All language subtitles for X.Trillion.2024.1080p.WEBRip.x264.AAC-[YTS.MX]

Downloaded from
YTS.MX

Official YIFY movies site:
YTS.MX

-Mamma!
-Jag kommer.

-Det är pappa.
-Han filmar.

Hur gammal är du, Nini? 1,5.
- Du då, Rosa?

3,5.

Vilken är din älsklingsfrukost?

Flingor med chokladflarn.

-Är du redo att åka?
-Nej, jag vill inte åka.

Storbritannien

Jag gör filmer om människor,
miljön och hur nära de hänger ihop.

Jag har filmat i över 30 länder
i svåra och farliga situationer-

-men det här
blir största utmaningen hittills.

Hej, älsklingar! Nu är jag framme
och på väg till mitt hostel.

Jag är nervös inför att träffa alla
och inför det som väntar-

-men ska försöka sova lite nu.
Älskar er. Hej då.

En kvinnlig besättning
ska segla i Stilla havet...

...på ett forskningsuppdrag...

...för att se vilken effekt
plasten har på våra hav.

Destination: Sopområdet.

Vi ska segla genom det som sägs vara
jordens mest nedskräpade havsområde.

Kvinnorna ska studera plastens
inverkan på det marina livet-

-och på våra kroppar.

Det här sopområdet är närmare oss
än vår största kontinent.

Emily Penn är britt
och skeppare på båten.

Emily Penn startade eXXpedition...

Vi står här med Emily Penn.
- God morgon.

Du har studerat plastens skadliga
inverkan på haven i många år.

Vi försöker förstå plastens inverkan-

-på havet, miljön
och på oss människor.

Det är en kvinnofokuserad fråga,
så jag har en kvinnlig besättning.

-Hur känns det inför resan?
-Jag är entusiastisk, men nervös.

Vi ska göra
tio vetenskapliga studier-

-ihop med andra institutioner
och universitet.

Jag heter Rowan och är forskare.
Vi ska fästa den här spårsändaren-

-på en stor skräpbit som vi hittar.

Målet är att få nya forskningsrön-

-och att kvinnorna ombord
börjar förstå-

-vad de kan göra i land.
Besättningen är fantastisk.

De är forskare, journalister
och kreatörer, men inte sjömän.

Hur det känns? Det är blandade
känslor och inte bara bra.

Det blir jobbigt. Jag blir sjösjuk
och ska vara borta från familjen.

Jag är rädd både för oväder
och för själva seglandet.

Vi ska korsa norra Stilla havet
och segla genom virveln-

-som består av havsströmmar
som plasten dras in i och förblir i.

Därav namnet
"Sopområdet i Stilla havet".

Några är seglare,
men resten har valts ut-

-eftersom de är forskare,
inte seglare.

Jag heter Kristine. Det här
ska bli mitt hem i tre veckor.

Det här är nytt för mig. Jag
har bara seglat i nån timme förut-

-så tre veckor på Stilla havet
blir ett nytt, spännande äventyr.

-Var är din koj?
-Här. Sjuan.

-Vilka delar hytt?
-Jag, Ana, Kristine och Karine.

-Samt en annan tjej.
-Nej, Kristine är här.

-Siri, kanske?
-Kanske.

Vi får se.

När man flyttar in i en ny lägenhet-

-får man kolla in
var man vill ha allt.

Var man ska ha glasen.

Var man ska ha flingorna,
kryddorna...

Jag måste lista ut
var jag vill ha allt.

Jag har rätt få hyllor.

Väderprognosen är hemsk.
Vi ska få en motvind på 15 m/s.

De kommande två dagarna blir jobbiga
och utanför er trygghetszon.

Stundtals kommer det kännas skit-

-men försök ta hand om varandra.
Det kommer räcka långt.

Hej, tjejer! Jag mönstrar på
i morgon. Det är kväll här. Ser ni?

Ha det bra på dagiset.

Jag älskar er.
Vi ses snart. Massor av pussar.

Vilket gott omen!

Nu åker vi! Äntligen!
Efter all planering är det dags.

Dag ett.
800 sjömil till kanten av virveln.

Hej, Andy. Det här är sista gången
vi har täckning på tre veckor.

Otroligt att jag inte kommer
kunna prata med er på länge.

De andra tjejerna är supertrevliga.

Jag är sjösjuk
och vattnet smakar hemskt.

Jag försöker göra
citronvatten av det-

-men vi har
en begränsad mängd citroner.

Det gungar mycket mer än väntat.

Hoppas det inte blir så illa
att vi inte kan fullfölja uppdraget.

Hur som helst... Älskar er.
Jag hör av mig när vi kommer fram.

Gå inte, Siri. Du kommer
aldrig tillbaka om du går in dit.

