Original subtitles

-Roddy...ska ge sig av. -Va?

Hans nyfunna vänner har allt planerat för honom.

Kanske du borde måla av henne.

London. Ni flyttar till London.

Det är nåt vi har funderat på ett tag.

Därför undrar vi om du vill följa med oss.

Jag?

-Vill du åka? -Ja.

Åk inte, Roddy, snälla åk inte.

-Du vet att jag måste. -Men jag älskar dig.

Kan du göra nåt för oss?

Bara en sak. Nåt att minnas dig med.

-Vad som helst. -Älska mig.

Så du följer med oss?

Ja, det gör jag.

Det är 150 guineas.

Tolv årslöner som din far inte kunde hämta.

Jag är mållös, sir.

-Väntar du barn? -Ja, frun.

Hur kan du göra så när hon är så snäll mot dig?

Nu får Roddy ta hand om henne-

-för det är väl hans?

Det är min ensak.

-Snälla, jag gör vad som helst. -Det är för sent för det.

Seså, ut. Ut!

Jag vill aldrig mer se dig.

Mary Ellen!

Vad är det, gumman? Vad gör du här inne?

Å, Kate!

Gråt inte. Vad är det?

Här, drick det här.

-Du vet väl varför jag kom? -Jag kan gissa.

Å, Kate...

Försök inte med mig. Du är här för att stanna.

Tack.

Du har kommit som en gåva.

Sen du var barn har jag önskat att du var min.

-Hur länge har du vetat? -Sen han gav sig av.

Vad ska jag göra, Kate? Var ska jag hitta arbete här?

Det här kan bli ditt arbete.

-Blanda brygder? -Ja.

Jag fick aldrig mycket när jag gjorde det-

-men du och jag tillsammans... Vi kommer att klara oss bra.

-Bra dagar stundar, Mary Ellen. -Bra dagar?

Saker kommer att förändras.

Du och jag tillsammans.

Ja, Kate. Du och jag, tillsammans.

-Var är sheriffen? -Han är där borta.

En bra dag för dig, Roystan?

-Var var du i går kväll? -Hemma.

-Ensam? -Jag lade mig tidigt. Sov djupt.

Alfred skulle komma klockan fem och hon är snart tre.

Jag är upptagen, Maddy.

Jag spelar inte andrafiol till en utställning-

-som öppnar först till jul.

Förlåt.

Du vet vad som sägs - bara arbete och ingen lek.

-Ta av dig kläderna. -Ja, sir.

Jag vill rita av dig.

Visade han medlidande när han dödade pappa?

Han förtjänade det, Kate.

De sa att han hängde sig.

Då har väl rättvisa skipats?

Rättvisa och hämnd är inte samma sak.

Jag vet det. Sanningen är...

Ibland är det bäst att inte säga sanningen.

Tack för grönsakerna. Vi har användning för dem.

-Vi? -Ja. Mary Ellen.

Davisons kastade ut henne. Hennes pappa också.

-Hon är i knipa. -Knipa?

-Den sortens knipa. -Fan ta honom. Den ruttne jäveln!

Du vet inget om det!

Det var inte hans fel.

Så du drog ner honom i gräset? Tvingade dig på honom?

Förlåt, Mary Ellen.

Men att låta det hända dig. Om han vore här skulle jag döda honom.

-Men det kan du inte. -Vet han?

-Nej, och det ska han inte. -Jo, det ska han.

Snälla Hal, jag vill inte det.

Det är inte rätt. Han borde få stå till svars. - Inte lämna henne ensam.

Hon är inte ensam. Hon har mig.

-Och hon har dig, eller hur? -Mig?

Hon har hellre djävulen på sin sida än mig.

Är det inte så, Mary Ellen?

Det finns inget bättre småbruk.

Så därför ni skinnar mig?

Om ni inte är intresserad är andra redo att betala.

Det kommer att kosta mig allt jag har.

Det är det värt.

Berätta om korsört nu.

Koka den i öl, vinäger och honung, så kräks man.

Bra, och bladen?

Koka dem alltid separat i lite vatten.

Väldigt bra. Skriv upp det med de andra.

Det är nog Jane Stubbs.

Hon vill ha kall vört mot bölderna.

Jag har aldrig sett en familj med såna bölder.

Varför har de så många bölder?

-De äter för mycket fläsk. -Jag går.

-God morgon, mrs Stubbs. -Jag letade efter Kate.

