Original subtitles

Snälla, någon! Snälla, hjälp mig.

Krysta! Krysta!

Du är på bättringsvägen-

-men överanstränger du dig blir jag arg.

De kommande dagarna vill jag att du tänker på min far.

Tänk om jag skulle förlora dem båda.

Brooklyns. Hal!

Herregud! Hal.

Nästan där.

Vad gör jag nu?

Hon var som en andra mamma.

Jag trodde Roddy skulle vara här.

-Jag skrev till honom. -Hur mår Kate?

-Hon begravdes i går. -Jag kom direkt.

Tror du hon vill ha dig och din oäkting?

Ja, och vi kanske adopterar det.

-Nej, det gör ni inte. -Hal!

Jag älskar barnet som om hon vore min.

Försöker du ta henne, så dödar jag dig.

Roddy, hon heter Kate.

Ända sen hon föddes visste jag att du var mannen för mig.

Jag var kär i dig långt innan dess.

Jag älskar dig tills jag dör.

25 ÅR SENARE

GÅRDEN ROYSTAN NORTHUMBERLAND 1888

Kom igen.

Ungdomar...

Pappa!

Mamma hälsar att middagen är klar.

Tack, Florrie.

-Maggie, in med limporna i ugnen. -Pajerna, då? Du sa det.

Strunta i vad jag sa, lyssna på vad jag säger.

-Och Annie. -Hallå!

Skäll inte, Mary Ellen.

Går jag fortare, går jag om mig själv.

Man kan tro att Kate-

-ska gifta sig med en hertig, inte Harry Baker.

Familjen Baker är mäktiga.

Säg inte att du inte hade tagit Harry om han uppvaktade dig.

Jag och Harry Baker? Jag dör hellre som ungmö!

I morgon så här dags är jag mrs Kate Baker.

Ja, det är du.

Harry, älskar du mig?

Verkligen?

Mer än nåt annat i världen?

-Ja. -Mer än mitt eget liv?

Ja.

Vad tror du?

Hej, Harry.

Har du inte blivit bjuden på middag?

Inte i kväll. Kate sa att det betyder otur.

Jag har andra planer.

De känner vi till.

Spy inte på märren, bara. Då dödar Kate dig.

Hälsa din mamma att jag kommer snart.

Okej. Lycka till. Vi ses i morgon.

Okej.

Jag hade tänkt åka hem till dig senare.

Men eftersom du är här, kan du få dem nu.

Det är 200 pund. Bröllopspresent från frugan och jag.

-Herregud! -Ger det dig och Kate en bra start?

Mer än en start, skulle jag säga.

Är det för mycket kan jag...

Det sa jag inte. Det är bara... Jag har aldrig sett så mycket pengar.

-Okej. -Tack, mr Roystan.

-Tack så mycket. -Okej.

Kom.

Du badade förra veckan, men du måste ändå bada i kväll.

-Aldrig. -Du luktar som koinköparen, Lee.

-Lukta. -Nej.

Vad är det för fel med det? Mamma?

-Fråga Kate, det är hennes bröllop. -Kate?

Du behöver inte bada, Gabriel.

Men då får du gå till kyrkan och stå utanför.

Okej, lite tystnad, tack.

Höj era glas för vår Kate.

För Kate.

-För Kate. -För Kate.

Frånvarande vänner. Tom.

-Tom! -Tom!

Kate...

Din stol kanske blir tom i morgon.

Men du finns kvar i våra hjärtan.

-Åh, pappa. -Sluta, Kate, det betyder otur.

Nej, det betyder otur om du inte gör det.

Vilken brud grät inte kvällen före sitt bröllop?

Det vore som en irländsk vaka utan whisky i tekannan.

Vi har nog ingen tekanna, men säkert whisky i arbetsrummet.

Plikten kallar, ursäkta oss.

En skvätt av din pappas malt hjälper dig att sova.

Du är väldigt speciell, Kate.

Harry Baker kan skatta sig lycklig.

Nej, mamma. Det är jag som är lyckligt lottad.

Harry kunde ha fått vem han ville och jag faller inte alla i smaken.

Sa inte Maggie det?

