All language subtitles for Badehotellet.S02E02.DANiSH.720p.HDTV.x264-SKANK

- Det �r arkitekt Berggren.
- Varf�r g�r inte kommunen n�t?

- Jag struntar i hans pengar.
- Hans dotter, d�?

- Kom.
- Hjalmar sitter rakt under oss.

Bra. D� g�r vi och pratar med honom.
Vi ber�ttar allt.

- L�gger korten p� bordet.
- Det kommer aldrig att ske.

Jag har f�tt brev fr�n Morten.
Fartyget ska till Fredrikshamn.

Morten har g�mt sig i ett �r
p� grund av det du sa till polisen.

Jag ville h�ra om det kanske
en dag kunde bli vi tv�?

Du pratar med polisen
om jag s�ger ja till Ditmar?

Ja, du best�mmer f�rst�s sj�lv.

Hej. Det ska in h�r.
Ni kan g� den h�r v�gen.

- Jenny?
- Hej, Edith.

- Vad vill du?
- Jag ska hj�lpa till i dag.

V�nta h�r, Jenny.

Hotell Utsikten har skickat Jenny.

- Ska vi �ta h�r?
- Lunchen serveras utomhus idag.

- Om man inte vill �ta utomhus, d�?
- D� serveras den i salongen.

- H�rligt med lite information.
- Det blir sp�nnande ikv�ll.

Ett av de stora �gonblicken
i varje kvinnas liv.

Det kan du inte uttala dig om,
eftersom du aldrig upplevt det.

�r det inte Jenny? �r ni tillbaka?

Ja, bara i dag till f�rlovningen.
Jag arbetar p� Hotell Utsikten nu.

Serverar man ocks� lunch
i salongen d�r borta? Kom.

Vi h�mtar fru Andersen.

De h�r �r fina.
Dem ska vi ha i k�llaren.

- Jenny �r d�r inne.
- Det var bra.

- Fru Andersen, det �r Jenny.
- Ja. Henne har jag bett om att f�.

- Hon har gift sig med Mads.
- Marthas pojkv�n.

- Det hade jag inte t�nkt p�.
- De tv� f�r inte tr�ffas.

- Har varorna kommit?
- Ja, just nu.

H�r �r bordsplaceringen.
Vera och jag har korten klara.

- Bra.
- Kom ostronen?

- Ja. De bars ner i k�llaren.
- Och de s�g fina ut?

- Ja. Det �r ju f�rsta klassens.
- Champagnen ska ocks� ner i k�llaren.

- Bordsplaceringen?
- Den fick hon.

- Ditmars f�r�ldrar?
- De f�r samma rum som sist.

Det �r telefon.
Det �r en direkt�r Skaarup.

- Han har nog �kt vilse.
- Tror du?

- Vet ni vem som v�ntar d�r ute?
- Ja. Jenny.

- Fru Andersen gl�mde det med Mads.
- Det kan vi inte �ndra nu.

Martha, vi f�r ju hj�lp
fr�n Hotell Utsikten.

- Och det blir allts� Jenny.
- Jenny?

Ni �r inte de b�sta v�nner, men jag
hoppas ni kan samarbeta i dag.

- Tror du inte ni kan det?
- Jo... Jo.

Det �r jag riktigt glad f�r, Martha.

N�, d�r �r Jenny. V�lkommen.
H�rligt att du kunde komma.

- �r du h�r?
- Varf�r skulle jag inte vara h�r?

- De andra flickorna k�nner du ju.
- Inte mig. Jag heter Fie.

Fie har varit h�r i vinter. F�ljer du
med Jenny upp s� hon kan byta om?

- Jag hittar sj�lv.
- Ja, sj�lvklart g�r du det.

- Nej, allts�! Far! Du ska knacka p�.
- Ellas far ringde nyss.

De hade hamnat i �lb�k. Han hade
fr�gat en bonde om v�gen.

- N�r kommer de?
- De kommer s�kert snart.

Men Ella f�ljer inte med.
De hade tagit fel p� datumen.

