All language subtitles for Stenbeck S01E03.sv

Såja, Sophie.

Välkomna till Svea hovrätt
och mål nummer T925-8116.

Överklagande av tingsrättens dom
i mål nummer T1076-8007.

Kärande: Märtha och Jan Stenbeck.

Svarande: Margaretha af Ugglas
och Elisabeth Silfverstolpe.

–Tack. Underbart.
–Varsågod.

I flera år har stridigheterna pågått
inom imperiet Stenbeck–

–och i dag kommer äntligen
hovrättens slutgiltiga dom.

–Det blir en jäkla smäll.
–Åratal av hårt arbete.

Vilken lycka...
Jag hade velat vara där.

Varför det? Där uppe finns ju
varken alkohol, flickor eller tv.

Men en fin utsikt.

Det är väl ändå bättre att vara hemma
och titta på nån såpa–

–med ett litet glas whiskey?

Och i vår bransch tjänar vi mer
ju fler såpor det finns. Tänk på det.

Jag föredrar tystnaden.

Jag ser ändå inte så mycket på tv.

Fantastiskt!

–Var har du varit?
–I framtiden.

Framtiden?
Har ni inga telefoner i framtiden?

–Det ringer hela tiden här.
–Det gör det väl alltid.

Du kan inte försvinna mitt i en kris.

–Vad har hänt nu, då?
–Domen har kommit. De vann.

Margaretha och Elisabeth kan göra
vad de vill med sina andelar.

–När fick vi domen?
–Tre dagar sen.

Varför har du inte ringt?

Vad har ni kokat ihop, pojkar?

Hur räddar vi Kinnevik?

För i helvete! Sitt inte där och smyg
som småflickor!

Pissar ni på er, eller?

Ni sitter där som små fisnissar
med era höga löner.

Jag förlorar bolaget! Fattar ni det?!

Du, vad fan? Försvinn.
Jag vill inte se dig mer.

Ja, du! Ut! Och kom inte tillbaka
om du inte har nån lösning!

Vad fan är det för skitmat?
Det luktar som en elefants utedass.

Jag behöver en strategi för...

/SLUDDRAR/ Jag sitter i skiten...

Jan?

Jan?

–Jan?
–Det här har hänt förut.

–Vi lyfter upp honom här.
–Upp med honom på bordet.

–Kom igen! Upp!
–Ta benet!

–Vi måste lägga nåt under huvudet.
–Har du nåt för huvudet?

–Vi får ringa en ambulans.
–Nej.

Vi ringer en ambulans. Han kan ju dö.

–Han kommer vakna. – Har vi socker?
–Eva, ring efter en ambulans!

–Ja, hej. Jag ringer från Kinnevik.
–Så, nu har han vaknat. Såja.

–Ambulans?!
–Janne!

Tack.

Ja, Jan... Nu ska du få
två tabletter av mig här.

Det är för blodtrycket.
Den här tar du på kvällen.

Det vidgar blodkärlen i lungorna.

Och den här tar du på morgonen.

Sen om du får svårt att sova,
så tar du en halv av dessa.

Okej.

Och snälla Jan, inget mer frosseri
i kött och alkohol, va?

Inte de närmsta veckorna i alla fall.

Nej, jag vet. Jag ska skärpa mig.

Och om du känner att du blir sämre
ringer du mig på en gång.

–Ja.
–Bra.

Jag kommer i morgon igen
och tar ett nytt blodtryck.

Tack, Susanne.

–Hej.
–Hej.

Vi ses snart, sötnos.

Ta med barnen upp
och ge dem lite mat. – Kom nu, Hugo.

–Var är han?
–Han sitter i möte just nu på Eriks.

–Och hur mår han?
–Han mår...toppen.

Han jobbar dubbelt så hårt som
nån annan, men han klarar ändå av...

–Jag går till Eriks.
–Okej.

Jag har tittat igenom verksamheten,
och vi blöder pengar.