Maggies mun är snabbare än hennes hjärna.

Det är sant.

Jag kommer att sakna dig, Kate.

Särskilt efter att Tom dog i tyfus förra året.

Huset kommer att kännas tomt.

Jag kommer att sakna er också. Alla, till och med Maggie.

Mamma...

...jag tänkte på min far.

Jag menar Roddy Greenbank, inte pappa.

Vad är det med honom?

Du sa att han såg bra ut.

Ja, och det gjorde han.

Han hade en fin kropp och ett starkt, stiligt ansikte, precis som ditt.

Så kan man uttrycka det.

Kände du för honom som för pappa?

Nej. Det jag känner för din pappa är annorlunda.

Ni har nåt speciellt, inte sant?

Som du sa, det är ett sätt att uttrycka det.

Du vet vad jag menar. Det syns på sättet ni ser på varann.

Och du känner inte så med Harry.

Jag vet inte.

-Mår hon bra? -Vad tror du?

Jag vet inte, det är därför jag frågar dig.

Hon har samma tvivel som alla kvinnor före sitt bröllop.

Det gjorde inte du.

-Eller hur? -Jag sov inte en blund.

-Jag var livrädd. -Jag också.

Harry har säkert ont i magen i kväll.

Så pengarna lugnade inte hans nerver?

Hur fick du reda på det?

De brände i din ficka hela dagen.

Alla visste.

-Så? -Så?

-Hur mycket gav du honom? -Tvåhundra.

Tvåhundra pund? Herregud!

Jag ville bara göra det bra för Kate.

Din stora, mjuka djävul.

Ibland tror jag att du bryr dig mer om den flickan-

-än alla dina egna tillsammans.

Fint, Terry.

Väldigt fint.

Tack, mr Royston, tack så mycket.

Böj på huvudet.

-Kate, du ser fantastisk ut. -Sluta.

Du gör ju det.

Ingen av oss har en figur som din.

Jag ser ut som en meter rör.

Jag tittar på min byst och avundas korna.

Förlåt. Jag är så uppjagad.

Det ska du vara!

Mig skulle de få bära till kyrkan på en dörr.

Och brudgummen skulle bäras ut på den när han inser sitt misstag.

Så fin du är, mamma.

Ni också. Hättor.

-Jag sa. -Hätta, jag hörde.

-Redo? -Så redo jag kan bli.

Tack, mamma, för allt.

Iväg tös, de väntar på oss.

Är hättan ny eller är jag prins Arthurs butler?

Sist jag såg en sån hade Alans åsna på sig den.

Åh, Kate.

Tänker nån hjälpa oss upp? Måste jag vänta hela dagen?

-Om de inte tar hela dagen. -Det är ingen brådska.

-Brudgummen har inte kommit än. -Det är inte mitt fel.

Jag sa att du skulle döda honom om han var sen.

Vänta här. Säg till när han kommer. Vi väntar där inne.

Jag ska bara visa mig.

-Hal! -Eva. Tack för att du kom.

-Allt som det ska? -Ja, det kunde inte vara bättre.

Robert. Emily.

Var tusan är han?

Billy kör hit honom på en vagn. Du vet hur det är.

Han var lite långsam i morse.

John har säkert rätt.

Han måste ha druckit för mycket i går.

Ja...

Första gången jag såg din pappa sån, så sov han i ett dygn.

-John? -Inget, pappa.

Han kommer inte, va?

Nu räcker det.

Jag vill gå.

Du borde inte ha gett honom pengar, pappa.

Pengar? Vilka pengar?

-Det var en bröllopspresent. -Det var 200 pund.

Två... Gav du min Harry 200 pund?

Du måste ha varit galen! Vad tänkte du på?

Pappa, kör hem mig, snälla. Nu.

Kate. Jag... Jag är så ledsen.

KATE

Det här är till dig.

Han har tagit dina pengar och åkt till Australien.

Åh, Kate.

Låt henne vara.

Visar han sig här igen, så dödar jag honom.

Kom, vi har jobb att göra.

Så synd, medan vi handlar.

-Vissa har det bra. -Det är det de är bäst på.

