Original subtitles

Tidigare i Ransom Canyon.

Jag har alltid varit betuttad i dig.

Jag var rädd att du skulle se mig som din bästa väns bror.

Vad är det du inte fattar med "det är slut", Reid Collins?

- Lucas Russell har snyggat till sig. - Det har jag inte märkt.

- Golvet är inte stabilt. - Nej!

Herregud.

Håll dig borta från honom De är trubbel.

Vad förskaffar mig nöjet?

Du vill väl inte få mig att sälja så att Austin Water kan dra sin pipeline?

Inget förändras. Du, jag och Cap blir flera miljoner rikare.

Allt går enligt planen med Cap, men du sa inget om tjejen.

- Tänker du berätta vem du är? - Caps nya förman. Yancy.

Ellie Estevez.

Davis, alltså?

- Varför bryr du dig om vad jag gör? - Det gör jag inte.

Fan också.

Quinnie?

Kan jag komma in?

Det verkar så.

Förlåt.

God morgon.

Morrn.

Vill du ha påtår?

Visst.

- Tänker du tvätta en armé? - Va?

Tvål. Mycket tvål.

Jag ska lämna av dem i stan.

Det doftar gott.

Vad vill du?

Jag messade

om traktorn.

Och när jag inte svarade körde du hem till mig

och klampade in för att kolla om jag lyckades få fast remmen?

Du behövde ju få igång den, så jag...

Blås av utryckningen. Jag fick igång den.

- Kaffet är gott. - Bra. Vad trevligt.

Sitt kvar och drick upp. Jag måste ge mig iväg.

- Behöver du hjälp? - Du har gjort tillräckligt.

Men det var chevalereskt att kika förbi och kolla mina maskiner. Tack.

Hej, Biscuit.

Kom här.

NU ÄR DET TVÅ BLODSSKULDER. SKOJAR BARA. ALLT OKEJ?

Kit, mjölken är slut.

Kit!

God morgon.

Från min syster. Hon oroar sig för er pojkar.

Allt väl?

Mer än väl, sir. Tack så mycket.

Bra.

Kirkland är en hård chef, men han är rättvis.

Sabba inte det här. Jag gick i god för dig.

Jag ska inte svika dig.

NU ÄR DET TVÅ BLODSSKULDER. SKOJAR BARA. ALLT OKEJ?

God morgon.

Se inte så chockad ut. Skynda dig innan det kallnar.

Det här är jättefint, mamma. Tack.

Varsågod, min tös.

Jag vet att jag inte varit mig själv, men jag gör förändringar

och jag lovar att det håller den här gången.

Jag lät livet komma åt mig.

- Det är lugnt. - Nej. Det är inte lugnt.

Men jag ska bli bättre.

Visst tror du på mig?

Ja, självklart.

Okej.

Nu äter vi.

Pannkakor, tack.

Vi har mer än 3 000 kreatur här på Double K.

De betar på 60 000 tunnland orörd Texasgräsmark.

- Otroligt. - Jag är född och uppvuxen här.

Jag började jobba när jag var

i din ålder.

Jag känner marken här bättre än mig själv.

Farfar kallade det "ett evigt band".

"För att få det bästa av marken måste du ge din själ. En ranch..."

- Ger bara vad den får. - Precis.

Min pappa sa också så.

Jake sa att din pappa stack.

Min var inte heller särskilt närvarande.

Han gillade aldrig det här.

Min farfar uppfostrade mig och lärde mig att vara ranchägare.

Jag hoppades att min son skulle ta över det en dag, men...

Det är jobbigt att bli lämnad.

Ja, det är det.

Jag undrar om det vore lättare om jag visste varför.

Du hittar väl tillbaka själv? Jag måste göra en grej.

Du.

Välkommen till Double K.

Gör inte bort dig.

- Kom igen! - Jag ska göra mitt bästa, sir.

- Definitivt från en stänkskärm. - Märke och modell?

70-tal, Ford pickup.

- Är du säker? - Stensäker.

Det går förstås inte att spåra den till fordonsregistret?

Det finns mer än 100 000 såna bilar på vägarna i Texas en vanlig dag.

Det är lättare att hitta en nål i en höstack.

Okej, tack.

- Tack så mycket. - Ja.

Så här tänker jag.

- Du och jag. Vi blir kompanjoner. - Okej.