Du kommer fastna i vetenskapen
som vi.

-Vad ska vi laga till middag?
-Vet inte.

Det vi har som måste förtäras
samt tortilla och kryddig sås.

Hur ska vi kunna laga mat här inne?
Hur ska det funka?

Jag lagar inte ens mat i land...

Klockan är 04.20.

Vi har tre roterande vaktpass
och har just börjat vårt andra.

Det var toppen att få ge sig ut till
sjöss och se land för sista gången.

Nu måste vi försöka hitta sjöbenen.

Det har blåst rejält i 24 timmar-

-så vi har fått se
hur våra magar klarar havet.

Vissa klarar det bättre än andra.

Det var kul att komma till båten
och få träffa folk i verkliga livet.

Den förväntan man hade då
var bland det jobbigaste hittills.

Det är ju okänd mark. Man vet inte
vart man ska eller vad man ska göra.

"Har jag packat allt?
Kommer vi att dra jämnt?"

Jag ser fram emot att få se
en rätt okänd del av världen.

Man hör mycket om den i media-

-men det lär bli otroligt att själv
få se vad som sker i virveln.

Jag är emballagedesigner och
vill se var våra emballage hamnar-

-och vad som pågår här ute.

Jag passerade här när jag
seglade jorden runt första gången.

Jag letade inte efter plast,
men det var det jag hittade.

Vad gör du, Kristine?

Tvättar.

Livet i 45 graders lutning.

Kan nån berätta
hur det luktar här nere?

Det luktar som ruttnande grönsaker
blandat med...

Det luktar väl inte så hemskt?

Plasten skapades eftersom den är ett
bra material som håller i evighet.

Vi har tillverkat ett material
som håller i evighet.

Vi är på väg till ett område,
där plast har samlats sen 50-talet.

Det är spännande för oss forskare,
antar jag.

Välkommen till labbet.

Här har vi vår tekniska utrustning.

Det är även här vi sover och lever.

Jag forskar på mikroplaster.

I synnerhet på havssköldpaddor.
Jag har just doktorerat.

När jag började var det okänd mark.

Vi visste inte ens att det var
ett problem för havssköldpaddorna-

-men nu har det växt exponentiellt.

Jag har undersökt havssköldpaddor
som precis har kläckts.

De lämnar stränderna
och ger sig ut i pelagiska zoner-

-som virveln, för att växa till sig.

Det har varit gynnsamt för deras
utveckling, för här fanns det mat.

Deras livscykel har utvecklats-

-så de driver med strömmarna
in i de här ackumulationszonerna.

Men nu ökar plasten så snabbt
att vi kallar det en ekologisk fälla.

Havssköldpaddorna sitter fångna
i sin evolutionshistoria-

-eftersom de återvänder
till de här förorenade platserna.

Att få se hur det ser ut i de här
viktiga utvecklingsområdena-

-dit få människor kommer-

-kommer bli både intressant
och, tror jag, väldigt oroväckande.

Jag arbetar för Tomra,
som är ett norskt bolag.

Jag jobbar med allt från
att räkna på återvinningsstatistik-

-och miljödata
till att göra såna här resor-

-och arbeta med
folk över hela världen-

-och diskutera hur vi kan få
till stånd en systemförändring-

-och hålla plasten i kretsloppet,
så den inte hamnar i havet.

Höjdpunkter de sista två dygnen:
Jag har aldrig varit så rädd för-

-att dricka vatten och gå på toa, men
förutom det har det varit makalöst.

När jag berättade för polarna om den
kvinnliga besättningen, sa de: "Va?"

Jag sa: "Ni får vänta och se."

Dag tre.
500 sjömil till virvelns kant.

Vad blir det för mat?

Vad säger ni om
det annalkande ovädret?

-Jag är uppjagad.
-Jag är orolig.

Skydd.

Det var helt sjukt.
Ditt ansikte lystes upp.

Dag 5.
300 sjömil till virvelns kant.

Siri, du har vakten.

I natt kände jag mig orolig och rädd
för första gången.

Jag insåg nog att vi är ensamma
på en båt mitt ute på havet.

Om nåt går snett
får vi lösa det själva.

-Vad pågår här inne?
-Jag vet faktiskt inte.

Jag ombads laga nåt,
men vet inte vad felet är.

Kylens kompressor, som sitter här-

-gör ett knackande ljud då och då.
Vi tror kylmedlet kan vara slut.

Jag har försökt fylla på ny-

-men båtens lutning gör det svårt.

-Jag fick agera kil.
-Jen kilade fast mig.

Hur är väderprognosen?

Det är ett lågtryck
runt San Francisco-

-som trycker ned vindar
till den här delen av Stilla havet.