Vi ses klockan 12.

Jag går till läsrummet.

Inte ensam. Jag följer med.

Det behövs inte. Fortsätt handla.

Du vet hur pappa blir om middagen är sen.

Hon har rätt, mamma, hon måste göra det själv.

-God morgon, mrs Knowells. -Miss Roystan.

Det räcker.

Nämen, Kate.

Mrs Watford. Eva, hur mår du?

-Bra. Och du? -Bara bra, tack.

-Hur mår du, flicka? -Mår?

Jag har inte varit sjuk, mrs Watford. Men tackar som frågar.

Vatten, tack.

Förlåt, miss Roystan, det var klumpigt av mig.

Gick det bra?

Bara några brutna ben, mr Bentley.

Oj, jag lär få betala skadestånd.

Jag är ert vittne. Ni kan få en rejäl peng.

Mr Bentley försöker visst döda nån i min familj.

Nej, jag försökte bara välta henne.

Flytta på dig, så är du utom fara.

Hur känner du lord Redmonds brorson?

Mamma, det finns ett liv bortom slöjan.

-Han är bara en bonde precis som vi. -Precis som vi?

Han har en av områdets största gårdar och inkomst.

-Känner du den andre, Florrie? -Nej, men det skulle du väl vilja?

Han kom med båten från Amerika. Sluta glo så, Maggie.

Inga utlänningar, tack.

-Pappa... -Nu beställer vi.

-Ska du inte vänta på killarna? -Nej.

-Hej. -Förlåt.

Såg jag inte er vid Sissy Lumleys butik?

Gjorde du?

Och de tänkte nog inte på sina magar.

De växer upp så fort.

Ena stunden torkar man deras näsor och i nästa jagar de män.

Jag orkar inte med uppvaktningar nu, Annie.

Florrie mår bra.

Och unge mr Bentley är belevad.

Men det är inte Florrie du oroar dig för, det är Kate, eller hur?

Efter att ha förolämpat folk i Hexham-

-har hon knappt gått ut på två veckor.

Jag är rädd att hon ska bli en eremit.

Jag behöver lite frisk luft, så jag tar en åktur.

Vad i hela friden? Inte i de där.

Var fick du tag på dem?

Hexham, medan du köpte ännu en hätta till Maggie.

Du får du lämna tillbaka.

Nej!

Du vet att jag hatar att rida damsadel.

Men det får du inte, det lär skvallras om dig.

Inte mer än de redan gör.

Vad var det du sa?

Nåt om att hon skulle bli en eremit.

-Charles! -God morgon, Kate.

-Är sadeln klar, Terry? -Ja, miss.

Utmärkt.

-Ursäkta? -Det är en utmärkt morgon, Kate.

Åh, ja. Jag antar det.

Ska du rida över Lindenbron?

Varför skulle jag det?

Det är grevskapets finaste utsikt.

Mr Bentley, jag har sett utsikten från Lindenbron.

Jag har jämt ridit där.

Det har ni säkert, men sällan en så här vacker morgon.

-Charles! -Det var allt.

God dag, miss Roystan.

God dag, mr...

Benjamin Fraser Hamilton. Kalla mig Ben.

Vad gör ni här, mr Hamilton?

Jag bor här. Jag hyr Shepherd-stugan av Charles Bentley.

Jaså? Det förklarar allt.

Jag erkänner. Efter vårt möte i Hexham-

-sa jag till Charles att jag ville träffa er igen-

-men jag trodde inte det skulle bli så snart.

-Hur som helst. Jag är ledsen. -Ledsen?

Jag borde ha frågat själv.

Din bok.

-Den är okej. -Javisst.

Slottet Otranto kunde bara förbättras genom att trampas på.

-Har ni läst Horace Walpole? -Ja, mr Hamilton.

Jag har även läst det mesta av Austin och Walter Scott.

Jag har nog läst fler böcker än alla män i Hexham tillsammans.

-Gick ridturen bra? -Ja, tack.

-Hon hade en bok. -Va?

Hon hade ingen bok när hon gick ut, eller hur?

Maggie... Ber du Terry sadla Ranger?

