Original subtitles

Kate!

Han har tagit dina pengar och åkt till Australien.

Jag behöver frisk luft, så jag tar en ridtur.

Inte i de där!

God dag, ms Roystan.

-God dag, mr...? -Benjamin Fraser-Hamilton.

Men kalla mig Ben.

Hon hade ingen bok när hon gick ut.

Du har dina egna regler, eller hur?

-Det är orättvist. -Det är alltid samma:

Kate, Kate, Kate...

Jag heter Catherine, men du kan kalla mig Kate.

Du måste ha en annan anledning till att besöka England.

Varför så hemlighetsfull, Kate?

Han måste vara speciell, din hemliga vän.

Det är han, mamma. Det är han.

Bjud hem honom på söndag. Jag ska granska din mystiske man.

Okej. Jag ska fråga honom.

Jag älskar dig.

Men det spelar väl ingen roll?

-Om du ska tillbaka till Amerika. -Kate, jag har köpt ett hus.

Du kan inte köpa det. Du kan inte!

Är Martha Bannaman din mamma?

Hör på, Kate. Du känner bara till halva historien.

Jag måste gå. Om min far får veta att du är Martha Bannamans son-

-vilar han inte förrän du är död!

Man ser när hon tänker på nåt.

-Säkert hennes nya pojkvän. -Eller vad pappa tycker om honom.

Kate övertalar honom. Det gör hon alltid.

Tack.

Kate, det är till dig.

-Vem är det från? -Ha lite tålamod.

Öppna det, då.

Riv upp det.

Roddy.

Han har alltid haft talang.

Han har livlig fantasi.

Ja, om han kan göra dig så söt.

Vi hänger den i vardagsrummet. Då slipper vi se era fula nunor.

Ben vill säkert se den. När han kommer på besök.

-Har du frågat honom än? -Nej, pappa.

Bäst att du gör det snart.

-Jag trodde inte vi skulle ses igen. -Jag visste inte vad jag skulle göra.

-Min mamma och pappa vill träffa dig. -Gärna för mig.

-Tänk om de får reda på vem du är. -Vem ska berätta?

Jag är inte mer Bannaman än du är Greenbank.

-Din pappa förstår säkert det. -Det tvivlar jag på.

Han har fortfarande mardrömmar om din mamma.

Ska du bara fortsätta ljuga då?

Tills jag kommer på ett sätt att berätta.

-Om du inte gör det då? -Jag vet inte.

-Vi åker till Amerika. -Nej.

-Vi har inget val. -Jag kan inte det, Ben.

De skulle bli förkrossade.

Hallå?

Annie, lägg de här på kylning.

-Var är han? -I trädgården.

Han ser allvarlig ut, eller hur?

-Vad tror du att han säger? -Mamma, vad händer?

Vad gör du?

De kommer!

Nå?

Öppna champagnen.

Vi ska gifta oss!

Åh, Florrie. Det gör mig så glad.

För er bådas skull.

Synd att din man missar det här. Fast uppe i bergen, helt ensam.

Kom igen, champagne.

Hur är det?

Vad Maggie än säger ska du inte ta åt dig.

-Det är inte Maggie. -Vad är det då?

Inget.

Jag mår bra. Det gör jag.

-Vi oroar oss för dig, bara. -Jag vet.

Vi vill bara att du ska vara lycklig.

Mamma, du vet väl att jag älskar er båda?

Du tänker väl inte åka?

-Inte till din far i Paris? -Nej, självklart inte.

Du...

Det är inget.

Jag lovar. Jag är bara trött.

God natt, mamma.

-Vad är klockan? -Tio över.

Maggie! Kom ner nu annars åker vi utan dig!

Jag är klar. Till skillnad från Kate.

Du vet väl vad de säger, Maggie?

Om man inte kan säga nåt snällt, säg inget alls.

-Kate! -Han kommer inte att gilla det.

Kate, vi väntar på dig.

-Jag följer inte med, pappa. -Varför inte?

Jag har annat att göra.

-Upp med hakan. -Kate borde ha följt med.

Du vet hur hon är.

Det är ju marknad. Du borde ha sagt ifrån.

Hon är gammal nog att veta vad hon gör.

Till skillnad från vissa andra.

-Klockan tolv! -På hotellet!

-Vi vet. -Ni två med.

Okej, pappa. Ta det lugnt.

Med dig är det som om resten av världen inte existerar.

Men det gör den. Förr eller senare måste vi inse det.

