Original subtitles

- Det �r arkitekt Berggren. - Varf�r g�r inte kommunen n�t?

- Jag struntar i hans pengar. - Hans dotter, d�?

- Kom. - Hjalmar sitter rakt under oss.

Bra. D� g�r vi och pratar med honom. Vi ber�ttar allt.

- L�gger korten p� bordet. - Det kommer aldrig att ske.

Jag har f�tt brev fr�n Morten. Fartyget ska till Fredrikshamn.

Morten har g�mt sig i ett �r p� grund av det du sa till polisen.

Jag ville h�ra om det kanske en dag kunde bli vi tv�?

Du pratar med polisen om jag s�ger ja till Ditmar?

Ja, du best�mmer f�rst�s sj�lv.

Hej. Det ska in h�r. Ni kan g� den h�r v�gen.

- Jenny? - Hej, Edith.

- Vad vill du? - Jag ska hj�lpa till i dag.

V�nta h�r, Jenny.

Hotell Utsikten har skickat Jenny.

- Ska vi �ta h�r? - Lunchen serveras utomhus idag.

- Om man inte vill �ta utomhus, d�? - D� serveras den i salongen.

- H�rligt med lite information. - Det blir sp�nnande ikv�ll.

Ett av de stora �gonblicken i varje kvinnas liv.

Det kan du inte uttala dig om, eftersom du aldrig upplevt det.

�r det inte Jenny? �r ni tillbaka?

Ja, bara i dag till f�rlovningen. Jag arbetar p� Hotell Utsikten nu.

Serverar man ocks� lunch i salongen d�r borta? Kom.

Vi h�mtar fru Andersen.

De h�r �r fina. Dem ska vi ha i k�llaren.

- Jenny �r d�r inne. - Det var bra.

- Fru Andersen, det �r Jenny. - Ja. Henne har jag bett om att f�.

- Hon har gift sig med Mads. - Marthas pojkv�n.

- Det hade jag inte t�nkt p�. - De tv� f�r inte tr�ffas.

- Har varorna kommit? - Ja, just nu.

H�r �r bordsplaceringen. Vera och jag har korten klara.

- Bra. - Kom ostronen?

- Ja. De bars ner i k�llaren. - Och de s�g fina ut?

- Ja. Det �r ju f�rsta klassens. - Champagnen ska ocks� ner i k�llaren.

- Bordsplaceringen? - Den fick hon.

- Ditmars f�r�ldrar? - De f�r samma rum som sist.

Det �r telefon. Det �r en direkt�r Skaarup.

- Han har nog �kt vilse. - Tror du?

- Vet ni vem som v�ntar d�r ute? - Ja. Jenny.

- Fru Andersen gl�mde det med Mads. - Det kan vi inte �ndra nu.

Martha, vi f�r ju hj�lp fr�n Hotell Utsikten.

- Och det blir allts� Jenny. - Jenny?

Ni �r inte de b�sta v�nner, men jag hoppas ni kan samarbeta i dag.

- Tror du inte ni kan det? - Jo... Jo.

Det �r jag riktigt glad f�r, Martha.

N�, d�r �r Jenny. V�lkommen. H�rligt att du kunde komma.

- �r du h�r? - Varf�r skulle jag inte vara h�r?

- De andra flickorna k�nner du ju. - Inte mig. Jag heter Fie.

Fie har varit h�r i vinter. F�ljer du med Jenny upp s� hon kan byta om?

- Jag hittar sj�lv. - Ja, sj�lvklart g�r du det.

- Nej, allts�! Far! Du ska knacka p�. - Ellas far ringde nyss.

De hade hamnat i �lb�k. Han hade fr�gat en bonde om v�gen.

- N�r kommer de? - De kommer s�kert snart.

Men Ella f�ljer inte med. De hade tagit fel p� datumen.

- Hon �r kvar i Schweiz. - Det �r inte sant!

- Det �r f�rargligt. - Jag hade sett fram emot det.

