Brott och Straff är,

- att att döda någon skulle fucka... - Språket.

...förstöra dig.

Jag har gjort mycket skit, men aldrig dödat någon.

Jag kunde aldrig, och jag skulle aldrig döda någon.

Det är en annan nivå.

- Säger mannen med ett vapen. - Det är annorlunda.

Det är för skydd.

Där jag kommer från svarar inte polisen när man ringer.

Det har jag märkt. Men om de haft resurser,

- hade jag då byggt detta fordon? - Så vi är överens om något.

Vi har något gemensamt.

Ja, vi andas alla syre och vi dör till slut, eller hur?

Hjälp mig nu, mannen. Jag håller på att dö.

Det har vi också gemensamt, för jag håller också på att dö - i prostatacancer.

Optimistiskt sett har jag cirka fyra månader kvar att leva, tror jag. Ungefär.

Jag är ledsen att höra det.

Det är därför jag gör det här, fattar du?

Jag vill göra skillnad. Jag vill ha rättvisa.

Ring polisen då.

Få mig gripen, jag erkänner. Det är väl rättvisa?

Problemet är ganska komplicerat.

Hela rättssystemet, polisen, åklagare, domare, har inte längre någon makt.

För de har blivit kastrerade av får, mesiga guvernörer i våra delstater,

små fega byråkrater, som inte bryr sig om folket i det här landet,

utan hellre klappar såna som du på rumpan, sveper in dig i bomull, som en bebis,

ger dig gratis hyra och mat, och glöm inte obligatoriska psykologer

som hjälper dig att bearbeta sorgen...

...över ditt offer.

Vill jag ha rättvisa, måste jag gå min egen väg.

Tycker du det här är rättvist?

På riktigt... Det du utsätter mig för?

Låt mig säga så här.

I vissa länder, om du ertappas med att stjäla, hugger de av din hand.

Nej. Det är inte sant.

Alla säger att de hugger av händer, men det är inte sant.

Verkligen?

De skickar dig i fängelse som alla andra, för de flesta brott.

Och grova brott, och upprepade?

- Vad händer med dem? - Vad är deras straff?

Fyra fingrar.

Verkligen? Ge mig då ditt personnummer, så kollar jag.

Kolla vad?

Om det här är ditt första brott, går du fri. Är du återfallsförbrytare,

som jag misstänker, bekänner du och ber mig om ursäkt,

och då hugger jag av fyra av dina fingrar.

Är det på allvar?

Åh ja. Gravallvarligt. Accepterar du?

- Varför skulle jag acceptera det? - Tänk efter.

Det här är ett engångserbjudande, men jag ger dig mitt ord.

Det är inte rättvisa.

Det verkar rättvist, gamle vän.

- Inte när systemet är riggat. - Systemet har alltid varit riggat!

Tvingade systemet dig att bryta dig in i min bil?

De flesta människor i det här landet lever från lönecheck till lönecheck...

- Socialistiskt... - De har inte råd med medicin.

- Kommunistiska manifestet! - Har inte råd med hyran eller någonting.

Dela ut det med dina sprutor. Struntprat! Alla har samma möjligheter.

Nej, nej, nej. Det verkliga brottet är att den här staden är full av fattiga,

men lagarna är skrivna av rika människor för rika människor.

- Det är sjukt! - Det stämmer, kamrat.

- Och du förtjänar allt du pekar på? - Lagarna är skrivna så att folk som du

kan behålla vad ni har och hålla alla andra nere.

Du är brottslingen.

Åh, förlåt.

Var det en öm punkt? Sårade jag dina känslor?

Det var inte en öm punkt!

Hur mycket pengar lade du på den här grejen?

- Hundratusen? - Ingen aning.

Jag har så mycket pengar att det är svårt att hålla reda på.

- Du förtjänar att bli rånad. - Ja, men jag tjänade varje krona.

Utan hjälp från din familj?

Vem betalade för läkarutbildningen?

Du tror det handlar om privilegier, men nej.