Varje gång jag kommer hit förväntar jag mig att du är borta.

Jag åker ingenstans utan dig.

-Jag älskar dig, Ben. -Jag älskar dig också, Kate.

Bannaman och Roystan... Spelar ingen roll, eller hur?

Han är utbildad, berest och rik.

-Väldigt rik. -Du låter som hans advokat.

Han är bra sällskap-

-men han verkar bekymrad för något.

-Vad då? -Jag vet inte.

Jag tror inte att han har begått nåt brott.

Det begås alla möjliga brott.

-Han kan vara gift. -Det är osannolikt.

Kanske det, men Amerika är långt borta.

-Vi kan inte veta säkert. -Nej, det kan vi inte.

De frågar hela tiden, Ben. Vi kan inte skjuta upp det.

-Söndag då? -Söndag?

Jag har inget inplanerat.

-Då säger vi te på söndag. -Varför just te?

Tradition! Inget går upp mot te och fruktkaka för att lugna nerverna.

-Mina nerver behöver inte lugnas. -Ben, inget prat om Rucklands.

-Lova det. -Ser jag dum ut?

-Nu när du säger det... -Kom här.

-Klockan är tre. Var är han? -Hon är bara tio i.

-Var är hon? -Hon väntar vid grinden.

Tack.

-Hur går det där inne? -Vad tror du?

Vi gör det innan jag ändrar mig.

Hur är det i Virginia, mr Hamilton? Har ni slagits mot indianer?

Nej, det gör de bara i väst.

-Har ni varit där? -Nej, nej, nej.

Jag har en stark självbevarelsedrift-

-vilket jag antar är ett fint sätt att säga att jag är feg.

Varför kom ni till England?

Efter att min farfar dog tappade jag intresset för vagnbranschen.

Jag ville resa innan jag skaffade ett annat jobb.

Vad för slags jobb?

Jag är ingen bonde, sir-

-och varken juridik eller läkaryrket passar mig-

-så jag ska försöka mig på att skriva.

Linden Hill är ett märkligt ställe för nån som du att hamna på.

Inte direkt.

Jag behövde ett ställe att reda ut saker på egen hand ett tag.

Du har visst forskat i din mormors släkt.

Just det, släkten Fountain.

Är det nåt där du ska reda ut?

-Pappa. -Det gör inget, Kate.

Ja, sir, jag tror det.

Kate hade nyligen en olycklig upplevelse.

Om ni menar Harry Baker förstår jag er oro, sir.

-Jaså? -Det måste ha varit en hemsk chock.

Vissa män skulle utnyttja det. Jag bryr mig verkligen om Kate.

Det sista jag vill är att såra henne.

Om ni är orolig för mitt boende kan ni prata med mina bankirer.

Pengar må vara viktigt, men det är inte allt. Eller hur?

Bra att vi är överens om något.

Oroa er inte, jag är inte gift.

Jag har inte brutit mot lagen på någon sida Atlanten.

Då återstår bara det du flyr från.

Det du försöker reda ut uppe på Linden Hill.

Hemma...

...fick jag veta saker om min släkt som jag inte är så stolt över.

Det hände långt innan jag föddes.

-Hur gick det? -Bättre än väntat.

Jag vet hur viktig du är för honom, och jag berättade hur jag känner.

-Hur då? -Som om du inte visste det.

Vi borde inte vara här. Tänk om nån ser oss.

Tänk om en av byggarna säger nåt.

Vi gör inget fel.

Säg det till min pappa.

Han har förbjudit oss att gå nära det.

-Det är bara ett hus. -Inte för min pappa.

-Så många spöken. -Kan bli ett underbart familjehem.

Kanske det, men det ger mig kalla kårar.

-Vet ni vad jag hörde i dag? -Nej, men du tänker säkert berätta.

Det är byggare på Rucklands gård. Eller hur, Gabriel?

Maggie...

Är det sant, Gabriel?

Ja, pappa.

Terry såg dem på väg hem från Allonby i går.

Byggare kan bara betyda en sak.

Sätt dig, Hal.

Harry Baker kanske fick hemlängtan och betalade handpenningen.

-John! -Det är ingen fara, Florrie.

Jag är tacksam mot Harry.

Betyder det att du är upptagen?

Det, John Roystan, får du fundera på.

-Det är inte det förbaskade huset. -Då är det Ben.

Han står över alla andra hon kan träffa här.