Hon är upptagen just nu. Det vanliga?

-Ja. -Vem är det den här gången?

Vår Roddy. Han har ätit stående sen i onsdags.

Kära nån. Den drar ut spikar ur väggen.

Han sitter snart, utom på natten.

-Det blir tre pence, tack. -Tre pence?

Jag brukar ge en penny.

Den har tyvärr gått upp.

Ni anar inte hur lång tid det tar att göra den. Ibland hela dagen.

Tack.

Han är ung och kan inte mycket, men han lär sig snabbt.

Då har vi mycket gemensamt. Boyle!

Och han vet vem han ska fjäska för.

Odugling. Det är skönare framför brasan-

-än att valla får på fälten.

Ja, men det kommer.

En bra hund är det näst bästa efter en bra kvinna.

Jag tar honom.

Jag gillar dem. Man kan nästan känna fisklukten.

Fler av Cotton's Gardens-

-fungerar med industritavlorna.

Fler? Jag jobbar redan alla timmar jag har.

Vad är det? Nåt vi borde överväga?

Nej. Den där blev inte bra.

Särskilt inte för ett Mayfair-galleri.

I så fall ska jag låta dig arbeta på ditt mästerverk.

-Och tänka på julen i Paris. -Paris?

Med Madeleine och mig. En belöning för hårt arbete.

Paris?

-Han är underbar. -Han heter Boyle.

Jag köpte honom av en nasare.

Balamore Farm.

-Vad är det med den? -Du tittar på den nye ägaren.

Huset ser gediget ut.

Och det fina gröna gräset.

Du har spenderat Mulcasters pengar väl.

Mulcaster betalade inte. Det gjorde pappa.

Sluta leva i det förflutna. Tänk på framtiden.

-Får jag gå in? -Varsågod.

Tror du att hon mår bra? Vad gäller Roddy och barnet.

Ja, ja, hon mår bra. Hon...

-Kate! -Ingen fara, ingen fara.

Det är bara åldern.

Om nåt hände mig skulle du väl ta hand om henne?

Om hon skulle låta mig. Det är väl knappast troligt?

Hur går det, Mary Ellen? Det är väl snart dags?

Vem har övergett dig? Greenbank eller Roystan?

Vem blir den lik?

Låt henne vara. Det är nog.

Hur kan jag få nog av Mary Ellen?

Jag skulle gärna ge dig ett barn.

Varför gör du så, Nick?

-Den slynan bad om det. -Ledsen, Mary Ellen.

Släpp mig!

-Var är hon nu? -Sänk rösten.

-Hon sover, som tur är. -Hur mår hon?

-Ingen skada skedd. -Då så.

-Ställ inte till bråk nu. -Då borde du inte ha sagt nåt.

Roystan!

För guds skull, Hal, du blir åtalad för mord.

Om nån annan har nåt att säga om Mary Ellen Lee-

-så säg det till mig.

"Kära Kate, jag är ledsen att behöva skriva det"-

-"men jag ville berätta att jag inte kommer hem till jul."

"Jag har blivit inbjuden av mr och mrs Cottle till Paris."

"En chans jag aldrig kunnat drömma om, så du förstår."

"Jag kommer att sakna dig. Mina varmaste hälsningar, Roddy."

Han hälsade inte ens till mig. Och dig tänkte han inte på.

Jag visste att han inte skulle komma, och det gjorde du med.

Han är borta för gott. Kate vet det.

Bäst att du inser det nu.

Jag inser vad jag vill. Jag behöver inte din åsikt.

Han är ett själviskt svin. Vi ser honom nog aldrig mer.

Nej! Inte där.

Det är fel ljus.

Följ med mig. Herregud...

Vem är mest nervös, Alfred eller jag?

Jag börjar må lite illa.

I morgon kväll tänker du att det var en mardröm.

-Hela London ligger för dina fötter. -Du, då?

Ligger du för mina fötter?

Ja, långsamt.

För guds skull, ta bort den där, helt och hållet.

-Madeleine! -Alfred...

Herregud! Alfred!

Hämta en läkare, för guds skull!

Skynda er!

Nej! Nej, nej...

-Oj! -Så där ja.

För alla våra nära och kära, mina älsklingar.

Jag borde berätta om Boyle. Mitt i natten...

Måste du gå så snart?

Djuren mår inte bra om jag stannar.

-Tack för julklappen. -För min också.

Det är den bästa julen jag har haft på länge. Nånsin, faktiskt.