- Men hennes f�r�ldrar kommer ju. - Det �r ju era v�nner.

Alla g�ster �r det. Jag hade bara bjudit min b�sta v�n.

- Hittade du en? - Ja. I l�dan uppe p� vinden.

- Det �r v�l ingen kriminalroman? - Det hoppas jag.

- Jag byter faktiskt om. - Ska du ner och bada?

- Ska du dit med Ditmar? - Vill du f�lja med?

Vill du inte vara ensam med honom? Ni ska ju f�rlova er.

Vill du med eller inte?

- Jag h�rde att far sk�llde ut honom. - Vem? Ditmar? Varf�r?

Far var arg att det inte h�nt n�t med semesterhusen.

Och att han skulle sk�ta sitt jobb som direkt�r.

- Ja. - Far tycker nog mer om honom nu.

Tror du det �r d�rf�r han f�rlovar sig med mig?

Det sa jag inte.

- Vad s�ger du d�? - Inget.

D� tycker jag att du ska h�lla mun!

D� �r det den stora dagen.

Fr�ken Malling och tvillingarna �r p� en heldagstur.

S� de kommer inte att st�ra ikv�ll. Men min man kommer.

Han har annars v�ldigt stressigt med nya filialen i Aalborg.

"Amandas f�rlovning vill jag inte missa," sa han.

Ja. Det vore v�l inte det samma utan honom?

N�r Otto och jag f�rlovade oss var vi p� segelklubben.

Hans far och farfar var ju hedersmedlemmar d�r.

Det hade varit mulet hela dan men d� pl�tsligt kom solen.

Otto sa i sitt fina tal att jag var solen i hans liv.

Det var s� r�rande.

Nu ska du vara den lilla solstr�len i greve Ditmars liv.

- Fr�ken, har ni h�rt n�t fr�n Morten? - Nej. Inte �n.

- Men ni har skrivit till honom? - Han f�r brevet n�r han stiger iland.

Skrev ni att min far vill prata med honom?

�r han inte framme �n? Jag hoppas han f�tt ert brev.

Notan, tack.

F�r man sl� sig ner?

Vars�god. Jag �r p� v�g ut.

- Vet ni vem jag �r? - Nej.

Ernst Bremer.

Jag har h�rt talas om er.

Nej tack.

Det h�r kan man i Danmark.

Synd att det �r s� sv�rt att f� snaps i Norge och Sverige.

Men det hj�lper ni till med.

Vad har ni mer h�rt?

Ni h�mtar spriten i Tyskland och smugglar den vidare h�rifr�n.

Jas�, har ni h�rt det? Jag har h�rt saker om er ocks�.

Ni har legat ute p� l�ngturer senaste �ret.

Er kapten pratar gott om er.

Ska ni inte komma och arbeta f�r mig? Ni skulle passa hos mig.

Varf�r tror ni det?

F�r att ni kan tacka nej till en snaps.

Jag vill inte ha polisen i h�larna.

S� har ni v�l levt det senaste �ret? Det var visst n�n som dog.

Och en rik grosshandlare fr�n K�penhamn ville s�tta dit er f�r det.

Det var ett missf�rst�nd.

Ett missf�rst�nd? S� klart.

Jag m�ste iv�g.

Ni har en s�kert en liten f�stm� d�r hemma.

V�ldigt trevligt att talas vid.

- Vi f�r h�mta gr�nsakerna, Fie. - Jag t�nkte precis p� det.

Vad fin du �r, Jenny. Ikv�ll blir det festmiddag.

Vi inleder med en soppa. Jag kan inte uttala det. Den �r visst fransk.

Sen �r det ostron. Vi serverar sex p� varje tallrik.

Sen �r det vaktlar med brynt potatis, lingonkompott och bleksellerisallad.

- Vad �r det? - Ja, det �r urholkade tomater.

De �r upp och ner, s� de liknar svampar p� en botten av gurka.

