Original subtitles

-Helvete! -Vittran sätter emot.

Du ska ge fan i myren. Det är vittermark, det rör man inte ostraffat.

-Det betyder olycka. -Inte betyder det olycka.

Det betyder att vi kan få ett par tre kofoder till.

[radio] Medborgare. Det förfärliga

som vi hoppats att världen skulle förskonas ifrån har inträffat.

Ett nytt stort krig har brutit ut.

Vi har att konstatera detta ohyggliga faktum

och det tjänar lite till att försöka giva uttryck åt den fasa vi känna

vid tanken på vad detta kan föra med sig av vånda och ve

för en redan sargad och pinad mänsklighet.

-I det uppkomna läget... -Vad var det jag sa?

Tror du att Hitler har gått in i Polen för att vi har grävt i hyltmyren?

...och förstärkt försvarsberedskap kommer tiotusentals män

att för en tid nödgas lämna sitt dagliga värv och sina familjer

för att i Kronans kläder tjäna fosterlandet.

Den förpliktelse alla må känna inför den försäkran vi avgivit...

Då får ni försöka klara er själva.

Vi följer dig till vagnen så att vi är säkra på att du kommer med.

Gå nu. Åk hem.

Särskilt bedja vi Dig för de folk som äro hemsökta med krigets gissel.

Skona dem och oss. Denna heliga juldagsmorgon

vilja vi bedja för alla dessa fäder, äkta män, bröder och söner

som icke kunna vara med oss i dag utan kallats att skydda landets gränser

mot det hemska krig som rasar i världen.

-Gunnar, ska du med nu då? -Vart ska ni nånstans?

-Gunnar? -Vad håller du egentligen på med?

Vad är det där för dunkar?

Nej.

Vad tror du kommunisterna gör när ryssarna står vid gränsen?

De skjuter sina befäl och säger: "Välkomna!"

-Får jag dunkarna fyllda till helgen? -Kommunister ska man hålla kort.

Jag är inte så säker på att det är ryssen som knackar på först.

Tyskarna har vi ingenting att frukta ifrån.

Fröknarna Gustavsson! Det var väl angenämt.

-Har det kommit nån post i dag? -Nej. Väntar ni på brev från er far?

Det blir väl ingen tid med sånt, han ligger ju i fält.

-Annika! Det är dans i kväll. -Säg, dansar fröken?

Jag tänkte passa på att få mig en svängom.

Finland vädjar inte om sympatideklarationer.

Det är inte gåvor av mat, kläder, sjukvård och flyktinghjälp de behöver.

Det Finland vädjar om är folk - män, soldater, vapen.

Ett dussin jaktplan skulle rädda finska barn från många timmar ute i kylan.

Vad säger du, Gunnar? Ska vi åka till Finland och skjuta ryssar?

Det räcker inte. Finland har länge kämpat mot den röda faran från öster.

-När börjar dansen? -Gör ryssarna halt vid Torne älv?

Vem tror att barbarerna där ska predika fridens evangelium?

Bravo! Bravo!

-Lämna lokalen! -Bravo! - Släpp mig!

Släpp mig! För helvete, släpp...!

All hjälp till Finland! Finlands sak är vår!

Det var så mycket sågspån i brödet att man fick använda vedkupongen.

-Vad håller du på med? -Jag ska bli strakbent som Gunnar.

Annmari, det är inget att skoja om.

Det fanns en gammal gubbe i granngården.

Han var så strakbent så att man kunde köra honom på en skottkärra.

-"Sluta! Sluta!" Vad är det med dig? -Jag är orolig.

-Varför det? -Gården och Olof.

Vi får göra som man gjorde förr - spänna kärringen för plogen.

Du kan skratta du, Gunnar. Du är ung och frisk och kan jaga fruntimmer.

Men dans blir det väl inte så mycket av. Var inte ledsen för det.

Du spar en massa tid och slipper vara med i kriget.

Det där kriget är snart slut.

Vänster, höger, vänster, höger...

Annika... Annika!

Vänster, vänster, vänster, höger...

[radio] Tyskland har inlett militära aktioner

mot Norge och Danmark.

Osloradion meddelar att tyska trupper landsatts i norska hamnar i natt.

Norska utrikesministern har meddelat den amerikanske ministern

att norrmännen öppnat eld mot tyska krigsfartyg i Oslofjorden

och att Norge befinner sig i krig med Tyskland.

Från Köpenhamn föreligger inga meddelanden.

Annmari!

Annmari, kom hit!

Annmari! Annmari, gå in.

-God dag, frun. Har ni maken hemma? -Nej, han är inte hemma.

Har ni en lada som vi tillfälligt kan inkvartera soldaterna i?

I bästa fall ger vi oss av snart. I värsta fall behöver ni ingen lada.

Ni kan låna det där huset. Det är tomt.

Eliasson tar fyra man in i huset och ser till att det finns telefon.

Enoksson ställer upp tälten där nere.

Men se godmorgon, damerna!

Skarpt väder ni har här på vischan.

-Tar du posten? - Vad sa han? -Jag vet inte.

Stockholmare ska alltid vara förmer än andra.

Varför kan inte far vara här i stället för i Lappland?

Man tycker ju det, men de vet nog vad de gör.

Uppställning! Ta på er, uppställning inom en minut!

-Vad är det som händer? -Det är kriget, förstår du.

-Vad är det frågan om? -Det är norrmän.

[talar norska] Jävla svin!

De har tagit våra vapen! Förbannade svin!

Nu skiter herrarna på sig i Stockholm

när våra grabbar får avväpna norrmännen för att göra Hitler till lags.

Jag blir så förbannad.

Vårt svenska lejon är som en jävla igelkott.

-Jag trodde att det var tyskarna. -De kommer med flygplan och tanks.

[flygplansmotorer]

Annika. Annika! Vakna.

Får jag bjuda på en Istanbul?

Det var fan, du. Det var gentilt. Tack ska du ha.

Då ska vi se om jag kan få eld till dig också.

Varsågod.

Faster Elin från Stockholm kommer nu!

Hej! Vad du har blivit stor.

Ryssarna är inget fredsälskande folk. Titta vad de har gjort i Finland.

Det är dåligt att SJ sjunker så lågt

att ni medverkar till att tyska tåg kan åka genom Sverige. Det är ett svek!

Ni är inte hemma nu.

Hans, ska vi gå nu? Harald väntar.

Ja, jovisst. Jag får tacka för maten.

-Ska du inte med och dansa, Gunnar? -Jag? Nej.

Titta på Hitler.

Han far runt i Europa och ingen kan bjuda nåt motstånd.

De enda i Sverige som varnar för den där galningen är socialisterna

men de blir censurerade, förföljda, fängslade.

Vad du pratar mycket. Kan mycket.

Man måste ta ställning.

Ibland längtar jag härifrån så att jag kan dö.

-Varför kommer du inte till Stockholm? -Det skulle aldrig gå.

Tror du att det är farligt vid gränsen? Det ska bli spännande.

-Var får han bensin ifrån? -Jag vet inte.

Hej.

-Är det allt? -Ja.

Du kanske trodde att du skulle få se Hitler själv.

-Kom, nu går vi och dansar. -Ja! Kan du det nya - swing?

[hundskall]

[skott avlossas]

Lägg er ner, för fan!

[kulspruteeld]

Herregud, vi måste härifrån!

Nej! Nej!

-Satan! -Nej!

Annika!

-Vad fan gör ni vid gränsen?! -Vi gick vilse.

Hej.

-Det är brev från far. -Tack.

Vad skriver han?

Ja... Att han mår bra.

Mer, då?

Inget speciellt. Han längtar hem.

[Olofs röst] Det jag skriver är mellan dig och mig.

Prata inte med barnen om det.

En natt blev vi beordrade att kliva ombord på en färja.

Den var för 50 personer, men vi var 99 soldater som gick ombord.

När vi kommit halvvägs över sjön flöt vattnet in över fören.

De som stod där framme drog sig bakåt.

Jag tog mig ombord på en av de båtar som sänts ut. Den var överfull.

Jag fick hindra folk från att ta sig ombord

annars skulle vi alla dö.

Det är en massa måsar där borta.

Vad gör de där? Varför är det så många måsar?

Militärerna kastar sopor och matrester där borta.