Det handlar om rätt och fel. Jag började med ingenting,

men istället för att tycka synd om mig själv jobbade jag och jobbade,

och jag skapade ett bra liv.

Det verkar som att du har skapat

ett fantastiskt jävla liv för dig själv, din sjuke jävel!

Min poäng...

Min poäng är att du inte kan ha rättvisa utan moral, och det har du inte.

Jag läste någonstans: Du skall icke stjäla.

Jag tror det var i Bibeln, "Du skall icke stjäla."

Det är inte komplicerat.

Om du har ett problem med det,

ta det med Gud, Karl Marx, Kardashians eller vem som helst.

Men det är inget jag behöver diskutera med dig. Farväl!

Fan.

Jag trodde verkligen att du skulle genomföra det.

Varför sy ihop mig och för att sen bara låta mig dö?

Låta dig dö? Det måste skoja med mig.

Jag har investerat mycket tid och pengar i det här projektet,

och jag vill njuta av det. Jag måste ha lite kul innan slutet.

Så ge mig ditt personnummer.

Jag har sagt nej.

Ge mig ditt för- och efternamn.

Ger du mig ditt personnummer, får du lite vatten, och jag stänger av värmen.

Eddie.

Eddie, bra, fortsätt.

Ge mig vattnet. Så säger jag resten.

Tyvärr, Eddie. Så fungerar det inte.

Men jag har inte bråttom.

Här är det frid och fröjd.

Jag njuter av min whisky on the rocks. Ja, den är fin.

Åh, Gud! Jag tror jag har känsliga tänder.

Det kommer med åldern. Visste du det?

- Något att se fram emot. - Eddie Barrish.

Eddie Barrish, tack. Personnummer, om du är så vänlig?

- 173. - 173.

- 2-5. - 2-5.

6787.

6787. Tack så mycket.

Ja, och vattnet?

Vad är det magiska ordet?

Snälla.

Förlåt, jag hörde dig inte. Det försvann mystiskt nog.

Snälla.

Det är bättre. Mycket bra.

Jag gömde vatten under passagerarsätet när jag behandlade ditt sår.

Vad är så roligt? Vad skrattar du åt?

Jag vann.

Jag vann 500 dollar.

Det var allt jag behövde.

Det räcker.

Tillräckligt för att få tillbaka min skåpbil.

Tillräckligt.

Jag hade dem hela tiden.

Förlåt, Eddie, men med cancer har man bra nätter och dåliga nätter.

Jag vill hem.

Vi kan aldrig åka hem igen, Eddie. Det är livets tragedi.

Hur samlar man ihop trådarna från ett gammalt liv?

Hur går man vidare?

När du i ditt hjärta börjar inse att det inte finns något kvar.

Det finns vissa saker som tiden inte kan läka.

Något gör ont, det sitter för djupt, det har rotat sig.

Det är från Sagan om ringen, eller hur?

Ja. Det var en av Emmas favoriter.

Jag behöver mat.

Och en joint.

Gud, jag skulle göra vad som helst för en joint just nu.

Hör du, jag är ledsen, okej?

Jag är ledsen för att jag bröt mig in i din bil.

Jag borde inte ha gjort det.

Och jag menar det. Det är inte okej.

Du har rätt. Alla förtjänar att känna sig trygga.

Och jag bröt mot den rätten.

Och jag agerade själviskt.

Jag försökte stjäla från dig, och jag erkänner det. Jag är ledsen.

Jag... Jag...

Ärligt talat, jag förstår det.

Oavsett mina skäl, gör det inte saken rätt.

Jag vet skillnaden mellan rätt och fel, och jag gjorde ett val,

som jag verkligen, verkligen, verkligen ångrar.

Du har ingen aning.

Jag ber dig inte om förlåtelse,

bara att du ska vara den större människan.

Du har kanske rätt om mig, Eddie.

Jag kanske är en psykopat, för jag känner inte minsta medlidande.

Jag uppskattar dock din ansträngning, och för det får du en belöning.