Jag vill få ut mer av livet än att bara hälla upp drinkar.

Jag har idéer som skulle kunna hjälpa dansstället.

Jag vet att du har idéer. Vi har massor av idéer.

Men vi behöver pengar, Ellie.

Mycket pengar.

Så där. Tack, vi ses nästa gång.

- Hej, Quinn. - Miss Ollie.

- Hej, Ellie. - Hej.

Förra omgången sålde slut på två dagar. Turisterna är galna i sånt här.

Vad roligt.

Miss Ollie, du kan väl ge dem några såna här samtidigt?

- Absolut. - Vad är det här?

Idéer.

- Jag ser det. - Quinn.

- Ellie. - Hej.

Davis! Vad gör du här?

Jag hittade nåt som jag ville ge dig.

Men det är...

- Det är jag. - Ja.

Jag köpte det på din konsert i New York. Längst bak.

- Jag sa ju att jag var där. - Vad omtänksamt.

Jag glömde några saker.

Du... Grejen är...

Okej, Quinn. Jag måste säga en sak innan jag låter bli och ångrar mig.

Jag har varit förälskad i dig jämt.

Och ja, jag borde ha gjort nåt tidigare, men det gjorde jag inte,

för jag var en idiot. Jag är inte det längre.

Och du, Quinn O'Grady,

förtjänar nån som ser allt du är

och allt du vill bli.

Du...

- Sa jag nåt dumt? - Nej.

Du sa allt det rätta.

Mandelmjölken är slut, sojapojken.

Kul.

- Fick hästarna sina sprutor? - Ja, sir.

Bra jobbat.

Vad pysslar du med?

Jag antar att du inte fiskar.

Jag trodde att du skulle träffa Austin Water i dag.

Inte längre. Jag rensade kalendern.

Vänta, ställde du in?

- Varför det? - Jag ville ha egentid, en dag på spa.

- På riktigt? - Nej, din idiot. Jag kände för det.

Tänker du inte ens lyssna på dem?

Varför är du plötsligt så jävla intresserad av vad jag gör?

Det är jag inte.

Visst. "Inte."

- Vad har kylen gjort dig? - Den slutade kyla.

Du behöver en ny.

Då behöver man pengar, vilket du ser att vi har ganska ont om.

Jag önskar att jag kunde komma på ett sätt att hjälpa Quinn.

Det kanske går.

Prata på.

Jag pratade med Cap.

Om du tror att den gamle snåljåpen

kommer att öppna plånboken för det här stället så är du stendum.

Nej, inte han.

Austin Water & Power.

De strör pengar omkring sig och försöker få med sig folk.

Och?

Varför inte se om de kan strö lite hitåt?

Hej, Ellie.

Kai, tack och lov.

Fan. Inte nu igen.

- Har du serverat honom? - Nej.

Du vet ju att Kit har talang för att få tjejer att bjuda.

Ja. Toppen, ännu en kväll när han kräks i min polisbil.

Har du träffat Yancy Grey?

Det kan jag inte påstå.

- Han är Caps nya förman. - Jaså?

Vi pratade om pipelinen och att Water & Power är så generösa mot alla.

- Han tycker att vi borde ta pengarna. - Jag sa inte precis så.

Jag tänkte att folk kan dra nytta av pengarna.

Förutom några rika ranchägare som inte behöver dem.

Du har många åsikter för att vara ny i stan, Yancy Grey.

Ja, du har nog rätt. Vad vet jag?

Plikten kallar.

Tror du att de skulle ge oss pengar?

Livet är mer än pengar, Ellie.

Varför är det bara rika människor som säger så?

Touché. En Jack, och fortsätt fylla på.

- Tack. - Varsågod.

Du och jag är ljusår från varann

Du skrattar gott åt mig När jag tittar åt nån ann’

Ibland är du galen...

- Okej. - Japp, han har hållit igång hela kvällen.

Jag är en fåntratt...

Cowboys gör mig rörd!

Det finns inget att göra nu

Jag har letat efter nån som du...

Jag tänker bara säga det...

Om det var jag skulle jag vilja att nån stoppade mig.

Nu.

Du vill inte sjunga...

Den "nån" är nog du.

Okej.

Du ser på mig Alla ord har tagit slut

- Hej, cowboy. - Hej, Quinnie Bear!

- Hej! Hur mår du? - Där är du ju.