Vi kan inte investera så här. Var du
tvungen att köpa en satellit just nu?

–Vem vill inte ha en satellit?
–Vill och vill. Vi har inte råd.

Jag köpte två satellitfrekvenser
som jag ska hyra ut.

Det kommer löna sig i längden.
Satellit-tv är framtiden.

–Cellulär telefoni är väl framtiden?
–Ja, det också.

Vi väntar fortfarande på att Comvik
ska generera nån jäkla avkastning.

–Hej, var är Jan?
–Han är i köket.

Hej! Varför gömmer ni er i köket?
– Hej, Oskar.

–Älskling, får jag se på dig.
–Vad gör du här?

–Hej. – Visste du det här, Oskar?
–Nej.

–Vad gör du här?
–Vi sätter oss. Kom igen.

Jag hörde att du började bråka
med killarna och att du svimmade.

Det var inget. Idioterna
ville skicka mig till sjukhuset.

Jag vaknade precis i tid för att
slippa hamna i kvällsnyheterna.

Hur tog du dig hit?
Har du barnen med dig?

De äter pannkakor.
Vad sa doktor Karl?

–Ringde han dig?
–Var inte dum.

–Vem var det, då?
–Frågan är varför du inte ringde mig.

–Vad sa Karl?
–Jag är bara stressad.

Mina systrar försöker döda mig.
Det är ingen fara.

Jag mår bra.

Kolla.

–Vad är det här?
–För blodtrycket, och...

Kolla här. Nils lagade till en
specialsås med mindre smör och salt.

–Den är jättegod.
–Visst?

–Jag är så glad att du är här.
–Sköt om dig.

Det gör jag.

Fast jag borde svimma oftare.
Man blir så uppassad.

–Förlåt...
–Går det bra?

Asta, ska jag inte bära åt dig?

Och göra mig arbetslös? Absolut inte.

Nej, nej...

Nämen, unge herrn börjar väl bli
lite gammal för sånt?

För att tycka att Astas mat
är oemotståndlig? Aldrig.

Det är gott.

Jag har precis inrett ett hus
åt en Kennedy. De är så trevliga.

Vi lät frakta en massa möbler från
Japan. Japansk design är stort i N.Y.

–Rislampor, låga bord...
–Bra att du kan sysselsätta dig.

Merrill är en duktig inredare.

Får man släkten Kennedy
att äta på golvet, så...

–Vem äter på golvet?
–Ingen. – Cristina och Sophie, mat!

Det här är blodpudding, Jans favorit.

Tack.

Här, ta lite bacon. Varsågod.

Du, älskling...

Hon är trött. Asta, orkar du
gå och lägga henne?

Måste du göra allting själv?
Kan inte hon hjälpa till?

Prata engelska. Det blir lättare.

Prata engelska. Det blir lättare
för alla att förstå då.

–Det är kul att vara tillbaka.
–Trevligt att vara här.

Och vem ska uppfostra de här?
Är det Kennedys som ska göra det?

–För inte lär det väl vara hon?
–Ursäkta?

Vet du vad det här är?

–Det är lingon. Vill du smaka?
–Nej, för jag vill ha mjölken.

Det är ett horribelt domslut–

–men du måste ju ha vetat om
att det här kunde hända–

–så du måste ju ha förberett en plan.

Jag har lite olika idéer.
Jag måste bara välja en.

–Jaså? Vad är det för idéer, då?
–Jag tittar på det.

Vi har inte särskilt mycket tid, Jan.

Nej, jag vet. – Hej.

–Är allt bra?
–Ja, jag ska bara avsluta det här.

Okej, jag tittar till barnen.

Var försiktiga, barn.

Jag känner på mig att Margaretha
tänker sälja till Wallenberg.

Hon har alltid svassat kring den där
familjen på ett opassande sätt.

Det kommer jag aldrig att tillåta.

Din far ville att Kinnevik
skulle stanna inom familjen.