Vi försöker köra i från dem innan
de fyller igen luckan bakom oss-

-och ta oss till ett lugnt ställe
så vi kan forska.

Dag sex.
150 sjömil från virvelns kant

Vi har inte sett land sen dag ett.

Det enda vi har sett
är fåglar och flygfisk.

Har du sett nån plast än?

Ja, i går drev det
förbi oss hela tiden.

Det finns så här stora bitar-

-och större som hinkar,
samt mindre fragment.

På fem minuter
såg vi elva plastbitar.

Det var medan vi åt
och inte spanade i vattnet.

Man såg dem ändå flyta förbi.

Vi såg flaskor,
stora bitar av backar...

Ja, samt småbitar
som man inte såg vad det var.

Emballage. Det bådar inte gott
för det som väntar.

Jag har räknat med
att få se mycket plast-

-men inte så här mycket plast.

Inte i den här omfattningen
så här snart.

Dessutom lutar båten
fortfarande i 45 grader-

-så vi kan inte göra
några vetenskapliga studier.

Vi ser plast och det vore toppen
att kunna ta prover-

-men det kan vi inte göra
på grund av sjögången.

Vi har varken sett land
eller andra båtar.

Varifrån kommer det?

En albatross kommer för att säga hej.

Jag hade helst sluppit se den,
för de brukar dyka ned-

-i havet för att fånga bläckfisk-

-som ser ut som de här vita
plastfragmenten på havsytan.

De plockar upp plastbitarna
och tar med dem hem till sina ungar.

Dag sju. Kanten av virveln.

Nu har vi tagit oss
till sopområdet i Stilla havet.

Det borde inte vara sån här sjögång.

Nu befinner vi oss i ett område,
där risken att hitta plast är stor-

-vilket vi redan har sett
trots sjögången-

-och vi ska försöka börja tråla.

Det här är ett nät på 333 mikroner.

Vi fäster det vid trålens ände-

-med hjälp av de här klämmorna,
så det inte lossnar i vattnet.

I det här nätet kommer provet
att samlas in.

Vi ska tråla
för att ta prover från ytan-

-och samla in data
om kontaminationsämnen-

-det vill säga vilka ämnen
som har absorberats på plastens yta.

Vi vill även se om nåt växer på dem.

Vi måste dra upp den
med den här sidan upp.

Vi får trycka ned den.
Rowan måste släppa taget helt.

-Den ser ut som en rocka!
-Nu får vi vänta i 30 minuter.

Det känns skönt att få forska.

Forskning.

Tajmingen måste vara exakt-

-så varje trålning blir lika lång.

Det är otroligt så många småbitar
vi ser nu när båten har saktat ned.

-De passerar hela tiden.
-Ja, det är mer och mer.

De är överallt. Vi är mitt i smeten.

Alla hav på jorden hänger ihop
och plasten som vi ser här-

-kan ha kommit
från Centralamerika, Japan...

Plast som slängs i havet
kan hamna vart som helst.

Vi vill ta reda på hur mycket
plast det finns på havsytan-

-hur det påverkar det marina livet-

-och vilka gifter
som plasten sprider.

Hur påverkar det oss,
våra kroppar och vår hälsa?

Vi häller dem i en bytta.

Otroligt att han flyter
omkring i 3 000 m vatten.

Nu ska vi försöka räkna
och klassificera-

-plasten som vi har hittat.

Vi har sållat fällans innehåll
genom sållets tre lager.

Det här är stora plastfragment.
Det där är medelstora och de här små.

Dem får vi studera i mikroskop.

Vi ska studera makro- och mikroplast.

Mikroplast är mindre än 5 mm
och makroplasten är större än 5 mm.

-En fisk!
-En pyttefisk.

Vi delar in dem i kategorier.
Den första är pellets.

Det är råmaterial till plast-

-som används
för att tillverka föremål.

Nästa är nylonlina
som kanske har kommit från ett rep.

Fragment från rep.

Sen har vi fragment av hårdplast-

-och där hamnar majoriteten
av våra prover.

Plastfilm är mer som plastpåsar.
Mer flexibelt.

Skum är polystyren,
men det har vi inte hittat.

Man hittar inte det på ytan, för
när polystyren hamnat i havsvatten-

-sjunker det till botten
eftersom det har luftfickor.

Mot slaget!

Vi stoppar in det där.

Det är där vi förvarar proverna.

Vi ser fler och fler stora
plastbitar. De bara väller in.

Vi såg en stor bit nät
och en halv hink.

Vi befinner oss på
en av jordens mest isolerade platser-

-men det är plast överallt i vattnet.

Med några sekunders mellanrum
driver nåt förbi som vi känner igen.

Det här är fällans finaste nät.

Man kan inte se plasten-

-men jag kan se fina,
tunna, blå fibrer i den.

