Original subtitles

Testar, testar.

Test utfört. Klockan är 04 och jag är för uppspelt för att sova.

I morgon är min första dag som chef för mitt nya podcastföretag -

- och det här är vår första podcast.

Ni kanske undrar varför nån med jobb, familj och en dansares kropp -

- skulle ta en sån risk.

Det finns en plats för det jag vill berätta.

Där jag jobbar med folk som jag trivs med.

Och där ingen bestämmer vad jag ska göra.

- Kan du hålla tyst? - Förlåt, älskling.

Det var hon som snarkade tidigare.

Nu häller jag upp kaffe.

- Har du en handväska? - Det är ingen handväska.

Det är en väska med inspelningsutrustning.

- Har du en proteinbar i den? - De är för alla på språng.

Podcasten om vårt liv fungerar bara om ni beter er som vanligt.

- Tjena, jag är britt. - Gör inte så.

Hjälper du mig med dräkten till vaxmuseumprojektet?

- Vilket projekt? - Man ska klä ut sig till nån.

Sen ska man säga nåt allmänt känt som den personen sa.

- Så trist. Du blir jättebra på det. - Ingen isglass nu.

- Du är taskig. - Ja, var redo att gå om fem minuter.

- Ska du ta oss? - Jag ogillar när mamma kör.

Hon är inte bra på vänstersvängar.

Mamma kör bra. Och vägen till skolan består av högersvängar.

Ni är vana vid att pappa kör er -

- för han hade flextid på sitt gamla jobb... där han tjänade pengar.

Men han slutade och vi kastades i kaos...

Du har mitt stöd. Nu har han mer att göra, så jag kör er.

Och du skulle hämta dem i dag.

Och jag ska hämta er. Det blir spännande att bli mer involverad.

- Kommer du till projektvisningen? - Absolut!

- Kommer du att läsa för mig i kväll? - Ja då. Det är ett nytt jobb...

...men inget annat ska förändras.

Som Lee Iacocca har sagt i en av mina böcker:

"Vänd inte familjen ryggen." Eller så var det Vin Diesel.

Hur som helst. Jag fixar det här.

In med händerna. Team Schuman!

- Jag älskar er. - Jag älskar dig.

Jag glömde handväskan.

- God morgon, allihop. - Det är bara vi.

Det är kusin Eddie, som alltid ska låta. Säg nåt.

- Jag är britt. - Varför?

- Jag älskar din klädsel. - Tack, Deirdre.

- Min producent och cheerleader. - Jag dör för Alex.

Jag har planerat dagen, men jag börjar med ett tal.

Okej, vänta. Vänta.

- Kör! - Vi ger oss ut på denna resa...

...och måste vara beredda på hinder, både utifrån och inifrån.

- Från din bröstvårta? - Han pekar på hjärtat.

- Ingen har större en kärleksmuskel. - Du hör det verkligen inte, va?

- Fortsätt, Alex. Jag är på helspänn. - Stolen lutar framåt.

- Varför får jag den? - Jag hittade kontoret...

...och Alex startade firman. Du studsar runt som en påtänd fågel.

- Du får en stol när du har gjort nåt. - Du är hemsk.

När jag övade talet pausade jag för applåder, inte bråk.

Jag går direkt till slutet.

Mitt gamla jobb var en diktatur. Det här ska bli en demokrati.

Kom med idéer, inga är dåliga.

- Ja, Deirdre? Höj inte handen. - Okej.

Det vore coolt att intervjua framgångsrika start up-grundare.

Det finns inga dåliga idéer, Eddie.

- Den var faktiskt bra. - Lycka till med att få en intervju.

Vi börjar i dag. Jag har inte packat upp.

Är Jack Miller, grundaren av Hoardr, vara framgångsrik?

- Han kommer hit på onsdag, kl. tre. - Jaså? Fantastiskt!

Åh, en kram! Den behöver jag.

Sa du på onsdag? Jag ska gå på Bens museumvisning.

- Kan vi ändra datum? - Miller är bara i stan den dagen.

Det kanske är bra. Rooni vill vara mer involverad.

Nu kan hon det. Vi kör på det.

- Jag har gjort lite efterforskningar. - Wow! Det blir en sen kväll.

Jag tar den bra stolen nu.

De bytte stol fyra gånger till.