Tre lagade mål mat om dan, och så slänger de hälften till måsarna.

Folk svälter i trakten, och så beter de sig på det viset.

Fy fan, säger jag.

-Kom, Gunnar, så går vi. -Ni ska ut och ränna, förstås.

Har du sett havet nån gång?

-Nej. Har du? -Ja.

En gång i Göteborg. Jag var där och skulle mönstra på en båt.

Jag var för ung.

Efter kriget, kanske.

Jag skulle också vilja åka bort.

-Till Stockholm, kanske. -Stockholm?

Nej, havet.

Jag skulle vilja ut och se världen.

-Ta mig med. -Aldrig i livet!

-Tack för kaffet. -Tack. Ge den till Annika.

-Vi ses i morgon, va? -Ja, tackar.

-Nämen, vad...? Olof! -Vad var det där för ena?

-Vad är det där för nånting? -Jag har ju skrivit...

Se till att de kommer i väg! Få ut dem härifrån.

Om inte vi hade haft serveringen, hade vi inte klarat oss.

Om du lugnar ner dig, ska jag få i väg dem.

Tyvärr får jag be er gå.

Tack, tack. Adjö.

-Hej! Var är far? -Ute och jagar.

Han fick inte ens patronerna med sig.

Det är bättre när han skriker och är förbannad.

-Fick du nåt? -Nej, inte ett liv.

Militären har skrämt bort dem.

Vad är det för nåt?

Olof! Ta tag i vajern!

Släpp inte, Olof! Släpp inte taget!

Håll i, håll fast!

-Släpp inte taget. -Hjälp till att dra!

-Vad är det för nåt? -En spärrballong från England.

Håll i nu! Släpp inte.

-Vi måste sätta fast den. -Det djävulska monstret...

Harald!

Vilket fint tyg.

Hjälp!

Är inte det en vacker färg?

Det blir våra finaste klänningar någonsin. Vilket tyg!

♪ ...sköna morgonstund ♪

♪ Som av profeters helga mund ♪

♪ Är oss bebådad vorden ♪

Hej! Annika! Annika!

Vad gör du ute i det här vädret? Hoppa upp.

-Vart är vi på väg? -Vi måste ta skydd.

-Det går inte längre. -Kom här. Hjälp till.

-Du är ju en riktig svartabörshaj. -Nej.

Men jag ska utöka med tiden.

Ska du ha en hel farm med grisar ute i skogen?

Vem ger dig såna idéer? Handlarn, förstås. Det är inte klokt.

-Har han också gris? -Grisar. Han jobbar i en annan skala.

-Men jag ska utöka med tiden. -Vem ska du sälja till?

Handlarn. Så får du pengar.

-Jag får kaffe och socker och... -Ost och kakao och bensin.

Och en massa annat som du sen säljer dyrt.

-Vill du ha nåt? -Nej.

Varför berättar du det här för mig?

Jag vet inte. Jag har inte berättat det för nån.

Men... Jag kanske behöver hjälp nån gång.

Kom, kom, kom, kom!

-God afton. -God afton...

-Får jag lov? -Nej, jag har ingen lust att dansa.

-Det är klart att vi ska dansa. -Men jag vill ju inte.

Jodå!

Vi söker Harald.

Du vet inte om det finns nånstans där Harald kan gömma sig?

Nej.

[gristjut]

God kväll.

-Var det din gris? -Jag har väl inga grisar.

Inte? Men du kanske känner till var din kompanjon håller hus?

Han misstänks för allvarligare saker än svartgrisar.

I förrgår natt så var det inbrott i ett militärförråd.

Nu åker vi.

Harald! Harald.

[talar norska] Nu är du tyst. Jävligt tyst.

Är du tyst, händer ingenting.

-Vem är du och vad gör du här? -Jag känner Harald.

-Är du hans fästmö? -Nej, jag skulle varna honom.

-Polisen är på väg hit. -Är det sant?

Helvete!

Var fan har du varit?! Vi måste sticka, polisen är på väg.

-Har du sagt att jag är här? -Nej, handlarn.

Vi måste till gränsen. - Spring hem.

-Hon följer med. Jag litar inte på nån. -Hon ska inte bli inblandad.

Vi sticker.

Ta det lugnt, för fan!

-Hej då! -Lycka till.

Jag följer med över gränsen. Vi ses.

Hur kunde du göra nånting så dumt? Du har varit ute och ränt.

-Var har du varit? -Ute och gått.

Ni har ju varit ute på bygden, Harald och du, och ställt till jävelskap.

-Stulit från folk. -Jag har inte stulit nåt.

Stjäla från anständiga människor som knappt har mat på bordet.

Och från militärerna. Hur kan ni göra nåt så dumt?

Jag vet inte vad Harald har sysslat med, jag var hemma den kvällen.

-Du har väl varit ute andra kvällar? -Sluta bråka nu.

-Polisen misstänker honom inte. -Men vad ska folk i trakten tänka?

Det spelar väl ingen roll vad folk i trakten tänker, han är ju friad.

Hur skulle det se ut? Min son, inspärrad i fängelse för stöld?

-Stäng av den där jävla radioapparaten! -Om du låter grabben vara i fred!

Säger han att han inte har stulit så har han inte stulit.

Så enkelt är det.

Om han satt i fängelse så hade vi en mun mindre att mätta i vinter.

Jag tänker åka härifrån.

Ja, jag tänker åka härifrån. Till Stockholm.

Det är ju för fan ett tysktåg!

Jag blir så jävla förbannad! Schweinhunden! Idioten! Schwein!

Jävla nassar!

Tre jagare sprängda i Horsfjärden! Tre man döda.

Tre jagare sprängda i Horsfjärden! Tre man döda.

Hej, Annika! Förlåt att jag är sen, men jag fick inte gå ifrån jobbet.

Jag försökte verkligen komma i tid. Förlåt.

-Jag vill åka hem. -Ska du åka hem?

-Du kom ju nyss. -All mat jag hade med är borta.

Men vilken katastrof! Huvudsaken är väl att du är här?

Mm! Vilka äpplen.

Kom nu, jag ska visa dig storstan.

Kom, mamma väntar där hemma.

[högtalarröst] Tåget till Göteborg via Hallsberg...

Har du sett vad vackert? Nej, nej! - Det var ingenting.

Det är signallinan. Vi måste ändå byta linje här.

Hej.

Vad kan man göra på kvällarna?

Mycket. Gå på bio, gå ut och dansa...

Du, Annika. Ella skrev att hon skulle skicka med godsaker från landet.

Vi tjatade på resgodsexpeditionen, men paketet hade kommit bort.

Det var stulet.

Jag kan inte tänka mig att nån på Rickards företag skulle stjäla.

-Jag ska prata med Rickard i kväll. -Ja, vad underligt. På SJ och allt...

-God dag. -God dag.

God natt med dig.

-Du är ju farlig. -Nej.

-Är det här du jobbar? -Där. Vi ses i kväll.

-Söker ni också platsen? -Ja, men de har inte öppnat än.

Det finns väl en personalingång?

Här är det.

Kom.

-Hej, Berit. Du är sen. -Hej, Anna. Jag försov mig.

Hyrestanten kom och sa att hyran höjs för att bränslekostnaden har gått upp.

Varmvatten har jag glömt vad det är.

Ja, flickor. Den här gången ska vi ha en blond flicka har chefen sagt

så ni som är mörka behöver inte spilla tid med att stå och vänta.

Är det för att hårstråna inte ska synas i smörkrämen?

Vill ni vara säkra på att det är arier som serverar bullarna?

Här ska du inte söka jobb. Har du en cigarett?

-Jag röker inte. -Jag har egentligen inte råd.

-Vad heter du? -Annika.

-Nu måste jag nog söka vidare. -Försök tidigt i morgon i stället.

Då går jag omkring. Jag kan inte komma hem redan.

-Faster och farbror får inte tro... -Att du har gått omkring lite.

Och så hittar du inte på några dumheter!

-Jaså, du har kommit. -Jag har varit och sökt arbete.

Här finns det gott om lediga platser.

-Hej. Vad bråkade ni om? -Om SJ, hans jävla företag.

De vägrar distribuera socialistiska tidningar.

-Vad har du med det att göra? -Jag får ut dem i landet.

