Original subtitles

-Det finns ett stipendium. -Stipendium?

Tänk att du ska gå på konstskola.

Det är underbara nyheter.

Det är likt henne.

Dan Bannamans dotter, Martha.

Du har ett öga för porträtt också, mr Greenbank.

Och för en söt flicka.

-Roddy är kär i någon annan. -Nej.

Du har alltid bara velat ha Roddy, hans kropp och själ.

Men du misslyckades.

Jag hatar dig, Hal Roystan. Hör du det?

Jag har alltid hatat dig och kommer alltid att göra det.

Jag tycker om dig, men inte på det sättet.

-Släpp mig. -När jag är klar.

Släpp min dotter, Greenbank.

-Du skrämmer inte mig. -Var inte en sån idiot.

Vi dödar Roystan.

Vi får det att se ut som om Greenbank gjorde det.

Åh, Roddy. Hal.

Jag blir förvånad om han överlever till rättegången.

Roddy!

-Vem knuffade din pappa utför stupet? -Bannaman.

Ni letar på fel plats.

Jag har hittat nåt här.

Du har bevisat ditt första påstående, Greenbank.

Låt oss se vad mr Bannaman har att säga.

Du är ett avskum.

-Hal, Feeler! -Han kommer inte långt.

De hittar honom, om jag inte hittar honom först.

Jag ska placera en sten här.

Och det ska stå ett ord på den. "Orättvisa."

Jag borde ha vetat att pappa aldrig skulle göra nåt sånt.

Fabriken var det enda han brydde sig om, förutom mig.

Han sa alltid att tjuvar var farligare än stråtrövare.

Han hade rätt. De gav honom aldrig en chans.

-Har de hittat Feeler än? -Nej.

Men det gör de. Eller så gör jag det.

Han är i närheten. Jag känner lukten av honom.

En sån råtta är för feg för att fly långt bort.

Nej, han gömmer sig nånstans.

De vände upp och ner på Bannamans ställe, stämmer det?

Ja. De hittade ett hemligt rum, fullt med saker.

Han verkar ha hållit på i åratal, den jäveln.

-Ska du till Kate? -Jag lovade att titta in.

Hon har dåliga nyheter.

-Vad menar du? -Roddy. Han ska ge sig av.

Va? Ska han till Newcastle?

Ja, till att börja med. Sen får vi se.

Hans nyfunna vänner verkar ha en plan för honom.

Han struntar i att han måste lämna Kate. Och dig.

Och det är som om jag aldrig fanns.

Han avgudar dig, Hal. Det har han alltid gjort.

Kanske det. Men han visar det inte.

Vi ses.

Jag hörde att du ska till Newcastle.

Du borde ha berättat det själv.

Du har träffat Hal.

Han ska gå på konstskola för att lära sig teckna.

Du kan redan teckna.

Jag trodde det, tills jag såg de andras.

-Jag har inte ens börjat än. -Nej, uppenbarligen inte.

Vad ska jag göra då? Bara vara en börda för Kate?

Säg inte så. Du skulle aldrig vara en börda.

Jag är inte stark nog att arbeta på fabriken längre.

De slog mig sönder och samman.

Nu har jag fått chansen att göra nåt jag bara har drömt om.

Man kan tro att jag ska till andra sidan av jorden.

Jag ska bara till Newcastle. Varför så upprörd?

Vem är upprörd? Bara du.

Ditt samvete gnager för att du ska åka.

Jag kommer tillbaka senare, Kate, det är så trångt.

Gå efter henne. Bli sams.

Mary Ellen! Vänta!

Varför blev du så arg?

Låt oss inte skiljas så här. Jag är skyldig dig så mycket.

Du och Kate är de enda som har hjälpt mig.

Utan dig vet jag inte var jag hade varit nu.

Jag är ledsen, Roddy, men det blir inte detsamma utan dig.

Du har alltid funnits här. Jag har aldrig brytt mig om nån annan.

-Jag kommer att sakna dig. -Jag kommer hem på besök.

Och när jag har kommit i ordning-

-kan du be om en ledig lördag istället för söndag.

