All language subtitles for Midsomer.Murders.S05E02.720p.WEB.h264-DiRT_track3_swe

-Vad gör du?
-Låser upp kyrkporten.

-Varför?
-Vi ska öva.

På en tisdag? Vem har godkänt det?

-Jag har direktkontakt med Gud.
-Din hädiske lille valp!

Han tycker nog om dig med, Reggie.
- Var så god, Emma.

Du är den fåfängaste,
skamlösaste-

-avskyvärdaste horbocken
i otrohetens historia.

Jag trodde att du skulle storhandla.

-Du tänker väl inte ge dig av?
-Nej, Greg. Det får du göra.

Jag vill inte byta lås.

-Inte byxorna!
-De är ju sällan på.

Stackars dig,
det var tydligen droppen.

-Varför lät hon dig vara i fred?
-Jag är ju ett offer för din kättja.

Det är tyvärr stängt,
Greg och jag ska skilja oss.

Bravo, du är värd tio av hans sort.

Förbaskade kyrkklockor!

Jag kommer för sent.

Raska på, Marcus.

-God afton, Reggie.
-Frances.

-Håller du på med det än, Marcus?
-Det är ingen våldsam hobby.

-Det blir hans död.
-Det är nyttigt att motionera.

Och andas in damm och otukt?!

Mår du bra?

-Var är kyrkan?
-Det är bara att lyssna.

Nej, givetvis inte.

Ja, jag är medveten
om förfallodagen-

-och dröjsmålsräntan,
och tilläggsavgiften.

Tackar...

Jag skriver ut en check just nu,
bildligt talat.

Hugh?

Hugh? Är du där inne?

För höge farao...

-Hej, farbror Reggie.
-Vad står på? Ska du flytta?

Nej, inte alls.

Dags för nåt nytt,
modernare inredning.

Har du fått in ett dråpslag?

-På börsen, alltså.
-Ja, en nätt summa.

Förträffligt!
Jag har alltid varit stolt över dig.

-En klippa i moraset.
-Tack.

Joyce? Hur går det?

Skapligt, för en nybörjare.

Hon är mycket duktig.

Maisie Gooch, socknens arkivarie.
- Min make, Tom.

Är du klar med Troys...

Ringarna gör som de vill,
det har de alltid gjort.

Känn rytmen, Emma.
Du ligger lite efter.

-Behöver du hjälp?
-Nej, jag skulle just gå.

Förlåt. Tack.

Håll.

Ni är sena allihop.

Vad fan håller du på med, Greg?
Är det maskerad?

Jag har ingenstans att sova i natt.

Titta inte på Emma.

Så engelskt!

De övar igen om ett par dar,
om du är intresserad.

Jag såg en affisch,
de ska delta i en tävling.

Inte ett ord till om det.

Gissa vem som för befälet.
Peter Fogden, på stationen.

-Vaktmästarn?
-Ja, storspelaren lever dubbelliv.

Det räcker. Håll.

-Skitdåligt.
-Du villar bort oss med dina order.

Lita på oss,
vi kan övergångarna.

Att kunna är en sak,
att minnas är nåt helt annat.

Pass på.

Pass på. Lillklockan går...nu.

Dubbelslag.

-God morgon.
-God morgon, Angie.

-Är han tillbaka?
-Knappast, det är inget alternativ.

-Han landar nog på fötterna.
-Eller i missionärsställning.

-Bryr du dig?
-Inte ett dugg.

Du får ju jobba hårdare,
du slipper vänslas bakom frysen.

Vänslas? Med Greg?

Det var en förskönande omskrivning.

-Vart är du på väg?
-London.

Den stora stan med butikerna,
du vet.

Jag ska äta lunch med min man.

Får jag stanna, då?

Självklart, mitt orakade vilddjur...!

Tills jag tröttnar på dig.

Mata hundarna.

-Känner ni inte lockelsen?
-Från vad?

-Mässingsfrottagets spännande värld.
-Otroligt nog - nej.

Kom igen, visa vad du kan!

Kom igen, grabben!
Öka takten, ge dig inte!

Ja, du är fantastisk!

Han vann, mr Barnaby.
Ring-a-Ding rodde hem det åt oss!

-Oss?
-Nej, nej... Oss!

Jag och ringarna i Midsomer Wellow.

Vi satsade på Ring-a-Ding,
oddsen var hundra mot ett.

Vi vann 30 000 pund!

Det finns bara ett sätt att fira.

Hädiska små valpar, Spitfire.
Hela bunten.

Vi stänger nu, Hugh.
Puben är öppen.

Era örtteer har
betydligt större verkan.

-Delar han vinsten med dig?
-Knappast.

Varför inte? Han tog ju insatsen
ur kassaapparaten.

Det var dina pengar,
du borde få hälften.

Det är ju bara småpengar, Angie.

Jag kan inte tänka mig
att Sue är så snål.

Det är jämnt.

Hej då, Sue.

-Jag ville inte göra dem besvikna.
-Jag är inte van att behöva vänta.

Givetvis inte.

-Givetvis inte.
-Du luktar öl, föga upphetsande.

Jag är hemskt ledsen, Ros.

-Vad skäller de för?
-Jag kan inte labrador-språket.

Jag glömde nog stänga dörren.

Gå upp medan jag ser efter.
Jag lovar att borsta tänderna.

-Nå?
-Inget.

Ingen ölstank heller.

-Inget?
-Nej.

Jag lovar.

