All language subtitles for Stenbeck S01E04.sv

Det vi snart ska få uppleva
kommer att gå till historien.

Mötet bör ta två timmar, max tre.

Mary Dolores är ledig i dag,
så du måste göra frukost till barnen.

Visst.

–Vad sa jag precis?
–Frukost, barn... Ja, ja.

Vänta,
jag vill bara se uppskjutningen.

De ska ju skicka upp en civilperson
i rymden. En lärare från Boston.

–Kolla, nu händer det!
–Jag måste gå.

–Två minuter, inte mer. Okej?
–Okej.

–Vi vet inte vad som händer.
–Nåt exploderade.

Vi får ingen mer information,
men nåt har gått väldigt fel.

Nånting verkar ha exploderat.

Vi försöker få
så mycket information som möjligt.

Ge mig Oskar.
Jag måste prata med Oskar nu.

–Såg du uppskjutningen?
–Nej.

Vill Bonniers hyra
mina satellitfrekvenser?

Nu har jag försökt allting.
Det går inte.

De är absolut intresserade om och när
det blir tillåtet med reklam-tv.

–Och Schibsted?
–Samma sak.

Men ingen aktör i hela Norden vågar
utmana politiken på det här sättet.

Vad fan ska jag göra, då?

Jag har två satellitfrekvenser
som ingen vill hyra.

Ska jag starta en egen tv-kanal?

Du kan inte starta en reklam-tv-kanal
i Sverige. Det är olagligt.

Förstår du inte? Det är förbjudet.

Frekvenserna står ju där
och tickar pengar?

–Pappa, det bränns vid!
–Fan...

Fan, alltså...

Okej.

–Annie! Du hittade. Vad bra.
–Det gjorde jag. Hej.

–Jag kan ta den där.
–Gärna. Vad är det här för ställe?

Det här är en parabol, en antenn
som kan ta emot program–

–från de satelliter
som snurrar kring jorden.

–Vi tittar på vad Kanal 1 har nu.
–Ska vi skratta eller gråta?

Jag vet inte vad det här handlar om.

Det är nog bättre
om chefen förklarar det.

–Jag trodde du var chefen.
–Jo, jag är chef, men inte chef.

–Hej! Du måste vara Annie Wegelius.
–Det stämmer.

–Gick resan bra?
–Ja, absolut.

Nu ska du se vad vi har kokat ihop.
Det är jäkligt häftigt, alltså.

Det här är min nya studio. Vad tycks?

Jo, det är fint.
Det ska bli nån sorts tv-kanal?

Jajamänsan.

–En engelsk?
–Den engelska marknaden är mättad.

–Så en svensk?
–En skandinavisk kanal.

Televisionens SAS, kan man säga.
Sätt dig här i myssoffan.

Med reklam, då?

Det är ingen annan som erbjuder
direktsänd reklam till Sverige.

Vi har hela marknaden för oss själva.

Vi ska inte producera så mycket
själva, men nyheter måste man ha.

Men det här med reklam,
är inte det olagligt?

–Enligt vem?
–Enligt svensk lagstiftning.

Så här är det, va... Vi är ett
engelskt bolag verksamma i London.

Vi ska göra tv
på svenska, danska, norska.

Härifrån skickas signalerna ut via
en satellit registrerad i Luxemburg.

Så vilket regelverk
är det som gäller då?

Men vad vill ni med mig i det här?

Du ska bli programchef. Fylla tablån
åt oss. Vill du ha kaffe?

–Bobby, fixa kaffe till Annie, tack.
–Visst.

Förlåt, men jag har ju
ingen erfarenhet av tv.

Nej, det har ingen annan här heller.

Därför kanske ni ska ta in
en producent från SVT.

Nej, vi ska vara så långt bort ifrån
ankdammen i Stockholm som man kan.

Inget annat?
Vi börjar sända på nyårsafton.

–Om sexton månader, då?
–Nej, han menar nyårsafton i år.

Kan jag räkna med dig?

Så ni ska starta en ny tv-kanal
från grunden på fyra månader?