Då kan vi umgås hela dagen.

Det vore trevligt. Men jag måste säga till i god tid.

Jag har aldrig varit ledig på en lördag.

När ska vi säga då? Om en månad?

-Ja, en månad. -Då bestämmer vi det.

Är vi sams igen nu?

Ja, Roddy. Ja, det är vi.

-Hej då. -Hej då.

Ja, vad gäller det?

Jag är mr Greenbank. Mr och mrs Cottle väntar mig.

Ja, visst. God kväll, sir.

-Jag meddelar dem att ni är här. -Tack.

-Den här vägen, sir. Jag tar dem. -Tack.

Roddy! Trevligt att ses igen. Välkommen.

Tack, sir.

Det här är mr Greenbank.

-Hur står det till, mrs Cottle? -Utmärkt, tack.

Min man har berättat om dig.

Jag hoppas att du ska trivas.

Jag vänjer mig nog. Lite annorlunda än i stugan.

Du lär upptäcka att mycket skiljer sig från Langley-

-men det är anledningen till att du är här.

En konstnär behöver vidga sina vyer.

Vi vet att du har haft det svårt på sistone.

Vi vill hjälpa dig att lägga det bakom dig. Eller hur, Alfred?

Verkligen. Känn dig som hemma.

Tack, mr Cottle.

Ska vi skippa formaliteterna?

Nu är du en del av familjen. Vi heter Madeleine och Alfred.

Bra, då är det avgjort. Bentley visar dig till ditt rum.

Tack.

Hal, kul att se dig igen.

Jag gillar inte att sitta på ändan.

Jag vet hur svårt det måste ha varit för dig-

-och jag är ledsen att folk misstänkte din far.

Pappa älskade fabriken, och gav sitt liv för den.

Jag vet. Jag önskar att jag kunde vrida tillbaka klockan.

De hittade inga pengar hos Bannaman-

-men de hittade mycket annat.

Och jag vill bara att du ska veta-

-att jag har bett företaget att överväga kompensation.

Jag vet att pengar inte ger dig din far tillbaka-

-men det kan hjälpa dig att komma på fötter.

Tack. Jag uppskattar det.

Hur var din första vecka i Newcastle?

Det är en annan värld.

Vi vet knappt att vi lever hemma i Langley.

Det finns så mycket att se, så mycket att rita.

Hamnen, Grey Street och alla människor.

Jag ser fler här på en dag, än på ett helt år hemma.

Jag är rädd att vi gör honom till en stadspojke, Alfred.

Så du saknar inte ditt arbete?

Fabriken? Nej.

Att måla är mitt arbete nu, mr Cottle. Jag vill bemästra det.

Ni har gett mig en chans och jag tänker inte slösa bort den.

-Det lovar jag. -Det tvivlar jag inte på.

Och jag beundrar din ambition.

Låt oss skåla för din framtida framgång.

Saknar du inte dina vänner, Roddy?

Jag borde säga ja-

-men de har sitt liv och jag har mitt.

Det är så jag ser det.

Jag kan vänta, Feeler. Jag kan vänta.

-Lägger du inte undan tvätten? -Det är söndag eftermiddag.

-Jag är ledig nu. -Var inte sarkastisk, unga dam.

Vissa vet inte vilken tur de har.

-Gjorde hon dig upprörd, Jessie? -Ja, det gjorde hon.

Hon är inte samma flicka längre. Hon har en vass tunga.

Det irriterar mig att se Lennie tråna efter henne-

-och hon beter sig som om hon vore drottningen av Saba.

Snart kommer du på måndagen. Var har du varit?

Frun lät mig inte gå.

-Är det allt hon skickade? -Jag är i onåd.

-Har du försagt dig igen? -Kanske det.

Tänk om hon ger dig sparken?

-Det gör hon inte. -Hur kan du vara så säker?

Jag jobbar lika bra som tre gruvponnyer.

Du har alltid haft höga tankar om dig själv.

Undrar vem jag brås på?

Reta inte upp mig, pappa.

Då kanske jag går till Hexham.

Det finns bra jobb där för tre shilling i veckan.

Några nyheter om hans nåd?