När jag kom hem, hade Soraya somnat i vårt rum.

Jag förlåter dig. Den här gången.

- Jag missade det. - Hon försökte hålla sig vaken.

Vi trodde inte att du skulle bli så sen.

- Mina anställda avskyr varandra. - Här var det inte heller så lätt.

Jag är lite ringrostig gällande kvällsrutinen.

- De luktar i slutet av dan. - Ja.

Jag sprejar dem med tygfräschare ibland.

Det blir inte så här. Bortsett från onsdag.

- Jag kan inte gå på uppvisningen. - Ursäkta?

- Kan du inte komma? - Tyvärr. Vad har du på dig?

- Det är mammas mästerverk. - Är det nåt fel på Lincoln?

- Är det Lincoln? Abraham Lincoln? - Ja!

Sen när är fyra bruna strumpor ett skägg? De matchar inte ens.

Jag behöver dig, pappa. Det är inte mammas grej.

Kostymen är en enda stor vänstersväng.

Jag hämtar dig från skolan i morgon. Vi kan gå till en affär.

Är det så illa?

Du liknar en liten rabbi som har fastnat i torktumlaren.

Demokratin fungerar inte på firman.

Eddie och Deirdre bråkar om allt. Därför spelar jag in i köket.

Ursäkta. Hej. Man får inte podcasta från köket.

Läs skylten.

- Oj. Förlåt. - Det är ingen fara.

Jag kallar henne Tattler.

- Al, jag måste prata med dig. - Kan det vänta?

Nej. Jag har gjort research på dessa "podcasts."

- De finns på riktigt. - Ja, det finns en för allt.

- Jag lärde mig att sticka i går. - Är det en grytlapp?

Det ska bli en halsduk. Nu är det en näsduk.

Jag hittade nåt som heter Squarespace.

De är de största annonsörerna.

Jag känner en kille vars dotter jobbar där.

- Vi ett möte bokat med Squarespace. - Det är fantastiskt, Eddie!

De vill mötas i morgon, kl. tre, vid samma tid som Deirdres grej.

- Nej! - Trist. Vad ska du säga till henne?

- Säga vad till vem? - Ta ett djupt andetag.

Eddie har fixat ett annonsörmöte som krockar med Hoardrmötet.

- Du får den vingliga stolen igen. - Du är så småsint!

Det gick ganska bra.

- Hej på dig. - Jag vill inte vara överflödig.

Det är du inte. Du är som ett tredje hjul på en trehjuling.

- Vad har man utan det? - En snabbare, tvåhjulig cykel.

- Glöm den analogin. - En bra produkt lockar annonsörer.

Vi bör prioritera utvecklingen.

Du har rätt. Jag ska prata med honom.

Jag måste hämta mina barn.

Hej på dig.

- Vi måste boka om Squarespace. - Jaha. Är det så det ska bli?

- Är det ni två mot mig nu? - Nej.

Jag har riktig affärserfarenhet.

Ska du lyssna på nån boknörd som inte vet nåt om affärer?

Och hon har underkänt i tuttar!

Jag har A-kupa, sir. A.

Jag kan inte jobba med honom. Jag slutar.

Lycka till, Tingeling. Det blir tomt här.

- Nej, hon ska inte sluta. - Då drar jag.

Nej! Menar ni allvar nu?

- Jag stormar ut hitåt, du ditåt. - Deirdre!

- Ska vi köpa maskeraddräkten nu? - Jag har ett litet jobbnödläge.

- Gör inte så här. - Den du har är ganska tuff.

Hur är det, Schuman?

- Såg du? - Var det Daniel Day-Lewis?

Det är kört.

- Var inte arg. Det är kris här. - Visst.

En nybliven jurist hoppade in för mig.

Frågan "När får jag domarklubban?" bådar säkert inget ont.

Det är inte din grej, men ni kan få roligt.

- Det finns en trollkarlsgång! - En trollkarlsgång?

Jag måste lägga på. Välj nåt, Ben.

- Vi har fler saker att göra. - Stressa mig inte!

- Vad tar sån tid? - Han är en åldring i ett barns kropp.

- Jag önskar att pappa var här. - Samma här.

Vi är glädjens och skrattets högborg.

Jag vet. Jag är en bra mamma. Men jag borde vara i rätten nu.