- Hon �r kvar i Schweiz.
- Det �r inte sant!

- Det �r f�rargligt.
- Jag hade sett fram emot det.

- Men hennes f�r�ldrar kommer ju.
- Det �r ju era v�nner.

Alla g�ster �r det. Jag hade
bara bjudit min b�sta v�n.

- Hittade du en?
- Ja. I l�dan uppe p� vinden.

- Det �r v�l ingen kriminalroman?
- Det hoppas jag.

- Jag byter faktiskt om.
- Ska du ner och bada?

- Ska du dit med Ditmar?
- Vill du f�lja med?

Vill du inte vara ensam med honom?
Ni ska ju f�rlova er.

Vill du med eller inte?

- Jag h�rde att far sk�llde ut honom.
- Vem? Ditmar? Varf�r?

Far var arg att det inte h�nt n�t
med semesterhusen.

Och att han skulle sk�ta sitt jobb
som direkt�r.

- Ja.
- Far tycker nog mer om honom nu.

Tror du det �r d�rf�r
han f�rlovar sig med mig?

Det sa jag inte.

- Vad s�ger du d�?
- Inget.

D� tycker jag att du ska h�lla mun!

D� �r det den stora dagen.

Fr�ken Malling och tvillingarna
�r p� en heldagstur.

S� de kommer inte att st�ra
ikv�ll. Men min man kommer.

Han har annars v�ldigt stressigt
med nya filialen i Aalborg.

"Amandas f�rlovning
vill jag inte missa," sa han.

Ja. Det vore v�l inte
det samma utan honom?

N�r Otto och jag f�rlovade oss
var vi p� segelklubben.

Hans far och farfar
var ju hedersmedlemmar d�r.

Det hade varit mulet hela dan
men d� pl�tsligt kom solen.

Otto sa i sitt fina tal
att jag var solen i hans liv.

Det var s� r�rande.

Nu ska du vara den lilla solstr�len
i greve Ditmars liv.

- Fr�ken, har ni h�rt n�t fr�n Morten?
- Nej. Inte �n.

- Men ni har skrivit till honom?
- Han f�r brevet n�r han stiger iland.

Skrev ni att min far
vill prata med honom?

�r han inte framme �n?
Jag hoppas han f�tt ert brev.

Notan, tack.

F�r man sl� sig ner?

Vars�god. Jag �r p� v�g ut.

- Vet ni vem jag �r?
- Nej.

Ernst Bremer.

Jag har h�rt talas om er.

Nej tack.

Det h�r kan man i Danmark.

Synd att det �r s� sv�rt
att f� snaps i Norge och Sverige.

Men det hj�lper ni till med.

Vad har ni mer h�rt?

Ni h�mtar spriten i Tyskland
och smugglar den vidare h�rifr�n.

Jas�, har ni h�rt det?
Jag har h�rt saker om er ocks�.

Ni har legat ute p� l�ngturer
senaste �ret.

Er kapten pratar gott om er.

Ska ni inte komma och arbeta f�r
mig? Ni skulle passa hos mig.

Varf�r tror ni det?

F�r att ni kan tacka nej
till en snaps.

Jag vill inte ha polisen i h�larna.

S� har ni v�l levt det senaste �ret?
Det var visst n�n som dog.

Och en rik grosshandlare fr�n
K�penhamn ville s�tta dit er f�r det.

Det var ett missf�rst�nd.

Ett missf�rst�nd? S� klart.

Jag m�ste iv�g.

Ni har en s�kert en liten f�stm�
d�r hemma.

V�ldigt trevligt att talas vid.

- Vi f�r h�mta gr�nsakerna, Fie.
- Jag t�nkte precis p� det.

Vad fin du �r, Jenny.
Ikv�ll blir det festmiddag.

Vi inleder med en soppa. Jag kan inte
uttala det. Den �r visst fransk.

Sen �r det ostron. Vi
serverar sex p� varje tallrik.

Sen �r det vaktlar med brynt potatis,
lingonkompott och bleksellerisallad.

- Vad �r det?
- Ja, det �r urholkade tomater.