Jag behöver ett beslut.

–Okej.
–Bra!

Steinmann får berätta resten.

–Välkommen ombord.
–Tack.

Ska vi hitta ett rum åt dig, då?

–Steinmann, jag ringer sen!
–Gör det.

Anna? Nu är frukosten serverad.

–God morgon, Margaretha.
–God morgon, Anna.

–Har du sovit gott?
–Helt okej.

–Trivs du i skolan?
–Det har ju bara gått en vecka.

Jo, men...

–Jag trivs bra.
–Ja.

Källor inom Kulturdepartementet
bekräftar att man ser allvarligt på–

–att Kinnevik ska lansera en
reklamfinansierad kanal på svenska.

Det är inte första gången som
Jan Stenbeck utmanar regeringen.

–Kommer det skapa problem för dig?
–Vad menar du?

Kinnevik, morbror Janne...

Nej, jag har ingenting
med Kinnevik att göra längre.

Så är det med det.

Kolla in i den här kameran.

–I den där?
–Ja, precis.

–Säg: "Hej och välkommen till TV3."
–Hej! Välkommen till TV3.

Jättebra.
Sen en gång till i den här kameran.

–Hej! Här har vi chefen.
–Jajamänsan.

Annie? Kom hit. Vi behöver en modell.
Steinmann duger inte.

Men vad...

Sätt dig här framför kameran och säg:
"Hej! Välkomna till TV3."

–Hej! Välkomna till TV3.
–En gång till. Stort leende. Nu.

Hej! Välkomna till TV3.

–Nu måste jag kila vidare.
–Annie?

SVT vill ha en debatt om reklam-tv–

–och vi måste vinna opinionskriget,
så folk köper parabolantenner.

–Jag vill att du tar den.
–Jag?

–Är det inte bättre med Steinmann?
–Nej, det ska vara du.

Du är det sista de väntar sig.

–Jag vet inte vad jag skulle säga.
–Jag ska visa vad jag har tänkt.

Har vi nån tecknare här som
kan teckna så där Bullerby-gulligt?

–Midsommarstång, svenska flaggan...
–Jag löser det.

Det behöver inte vara Ilon Wikland,
men nån som kan rita och inte jag.

Sitt stilla. Jag kommer snart.

Mamma! Pappa har skickat ett fax
till dig. En teckning.

Det är...

Vad gulligt. I väg med dig nu.

–Hej.
–Hej.

–Fick du min teckning?
–Ja.

–Varför skickar du teckningar?
–Jag saknar dig.

–Var är du?
–I London.

Men jag måste till Stockholm.
Regeringen har fått nys om kanalen.

Kabelnämnden. Vilket jävla skämt.

Som en Monty Python-sketch
om byråkrati.

Du skulle ju åka mer sällan
till Stockholm.

Jag vet. Jag försöker verkligen.

Det vore trevligare om du var här.

Så... Hur var din dag?

Jag hade ett möte i stan med ett
italienskt par som köpt en gård.

–Vill du ha uppdraget?
–Ja.

–Huset är vackert och budgeten enorm.
–Vad är problemet?

De var veliga. Jag kanske
bjuder hit dem på middag.

Låter bra.

Kan du komma då?
Om inte, så säg det nu.

–Jag förstår. Jag kommer.
–Okej.

–Blir det italienskt?
–Jag ska fråga Mary.

Hon lagar säkert nåt svenskt,
eller kanske franskt.

–Kanske. Vi ses nästa vecka, då.
–Okej, jag kommer.

Ja. Hej.

Hej.

Med anledning av era planer för
en ny kanal ville vi bjuda in er hit–

–till Kabelnämnden för ett samtal.

Som ni förstår måste en eventuell
ansökan gå genom oss på nämnden–

–men lagstiftningen är ju väldigt,
väldigt tydlig.

Sen om ni vill ändra på lagen–

–föreslår jag
att ni vänder er till riksdagen.

Det ska nog inte behövas.