Samma här.

Ben, raring, Ta god tid på dig. Vi ska hitta den perfekta dräkten.

- Gracias, señora. - De nada.

Ingen av er får sluta. Handlar det om stolen?

Jag kan ta den vingliga stolen. Den är inte ens trasig.

Man ska dra i den här spaken...

Okej, den är trasig.

Med all respekt för fröken Solstråle, ger jag efter nu, gnäller hon jämt.

Jag har inte ens börjat.

Vi ska prata om saker och fatta gemensamma beslut.

Jag vill inte vara en tyrann som...

- Napoleon! - Napoleon! Toppen. Jag ska betala.

Pappa skulle överväga dräktens för-och nackdelar.

Okej.

Fördelar: Du är väldigt stilig. Du har provat 67 andra dräkter.

Napoleon var en intressant, historisk figur.

Nackdelar: Napoleon var en diktator som återförslavade Haiti.

- Tack, Donna. - Varsågod.

Ben! Jag klarar inte mer.

Jag är inte bra på det här. Vad skulle pappa göra nu?

Han skulle berätta om vem han ser upp till.

- Vem ser du upp till? - Tja...

Fallövningen gick inte bra.

En omgång till av "när du, så känner jag"?

Jag börjar. När ni bråkar, känner jag mig ledsen. Eddie?

När du pratar, känns det som du är en idiot.

När du andas, önskar jag att du slutar.

- Hon sa inte känner - jag vinner. - Det är ingen tävling!

Bråka inte i de allmänna utrymmena.

- Läs skylten! - Förlåt oss.

När mina barn bråkar, går jag därifrån och låter dem lösa det.

Jag går hem och läser för Soraya. Ni avgör vilket möte som avbokas.

Jag är redo för vilket som helst av dem i morgon. Okej?

Läser du det här, ser du att jag sover.

Men du ser inte att jag är arg!

Förlåt mig, älskling. Jag är så ledsen.

Jag är en hemsk pappa. Förlåt mig.

Hon hann somna. Igen.

Du hinner läsa för henne fler gånger.

Inte om Eddie och Deirdre bråkar. Vi skulle fatta demokratiska beslut -

- äta lunch ihop och tjuvkika på VOD tillsammans.

Vem går mitt i en fallövning? Jag litade på dem!

Vill du höra att det gick bra för mig?

Dräkten! Hittade ni nåt bra?

Jag tror det. Lova att vara öppensinnlig.

- Visst. - Kom ut, Ben.

- Är du farmor Esther? - Han är Eleanor Roosevelt!

- Tryck på min knapp. - Okej.

En kvinna är som en tepåse.

Man vet inte hur stark hon är innan hon hamnar i hetvatten.

Vad säger du?

Jag har så många tankar nu.

Jag behöver en stund för ett fokusera på en av dem.

Tusan! Jag måste byta strumpor. Det har redan gått en maska i dem.

Han är klädd som kvinna och pratar om tepåsar!

Lägg av! Det går bra.

Eller?

God morgon. Kom ni överens om nåt?

Ja, att ett av mötena är viktigare.

Se där! Vilket är viktigare?

- Det är vi inte överens om. - Va?

Det gick inte. Mötet är för viktigt.

- Jag vill inte svika dig. - Samma här, fast ännu mer.

Kommer de båda hit samtidigt?

- Ska jag studsa mellan mötena? - Om du har en bra ursäkt...

Jag var sarkastisk. Det är vansinne.

Det kan gå. Jag gör en lista på ursäkter.

Nej, nej... Nej!

Så ska det inte gå till. Ni är otroliga.

På universitetet provade jag improvisatorisk teater.

Jag kan flyta med och se hur...

- ...det går. - Fantastiskt improviserat.

Det är intuitivt när man kan tekniken.

- Man säger det som dyker upp. - Det som dyker upp.

Bord, stol, lampa.

Papper, telefon.

Vi beräknar att ha 100 000 lyssnare över alla plattformer -

- och det är väldigt spännande. Vi hoppas att involvera er.

Ursäktar ni mig en sekund?

- Min fru har ett litet problem. - Visst.

Jag är strax tillbaka.

Han är lite stingslig för att han får vänta, charma honom.

Mr Miller. Ursäkta dröjsmålet.

Jag har ett litet barnomsorgsdilemma.