Inte bara jag, förstås. Vi är många.

-Vi tvingas smuggla med dem på tågen. -Är inte det farligt?

Nån måste se till att folk får läsa nåt annat än nassetidningarna.

De flesta här i landet lever som om det inte fanns nån Hitler eller nåt krig.

Ja...

-Fick du nåt jobb? -Nej.

-Jag försöker igen i morgon. -Det går nog bra.

Nummer 16!

Annika! Här är en ledig stol. Kom!

Nummer 17!

Hej, hej! Slå dig ner.

-Vad har du för nummer? Jag har 18. -52.

Stol nummer aderton. Samma som Albert Engström.

Han dog förra året, så den är ledig.

Författaren. Kolingen.

-Nummer 18. -Det är jag!

Usch!

God dag, Berit Karlsson.

Nej... Jag förstår varför ingen vill anställa oss.

Jag pratar för mycket

och du ser så blyg och rädd ut att ingen vågar anställa dig.

Men jag vet ett ställe där de behöver folk. Jag har jobbat där förut.

-Här är det. -Men Berit, jag kan inte.

Jo, kom nu. Jag ska ordna till dig.

-Jag kan inte servera. -Du sökte ju jobb på konditoriet.

Jag har hjälpt till att servera bullar och kaffe till militärerna hemma.

Bullar till bassar eller sjötunga till direktörer är skit samma.

För helvete, Berit! Du vet mycket väl att du inte får gå den här vägen.

Ja, vad säger du om din nya arbetsplats?

Aldrig.

-Fem kalvfilé, två fräsarlådor. -Fyra pytt, klart!

-Två sill, klart! -Tre patent, två målare.

Var är varmrätten på sexan? Står ni och drömmer? Vi har 40 gäster.

Axelsson, hjälp Olin med potatisen.

Varför har du stannat? Judesvin, du ska inte bli gammal här.

Får du tummen ur på det extra smörgåsbordet nån gång?

-Hoho! Jag är ledsen. -Nej, inte du också.

Se det från den ljusa sidan. När du är färdig om en timme eller så

har du en ledig dag och en veckolön att sätta sprätt på.

-Arbeit macht frei! -Försvinn!

Här har du.

Jag har lite bråttom. Hälsa köksmästaren.

Var fan är fötterna? Tassarna då, för helvete.

Kanin levereras med tass och huvud annars kan det vara vad som helst.

-Det ser du väl att det är kaniner. -Det kan vara katt eller råtta!

Katt?!

Tror du att jag bryter mot förordningar för din skull, din bondtjuv!

Ta tillbaka lådan! Kom aldrig hit mer. - Släpp aldrig mer in honom.

Vad står ni och hänger för?

Har ni kommit hit för att glo, får ni lösa kabaréavgift.

Jävla idioter på det här stället.

Fel sida!

Tysk disciplin skulle behövas i det här köket så det blir nånting gjort.

-Täpp till truten på gubbfan. -Var fan är snapsen?!

-Vad gjorde du i helgen? -Var ute och cyklade med Hans.

Herregud, vad tråkigt. Du spar i alla fall pengar till julhandeln.

Nej, jag har köpt nya skor. 19 kronor. Billigt, va?

Annika, bord sex väntar.

-Titta här, grabbar. -Hej, sötnos!

Är det min?

-Vad har du fått för nånting, då? -Annika!

-Är det sant att det är min? -Ja, men de andra får använda den.

-Om de vill. -Är det en kamera?

Är det en kamera? Det var fan.

Hon tjänar ju som gräs, människan.

Nej, ta inte på mig.

Var tar hon pengarna ifrån? Hon kanske är förskingrare.

-Farfar...! -Vi tar nästa jul i stället.

-Ta en bild på farfar. -Annika...

Far och jag tänkte... Det var faktiskt far som kom på idén.

Vi ville gärna... Vi tänkte att... Du har ju inga möbler.

Nej...

Vi ville att du skulle...

...ta den här med dig till Stockholm.

-Den kan jag väl inte ta. -Ta den, du.

Den där har jag tittat i. Det kanske inte alltid var så roligt...

...men det gav i alla fall en uppfattning om tingens ordning.

Tack.

Bravo!

-Vilken av dem tar du? -Får man inte ta flera?

Du får ta hur många du vill. Det är det enda som inte är ransonerat.

Jag tror att jag tar han med flaggan.

Nej, den där mörka snygga saken!

Den mörka? Honom har jag tänkt ta.

Honom haffar ni inte så lätt. Det är Bengt Hall, en känd löpare.

Oj, oj, oj!

Skulle han springa efter mig, skulle han inte behöva springa länge.

Vi tackar de stiliga representanterna från Stockholms idrottsföreningar

som har deltagit i den här glänsande gymnastikuppvisningen.

Jag vet flera arbetarföreningar som inte ens är bjudna hit.

Därmed spelar vi upp till dans.

Jag lånar din kusin ett tag, tills de riktiga killarna kommer.

-Får jag lov? -Nej tack.

Hej! Kom, kom! - Förlåt.

-Jag har letat efter dig. -Jag trodde att du hade fullt upp.

Har du sett han med flaggan? Inte jag heller.

-Varför dansar du inte? -Jag kan inte såna här danser.

En, två, tre, fyra, fem, sex, sju, ått...

Och så lite runt och så gör du så här.

Du lär dig fort, det är inga problem.

Där är han ju!

-Förlåt, det var inte meningen. -Det var bara trevligt.

-Tack. -Jag tror att vi har hittat allt.

-Får jag lov? -Va?

Ska vi dansa?

Ja, tack...

Ta för dig, bara.

Jo, jag tänkte på...

-Jag vet inte vad du heter. -Annika.

Bengt.

Jag la märke till dig direkt när jag kom in.

-Fryser du? -Nej.

Vill du låna mina handskar? Så blir du lite varmare.

Oj, ursäkta! Vi tänkte se på fyrverkeriet.

Jonne, det blir inget fyrverkeri. Det är mörkläggning efter klockan tolv.

Helvete! Jag måste vara inne före tolv. Jag måste springa.

Förlåt.

Hej då.

Gott nytt år på er allihop!

Det är den andra som smiter den här månaden!

Du vet vad som gäller - smitnotor dras från lönen.

Har de inga pengar, ska de inte gå på krogen.

Du får hålla bättre uppsikt över dina gäster.

Fyra viltjärpar klart.

-Vad sysslar du med? Porslinskrossning? -Varför hamnar alltid jag i disken?

-Du blev sist anställd. -Vi blev ju anställda på samma gång.

Jag blev anställd två minuter före dig.

Här finns lika många fruntimmer som flatlöss på en luffartask.

-Så där håller han på med alla. -Det är ingen ursäkt.

Ska du arbeta eller röka? "Arbeit macht frei", som tysken säger.

Jag tänkte bara hämta en ren askkopp.

Eller hur, Franz. Man muss arbeiten!

Har du hört nåt från Askpojken?

-Vadå "Askpojken"? -Han som sprang ifrån sina handskar.

Det vet du att jag inte har.

-Jag tycker att du ska glömma honom. -Har glömt honom.

Förlåt, förlåt, jag försökte bara vara lite vänlig.

Satan!

-Ta henne först. -Hon är död, vi tar den här.

-Brutet ben, skärsår, brännsår... -Vad är det för ben, då?

Ta det försiktigt nu!

Ett, två, tre!

Vad gör du?

-Vad håller ni på med? -Du ska vara tyst, du är medvetslös.

Nej! Akta, jag fastnar.

-Kan du inte kliva av och gå? -Jag har brutit benet.

Nej!

Ni är inte kloka.

-Det här är kriget! -Ta det lugnt. Passa kurvan.

-Så här är det. -Ta det försiktigt.

-Jag ramlar av! Ta det lugnt. -Gå av, annars välter vi av dig.

Här kommer en med skärsår i ansiktet, benbrott som är...

-Jävligt slängd i käften. -Idiot!

Du ska vara tyst, så här är kriget.

"Svårt bränd!"

Synd på en så snygg tjej.

Vi kanske skulle ge henne konstgjord andning. Hon behöver det.

Detta är inget skämt!

Sverige har lyckats hålla sig utanför kriget

men den försvarsvilja som ni har visat på övningen i dag...