Det finns en kaka i handskfacket.

Det borde hålla dig igång ett tag.

Vänta ett ögonblick. Min jobbmobil ringer.

Hallå? Hallå?

Ja? Säg det snabbt. Jag har ett annat samtal.

Ja. Okej.

Vattnet gick?

Någon smärta?

Säg till dem att hon är min patient, okej?

Bra. Hej då. Tack.

Förlåt, Eddie, jag måste sticka.

- Vi hörs. - Jag behöver vatten.

Njut av kakan.

Och en joint.

Han åker iväg.

Han är borta. Han är borta.

Okej.

Det kommer att bryta strömmen. Säkerhetsbrytare.

Jag måste slå av säkerhetsbrytaren.

Okej. Kom igen.

Kom igen.

Kom igen.

Snälla Gud, det måste fungera.

Kom igen.

Kom igen.

Kom igen, Eddie. Kom igen.

Fan, du gav mitt hjärta en stöt!

Vad gör du där nere? Vad letar du efter?

Jag ger upp.

Från och med nu håller du händerna där jag kan se dem. Jag tittar alltid.

Sex bitar Chicken McNuggets.

Nej, 20 bitar Chicken McNuggets-meny.

En stor pommes frites.

Milkshake.

Jordgubbsmilkshake.

En stor cola.

Och en stor cola.

Okej.

Bra...

Låt oss se här. Låt oss se, låt oss se.

Nu kör vi, ja!

Åh nej, nej nej. Kom igen!

Kom igen!

Åh, Edward, Edward, Edward.

Trodde du verkligen att det skulle vara så lätt?

Åh, fan.

Förmodligen inte. Du är smartare än så, eller hur?

Fan! Fan!

- Vart tar du mig, mannen? - Säg mig, Edward,

vilken sorts musik är du sugen på?

Min dotter spelade samma låt om och om igen.

Jag blev galen, men har inte hört den på flera år.

Säg bara vad du vill ha.

Titta bara på vad de har blivit, Eddie. Jag menar, titta noga.

De är som djur, eller hur?

De tigger om mat.

Missbrukare, brottslingar.

Och vi fortsätter bara som om detta var normalt,

som om det här är acceptabelt.

Samhället är förstört. Vi är upp och ner.

Titta på det här området.

Det ser ut som ett säkert ställe att uppfostra en familj på, eller hur?

Vad ser du, Eddie?

Jag ger upp. Säg det bara.

Säkerhetssystem, kameror, metalldörrar.

Detta är goda människor som lever i rädsla. Förstår du?

Skit också.

- Sänk farten. - Ta det lugnt, Eddie.

Jag testar henne bara. Vi har kul.

Vart är vi på väg?

Vart är vi på väg? Ett kul ställe.

Massor av kul.

Här är vi.

Hemma, kära hem.

Titta. De har ingen skam i kroppen, eller hur?

- Ingen rädsla för konsekvenser. - Vad gör du här?

Du ville hem, eller hur? Så nu är vi här.

Vad gör du?

De här två idioterna vet att polisen inte bryr sig.

De känner sig trygga.

- Du körde på honom! - Hoppsan!

Varför är han den ende som får bryta det sociala kontraktet?

Stopp!

Låt honom bara gå, mannen!

Kom igen nu, mannen, låt honom bara gå.

Låt honom vara nu. Han är en människa!

Så det är okej att du bryter det sociala kontraktet för dem,

men inte för mig.

Hur är det rättvist?

Stopp, stopp, stopp! Gör det inte!

Det borde finnas ett straff för att bryta det sociala kontraktet, tycker du inte?

Inte så här.

Så du vill ha anarki? Bra, låt oss ha lite anarki.

Stopp, stopp!

Men jag vill inte sluta.

Om det inte finns några regler, varför skulle jag då?

Han är en gangster, ett virus, en parasit, en brottsling, mänsklig avföring.

Om jag vill se honom dö, vad hindrar mig?

Jag förstår, jag förstår!