De �r upp och ner, s� de liknar
svampar p� en botten av gurka.

- Kan du f�rest�lla dig det?
- Det tror jag.

Till dessert �r det vingel�
och s� �r det krokan till kaffet.

Fru Madsen har gjort menyn.
Herr Madsen vill ha champagne till.

- �r du f�rdig med mj�lbollarna?
- De �r n�stan klara.

- Du och Jenny lagar till vaktlarna.
- Det klarar jag sj�lv.

- D� skalar du sm�potatisen.
- Ja.

- Det kommer att sluta illa.
- Det vet vi inte.

- Det �r synd om Martha.
- Stackars Jenny.

Gift med fjanten Mads.
Hon har inte ens f�tt en ring.

- �r det lunch nu?
- Den serveras i salongen i dag.

- Ska ni inte sl� er ner?
- Vi ska till Hj�rring.

- Vill ni inte ha en?
- Jo tack.

- �r ni inte med p� middagen?
- Jo, den vill vi inte missa.

- Inte missa?
- Chefens dotter ska f�rlova sig.

- En sorgens dag!
- Gl�m henne.

Kontorschefen!

- Ska ni ut och m�la?
- Ja.

On�dig fr�ga. Ska er hustru med?

- Hon kommer senare.
- Kan jag l�na henne lite?

- L�na henne?
- Det l�t helt fel.

Jag beh�ver n�n som hj�lper mig
att v�lja vad jag ska underh�lla med.

Vid middagen. Madsen har fr�gat,
och det var sv�rt att s�ga nej.

En sk�despelares lott i livet. Men er
hustru har ju en s� s�ker smak.

- Det �r b�st att fr�ga henne sj�lv.
- Jag ville bara ha er till�telse.

Jag vill inte ta mig friheter.
Tack, kontorschefen.

Hall�?

�r det du?

- Vem trodde du?
- Din far, men han har ju flyttat.

- Fick du mitt brev?
- Ja.

Du hade r�tt. Herr Madsen gick med p�
att det var ett missf�rst�nd.

- Ja, det skrev du.
- N� ja.

- N�r flyttade min far?
- Det �r ett tag sedan.

- N�r min mor dog?
- Innan det.

Innan? Trots att hon var sjuk?

Fru Andersen passade henne. Den
sista tiden bodde hon uppe hos oss.

Hon ligger s� fint p� kyrkog�rden,
vid sidan av din bror.

Kom. Det �r n�got jag vill visa dig.

S� fin har den aldrig varit f�rr.
Vem sk�ter om den?

- Det g�r jag.
- G�r du?

- Du verkar f�rv�nad.
- Kan du s�nt h�r?

Varf�r skulle jag inte kunna det?

S�tt ner mig!

- �r jag oemotst�ndlig?
- Mm...

- Ditmar!
- Ja, sj�lvklart. Det vet du ju.

Kyss mig.

- Amanda, det kan komma n�n.
- �n sen?

Det skulle jag inte gilla.

Vet du var jag tycker vi ska bo?
Vid sj�arna i K�penhamn.

- Det kunde vara kul.
- Ja, eller hur?

Men vi har ju huset i Charlottenlund.

- Vilket hus?
- Det som dina f�r�ldrar vill ge oss.

Har jag inte ber�ttat det?

- Nej, det har du inte.
- Det trodde jag.

Och p� Frijsenholm bor vi
ihop med dina f�r�ldrar.

I K�penhamn ska vi inte bo
granne med mina f�r�ldrar.

Din far vill ge oss huset.
Sv�rt att s�ga nej.

Ditmar, du f�r l�ra dig att visa
att det �r du som best�mmer.

- Vad �r det nu?
- Nu ska vi ut och bada. Nu.

- Fick du lov att l�na mig?
- Ja. Jag fr�gade sn�llt.

Helene, jag beh�ver hj�lp.

Jag har beg�tt det stora felet
att sk�mma bort min publik.

Jag kan ju inte bara resa mig upp
och h�lla ett tal som alla andra.

Jag m�ste hela tiden
�vertr�ffa deras f�rv�ntningar.