...får en att undra om vi inte skulle få färre skador genom att gå med i kriget

än att öva oss för det. Försök att ta detta på allvar!

-Jag somnade där uppe och drömde. -Hon har rätt - övningsledaren.

Vi håller på med vårt hela dagarna, det är som om det inte vore krig.

Som om vi försökte gömma oss från allt ont.

Jag tror inte att det går i längden. Att gömma sig.

Så där pratar Hans också.

Vad tycker han att man ska göra?

Ta ställning och så där.

Vet du vad jag drömde?

Att det var sommar och sol och du stod brud.

Jag drömde att far och jag gick i skogen.

Sen vaknade jag och visste inte var jag var.

-Jag trodde att det var krig. -Det är krig, Annika.

Hej då!

Hans Zetterberg? Var vänlig och följ med oss.

-Vad har jag gjort? -Vi vill prata med dig. In med dig!

Faster och farbror vet inte heller var han är. Har han blivit inkallad?

Konstigt.

Här är det! Nu tittar vi på lägenhet. Det gäller att hålla tungan rätt i mun.

-God dag, god dag! -Välkommen!

-Här har vi köket. -Vad litet det var.

-Hemma är köket det största. -Vi äter ju på jobbet.

-Jag tycker att det ser fint ut. Titta! -Det behöver kanske städas lite.

Stora skåp.

En vattenklosett i lägenheten! Det var inte illa.

Fungerar gör den också. Det gör det inte i Värmland i alla fall.

Vad stort det är!

Vardagsrummet. Här har vi en soffa. Så kan vi ha fester.

-Om man delar med sin bästa vän. -Jag vet ju inte om jag kan.

Fin utsikt.

Och sovrummet. En säng där och en säng där.

Jag tycker att den är fantastisk.

-Nå, vad tycker damerna? -Jag vet inte, köket är väldigt litet.

Vi har sett andra lägenheter.

Jag har ju en annan lägenhet som står tom mot gården.

Här får ni i alla fall lite sol.

Vi har bad nere i källaren och så är det förmånliga hyresvillkor.

-Hyresfritt första månaden. -Första kvartalet.

Att man inte ska få tag på ett ordentligt tyg nuförtiden. Titta.

Man kan inte vända på en krage hur många gånger som helst.

Hur har de det där hemma?

Jag fick brev från mor förra veckan. Far verkar inte må bra.

[det ringer på dörren]

God afton, mitt namn är kommissarie Virén. Jag söker Annika Gustavsson.

Jaha... Var är det här nånstans? Dalarna, va?

Nej, Värmland. Vid gränsen.

"Skönt att ni mår bra, trots dåliga tider."

Ni har det väl bra på landet. Svartgrisar och...

"Själv mår jag bra, arbetskamraterna är snälla, även om de kan vara"...

Får ni göra så där? Läsa brev på det där viset?

Antingen läser jag det nu eller så läser brevcensuren det senare.

-Vem är Berit? -Berit Karlsson. En arbetskamrat.

-Har vi nåt på henne? -Nej.

Jaha, varsågod.

Ja...

Den här Hans, var finns han?

Jag har ju sagt att jag inte vet var han är.

Han har ryckt in i det militära, men man ska väl inte veta var.

Vet du inte var han är eller menar du att man inte ska veta

eller menar du rent av att du faktiskt vet?

Jag vet inte, säger jag ju! Hans föräldrar vet inte heller.

Du har alltså försökt ta reda på var han är trots att man "inte ska veta"?

Ja. Eller nej. Jag har försökt att få reda på...

...hur jag skulle kunna skriva till honom. Det är väl inte förbjudet?

Varför är det så viktigt, som du skriver, att få kontakt med honom?

Jag skriver inte det. Jag skriver att jag skulle vilja träffa honom.

Varför det?

Jag vet inte. Därför att han är min kusin.

Vi har känt varandra sen vi var små, vi har lekt på somrarna.

Vi brukar skriva till varandra och berätta hur vi...

Har det hänt nåt med honom? Var är han?

Han är på Storsien. Du vet vad Storsien är för nåt, va?

Är han där? Vet ni att han är där? Varför frågar ni mig, då?

Vi frågar för att vi vill veta om du vet var han är.

-Varför skulle jag...? -Storsien är ett arbetskompani.

I Storsien förvarar vi folk

som har en farlig politisk uppfattning:

-Kommunister, anarkister... -Nazisterna, då?

Nej, dem säger de ingenting om.

De är väl ofarliga, vad vet jag.

-Vad händer nu, då? -Ingenting.

-Vi ville bara prata. -Vi vill att du ska veta att vi finns.

Det är en fantastisk lägenhet. Du kan inte missa chansen att bo med mig.

Jag har ju bestämt att jag ska flytta in.

Nu kommer överraskningen. Du kommer inte att tro dina ögon.

Jag ska hämta ett paket från Herrljunga.

Grabbar, Herrljunga har kommit! Hämta det.

Jag skulle ha fått paketet i julas, men min släkt är lite trög.

Jag trodde att de skulle vara döda.

-Lycka till, mina damer. -Hur ska vi få hem dem?

-Vet du hur man tar död på såna här? -Ja, har du en yxa hemma?

-Annika? -Harald!

-Vad gör du här? -Kan ingen hjälpa till?

Kom. Såja, såja...

Känner du till nån ledig lägenhet?

Min vän Bjarne kom just från Norge.

Han behöver nånstans att gömma sig.

Han ska ta kurirflyg till England och vill inte sitta i interneringsläger.

Det kanske går att ordna.

-Djur borde vara förbjudna i taxi. -Du har ju fått dubbelt betalt!

-Jag vill ha tredubbelt. -Det här är utpressning. Stanna!

Jag vill ha pengarna tillbaka. Får jag pengarna tillbaka?

Får jag pengarna tillbaka! Ni ska sköta ert jobb!

Vill du ha dem? Varsågod, du får dem.

-Jag hör av mig. -Vi ses.

Stopp! Stanna! Stanna!

Oj, oj, oj!

-Vad har du i väskan? -Fick du Haralds nyckel?

Nu kom nästa klump.

Kom nu. Kom! Kör!

Adjö, adjö!

-Var har du fått alla möbler ifrån? -En gammal pojkvän.

-Han var ganska snäll, faktiskt. -Var det nån som du...?

Vad tycker du om den här? Jag köpte den i går.

Jag fick den billigt. Jag tänkte på Värmland.

Ifall du längtar hem.

Fan ta Hitler för alla mörkläggningar.

Titta! Där går en av Haralds skyddslingar.

-Ja, men Harald ser man aldrig. -Undrar hur kalkonerna smakade.

-Det går inte! Jag ger upp. -Jag ger också upp.

-Var ska vi hänga Värmland, då? -Över soffan, sa du ju.

Jag undrar hur de har det hemma.

-Saknar du aldrig din mamma? -Jag var så liten när hon försvann.

Är du inte nyfiken?

-Jag har tagit reda på var hon bor. -Har du?

Jag tänkte gå dit, men jag vet inte...

Gör det, det vore väl spännande.

Jag har tänkt så mycket på henne, varit så arg.

Hon kanske är jättetrevlig, det skulle jag inte klara.

Eller så är hon så dum och självisk som hon verkar. Då skulle jag bli ledsen.

Kasta handskarna och kom och dansa.

-Nu är man svettig. -Jag har köpt dricka.

-Du har väl inte tråkigt, Stig? -Nej, jag sitter och spisar.

[talar amerikanska] Du dansar jättebra.

-Vad heter du? -Vadå?

-Vad heter du? -Jag förstår inte.

Jag heter Annika. Jag kommer från Värmland. Värmland.

-Har du hört talas om Wermland? -Vad är Wermland?

Det är hot... Hotland.

Det hade jag kunnat gissa.

Hotland? Är du från Hotland? Det är antagligen du också.

Vad liten han är. Jag trodde att alla negrer var stora.

Fråga var han kommer ifrån.

[talar engelska] Var kommer du ifrån?

Vi svarar inte på frågor. Vi är på genomresa.

Nej, inga frågor.

-Vad sa han? -De svarar inte på frågor.

De kanske är på hemligt uppdrag. Vad spännande!

De är bara vanliga bassar.