Jag bröt det sociala kontraktet. Du kan också göra det.

Jag förstår det nu. Bara stoppa detta!

Här är dealen.

Om han kan resa sig upp, släpps du ut ur bilen,

men han måste resa sig helt.

Det är dealen.

Kom igen, res dig.

Kom igen. Kom igen, kom igen, res dig.

Din jävel!

Jävla psykopat, jag ska döda dig!

Det är rätta andan, Eddie.

Låt anarkin härska!

Fan ta dig! Fan ta dig!

Fan ta dig...

- Sänk farten! - Vad är ditt problem, Eddie?

"Gatusmarte Eddie."

Var det inte det du ville? Kaos, revolution, ja!

Stopp!

Kom igen, Eddie. Du förstör den bästa delen av låten. Lyssna.

Nu får du ge dig!

Stopp!

Kom igen, Eddie, ha lite kul.

- Vi får göra vad vi vill. - Jag mår illa! Stanna!

- Stanna bilen för helvete! - Är du inte glad? Kom igen!

- Jag kommer må illa! - Bra, gör det då.

- Stopp! - Här finns inga regler, Eddie.

- Välkommen till den mänskliga djungeln! - Stanna!

Yay!

Stanna bilen!

Hjälp!

Stopp!

Stopp! Gör det inte!

Kom igen, Eddie, Nu är vi igång! Yay!

Nej, nej, nej! Nej!

Kom igen, vakna nu, sömntuta.

Upp och slå på trumman! God morgon.

Vad menar du?

Jag har nyheter från Amy och Sarah.

Vad pratar du om?

Jag stannade till vid lägenheten.

Nej.

Jodå. Amy släppte in mig och...

Gick du till deras lägenhet? Nej.

Jo. Myrtle Lane 306, lägenhet nummer 10.

Låter det bekant?

- Jag tror inte på dig. - Verkligen?

Sarah gjorde läxor. Sån fin tjej.

Varför skulle hon släppa in en främling?

- Vet inte, men det gjorde hon. - Du ljuger. Jag tror inte på dig.

Det var ganska enkelt.

Jag sa att jag jobbade för en ideell organisation,

startad för att hjälpa ensamstående mammor att samla in pengar från pappor som du.

Jag fixade ett visitkort.

- Mycket professionellt. - Jag fattar inte.

- Kinkos har en tjänst... - Vad fan är det för fel på dig?

- De har inget med det här att göra. - Självklart har de det.

Låt min familj vara, hör du mig?

Faktum är att vi har mycket gemensamt, förstår du.

Ni har inget gemensamt.

Vi är alla offer för din egoism.

Offer?

- Jag älskar min familj. - Du bryr dig bara om dig själv, Eddie,

och du bryr dig inte om vem du skadar.

Du vet inte vad du pratar om.

Du är skyldig två års barn- och underhållsbidrag.

- Det är en lögn. - Nej, det är offentliga uppgifter.

Jag kollade upp dig. Du gav mig ditt personnummer, minns du?

Jag betalar nu, varje månad.

- Två år. - Jag kämpar så hårt jag kan.

- Domstolen ansåg dig olämplig som far. - Tror du jag inte vet det?

Jag vet att Sarah älskar mig.

Det finns inget du kan säga...

Vänta...

Varför är vi här?

Säg mig, Eddie, tror du

att lilla Sarah har ärvt din gatusmarthet? Man undrar...

Bara lyssna på mig. Kör.

Se där är hon, lilla Sarah.

Hon väntar på att du ska komma och hämta henne.

Hon måste förstå att du inte kommer.

Men oj då.

Sarah.

Sarah!

Sarah!

Det är bara några kvarter bort,

men med den ökande brottsligheten undrar jag om hon är säker.

Låt henne vara ifred. Vi kör bara härifrån.

Stanna bara! Stanna!

Stanna, stanna! Fan!

Sarah.

Sarah. Sarah!

Sluta följa efter min dotter. Blanda inte in min familj i detta.