- Kan du f�rest�lla dig det? - Det tror jag.

Till dessert �r det vingel� och s� �r det krokan till kaffet.

Fru Madsen har gjort menyn. Herr Madsen vill ha champagne till.

- �r du f�rdig med mj�lbollarna? - De �r n�stan klara.

- Du och Jenny lagar till vaktlarna. - Det klarar jag sj�lv.

- D� skalar du sm�potatisen. - Ja.

- Det kommer att sluta illa. - Det vet vi inte.

- Det �r synd om Martha. - Stackars Jenny.

Gift med fjanten Mads. Hon har inte ens f�tt en ring.

- �r det lunch nu? - Den serveras i salongen i dag.

- Ska ni inte sl� er ner? - Vi ska till Hj�rring.

- Vill ni inte ha en? - Jo tack.

- �r ni inte med p� middagen? - Jo, den vill vi inte missa.

- Inte missa? - Chefens dotter ska f�rlova sig.

- En sorgens dag! - Gl�m henne.

Kontorschefen!

- Ska ni ut och m�la? - Ja.

On�dig fr�ga. Ska er hustru med?

- Hon kommer senare. - Kan jag l�na henne lite?

- L�na henne? - Det l�t helt fel.

Jag beh�ver n�n som hj�lper mig att v�lja vad jag ska underh�lla med.

Vid middagen. Madsen har fr�gat, och det var sv�rt att s�ga nej.

En sk�despelares lott i livet. Men er hustru har ju en s� s�ker smak.

- Det �r b�st att fr�ga henne sj�lv. - Jag ville bara ha er till�telse.

Jag vill inte ta mig friheter. Tack, kontorschefen.

Hall�?

�r det du?

- Vem trodde du? - Din far, men han har ju flyttat.

- Fick du mitt brev? - Ja.

Du hade r�tt. Herr Madsen gick med p� att det var ett missf�rst�nd.

- Ja, det skrev du. - N� ja.

- N�r flyttade min far? - Det �r ett tag sedan.

- N�r min mor dog? - Innan det.

Innan? Trots att hon var sjuk?

Fru Andersen passade henne. Den sista tiden bodde hon uppe hos oss.

Hon ligger s� fint p� kyrkog�rden, vid sidan av din bror.

Kom. Det �r n�got jag vill visa dig.

S� fin har den aldrig varit f�rr. Vem sk�ter om den?

- Det g�r jag. - G�r du?

- Du verkar f�rv�nad. - Kan du s�nt h�r?

Varf�r skulle jag inte kunna det?

S�tt ner mig!

- �r jag oemotst�ndlig? - Mm...

- Ditmar! - Ja, sj�lvklart. Det vet du ju.

Kyss mig.

- Amanda, det kan komma n�n. - �n sen?

Det skulle jag inte gilla.

Vet du var jag tycker vi ska bo? Vid sj�arna i K�penhamn.

- Det kunde vara kul. - Ja, eller hur?

Men vi har ju huset i Charlottenlund.

- Vilket hus? - Det som dina f�r�ldrar vill ge oss.

Har jag inte ber�ttat det?

- Nej, det har du inte. - Det trodde jag.

Och p� Frijsenholm bor vi ihop med dina f�r�ldrar.

I K�penhamn ska vi inte bo granne med mina f�r�ldrar.

Din far vill ge oss huset. Sv�rt att s�ga nej.

Ditmar, du f�r l�ra dig att visa att det �r du som best�mmer.

- Vad �r det nu? - Nu ska vi ut och bada. Nu.

- Fick du lov att l�na mig? - Ja. Jag fr�gade sn�llt.

Helene, jag beh�ver hj�lp.

Jag har beg�tt det stora felet att sk�mma bort min publik.

Jag kan ju inte bara resa mig upp och h�lla ett tal som alla andra.

Jag m�ste hela tiden �vertr�ffa deras f�rv�ntningar.