-Nej. -Du får aldrig se honom igen.

Det vet du väl? Nu när han har åkt.

Om du är klok lämnar du underkjolen på sängen på gården.

Jag lämnar ingen underkjol på nån säng eller gård, pappa.

Om du tror att jag ska försörja dig så misstar du dig.

Hur som helst, jag har fått nog för i dag.

-Hej då. -Du kom precis.

-Jag tar en till. -Har du inte fått nog?

Du kommer att må skitdåligt i morgon.

-Jag sa att jag vill ha en till. -Åh, Hal.

Alla i Langley vill se Pat Feeler få vad han förtjänar-

-men när du ränner runt så här är det bara du som lider.

-Han finns där ute nånstans. -Låt lagens män sköta det.

Då dör Feeler av hög ålder innan jag får tag på honom.

Gå hem medan du fortfarande kan gå.

Jag ska säga dig en sak.

När vi träffades första gången visade du oss ett porträtt.

Martha Bannaman.

Förlåt, Roddy. Det var tanklöst av mig.

Det är okej. Det var inte så bra.

Tvärtom, det var så du fick ditt stipendium.

En konstnär måste drivas av passion, Roddy-

-men om man blir för personlig kan det dölja verket.

Som Maddie. Jag har målat av henne fler gånger än jag kan minnas.

Jag har aldrig fångat hennes innersta väsen.

-För att du är för nära. -Precis.

Jag kan inte se förbi hennes skönhet.

-Du kanske borde måla av henne. -Det tror jag inte att jag kan.

-Jag har aldrig haft en modell. -Nonsens.

Du kan se henne objektivt och visa mig vad jag missar.

Okej, det ska jag.

Du ser ut som döden och luktar som ett bryggeri.

Jag hade en jobbig natt. Jag mår bra i morgon.

Din pappa skulle inte gilla det.

Pat Feeler är inte värd det.

Det handlar om rättvisa, Kate.

Menar du rättvisa eller hämnd?

Kalla det vad du vill.

Pat Feeler dinglande i ett rep.

-Rör dig inte. -Åh.

Jag trodde att en konstnär skulle göra sin modell bekväm.

-Och det är inte du? -Det sa jag inte.

-Nu har du rört dig igen. -Förlåt.

-Är jag en svår modell? -Kan du luta huvudet?

Nej, lite åt vänster.

Inte så.

Så där.

Hej. Jag tänkte väl att du var här.

Jag tittar till vår protegé.

Får han ditt godkännande?

-Ja, han gör stora framsteg. -Ja.

Jag föreslog precis för Roddy-

-att vi skulle åka med till Langley i helgen.

-På söndag, kanske? -Ja, underbart.

Det ser jag fram emot.

Kom nu, låt oss inte störa den kreativa processen.

Fortsätt med arbetet.

-Så det här är Langley? -Ja, det är det.

Så litet, jag förväntade mig en stad.

-Det är bara det här. -Hon är från London, Roddy.

Åh! Vilken överraskning!

Det här är mr och mrs Cottle.

-Kate Makepeace. -Hej.

-Det var ni som stal min pojke. -Vi lånar honom bara.

Vill ni ha en kopp te? Eller ingefärsvin?

Nej, tack. Alfred vill gärna se alla platser-

-där Roddy fann sin inspiration.

Och se om den smittar av sig.

Det finns inte en plats i Langley som Roddy inte har ritat av.

Du kan väl stanna här med mrs Makepeace-

-medan Madeleine och jag går på upptäcktsfärd?

Ska jag inte visa er runt?

Nej, vi hittar själva. - Kom nu, kära du.

-Vi ses senare. -Ja.

Man ser vem som är herre på täppan.

Kom, så ska du få nåt att äta.

Jag är glad att du är hemma.

Jag har nyheter.

Bannaman dog för två dagar sen.

Tack gode Gud för det. Vet Hal om det?

Hal berättade det. Han ska gå på begravningen.

Sån är Hal. Jagar han Feeler än?

-Ja, han slutar aldrig med det. -Han blir galen.

Det är löjligt. Allt är över nu, Bannaman är död.