Hör du mig, din jävla psykopat?

Låt henne vara ifred.

Vad gör du? Sluta!

Vad... Nej, nej, nej! Sluta!

Stanna, stanna, stanna!

Okej, okej, okej. Jag ger upp, jag ger upp.

Jag är ledsen för att jag bröt mig in i din bil.

Jag har aldrig varit så ledsen i hela mitt liv.

Säg vad du vill, jag gör vad som helst!

Visa nåd. Gör henne inte illa!

Jag tror på dig.

Men ”förlåt” är en brunn av smärta, som går djupt, djupt ner.

Du är fortfarande långt ifrån botten.

Nej.

Hon är bara en liten flicka! Hon har inte gjort något.

Jag ger upp!

Stopp!

Sluta!

Här! Är det det du vill ha?

Stopp, Eddie. Gör det inte. Snälla, gör det inte.

Nej, låt bli.

Bra gjort, Eddie. Jag tog kulorna när jag sydde dig.

Vi skulle knappast förstöra allt det roliga.

Eddie, är du där? Det är jag, ja.

Är du där, Eddie?

Ser du, problemet är att fängelse i stort sett...

Skjuta dem? Varför inte? Jag var tvungen att göra det.

Det är bara min åsikt. Blir du förolämpad? Sårar det dig?

Politiker säger saker som:

”Låt mig betona.” Det borde vara tydligt.

”Det är okej, det kallas demokrati.”

Ett fruktansvärt ord.

- Jag är klar. - Upprepa, Eddie. Jag hörde dig inte.

Upprepa!

Jag sa att jag är klar.

Släpp ut mig.

Vad gör du, Eddie?

Sluta med det, Eddie.

Stopp. Eddie, sluta.

Sluta nu!

- Fan ta det här! - Jag varnar dig, kom igen nu.

Sluta.

Lugna dig! Stopp!

Eddie, jag varnar dig. Stopp.

Stopp. Stopp, Eddie!

Eddie, jag varnar dig.

Jag sa att jag är jävligt klar!

Hej, älsklingskryp.

Är du för gammal för det nu?

Nej, du kommer alltid vara mitt älsklingskryp.

Förlåt, jag hoppas verkligen att du får det här,

för... jag vill att du ska veta att...

Jag är ledsen.

Jag är inte bra.

Jag har aldrig varit en bra pappa för dig...

Jag har aldrig varit bra för någon.

Och jag...

Jag tänkte att du skulle ha det bättre om jag inte var där så mycket.

Skitsnack.

Allt är bara ursäkter.

Det inser jag nu.

Men att vara din pappa var det enda jag någonsin gjort som verkligen betydde något.

Det är det enda som betyder något för mig.

Och nu när slutet närmar sig...

...tror jag inte att jag klarar mig den här gången.

Jag kan inte sluta tänka på dig.

Jag önskar att jag hade tillbringat mer tid med dig.

Jag önskar att jag varit där. Jag önskar att jag...

Om jag kunde göra om allt skulle jag dyka upp, älskling.

Jag skulle vara där.

Oavsett vad som händer, så ville jag bara...

Jag älskade dig verkligen, verkligen mycket.

Jag har bara varit riktigt dålig på att visa det.

Hej, Eddie.

Jag är William.

Du är i min bil.

Din jävel!

Hjälp!

Herregud. Du luktar skit, Eddie.

Du har förstört min bil.

Du gillar inte jordgubbsdoft?

Det råkar vara min favorit.

Kommer du att bete dig nu?

Bind dina handleder.

Plocka upp det.

Dra åt helvete.

Okej, okej, okej.

Nu ska du binda dig själv vid stången.

Riktigt hårt.

Det är kallt där ute.

Det regnar som spön i backen.

Åh Gud. Det är skönt.

Så vad tycker du, Eddie, om den här bilen, det här fordonet?

Va?

Ett mästerverk, eller hur?

Förlåt, det glömde jag.

Ni unga är inte särskilt imponerade av oss gamla dinosaurier, eller hur?