- Du avskyr väl mig? - Nej.

Kanske inte. Eller kanske. Jag vet inte, vem vet?

Hur mycket har du druckit? Oj.

Om jag kände ägaren, tror du att jag skulle kunna få en ny?

- Ska vi inte tänka på refrängen? - Nej. Vi har bara börjat.

- Tja... - Ja!

Bara en till. En sista. En dans.

- Den sista är nog slut. Okej? - Dansar du med mig?

Det finns inget att göra...

Jag tar den här.

Okej, bra jobbat.

Håll balansen. Den här vägen.

Du klarar det. Jag ställer ner den.

Hördu.

Visste du att det finns 100 000 bilar i F-serien

på Texas i vägarna?

- Hundratusen varje dag. - Det visste jag inte.

Du avskyr mig, eller hur?

- Nej. - Jo, det gör du.

- Jag avskyr dig inte. - Jag fattar.

- Det gör jag inte. - Du kan...

Kom igen. Du kan säga det.

Sluta. Vi pratar inte om det här nu, okej?

Ja.

Sov nu.

Jösses.

Jag har inte varit så full sen sista året på gymnasiet.

Minns du när...

- Vad fan gör du här? - Tja... Kul att se dig också, grabben.

Är du hungrig?

Vi stod vid artonde utslaget på Congressional.

Bill vände sig mot mig och sa: "Sam,

det är mitt favorithål och min favoritålder."

Ja, det...

Det där har inte åldrats väl, pappa.

Jag är orolig för dig.

Du svarar inte på telefon eller mejl.

Istället för att fatta vinken kommer du från DC för att ge mig en senators råd?

Varför?

Jag har en insamlingsgala i kväll, för min omvalskampanj.

- Det hade du vetat om du hade ringt. - Ja.

Just det. Du skakar några händer

och får nog med BBQ-sås på kavajen för att kunna kalla dig Texasbo.

Eller ska du övertala mig att sälja så att du äntligen får stålarna?

Tror du inte att jag saknar dem?

Jag vet att du lider, men det hjälper inte att ge sig på mig.

Hur mycket du än försöker.

OKÄNT NUMMER

Hallå?

Ja?

Ja, jag kommer direkt.

Varför är du så sur över en natt i fyllecellen?

Tänker du inte prata med mig? Väldigt moget, Lucas.

Kallar du mig omogen?

Den som fick bönfalla Helen att inte vräka oss?

Den som bad om förskott på lönen för att få dig släppt?

- Har du ett jobb? - Hur skulle jag annars ha fått ut dig?

Jag ska jobba på en Kirklandfest för att tjäna mer.

- Du måste fokusera på skolan. - Skolan. Ja.

- Seriöst. När pappa kommer... - Han kommer inte tillbaka.

Det vet du inte.

Det har gått ett år, Kit.

Ingen kontakt, ingenting.

Vi är ensamma.

Ingen kommer för att rädda oss.

Hör du det?

Lägg av. Det räcker.

Är du säker på att du tog rätt kavaj på kemtvätten? Den känns tajt.

Jag är rätt så säker.

Ingen kavaj?

Va?

Är det inte bra? Jag stoppade in den.

- Varför tog du inte den här? - Sluta tramsa.

- När hade du på den senast? - Aldrig.

Den tillhörde min son, Lincoln.

- Är du säker? - Nej. Men...

Linc?

Han skulle ha gillat det. Ta den.

Varför står Reid Collins utanför?

- Han hämtar mig till en fest. Hur så? - Ni gjorde väl slut?

Jo, men han...

- Jag vet inte. Det är komplicerat. - Det verkar ganska enkelt.

Det är det tyvärr inte.

Du har tänkt ut allt, va?

Du tänker puta med läpparna,

hålla fast i kvartsbackens arm och ta dig iväg härifrån.

- Åka ut och se världen. - Jag vill ta mig ut genom dörren först.

Rom och cola?

De stora förändringarna höll alltså i tio timmar?

Var inte elak.

Men ja, jag kommer att sticka härifrån så fort jag kan.

Det går fort att komma längre än dig.

Nu lyssnar du på mig.

- Din pappa... - Herregud!

Jag orkar inte höra "din pappa" en enda gång till.

- Seriöst. - Han är inget helgon.

Jag behöver inget helgon! Bara nån som är nykter efter 14.30.