Varför kan han inte nöja sig med det?

Får jag gå nu, frun?

Varför har du så bråttom? Är han hemma över helgen?

Nej, inte förrän om två veckor.

Det var därför jag ville ha ledigt på lördagen.

Jag har inte glömt din lediga dag.

Men jag förstår inte vad du ser i honom.

-Var det allt, frun? -Ja, iväg med dig.

Det var ett nöje att träffa er, mrs Makepeace.

Jag hoppas att ni hälsar på igen.

Ja, ja.

Nu måste vi tyvärr stjäla honom igen.

-Det är ganska långt hem. -Roddy!

-Roddy! -Vänta, jag kommer strax.

Jag hann inte meddela dig. Det var en blixtvisit.

-Åker du nu? -Jag måste, det tar timmar.

-Du har väl inte glömt vad vi sa? -Självklart inte.

Vi kan ta vagnen till Hexham.

Okej. Vi ses då.

Vilka var det?

Mr och mrs Cottles, de som han bor hos.

-Hon är vacker. -Ja.

Och lyckligt gift, så få inga idéer.

-Det kvittar hur hon ser ut. -Det spelar roll för mig.

-God morgon, Mary Ellen. -Jag är sen, Lennie.

-Vart ska du? -Hejdå!

Roddy! Roddy.

-Varför så bråttom? -Förlåt att jag är sen.

Mrs Davison gav mig bara mer och mer att göra.

Först frukosten, sen grönsakerna.

-Jag sa att jag var sen... -Sakta ner! Du tappar andan.

-Det är okej. -Hinner vi till Hexham?

Självklart. Det är en vacker dag. Vi kan väl gå?

Jag skulle vilja se Newcastles hamn.

Jag kan ta med en teckning nästa gång.

Nej, jag vill åka dit.

Om vi springer kan vi vara där ikväll.

Roddy, stanna!

-Roddy, du är en dåre. -Ja, nog är jag en dåre alltid!

Och det är precis så du vill ha mig.

Ser man på.

Tänk vem man kan stöta på i ett främmande land.

Är du här för att spendera din lön, Mary Ellen?

Ja, hon bjöd ut mig.

Jag gick förbi din stuga. Du syntes inte till.

Som pastorn skulle säga, det gällde min fars affärer.

Feeler är långt borta vid det här laget.

Inte han. Det skulle han inte våga.

Han ligger lågt någonstans, någon gömmer honom.

Har du hört att Bannamans ska köras ut ur Rutlands?

-Det ser jag fram emot. -Det ligger i det förflutna.

Man kan inte väcka de döda.

Du var inte den enda som förlorade en far.

Nej, men jag var den enda som behandlades som skit.

Vet du vad, Roddy?

Jag tror inte att du bryr dig om vad som hände.

När du mindes var det för att rädda ditt eget skinn-

-och inte utan hennes hjälp.

Jag tänker på min far lika mycket som du tänker på din.

Men jag pratar inte så mycket om det.

Nej, åt helvete med dig.

Hör du det? Åt helvete med dig.

London? Ska ni flytta till London?

Vi har funderat på det ett tag.

-Då kan jag inte bo kvar här. -Tyvärr inte.

Därför undrar vi om du vill följa med oss.

Jag? Jag vet inte.

Tänk på saken, Roddy. Gallerier, bättre konstskolor, en helt ny värld.

Jag vet vad ni erbjuder, och jag är verkligen tacksam, men...

Vi förstår om du inte vill följa med.

Jag har redan pratat med Jim Beel som har en studio i hamnen-

-och han tar gärna emot dig, men faktum är-

-att Madeleine och jag trivs med att ha dig här.

Vi har hittat ett underbart hus med en ateljé, bara för dig.

Du kan väl tänka på saken?

Självklart ska jag tänka på det.

Men jag måste kolla med Kate.

Hon har tagit hand om mig hela livet. Det är henne jag borde fråga.

London?

Det är en stor skillnad på London och Newcastle.

Du kommer inte hem därifrån.

Men Alfred säger att om jag ska lyckas i konstvärlden-

-måste jag vara i London.