Dina dagar är räknade, Fogden!

-Jag får väl inte låna din bil?
-Absolut inte.

-Jag ska ju bara till Causton.
-Det kvittar.

Du inbillar dig för mycket,
så gränslöst bra är du inte.

I kväll slipper du vänta.

Det var sista gången
du lät mig vänta, var så säker.

-God morgon, mr Barnaby.
-Har vinsten förändrat ditt liv?

Nej, men det är ett gott tecken
inför ringartävlingen i helgen.

Midsomer Wellow
har aldrig vunnit.

Farbror Ray ledde segerringningen
efter kriget.

Farbror Gordon var med på bild
i ringarnas tidning-

-men ingen Fogden har vunnit
tävlingen - nu ska det ske.

Troy sa att ni var intresserad
av kyrkklockor.

Kom dit i kväll,
så får ni se hur det går till.

Han har redan förvarnat er fru.

Troy!

-Varför är du så tjurig?
-Det är jag inte alls.

Några av klockorna är 600 år gamla,
de har mycket att berätta.

-Blir det föreläsning också?
-Ursäkta...

-Hej, Maisie. Ska du ringa du med?
-Nej...

Det blir nog inget,
de borde leva och låta leva.

Klockorna är välsignade,
men ni använder dem som leksaker.

Ni firar era framgångar
i spel och dobbel här.

Klockorna sprider glädje.

De är Guds redskap,
vi är här för att skydda Guds hus.

-Ni är förtappade hedningar!
-Jag är ingen hedning.

Jag går i kyrkan varenda söndag.

Du borde ha en positiv inverkan
på de här vettvillingarna-

-men det har du inte.

Du är svag,
och de svaga får ta sitt straff.

Står det så i Bibeln, Reggie?
- Flytta på honom, Liam.

Gud har inget emot det, det vet jag.

Vi går till puben,
jag vill inte trotsa strejkvakterna.

-Hur är det fatt, Reggie?
-Bara bra.

Hämnden är min! Det står i Bibeln.

Ingen Greg, som vanligt.

Vems säng värmer han i kväll?

Vi väntar inte,
jag sköter hans också.

Sätt i gång.

Var det nån av oss
som dödade honom?

-Klockorna väger ett halvt ton.
-Han blev skjuten i hjärtat.

Av en lustigkurre, tydligen.

DING DÅNG

-Var ni först på plats, sir?
-Ja, Troy, jag var först.

-Ert intresse för klockor lönade sig.
-Jag är inte intresserad av klockor.

Jag är här för att du
inte kan hålla truten.

Vill du krypa runt i blodet och leta
efter kulan eller göra anteckningar?

Vi kan låta experterna
sköta krypandet.

Ursäkta att jag förhör er i kyrkan,
men vi är ju här allihop.

Varför skulle nån vilja döda Greg?

Det var min första fråga, miss Tysoe.

Tornet är väl förbjudet område
tills killarna i vitt är klara.

Typiskt Greg, eller hur?

Han dör så att vi får extra svårt
att vinna.

Det kanske inte ens
blir nån tävling.

Är klocktornet låst
när ni inte ringer?

Ja, och det är enda vägen upp.

-Vilka har nyckel?
-Ingen och alla.

-Spruckne Abel har den.
-Den gamla klockan i hörnet.

Nyckeln har legat under den
i hundratals år.

Låg nyckeln där
när ni kom hit för att öva?

Jag är hemskt ledsen...

Jag måste säga som det är.

-Mr Steadman, vill ni prata i enrum?
-Nej...

Jag stötte ihop med Greg i morse,
i Causton.

Han hade fått ett brev.

I går kväll, han skröt om det.

Det brukade han göra,
om såna saker.

-Vad då för saker?
-Sex, antar jag.

Han sa att han hade fått en inbjudan-

-till ett nyp, som han sa.

I klocktornet, av alla ställen.
En sista gång före bröllopet.

Vems bröllop?

-Emmas.
-Marcus!

Vad sa du, din lille skit?!
- Jag ska vrida nacken av dig!

Liam!

Vad har du gjort?!

Mässingsfrottage är inget nytt.

Tekniken avbildades redan 1633.

Mrs Gooch, jag måste
tala med kyrkoherden.

Vi har ingen just nu,
tjänsten är vakant.

-Vem leder kyrkans aktiviteter?
-Församlingens kyrkoråd.

Vem är ordförande?

Du milde...

Det blir ingen klockringning, Joyce,
så du kan ju...

-Du behöver väl bilen.
-Jag kan skjutsa hem dig.

Jag kan köra bil.

Ska vi verkligen låta ringarna
smita iväg?

-Vill du sitta uppe med dem?
-Nej.

Experterna undersöker tornet,
så du kan cherchez la femme.

Greg var en kvinnokarl, eller hur?
Krona eller klave?

Du hade tur, Troy.
Damen i herrgården.

-Död?
-Ja.

Hoppsan.

-När var sista gången ni såg honom?
-Måste jag svara? Det är pinsamt.

I morse, efter frukosten.
Han skulle till Causton.

-Bodde han här hos er?
-Bara högst tillfälligt.

-Jag har ingen fast älskare just nu.
-På så vis.

Mr Tutt hade just vunnit 5 000 pund.

-Vet ni var pengarna är?
-Absolut inte.

Pengar är vulgärt,
i synnerhet i små belopp.

Mr Tutt fick tydligen
ett meddelande i går kväll.