Han räknade med att du skulle
ordna det, så vad har du för idéer?

Berätta nu.

Hej.

Jag kunde inte sova.

Lägg av. Det här är ju löjligt.

–Varför lät du din mor göra så där?
–Hur?

Prata om mig på svenska
när jag är där?

–Hon menar inget illa.
–Jo! Hon pratar perfekt engelska.

Du älskar henne, men jag är less på
att bli kritiserad och förödmjukad–

–och på att du inte försvarar mig.

Hon är min mor. Vad ska jag säga?
Hon är gammal och ensam.

Hon är ingen skör gammal dam.
Lägg av.

Jag håller på att förlora företaget.

Om jag inte hindrar mina systrar
från att sälja förlorar vi allt.

Än sen?

Vi förlorar båtarna, bilarna,
satelliterna...

Men du har ju oss.

Barnen saknar dig jämt och ständigt.

Jag vet. Jag saknar dem också.

Det här skulle ju vara tillfälligt.

Du skulle få ordning på Kinnevik och
sen flytta hem. Nu kanske du kan det.

Nej, det går inte som det ser ut nu.

Jag måste fixa det.

Senare.

–Shelby.
–Hej. Hur är det?

Jan! Jag mår toppen!

Jag såg att du köpt en satellit.
Tänker du starta en tv-kanal?

Nej, jag äger tekniken nu.
Jag ska hyra ut frekvenserna.

Nån annan får sköta tv-delen åt mig.
Men du borde ta en titt på henne.

–Det är en vacker satellit.
–Du kan väl berätta över en öl?

Men saken är den...

Tror du att vi kan ta den ölen
i Sverige?

Är du fortfarande kvar där?

Ja, jag har lite problem här.

Jaha,
ett litet eller ett enormt problem?

–Det gäller...familjen.
–Okej.

Och...jag...

Jag behöver verkligen din hjälp.

Har vi alla?

Är det nödvändigt
att komma hit så tidigt?

Du kommer få se här. Här.
Då går vi in här.

Här kommer de.

Tack för att ni kunde komma
så tidigt. Välkomna.

Nils, vi behöver köket ensamma.
Tack, tack.

Jan, vad gör vi här?

Jag tror jag vet hur vi ska stoppa
Margaretha och Elisabeth.

Okej, gubbar.

Shelby, köket är ditt.

Ni har problem. Ni står inför ett
fientligt övertagande av företaget.

Jag vet att det inte är exakt
samma sak, men nästintill, så hör på.

–Vet du hur vi kan rädda Kinnevik?
–Nej, det går inte.

Ni måste förstöra det totalt.

Det jag föreslår
kallas "omvänt övertagande". Se här.

Det här är Margaretha.

Det här är Elisabeth.

Här borta har vi Kinnevik.

Och de här små gynnarna är Fagersta,
men mer om dem senare.

Kinnevik ägs av Jan,
Margaretha, Elisabeth–

–av herrarna Klingspor och van Horn–

–samt av ett gäng aktieägare,
som inte är av nån vikt.

Det viktiga är att ni, med systrarnas
aktier, har kontroll över Kinnevik.

Utan dem har ni inte det.

Nu till Fagersta.
Fagersta ägs av Kinnevik–

–men tänk om alla Kinneviks
viktigaste andelsägare, alltså ni–

–skulle byta ut era andelar
mot andelar i Fagersta.

Då skulle Fagersta äga Kinnevik.

Då flyttar ni alla tillgångar
till Fagersta–

–varpå Kinnevik blir ett tomt skal.

Ni äger ju Fagersta
och förlorar ingenting–

–men Margaretha och Elisabeth
förlorar sin makt över företaget.

Du glömde det bästa. – Efteråt kan ni
döpa om Fagersta till Kinnevik.

Oväntad miljardaffär i Sverige.

Fattiga Fagersta
köper kapitalstarka Kinnevik.

Samtidigt löser man en syskonfejd.