Och varför skulle ni vara det? Vi är bara en bunt gamla stofiler.

Ja. Låt oss se... Vad är detta?

Det är en Glock, eller hur? Man kan döda många människor med de där sakerna.

Låt oss titta här.

Ni ungar gillar såna här grejer, va?

Jag har en överraskning till dig.

Det är en joint. Det är väl så ni kallar dem? Joints?

Jag klagar inte, för det är lagligt nu.

Därför har brottsligheten minskat så mycket i det här landet, eller hur?

Ja.

Då kör vi.

Herregud. Usch!

Röker du sånt där?

Herregud, de är hemska. Jag förstår inte grejen.

Herregud. Ta ett bloss, Eddie.

Kom igen. Ett till!

Bra för dig.

Jag tog med något till mig själv.

Lite snacks. Gummibjörnar.

Ja, ja, de är verkligen goda.

Vackert. Ja, det är gott.

Jag älskar gummibjörnar.

Förresten, hur går det med såret, Eddie?

Om jag hade varit i din sits, en förnuftig, sansad, jordnära kille,

tror jag inte att skjuta mig själv i benet skulle ha varit mitt första drag,

men det måste vara din gatusmarthet du är så stolt över.

Så bra gjort. Imponerande uppvisning.

Nåväl...

Det blir en lång färd, så du borde äta något, Eddie.

Ät nu.

Ta några björnar.

Gott.

Njut av dem.

Bra.

Då åker vi.

Ja, jag vet.

Min dotter Emma, hon älskade klassisk musik.

Jag tycker det är fantastiskt. Ja.

Jag måste lära dig mer om musik innan du dör, Eddie.

När jag sa att jag var ledsen, du trodde på mig, eller hur?

Var det inte det det hela handlade om?

Självklart tror jag dig, Eddie.

Alla är ledsna när de börjar uppleva konsekvenserna av sina handlingar.

Så det här var din plan?

Att knäcka mig, förstöra mig, och sen döda mig?

Plan? Det finns ingen plan, Eddie.

Du bröt dig bara in i fel fordon, det är allt.

Du är en ynklig tjuv och en kriminell, och du har kommit undan med det...

Du har kommit undan med det tills idag, så... surt sa räven.

Så anmäl mig.

Till polisen? Nej.

Jag bryr mig inte om du hamnar i fängelse eller går fri.

Jag vill bara ge dig en liten smak av helvetet.

- Och sen? - Spelar det någon roll, Eddie?

Du tänkte skjuta dig själv, eller hur?

För att skydda min dotter.

Jaså, ja. Det känner jag igen.

Kanske har du aldrig upplevt ansvar tidigare.

Och det är så här ansvar känns i vår underbara mänskliga djungel.

Så välkommen till helvetets portar på jorden.

Det är ett fint armband.

Gav din dotter dig det?

Ja, hon gav mig det.

- Har du något problem med det, Eddie? - Nej, inget problem.

Du spelar hennes favoritmusik.

Du bär hennes lyckoband.

Förlåt, Eddie.

- Vad är det som är så roligt? - Vad som är så roligt?

Du har en kille fastbunden i din bil.

Som om vi var på någon jävla familjeutflykt.

Bara du och jag, farsan.

Farsan. Pappa gris.

Problemet är tyvärr att hela din generation suger.

Ni är avskum. Ni vet ingenting.

Ni är okunniga, ni tror att ni vet allt,

och ni föreläser för hela världen om vad ni tror ni vet, men vet inte ett skit.

Vill du skjuta mig? Gör det då.

Bra.

Berätta för mig vad som hände med Emma.

- Dra åt helvete. - Nej.

Förklara det för mig. Jag är långsam.

Långsam? Bra, då förklarar jag det väldigt långsamt, Eddie.

Är du redo, Eddie?

De jävlar som rånade oss hade vapen.

De tog allt vi ägde, men det räckte inte.

De sköt henne i nacken, min lilla flicka, Emma.