Jag önskar att kriget inte tar slut. Då försvinner alla stiliga utlänningar.

[skratt och skrik]

[det knackar på dörren]

Hej. Är du Annika?

Det här är till Harald, han hämtar det senare.

-Vet du var han är? -Det är aldrig nån som vet var han är.

-Tack. -Hej då.

Vilket kast! Såg ni? - Såg du, Annika?

Är det inte spännande? En galning i kortbyxor som kastar pinne långt.

-Jag tycker att det är lustigt. -Hemskt roligt att få träsmak.

-Varför är du så sur? -Jag är trött.

-Nån väsnades i sovrummet i natt. -Nu är det 100 meter.

Har du sett på fan! Ser du vem det är? Askpojken.

-Bengt... -Känner ni Bengt Hall?

Han är känd löpare. Han kan vinna. Men det finns ett par andra också.

På edra platser...

Färdiga...

Heja Bengt!

Fortare!

-Ja! -Bra, Bengt!

-Jag kan inte gå in. Vad ska jag säga? -Använd fantasin.

-Skyll på nåt. -Nu kommer han.

-Snälla, kan vi inte gå nu? -Sch!

-Hej, Annika. -Hej.

-Vad duktig du är på att springa. -Tack.

Det blev lite plötsligt sist.

-Det är mina vänner, Berit och Stig. -Hej.

-Strong insats. -Tack.

Bengt, skynda dig på!

Vad hände förresten sist? Nyårsafton, med permissionen?

-Det blev kompaniförbud i två veckor. -Vad tråkigt.

-Kom nu, Bengt! -Jag måste gå. Det var roligt att ses.

Detsamma.

-Hej. -Hej.

Hej då, Bengt.

Skynda dig. Skynda dig, då!

Annika?

-Skulle vi inte kunna ses nån gång? -Jo.

Jag jobbar på Gillet.

Då hör jag av mig. Hej då.

Vem var det där? Ska du inte presentera mig?

Det måste gå! In med magen.

-Ska du verkligen ha den här på dig? -Klart att jag måste ha korsett.

De blir upphetsade av att få kämpa, men det här är en fästning!

-Det finns modernare preventivmedel. -Det är bäst att vara rustad.

Han är militär, eller har varit. Nej, larmet!

När ska du träffa honom? Det är säkert bara en övning, skynda dig nu.

Det kanske är på riktigt, vi går ner.

Ta det lugnt! Det är bara en övning, men det tar nog en timme.

Nej! Vad var det jag sa?

Du ska sitta med mig i en källare i stället för att träffa en tjusig karl.

Bengt!

Hej. Förlåt att jag är så sen, men flyglarmet gick...

-Vi gick ner i skyddsrummet. -Jag vet, jag såg dem flyga förbi.

En polis ville ha ner mig i ett skyddsrum

men jag sa att jag väntade på en dam.

-Tänk om det hade varit på riktigt? -Då hade jag sett Stockholm förintas.

Jag skojar bara, jag visste att det var en övning.

-Du är alldeles sjöblöt. -Vi bestämde ju vid Tornbergsuret.

Jag vågade inte gå härifrån ifall du skulle komma.

Om inte jag var här, skulle jag aldrig förlåta mig själv.

Jag tog med mig dina handskar.

Jag fick tvätta dem, så de har kanske krympt.

-Jag har bokat bord på Operakällaren. -Vi kan inte gå så här.

Du har en jättefin klänning och jag har min bästa kostym. Kom nu!

Så kom vi fram till Operakällaren, men din kamrat ville gå hit i stället.

Vaktmästaren frågade: "Vart ska ni ta vägen? Här kommer ni inte in."

-"Vi har beställt, direktör Hall"... -Strykjärnet!

Visst är hon fin?

-Vill du se fler kort? -Ja, gärna.

-Vem är det? -Min syster Annmari.

Vad söt hon är.

Hon är det finaste jag har.

Det här är min farfar Isak. Han är inte klok, men hemskt gullig.

-Ska jag sätta på lite musik? -Ja.

Vad vill ni höra? Vi har bara tre skivor.

-Jaså, du är direktör? -Nästan.

Pappa är det.

Du är den första nästan-direktör jag har träffat. I vad då?

Faner. Vi köper faner i utlandet och säljer i Sverige.

Det går bra för oss det senaste åren.

-Under kriget? -Vi har väl satsat på rätt häst.

Hur gick det, då?

-Vaktmästaren, Operakällaren. -Direktör Hall, sa du.

"Det här är en matsal, ingen badinrättning. Försök med Sturebadet."

Jag höll på att skämmas ögonen ur mig.

-Har mina kläder torkat? -Ja, de ligger på strykbrädan.

Jag kanske ska klä på mig. -Sen måste jag nog gå.

-Redan? -Ja, jag har ett möte i morgon.

-Vad tycker du? -Och du säger att jag är lätt på foten.

Du känner knappt karln och har redan fått av honom kläderna. Skäms!

-Det är inte din sort. -Det finns bara en sort.

Även om de är fina på utsidan, är det bara en sak de vill.

Annika, kom ett tag.

Hatten!

Hej då.

Så här bor jag. Det är lite stökigt.

Jag älskar dig.

-Kan jag verkligen gå så här? -Du är jättefin. Kom nu.

Är du säker? Jag ser så vanlig ut.

Du är jättefin och mina föräldrar är helt vanliga människor.

Såja, nu ska vi få maten snart. - Men var är människan?

Såja... Nu ska ni ner, så ska ni också få mat.

Åh, så gott! Så. Åh, så gott.

Åh, så gott. Ja! Nu ska du få lite mat.

Och så kommer du och får lite mat. Såja.

-Hundarna ska väl inte vara vid bordet. -Alfred...

-Hundarna tillhör familjen. -Jo, jo...

Om mor skulle välja mellan mig och sina hundar, skulle hon välja hundarna.

Häll upp vatten åt vår gäst. Och lite vatten åt de små älsklingarna.

Tack.

Fröken Gustavsson tycker naturligtvis om djur.

Bengt berättade att fröken Gustavssons far äger en gård.

En lantgård?

Ja, förlåt. Jag är så intresserad av allt som rör Bengt.

Han är det bästa vi har.

-Var ligger det nånstans? -I Värmland.

Kristina, duka ut och servera kaffet i lilla salongen.

Det här är Karlberg, kadettbalen. - Vad stilig du är, Bengt.

Det där är ambassadör Carlings dotter. Förtjusande flicka.

Hon är ju fil. kand. i nordiska språk.

Bengt, du skulle kanske ha fortsatt din militära bana.

Tjänst på UD och...

Vi har ingen användning av militärer eller ambassadörer inom företaget

vilket påminner mig om att Bengt... Jag såg inte dig på kontoret i dag.

Nej, jag hade så mycket annat stå i.

[porslin som krossas] Ja. Ursäkta mig.

Att mina anställda slösar med min tid kan jag ju förstå

med tanke på den personal som man måste acceptera.

Men att du gör det, det vill jag inte veta av.

-Är vi överens om det? -Ja.

Förlåt, fröken Gustavsson, att jag tar upp det på det här sättet...

...men jag är mån om Bengts framtid.

Det vore synd om han kastade bort den på distraktioner.

Jag måste nog gå nu.

-Jag står inte ut längre! -Varför?

Annika!

Visserligen har vi lite primitivt, men vi har toalett.

-Tyck inte att jag är fånig. -Jag tycker att du är härlig.

Rör på skinkorna! Vi har en massa julbord i dag.

Vem är det?

-Hanna. -Annika, kom nu!

-Är det din dotter? -Ja.

-Hon är söt. -Annika, skynda dig!

Franz!

God middag.

-God middag! -God middag.

-Direktör Hall har varit här förut. -Ja, just det. Flera gånger.

-Vad önskar herrarna? -Kan fröken rekommendera nåt?

-Jag vet inte... -Smörgåsbordet?

Livsmedelskommissionen har begränsat antalet assietter till sex.

-Kan ni göra ett undantag? -Nej, det går tyvärr inte.

Spara på charmen, Lindberg. Du är 30 år för gammal.

Sex...assietter.

Vi ska ha lite öl och snaps.

Om fröken gör oss sällskap, blir det fem.

Det kan jag tyvärr inte.