Jag skulle beh�va att du lyssnade.

- L�t mig h�ra. - Inte h�r. Kom.

- Om det �r ett f�rs�k att... - Inte alls. Det har vi pratat om.

- Jag har f�rst�tt din syn p� saken. - Tack.

Det som h�nde i vintras, n�r jag stod d�r ute och fr�s och v�ntade p�

att din man skulle l�mna ert hus och g� ner till Hellerup Station

och du tog emot mig med en v�rme och en l�ngtan...

- Allt det har vi lagt bakom oss. - Jag �r glad att vi �r eniga.

Det �r vi. Jag f�rst�r kanske inte helt

hur ni kvinnor bara kan sl� p� och st�nga av, men det kan ni.

Ja, det kan vi. L�t mig h�ra nu, annars g�r jag.

Det �r ett litet nummer fr�n min romantiska repertoar.

Det brukar v�cka begeistring n�r jag turnerar i provinsen.

Det �r Christian Winther. Och...

Nej, allts�... Bara jag s�ger hans namn s� t�nker jag p� v�r vinter.

- Sluta, Edward! - Visst. Urs�kta mig.

�h, hon �r rar Hon �r blid

Hon �r smal om sitt liv

Hon �r smidig och foglig hon �r l�ng, hon �r slank

Hennes kind �r s� len

och som rosens...

- Den �r riktigt fin. Ta den. - Det �r tv� verser kvar.

Den blir Amanda riktigt glad f�r. Du gjorde det v�ldigt bra.

- Det �r samma rum ni hade senast. - Vi �vernattade v�l aldrig?

Nej, och jag minns alltf�r tydligt varf�r.

- Ska jag inte packa upp? - Nej, tack.

Talade du med grosshandlaren om den d�r saken?

Ja, det �r ordnat. Han tittar upp lite senare.

Kunde man f� veta n�r "senare" �r?

Han tar emot de andra g�sterna. Det ska jag ocks� g�ra.

G�r du det, min son.

- Vill far och mor med? - Nej tack!

Bara f�r att jag sa att aldrig skulle s�tta min fot h�r igen

s� h�lls f�rlovningen h�r.

Nej, det �r f�r att Ditmar och fr�ken Madsen tr�ffades h�r.

Fr�ken Madsen! Att v�r son ska f�rlova sig med en fr�ken Madsen!

Hon �r rar. Och om grosshandlaren kan hj�lpa oss...

T�nk att vi ska vara beroende av en tarvlig grosshandlare.

- Har du det f�r varmt? - Jag f�redrar att ha det varmt!

Mor, Ditmar ber�ttade om ett hus i Charlottenlund.

Har du h�lsat p� Ditmars f�r�ldrar?

Mor! Varf�r har ni bara talat med Ditmar om huset?

Det skulle vara en �verraskning, och det �r ett s� fint hus.

Det tycker Ditmar ocks�.

- N�r s�g han det? - N�r vi var i Italien.

Tittade han p� ett hus d�r vi skulle bo, en m�nad innan han friade?

Ditmar har l�nge hoppats p� ett ja. Men du beh�vde �verv�ga det.

God dag. Grattis p� den stora dagen.

- Varf�r �r inte jag den lycklige? - Fr�ga hennes far.

Jag hoppas ni har goda nyheter fr�n Hj�rring.

- Det tror jag. - Er tro intresserar mig inte.

Mina v�nner undrar hur det g�r med semesterhusen.

Jag �r tr�tt p� f�rklara att Naturskyddsf�reningen

vill ha omr�det fredat.

Men de kan inte sj�lva starta ett frednings�rende.

- Varf�r har allt stannat upp d�? - F�r syns skull.

Nu �r v�ntan slut. Vi saknar bara landsh�vdingens godk�nnande.

Och hur l�nge dr�jer det? Vi vill ig�ng, Berggren.

Jag h�ller med fullst�ndigt.