Säger Alfred det?

Och mrs Cottle? Tycker hon att du ska följa med?

Hon säger att det vore dumt av mig att stanna.

Jag vet inte vad jag ska säga. Vill du åka?

Ja.

I så fall måste du åka.

Tack, Kate.

Mary Ellen kommer snart.

Du måste berätta det själv.

Se inte så dyster ut, Mary Ellen. Jag ska inte till Australien.

Men om det inte vore för dig vore jag nog där nu.

-Åh, Roddy. -Jag har höga tankar om dig.

Det har jag alltid haft. Men nu har jag fått en chans.

Mary Ellen!

-Du... -Roddy, åk inte. Snälla, åk inte.

Du vet att jag måste.

Men jag älskar dig.

Det är bara för att vi har växt upp tillsammans.

Nej, det är det inte. Kan du göra nåt för mig? Bara en sak.

-Så att jag har ett minne av dig. -Vad som helst.

Älska mig.

Mary Ellen, du vet inte vad du säger.

Jo, det gör jag. Jag vet allt om det.

Snälla, Roddy. Snälla, älska mig.

Kate. Är Roddy hemma?

Nej. Han är ute och går med Mary Ellen.

Jag måste träffa honom. Jag har ett par saker att reda ut.

Då får du skynda dig. Han ska till London.

Till London?

Det var dumt, Mary Ellen. Du borde inte ha tvingat mig.

-Du vet vad du har gjort. -Ja, det vet jag.

Tänk om det får konsekvenser? Jag bär förstås en del av skulden.

-Tack så mycket, Roddy. -Skippa din sarkasm.

-Det hade aldrig hänt om inte... -Ja, jag vet.

Vad är det med dig? Sänk rösten.

Vill du inte att alla ska få veta att jag är lösaktig?

Nej, du vill bara få som du vill.

Mitt misstag var att tro att du var annorlunda.

Dina fina vänner har inte ändrat på dig, för du har alltid varit sån.

Men Hal hade rätt om dig.

Du har aldrig brytt dig om nån annan än dig själv.

Låt inte ditt samvete besvära dig.

Intala dig själv att det som hände var mitt fel.

-Mary Ellen. -Åk till London, Roddy.

-Åk till London och dra åt helvete. -Mary Ellen!

Roddy, vill du ta ett glas med mig?

Har Alfred gått och lagt sig?

Nej, han har åkt till London för att ordna med flytten.

Så, Roddy, dra inte ut på det. Vad sa Kate?

Hon sa att jag borde åka, om det är det jag vill.

Och din flickvän, Mary Ellen? Vill hon att du åker?

Jag har ingen flickvän. Mary Ellen är bara en vän.

Men vill hon att du ska resa?

-Nå? -Nej, det vill hon inte.

-Och du då? -Jag vill komma härifrån.

-Så du följer med oss då? -Ja. Jag följer med.

Du kommer inte att ångra dig, Roddy.

Det kommer du aldrig att ångra.

-Hur mår du, Mary Ellen? -Jag mår bra, Lennie.

Måste varit något jag ätit.

Du ska väl inte hålla på hela natten? Jag börjar känna mig väldigt ensam.

-Det här är galenskap, inser du det? -Är det inte underbart?

Jag har aldrig känt mig mer levande eller lycklig.

Tänk om Alfred får reda på det.

Han får inte reda på det. Särskilt inte när han är i Paris.

-Tjänstefolket då? -De märker inget. Och än sen?

Bentley har alltid varit bra på att hålla tyst.

Det handlar om min karriär.

Du kan alltid återvända till Langley. Och Mary Ellen.

Det var inget mellan mig och Mary Ellen.

Du säger det.

Du måste övertyga mig.

-Du ser lite blek ut. -Jag mår bra.

Kör de för hårt med dig hos Davisons?

Jag har fullt upp.

Försöker de fortfarande para ihop dig med Lennie?

-Aldrig i livet. -Skrik inte åt grabben.

Jessie Davison har sagt det i åratal.

Jag vet inte, jag önskar bara...

Det är bäst att jag går. Jag ska låta er två...