Jag skulle beh�va att du lyssnade.

- L�t mig h�ra.
- Inte h�r. Kom.

- Om det �r ett f�rs�k att...
- Inte alls. Det har vi pratat om.

- Jag har f�rst�tt din syn p� saken.
- Tack.

Det som h�nde i vintras, n�r jag stod
d�r ute och fr�s och v�ntade p�

att din man skulle l�mna ert hus
och g� ner till Hellerup Station

och du tog emot mig
med en v�rme och en l�ngtan...

- Allt det har vi lagt bakom oss.
- Jag �r glad att vi �r eniga.

Det �r vi.
Jag f�rst�r kanske inte helt

hur ni kvinnor bara kan sl� p�
och st�nga av, men det kan ni.

Ja, det kan vi.
L�t mig h�ra nu, annars g�r jag.

Det �r ett litet nummer
fr�n min romantiska repertoar.

Det brukar v�cka begeistring
n�r jag turnerar i provinsen.

Det �r Christian Winther. Och...

Nej, allts�... Bara jag s�ger hans
namn s� t�nker jag p� v�r vinter.

- Sluta, Edward!
- Visst. Urs�kta mig.

�h, hon �r rar
Hon �r blid

Hon �r smal om sitt liv

Hon �r smidig och foglig
hon �r l�ng, hon �r slank

Hennes kind �r s� len

och som rosens...

- Den �r riktigt fin. Ta den.
- Det �r tv� verser kvar.

Den blir Amanda riktigt glad f�r.
Du gjorde det v�ldigt bra.

- Det �r samma rum ni hade senast.
- Vi �vernattade v�l aldrig?

Nej, och jag minns
alltf�r tydligt varf�r.

- Ska jag inte packa upp?
- Nej, tack.

Talade du med grosshandlaren
om den d�r saken?

Ja, det �r ordnat.
Han tittar upp lite senare.

Kunde man f� veta n�r "senare" �r?

Han tar emot de andra g�sterna.
Det ska jag ocks� g�ra.

G�r du det, min son.

- Vill far och mor med?
- Nej tack!

Bara f�r att jag sa att aldrig
skulle s�tta min fot h�r igen

s� h�lls f�rlovningen h�r.

Nej, det �r f�r att Ditmar och
fr�ken Madsen tr�ffades h�r.

Fr�ken Madsen! Att v�r son ska
f�rlova sig med en fr�ken Madsen!

Hon �r rar. Och om
grosshandlaren kan hj�lpa oss...

T�nk att vi ska vara beroende
av en tarvlig grosshandlare.

- Har du det f�r varmt?
- Jag f�redrar att ha det varmt!

Mor, Ditmar ber�ttade
om ett hus i Charlottenlund.

Har du h�lsat p� Ditmars f�r�ldrar?

Mor! Varf�r har ni bara talat
med Ditmar om huset?

Det skulle vara en �verraskning,
och det �r ett s� fint hus.

Det tycker Ditmar ocks�.

- N�r s�g han det?
- N�r vi var i Italien.

Tittade han p� ett hus d�r vi skulle
bo, en m�nad innan han friade?

Ditmar har l�nge hoppats p� ett ja.
Men du beh�vde �verv�ga det.

God dag.
Grattis p� den stora dagen.

- Varf�r �r inte jag den lycklige?
- Fr�ga hennes far.

Jag hoppas ni har
goda nyheter fr�n Hj�rring.

- Det tror jag.
- Er tro intresserar mig inte.

Mina v�nner undrar hur det g�r
med semesterhusen.

Jag �r tr�tt p� f�rklara
att Naturskyddsf�reningen

vill ha omr�det fredat.

Men de kan inte sj�lva starta
ett frednings�rende.

- Varf�r har allt stannat upp d�?
- F�r syns skull.

Nu �r v�ntan slut. Vi saknar bara
landsh�vdingens godk�nnande.

Och hur l�nge dr�jer det?
Vi vill ig�ng, Berggren.

Jag h�ller med fullst�ndigt.