Som flyter runt.

-Från fisknät?
-Ja, eller kanske rep.

Kanske från en tvättad fleecetröja.

Vi kan väl snabbt diskutera hur
dagens vetenskapliga studie gick?

Bra jobbat, allihop.
Har nån inte kollat in det?

I dag är det rätt stora vågor,
vilket innebär att plasten-

-trycks ned under ytan.
Den flyter inte på ytan.

Mycket av plasten har sjunkit ned.

Vi har hittat mer plast
i proverna här än i andra virvlar.

Tänk er att sätta på röntgenglasögon
så man såg alla bitarna-

-som små ljus.

Vi får hundratals i ett enda prov.

Vi befinner oss mitt i ingenstans,
men ser ändå så mycket skräp...

Hur är det... Det är häpnadsväckande
att vi hittade så mycket.

I synnerhet med den här sjögången.
Det är omtumlande.

Det är polyester från kläder
som har spolats ut i avloppet.

När man tvättar en fleecetröja
spolas mikroplaster ned i avloppet.

Det är på en helt annan nivå
som man inte ens ser med blotta ögat.

Man ser sånt som ganska oskyldigt.

Det är billiga grejer.

På ett sätt är materialet billigt,
men på ett annat sätt är det dyrt-

-vilket vi ser här ute.

Det är galet, men fantastiskt här.

-Det blir en fin soluppgång.
-Vågorna är jättestora.

Jag vet...

När vi kom längre ut
lärde jag känna de andra bättre.

Alla hade historier om
hur de hamnade här.

För sex år sen
sa jag upp mig från jobbet.

Jag sa upp lägenheten, dumpade
pojkvännen och flyttade till Hawaii-

-för att studera industriell ekologi,
vetenskapen bakom kretsloppsekonomi.

Jag ville lära mig mer om hur vi
lever och hur det påverkar planeten.

Jag älskar havet!

Det här är från Oslo, där jag bor.

Jag arbetar med strategisk design
och jag älskar forskningen.

Det här är jag. Jag vill utforska...

...världen och möjligheterna.

Jag har många tankar om
hur jag kan använda mina förmågor-

-på bättre vis än jag gör nu.

Jag växte upp på Isle of Man.

Det är ett unikt ställe och jag
är glad att jag fick växa upp där.

Det här är min familj.
Det där är min mamma.

Hon är en helt fantastisk kvinna!

Jag... Ursäkta.
Jag vet inte varför jag gråter.

Hon skapade ett liv åt oss
utan pengar.

Vi åt frukostflingor på stranden
på väg till skolan-

-och badade så fort vi fick chansen.

Det var mycket
som pågick i min fantasi.

I skolan
var jag kanske lite frånvarande.

Jag flöt bara med och tänkte:
"Jag ska bli forskare."

De sa:
"Du har läst många konstämnen."

Jag läste konst, fysik och textilier
eller nåt sånt mysko.

Jag var inte alls redo för NO.
De: "Vi är tveksamma."

Men en lärare stötte mig helhjärtat.

Han sa: "Kör, bara.
Det skadar aldrig att försöka."

Jag antogs till marinvetenskap
och under första föreläsningen-

-satt jag bara där. "Ja, det här vill
jag syssla med i resten av mitt liv."

Det gick upp ett ljus
och jag var lyckligt lottad.

Det är inget man fnyser åt
när man hittar meningen med livet.

Jag fick mejl från min man i dag
och är överlycklig.

Han och ungarna
har seglat på Lake Ontario-

-och ungarna tog prover i vattnet
med en hink-

-och de tog med sitt mikroskop.
De härmade precis det som vi gör.

Oftast tar de på sig mammas
högklackade skor och stapplar runt-

-men de härmar dig med såll och hink,
vilket är fantastiskt.

Jag brukar beskriva mig som mamma,
för när man är mamma-

-är man det livet ut,
och det är nåt som följer med en.

Jag fick fyra barn på fyra år
och det var inte så klokt-

-men ibland bjuder livet en på över-
raskningar och det var tvillingarna.

För mig handlar agronomi om
att undervisa i optimering för djur-

-växter och jord. Det är
därför jag brinner för lantbruk.

Jag undervisade i fem, sex år.

Studenterna var
nästa generations bönder.

Jag har vetenskaplig bakgrund
och lidelsen.

Bästa sättet för mig
att motverka plastnedskräpning är-

-att samverka med andra.

När man brinner för nåt
kan man förändra sina handlingar.

Vi var de första
som tillverkade flaskor av havsplast.

Som designer vill jag förklara
för folk att vi gör nåt fantastiskt.

Vi måste göra folk medvetna,
så konsumenterna-

-kan ändra köpbeteende.
"Varifrån kommer den här plasten?"