Mary Ellen.

Roddy, det är underbart. Det här blir riktigt bra.

Tänk så mycket bättre din konst har blivit på bara några månader.

Det är tack vare dig, Alfred. Jag vore inte här utan din hjälp.

Nej, det är du, ditt arbete, din talang.

Jag är ledsen att jag var så länge i Paris.

Jag har missat din utveckling.

-Vad tycker du, Maddie? -Jag älskar det.

Men han har jobbat för hårt.

Till långt inpå natten, eller hur, Roddy?

Jag blir inspirerad om natten.

Jag var likadan när jag var ung, men i min ålder-

-kan man inte jobba i samma takt.

Alfred, tror du att jag kan ställa ut något snart?

Vi får säkert in dig på en blandutställning.

Förlåt att jag avbryter, men nu äter vi. Jag är utsvulten.

Jag kommer, älskling. Bra jobbat, grabben.

-Ses vi där nere? -Ja, Alfred.

Hal. Får jag prata med dig?

-Vad är det? -Det är 150 guineas.

Tolv årslöner som din far gick miste om.

Jag vet inte vad jag ska säga, sir.

Du behöver inte säga något. Det är dina pengar.

-Det är mycket pengar. -Ja, det är det.

Och om jag får ge dig ett råd, använd dem för att ta dig härifrån.

Du kan bli något bättre än det här.

Ja, det ska jag.

Jag har alltid velat ha en liten gård.

Leva av naturen, snarare än det som finns under den.

Det låter som en bra idé.

-Jag kan stanna veckan ut. -Självklart.

Jag behöver bara lite tid. Har ett par saker att reda ut.

Jag lägger dem i kassaskåpet tills dess.

BELÖNING 10 GUINEAS

-Jag vet inte vad jag ska säga. -Bloomsbury-galleriet.

Det skadar väl inte att börja från toppen?

En soloutställning... Hur lyckades du med det?

Det gjorde jag inte. Det var du.

Jag tog mig friheten att bjuda hit Max Jakubson-

-när du och Maddie var i stan förra veckan.

Det sa du inget om.

Jag ville vänta tills Max hade bestämt sig.

Jag... Jag kan aldrig återgälda dig.

Du behöver 50 tavlor till i december. Se till att han får dem.

-Alfred, vad är det? Ännu en attack? -Det går över.

Men jag kanske borde lägga mig tidigt.

-Ska jag komma med upp? -Jag klarar mig.

Ursäkta mig, Roddy.

-Vad menar du med en till attack? -Han har haft det två gånger förut.

Han blir yr och tappar balansen.

Han behöver bara ta det lite lugnt.

Det är bäst att jag tittar till honom.

Jag vet inte vad jag skulle göra om något hände honom.

Vi ses i morgon.

Mary Ellen, kan du skynda dig?

-Vad äter du? -Ett äpple, frun.

Men det är ett matäpple, du blir sjuk.

-Jag gillar matäpplen. -Du håller nog på att bli galen.

-Mr Roystan. -Vem fan är du?

Jimmy Regan. Du behöver min hjälp.

Jaså? Hur så?

Jag vet var Pat Feeler är.

Skämta inte med mig.

Jag skämtar aldrig om pengar.

Om jag inte har hittat Feeler på fyra månader, hur vet du var han är?

Han har betalat mig för att se till att ingen hittar honom.

Han har inte varit på samma ställe längre än en vecka.

Jag borde döda dig.

Det vore väl inte så klokt?

När jag kan ge dig det du vill ha.

Varför gör du det här?

Han börjar få lite ont om pengar-

-och ditt erbjudande låter intressant.

Hur vet jag att jag kan lita på dig?

Det är en risk du måste ta, eller hur?

Kl. 20 vid Allandale-korsningen, och ta med dig pengarna.

Lennie, har du märkt något konstigt med Mary Ellen?

-Vad menar du, mamma? -Något ovanligt.

Jag hörde henne kräkas på gården häromdagen.

-Kräkas? När var det? -Före frukost, tror jag.

-Har du gjort nåt med henne? -Vad menar du, mamma?