Om du gör som han vill, blir det likadant för dig som för mig.

Han kommer att låsa fast dig här.

Vänta bara.

Och jag har en idé.

I stället för att försöka fixa mitt liv kan du väl fixa ditt eget?

RÖSTMEDDELANDE

Quinn, det är Katherine Bullock. Jag är ny dirigent för New York Phil.

Jag söker en pianist till nästa säsong och ditt namn toppar listan.

Jag kommer att passera Texas och vill övertala dig att provspela.

Vilken uppslutning.

Sam Kirkland gillar att slå på stort när det är valår.

Det ger oss andra nåt att sträva efter.

- Ja. - Ja.

Vad vill du ha?

- Jag kan ta vitt vin. - Okej.

- Vatten till dig. - Det är bra, tack.

- Sluta. - Jag sa inget.

Jag hör att du tänker.

Okej.

Var ärlig. Hur hemsk var jag i går kväll?

- Du var okej. - Jag var inte okej.

Det var ingen fara. Det var lugnt.

Ska vi gå en vända?

Du kan tala om för mig vilken enorm skithög jag är.

Äntligen frågar du.

- Vem fan släppte in dig? - Jag klättrade över stängslet.

- Hur är det? - Jag är hungrig.

- När äter vi? - Snart.

Jag vill presentera dig för Adam Allen, chef på Austin Water.

Ja.

- Kom, vi tar ett glas. - Okej.

Kan du hålla ett öga på Cap åt mig?

Jag ska gå ett varv och se om det är nån som strör ut pengar.

Jag fixar det.

Lycka till.

- Jag fattar inte att jag körde Hootie. - Ja.

Det är alltid imponerande.

- Det är inom mitt omfång, va? - Ja.

Vad mer? Snälla, säg att det inte var Shania.

Nej. Ingen Shania.

Jag körde hem dig och bäddade ner dig.

Ja...

- Tack. - Ja.

- Okej. - Du...

Förlåt för igår kväll och häromkvällen på sjukhuset.

- Det här behövs inte. - Jag är skyldig dig en ursäkt.

Du är inte skyldig mig nåt.

Ha så kul på festen.

Vilken sorts Texasbo serverar champagne och kaviar?

Den sorten som stack till DC.

Davis Collins.

- Och du är? - Yancy Grey.

Yancy. Trevligt att träffas.

Är han med dig?

Ja.

- Hejsan. - Tack.

Har ni det bra?

Lincoln höll ett grymt marskalktal

och började räkna upp alla kvinnor jag hade legat med.

Sen höll han på att slå omkull ljusstakarna och bränna ner stället.

Ja, min grabb älskade whisky.

Det var så jag visste att det var hans kostym. Brännmärket på ärmen.

- Han verkar ha varit kul. - Linc?

Ja, han var den bästa.

Jösses, vilken charmör han var. Han kunde sälja sågspån till ett sågverk.

Vet du vad han sa till sin mamma om det där brännmärket?

- Att han tände ljus i kyrkan. - Lägg av.

- Trodde hon på det? - Fullt ut.

Skål för Linc.

- För Linc. - För Linc.

Vet ni vad...

Jag ska leta upp lite riktig mat.

Du har minsann högt uppsatta vänner.

- Det var värst vad du var nyfiken. - Det är sån jag är, antar jag.

Snygga boots.

Det där stället har haft sina motgångar.

Det Quinn försöker göra är helt enkelt fantastiskt.

- Du måste se det, det är otroligt. - Där är du ju.

Jag vill presentera dig för någon.

Hej, Quinn. Det här är Adam Allen.

- Hej, Quinn. Trevligt att träffas. - Trevligt.

Jag vill gärna prata med dig.

Det är det. Austin Water ger dig pengar att investera i Gracie's

så att du kan fokusera på det du gör bäst, att driva det.

Visst låter det bra?

Jag vet bara att Adam inte är nån skurk.

De hjälper stan och du hjälper dig själv. Alla vinner på det.

- Vad är haken? - Ingen hake.

- Inga förpliktelser. - Ingen offentlig åsikt om pipelinen?

- Ni vill inte stå på lagfarten? - Nix.

Det låter som ett bra drag, hjärtat.

Överenskommet.

Då så. Grattis.

Jag måste säga

att det är fint att vara hemma. Gud välsigne den mäktiga delstaten Texas.