"Varför ser den ut så här?"

Dag åtta.
Mitt i virveln i norra Stilla havet

Det ser ut som nåt stort.
Som nåt av plast.

-Jag vet inte vad det är.
-Dikt styrbord.

Om vi bromsar till stillastående.

Vi jobbar för forskaren Maximenko och
han är intresserad av invasiva arter.

När det här skräpet rör sig i havet-

-blir det
som ett konstgjort korallrev-

-eftersom bråten är en perfekt plats
för små organismer att växa på.

Så småningom får man en hel
näringskedja i ett stort nätnystan.

Han är intresserad av...
Det innebär att en art i Japan-

-kan ta sig över hela havet till
ett ställe där den inte borde finnas.

Han har gett oss
en satellispårsändare.

Den börjar sända
när man drar loss magneten.

Han arbetar med Nasa för att övervaka
och spåra de här bojarna-

-och de kan se
hur den rör sig med havsströmmarna.

Sen plockar de upp den och studerar
arterna som sitter fast på den.

Karine, du är hajvakt.

Håll upp benen, tjejer!

Vi har en nätboll!

-Ser det fortfarande bra ut?
-Ja.

-Var det varmt i vattnet?
-Härligt!

Vi satte fast spårsändaren och nu
försvinner den och bollen i fjärran.

Nu kan vi spåra den med satellit.

Nu väntar vi på trålen.

Jag sätter på mig handskarna-

-och gör mig redo för den
mentala och fysiska utmaningen av-

-att korsa båtdäcket
utan att vidröra nåt.

Det är jättesvårt!
Som tur är kommer Siri lyfta mig.

2014 korsade vi Atlanten-

-men proverna vi skickade till labbet
var kontaminerade och oanvändbara.

Från båten, kläderna
och en massa annat.

Vi har anpassat oss till det-

-och samlar in prover på olika vis-

-för att eliminera risken
för kontamination.

Det ser ut som nåt har ätit på den.

Den här lilla flaskan...
Varje gång vi har trålat i virveln-

-och hittat bitar
det växer saker på...

Om det ser intressant ut
eller om vi inte har sett det förut-

-lägger vi i det, dna-testar det
och ser vilka organismer det är.

Rowan, vad kallas de?

Det är en typ av plankton,
som är cool och väldigt viktig.

Det är högst upp i näringskedjan. Om
de dör, dör alla andra marina djur.

Det påstår forskarna.
De är riktigt coola.

Plastbitarna är pyttesmå
och har blandats-

-med organiska ämnen på havsytan-

-så många djur tror det är mat
och får dem i sig.

Det kan leda till
att de svälter ihjäl-

-eftersom de får så mycket plast
i magen att de inte får i sig näring.

Plastbitarna är tillverkade
av kemikalier-

-och andra kemikalier
fastnar på plastbitarna-

-så de kommer
också in i näringskedjan.

När vissa plaster tillverkades,
tillsattes kemikalier ibland-

-för att göra dem mer flexibla eller
ge dem flamdämpande egenskaper.

Nu vet vi att många av
de kemikalierna är giftiga-

-och skadliga för människor
och marint liv.

Vi har bevis för
att plankton har fått i sig det-

-och när arter längst ned
i näringskedjan får i sig plast-

-får det konsekvenser
för större marina djur-

-och även för oss,
för vi är högst upp i näringskedjan-

-och äter fisk
som kan vara kontaminerad-

-av skadliga och giftiga kemikalier
från plaster.

Dag elva. Mitt i virveln.

Stackarn...

Vi ska inspektera inälvorna.

Resten äter vi som sushi i morgon.

-Är du vegetarian?
-Nej.

-Gillar du tonfisk?
-Jag älskar tonfisk.

-Rå? Tillagad?
-Tonfisk? Jag älskar det.

Skulle du fortfarande göra det
om den hade plast i magen?

Troligen inte.
Hoppas inte vi hittar nån plast.

När ska vi äta den, Anna?

Anna Strang
Förste styrman

Om en timme, kanske.

Sushi!

Vi har två olika typer av sushi-

-samt soja, ingefära,
sesamfrön och citronvitlök.

Jättegott!

Sushi blir inte färskare än så här.

-Kan du berätta vad du gör?
-Ja, det här är en del av levern.

Jag ska ta bort den,
så jag ser vad jag gör. Kolla!

-Kolla.
-Levern är inte normal.

-Är det den vi inte åt?
-Nej, det är den vi åt till lunch.

Många av de här toxinerna
kan komma att bioackumuleras.

Det vimlar av kemikalier i havet.

Som flamskyddsmedel, flouriderade
ämnen, bekämpningsmedel...