Vart ska du, mamma?

-Mary Ellen? -Ja, frun?

Följ med mig.

-Ja, frun? -Stäng dörren.

Jag vill fråga dig en sak.

Om jag har fel ber jag om ursäkt.

Men om jag har rätt... Väntar du barn?

-Ja, frun. Det gör jag. -Åh, herregud.

Jag är ledsen om det gör er upprörd.

Upprörd? Vänta tills mr Davison får höra det här.

Han skulle aldrig tro sina öron. Mr Davison! Kom genast in hit!

-Brinner det i skorstenen? -Värre än så.

Den här ska ha barn.

Jag såg henne äta matäpplen. Det är ett tecken.

När Lennie sa att du hade kräkts visste jag.

Åh, Mary Ellen.

Hur kan du göra så mot din husmor när hon har varit så snäll mot dig?

Vi är respektabla människor i det här huset.

Det har vi alltid varit och kommer alltid att vara.

Tänk att det här är tacken jag får.

Du får till helgen på dig, innan jag hittar nån annan.

Mamma, gör inte så. Hon är inte den första som gör ett misstag.

Sitt inte där och försvara henne, hon kunde ha varit din.

Nu måste hon få sin käre Roddy att ta hand om henne-

-för det är han som har fyllt din mage, eller hur?

Vem som gav mig barnet är min ensak. Och jag stannar inte till helgen.

Om jag ska gå, gör jag det nu, men jag vill säga en sak först.

Jag har inte varit snäll, men jag har återgäldat dig hundra gånger-

-för du har drivit mig som en slav.

-Mary Ellen. -Vad är det?

Jag är ledsen för det som hände.

Och innan du går...

Alla tror inte det värsta om dig. Om saker och ting var annorlunda-

-och det var min gård, skulle jag gifta mig med dig i morgon.

Det kommer jag alltid att minnas, Lennie. Tack.

Pappa?

Pappa?

Du kom. Jag var inte säker.

-Har du pengarna? -En sak i taget.

Visa mig varorna, sen får du betalt.

Kom då. Han väntar på mig.

För din skull hoppas jag att han inte väntar på mig.

Han är din.

Du var aldrig här, jag har aldrig sett dig förut.

Och om du nånsin öppnar munnen svär jag att jag dödar dig.

Jim?

Släpp vapnet.

Jag har letat efter dig, Feeler.

Vad gör du?

För Guds skull, förbarma dig.

Förbarma mig? Vad vet du om förbarmande?

-Förbarmade du dig över min far? -Du kan inte klandra mig för det.

Berätta hur han dog, Feeler. Berätta hur du dödade min pappa.

Det var Bannaman.

Din pappa kände igen honom, det var därför han sköt honom.

Var det bara ett skott?

Va? Var det?

Det gick så fort. Jag kunde inte stoppa honom.

-Jag är ledsen. -Det är jag med.

Det var inte jag.

Gör det inte. Snälla, nej.

Herregud, jag vill inte dö.

Det ville inte pappa heller, men ni gav honom ingen chans.

Varför skulle jag ge dig en?

Snälla, vad som helst. Jag gör vad som helst.

Det är för sent för det, Feeler.

Inte så här. Snälla, låt mig inte dö så här.

Vad är det här?

Det är nog bäst att du sätter dig, pappa.

-Jag har fått sparken. -I Guds namn, varför?

Det är bäst att jag säger det rakt ut. Jag ska ha barn.

Din fräcka slinka. Det är han, eller hur?

Det spelar ingen roll vem det är.

Nu har du i alla fall nån som kan hämta ved åt dig.

Åh, nej. Försök inte.

Om du tror att du kan komma hit-

-och stoltsera med dina synder, så misstar du dig.

Tack och lov att din mor slapp se det här.

Jag är glad att hon inte är här nu.

-Menar du att jag inte får bo här? -Nej, det får du inte.

Du kan ta ditt knyte till unge Roddy.

Få honom att betala för sitt nöje.

Jag tänker inte ta hand om ungen.

Kom igen, ut. Ut.

Jag vill aldrig se dig mer så länge jag lever.