Ni planerar inte att starta
en tv-kanal?

Jo, för fan, men vi tror inte att ni
kan hålla oss borta från kabelnätet.

Det står uttryckligen i lagen att det
inte är tillåtet att sända reklam–

–till en svensk publik.

Nej, där har du faktiskt fel.

Vi kan nog kabellagen
lite bättre än ni.

Jaså? Kabellagen förbjuder reklam
i betydande omfattning–

–särskilt riktat
till svenska konsumenter.

Vi tänker inte sända reklam särskilt
riktat till svenska konsumenter.

Vi tänker sända reklam på norska,
svenska och danska–

–till skandinaviska konsumenter.

Det finns inget i lagen
som förbjuder det.

Men om ni vill ändra lagen föreslår
jag att ni vänder er till riksdagen.

–Tack för i dag.
–Bra jobbat.

Tack. Hej.

–Tack.
–Tack ska du ha.

De var som frågetecken. "Så kan
man inte göra! Vi har en kabellag."

De var ju livrädda!

Teknik slår alltid politik.
Glöm inte det. Skål!

Men det vore inte helt fel
att ha några politiker på vår sida.

Jag vet några unga moderater
som vi borde prata med.

Varför ska jag smöra
för ett gäng losers?

För att de är positiva
till reklam-tv.

–Och vem vet hur det går i nästa val?
–Det är för långt till nästa val.

Om vi ska prata med en politiker
ska det vara en sosse.

Kan inte nån hitta
en rolig sosse åt mig?

Men jag har kanske en rolig sosse
som skulle kunna vara intressant.

Alltså...

Låt inte så engagerad.
Det är nästan så att man blir kåt.

Men han är från Malmö, tidningsman.
Han heter Lars Engqvist.

Han har örat mot marken
och är inte rädd att tänka nytt.

–Men kan han några trick?
–Jo, det tror jag absolut.

–Bra. Ge mig honom.
–Han skulle vara helt rätt.

Vi behöver champagne, märker jag.

Du har ett flyg om några timmar.
Hörru, Jan...

En flaska av den här
till bordet där nere.

Visst är det du som har
den där frågespalten om sex?

Visst är det du
som vill starta en egen tv-kanal?

–Då vet vi båda vem den andra är.
–Ja, det verkar inte bättre.

–Om vi skulle vilja samarbeta...
–...så skulle jag vara intresserad.

–Jag har sett en del drag i New York.
–Mina kompisar är heltokiga.

Hej.

Var trivs du bäst?
Här eller i New York?

Mittemellan.
På flyget där ingen kan nå mig.

Skål på det.

Hej, Oskar. Hur mår du?

Har du sett till Jan?

Jag får inte tag i honom.

Var ni ute i går kväll? Sent?

När åkte han till flygplatsen?

Är du säker på
att han skulle till New York?

Är det mycket trafik där borta?

De här måste diskas.

Nej, det går bra. Tack.

–Hej!
–Ciao!

Ciao. Allt väl?

–En liten gåva. Godis till barnen.
–Så snällt.

–God kväll.
–God kväll. Hur står det till?

–Bara bra, tack.
–Stig på.

–Var är din man?
–Han är fast i ett möte. Han hälsar.

Gick resan bra?

Men snälla, man tar ju inte vitan...

–Varför inte?
–Man tar inte vitan...

Hon säger... Ursäkta. – Tack.

Hon säger
att man tar vitan och gulan.

Jag har rätt.

–Inte hela ägget?
–Nej, då blir det inte carbonara.

Man tar en gula per person.

–Ska man kasta vitan, då?
–Den ska vara krämig.

Vilken underbar färgpalett.

–Gillar du den?
–Ja.

Vi pratar om färgpaletten. Så vacker.

–Gillar ni tavlan?
–Jag älskar den.

Vad roligt.
Konstnären är en god vän till mig.

Jag använder ofta hans konst
i jobbet. Jag kan visa ett projekt.

Det var med i en tidning. Här.

Du ser att den är i samma stil.
Andra färger, men liknande.