När de kommer i kontakt med plast
kan de sätta sig på ytan-

-och de vill vi inte ha i oss. De är
beständiga och försvinner aldrig.

Jag testade mitt blod för
35 kemikalier som FN har förbjudit-

-eftersom de förgiftar människan
och miljön-

-och av de 35 kemikalierna
hade jag 29 i min kropp.

De är cancerframkallande
och hormonstörande ämnen.

De förhindrar att signalsubstanser
kan röra sig fritt i kroppen.

Under graviditeter
är de hormonerna väldigt viktiga.

Vi kan överföra dem till våra barn
vid födsel och amning.

Hej, det är jag. Jag vet inte
varför jag spelar in det här-

-för du får det ändå inte
förrän vi når land.

Jag saknar dig
och kan inte sluta tänka på tjejerna.

När jag födde dem och ammade dem-

-och på vad de kommer utsättas för
i sina liv och hur de kommer drabbas.

Det är mycket plast i dag.

Det börjar bli tätare. Det är som
en tät dimma, fast en plastdimma.

Det är svårt
att skildra i ord, foton och video-

-eftersom bitarna är pyttesmå
även om det finns stora bitar också.

Sally såg en stol med fyra ben
flyta förbi häromdagen.

Det finns människoavtryck överallt.
Det här är "bort".

När folk slänger bort nåt... Det här
är "bort" och det försvinner inte.

Det finns kvar i våra hav,
på det här isolerade stället.

Här ute... Allting är så stort.

Det gör det ännu mer...

Jag vet inte om det blir
mer overkligt eller verkligt.

Det känns surrealistiskt.

Vi har seglats hundratals sjömil
i de här farvattnen-

-och när jag tittar ut vet jag, med
tanke på det vi har fått i trålen-

-och på det jag kan se,
att varenda cm av det här havet-

-innehåller plastfragment
som vi inte kan se.

Han promenerar.

Vi är 800 sjömil från land
och den här lilla gynnaren-

-klättrar runt
bland en massa plastfragment.

Den tuggar på dem.

Herregud, så mycket plast det är!

Det är som en liten kugge eller nåt.
Eller ett lock.

Herregud! Titta.
Visst är det förfärligt?

Största skörden hittills.
Man kan se småfiskar.

-Det där flyter förbi oss just nu.
-Det där är över tusen bitar.

-Vi är omringade av det där.
-Jag vet.

Oavsett vilket håll vi tittar,
ser vi fler plastbitar.

Det får mig att inse
att de där fragmenten-

-kommer från många riktiga föremål
som har hamnat i havet.

Tänk så många saker som har brutits
ned för att skapa så många fragment.

Det här är en mikropärla
som finns i kosmetika.

Den är pytteliten.

Jag jobbar med sköldpaddor. När man
sitter med dem på kläckningsstränder-

-inser man
att man sitter bredvid en dinosaurie.

De har funnits i evighet,
men utvecklas för långsamt-

-för att klara allt
vi dumpar i miljön.

De kommer inte utvecklas fort nog
för att inse att det inte är mat.

Om alla slutade använda plast i
morgon... Skulle det spela nån roll?

Det finns redan så mycket i miljön-

-men vi måste göra nåt nu,
för annars blir det ännu värre.

Vi kan försöka förstå plastens
skadlighet och försöka bromsa det.

-Nåt måste göras bums.
-Här är värsta provet hittills.

Jag inser att problemet är helt
annorlunda mot vad jag trodde.

Det går inte att städa upp.

Många tror att det här sopområdet
är en ö som består av skräp.

En ö av plast som man kan korsa.

Det mest chockerande är
att se alla de små plastbitarna.

Om jag tänker på all plast jag
har använt i mitt liv...

Jag är bara en person
och all den plasten finns kvar.

Vi är den här lilla fläcken.

Vi korsade tidszonen
för två dagar sen.

-Vi är i ingenmansland.
-Ja, i stort sett. Här.

-Det är fint väder.
-Ja, verkligen.

Perfekt för fältarbete.

Trivsamt, varmt, torrt...

-Visst är det tungt?
-Ja.

Det känns
som jag har gått in i väggen.

Vi kommer aldrig kunna
plocka upp all plasten.

Bitarna är små, många
och införlivade i det marina livet.

Arbetet måste börja på land.

Plast.

-Helt fantastiskt!
-Turkosa skuggor.

Nu kommer det kännas mycket bättre.

De är så roliga. Så fulla av liv.

Det finns inget entydigt svar,
men det finns massor som vi kan göra.

Vi ska komma på
varje upptänklig lösning-

-som vi tror kan förhindra
att plasten hamnar i havet.

Kanske beskattning av plast
eller skattelättnader för icke-plast.