Ordna ett m�te med landsh�vdingen. Eller �nnu b�ttre...

- Bjud hit honom. - Bra id�.

Ja, som ni borde ha f�tt.

- Det �r goda nyheter. - Ja. Tack f�r l�net av bilen.

- Vi vill se ert reklamf�rslag. - N�r ni har tid.

- Inte idag. - Nej. Det f�rst�r jag.

Jag tyckte inte riktigt att du fr�gade chefen om hans dotter.

- Morten har kommit. - Har han?

- Han �r d�r borta. - Det var h�rligt att h�ra.

Han vill v�nta till i morgon med att prata med herr Madsen.

- Det g�r han r�tt i. - Ska jag ber�tta f�r fr�ken Madsen?

- Jo, men kan det inte v�nta? - Ja.

- Jag g�r upp och byter om. - Ja, g�r du det.

Fru Andersen, jag tror ni m�ste komma.

- Jag fr�gade bara var vispen var. - Den �r d�r den alltid har varit.

- Men, flickor! - Jag hinner inte f�rklara allt.

- Jag �r j�ktad. - Det �r jag ocks�.

- Vars�god. - Tack.

Det ser bra ut, Martha. Och de �r riktigt fina, Jenny.

- Du har inte f�rlorat ditt handlag. - Tack, fru Andersen.

- Hur g�r det med dukningen? - Vi �r ig�ng.

- Jag ska bara upp med den h�r. - D� g�r det ju bra f�r alla.

N�r har herr Madsen t�nkt bev�rdiga oss med en visit?

Han visar just nu byggtomten f�r de andra g�sterna.

- D�r ser man. - Tack, fr�ken.

- Det var det fr�ckaste. - Han har andra g�ster.

Vi �r Ditmars f�r�ldrar. Och han kommer inte ens och h�lsar p�.

Vars�god. Vill du ha en kaka? Den ser god ut.

- Jag ska sy i en knapp i kl�nningen. - Jag kom p� en annan.

Jag tror den �r b�ttre. S�tt dig ner. Det �r sv�rt n�r publiken st�r.

- Det k�nns som de ska g�. - Det ska jag ocks�.

Det �r ett litet stycke av Emil Aarestrup.

Och det heter "Till en v�ninna".

Det �r en trolldom p� dina l�ppar

det �r en avgrund i din blick

det �r i ljudet av din st�mma...

- Urs�kta! - Hade jag inte l�st?

Tydligen inte. Jag v�ntar tills ni �r klar.

Ta god tid p� er. Ni beh�ver inte anstr�nga er f�r att bli vacker.

F�r det �r ni redan, om jag f�r vara �rlig.

En av de vackraste flickor jag sett. Nu �r det b�st att jag g�r.

Urs�kta, fr�ken.

- Sa jag urs�kta? - Det tror jag.

S� det �r m�jligt att f� betj�ning!

Min syster best�llde kaffe f�r en timme sen.

F�rl�t, fru Fjelds�. Vi fick ingen best�llning.

- Varf�r �r bridgebordet flyttat? - Det �r m�nga g�ster ikv�ll.

- Hur ska vi d� kunna spela? - Vi kan flytta det till matsalen.

Allts� lunch i salongen och bridge i matsalen?

Andarna kommer bara fram n�r de �r helt trygga.

De m�ste k�nna k�rlek i rummet. K�nner de vrede s� g�r de igen.

- Hur kallar man p� dem? - Man koncentrerar sig.

Kan vi se om vi kan prata med herr Andersen?

- Vill du fr�ga honom n�got? - Det �r n�got jag vill ber�tta.

Ge mig din hand.

Blunda.

Herr Andersen, om ni �r h�r s� ge er till k�nna.

Lydia! Vad h�ller du p� med?

Vi f�rs�ker komma i kontakt med herr Andersen.

- Du skr�mmer livet ur barnet. - Jag fr�gade sj�lv.

Vera, vill du vara v�nlig och g� till ditt rum?