Tycker du om färg?

Hej! Förlåt att jag är sen.

Åh, mr Stenbeck!
Vad trevligt att träffas. Eduardo.

–Jag heter Jan.
–Min fru Chiara.

Hur säger man "trevligt att träffas"?

–Piacere di conoscerti.
–Piacere di conoscerti. – Bra så?

–Hej, älskling.
–Hej, gumman.

–Så vad dricker ni?
–Gin och tonic.

–Ja, tack. Ni har väl ätit?
–Ja.

Okej. – Mary?
Kan jag få en tallrik med det ni åt?

–Hur var resan?
–Hemsk. Jag hatar att flyga.

–Jag älskar det.
–Vad är hemligheten?

Ta en GT, sitt ner och flyg i väg.

–Vill ni äta utomhus, herrn?
–Vilken bra idé, Mary.

Går det bra?

–Vad sägs om att sitta utomhus?
–Visst.

–Ni söker alltså en inredare.
–Ja, vi har köpt ett litet hus.

–Eller litet och litet...
–Inte direkt.

–Vad fint.
–Så vackert.

Merrill har fixat allt.

Vill du hämta en flaska champagne,
tack?

Då kan ni sluta leta nu,
för hon är inte bara vacker–

–utan även landets bästa inredare.

Ja, hon är toppen.

Jag hörde
att du ska starta en tv-kanal.

Mitt rykte föregår mig visst.

–Eduardos far äger tre tv-kanaler.
–Men, Chiara...

Den italienska marknaden
har förändrats så fort.

–Jag vill göra samma sak i Sverige.
–Då måste man ge folk det de vill ha.

–Förut hade vi bara Rai i Italien.
–Fula personer och tråkiga problem.

Det är likadant i Sverige.

Program är som läxor. Ingen vill
komma hem och ta anteckningar.

Folk vill ha nöjen och vackra
människor. De vill ha sex.

Folk ska väl ha ett privatliv?
Var slutar det?

Det slutar uppenbarligen i sängen.

Ledsen...

–Vilka program är populärast?
–Tävlingsprogram, så klart.

–Och de där man pratar med kändisar.
–Pratshower.

Ja, pratshower.
Allt som är underhållande.

Trollkarlar, söta hundar,
folk som slåss...

Ha debattprogram, men inte med trista
experter, utan med såna som slåss.

–Det säljer.
–Glöm inte såpoperor.

Just det, såpoperor.

Folk älskar såpoperor.
Vi italienare älskar melodrama.

–Hur träffades ni?
–Vi två? Det är en fin historia.

–Vill ni höra?
–Så klart.

En vän presenterade mig
för världens vackraste kvinna–

–men det fanns ett annat lejon
på savannen, så jag fick vänta.

Jag bad min vän ringa om hon
blev ledig och höll mig i närheten.

Så en dag säger han att hon är ledig,
så jag väntade i det höga gräset–

–med en hink blommor och fann ett
perfekt tillfälle när hon inte såg...

Sluta, Jan.

Och nu är vi lyckligt gifta.

Skål för ett evigt äktenskap.

Nej, för två eviga äktenskap
och djungelns konung.

–Hur träffades ni, då?
–Det var en bra fråga.

–Skulle jag inte ha frågat?
–Nej då, ingen fara.

Jag hade precis skilt mig
från min andra fru.

Och jag hade lämnat min första make.

–Är det här ert första äktenskap?
–Ja, och det sista.

Jag brukade säga samma sak.
Vilken idiot jag var!

Säg inte så. – Hon menade det inte.

–Jag älskar den här låten!
–Bra val, Merrill.

–Ska vi dansa?
–Kom.

–Vi dansar, Merrill.
–Nej, tack.

–Måste jag böna?
–Nej, tack.

Dansa med mig, Merrill!
Kom igen, det är roligt!

–Jag dansar med dig.
–Ja!

Merrill, snälla! Dansa med oss.

–Jag kan inte dansa.
–Inte jag heller.