-Är allt väl? -Inte alltid. Jag blir så trött.

Vet du exakt när?

I början av februari.

Har du pratat med en barnmorska?

Ja, mrs Patterson sa att hon skulle komma.

Jag kommer också, varje dag.

Om du vill kan du komma tillbaka senare.

Ja, gärna.

Vi ses. - Boyle.

Vi ses.

-Ska jag hämta doktorn? -Nej, ingen fara.

Det är för mycket julmiddag.

Du kan ge mig ringblomsblad.

En spark till?

Den här vill inte vänta. Han vill ut i världen.

Jag sätter mig vid brasan.

Kom, Boyle. Då ska vi se hur det går.

Kom.

Kate, vakna.

Jag tror att det kommer. Vad ska jag göra?

Håll andan, tös.

Ta tag i nåt och...och krysta.

Krysta. Krysta.

Snälla! Snälla, hjälp mig!

Mary Ellen? Det är ingen fara.

Det är bra, jag är här nu. Jag är här nu.

Det går inte... Det kommer inte ut!

Jo, det gör det. Pressa neråt. Försök att släppa taget.

Seså, Mary Ellen, ge inte upp. Krysta, krysta!

Herregud.

Det är en dotter, Mary Ellen.

Titta på henne.

Titta på din dotter.

Ta hand om henne åt mig, Hal.

Släpp inte taget nu.

Du är allt jag har.

Allt jag nånsin velat ha.

Hör du mig? Håll ut.

Bara håll ut.

Han sa att det bara var åldern.

Han var den snällaste man jag har känt.

-Tror du att han visste om oss? -Ja.

Ja, ända från början.

Har du nåt namn än?

-Kate. -Det borde jag ha gissat.

Dr Brunton, hon mår väl bra?

Hon är perfekt. Hal gjorde ett bra jobb.

Du är snart pigg om du gör som jag säger och vilar.

Vi ses igen i morgon.

Kom nu. Kom hit.

Mr Roystan, jag heter Davey Wallis. Jag bor på andra sidan kullen.

-Jag söker jobb. -Jaha.

-Vad kan du göra? -Vad som helst på en gård.

Med en sån hund behöver ni en fårskötare.

Jag har jobbat på honom i sex månader. Han förstår ingenting.

Jag vet. Jag har iakttagit er i veckor.

Va? Har du spionerat på mig?

Inte bara jag. Alla bönder i trakten.

Hur kommer det sig?

Ni är inte från en bondfamilj.

Jag var i kvarnen för länge.

Det märks, herrn.

Vi väntar på att ni ska falla platt.

Mer bacon?

Så nån behöver lägga på sig?

Det blir inte jag. Tack vare dig, unga dam.

Ni står er på den här ett tag.

Kate sa att du skulle bli en underbar fru åt nån.

Jag tittar in när jag har sett tjuren Johnson säljer.

Och du, unga dam...

...håll ett öga på dem.

Se till att de sköter sig.

Jag vet att du mår bättre, men om du överanstränger dig-

-får du med mig att göra.

-Kate. -Tack, Hal.

Jag vet inte. Bättre djur finns inte.

Vi har prutat i två timmar.

Vi är nöjda. Är vi överens eller inte?

Du är en hård man, Hal. Kör till.

Jag hämtar i morgon.

Han vill inte följa med oss nu.

Nej.

-Mrs Makepeace! -Säg inget.

Jag vet att jag är döende.

Ska jag hämta nåt mot smärtan?

Nej, det var inte därför jag skickade efter er.

Hon bad mig skriva hennes testamente.

Ledsen, men hon kan inte ha långt kvar.

-Hur länge? -Svårt att säga.

Hon är seg som gammalt läder. Högst ett par veckor.

Och här är lite laudanum. Hon kommer att behöva det.

-Hon tar det inte. -Det gör hon nog.

Det vore bra att ta ner hennes säng.

Säg till om ni behöver mig.

Gå på.

Det är slöseri med tid, Martha. Pengarna är borta.

Hal Roystan.

Vad ska vi göra?

Uppehåll honom.

Vad gör du här, Roystan? Du har ingen rätt.

Detsamma, Bannaman.

Jag kanske köper stället en dag.

Bara för nöjet att bränna ner det.

-Vänd dig om. -Dra åt helvete.

-Hon menar det. -Öppna ladugårdsdörren. - Sätt fart.