I många länder kan man importera
papper och nedbrytbara saker-

-som plastpåsar, skattefritt.

För normala plastpåsar
får man betala dyr importskatt.

Stora företag som Tesco,
Co-op och Marks and Spencer-

-borde ha fler varor utan emballage,
så folk kan välja själva.

Det spelar ingen roll
hur etiskt man tänker...

Om man går in nånstans
för att köpa lunch-

-är allt inplastat.
Man tänker: "Vad gör jag här?"

Vad krävs för att mataffärerna ska
bli emballagefria? Hur ska det ske?

Det hänger på lagstiftning
och populärkultur.

Populärkulturen
måste inspirera lagstiftarna-

-om matvarukedjorna ska ändra på sig.

I Slovenien eller på Balkan finns
det många grönsaksmarknader.

I stället för att köpa inplastat kan
man köpa allt billigt på marknaden.

En viktig sak är bättre teknik.

En viktig sak är priset på plast.

Ny plast är billigare
än återvunnen plast.

Vi betalar inte vad det kostar
att plocka upp material ur marken-

-förvandla det till plast,
tillverka nåt och sen återbörda det.

Vi kommer bara halvvägs.
Det är därför det verkar billigt.

Tar man hänsyn
till plastens hela livscykel-

-skulle den plötsligt
bli mycket dyrare.

När jag började på Tomra...

Jag är deras kretsloppsexpert, men
det vi sysslar med är återvinning.

Vi har maskiner
som tar emot läskburkar-

-flaskor och mjölkkartonger,
som man kan panta-

-och sen få panten tillbaka.

Man sätter ett värde på resursen,
för att slippa nedskräpning.

I Tyskland har man en pantningsgrad
på 97 % på flaskor och burkar.

Om inte jag pantar dem
utan slänger dem-

-pantar nån annan dem,
eftersom de har ett värde.

Det är lätt att panta dem och få
pengar. Det ger en hög pantfrekvens.

Alla i Tyskland och Norge pantar inte
men panten gör att de återvinns.

Det är intressant.
Återvinning är inte bara återvinning.

Återvinning är även att bränna
skräpet eftersom det ger energi-

-men ett sånt här system separerar
plasten, så den inte kontamineras.

Man får hög kvalitet
och kan återvinna allt.

Man behöver inte använda ny plast för
att tillverka den.

Sättet som vi britter
pratar om återvinning på...

Vi återvinner inte saker
utan devalverar dem.

Plastflaskor
förvandlas till rör eller mattor.

Det är en linjär process och grejerna
kommer hamna på tippen till slut.

Det känns som "återvinning"
måste få en ny innebörd-

-för det är det vi tror
återvinning är.

Den typen av återvinning
är inte lösningen.

-Du nämnde bioplast.
-Ja.

Det är många fel med bioplast.

Det bryts ned snabbare till mikro-
plast, som sen inte bryts ned alls.

Mindre partiklar bildas bara fortare
och de kan hamna i miljön.

Om det återvinns kan det skada
plastprodukter som kan återvinnas.

Det är svårt att skilja på
nedbrytbar plast och vanlig plast.

Hur ska man veta
om den går att återvinna?

Förutom det som Rowan sa...

Det som är svårast att fatta
är den enorma energislingan.

Även om vi investerar miljarder
i kommersiella komposteringssystem-

-i stället för återvinningssystem
och får allt att funka-

-så använder man ändå mark för att
odla saker och satsar energi på det.

Sen förvandlar man det
till plastpellets och en mugg.

Man använder den i tio minuter
och förvandlar den sen till jord.

Vetenskapligt sett tror jag
inte vi har nog med kunskap.

Det blir allt svårare att få folk
att finansiera sån här forskning.

Folk vill ha svar,
men ger oss inga pengar till arbetet.

Det skyller jag på industrin-

-för den producerar
alla de här materialen.

Det är även väldigt viktigt
att bibehålla allmänhetens intresse.

Det gör man genom snabba framsteg.

Man gör det åtråvärt med design.
Man gör det sexigt.

Man måste hålla farten uppe
och göra det sexigt.

Så konsumenterna kräver det. Är det
nåt bättre kommer folk vilja ha det-

-och då får företagen
som inte gör det skämmas.

Min dagliga arbete går ut på
att skapa snygga emballage-

-så folk köper varorna.

Den här upplevelsen
har varit känslosam.

Att lägga i trålen
och se all plasten i den...

Det var över tusen bitar
i ett enda prov. Jag grät.

Det påverkade mig känslomässigt
och det kan jag inte få ogjort.

Jag kan inte försörja mig på
att smycka plast.

Jag måste lösa plastproblemet.

Det... Det har förändrat mig.

Vi är alla fantastiska och unika.
Vi kan minska vår konsumtion.