Han är bra sällskap, rik...

...och Kate vill ha honom.

Jag vill också att hon stadgar sig. Jag är ingen idiot!

Jag vet att Kate måste skapa ett eget liv.

Det är nåt med honom som inte stämmer.

Florrie säger att du gjorde gott intryck på Morevale.

-Hal är inte så farlig som han låter. -Bra att veta nästa gång han skäller.

-Charles! -Hej, Andrew! Hur är det?

-Bra! -Hej igen.

-Känner ni varandra? -Jag behövde en advokat.

Inget lömskt, Charles.

Jag hjälpte mr Hamilton med ett rutinärende.

Slagit på stort?

-Smoking till balen. -Årets händelse.

-Ses vi där, mr Boulton? -Givetvis.

Sätt fart nu, annars åker de utan oss.

-Ska vi gå till puben istället? -Ja.

Då missar ni ju alla unga och rika kvinnor.

-Ni skulle aldrig förlåta er själva. -Och våga inte prata med oss i kväll.

Maggie förbereder sig visst för jakten.

-Har du sett, mamma? -Ta dig samman, Gabriel.

De är precis som vi, bara rikare.

Kanske inte precis som du, Gabriel.

Följ mig, broder. Så lär du dig ett och annat.

-Är inte det Andrew Boulton? -Var?

-Med paret Sherwood. -Ja, det är det nog.

Jag måste prata med Sissy Sherwood om hennes sömmerska.

Maggie har spanat in Andrew länge.

Vilken lyckost.

I väg och roa er nu. Det är därför ni är här.

Vill ni träffa min faster och farbror?

Senare, jag behöver dricka först.

I så fall ska jag visa upp dig.

-Jag är inte din prisbelönta ko! -Säg åt honom, Florrie.

Mu!

-De passar bra ihop. -Ja, det gör de.

Men inte lika bra som de två.

Jaha...

Synd att det inte finns nån bra öl, men jag är redo för lorden.

Nej, inte just nu.

I så fall...

...ska jag dansa med min favoritdotter.

-Du? Dansa? -Du hörde, kvinna.

Ursäkta mig, ms Roystan. Vill ni dansa?

Gärna.

-Mrs Roystan, vill ni...? -Jag har gjort mitt bästa...

...för att få honom på fötter i åratal, utan att lyckas.

Så antingen har hans hjärna äntligen mjuknat-

-eller så har han nåt i kikaren.

Jag kan gissa hur du känner, Kate.

Ni passar bra ihop, men vi vet inte mycket om honom.

Oroa dig inte, pappa. Jag vet allt.

Vill du verkligen gifta dig med honom?

Mer än något annat i världen.

Det duger för mig.

-Pappa. -Se så.

Mamma får inte se dig gråta. Då ligger jag risigt till. Här.

Snyt dig.

Det är dags att vi talas vid.

Bäst att inte låta honom vänta.

Berätta hur skrivandet fungerar.

Först får man en idé-

-och sen stänger man in sig och börjar skriva.

-Är det allt? -Det kan man säga.

Sen då?

-Om man har tur vill nån ge ut den. -Om man inte har tur då?

Då hittar man en mecenat eller svälter.

Mecenat?

Nån dåre med mer pengar än förstånd.

Och aptit på livets goda.

Var ska ni bo, då?

I ett hus, som alla andra.

Så du kommer inte packa dina väskor och lämna Kate för nån rik kvinna?

Nej, sir.

Då så.

Hal!

Ni var borta så länge. Jag trodde ni gick till puben.

-Vi hade mycket att prata om. -Och?

Och vad då?

Nå? Ben, det här är inte rättvist.

Berätta vad som hände.

Vi pratade om att skriva ett tag.

Sen sa han att om jag ville gifta mig med dig...

-...så hade han inga invändningar. -Åh, Ben!

Din syster har landat Langleys senaste markägare.

Halvsyster, och jag vet inte vad du menar.

Jag menar Ben Hamilton. Den nya ägaren av Rucklands gård.

-Mr Boulton. -God kväll.

-Rucklands? -Ja.

Han har nån släktanknytning till det.

Han köpte det för tre veckor sen, med min hjälp.

-Förlåt, jag antog att du visste. -Klart jag visste. Ursäkta mig.

-Pappa. -Ja, Maggie?

-Vad är det som pågår? -Ben har friat till Kate.

Är det inte underbart?

Om du ska träffa Ben rider jag till Linden Hill med dig.