Sätt fart.

Du först, James.

-Upp för stegen. -Martha!

-Din tur. -Aldrig i livet.

Gör det, annars dödar jag dig.

Håll koll på honom. Håll koll!

Bind hans händer.

-Ge mig din halsduk. -Det är inte rätt!

Ge mig den!

Vakna. Vakna!

Nu ska du få veta hur det känns att ligga mållös-

-och hjälplös som min far gjorde i veckor innan han dog.

Synd att den andre inte är här med dig.

Hjälp mig. Hjälp mig!

De kommande dagarna vill jag att du tänker länge och noga på min far.

Hal är sen.

Han kanske hade problem med att ta hem en tjur.

Men det är inte likt honom.

Han har inte missat en dag sen barnet föddes.

Han älskar henne som om hon vore hans egen.

Jag vet att ditt hjärta är kvar hos Roddy.

Men Hal är en bra man, och han bryr sig om dig.

Han bryr sig mycket om dig.

Hej, Mary Ellen!

Det har hänt nåt. Han skulle inte vänta så länge.

-Gå till gården och se var han är. -Jag kan inte.

Jag ska ingenstans. Gå nu. Gå till gården.

Jag måste vakna.

Hal! Hal!

-Han är inte här. -Vem är du?

Davey Wallis, miss. Mr Roystans lantarbetare.

-Var är mr Roystan? -Jag vet inte.

Det var låst i morse när jag kom.

Boyle väntade i skjulet, och korna...

-Vad är det med dem? -De hade inte mjölkats.

De mådde hemskt.

Han är väl inte borta i affärer?

Det hade han sagt i så fall.

Han skulle aldrig låta korna lida.

Han skulle till Whitfield.

Och köpa en tjur.

Nån får åka till Whitfield och ta reda på vad som hänt.

Om han har råkat ut för en olycka ligger han på heden.

Inga förhastade slutsatser. Om vi inte hittar nåt i kväll-

-skickar jag en sökpatrull i morgon bitti.

Bra att du kom, men känner jag Hal-

-så är han nog hemma hos Kate nu.

Så åk hem och sluta oroa dig.

Mellan Whitfield och Langley hittar de honom.

Ja. Vi får hoppas att de inte letar förgäves.

Till vänster, till ladan!

-Inte här uppe. -Eller här nere.

De hittade Woody springande lös på heden.

Mystiskt, som om han försvunnit från jordens yta.

Vi har letat på Bannamans gamla gård.

Hal skulle aldrig bege sig till Rooklands.

Men det var värt ett försök.

Vi fortsätter i morgon bitti.

-Vi gör allt vi kan. -Jag vet, sir.

Men nu när Kate är så sjuk...

Jag vet inte vad jag gör om jag förlorar båda.

-Rooklands... -Vad är det, Kate?

Rooklands? Hal?

Mr Mulcaster lät genomsöka det i går.

-Huset var tomt. -Ja, jag vet...

Hal och familjen Bannaman.

De är borta.

Ja, jag vet.

Gå, gå. Bara gå.

Vad är det, Boyle?

Åh, Gud. Hal!

Herregud... Hal, snälla!

Var försiktiga.

Akta hans huvud!

Bär in honom.

Seså, Hal.

Så ja.

Där ser du. Mirakel händer, trots allt.

Mary Ellen?

Jag är här, Hal.

-Jag trodde att jag skulle dö. -Du kommer att klara dig.

-Och gården? -Davey tar hand om den.

-Hittade du mig? -Med lite hjälp av Boyle.

Han är en duktig pojke. Är du en duktig pojke?

-Hoppas att han mår bättre snart. -Mary Ellen.

Gå och lägg dig.

Mår du bra, Hal? Hal!

Det är ingen fara. Jag bara...

Jag behövde lite frisk luft.

Vänta. Ta dem.

-Nej. -Gå nu.

-Det känns bra. -Nästan framme.

Du dansar väldigt bra när du vågar.

Återvänd till de levandes land.

Bannaman.

Ja, Kate.

Martha Bannaman.

Hon tänkte sudda ut Roystans från kartan.

Det hade gått om det inte vore för dig.

Instinkt.

Glöm det nu. Gå vidare med ditt liv.

Jag ska göra mitt bästa.

-Jag kan inte lova dig nåt. -Tiden är nästan ute.

Hal, ta hand om Mary Ellen.

Oroa dig inte, hon klarar sig.