Frökens fästman kanske har synpunkter.

-Var det allt till att börja med? -Tack så mycket.

-Tack, fröken. -Tack.

-Vad är det? Men vad är det? -Det är inget. Ingenting.

-Vänta! Annika! -Det kommer aldrig att gå!

Har jag gjort nånting? Vad är det?

-Jag kan inte vara tillsammans med dig. -Varför inte?

Jag är inte fin nog åt dig eller din familj.

-Var har du fått det ifrån? -Det bara är så!

-Vad pratar du om? -Han var vidrig.

-Han var vidrig. -Vem? Vem?!

Prata inte med mig! Ta inte i mig!

Jag kom först! Ta den sidan.

Nu ska vi se om den här fungerar.

Inget lödder. De har lurat mig.

Titta.

Va? Nej...

-Med Bengt? -Ja. Jag tycker om honom.

Det är inte hans föräldrar jag förlovar mig med.

Gratulerar till din första förlovning.

Och den sista.

-Då tycker jag att du kan gratulera mig. -Till vad då?

Titta. Visst har de blivit större?

Lite, kanske.

Jag är med barn.

Nej...

-Hur då? -Va? Hur då?

-Med vem? -Det vet jag inte.

Det finns tre möjliga, men jag vill inte ha nån av dem ändå.

Du vet väl vem som är far? Tänker du lämna bort barnet?

Absolut inte! Du är inte klok.

-Hur ska du klara det? -Hade pappa levt, hade han sagt:

"Du har klarat dig utan en mor, ditt barn kan klara sig utan en far."

Jag hittar väl en man så småningom.

Vänd på dig så tvålar jag in dig på ryggen.

Jag kommer att sakna dig när du har gift dig.

Jag kan inte lämna dig nu när du är med barn.

En grävling, två kråka, en kanin.

Hur kan de äta eländet?

Du har ju fel på matsmältningen, Berit.

Hon har nog fått i sig nåt annat än kråka och kanin.

Det måste ha varit nåt stort, så tjock som hon har blivit.

Stort eller litet - gott är det ändå, som flickan sa om pojken.

Åmotfors nästa. Nypåstigna.

Vi är nästan framme. Det är bara en station kvar.

Det är så varmt.

Vi är ju mitt ute i ödemarken.

-Bor det verkligen folk här? -Jag har bott här i hela mitt liv.

Hur stod du ut?

Det kommer säkert gå bra.

-Tror du det? -Du kommer att ta dem med storm.

Annmari kommer inte att lämna dig i fred en sekund.

-Far kan vara lite kärv. -Jag vet, du har sagt det.

Jag tycker inte om det. Att din familj ska glo på en och se om man duger.

-Han var befälens skräck. -Vi tar en liten...

-Ja? -Du ska dröja lite så här. Tack.

Det är ingen fara.

Hur gick det med Hovis sen? Han blev väl inte gammal i det militära?

Nej, han drunknade.

Hörde ni om olyckan uppe i Norrland med färjan som välte?

En fruktansvärd katastrof.

Vi får hyfsa glasen lite grann. Skål på dig!

Skojigt att ha dig här. Trevligt.

-Hovis var rask i truten. -Det måste han ha varit. Berätta.

I september -39 hade regementschefen beordrat stor uppställning.

Han sa: "Hitler tågade in i Polen klockan 04.00."

Då säger Hovis: "Det är grabbar som kan gå upp på morgonen, det."

-Mera sill, Bengt? -Ja tack.

Det är verkligen roligt att ha dig här.

Vi är tacksamma för din hjälp på gården.

Att det fanns stockholmare som kunde arbeta...

Det var ett misstag att hjälpa till, nu blir jag kvar här som Jakob.

De där träden där borta, de planterade min farfars far.

Är det inte fantastiskt, Annika?

Allting är starkt, om det får hålla sig friskt.

Jag är rädd för det som händer nu.

Den här nya tiden.

Bara det bästa duger. Det gäller tydligen både djur och människor.

Men mest orolig är jag för dig och Annmari.

Ni är så unga och ska bygga upp det nya samhället som har börjat så illa.

Det är ingen god mylla.

Glöm inte det gamla, Annika.

Det är så lätt att tappa fotfästet.

Och bli ensam.

Ta det lugnt, jag åker direkt.

-Vart ska du? -Till BB. Det är dags.

Vad ska du göra där? Vad ska du göra på BB?

Jag kan vara där. Det finns ju ingen far till barnet.

Det kan inte du hjälpa, det är för att hon har levt som hon har levt.

Hon är min bästa väninna, jag kan vara ett stöd.

Hon har levt precis som vi.

Hur mår du?

-Var det svårt? -Det var överjävligt.

Jag såg honom precis. Han är underbar.

-Har du tänkt på vad han ska heta? -Nej...

Jag får väl döpa honom efter hans pappor. Lennart-Stig-Åke.

Vi klarar det här.

Jag är så trött.

Hittar du nåt? Nu hade du tur, din jävel.

Nu!

-Jag tar korven, och så baconen. -Var är hon?

Sch, sch!

Nu kommer hon!

-Vad är det här? -Det är fest!

-Vad då för? -Möhippa!

Tänk att det rycker till i en karl och så blir det nåt så fantastiskt.

-Det skålar vi för. -Skål, lilla rycket!

Men du gläds nog lika mycket åt spasmerna som karlarna.

Kära Annika.

Det är med sorg, ledsnad och bestörtning

som vi konstaterar att du ska lämna oss för att knyta hymens band.

-Nej, jag ska bara möblera lägenheten. -Nu sätter vi på lite musik.

Dessutom måste jag hjälpa Berit med Peter.

Annika, får jag lov?

Nu tar vi och skålar för att Annika har fått tag på en karl

som vi hoppas att du ska ha stor glädje av.

Och för att man klarar sig lika bra utan. Eller hur, flickor?

Den är underbar. Verkligen.

Vilket tyg! Sånt går inte att få tag på hemma.

Det behövs inte, jag klarar det här.

-Ingen fara, det går på några sekunder. -Annika, du behöver inte.

Annika! Annika!

-Det var en sak till. -Vad är det? Har du gjort den själv?

Ja, fast Gunnar har gjort ramen.

Vad fin den är. Det var den jag skulle ha haft som brudbukett.

-Jag älskar dig. -Det gör jag också.

Du är så fin!

-Den gick sönder. -Nej, det är inte så farligt.

Den ska gå sönder, det är bara bra.

Hemma i våra trakter, förr i tiden

så sa man att om brudkronan gick sönder så betydde det lycka.

Annika... Mor och jag, vi...

Jag ville bara säga att vi...

Vi tycker så mycket om dig.

Lycka till.

Hej då, med er!

Hej då!

Ja, men jag är skrockfull.

-Vi kunde väl ha tagit hissen. -Bruden ska bäras över tröskeln.

På landet ligger dörren och tröskeln på samma ställe.

-Vad ska vi göra i en tom lägenhet? -Det är det du ska få se.

Det är överraskningen.

Nu...

Aj!

Nå? Vad säger du?

-Vad är det här? -Det är vårt hem.

Det är det som är överraskningen.

Annika...

Nu ska du få se, kom. Inte titta.

Matsalen, köket...

Annika, visst är det fint? Såg du köket?

Det är nytt bord och nya stolar.

-Det är möblerat. -En bröllopspresent från far och mor.

Vänta, ska du få se.

Titta!

Musik.

Och arbetsrummet. Här är mitt arbetsrum.

Här ska jag sitta och jobba. Mina sekreterare sitter här.

-Din väska? -Ja, allting är klart.

Den 3 augusti 1943. Kära dagbok...

I går var jag fröken Annika Gustavsson.

I dag är jag fru Annika Hall.

God morgon, fru Hall. Redan vaken?

-Ska du gå nu? Kom! -Jag måste ordna en sak.

Du ska titta under sängen.

Du ska titta under sängen.

Bråka inte med mig.

Det är jag som är din man, det är jag som bestämmer.

Jag är strax tillbaka. Under sängen.

[busvissling]

Det luktar kanin. Är det pälsen eller fru Hall?

Det är väl snarare herr Hall.

Gå hem och raka dig, Annika. Du har blivit alldeles luden.

-Du har kommit dig upp, va? -Hej!