Ordna ett m�te med landsh�vdingen.
Eller �nnu b�ttre...

- Bjud hit honom.
- Bra id�.

Ja, som ni borde ha f�tt.

- Det �r goda nyheter.
- Ja. Tack f�r l�net av bilen.

- Vi vill se ert reklamf�rslag.
- N�r ni har tid.

- Inte idag.
- Nej. Det f�rst�r jag.

Jag tyckte inte riktigt att du
fr�gade chefen om hans dotter.

- Morten har kommit.
- Har han?

- Han �r d�r borta.
- Det var h�rligt att h�ra.

Han vill v�nta till i morgon
med att prata med herr Madsen.

- Det g�r han r�tt i.
- Ska jag ber�tta f�r fr�ken Madsen?

- Jo, men kan det inte v�nta?
- Ja.

- Jag g�r upp och byter om.
- Ja, g�r du det.

Fru Andersen,
jag tror ni m�ste komma.

- Jag fr�gade bara var vispen var.
- Den �r d�r den alltid har varit.

- Men, flickor!
- Jag hinner inte f�rklara allt.

- Jag �r j�ktad.
- Det �r jag ocks�.

- Vars�god.
- Tack.

Det ser bra ut, Martha.
Och de �r riktigt fina, Jenny.

- Du har inte f�rlorat ditt handlag.
- Tack, fru Andersen.

- Hur g�r det med dukningen?
- Vi �r ig�ng.

- Jag ska bara upp med den h�r.
- D� g�r det ju bra f�r alla.

N�r har herr Madsen t�nkt
bev�rdiga oss med en visit?

Han visar just nu byggtomten
f�r de andra g�sterna.

- D�r ser man.
- Tack, fr�ken.

- Det var det fr�ckaste.
- Han har andra g�ster.

Vi �r Ditmars f�r�ldrar. Och han
kommer inte ens och h�lsar p�.

Vars�god. Vill du ha en kaka?
Den ser god ut.

- Jag ska sy i en knapp i kl�nningen.
- Jag kom p� en annan.

Jag tror den �r b�ttre. S�tt dig ner.
Det �r sv�rt n�r publiken st�r.

- Det k�nns som de ska g�.
- Det ska jag ocks�.

Det �r ett litet stycke
av Emil Aarestrup.

Och det heter "Till en v�ninna".

Det �r en trolldom
p� dina l�ppar

det �r en avgrund i din blick

det �r i ljudet av din st�mma...

- Urs�kta!
- Hade jag inte l�st?

Tydligen inte.
Jag v�ntar tills ni �r klar.

Ta god tid p� er. Ni beh�ver inte
anstr�nga er f�r att bli vacker.

F�r det �r ni redan,
om jag f�r vara �rlig.

En av de vackraste flickor jag sett.
Nu �r det b�st att jag g�r.

Urs�kta, fr�ken.

- Sa jag urs�kta?
- Det tror jag.

S� det �r m�jligt att f� betj�ning!

Min syster best�llde kaffe
f�r en timme sen.

F�rl�t, fru Fjelds�.
Vi fick ingen best�llning.

- Varf�r �r bridgebordet flyttat?
- Det �r m�nga g�ster ikv�ll.

- Hur ska vi d� kunna spela?
- Vi kan flytta det till matsalen.

Allts� lunch i salongen
och bridge i matsalen?

Andarna kommer bara fram
n�r de �r helt trygga.

De m�ste k�nna k�rlek i rummet.
K�nner de vrede s� g�r de igen.

- Hur kallar man p� dem?
- Man koncentrerar sig.

Kan vi se om vi kan prata med
herr Andersen?

- Vill du fr�ga honom n�got?
- Det �r n�got jag vill ber�tta.

Ge mig din hand.

Blunda.

Herr Andersen, om ni �r h�r
s� ge er till k�nna.

Lydia! Vad h�ller du p� med?

Vi f�rs�ker komma i kontakt med
herr Andersen.

- Du skr�mmer livet ur barnet.
- Jag fr�gade sj�lv.