Fagersta, med stora förluster
på stålsidan, köper Kinnevik.

En jätteaffär på en miljard kronor–

–som finansieras med de vinster
Kinnevik beräknas få.

Jag är precis mitt inne i...
Är det där fjolårets?

I flera år har Jan Stenbeck
processat med sina systrar–

–som äger resten av företaget.

Genom att låta Fagersta köpa
Kinnevik ville Jan lösa arvstriden–

–men kritiken mot affären
bara växer.

–Vi borde prata med revisorn.
–Med Ranby?

Ett dotterbolag
kan inte köpa ett moderbolag.

–Borde vi inte försöka prata med Jan?
–Varför då?

Därför att nu när domstolen har sagt
att vi får sälja våra andelar–

–kanske Jan vill köpa dem
till marknadspris.

Han skulle väl aldrig betala oss.

Men Margaretha, det måste finnas
en lösning som fungerar för alla.

Då gör vi så här: Gå tillbaka till
hotellet, så hämtar jag upp dig sen.

Men...

–Pronto.
–Hej, älskling, det är mamma.

–Hej, mamma. Var är du nånstans?
–I Stockholm.

Jag kommer hem så fort jag kan.
Jag saknar dig.

–Vad ska du göra i dag?
–Jag ska i väg till stallet snart.

Vet du vilken häst du ska få rida?
Anna?

Vänta, nu börjar det pipa.
Jag ska lägga i pengar.

–Mamma?
–Jag ringer från en automat.

–Jag saknar dig.
–Jag lägger i lite pengar här nu.

Mamma, är du kvar?

Anna?

Margaretha?

Det här prospektet föreslår
en oetisk och olaglig affär.

Vad som är olagligt måste en advokat
reda ut. Jag är bara revisor.

Du vet väl hur Janne är.

–Är du rädd för honom?
–Nej, naturligtvis inte.

–Vad är det då du försöker säga?
–Jag bara... Han sa...

Han och amerikanen
var väldigt övertygande.

Hela poängen med en revisor
är väl ändå att han ska sätta stopp–

–för såna här oegentligheter?

Jag förstår verkligen hur du ser
på saken, men frågan är komplicerad.

Vad är det som är komplicerat?

Huruvida du ska följa lagen
eller inte?

Jag tror att det bästa vore om du
och Jan köpte ut mig och Margaretha.

Då blir alla glada.
Jag förväntar mig inte nåt överpris.

Jag vill bara ha skäligt betalt.

–Och så åker du tillbaka till Rom.
–Ja.

Och lever lyxliv för bolagets pengar.

Mamma...

Er far ville att ni skulle äga
Kinnevik tillsammans.

Det var ingen ond plan som ni
försöker få det till nu i efterhand.

Om ni vill dela arvet
får ni hjälpa till.

Men vi är helt utestängda
från Kinnevik av Jan.

Vi har ingenting att säga till om.

Snälla mamma...
Kan vi inte lösa det här utan bråk?

Jag säljer gärna min del till dig
och Jan för ett rimligt pris.

Kinneviks revisor vill med stöd
av delägarna Margaretha af Ugglas–

–och Elisabeth Silfverstolpe
få affären ogiltigförklarad.

De har därför kallat
till presskonferens.

Tidigare i dag har vi talat
med en representant som bekräftar...

Du måste höra det här. Tydligen
ska Ranby göra ett uttalande.

Det började precis.

Som revisor i Kinnevik kommer jag
kalla till extra bolagsstämma.

–Aktieägarna måste...
–Vilken feg liten råtta.

...i den här, enligt min mening,
olagliga affären.

Det här är en transaktion
som strider mot svensk lagstiftning–

–och då är jag tvungen som revisor
att vidta åtgärder.

Vem kan ha gjort den här?

Säkert nåt slags geni.

–Hur gick affärerna i dag?
–Bra. Jag köpte en chokladfabrik.