-Nämnde han det?
-Nej, varför skulle han göra det?

Vårt förhållande var flyktigt
och enbart köttsligt.

Jaha... Lämnade han kvar
några ägodelar?

-Mr Tutts kläder?
-Jag skar sönder dem när han stack.

Jag tar männen för givna,
inte tvärtom, det är min enda regel.

Hur som helst,
efter Gregs tragiska frånfälle-

-finns det plats för en ny flyktig
och enbart köttslig bekantskap.

Tack så mycket då, mrs Parr.

Jag... Vi hör av oss.

Det ser jag fram emot.

Ni har så uttrycksfulla fingrar.

Tack.

Ni tar fel,
jag bryr mig inte ett dugg.

Varför skulle jag mörda honom?
Vinstpengarna?

Folk har blivit mördade för mindre.

Jag har längtat efter att bli av med
Greg, det blev jag för två dar sen.

Inga skott,
det räckte att slänga ut hans kläder.

Det var enklare,
och man får inte livstid för det.

Hon bryr sig faktiskt, under ytan.

-Ursäkta...?
-Angie Blunstone, jag jobbar här.

-Ni kände mr Tutt, eller hur?
-Ja, en riktig charmör.

Han var oemotståndlig,
en farlig egenskap i en by.

Stora fiskar i små dammar
får många fiender.

Ringarna är värst av alla,
jag vet, jag har ringt lite varstans.

Jag såg er på kaféet, mr Barnaby.

Angie Blunstone är mästerlig på
att baktala folk.

Hon stack kniven i mig, eller hur?
Berättade hon varför?

För att hon inte fick vara med,
jag föredrog Emma Tysoe.

Angie spred givetvis ut att det
berodde på Emmas yttre behag.

Jag har inte tid
att glo på Emmas kurvor.

Tornet är som en tryckkokare.

Det är krävande,
både fysiskt och psykiskt.

Man måste dela upp hjärnan i olika
bitar, hon har ingen hjärna att dela.

Är det sant att Greg
betraktade sig som lagledare?

Ja, han var väldigt självbelåten-

-men han hade flinka händer,
och uthållighet.

Det tycks alla vara överens om.

Liam, jag skickade inget brev.

-Varför skulle Marcus ljuga?
-Ingen aning.

Jag har nog sett blickarna
som Greg gav dig.

Det är inte mitt fel,
du ser ju på mig.

Det blir inget bröllop.

-Liam?
-Du hörde.

Vi kan inte ställa in det,
mamma har lagat maten.

-Hur är det fatt, Troy?
-Hon skar sönder hans kläder.

Greg Tutts kläder?

-Har du dem med dig?
-Jag hade ingen påse.

Du ska nog ta ledigt resten av dan,
vi ses på stationen i morgon bitti.

Ska du ha den framme?
Frottage är vackert.

-Hallå?
-Vi är i köket, Tom.

Jag ska låta er vara i fred-

-men jag hjälper gärna till,
jag håller ögonen öppna.

-Tack för kaffet, Joyce.
-Tack för skjutsen.

Vi ska väl inte hänga upp den?

Farbror Reggie!
Är du ute så här sent?

Jag funderar på ett och annat,
jag ville dela tankarna med dig.

-Du har alltså inte börjat än?
-Börjat?

-Du skulle ju modernisera.
-Just det, jag har inte hunnit.

-Gin?
-Gärna.

-Har du hört om Greg Tutt?
-Ingen större förlust.

-Man borde skjuta dem allihop.
-Nu tar du väl i.

-Vad är det du funderar på?
-Pengar, och mitt testamente.

Jag är 75, Hugh.

Jag ska sälja mina ägodelar och an-
vända pengarna där de behövs bäst.

Göra en god gärning
medan jag kan se resultatet.

Mycket generöst av dig.

Du är ju min enda nu levande släkting
och därmed min arvtagare.

Jag har haft tur.

Men du har ju uppenbarligen
inget behov av mina pengar.

De flesta skulle inte överleva
att få sparken från finansvärlden-

-men du är en tvättäkta Barton,
stryktålig och självständig.

Det gläder mig
att du har ditt på det torra.

Tack vare det kan jag använda
mina tillgångar till annat.

Biskopen låter kyrkan förfalla
bara för att "det saknas pengar".

Mina tillgångar täcker 90%
av renoveringskostnaden.

Villkoret är att resterande 10% täcks
genom att man säljer klockorna.

Om klockorna inte säljs,
blir det inga 90% från mig.

Jag kan, på en och samma gång,
rädda kyrkan-

-och stoppa deras skändliga oväsen
en gång för alla.

Nå, vad tycks?

Bra. Vi ordnar pappersexercisen
snarast möjligt, då.

-Snarast möjligt, farbror.
-Så ska det låta.

Du får inte göra så mot mig,
du får inte!

-Sir?
-Peter.

-När får vi använda tornet igen?
-I morgon, hoppas jag.

Vi har redan missat en övning.

Det är bara tre dar kvar
till tävlingen.

Tycker du inte att du är
en smula hänsynslös?

Var var du strax före gårdagens
olägliga incident?

Hemma, med Kläppen.

Min katt.

Har du hämtat dig
från vad det nu var?

Inga problem, sir.
Greg Tutts ägodelar.

-Fick ni napp?
-Nej.

Inga ledtrådar, inga fingeravtryck.

-Hänger det på mig, då?
-Inte helt, de hittade kulan.