Jag är upptagen. Be Kate.

Nej, du ska göra det och det genast.

Smör ska kärnas, skinka ska rimmas-

-plus allt hushållsarbete.

Varför får Kate gå ut och flanera igen-

-medan alla andra jobbar ihjäl sig?

Jag undrar vad som hände med förnuftet du föddes med?

Det besvarade inte min fråga.

Okej, två ord. Harry Baker.

Efter det som hände, kan hon få slippa.

Skämma bort henne mer än vanligt? Vet du?

Jag vill också lämnas vid altaret. Jag kan behöva semester.

God dag, miss Roystan.

Tack.

Jag heter Katherine, men du kan kalla mig Kate.

-Jag har tyvärr inget te. -Det gör inget, jag gillar kaffe.

-Jag är ledsen. -Mjölk?

-Tyvärr. -Vatten?

Vatten har jag.

Jag hoppas att jag inte stör dig i ditt arbete.

Det kan du inte, för jag gör det inte.

Jag arbetar inte.

Jag trodde du kanske var författare.

Nej, jag önskar att jag var det.

Men om sir Walter levde, vore jag inget hot.

Så om det inte är arbete, måste du ha ett annat skäl.

-Att vad? -Besöka England, förstås.

Efter att mina föräldrar dog, uppfostrade mina farföräldrar mig.

Farfar blev rik på att bygga vagnar och tog in mig i företaget.

När han gick bort ärvde jag allt.

-Jaså, ändå lever du som... -En fattiglapp?

Jag tänkte säga eremit.

Tror du det är nån slags botgöring?

Det sa jag inte.

Det kanske det är. Jag behövde komma hemifrån.

Inte en kvinna, inte som du tror.

Min mormor kom härifrån.

Det kändes som en bra idé att gräva i familjens historia.

-Vad hette hon? -Fanton.

Rör dig inte.

Familjen Roystan?

-Lokalinvånare, antar jag. -Det stämmer.

Men nu delar vi en tragedi.

Nåt jag hörde när jag grävde runt lite.

Nåt om ett par mord och hur förövaren hängde sig.

Han var bara en av förövarna.

-Det låter illa. -Det var det.

Sånt är bäst att glömma, Kate.

Du har säkert rätt, men försök övertyga min far om det.

Förlåt att jag är sen.

-På bordet om fem minuter. -Fler böcker?

Hon kommer att trötta ut ögonen.

Det började med en påse te och en flaska mjölk.

Sen var det en köttpaj och en äppelpaj.

Vad är svaret? Vad pratar du om?

Kates ridturer! Herregud, män är så dumma.

Vad kan jag göra?

Man blir hungrig av att rida.

Var tacksam att hon inte surar hemma dagarna i ända.

-Böckerna, då? -Vilka böcker?

Mary Ellen, vad pratar du om?

-Åh! -Åh?

Kate, kan du hjälpa mig med den här?

Ledsen, Maggie, jag kan inte. Jag är ledig halva dagen.

En till?

Var du inte ledig i går eftermiddag?

Såja, Maggie. Jag hjälper dig.

Det är visst en regel för dig och en för oss andra?

-Det är inte rättvist. -Är det inte?

Nej. Efter det som hände med Harry tog jag inte ledigt på flera veckor.

Nej, det stämmer.

Så några extra halvdagar nu är att ta vad jag har rätt till.

Säg att jag är hemma innan det blir mörkt.

Det är alltid samma sak här. Kate, Kate, Kate.

Ben!

"Kära Kate, tyvärr måste jag åka till Newcastle i affärer."

"Möt mig utanför Ramshaws läsrum kl. 11.00 i morgon"-

-"så gottgör jag dig."

"Se vad du tycker om Lauren Stern."

-"Saknar dig, Ben." -Jag saknar dig också.

Jag har funderat och det finns ingen lämplig man i närheten-

-som läser mer än en tidning eller en broschyr.

-Skäms du för honom eller oss? -Varken eller.

Varför är du så mystisk, Kate?

För att efter Harry vill jag inte att du och pappa får dumma idéer.

Inte än i alla fall.

-Jag trodde inte du skulle komma. -Det hade varit rätt åt dig.