Jag skickade hem alla så att jag
kunde äta hur mycket jag ville.

Inte illa, chefen.
Du har packat. Ska du åka nånstans?

Tillbaka till Mayville.
Mamma måste jobba.

–Men du följer väl med?
–Ja, snart.

Kan jag berätta en hemlighet?
Jag är ju också chef–

–och jag måste skydda min fabrik,
för några skurkar försöker ta den.

Är det faster Margaretha
och faster Elisabeth?

Nej.

Där är ni ju. – Kom nu, Cristina.

–Du glömde väl inte att vi ska åka?
–Nej då.

Ni får åka hem utan mig.
Jag har viktiga saker att göra.

–Är det okej, cowboy?
–Jag är en astronaut.

Okej, rymdfararen. Okej... Gå nu.

–Vi ses i bilen.
–Visst.

Gör din grej.
Låt dem inte påverka dig.

Jag älskar dig så mycket.

Tack.

Jag älskar dig också.

Terroristerna själva anser sig vara
lojala med Teheran, men regimen...

...förnekar all inblandning.
Ett ögonblick, så kommer jag strax.

Är det nåt som har hänt?

Jag såg Ranby...på nyheterna.

Ja, visst är det bra?

Äntligen sätter nån ner foten
mot Jan. Nu vinner vi.

Jag vill inte hålla på med det här
längre. Jag orkar inte mer.

Du får min fullmakt, så får du göra
vad du vill. Jag har bestämt mig.

–Jag åker hem till Rom.
–Jag behöver ju dig. Elisabeth!

Fru Stenbeck?

Den här vägen, fru Stenbeck.

150/90. Det är fortfarande lite högt.

–Tack.
–Försök att äta och sova.

–Varför fungerar inte hissen?
–Mamma och Asta? Vad trevligt.

–Kom och hälsa.
–Fru Stenbeck.

Oskar, fixa lite kaffe och kakor.

Hej! Gott att se dig. Hej!

Hej, mamma. Jag ska ta den där.
– Jag tar den också.

Kom, kom. Sitt.

–Kan jag få...
–Stanna. Bra.

Jag är så trött
på Elisabeth och Margaretha.

De är så bortskämda.

Vem ska du ha som ordförande
på den här gräsliga extrastämman?

Jag funderar på det.

Du måste ha en bra ordförande.
Det är den som kontrollerar stämman.

Jag vet.

–Du måste ha nån som du kan lita på.
–Mm.

Nån som vet hur man hittar de
juridiska kryphålen. – Fru Högberg?

Jag tror att du ska ha en ordförande
som snart ska gå i pension.

Då är de inte så ängsliga av sig.

Jag vet en som har hjälpt din far
många gånger.

–Han?
–Mm.

–Hallå?
–Mamma!

Hej, älskling!

Hej!

Åh, vad jag har längtat efter dig.
Vet du vad jag har till dig? Titta.

Är den till mig? Tack!

Vad känner du inför dagens strid?

Jag ser det inte som en strid, utan
jag ser fram emot en bolagsstämma–

–där vi får ordning och reda.

–Jan! Alla säger att du är uträknad.
–Det får stå för dem.

–Kommer du förlåta dina systrar?
–Hur känns det att förlora?

"Staying alive"? Snarare
"losing my life in business".

Vill ni ha ett foto
att trycka på löpen när jag vinner?

Bra. Tack.

Då får vi hälsa revisor Ranby
välkommen upp till podiet.

Ja...

Enligt min mening är den affär–

–som Kinneviks styrelse
har tagit initiativ till olaglig.

Jag såg därför inget annat alternativ
än att utlysa den här extrastämman.

Att på det här sättet tömma ett fint
bolag som Kinnevik på tillgångar–

–i ett skurkaktigt försök att ta
kontroll över bolaget är skandalöst.

Och jag har naturligtvis
inte godkänt affären.

I Sverige gör vi inte så här.
Det är kriminellt.