Avfyrad med en Enfield-revolver
från andra världskriget.

Dags att besöka
överstelöjtnant Reggie, eller hur?

Det är kontakten med folk
som gör polisarbetet så givande.

Vad har du kommit fram till?

Tutts spelvinst är borta, men jag
hittade bitar av check på 100 pund.

Mottagare: Rosalind Parr.

Jag har inte hittat betalaren än,
men jag hittade nåt annat.

Titta.

Askan och checken låg i
papperskorgen under kläderna.

Det kan ju vara brevet
från Emma Tysoe.

Vi vet inte ens om det existerade,
men visst, skicka det till labbet.

Sir...?

Om det blir fler besök
i herrgården...

Det blir det,
om brännoffret ger nåt.

Skulle ni kunna sköta det?

Ni har ju högre grad,
det inger respekt.

Gärna för mig,
då får du ta överstelöjtnanten.

Emma? Emma...

Kan du förlåta mig?
Vi kan prata här.

Jag älskar dig. Jag låg vaken
hela natten och tänkte på Greg.

Jag vet att du aldrig har ljugit
för mig, förlåt att jag trodde det.

Vi gifter oss,
din mamma har ju gjort korvpiroger.

-En check?
-Ja, på 100 pund.

Den var från Hugh Barton,
en liten skuld.

Han kom hit med den när jag
roade mig med min hobbykniv.

Varför rev ni sönder checken också?

Jag tycker synd om vissa män.
Hugh är pank, och helt oekonomisk.

Han slapp ännu en avvisad check.

-Klockringarna hade minsann tur.
-Inte Greg Tutt.

Ni ljög för Troy i går, eller hur?
Om brevet som Greg fick.

-Jag har inte ljugit.
-Vi vet att han fick ett brev.

Nån hade bränt det,
men det går att läsa ett namn.

Emma.

-Vilka tekniska hjälpmedel ni har!
-Jag tror att ni brände brevet.

Ni var ju så arg på Greg
att ni skar sönder hans kläder.

Troy blev förfärad.

Ni har rätt, jag förnekade
all kännedom om brevet-

-för att skydda Emma Tysoe.

Om hon gillrade en fälla för Greg,
var det bra gjort.

Hon slog ett slag
för alla ärbara kvinnor.

Jag tillhör inte dem,
men jag sympatiserar ändå.

-En revolver?
-Ja, sir.

Jag var ingen cowboy,
jag flög Lancaster-plan.

Tror du att vi lutade oss ut och
besköt Tyskland med korkbössor?

Nej, det förstås.

Stig in. Det är lite rörigt just nu.

Struntprat, det är alltid så här,
det finns ingenstans att sitta.

Min brorson Dennis
och hans underbara fru Jen.

De kom hit med sin ofödde son,
de vet att det är en pojke.

-Det är inget konstigt längre.
-Men praktiskt, jag köper blått garn.

-Vi ska inte störa.
-Vi skulle ändå gå, Jen behöver vila.

-Hej då.
-Adjö, mr Barnaby.

Roligt att nån i släkten är glad,
berätta det för gnällspiken.

Min bror - gnällspiken.

Han vill att släkten ska dö ut,
han anser att vi är otursförföljda.

Vi träffas aldrig,
jag orkar inte med honom.

Det värsta med att vara
socknens arkivarie är...arkivet.

-Ni vill väl inte prata historia.
-Bara den allra senaste, mrs Gooch.

Vi talar med alla. Greg Tutt dog
två timmar innan han hittades.

Kära nån...

Jag var nog här, ensam.

Ni behöver nog inget alibi.

Försök att minnas om ni såg
eller hörde något.

Nån som hade bråttom, bar på nåt
eller gjorde sig av med nåt?

En pistol?

Jag såg Frances Le Bon,
hon hade sin pistol med sig.

Det är inget ovanligt.

Här har vi det.

Hon vann grevskaps-
mästerskapet 1964.

Den ska till byns utmärkelsesamling,
när jag har ramat in den.

Ja, jag var en förstklassig skytt.

Det ingav en viss respekt
när jag var lärarinna.

Min make var ännu bättre.

-Ni övar fortfarande.
-Både här och i Causton.

-Veteranklassen, numera.
-Ni klår nog de flesta än i dag.

-Er make, då?
-Han dog för 10 år sen.

En naturlig död, om man kan säga så
om en hjärnblödning vid 50.

Hur som helst, mina pistoler.

-Allt är i sin ordning.
-Jag har licens och allt som krävs.

-Jag måste provskjuta dem.
-De är inga dödliga vapen.

Gasdrivna kopior, helt lagliga.

-Och det är förstås allt ni har?
-Självklart.

Ni har väl inte lånat ut dem
på sistone?

Jag är tävlingsskytt,
inte rustmästare.

Ni tycker tydligen att Peter Fogden
ska leda ringarlaget.

Peter är rätt person,
han är perfektionist, precis som jag.

-Kan jag få ett kvitto?
-Javisst, självklart.

-Maisie sa alltså inget om det.
-Vilket då?

På 70-talet hade jag och min man
en skytteklubb här.

Det är alltså rätt många i
Midsomer Wellow som kan skjuta.

-Jag älskar dig, Em.
-Jag älskar dig, Liam.

-Sov gott.
-I morgon kväll sover jag lugnare.

Då får du inte sova alls. Smekmånad!

Vi ses i kyrkan.