Nej, jag ska träffa honom i Hexham.

En annan gång.

Hämta min häst, Terry. Fort!

Förlåt, jag kan inte låta bli. Kom, jag vill visa dig insidan.

Och fundera på hur vi kan berätta för din far vem jag är.

-Måste vi? -Jag kände mig som en bedragare igår.

Som om jag friade under falska förespeglingar.

-Du har rätt, men... -Vi kan inte hålla det hemligt.

För eller senare får din pappa veta att jag har köpt Ruckland.

Då vill han knappast höra vad jag har att säga. Kom.

-John! Var är pappa? -Ute på gården.

-Hur så? -Det får du snart veta.

Har du tid, pappa?

-Vad ser det ut som? -Pappa.

-Va? -Snälla!

-Akta dig. -Jag tänkte berätta i går kväll...

-Maggie! -Det är viktigt! Väldigt viktigt!

Oroa dig inte. Charles säger att han inte är så farlig som han låter. Kom.

För guds skull, jag sa bara sanningen.

-Men varför, Maggie? -Varför inte?

Du siktade in dig på honom första dagen i Hexham, eller hur?

Varför försvarar du henne alltid?

-Hon är inte ens en av oss. -Säg inte så, annars får du stryk.

Hon ljög för oss!

Då måste hon ha haft en bra anledning!

Ursäkta henne inte, Mary Ellen! Hon måste ha vetat!

Det tar tid att köpa ett hus. Man måste träffa advokater.

-Det måste finnas en förklaring! -Han satt vid vårt bord...

...och lurade oss alla med sitt pladder!

Och i går kväll då?

Ingen av dem vågade erkänna det!

Det förstår jag nu när jag lyssnar på dig!

Hur skulle hon kunna säga att Ben har köpt Bannaman-gården-

-när det namnet gör dig rasande, och de ska bo där?

Bo där? Aldrig att de ska bo där!

-Vad har hans släkt för koppling dit? -Jag vet inte!

Vet du inte? Det ska vi ta reda på.

Hal? Hal!

Kate!

-Jag vill prata med dig. -Vad är det, pappa?

Spela inte oskyldig, unga dam. Din pojkvän har köpt Rucklands gård!

-Håll käften! -Sluta, Hal!

Jag visste inget förrän det var för sent. Jag ville hålla det hemligt.

-Varför, Kate? -Jag visste att detta skulle hända!

Så du ljög istället? Skulle ni flytta in utan att vi märkte det?

Du sa inget i går kväll! Varför sa du inget?!

Va? "Jag vet allt."

Vad har du mer ljugit om?

-Håll dig borta från henne. -Vi ska gifta oss.

Så fan heller!

-Sluta, Hal! -Låt honom vara!

Hal!

Hal!

Stick härifrån!

-Jag lämnar dig inte här, Kate. -Snälla, gå!

-Jag kommer när jag kan. -Nej! Inte så länge jag lever!

Kate!

Att köpa Rucklands var ett misstag, Kate.

Men det kan rättas till.

-Ben behöver bara sälja det. -Varför det?

Var inte dum!

Svinet som ägde huset mördade din farfar!

Min far! Och hans dotter gjorde nästan samma sak mot mig.

Nu räcker det.

Vet din pojkvän om det?

-Ja, pappa. -Ja...?

Ni har visst inga hemligheter för varandra.

Vad har du mer berättat?

Jag berättade inte om dig och släkten Bannaman, pappa.

Han visste redan.

För Martha var hans mor.

Martha Bannaman...

...var hans mor?

Herregud, nej...

-Och du berättade inte för mig. -Jag ville inte såra dig.

Ville du inte såra mig?

Du vet ju vad jag tycker om den familjen.

-Men, pappa, Ben är inte sån. -Han är en Bannaman, Kate.

Och om jag nånsin ser honom igen...

...dödar jag honom.

Fan också!

Utan honom blir livet meningslöst.

Du förstår väl vad jag menar, mamma?

Ja, jag förstår. Ditt hjärta styr över ditt huvud.

Men Martha Bannamans pojke...

Ben led mer på grund av henne än pappa gjorde.

Hon hatade honom och hon slog honom. Om bara pappa hade lyssnat på honom.

Det gör han aldrig.

Jag tycker att du ska gå till Ben.

-Pappa, då? -Packa dina saker.

Jag tar hand om din pappa.

Gabriel, säg åt Terry att förbereda fällan. Genast.