-Vad fin du är! -Jag saknade dig på bröllopet.

-Fyra viltragu. -Jag hade ingen barnvakt.

Vem har beställt fyra viltragu? Ta hand om dem, då!

-Kan vi inte gå ut nån kväll? -Det vore jättefint.

-Berit, för helvete! Sätt i gång! -Det är svårt att få barnvakt.

Jag måste ut med det här.

Jag ringer.

Hej, Franz.

Du har...slutat?

-Alltid? -Nej, bara för en tid.

-Hur är det med din dotter? -Vet inte.

Är hon kvar i Tyskland?

Kanske.

-I Tyskland är... -Franz! Franz!

Var i helvete är Franz?!

Leta reda på honom, då! På gården!

Franz!

Amerikanska och brittiska styrkor har landstigit på Sicilien.

Det är första steget mot befrielse av Europa. General Eisenhower...

Ska du inte klä på dig? Har det hänt nåt? Va?

Nej, det är bara affärer.

Jag tänker gå och handla.

Annika, ska vi bjuda hit några vänner i kväll?

Det behöver inte vara nåt märkvärdigt.

-Vad är det? -Min dagbok.

Skriver du dagbok? Det hade jag ingen aning om.

-Få se. -Nej!

-Står det nåt om mig? Hemligheter? -Bara om dig.

Sluta nu! Du får inte läsa den.

Jag ska inte läsa den, jag lovar.

[det ringer på dörren]

-Vem kan det vara? -Jag går och öppnar.

-Hans! -Mamma sa att du bodde här, så...

-Kom du ut först nu? -Nej, jag har varit ute ett tag.

-Kom in! Vill du ha nåt att äta? -Jag tänkte att vi kunde gå ut.

-Vem är det? -Hans, min kusin. - Bengt, min man.

Hej, Hans.

-Är det du som har suttit på Storsien? -Ja, det stämmer.

-Så du är kommunist? -Ja.

Vi går ut ett tag, det är så länge sen vi sågs.

Ni har väl mycket att prata om.

-Ni är ju samma släkt. -Vi ses sen.

Varsågod...

Vad var det som hände däruppe?

Vad var det som hände däruppe, Hans?

Vi...byggde en väg.

Vi byggde en väg som gick rakt ut i ödemarken.

Vi rev och byggde, rev och byggde...

...rev och byggde.

Rev upp...

Det gick rykten om att man skulle bomba lägret och skylla på ryssarna.

Vad är det för mening med det? Vad är det för mening, Annika?

Jag orkar inte, Annika.

Jag orkar inte.

Finns det nån som orkar?

Nu ska ni få se på grejer. Vikingablodet förnekar sig inte.

-58 har du. 57,1. -Du drar ju åt så!

Hej, Annika!

-Säg hej till min fru. -Hej.

Hon har varit ute med sin kusin som heter Hans. Han är kommunist.

Han har suttit på Storsien så att han inte kunde sälja Sverige till ryssarna.

Det är ingenting att skämmas för. Det förekommer i de finaste familjer.

Hej, Annika. Kom och sätt dig och underhåll mina vänner lite.

-Jag tänkte gå och lägga mig. -Vi ska se om du är arier.

-Vad håller ni på med? -Vi ska mäta skallen. Upp till bevis!

Vi ska se om min ädla fru tillhör den ariska rasen eller är kvartsjude.

Det är ju bara på skämt!

Man kanske skulle skaffa sig en servitris. De verkar pigga och fina.

-Luktar gott gör de också. -Kan du be din kamrat att släppa mig?

Nu ska du inte vara sån. Slå dig ner så att vi får bekanta oss.

Vi vill så gärna lära känna den andra delen av mänskligheten.

Jaså, sällskapet passar inte? Vad ska det vara då?

Kommunister, kökspatrask eller smörgåsnissar?

Annika, är du arg?

Du får förlåta grabbarna. De kan bli lite stökiga, men de menar inget illa.

Vi är bjudna på teater av tyska ambassaden.

Vi kanske kunde tala med ministern om våra leveransproblem.

Det är klart vi ska göra det. Det är därför vi är här.

Det är trafikstockning, ni får gå.

Här betalar man dyra pengar för en taxi och så måste man gå halva vägen.

Mina damer och herrar, får jag be om er uppmärksamhet ett ögonblick?

Mina damer och herrar. Jag ber er så mycket om ursäkt

för den obehagliga situation som ni alla har hamnat i

och som den tyska ambassaden på intet vis är ansvarig för.

Detta är ett sabotage!

Man vill skada de hjärtliga relationerna mellan våra länder.

Fientliga grupper har i illvilligt syfte

prånglat ut falska biljetter till aftonens galaföreställning.

Jag måste upplysa er om

att de biljetter som gäller är tryckta på gröna inbjudningskort.

Det som skulle vara en manifestation av vänskapen mellan våra länder...

Lindberg! Var har du fått tag i den där?

Jag ber er alltså ännu en gång om ursäkt och betonar

att tyska ambassaden på intet vis är ansvarig för denna provokation.

Nu ber jag er att släppa fram dem som har äkta invitationer...

Harald!

-Kände du det där svinet? Jävla svin! -Nej, jag tog nog fel.

Jag kan ha tagit fel, men det såg ut som Harald.

Och så skrek de att det var judar som hade saboterat föreställningen.

Vad fin han är.

-Ska inte du och Bengt ha barn? -Jag vet inte. Jag har ju Peter.

-Hur har du det med Bengt egentligen? -Bra.

-Hur har du det med Nils? -Glöm honom.

Det är nåt med ensamma mödrar som inte lockar till längre förhållanden.

Kommer du ihåg att du sa att du skulle komma tillbaka till jobbet?

Vi får se, det blir inte just nu i alla fall.

-Nu måste jag gå. -Vad snällt att du tog hand om honom.

[sirener] Nej! Fan ta dessa övningar.

Jag orkar inte sitta i skyddsrummet med ungen.

Peter!

Skynda dig!

-Vad är det som händer? -Det har fällts bomber.

Vi har inte fått några detaljer, så jag kan inte svara på nåt mer.

[mumlar på finska]

Bengt kommer att bli vansinnig om jag kommer hem sent.

Det kan vara krig, och du tänker på Bengt!

-Han vet inte var jag är nånstans! -Skärp dig!

Faran är över.

Det var ett oidentifierat flygplan som hade navigerat fel.

Bengt?

Jag råkade tappa den.

Var har du varit nånstans?

Var har du varit, frågade jag. Har du ungen med dig?

Varför ska du vara barnpiga? Berit kan väl klara av ungen själv?

-Kan hon inte lämna oss i fred? -Hon är min vän.

Hon är ett luder som särar på benen för vem som helst.

Jag vill inte att du umgås med henne. Jag vill att hon lämnar dig i fred!

Vi har vårt liv och det ska hon ge fan i!

Sluta plocka med den där jävla pigtittaren!

Sluta!

Förlåt, Annika.

Jag har väntat hela kvällen på att du ska ringa. Jag har varit så orolig.

Jag vill bara att det ska vara du och jag.

Har du skurit dig?

Ja.

Förlåt, Annika. Förlåt, Annika.

-Vad är det som har hänt? -Det är tysken.

-Franz? -Han har hängt sig.

Vi hittade honom i potatiskällaren.

Kommer du med ny kökspersonal? Det var sannerligen på tiden.

Titta, vilket bottenskrap de skickar till oss. Vilka vrak!

Det är ju sämre kvalitet på personalen än på råvarorna.

Och ingen stannar för mig.

Antingen gifter de sig eller så får de barn.

Nu har de jävlarna börjat hänga sig också.

-Vad är det här? -Vi måste till Bengts föräldrar igen.

Hej... - Måste du så måste du, jag ordnar det på nåt sätt.

-Vet du att Franz hade en dotter? -Du kan inte lämna ungen här.

Det här är en arbetsplats, inte nåt hem för oäkta ungar.

Var inte orolig, jag vill inte ha mitt barn här.

[radion] Extra nyhetsutsändning från TT.

Ett stort allierat invasionsföretag mot Frankrike

har enligt tyska telegram inletts.

-Stäng av! -Franz hade en dotter i Tyskland.

Vad är det för fel på dig? Varför har du ingen egen unge?