Och det ska stoppas
i den omröstning...

Ursäkta...

Ja, herr ordförande,
ärade aktieägare.

Vi ser väldigt positivt till att man
har kallat till denna extrastämma.

Vad fan...

Åh...

Så...
Vi ska strax gå till omröstning–

–men vi har en liten ordningsfråga
som måste avklaras.

Nu ska du få se på grejer.

Vi har fått in
två konkurrerande röstlängder–

–dels en röstlängd
som herr Ranby har lämnat in–

–men som jag anser vara inaktuell.

Vänta, vad menar du med "inaktuell"?

När jag tittar på den ser jag inte
Fagerstas köp av aktier i Kinnevik.

Stämman kan ju inte behandla Fagersta
som majoritetsägare i Kinnevik.

Det vi ska diskutera är ju huruvida
den affären ska godkännas eller inte.

Jag kan bara förhålla mig till hur
ägandeförhållandena ser ut i dag–

–och jag finner att Ranbys förslag
till röstlängd ogiltigförklaras.

–Herr ordförande...
–Ordning! Ordning, sa jag.

Ordning, tack! Ordning!

Om nån anser att detta är olagligt–

–är personen naturligtvis välkommen
att gå till domstol.

Nu är det dags att rösta.

Vilka här
röstar för styrelsens förslag–

–det vill säga
att låta att affären går vidare?

Tack!

Vilka här röstar emot förslaget?

Jag ser här att majoritetsägarna
i Fagersta AB–

–har lagt sin röst
på att godkänna affären–

–så tillsammans med dem som
har växlat in sina Kinnevikaktier–

–till Fagerstaaktier
så går affären igenom.

Herr ordförande, det här är trams!

Det här är...

Herr ordförande!
Så här kan det inte gå till!

Bra.

Det här blir det rättssak av.
Det måste det bli.

Du ska inte delta i sån skit!
Du ska tänka på pengarna!

Du ska inte delta i sånt där, Gunnar!
Du ska veta bättre!

Skäller som en tax! Voff, voff, voff!

Vad ska du göra nu
när du har förlorat mot din bror?

Ja, du, det får jag fundera på.

Jan?

Alla som har frågat mig varför jag
inte kan göra upp med mina systrar–

–kanske efter en sån här
tillställning förstår lite bättre.

Kommer du att ta till
rättsliga åtgärder?

Du, i fortsättningen...

Det är väl så att vi alla
måste smälta det som har skett–

–och fundera på fortsättningen. Tack.

–Var det nödvändigt att gå så långt?
–Man får gå till Bibeln för svar.

Enda sättet att undvika sånt här i
en familj är att inte ha tillgångar.

Det blir alltid bråk, om sommar-
ställen, vaser, veckotidningar...

Nu tycker jag att jag får gå.

Skååål!

–Skål!
–Skål.

Oj, vad skönt!

I morgon ska vi prata om
vad vi ska göra med satelliten.

–Nej, Janne. Du ska ju till New York.
–Nej, det får vänta.

Vi har släpat runt på ett ankare i
sex år. Nu ska vi få fart på skutan.

Det är ganska bra fart på den
redan nu.

–Det här är ingenting.
–Vad är det här, Janne?

–Du planerar nåt.
–Se inte så nervös ut.

Jan, jag måste prata med dig.

Går det bra, barn?

Vi måste prata.
Kom igen, det är allvar.

–Ska vi gå in?
–Va?

–Ska vi gå in? Kom upp, åtminstone.
–Nej, berätta vad som har hänt.

–Vad?
–Din mamma ringde.

Okej...

Elisabeth är död, Jan.
Hon har drunknat.

Jag är så ledsen.

Följ med in, Jan. Jan?

Jan, nu räcker det... Sluta.

Såja...

Såja, älskling...

Såja... Såja...

Översättning: Linda Eriksson
Iyuno för SVT

Svensktextning: Linda Eriksson
Iyuno för SVT