Hur ska du gottgöra mig?

Först en promenad, sen lunch på hotellet.

-Är det det bästa du kan göra? -Nu, men jag jobbar på det.

Först tänkte jag åka hem till hösten, men nu är jag inte så säker.

Jag har aldrig träffat nån som du.

Från första stund har jag vetat.

Att vår vänskap var speciell.

Jag vet inte om vänskap är det som beskriver hur jag känner.

Jag vet.

Alla dessa rykten, vi har några...

Nån borde gå, när tiggaren har fått sitt avtal!

Är du inte redo, frågar jag revisorerna.

Om jag inget visste, skulle jag inte göra det åt dig.

-Vad? -Gode Gud.

Vad är det, pappa?

TAVLOR AV RODERICK GREENBANK

-Kate, gå till arbetsrummet. -Varför?

John, vad har hänt?

De vill bara prata med dig.

Jag var i stan och träffade din far.

Han satte upp sina tavlor.

Han har varit i England två gånger.

Hans fru är kvar i Paris.

Han vill träffa dig.

Jag vet inte, pappa. Vad tycker du?

Det är inte min sak att säga, flicka.

Vad du än bestämmer, är okej med mig.

Du tror fortfarande jag har känslor för honom, eller hur?

Efter alla år och fem barn med dig.

-Jag vet att det är dumt. -Hur många gånger har jag sagt det?

-Hundratals. -Tusentals.

Roddy var en ung flickas fantasi, Hal.

En av svårigheterna med att växa upp.

Vad är det?

Vad gör vi om Kate vill åka iväg med honom?

Han kommer.

Han är här och han ser fantastisk ut.

-Vill du sätta dig, Roddy? -Nej tack, det är bra.

Roligt att det har gått så bra för dig.

Det måste kännas underbart att ha uppnått allt det.

Att ha ditt arbete utställt överallt.

För Guds skull.

Roddy, du ska veta att det inte finns mycket av mig i henne-

-och hon är lika lång som du, men det är allt.

Kate!

Florrie, vänta i köket och hjälp Annie med teet.

Det här är Kate.

Hej, Kate.

Stå inte bara där.

-Det här är din far. -Jag vet det, pappa.

Hur står det till, mr Greenbank?

-Hal! -Vad är det?

Vi går och ser om flickorna är klara.

Din mamma hade fel, du har hennes ögon.

Det säger pappa också.

Vill du veta varför jag har dröjt så länge med att träffa dig?

Jag vet inte.

För vad det är värt, så var jag rädd.

-Rädd? För att träffa mig? -För att träffa din mor.

När man är ung, Kate, styrds vi av våra passioner-

-och i stundens hetta-

-gör vi ibland saker som vi ångrar resten av livet.

Så varför nu?

Varför skaka om alla så här? För allas skull.

Jag börjar bli gammal. Det är för sent för mig och Mary Ellen-

-men jag vill reda ut saker med dig, innan det är för sent.

Och hur tror du att du kan göra det?

Jag har mer pengar än jag kan spendera, och bor i Paris.

Det är en annan värld. Inga smältverk och kolgruvor.

Jag kan ta dig till gallerier och teatrar-

-klä dig i fina kläder och visa upp dig.

Det skulle göra mig lycklig.

Din fru, då?

Tror du att ha en oäkta dotter skulle göra henne lycklig?

Min fru har förlorat förmågan att vara lycklig, Kate.

Vad säger du? Vill du slå rot här?

Eller vill du följa med mig och se världen?

Det finns te och resten av familjen i matsalen.

Jag är ledsen, Mary Ellen, men Newcastle kallar.

-Kate! -Mr Greenbank.

Hal!

Jag följer dig ut.

Han sa att han hade ställt till det med mamma.

Och han bad mig följa med till Paris.

Det trodde jag också.

Varför skulle jag det?

Det kan inte vara bättre än här, eller hur?

Du och Hal ska vara stolta över henne.

Det är vi.

-Adjö, Mary Ellen. -Adjö, Roddy.

Ur vägen.

Efter det, kan du hjälpa oss att skumma.