Kom i tid.

KYRKOHERDEN ÄR I BRUNNEN

Säg "omelett"!

Så här?

KYRKOHERDEN ÄR I BRUNNEN

Jag vänder blad
åt överstelöjtnant Barton.

Jag kan läsa noter, och hans
reumatiska fingrar har fullt upp.

Men ingen av er såg eller hörde nåt?

Jag hörde smällen, jag skulle just
undersöka saken när ni kom.

Vi var i sakristian med noterna,
jag såg ingen.

-Sökte ni mig, mr Barnaby?
-Ja, mrs Gooch.

Ni är ju lokalhistoriker,
ni kanske kan upplysa mig.

-Får vi ge oss av nu?
-Ja, men inte särskilt långt.

Så förfärligt.

Det är en lokal förvanskning
av ett gammalt rim, mr Barnaby.

Det är välkänt i trakten,
åtminstone förr. Följ med.

Brunnen är där borta,
eller snarare var.

Den har inte använts sen 1860.

Den dåvarande kyrkoherden blev
mördad, kroppen slängdes ner i den-

-enligt ryktet av ringarna.

Han ligger förstås begravd
på kyrkogården.

Därav "kyrkoherden är i brunnen".

Hon påstod det, mördad av ringarna.

Hon har nog rätt, hon är ju
arkivarie, men vart vill ni komma?

Blev Greg Tutt och Emma skjutna
för att de var ringare?

Av kyrkoherdens vålnad,
uppstigen från sin våta grav...

Det är inte ens fullmåne just nu.

Men den som skrev lapparna-

-känner till det lokala rimmet
och dess tillkomst.

Men varför? För att villa bort oss-

-eller finns det nåt samband
mellan Greg och Emma?

-Morden är inte bra för affärerna.
-Vi kompenserar så gott vi kan.

-Det var en kvinna.
-Du sa att det var Marcus.

Jag räknar honom till kärringarna.
Det har säkert med sex att göra.

Greg var kvinnokarl - Emma hans
sista erövring, många blev stötta.

Det var inte Liam,
inte den här gången.

Mördaren kan ha kopierat det första
mordet, då finns det inget samband.

Säg inte det, inte två mördare,
vi kan inte ens fånga en.

Biskop Trevor Conway

Nu är det gjort, Spitfire.
Nu är det gjort.

Hugh! Stig in.

Jag har just skrivit till biskopen,
precis som vi sa häromkvällen.

Jag skulle vilja vara där
när han läser det.

Med tanke på vad som hände
i morse - Emma Tysoe...

Borde du inte visa respekt
och vänta ett tag, några veckor?

Några veckor? Otänkbart,
vi har ingen tid att förlora.

Reparationerna måste
komma i gång före vintern.

Nu har biskopen inget att skylla på.

Han ska få pengarna
i sin kraftlösa hand snarast möjligt.

-Ska jag lämna över det?
-Du har annat för dig.

-Jag ställer upp.
-Susan gör det åt mig.

-Sue Tutt?
-En ståtlig kvinna, eller hur?

-Ja...
-Hon behöver annat att tänka på.

Hon ska lämna över det.

Hon var underbar.

Hon älskade livet.

Hon älskade klockorna.

Hon skulle inte bli glad om du
slutade, inte nu när vi ska tävla.

Hon vill nog att du fortsätter.

För hennes skull.

Kulan som dödade Emma kom från
samma vapen som dödade Greg.

Nu är vi åtminstone tillbaka
till en mördare.

Ja, men det var inte Frances le Bon.

-Inga mordvapen, alltså.
-Kopior, som ni sa, utan ändringar.

-Förlåt att jag störde.
-Inga problem.

-Var det nåt mer?
-Nej.

Har ni nån ordbehandlare, en dator?

Ja, det har väl alla.

-Du borde ha berättat det.
-Nej.

-Vad ska vi göra, Frances?
-Hålla nerverna i styr, vad annars?

Annars får du panikångest, då sätter
din astma i gång, det vill du inte.

Emma är död.

Men du lever.

Jag fick dig till sist,
din lille valp!

Vad menar du, gubbstrutt?

Du kan glömma dina kära klockor.

De är så gott som väck,
om biskopen får brevet.

-Vilket brev?
-Klanderfria Sue är ödets budbärare.

Men man ska ju inte
skjuta budbäraren.

Ding ding dång,
det blir vår svanesång.

Hugh?

Tack och lov att han inte kom hit.

-Vad är Sue? Han nämnde ett brev.
-Det angår inte dig. Vi har stängt.

Sue bjuder laget på kvällsmat.

Du har inget lag, det har du inte.

Då så, Peter. Smörgåsar med
skinka och ost och en bit quiche.

-Vad står det i brevet?
-Fråga Reggie.

Vill ni ha te eller kaffe
eller en kanna av varje?

-Gäller det mina klockor?
-Inga kommentarer.

-God kväll.
-Hej, Frances. Marcus.

Mår du inte bra? - Var så goda.

Angie, jag måste kila.
Har du nåt emot att vara kvar?

Nej, jag har ju inget annat för mig.

Vi börjar med det viktigaste,
vi röstar.

Ska vi dra oss ur tävlingen trots att
vi har hemmaplan och goda chanser-

-eller hedra Emma och Greg-

-genom att kämpa vidare
och göra vårt bästa?

Lägger du ner din röst, Marcus?

-Var kom den ifrån?
-Den låg på dörrmattan.