Jag minns att hon tittade på mig, hon pekade på halsen.

Hon sa: "Pappa." Så lät det.

Hon sa: "Pappa, pappa." Och sen dog hon.

Ja, jag skrattade, för jag minns att jag tänkte:

hur konstigt det var, min lilla flicka var hos mig ett ögonblick och plötsligt

-pang -borta.

Utan förvarning, för alltid tagen ifrån mig så brutalt. Och varför, Eddie?

För 1500 dollar och lite gatusmarthet.

Det är därför du gör det här, eller hur?

Är det någon sorts Clint Eastwood- Death Wish-fantasi?

Ja, kom igen. Rädda min dag, Eddie. Rädda min dag.

- Vi har roligt nu, eller hur? - Ja.

Ja.

Blås ut dina jävla hjärna överallt. Kom igen!

Rädda MIN dag.

Jag är så trött på att höra ditt jävla dravel.

Gör mig en tjänst. Skjut mig.

Avskum som du bort från gatorna.

Dra åt helvete!

- Jag är galen som du. - Som jag?

Människor som du gör mig galen.

Vet du vad du är? Du byggde den här bilen...

- Och du torterar mig. - Det stämmer.

Och du mördar folk. Det stämmer.

Som om du vore en jävligt störd Batman.

Det stämmer. Du är smart.

Rättvisa, du kallar det rättvisa.

- Är det rättvisa? - Ja.

Din moraliska, heliga attityd, det är skitsnack.

- Vet du vad du är? - Berätta för mig.

Du är en sorglig,

ensam,

arg, gammal man.

Fortsätt.

Världen springer ifrån dig,

men vet du vad det värsta är?

Vad är det?

Du gör allt detta i din dotters namn.

Det är sant.

Emma skulle ha skämts.

Dra åt helvete!

Be mig bearbeta min sorg. Säg det.

Jag ber till lille Jesus, ja,

och till en liten stjärna på himlen, att hennes liv är bättre någon annanstans.

Vad är det som är så roligt?

Jag har jobbat på det här så länge. Du har ingen aning.

- Har du? - Jag tror det.

Tror vad?

Gatuhjärna, jävla fitta.

Dra åt helvete. Dra åt helvete!

Ditt jävla as!

Jag ska döda dig!

Jag ska döda dig!

Ta den.

Kom igen. Ta den.

- Pappa? - Hej, mitt lilla hjärta.

Det är så skönt att höra din röst.

Förlåt, mobilen håller på att dö, älskling, men...

Jag fick ditt meddelande. Vad händer, pappa?

Du lät så rädd.

Förlåt, älskling.

Jag ville inte skrämma dig.

Vad hände?

Inget. Det är inte viktigt.

Är du okej?

Ja. Ja, jag är okej nu.

Är du säker? Du låter inte okej.

Jag mår bra. Jag lovar.

Hämtar du mig idag? 14:15.

Pappa?

Ja.

Ja. Ja, jag kommer.

Du blir inte ett prutt-huvud igen, va?

Nej. Aldrig mer.

Du ska få se, jag kommer.

Jag kommer.

Okej, jag måste gå nu.

Men vi ses 14:15, okej?

Jag älskar dig.

Jag älskar dig också, pappa.

Det är över.

Lås upp dörrarna.

Hej.

Det var kul, Eddie.

Riktigt kul.

Åh Gud!

Kom igen!

Hej!

Stanna!

- Herregud, kompis, är du okej? - Jag ska hämta min dotter.

Vad hände här?

Vad fan har hänt med dig?

Jag vill inte veta det. Din bil är parkerad rätt långt in.

- Ge mig 40 minuter. - Ta inte för lång tid.

Jag ska hämta min dotter klockan 14:15.

14:15. Du får vänta som alla andra.

Vet du vad?

Hur mycket skulle du ge mig för skåpbilen?

Hej, älskling.

Pappa!

Jag är okej, älskling.

Allt kommer att bli bra.

Ja.

Översättning: DUMMESCHWEDEN