P� grund av ditt trams har jag v�ntat �ver en timme p� mitt kaffe!

Trodde du herr Andersen skulle servera det?

Om ni fortfarande vill ha kaffe s� �r det h�r, fru Fjelds�.

Tack. Det var sn�llt av er, fr�ken.

- Titta, Olga. Tre sorters kakor. - Ja...

- B�rjar ni bli klar? - Ja. �r det n�got nytt om Morten?

- Han kom f�r ett par timmar sedan. - �r han h�r?

Hemma hos sig. Vi v�ntar till i morgon.

Nej. Absolut inte. Jag pratar med min far.

- Inte idag. - H�r bara hans f�rklaring.

- Den f�r jag h�ra i morgon. - Det tar fem minuter.

Vi har g�ster �nd� fr�n K�penhamn som bara vill tr�ffa dig.

Morten har varit efterlyst i ett �r p� grund av din f�rklaring.

- Sluta nu. - Nej!

Du kunde ha ringt polisen f�rra veckan.

Men du ville prata med honom f�rst. Och nu �r han h�r.

Om du inte pratar med honom idag kommer jag inte ner till middagen.

V�nnen! Sluta nu...

Det �r sista g�ngen. Det lovar jag.

Vill du inte s�tta dig, sn�lla Helene?

Gud, vad du �r vacker. Det �r s� man f�r t�rar i �gonen.

- Edward! - Ja. Urs�kta.

Din kind, r�d som en �ppelblomma

luta den mot mig och kyss min mun

Dina l�ppar doftar s� s�tt

men den vackraste k�rleken gl�dde

fr�n �gonens m�rkblanka grund

H�ll din arm om min hals

och din barm mot mitt hj�rta

s� jag h�r din l�ngsamma suck

D� fryser jag inte mer

d� sk�lver jag av salighet

Ja...

Det �r Sophus Clausen.

- Vad s�ger du? - Fan!

Jag har inte tid f�r det h�r.

- S�ta lilla �lskade... - Kom. Skynda dig!

Ja.

Helene?

- N�, s� ni hann, Frigh? - Ja. N�r serveras middagen?

- 18.30, tror jag. Ni ser tr�tt ut. - Tack s� mycket.

- F�rsvann inspirationen? - Motivet. Det klarnade upp.

Ni f�r g�ra som Edvard Munch. "Jag m�lar vad jag s�g."

- Ni f�r anv�nda minnet. - S� duktig �r jag inte.

- Det �r min f�rsta m�lning. - �r det sant?

Den beh�ver ni inte sk�ra av er �rat f�r att s�lja. Van Gogh.

Hur kunde han d� ha p� sig glas�gonen?

Jag tror inte att van Gogh anv�nde glas�gon.

Ni har r�tt. Hans solrosor �r ocks� lite suddiga.

- Hjalmar? - �r ni f�rdiga?

- Med det du skulle hj�lpa Weyse med. - Vi �r precis klara.

Jenny sa: "Flytta dig, din slyna!" D� sa Martha: "Kallar du mig slyna?"

"Ja, det g�r jag." D� sa Martha: "Det �r du som �r en slyna."

- Stoppade du dem inte? - Jo. Jag sa:

- "S� d�r f�r ni inte prata." - S� de slutade?

Ja. De m�rkte att jag var riktigt arg.

Du st�r i v�gen!

- Jag f�r inte plats! - Jag har ocks� r�tt att vara h�r.

Du har inte r�tt att st� i v�gen!

- Vad h�nde? - Det var Jenny.

- Du flyttar dig inte. - Fru Andersen kommer snart.

- Jag g�r det inte. - Edith, h�mtar du en hink?

Morten?

- Det h�r ordnar vi. - Tack. - Kom.

- �r inte han efterlyst? - Det var ett missf�rst�nd.

Det var jobbigt f�r Fie. T�nk att inte f� tr�ffa Mads p� ett �r.