Det är ett tjuvknep som våra
motståndare har hittat på.

De försöker släcka vår kämpaglöd.

-De har lyckats, jag lägger av.
-Ta dig i kragen, Marcus.

Det säger du jämt,
jag är ingen barnrumpa.

Du lovade att inte falla ur ledet.

Jag har också fått en.

Där ser du, de försöker störa
vår koncentration.

Kan man inte tänka,
kan man inte ringa.

Två man saknas, men det finns
fler alternativ. - Eller hur, Angie?

Nu har du chansen att förverkliga
din dröm - ta över efter Emma.

-Ta dig i brasan.
-Vissa blir aldrig nöjda.

Okej, plan B.

Vi är tre, sex klockor,
två klockor var.

Ge dig, Peter.

Du klarar det galant,
men vi andra har ingen chans.

-Vi försökte ju, på bröllopet.
-Då får vi anstränga oss ännu mer.

Jag har talat med Emma.

Hon vill att jag ska fortsätta.

Jag är besviken på dig.

Liams ångest är äkta, din är
påhittad, men han ger sig inte.

-Vad...?
-Du hörde vad jag sa.

Nej, vad är det som låter?

-Själaringning.
-Vi ringer aldrig själaringning här.

-Man ringer när nån ska dö.
-Jag vet varför man ringer.

-Det har aldrig hänt i min livstid.
-Vad skulle det annars vara?

Det kommer från kyrkan.

Jaså?

I så fall är det bäst
att vi tar en titt.

Vem har gjort så?

-Du vet att jag inte törs klättra.
-Gå hem, då. Jag tar hand om det.

Frances?

VEM SLÄNGDE NER HONOM

Det lät inte som det skulle,
jag hittade den.

-Och du kom strax efteråt?
-Ja, vi hade ätit färdigt på kaféet.

Jag var på väg hem,
precis som Frances och Marcus.

-Men du såg inte Marcus?
-Nej, jag kom från andra hållet.

Jag kom hit precis när hon
stängde av den.

Jag skulle inte ha
lämnat honom ensam.

Han var vuxen. Det var en olycka,
han blev inte skjuten.

Hur vet du att det var en olycka?
Han fick nästa rad.

"Vem slängde ner honom?"
Jag skällde på honom som vanligt.

Nu ligger han död i ett dike,
den lille stackaren.

Midsomer Deverell,
dem borde ni gripa.

-Va?
-De kan göra vad som helst.

De vill vinna till varje pris.

Den ende som vill vinna
till varje pris är du.

-Vad menar du med det?
-Ingenting.

Var inte dum, man tar inte livet av
folk för att vinna en fånig tävling.

Fånig? Du är precis som
den jäkla Greg Tutt.

Tävling eller inte,
nån är tydligen ute efter ringare.

I så fall står jag i tur.

Jag fick den samtidigt som Marcus.

Jag hade fel beträffande
Marcus Steadman.

Jag är i hans hus,
han var helt besatt av Emma Tysoe.

-Visste ni att han älskade Emma?
-Ja, det visste jag.

-Ni var inte bara grannar, eller hur?
-Alldeles riktigt.

Jag fick inga barn. Marcus blev
föräldralös för länge sen.

Behovet var ömsesidigt,
men jag blev just en snygg förälder.

Ett märke - lera och gummipartiklar.

Han fick en stöt i ryggen
före eller efter att han föll i.

Om nån var där, var hans död
knappast en olyckshändelse.

Läkaren hittade ett blåmärke
som stämmer överens med stöten.

Lera och gummi?

Det måste vara en promenadkäpp.

Vi hittade den här i ån.

-Överstelöjtnant Barton?
-En trappa upp.

Han dog i sömnen i går kväll.

-Jag beklagar sorgen.
-Stackars sate.

Han var överspänd i flera dar,
för de förbaskade ringarnas skull.

Var han ensam?

Jag hittade honom i morse
när jag skulle...

Det är ett illa valt tillfälle-

-men är det här
er farbrors promenadkäpp?

Jag underskattade er,
det uppskattar jag hos karlar.

Det är sent,
ert ärende var väl bara ett svepskäl.

Ja. Nej, det gällde brevet ni brände.

Flera dussin har dött sen dess.

-Ni är väl inte kvar på första bas?
-Jo.

Nej...

Det är bara ett uppslag
som jag skulle vilja utforska.

Jag tycker om att bli utforskad.

-Ni är rädd, men ni visar det inte.
-Rädd? Nej.

Inte rädd - skyldig.

Jag sa alltid till eleverna:
"Erkänn, så mår ni bättre."

Ett gott råd. Vad har ni att berätta?

Vilken sorts vapen sköts Greg med?
Och Emma? Samma sort?

Jag kan berätta att det var
samma vapen, eller samma sort.

En Enfield-revolver,
från andra världskriget?

Ja. Ni är ju expert, ni vet vad
ett sånt vapen kan åstadkomma.

Ja...

Tony, min make, hade två stycken.

Utan licens - han älskade vapen,
och lagarna var inte lika stränga då.

När han blev sjuk, för tio år sen,
började jag slarva.

Revolvrarna blev stulna,
de låg i baksätet.

Det var väldigt jobbigt just då.

Jag brydde mig inte om
att anmäla det.

Och sen, när han dog-

-verkade allt annat så futtigt.

Jag orkade inte...

Tio år senare blev Greg Tutt skjuten.