Vera, vill du vara v�nlig
och g� till ditt rum?

P� grund av ditt trams har jag
v�ntat �ver en timme p� mitt kaffe!

Trodde du
herr Andersen skulle servera det?

Om ni fortfarande vill ha kaffe
s� �r det h�r, fru Fjelds�.

Tack. Det var sn�llt av er, fr�ken.

- Titta, Olga. Tre sorters kakor.
- Ja...

- B�rjar ni bli klar?
- Ja. �r det n�got nytt om Morten?

- Han kom f�r ett par timmar sedan.
- �r han h�r?

Hemma hos sig.
Vi v�ntar till i morgon.

Nej. Absolut inte.
Jag pratar med min far.

- Inte idag.
- H�r bara hans f�rklaring.

- Den f�r jag h�ra i morgon.
- Det tar fem minuter.

Vi har g�ster �nd� fr�n K�penhamn
som bara vill tr�ffa dig.

Morten har varit efterlyst i ett �r
p� grund av din f�rklaring.

- Sluta nu.
- Nej!

Du kunde ha ringt polisen
f�rra veckan.

Men du ville prata med honom f�rst.
Och nu �r han h�r.

Om du inte pratar med honom idag
kommer jag inte ner till middagen.

V�nnen! Sluta nu...

Det �r sista g�ngen. Det lovar jag.

Vill du inte s�tta dig,
sn�lla Helene?

Gud, vad du �r vacker.
Det �r s� man f�r t�rar i �gonen.

- Edward!
- Ja. Urs�kta.

Din kind,
r�d som en �ppelblomma

luta den mot mig
och kyss min mun

Dina l�ppar doftar s� s�tt

men den vackraste k�rleken gl�dde

fr�n �gonens m�rkblanka grund

H�ll din arm om min hals

och din barm mot mitt hj�rta

s� jag h�r din l�ngsamma suck

D� fryser jag inte mer

d� sk�lver jag av salighet

Ja...

Det �r Sophus Clausen.

- Vad s�ger du?
- Fan!

Jag har inte tid f�r det h�r.

- S�ta lilla �lskade...
- Kom. Skynda dig!

Ja.

Helene?

- N�, s� ni hann, Frigh?
- Ja. N�r serveras middagen?

- 18.30, tror jag. Ni ser tr�tt ut.
- Tack s� mycket.

- F�rsvann inspirationen?
- Motivet. Det klarnade upp.

Ni f�r g�ra som Edvard Munch.
"Jag m�lar vad jag s�g."

- Ni f�r anv�nda minnet.
- S� duktig �r jag inte.

- Det �r min f�rsta m�lning.
- �r det sant?

Den beh�ver ni inte sk�ra av er �rat
f�r att s�lja. Van Gogh.

Hur kunde han d�
ha p� sig glas�gonen?

Jag tror inte att van Gogh
anv�nde glas�gon.

Ni har r�tt.
Hans solrosor �r ocks� lite suddiga.

- Hjalmar?
- �r ni f�rdiga?

- Med det du skulle hj�lpa Weyse med.
- Vi �r precis klara.

Jenny sa: "Flytta dig, din slyna!"
D� sa Martha: "Kallar du mig slyna?"

"Ja, det g�r jag." D� sa Martha:
"Det �r du som �r en slyna."

- Stoppade du dem inte?
- Jo. Jag sa:

- "S� d�r f�r ni inte prata."
- S� de slutade?

Ja.
De m�rkte att jag var riktigt arg.

Du st�r i v�gen!

- Jag f�r inte plats!
- Jag har ocks� r�tt att vara h�r.

Du har inte r�tt att st� i v�gen!

- Vad h�nde?
- Det var Jenny.

- Du flyttar dig inte.
- Fru Andersen kommer snart.

- Jag g�r det inte.
- Edith, h�mtar du en hink?

Morten?

- Det h�r ordnar vi.
- Tack. - Kom.

- �r inte han efterlyst?
- Det var ett missf�rst�nd.

Det var jobbigt f�r Fie. T�nk att
inte f� tr�ffa Mads p� ett �r.