- Det vore v�l v�rre f�r Martha. - Varf�r? Jag vill inte tr�ffa honom.

- Varf�r gifte ni er d�? - Det d�r �r inte roligt, Jenny.

- Du �r ju gift med Mads. - Jag �r inte gift med Mads.

- �r du inte? - Vem har f�tt er att tro det?

- Det har Mads. - Han sa att han var gift med dig.

- Det �r han inte. - �r ingen av er gift med Mads?

- D� kan ni bli goda v�nner. - Och hj�lpa till med att torka upp!

- Morten... - Fie sa att jag kunde v�nta h�r.

Sj�lvklart kan du det, Morten. Sl� dig ner.

- S� det blir idag �nd�? - Tydligen.

H�rligt att du �r tillbaka. Vi har saknat dig.

- Vill du ha n�got? - Nej tack.

- Tack f�r att du tog hand om min mor. - Det �r inget att tacka f�r.

- Beklagar att jag inte var d�r. - Jo, men hon visste varf�r.

- �r han redo? - Inte riktigt.

Du ska f� kaffe och lite br�d. Eller hur, Fie?

Nu �r grosshandlare Madsen redo.

- Skicka in honom. - Det blir inne hos honom, far.

V�lkommen. Urs�kta v�ntetiden. Jag hoppas inte det varit till besv�r.

- Nej, nej, nej. Inte alls. - Glimrande. Vill ni sl� er ner?

- Cigarr? - Nej tack.

Ditmar har l�tit mig f� inblick i godsets r�kenskaper.

Snygg historia ni hamnat i.

Avstyckningslagen fr�n 1919 var inte min uppfinning.

Nej, men ni har haft tio �r p� er att betala er skuld till staten.

Men 25% av v�rdet �r mycket att betala p� en g�ng.

M�nga gods har drabbats h�rt. Gammel Estrup s�lde allt bohag.

Vi har ett glimrande avtal med v�r bank, men ni hade v�l ett f�rslag.

Jag har sett p� bankens erbjudande. Om ni ska betala de r�ntorna

bor ni inte kvar p� Frijsenholm l�nge till. Vill ni flytta?

- Nej, bevare mig v�l. - Nej, jag t�nkte v�l det.

Jag har n�gra papper h�r. Ni kommer nog att finna det mer gynnsamt

�n det banken har att erbjuda.

Om vi inte skulle kunna hj�lpa varann, n�r vi ska bli sl�kt...

"Ska er man inte ha semester?" Det var fr�ken Vetterstr�m.

"Det har han inte tid med. Vet ni inte hur kurserna stiger i Amerika?"

Det hade hon inte h�rt talas om. Jag ber�ttade

hur viktigt det �r att utvidga nu.

B�de hon och fru Fjelds� var riktigt imponerade av dig, Otto.

S� d�r.

- Jag har k�pt en b�t, Alice. - En b�t?

- Vad menar du? - En segelb�t. I Aalborg.

- Varf�r har du det? - Jag fick lust att segla igen...

- Som n�r vi f�rst tr�ffades? - Ja.

- Jag tycker inte om att segla. - D� f�r jag segla sj�lv.

Jag beh�ver t�nka �ver de val jag gjort h�r i livet.

- Det d�r tycker jag inte om. - Det handlar inte om dig.

- Jag talar om mitt arbete. - Ditt arbete?

Din farfar startade fabriken. Din far tog �ver, och nu �r det du...

- Du har inte valt n�got. - Nej. Precis.

Alla de andra har skickat efter frackar hemifr�n.

Och man f�r veta det f�rst efter�t.

Men du �r vacker ikv�ll. Du har f�tt lite f�rg p� kinderna.

Hon �r smidig och foglig

hon �r l�ng, hon �r slank

- Det var v�ldigt gener�st. - Gener�st!

Vet du vad vi har f�tt betala? Han har pantsatt hela bohaget.