Jag är skyldig, och det känns
inte bättre att ha berättat det.

Jag tömmer hela burken,
så är det klart sen!

Åldersskillnaden är ett faktum,
men jag finner det spännande.

Andra skulle ta avstånd,
om de fick reda på det-

-men jag säger inget. Gör du?

Jag har märkt dina blickar,
jag vet vad du vill ha.

Jag trånar efter dig också.

Det blir vår hemlighet,
de älskandes edgång.

Undertecknat Emma,
fast inte för hand.

Allt var maskinskrivet,
hon skrev nog illa-

-men Greg var nog intresserad
av annat.

"Jag trånar efter dig."
Skulle Emma uttrycka sig så?

"De älskandes edgång."
Visste hon ens vad det betyder?

-Jag fabulerar inte.
-Nej, men nån annan har gjort det.

Skynda dig till kaféet,
nån försöker bryta sig in.

-Mrs Tutt, är ni kvar?
-Han har fått upp dörren.

Gå upp och lås dörren.

Hugh?

Herregud, helvete...

Du röjde gubben ur vägen, sen tänkte
du ta brevet och visa testamentet-

-som inte innehåller ett ord om
kyrkklockorna och renoveringen.

Tror ni att jag...gjorde honom illa?

Nej. Han var en grälsjuk jäkel,
men förr var han en bra karl.

Bättre än jag nånsin kan bli.

Förlåt, Sue. Han beundrade dig,
det sa han gång på gång.

Det var inte meningen
att skrämma dig.

Herregud... Hade han vetat hur pank
jag är, hade han inte skrivit brevet.

Han visste det.

Du är så dum, Hugh,
men Reggie var klurig.

Allt prat om brevet till biskopen
var på låtsas.

Han försökte få dig att sluta ljuga-

-och be om hjälp i stället för att
behandla honom som en senil tölp.

-Finns det inget brev?
-Jo.

Kyrkan får en generös donation,
men testamentet ändras inte.

Hugh får ärva, oavsett om han
förtjänar det eller inte.

-Vi är tillbaka på ruta 1.
-Första bas.

Rosalind, mrs Parr,
anser att vi inte har kommit längre.

Hade Rosalind nåt mer att säga?

Ja, hon minns brevet
till Greg ordagrant.

Emma skulle inte ha skrivit
"de älskandes edgång".

Så passande.

Den som skrev det är välutbildad
och lite gammaldags.

Det gäller väl nästan hela byn.

Hur som helst, vi är på "första bas".
Greg blir skjuten-

-troligen med en revolver
som blev stulen för tio år sen.

Enligt uppgift stulen.

Bravo! Var har du slipsen?

Det kvittar.
Greg - tänkbara motiv för mordet.

Vi har avverkat girighet, svartsjuka,
religiöst motiverad vrede.

-Vad sägs om högmod?
-Den fanatiske ringaren Peter?

Högmod är Peters drivkraft.

Han tänker bli den förste Fogden
som vinner tävlingen.

Högmod kan förleda folk
att begå dumheter.

I morgon tar vi er.

Vi tar varenda jävel.

Tack, George.

Reggie Bartons obduktion,
han dog en naturlig död.

Bara tre mord, således.

Samtliga var ringare.

Hör ni?
Fyran slår för sent hela tiden.

Dem slår vi utan problem.

Teorin om Peter... Om det var han,
varför slå ut halva laget?

Varför inte vinna tävlingen först
och hämnas efteråt?

Peter tror att han klarar det
med de tre starkaste.

-I så fall är Frances le Bon...
-...illa ute.

Du kan utnyttja det faktum
att Peter är strängt upptagen.

Jag tänker syna historien
om kyrkoherden i brunnen.

De är lika värdelösa,
det spretar åt alla håll.

Vi gör bort oss, två klockor var...

-Dumheter, kom ihåg vad jag sa.
-Jag vet.

Vi gör det för Emma,
och Marcus, och Greg.

Nej, ni gör det för mig.

Här är det, precis som Maisie sa.

"1860 kom den nye kyrkoherden
ihop sig med ringarna."

"Han krävde att de skulle
gå i kyrkan"-

-"och lät avlägsna öltunnan
från klocktornet."

"Kyrkoherde Jonathan Ebbrel för-
svann efter ett gräl med ringarna."

"Dagen därpå hittade man
kroppen i brunnen."

"Ringarna bar säkerligen skulden"-

-"men polisens frågor bemöttes
med tystnad."

Inget nytt på den punkten.
Se själv.

Titta i telefonkatalogen,
det kan ju finnas nån Ebbrel kvar.

-De är bra.
-Inte tillräckligt bra.

-De är bäst hittills.
-Då är det dem vi måste slå.

Ni behöver bara koncentrera er.

Känn inspirationen.

Nu börjas det.

Då så, mina damer och herrar,
vi är 15 minuter från himlen.

GORDON FOGDEN
RINGARE

RAY FOGDEN
RINGARE

Det var suveränt, jävligt suveränt.

Sir, gissa vad jag hittade
hos Peter Fogden.

En Enfield-revolver.

Lägg tillbaka den och gå därifrån.
Jag kommer direkt.

Ringartraditionen lever och frodas
i Englands vackraste grevskap.

Vi gratulerar de sex lagen
för deras fina insatser.

Främst bland lagen,
med 22 poäng vardera:

Badger's Drift
och Midsomer Deverell.