- Det vore v�l v�rre f�r Martha.
- Varf�r? Jag vill inte tr�ffa honom.

- Varf�r gifte ni er d�?
- Det d�r �r inte roligt, Jenny.

- Du �r ju gift med Mads.
- Jag �r inte gift med Mads.

- �r du inte?
- Vem har f�tt er att tro det?

- Det har Mads.
- Han sa att han var gift med dig.

- Det �r han inte.
- �r ingen av er gift med Mads?

- D� kan ni bli goda v�nner.
- Och hj�lpa till med att torka upp!

- Morten...
- Fie sa att jag kunde v�nta h�r.

Sj�lvklart kan du det, Morten.
Sl� dig ner.

- S� det blir idag �nd�?
- Tydligen.

H�rligt att du �r tillbaka.
Vi har saknat dig.

- Vill du ha n�got?
- Nej tack.

- Tack f�r att du tog hand om min mor.
- Det �r inget att tacka f�r.

- Beklagar att jag inte var d�r.
- Jo, men hon visste varf�r.

- �r han redo?
- Inte riktigt.

Du ska f� kaffe och lite br�d.
Eller hur, Fie?

Nu �r grosshandlare Madsen redo.

- Skicka in honom.
- Det blir inne hos honom, far.

V�lkommen. Urs�kta v�ntetiden. Jag
hoppas inte det varit till besv�r.

- Nej, nej, nej. Inte alls.
- Glimrande. Vill ni sl� er ner?

- Cigarr?
- Nej tack.

Ditmar har l�tit mig
f� inblick i godsets r�kenskaper.

Snygg historia ni hamnat i.

Avstyckningslagen fr�n 1919
var inte min uppfinning.

Nej, men ni har haft tio �r p� er
att betala er skuld till staten.

Men 25% av v�rdet �r mycket
att betala p� en g�ng.

M�nga gods har drabbats h�rt.
Gammel Estrup s�lde allt bohag.

Vi har ett glimrande avtal med v�r
bank, men ni hade v�l ett f�rslag.

Jag har sett p� bankens erbjudande.
Om ni ska betala de r�ntorna

bor ni inte kvar p� Frijsenholm
l�nge till. Vill ni flytta?

- Nej, bevare mig v�l.
- Nej, jag t�nkte v�l det.

Jag har n�gra papper h�r. Ni kommer
nog att finna det mer gynnsamt

�n det banken har att erbjuda.

Om vi inte skulle kunna hj�lpa
varann, n�r vi ska bli sl�kt...

"Ska er man inte ha semester?"
Det var fr�ken Vetterstr�m.

"Det har han inte tid med. Vet ni
inte hur kurserna stiger i Amerika?"

Det hade hon inte h�rt talas om.
Jag ber�ttade

hur viktigt det �r att utvidga nu.

B�de hon och fru Fjelds�
var riktigt imponerade av dig, Otto.

S� d�r.

- Jag har k�pt en b�t, Alice.
- En b�t?

- Vad menar du?
- En segelb�t. I Aalborg.

- Varf�r har du det?
- Jag fick lust att segla igen...

- Som n�r vi f�rst tr�ffades?
- Ja.

- Jag tycker inte om att segla.
- D� f�r jag segla sj�lv.

Jag beh�ver t�nka �ver de val
jag gjort h�r i livet.

- Det d�r tycker jag inte om.
- Det handlar inte om dig.

- Jag talar om mitt arbete.
- Ditt arbete?

Din farfar startade fabriken.
Din far tog �ver, och nu �r det du...

- Du har inte valt n�got.
- Nej. Precis.

Alla de andra har skickat efter
frackar hemifr�n.

Och man f�r veta det f�rst efter�t.

Men du �r vacker ikv�ll.
Du har f�tt lite f�rg p� kinderna.

Hon �r smidig och foglig

hon �r l�ng, hon �r slank

- Det var v�ldigt gener�st.
- Gener�st!

Vet du vad vi har f�tt betala?
Han har pantsatt hela bohaget.