Klarar inte din direktör av en sån enkel sak?

Är han inte karl nog för det?

Jag är verkligen ledsen.

Jag beundrar far, han ser alltid möjligheter.

Det ska nog ordna sig.

Bara far får rätt kontakter och vi avslutar förbindelserna med Tyskland.

Våra transaktioner med Tyskland har alltid känts lite...

Det är konstigt att tyskarna med sin disciplin

inte klarar av att hålla sina leveranstider.

Jag undrar hur allvarligt det är med far. Mor berättar inte allt.

-Man kanske ska ringa sjukhuset. -Det är inte så allvarligt.

Men ring, om du är orolig.

Öppna, tyskjävel! Landsförrädare!

Nazistjävel, kom ut nu!

-Kom nu, så går vi in. -Tysksvin!

-Det räcker nu! -Lugna ner dig, Harald.

-Tysksvin, tysksvin! -Polisen! Vi sticker!

Hur gick det? Du blöder.

Det där är ingen fara.

Annika!

Du, kriget är snart slut nu.

Då ska jag ut och se världen. Följer du med?

Spring nu innan polisen kommer. Skynda dig.

Vi ses.

Vad vacker du är! Kan du hjälpa mig...?

Jag kan inte gå med i kväll.

Nähä. Varför inte?

Far har blivit mycket sämre, jag måste åka hem.

Är det så illa, det har jag inte förstått.

-När ska du åka? -Jag tar första tåget i morgon bitti.

-Jag måste packa min resväska. -Annika...

Blir du hemskt ledsen om jag... Jag har så jäkla mycket.

Far ska med handelsdelegationen till Amerika.

Vi måste hitta nya marknader ifall Tyskland skulle falla.

Jag gör det för oss, det är för familjens skull.

Jag förstår att du inte har tid.

-Jag är ledsen. -Ta inte i mig.

Trevligt med mycket folk. Vad skojigt det blir.

Ella! Det var inte i går vi hade så mycket folk på fest.

Är det tårta också? Det som är så gott. Det ska jag ha.

Ella, det här måste vi göra om.

Fylla gården med lust och leverne och dans och sånt.

Varsågoda.

Olof, då?

Var är Olof nånstans? Är han inte med?

Han är ute och sliter.

-Han skulle behöva lite lugn... -Kan inte farfar hålla tyst nån gång?

Kära vänner...

Tiden har kommit för oss att tacka fru Gustavsson...

...för att hon ordnat denna minnesstund och samlat släkt och vänner

efter jordfästningen.

Det är ju viktigt att hålla samman

i livets svåra skiften.

Jag tror att vi alla vill omgärda fru Gustavsson med varma tankar

och med böner att hon ska få kraft

att möta de kommande dagarnas ensamhet och saknad.

Låt oss inte glömma Pauli ord:

Bären varandras bördor så uppfyllen I Kristi lag.

Amen.

Han förbereder sig för den stora kylan.

Jag undrar om inte han är lyckligast av oss allihop.

Prova det!

-Det är fint. -Vänta, så ska jag hjälpa dig.

-Det måste ha varit dyrt. -Vansinnigt dyrt.

Jag vill att du ska ha det.

Allt kommer att bli bra, Annika.

Nu kommer glöggen. Nu ska vi skåla.

Cecilia! Cecilia!

Vi ska skåla för att min son och jag har undvikit en hotande katastrof.

-Här kommer vi. -Det blir inget tal, det lovar jag.

Jag vill bara säga så här: Tack vare hårt arbete så har Bengt och jag

i elfte timmen lyckats hitta nya leverantörer, nya marknader

och det finns anledning att förmoda att uppbyggnadsprocessen i Europa

kommer att kunna leda till nya framgångar för vårt lilla företag.

-Tack, Bengt. Och skål. -Skål!

God jul!

-Hur trivs ni i lägenheten? -Bra.

Nu när det har blivit lugnare på företaget så hoppas jag

att ni kan hjälpa mig med att skaffa mig en sonson.

Tänk om du kunde stanna i kväll? Vi kunde öppna en flaska vin.

Det vore väl trevligt.

Bengt har bjudit hem några affärsbekanta. Jag är så trött på det.

-Jag är inte född att vara värdinna. -Det får bli en annan gång. - Peter!

Där är du. Peter.

Han kan inte andas! Ring efter ambulansen!

-Vänta utanför. -Jag måste följa med in.

Det går tyvärr inte.

-Vad är det för fel på honom? -Förmodligen krupp.

-Är det allvarligt? -Ja, det kan vara allvarligt.

Varför kom ambulansen så sent, Annika? Varför kom den så sent?

Varför kom den så sent?

Jag är lugn.

Vad sa du? Jo, jag förstår.

Jag vet, men du måste...

Du måste fatta det här.

Ja, jo. Bengt, jag struntar i kalaset!

Peter ligger här och håller på att dö. Du måste förstå!

-Vad är det som har hänt? -Han klarar sig. Vi får åka hem.

Hej.

Var i helvete har du varit?!

Svara! Svara, säger jag!

Där! Här skulle du ha varit i kväll.

Och där satt jag och tvingades lyssna på gästernas gliringar

om vad du kunde tänkas syssla med.

Jag ringde ju och sa att jag var hos Berit.

Är det viktigare att vara med slashasarna i köket

än att vara här med mina gäster?

-Han höll på att dö, förstår du inte? -Vad fan hade det spelat för roll?

En horunge mer eller mindre.

"Livet känns tomt och meningslöst. Bengt struntar i att jag är ensam."

Du har väl ingenting att klaga på. Du behöver ju inte göra nånting.

Ska jag behöva göra det också åt dig?

"Bengt och jag har inte sovit med varandra på över en månad."

Det är min dagbok!

Ingenting är ditt här!

Jag förstår att du har det svårt.

Svårt att få nog.

Du är en hora, Annika.

Ett jävla billigt fnask.

Och vem är Harald?

Svara. Jag ska lära dig, Annika. Jag ska visa dig.

Du är min!

Nej, Bengt!

Nej! Bengt!

Nej!

Drick lite.

Hur länge har du suttit där ute? Du är ju alldeles blåfrusen.

-Varför ropade du inte? -Jag ville inte väcka er.

Jag sov inte i alla fall. Han har ringt hela natten.

Ibland grät han, ibland skrek han.

[det ringer på dörren]

-Öppna! -Ta det lugnt.

[Bengt bankar på dörren] Öppna!

-Annika! -Jag ska prata med honom.

Jag ska inte släppa in honom, jag lovar.

Det är lika bra att jag pratar med honom. Jag släpper inte in honom.

-Vad håller du på med? -Jag vill träffa Annika.

Annika! Annika!

-Jag ska hämta Annika. -Nej.

-Jag kräver att få komma in! -Över min döda kropp.

Kan du inte försöka förstå? Det här är ohållbart.

Hon måste följa med mig hem, jag har lagen på min sida.

Innebär lagen att du kan slå henne så fort nåt inte passar?

Du ska inte lägga dig i.

Jo, det är min skyldighet.

Jag har försökt hålla mig utanför ert förhållande, men det finns gränser.

Hon blir inte din fru förrän hon vill vara det.

Det är min fru och jag gör med henne vad jag vill.

Och jag ger mig aldrig.

-Lycka till. -Jag ger mig aldrig!

Jag måste ge mig av.

-Det är ett litet hål på dem. -Har du några själv, då?

Skynda dig, hon är snart elva.

Tre smörgåsar, kaffe och choklad.

De här kan du läsa.

[radion] Extra sändning från TT.

Tyskland har kapitulerat utan villkor.

Generalöverste G. Jodl

undertecknade kapitulationen å Tyskland vägnar.

Storamiral Dönitz har beordrat alla förband att kapitulera.

Det är fred.

Serpentiner dråsar över Kungsgatan.

Hundratals människor sträcker sig ut. Alla jublar och är glada.

Budet om segern har kommit. Ingen tänker på arbete i Stockholm.

Norska flaggor överallt.

Aldrig har ett folk deltagit i ett annat folks glädje som nu.

-Heja Sverige! -Leve kungen! Hurra! Hurra!

Fred! Fred!

-Leve kungen! -Det är fred!

Textning: Ingrid Andersson