Barnomsorg? Vill ni höra ett tips?

Det är själviskt att ha företag.

Familjen sinkar en. Därför har jag ingen.

- Jag... - Det har inte Alex heller.

- Du hade ju barnomsorgsproblem? - Det är inte hans barn.

Deirdre, jag kan prata själv, tack.

- Vems barn är de? - Inte mina.

De blev lämnade...

...på mitt bord...

...intill mina papper.

Ursäkta mig, jag måste ta hand om de föräldralösa.

- Vad gör du? - Hon försöker gå.

- Vi måste improvisera hårt. - Jag är laddad.

- Förlåt oss. - Hans fru är på sjukhus.

- Nej, nej, det är hon inte. - Jo. Säg som det är.

- Herregud! - Det är bara ett litet...

- ...ben. - Bröt hon ett ben?

- Inget viktigt ben. - Båda är viktiga.

Eddie, vad...

Förlåt. Det är min assistent med...

- Nyheter om benen. - Va?

Vad håller du på med?

- Beredskap 10. - Det finns inget sånt!

Okej. Allt är bra med min fru.

Din fru? Du skulle ta hand om nån främlings barn.

- Jag... - Bord! Stol, lampa!

Det här går inte. Jag måste vara ärlig, mr Miller.

Herregud.

Var planen att göra som mrs Doubtfire?

Det fungerade inte ens i filmen.

Jag borde inte ha överlåtit det åt dem.

Jag ville hinna läsa för Soraya. Miller kanske har rätt.

Man kanske inte ska starta företag som pappa.

Vi gör saker som vi är ovana vid.

Jag var lite sur för allt nytt som jag plötsligt fick göra-

- men det var bara min osäkerhet.

Eddie och Deirdre är som vi. Alla är rädda att inte klara det här.

Men vet du vad? Det gör vi.

Titta.

- Vann han? - Ja, jag vann!

Med mammas idé!

Grattis. Visa några av de andra.

- Visa förlorarna. - Okej, vänta.

Det enda värdefulla som finns-

-är intuition.

Du får en bil! Du får en bil! Du får en bil!

- Är inte dräkterna fantastiska? - Vänta.

- Tryck på Bens knapp. - Visst. Vänta.

Jag kan inte berätta hur man lyckas, jag kan berätta hur man misslyckas.

Genom att försöka göra alla nöjda.

Tack, Eleanor. Jag måste jobba.

Boka vem du vill, men utan annonsörer...

- Har de gått? - De är nog i entrén.

Sätt dem i konferensrummet. Jag tar båda mötena samtidigt.

- Det är nog för sent nu. - Det är mitt beslut!

- Alex. - Sätt er en stund.

Ni tror att ni inte har nåt gemensamt.

Men det har ni. Ni vill båda att företaget ska gå bra.

Jag vill ha er passion.

Att ni ska bry er så mycket att ni vägrar boka om möten.

Men nån måste bestämma till slut.

Hädanefter ska besluten fattas av mig.

Hämta dem och sätt dem i konferensrummet.

Med hjälp av en pojke i taxklackar-

- kom jag fram till att det var min sak att leda.

När Eddie och Deirdre insåg att demokratin var slut-

- slappnade de av och började samarbeta.

Vi lyckades visa annonsörerna och Jack Miller-

-exakt vad vår show skulle bli.

Vi övertygade alla.

Men det var inte den bästa delen av min dag.

Om du läser det här, betyder det att du ska bli kittlad!

När jag ligger här, funderar jag på Jack Millers ord -

- om hur en familj sinkar ens jobb.

Jag vill säga att han har fel.

Gå fram och säga: "Jack, du missar nåt."

I dag lyckades jag, inte trots min familj -

- utan tack vare dem.

Förlåt, älskling.

Jag måste sluta nu. Hej då.

En rät, en avig.

En rät, två aviga.

En rät, en avig.

En rät - ni gissar rätt - två aviga.

Vore det inte enklare med YouTube?

- Vad är YouTube? - Hör ni!

Kolla på den nya stolen! Den rullar så fort!

Kolla nu, jag ska rulla.

- Vi kan göra en sparkdräkt sen. - Vuxen eller baby?

- Vuxen. - Ja!

Text: Katharina Bohlin www.sdimedia.com