Marstrands portr�tt
av mina farf�r�ldrar �r hans nu.

- M�ste du ge honom dem?
- P� fars tid hade han f�tt sp�.

Vi �r ju inte i din fars tid.

Nu f�rst�r jag det jag h�rt om Erna.
Mads r�nner runt hos henne.

Att hon faller f�r
hans billiga tricks.

Det �r typiskt Erna. Hon �r s� naiv.

�r han d�r uppe nu?

Det �r viktigt f�r min dotter
att vi tv� samtalar idag.

�ven om vi har fullt upp.
Hon �r bekymrad f�r er skull.

Det ogillar jag.
Ni har d�ligt inflytande p� henne.

Hon ska f�rlova sig idag
och hon blir s� l�tt f�rvirrad.

S� om jag ska �ndra p�
min f�rklaring f�r polisen

s� ska ni h�lla er borta h�rifr�n.

- Fr�n hotellet?
- Nej, nej. Fr�n hela omr�det.

- Jag bor h�r.
- Det g�r ni inte l�ngre.

Min dotter ska inte kunna tr�ffa er
n�r vi �r h�r.

Jag var efterlyst i ett �r
p� grund av era l�gner.

L�gner? Jag sa polisen
exakt vad jag s�g.

Jag l�per en risk
genom att �ndra min f�rklaring.

Jag vet ju inte
vad som egentligen h�nde.

Det kan ju vara ni
som d�dade Lindberg.

Morten, v�nta! Du kan inte bara g�.

- Jag vet inte om han ringer polisen.
- T�nk �ver det till i morgon.

Han ska inte best�mma
var jag ska bo.

- Han best�mmer �nd�.
- Ska jag g� med p� villkoren?

- Nej.
- F�lj med mig.

Det kan jag inte, Morten.
Jag kan inte svika fru Andersen.

Jag har saknat dig s� mycket.

Jag kommer tillbaka.

- Kommer du?
- Ja.

Det var ju perfekt.

Hj�rtligt v�lkomna, allesamman.
Kom! Kom in.

Det var bra att ni hittade hit.

- Hur gick det med Morten?
- Fint. Allt �r som det ska.

G� nu in och njut
av din stora kv�ll, v�nnen.

Ni kan ni servera champagnen.

God morgon. Du �r tidigt uppe, Fie.

Jag har inte sovit.
De sista gick alldeles nyss.

- �r du ensam h�r?
- Ja. Otilia och Edith lade sig.

Fick fr�ken Madsen en bra fest?

Ja. Hon fick i alla fall upp
greve Ditmar p� dansgolvet.

- Ber�ttade du f�r henne om Morten?
- Nej. Det ville jag inte.

Ni har visst inte sovit s� mycket.
H�ll musiken er vaken?

Nej. Nej, det var bara...

Jag hade bara hoppats att det
kunde bli som f�rr med Morten.

Att han kunde falla till ro
och stanna h�r.

Att du och han kanske...

Efter allt han g�tt igenom
sen han var liten.

Han kom ju alltid hit
n�r han blev bestraffad d�r hemma.

Jag tror han och hans far hade
problem sen Morten kom till dem.

Men sov lite nu.
Jag ska baka lite br�d.

Var Morten inte deras barn?

Ni sa att han hade haft det sv�rt
�nda sen han kom till dem.

- Var Morten inte deras?
- Nej, bara hans storebror.

Han som drunknade.

Fru Andersen, barnet ni fick
och m�ste l�mna bort...

- Var det Morten?
- Nej.

Var det d�rf�r ni kom hit
och s�kte arbete p� hotellet?

Fie!

Var det d�rf�r ni gifte er
med herr Andersen?

Visste han...?

- Vet Morten det?
- Nej, det g�r han inte.

Inte fosterf�r�ldrarna heller.
Det finns ingen anledning till det.

Har ni aldrig
velat ber�tta f�r honom?

Det hade varit synd om mamman.
Hon h�ll av Morten.

Men nu �r hon ju inte i livet.

�vers�ttning: Henrik Hedstr�m
www.sdimedia.com