Vi har ett dansparty.
– Merrill, hämta champagne!

–Vill du ha mer champagne?
–Ja, tack.

–Jag kan hämta champagne.
–Har du druckit snaps, Eduardo?

–Jag kommer med champagne.
–Testa Gammel Dansk, Eduardo.

–Den är skandinavisk.
–Champagne till min älskling.

Vad gjorde du, Merrill? Nej!

Jag vill inte bråka.

–Tror du att jag vill det?
–Jag vet inte. Vill du det?

Middagen skulle inte handla om dig
och din jävla kanal.

–Jag försökte bara hjälpa till.
–"Hjälpa till"?

Genom att vara för sen
och sen helt ta över samtalet?

–Jag underhöll bara dina gäster.
–Nej, du fick allt att handla om dig.

Det här skulle ju handla
om mitt jobb.

De var nöjda, så vad är problemet?
Vad är problemet, egentligen?

Affärer klaffar om man gör kunden
glad och får dem att bli fulla.

Kanske när man är tjugo, sen blir man
vuxen och flyttar till Long Island.

–Du är inte tjugo längre.
–"Vuxen"?

Är det vuxet
att knuffa ner nån i poolen?

Hur länge ska det här pågå?
Jag kan inte komma hem till det här.

Jag kan inte bli nerknuffad i poolen!

Kan du inte komma hem till det här?!
Du är ju aldrig hemma!

Du är ju aldrig hemma, för fan!
Jag är ensam hemma med fyra ungar!

Jag vet. Jag har så mycket att göra
och behöver ditt stöd.

Jag är ingenting utan dig.

Jag är en idiot
som fjäskar för dumma italienare!

Därför bor vi här!
Men jag klarar inget utan dig!

–Jag behöver ditt stöd!
–Att stötta dig är det enda jag gör!

Det är ju det enda jag gör,
och du är aldrig här!

Älskling...

Förlåt.

–Du...
–Sluta.

Du måste börja finnas där
för din riktiga familj.

Kan du ta jeepen till verkstan?
Den var svår att starta i morse.

–I morgon.
–När? Barnen ska till skolan.

–Jag lägger lillen nu.
–Tack, Iris.

God natt, Max.
– Du kan ta min bil i morgon, Iris.

Du är min familj. Du och barnen.

Jag ska ändra på mig, jag lovar.

Förlåt...

Där har vi honom.

Hej.

Så du är socialdemokraten från Malmö
alla pratar om, Lars Engqvist?

Jag är socialdemokrat och från Malmö–

–men huruvida folk pratar om mig
vet jag inte.

De säger att du söker nya samarbeten.

Jaså, det säger de?

–Det var du som bjöd till möte.
–Det stämmer.

För du vill prata om reklam-tv.

Om några veckor
startar din nya tv-kanal–

–och då blir det krig
mellan dig och regeringen.

Då vill du ha en vän på insidan.

Alla säger att reklamfrågan är död
hos socialdemokraterna.

Det handlar bara om
att hitta rätt socialdemokrat.

Att sända via en satellit är en grej,
men vi vill nå alla, så vad tror du?

Kan vi få sossarna
att öppna för reklam i marknätet?

Det är en oerhört svår fråga
för rörelsen. Det kommer att ta tid.

Så sa de om Fälldin och mobiltelefoni
också, och det gick ganska fort.

Det här kommer röra på sig snart,
och då vill jag ha en vän på insidan.

–Du hade rätt. Han var rolig.
–Har nån sagt nåt annat, va?

Och barnen, ska de utsättas för såna
här rika kapitalister–

–som försöker sälja Barbiedockor...

Hörru?

–Är det du som är Stenbeck?
–Ja. Nej, det är han.

Du, Stenbeck, vill du veta
vad jag tycker om reklam-tv?

–Ja.
–Usch. Usch!

Oj, oj...

Hon blir den första som skaffar TV3.

Om inte staten
har stängt ner oss först.

–Jag älskar bioreklam.
–De kan inte göra ett skit.

–Så det skulle inte störa er alls?
–Nej.