Ta hand om Mary Ellen.

Jag vet vad du säger, Kate. Jag ska försöka.

-Vänta inte på Roddy. -Vill du träffa honom?

Nej. Det har ingen betydelse längre.

Hon är sämre, Mary Ellen.

Vi skickar bud efter honom.

Käre Roddy, Kate ligger för döden

"Du borde komma."

-Ska du åka? -Självklart ska jag det.

Du missar operan.

Mary Ellen...

Å, Kate...

Vad ska jag göra nu?

Hon var som en andra mor för mig.

Seså, gråt inte, det hade hon inte velat.

Hon tyckte så mycket om dig.

Hon måste göras i ordning. Klarar du det?

Nej, jag måste hämta mrs Patterson.

Jag säger till henne.

Vi borde skjuta upp begravningen lite.

Ge Roddy en chans att visa sig.

Visst.

-Jag hade velat att han såg henne. -Vad händer när du ser honom?

Jag bjuder männen på nåt att dricka.

-Jag trodde att Roddy skulle komma. -Jag skrev nyligen.

Londonposten delas ut varje dag och hela natten.

Bor Hal kvar i stugan?

-Hur så? -Ta ditt förnuft till fånga.

Ditt namn smutsas ner. Vad hade Kate sagt?

Att ni skulle sköta ert.

Det lärde hon mig.

Det vet man utan brygder.

Du behöver inte säga så-

-när hon nyss har dött. Inte mycket respekt.

Lika mycket respekt som ni visar, mrs Stubbs.

Ursäkta mig.

Vi vet vad vi gör när hon ber om hjälp.

Jag har aldrig besvärat er förut och jag börjar inte nu.

Vad sa din pappa om att jag bor här?

Nej, de skulle bara våga.

-Hal, du har gjort tillräckligt. -Inte alls.

Du behöver inte göra det här.

Jo, om vi ska bli av med lukten av död.

Låt mig åtminstone skrubba lite. Nej.

Jag tar hand om det. Hon behöver sova. Jag bär upp henne.

Vila själv när du ändå är där.

Klarar du dig?

Boyle!

Hej, Mary Ellen.

Roddy.

Jag bits inte.

Du verkar rensa ut lite.

Det kan man säga.

-Hur mår Kate? -Vi begravde henne i går.

Jag kom så fort jag kunde.

Det har varit en lång resa, nästan ett år.

Vill du komma in?

Det är nog ingen bra idé.

Kom in, Roddy.

Samma gamla Mary Ellen. Jag är här. Och nu, då?

Jag vill veta. Ditt liv är väl i London nu?

-Det vet du. -Du tänker inte stanna.

Tänk om du hade nåt att ta med dig.

Men det har jag inte.

Varsågod. Din dotter.

Vill du ta med dig henne och hennes mor?

Presentera dem för dina nya vänner?

Du visste, eller hur?

Det var därför du inte kom.

Du är rädd för vad du kan hitta.

-Och vems fel var det? -Ditt, och mitt.

Vi gjorde det ihop. Du har inte ens frågat vad hon heter.

Ingen fara. Jag ska göra det rätta.

Du kommer inte att sakna pengar, och det är nåt du borde veta.

-Jag ska gifta mig. -Gifta dig?

Med Madeleine Cottle.

Alfred har dött.

Du slösar visst ingen tid?

Tror du att hon vill ha dig? Dig och din oäkting?

Ja, det tror jag.

-Och vi kanske adopterar den. -Nej, det gör ni inte.

Hal.

Du och Hal? Jag kan inte tro det.

Bäst att du gör det.

Hal förlöste din dotter.

Utan honom vore ingen av oss här.

Jaså? Jag har aldrig sett dig som barnmorsketypen.

Jag älskar barnet som om hon vore min.

Om du försöker ta henne dödar jag dig.

Efter så många år. Vi kanske alla får vad vi förtjänar i slutändan.

Roddy. Hon heter Kate.

Mary Ellen, vad hade du gjort om...?

Om han hade friat till mig?

Han var bara en del av att bli vuxen.

Sen hon föddes har jag vetat att du var mannen för mig.

Jag var kär i dig långt före.

Jag kommer alltid att älska dig.

Jag vet. Vad tycker du att vi ska göra åt det?

Gifta oss, antar jag. Göra en ärbar kvinna av dig.

Ge lilla Kate en riktig pappa.

Bäst att du börjar när du nu vill fortsätta.