Ransom har alltid varit en stad med oförvitlig moral

och gudfruktiga invånare som tar hand om varandra.

Vår egen Reid Collins räddade livet på tre av sina vänner förra veckan,

i spökhuset. Vad säger ni om det?

- Bra jobbat. - Bra, Reid!

Just det.

Det finns en tid för ödmjukhet. Den tiden är inte nu.

- Pappa... - Tjafsa inte.

Le bara.

Det här är vad vi behöver nu.

Jag ska sluta babbla,

men jag kommer att prata med er om kampanjbidrag.

Jag hoppas att ni har god aptit och tjocka checkhäften. Tack.

- Är ni ihop igen? - Kan vi låta bli det här?

- Är det därför du undviker mig? - Lägg av.

Vadå?

Jag fattar inte.

Vi hade nåt fint. Vi skulle dra från Ransom tillsammans.

Är det inte det du vill?

Jag vet inte vad jag vill.

Jag vet vad jag vill.

Jag vill ha dig.

Jag trodde att du kände likadant.

Lucas, jag kan inte.

- Varför inte? - Jag måste gå. Förlåt.

Lauren!

Hördu. Jag måste prata med dig.

- Vad har hänt? - Det är min pappa.

Det är faktiskt lustigt.

Jag fortsätter ljuga om spökhuset för att imponera på honom.

Sättet han ser på mig när alla pratar om det...

Jag har inte sett honom så lycklig sen...

Sen Randall.

Vet du vad? Vi sticker härifrån, okej?

Vi köper glass och äter våra känslor.

- Låter det bra? - Okej.

Kom.

Okej.

Hej, allesamman.

Först vill jag tacka för ert varma välkomnande.

Det gläder mig att meddela att Austin Water

kommer att investera i ett av Ransoms företag,

Gracie's Dance Hall.

Vi hoppas att det blir fler när vi ger tillbaka till er stad.

Skål.

Skål.

Det är ett misstag.

- Ursäkta? - Du begår ett misstag.

Ni kommer att döda stan. Strunt i ranchägarna och marken.

Hördu.

Nej. Det är antagligen bäst att bara tänka på sig själv, eller hur?

- Det är smartast. - Det är tråkigt att du ser det så.

Det är inte så jag ser det. Det är så det är.

Jag vet att du tror att världen kretsar kring dig, men det gör den inte.

- Jag vill gå nu. - Ja, ma'am.

Det där gick fort utför, inte sant?

- Vad är det med honom, egentligen? - Staten är inte så pjåkig.

Jag förstår honom faktiskt.

Han förlorade sin son och sin fru.

Han försöker bara att förstå.

- Har du förstått? - Va?

Det finns inget att förstå. Linc, han...

Han gjorde sina två vändor i landets tjänst. Han gjorde sitt.

Han kom hem i en jävla låda.

- När dog din fru? - Ruth?

Hon är inte död, din dummer. Hon bor där borta på Crossroads.

Demens.

Jag brukade hälsa på och läsa för henne, men hon blev bara ledsen.

Till slut kändes det meningslöst.

Min fina Ruthie.

Hon finns inte kvar längre.

Inte på riktigt.

Är du okej?

Ja.

Jag kanske går över gränsen nu, men...

Jag är stolt över att du stod på dig.

Staten lider fortfarande, men...

...du förlorade också folk.

Jag är hemma!

NÄR DU LÄSER DET HÄR ÄR JAG BORTA.

Hon har stuckit.

- Det är mitt fel. - Det är inte ditt fel. Det ordnar sig.

Det löser sig.

Du stod visst för underhållningen i går?

Du känner mig. Jag vill glädja alla.

Jag har tänkt på vad mekanikern sa.

- Och? - Jag ringde några samtal.

Jag känner nån som känner nån på en verkstad i Bandera.

De plockade isär en blå F-serie för ett år sen.

Var finns de?

Du kan inte bara knalla in och börja ställa frågor.

Det är inga killar man tjafsar med.

Det är inte jag heller. Messa adressen till mig.

- Hej. Ursäkta. - Hej.

- Jag letar efter Ruth Fuller. - Jag ska visa var hon är.

Här är hon.

- Ruth? - Hej.

- Känner jag inte dig? - Nej, ma'am.

Det gör du inte.

Jag är din sonson.

Lincolns son.

Undertexter: Lisbeth Pekkari