Jag vet hur man gör ost, mamma.

Förlåt.

Det var inte meningen.

Det är okej, vi blir alla lite irriterade...

...när vi har mycket att tänka på.

Kvällen innan Harry övergav mig-

-frågade jag om dina känslor för pappa, för jag förstod inte.

Men nu gör du det. Är det så?

Ja, det gör jag.

Han måste vara speciell. Din hemliga vän.

Det är han mamma, det är han.

Systrarna Roystan i arbete, ren poesi.

Du dyker upp oinbjuden. Vilken en.

Så ni vill inte gå på min farbrors bal?

En bal, Florrie?

Jag tänkte väl att ni ville.

-Kommer din amerikanska vän? -Maggie!

Han är bjuden, men om han kommer eller ej-

-får du fråga din storasyster.

-Det här är till Kate. -Kate! Varför skulle hon veta det?

-Charles! -Jag vet inte...

Varför hålla det hemligt? Jag ska inte äta honom.

Jag berättade för mamma och hon berättade säkert för dig.

Är det allvarligt? I så fall...

Hal!

Pojken kan säkert behöva lite mat.

Vi ber inte om en middag.

Jag vet inte, mamma, han gillar inte sällskap.

Vårt bord duger inte åt honom?

-Det är klart det gör. -Ja, men då så.

Bjud honom på söndagste.

Din mystiske man får den i silver...

Okej. Jag ska fråga honom, men jag lovar inget.

Av alla män i Northumberland måste hon välja en amerikan.

Gud bevare oss alla.

Ben, jag är så ledsen.

Det har gått två veckor. Vad har jag gjort?

Du har inte gjort nåt, det var jag.

-Jag blev rädd. -Rädd för mig?

Nej, för mina känslor för dig.

Det är så mycket du inte vet om mig.

Vi har alla våra hemligheter.

Min är knappast en hemlighet.

Menar du Harry Baker, så vet jag.

-Gör du? -Charles berättade.

Jag älskar dig.

Det spelar ju ingen roll.

-Inte om du ska tillbaka till USA. -Kate, jag har köpt ett hus.

Var?

-Du kan inte köpa det! -Det har jag redan gjort.

När jag var i Newcastle och du kom förbi.

Du vet inte vad du har gjort.

Det här huset, de som bodde här, min far.

Jag vet vad som hände mellan Roystan-

-och Bannaman.

Det var därför jag kom till England.

Därför jag ville köpa det.

Min mormor berättade historien om lönerna-

-och hur Dan Bannaman dödade Gabriel Royston och Peter Greenbank.

Berättade hon hur dottern lämnade pappa att dö i ladan?

Ja, det gjorde hon.

Vem var hon? Traktens historiker?

Nej, hon var Dan Bannamans fru och dottern Martha var min mor.

-Snälla. -Martha Bannaman din mor?

-Hör på mig. -Varför?

Du vet bara hälften. Du bör veta allt.

Okej, jag lyssnar.

När de hade lämnat din pappa i ladan-

-seglade mamma och morbror till USA med mormor.

Mamma och pappa träffades ombord-

-och gifte sig kort efter det gick i hamn.

Jag föddes året därpå-

-och jag tror hon hatade mig från början.

Fars affärer tog honom överallt.

Han kunde vara borta i veckor, ibland i månader i sträck.

Och det var alltid män i huset, massor av dem.

Och jag var alltid på fel plats vid fel tidpunkt.

Min far dog när jag var 12.

Inte långt därpå föll mor nerför trappan och bröt nacken.

När jag ser tillbaka på det var dagen hon dog-

-den lyckligaste dagen i mitt liv, tills dagen jag träffade dig.

Jag vill glömma det förflutna och bilda familj med dig.

-Det kan vi inte. -Jodå.

Gift dig med mig, Kate. Gift dig med mig så gör vi det.

Ben, jag älskar dig så mycket, men...

Nej!

Jag måste gå.

Så som min far fortfarande känner-

-om han fick reda på att du var Marthas son-

-skulle han inte vila förrän du var död.

-Vänta. -Jag kan inte.

Gå inte, Kate. Gå inte, Kate.