Reklamen är ju typ bättre
än programmen.

Det skulle inte skada att lägga in
en trevare till Moderaterna också.

–Inte Margaretha, Moderaterna.
–Jag vill inte prata med dem.

–Skitsamma. Gör vad du vill.
–Ja, jag gör vad jag vill.

Vet du varför? För det är mina och
mammas pengar, och du jobbar för mig.

Glöm aldrig det! Du jobbar för mig.

Jag gillar inte din ton, alltså.

Jag ska ta påfyllning.

Välkomna. I dag ska vi tala
om reklam i television.

Det kanske låter lite udda för oss
här i Sverige, men faktum är–

–att i stora delar av världens så
avbryts programmen regelbundet–

–för att sända annonser.

Precis.
I dag har vi några experter med oss.

Kom.

Du är programchef för
den nya kommersiella kanalen TV3–

–och ni ska börja sända reklam-tv
till Sverige på nyårsafton i år.

Men bryter inte ni mot kabellagen
genom att sända pirat-tv så här?

–Det här är framtiden.
–Det där var mitt förslag. Bra, va?

Oavsett hur många motioner som läggs
mot parabolantennerna i riksdagen–

–så spelar det ingen roll,
för vi kommer kunna ta emot–

–oändligt många fler kanaler.

Fantastiskt. Skål!

Vilka problem ser ni på Kabelnämnden
med det här?

Enligt svensk lagstiftning
är det här inte tillåtet.

Jag tappade räkningen.

Han dricker ju som en svamp.
Det är kul, men han är högljudd.

Vad fan är det där?
Har du sett det här?

–Ta det lugnt, gubbar.
–Vad fan glor ni på? Stick!

Snälla killar...

Helvetes jävla piss...!

–Vad fan ska jag göra?
–Jag vet inte.

Vad fan ska jag göra?

Du måste ta bort varenda tidning
i hela jävla stan, fattar du?

–Jo, det hade varit bra, men...
–De ska bort.

–Du ska köpa varenda tidning...
–Men, Janne...

Det går ju inte. Hur många butiker
är det som säljer den här tidningen?

Hur många som helst,
och det flesta har redan stängt.

Du måste hjälpa mig. Merrill
är på väg hit för TV3-premiären.

Du måste fixa bort dem.
Hon får inte se det här.

Självklart, Janne. Självklart.

Ursäkta, får jag titta i din tidning?
Jag ska bara kolla lite snabbt.

Okej. Varsågod.

–Hej. Det här är min fru Merrill.
–God kväll.

–Jan!
–Hej! Gott att se dig.

–Hälsa på Merrill.
–Trevligt att träffas.

–Janne!
–Ja, hej, hej!

–Annie, hälsa på Merrill.
–Jag har hört så mycket om dig.

Marcus känner du.

–Hasse, hälsa på Merrill.
–Trevligt att träffas.

Oskar! Kolla vem som är här.

Gott nytt år.

–Snart är det dags.
–Ja, det börjar närma sig nu.

Vi hade problem med satelliten,
så vi ringde en reparatör...

TV... TV... TV3!

Kanske det, vem vet?

–Hej, Merrill.
–Hej.

–Fin klänning. Du passar i den.
–Detsamma.

Kom och dansa med oss! Kom igen!

Fem, fyra, tre, två, ett! Sch!

Hej och välkomna till TV3.

Och nu kör vi!

Alla: Tal! Tal! Tal!

Merrill?

Merrill!

–Alla: Tal! Tal! Tal!
–Kom igen nu!

Okej, okej.

Det är inget mindre än revolution.

Vad är det då för revolutionerande?
Jo, det är faktiskt jäkligt enkelt.

Vi ger Svensson vad Svensson vill ha.

–Skål för Svensson!
–SKÅL!

–Och skål för er!
–SKÅL!

Kan du köra mig till flygplatsen?

Översättning: Linda Eriksson
Iyuno för SVT

Svensktextning: Linda Eriksson
Iyuno för SVT