Vi kan påverka våra liv och alla
runt omkring, men jag vill gå längre.

Om vi vill se verklig förändring
måste vi höja insatsen-

-och använda de saker-

-som gör oss lysande
och lösa problemet.

Vi är medvetna, men problemet är hur
vi ska omvandla det till handling.

Jag tror vi behöver en armé.

En armé av människor
som har olika färdigheter.

Väck mig när vi siktar land.

I dag kommer vi se land
för första gången på 19 dagar.

Där går gränsen
och där ligger Kanada.

Wow!

-Beskriv lukten.
-Ja, hur luktar det?

Jag känner lukten av...

Antingen är det land
eller så septiktanken.

Michelle, hur tycker du land luktar?

-Det ser ut som land.
-Ser ni konturen?

Land i sikte!

Vilken resa! Det är inte förrän
man inser hur många dagar-

-man har slitit på en båt-

-och fått uppleva
områdets avskildhet-

-som man fattar:
"Det har vi åstadkommit."

Läxan är att vi måste göra mer
för att skydda vår marina miljö-

-och stoppa sånt här från att hända.

Jag har lärt mig massor av tjejerna.
Alla är experter-

-så vi har samarbetat bra.

Folks styrka motiverar. Om man omger
sig med folk som uträttar stordåd-

-kan det pressa en att göra detsamma.

Sea Dragon, det här är
sjötrafikcentralen. Hör ni mig?

Uppfattat. Kan ni bekräfta att ni
är på väg mot Vancouver? Kom.

Det stämmer. Kom.

Uppfattat.
Vilken var senaste hamnen ni anlöpte?

Honolulu på Hawaii. Kom.

Land, land, land, land, land!

-Vad ser vi?
-Land, land, land, land.

Det är land överallt.

Hej, det är jag. Otroligt att vi inte
har talats vid på tre veckor.

Jag är en fågel. Jag flyger.

Vad är det där? Vad är det där?

Livet.

Hon kastar ankar! Vi klarade det!

20 dagar till sjöss.

198 timmar och 2688,4 sjömil.

Forskarna säger hej då.

-Hasta la vista.
-Baby.

Miljontals ton plast
försvinner i miljön varje år.

Det förorenar hela jorden,
både Arktis och havsdjupen.

Ett prov tyder på att det finns
500 000 plastfragment per kvkm.

Bara på havsytan i virveln
i Stilla havet.

Efter expeditionen visar studier
att vi får i oss mikroplast-

-via mat, vatten och luft.

Vi vet inte vilken effekt
det har på vår hälsa-

-men vi vet
att det förändrar våra kroppar.

Proverna som samlades in-

-har skickats till forskare
över hela världen-

-så vi kan förstå de olika
aspekterna av vår plastkris.

"X triljoner mikrohandlingar
har skapat problemet."

"Bara mikrohandlingar kan lösa det."
Emily Penn.

Förändring börjar NU.

Jag blev chockerad.

Vi hittade mer plast i år
än på någon av mina tidigare resor.

Två meter ned och i vinkel.
Där vill man helst inte bo.

Där ville man helst inte bo
eftersom toaletterna låg i fören.

Vi måste alla agera.

Givetvis uppifrån och ned,
men även vanligt folk-

-måste visa att de också bryr sig
och gör nåt.

Fisken tror plasten är mat
och äter den.

Sen fastnar plasten i dess mage
och dess inälvor.

Här är en fågel
med magen full med plast.

En albatross kretsade över oss
och det var en magisk stund.

Här kan ni se webbsidan.

På Tomra vet vi att avfall
är ett gammalmodigt koncept.

Avfall är resurser för nåt nytt.
När man pantar flaskor-

-och får pengar är det
ett bra exempel på kretsloppsekonomi-

-för det lär folk på ett konkret vis
att avfall är värt pengar.

Det som gör oss konsumenter
så mäktiga är-

-att vi kan rösta med plånboken.

Vi har makt, för de ser på oss,
för att se vad det är vi vill ha.

Var är hålet i marknaden
som måste fyllas?

Att dela historier är ett bra sätt
att förändra tänkesätt på-

-och ett bra sätt att stötta bolag
och saker som är bra.

Det finns ingen ensidig lösning.

Vi måste leta lösningar brett.

Det kan vara design, forskning,
teknik, politiska beslut...

Du är filmskapare
och gör en film för att kampanja.

Eleanor, tack för att du kom.

Den märkta nätbollen
hämtades upp 336 dagar senare-

-av Ocean Voyages Institute.

Den hade färdats 2 378 sjömil.

För mer information
om forskningen ombord-

-och hur du kan bli en del
av plastrevolutionen. Gå in på:

Översättning: Martin Andersson
LinQ Media Group