Marstrands portr�tt av mina farf�r�ldrar �r hans nu.

- M�ste du ge honom dem? - P� fars tid hade han f�tt sp�.

Vi �r ju inte i din fars tid.

Nu f�rst�r jag det jag h�rt om Erna. Mads r�nner runt hos henne.

Att hon faller f�r hans billiga tricks.

Det �r typiskt Erna. Hon �r s� naiv.

�r han d�r uppe nu?

Det �r viktigt f�r min dotter att vi tv� samtalar idag.

�ven om vi har fullt upp. Hon �r bekymrad f�r er skull.

Det ogillar jag. Ni har d�ligt inflytande p� henne.

Hon ska f�rlova sig idag och hon blir s� l�tt f�rvirrad.

S� om jag ska �ndra p� min f�rklaring f�r polisen

s� ska ni h�lla er borta h�rifr�n.

- Fr�n hotellet? - Nej, nej. Fr�n hela omr�det.

- Jag bor h�r. - Det g�r ni inte l�ngre.

Min dotter ska inte kunna tr�ffa er n�r vi �r h�r.

Jag var efterlyst i ett �r p� grund av era l�gner.

L�gner? Jag sa polisen exakt vad jag s�g.

Jag l�per en risk genom att �ndra min f�rklaring.

Jag vet ju inte vad som egentligen h�nde.

Det kan ju vara ni som d�dade Lindberg.

Morten, v�nta! Du kan inte bara g�.

- Jag vet inte om han ringer polisen. - T�nk �ver det till i morgon.

Han ska inte best�mma var jag ska bo.

- Han best�mmer �nd�. - Ska jag g� med p� villkoren?

- Nej. - F�lj med mig.

Det kan jag inte, Morten. Jag kan inte svika fru Andersen.

Jag har saknat dig s� mycket.

Jag kommer tillbaka.

- Kommer du? - Ja.

Det var ju perfekt.

Hj�rtligt v�lkomna, allesamman. Kom! Kom in.

Det var bra att ni hittade hit.

- Hur gick det med Morten? - Fint. Allt �r som det ska.

G� nu in och njut av din stora kv�ll, v�nnen.

Ni kan ni servera champagnen.

God morgon. Du �r tidigt uppe, Fie.

Jag har inte sovit. De sista gick alldeles nyss.

- �r du ensam h�r? - Ja. Otilia och Edith lade sig.

Fick fr�ken Madsen en bra fest?

Ja. Hon fick i alla fall upp greve Ditmar p� dansgolvet.

- Ber�ttade du f�r henne om Morten? - Nej. Det ville jag inte.

Ni har visst inte sovit s� mycket. H�ll musiken er vaken?

Nej. Nej, det var bara...

Jag hade bara hoppats att det kunde bli som f�rr med Morten.

Att han kunde falla till ro och stanna h�r.

Att du och han kanske...

Efter allt han g�tt igenom sen han var liten.

Han kom ju alltid hit n�r han blev bestraffad d�r hemma.

Jag tror han och hans far hade problem sen Morten kom till dem.

Men sov lite nu. Jag ska baka lite br�d.

Var Morten inte deras barn?

Ni sa att han hade haft det sv�rt �nda sen han kom till dem.

- Var Morten inte deras? - Nej, bara hans storebror.

Han som drunknade.

Fru Andersen, barnet ni fick och m�ste l�mna bort...

- Var det Morten? - Nej.

Var det d�rf�r ni kom hit och s�kte arbete p� hotellet?

Fie!

Var det d�rf�r ni gifte er med herr Andersen?

Visste han...?

- Vet Morten det? - Nej, det g�r han inte.

Inte fosterf�r�ldrarna heller. Det finns ingen anledning till det.

Har ni aldrig velat ber�tta f�r honom?

Det hade varit synd om mamman. Hon h�ll av Morten.

Men nu �r hon ju inte i livet.

�vers�ttning: Henrik Hedstr�m www.sdimedia.com