Men, mot alla odds, blir de besegrade
med en enda poäng-

-av årets vinnande lag:
Midsomer Wellow.

Ja! Ja!

Ja, ja!

Jag vann!

Jag klarade det...!

Kan vi pratas vid nån annanstans?

Vi måste prata med dig - nu.

Vad bråkar Frances om?

-Det var längesen de försvann.
-De blev stulna.

Vet du nåt om det?

De låg i hennes bil,
rutan var öppen, det var så lätt.

-Du kunde inte låta bli.
-Jag tänkte mig inte för.

Frugan hade lämnat mig,
halva inkomsten rök.

-Vad tänkte du göra? Råna banker?
-Dumskalle.

Jag tänkte sälja dem,
men jag visste inte hur man gör.

-Vad gjorde du, då?
-La dem i en låda...

...arbetade som en slav
och glömde bort dem.

Är de kvar?
Det är nog bäst att vi ser efter.

Den är inte här, den andra är borta.

Hallå? Maisie?

Är det nån här? Hallå?

-Jag letar efter Maisie.
-Jag med, jag är hennes brorson.

På så vis. Jag heter Joyce.

Jag tänkte be om hjälp,
men det kan vänta.

Jag ska be henne ringa.

-Tack så mycket, mr Gooch.
-Ebbrel.

-Hur sa?
-Dennis Ebbrel.

Min faster tog sin makes namn,
hon är född Ebbrel.

Vem har varit här på sistone?

Massor av folk - det är ju en by,
jag låser inte ens dörren.

-När såg ni revolvrarna senast?
-Ingen aning, för flera år sen.

-Dennis Ebbrel?
-Ja.

Det finns ingen Ebbrel i Midsomer,
så jag åkte till Maisie.

Hon var inte där, men hennes brorson
heter Ebbrel, och Maisie också.

Vänta inte på Maisie,
åk raka vägen hem.

Peter, stanna i byn.
- Troy, ta med dig revolvern.

-Vad i...?
-Nästa meddelande?

"Vem drog upp honom?"

"Kära faster, vi måste åka.
Vi ringer när vi är hemma. Dennis."

Det tog mig en halvtimme att skriva.
Ta inte...

-Visste ni om det?
-De som blev mördade?

-Hon kan inte göra en fluga förnär.
-Men människor.

LIAM BROOKER

-Vad ville Barnaby?
-Glöm honom, nu ska vi fira.

-Måste vi? Jag är helt slut.
-Ja, absolut.

Det här slår miljoner galoppvinster,
bättre än så här blir det inte.

Det är det sista jag tänker be er om,
jag lovar.

Det finns inget kvar att leva för.

Ser du, farbror Gordon?
- Farbror Ray?

Titta noga, det här är
Midsomer Wellows ringarlag av i dag.

Mitt lag, det bästa!

Jag börjar.

Vem har jäklats med oss?

-Gå upp och titta, Liam.
-Det är din klocka, gå upp själv.

Ska du ta livet av mig, Fogden?

Kläpparna är surrade.

Stanna här.

Akta er.

Den väger ett halvt ton.

-Stå inte i vägen.
-Maisie?

Be din sista bön, Frances.

Jag har aldrig gjort dig nåt, Maisie.

Du är ringare, du har en skuld
att betala, det har ni allihop.

-Skuld?
-Från 1860.

Tycker du att det är lång tid?
Det är bara fem generationer.

Kyrkoherde Jonathan Ebbrel
blev mördad här i kyrkan.

-Inte av mina förfäder.
-Min släkt är inte så gammal.

Men det är min, jag har starka band,
blodsband med den ni dödade.

Jonathan Ebbrel var min farfars
farfars far, mördad av ringare.

Änkan blev fattighjon,
fem generationer Ebbrels-

-har plågats av elände, förtvivlan,
depression och självmord.

Maisie, det är tragiskt-

-men det är inte vårt fel,
vi har inte mördad nån.

Ringarna mördade honom.

De blev aldrig dömda.
Ni är ringare i Midsomer Wellow.

Rättvisan måste ha sin gång.

De skyldiga måste sona sina brott.

Vi kan aldrig undkomma historien
och blodsbanden.

Det här är vansinnigt.

Du är ju arkivarie,
församlingens stöttepelare!

Stöttepelare?
Snarare hämndens ängel.

Min brorsons fru är gravid.

För det ofödda barnets skull,
för släkten Ebbrels välgång-

-måste skulden betalas.

Barnet kommer att få det bra.

Oförrätterna mot vår släkt har
gäldats, jag har gjort tillräckligt.

Tacka er fru för kaffet.

Jag kände mig välkommen hos er.

Troy!

-En ambulans, kanske?
-Knappast.

Du är väl bara skadad i ansiktet?

Jag mår bra, bara bra.

Mr Barnaby?

En kopp te?
Jag hällde i en skvätt konjak.

Det är ingen idé,
hon har tröttnat på karlar.

Jag förstår henne,
det har ju hänt en del.

Jag vet att ni har
viktigare saker för er...

Det där fåniga inbrottsförsöket,
jag tänker inte anmäla det.

Om han får lite hjälp,
kan skurken bli en bra konditor.

Han behöver ett riktigt arbete
och en sund ekonomi.

En pålitlig kvinna, menar ni?

Jag tar risken.

Troy, ska jag skjutsa hem dig?

Ring larmcentralen
om du får problem.

Barnaby.

Text: Bo Wetter
www.sdimedia.com