Jag visste det! Jag kunde bara inte sätta fingret på det.

Och lögnerna... Ja, han är ju en Bannaman.

Men Kate! Hur kunde hon göra så?

Hon sa ju det! Hon ville inte såra dig!

Hon var rädd för dig, Hal.

Rädd? För mig? Jag är hennes pappa.

Ben var lika mycket offer som din far.

-Nej! -Eller Roddy och hans pappa!

Därför måste du låta honom gifta sig med Kate.

Jag begraver honom hellre.

Nej, Hal. Han ska gifta sig med henne.

De är förälskade. De får inte nog av varandra!

-Minns du hur det känns? -Det är klart att jag gör!

Kate?

-Kate! -Hal!

Hon ska till honom. Om du hindrar dem åker de till Amerika!

Och om de åker så följer jag med dem.

Du? Det skulle du aldrig göra.

Men... Mary Ellen!

Kate!

-Ben! -Vad har hänt?

Jag berättade för honom. Jag berättade vem du är.

Jag försökte förklara, men han lyssnade inte!

Jag sa att vi gifter oss ändå.

Det är över nu. Ingen fara.

-Jag var så rädd. -Det är ingen fara.

Jag går och lägger mig.

Hal?

Hal?

Hal?

-Maggie. -Ja, mamma?

-Var är din pappa? -Jag har inte sett honom.

-Hans häst är borta. -Han har tagit sin pistol.

Gabriel!

Mamma?

Mamma! Låt mig följa med er.

Nej, Maggie.

Pojkar, ta fram fällan. Jag kommer strax.

-Snälla, mamma. Det var mitt fel. -Nej.

Det hade hänt ändå.

Stanna här, gumman, och håll fortet tills vi får hem din pappa igen.

Släpp yxan.

-Mr Roystan. -Jag är här för att hämta hem Kate.

-Var är hon? -Det här är galenskap.

-Hon följer inte med dig. -Var?

Du kan inte hålla henne inlåst för alltid. Och jag hämtar henne.

Då blir jag tvungen att skjuta dig.

Då blir du en mördare. Inte bättre än min morfar eller min mamma.

Ben?

Herregud, nej... Ben! Pappa! Sluta!

Sluta! Sluta!

Herregud.

Kate! Kate?

Kate?

Herregud.

Det var inte meningen att...

-Är hon död? -Nej, hon andas fortfarande.

Vad ska du göra?! Skjuta oss båda två?!

Kate?

Kate!

Herregud!

Vad hände?

-Hon blev skjuten. -Skjuten?

Sköt du din dotter?

Det var en olycka, Mary Ellen. Jag skulle aldrig...

-Hon är svårt skadad. -Ta in henne. - Hämta läkaren!

Ja, mamma.

-Hur mår hon? -Hon har förlorat mycket blod.

Klarar hon sig?

Hon är ung och stark.

Om hon tar sig igenom natten har hon goda chanser.

Mrs Roystan, hon kan få feber. Vet ni vad ni ska göra då?

-Kalla kompresser. -Det stämmer.

-Jag kommer tillbaka i morgon bitti. -Tack.

Mr Roystan.

John, ta Gabriel med dig.

Se till att flickorna mår bra.

-Mamma, jag tror inte... -Gör som jag säger.

Om hon dör, Hal...

...förlåter jag dig aldrig.

Mrs Roystan, ni behöver vila.

-Jag tar över en stund. -Jag vill inte lämna henne.

Jag har bäddat åt er i rummet bredvid.

Gå nu. Jag ropar om läget förändras.

Jag förde henne till denna värld med mina egna händer.

Jag var den första som höll henne.

Jag var den första som matade henne.

Jag bryr mig mer om henne än om mig själv.

Om hon dör...

...är mitt liv över.

Hon skulle bli så arg om hon hörde er säga det.

Ni har en fru och en familj som behöver er.

Pappa.

Kate.

Jag...

Förlåt mig.

Jag älskar dig så mycket.

Jag älskar dig också, pappa.

Mary Ellen!

Mary Ellen!

Jag trodde att jag hade förlorat dig.

Nej.

Kate?

Åh, Kate!

Det är bra nu.

Nej, det är det inte.

Men det kommer att bli det.

Vad menar du?

Vi ska planera bröllopet.

Åh, pappa.

Om du inte har ändrat dig.

Ändrat mig?

Nej, sir. Jag har inte ändrat mig.

Okej.