Original subtitles

Mitt namn är Daphne Reynolds och jag föddes i New York.

Jag har alltid bott tillsammans med min mamma i Chinatown.

Det har alltid varit vi två.

Men varje gång jag fyller år önskar jag mig samma sak.

Önska dig något, älskling!

Att någon annan också kunde vara där med oss.

Och varje år då han inte kommer-

- ber jag mamma att berätta samma historia.

Du tröttnar aldrig på den, eller hur?

En gång för länge sedan-

var det en ung, häftig sångerska med namnet Libby-

- som bestämde sig för att upptäcka världen.

Men hon anade inte att ödet väntade på henne i Marocko-

- och att hans namn var Henry.

Det var kärlek vid första ögonkastet-

- och dom vigdes av hövdingen över en beduinstam.

Henry presenterade henne för sin familj i England så de skulle kunna gifta sig på riktigt.

Men ödet var inte lika vänligt denna gång.

Hon var inte alls som de hade väntat sig.

Och när Henrys far plötsligt dog-

- insåg Libby att pressen på Henry att leva som honom var än större-

- för han var nu Lord Dashwood-

- och Libby var ingen riktig dam.

Henry vet allt om det. Om du älskar honom, åker du nu.

Jag tror att du borde se detta.

Uppenbarligen finns det någon annan.

Så även om det krossade hennes hjärta var hon tvungen att lämna honom.

Men några månader senare gav ödet henne den största gåvan av dom alla:

Ett underbart flickebarn som döptes till Daphne.

Sov så sött, gumman.

- Älskar dig. - Älskar dig.

Jag kan inte förstå att du redan är 15 år.

Sov så sött, Henry.

På min 17:e födelsedag var jag och mamma tvungna att arbeta.

Men det var då min historia egentligen började.

Ska ni leverera någonting?

Ja, tre timmar av rock'n'roll-

- och en väldigt försenad servitris.

Förlåt.

Akta huvudet.

Är ni släkt?

- Vart kan jag parkera? - Därborta.

Hur kan han göra så här mot mig? Det är vår bröllopsdag. Var är han?

Inte vet jag. 20 minuter och hon har redan tappat bort honom.

Jätteroligt.

Hej, hur är det med dig?

Ursäkta, kan jag låna den här.

Tack så mycket.

Kom igen, stora killen. Upp och hoppa.

Hjälp! Mamma!

- Den är iskall och jag får inte ut den! - Sjung!

Sjung!

- Är ni klar med denna? - Tack.

Daphne?

- Noelle! - Vad gör du här?

Jag dukar bara undan.

Vad roligt!

Jag praktiserar på Jenkins & Taylor innan jag börjar studera juridik.

- Vad ska du göra härnäst? - Dela ut desserten, en sorbet.

- Nej, vilket universitet ska du gå på? - De Obestämdas Universitet.

Ligger det i Ohio?

Ja.

De Obestämdas i Ohio.

Jag måste gå nu. Men hälsa till Jenkins. Och Taylor.

- Men... - Får jag be alla om att lämna dansgolvet.

Bruden och hennes far vill dansa.

- Jag vet. Jag såg din blick. - Jag vill inte prata om det.

Varje gång vi är på bröllop ser jag far-och-dotter-dansen.

Jag vill...

Jag kommer aldrig att få vara med om det.

Jag vet att du tycker du gör rätt som håller honom borta från mig, men...

Jag vill inte att du blir lika sårad som jag blev.

Du lämnade ju honom.

Han hoppade inte på ett plan och jagade mig precis.

Det kanske han hade gjort om han visste att jag fanns.

- Det är inte så enkelt. - Varför förstår du inte?

Det känns som om ena halvan av mig saknas.

Och utan den halvan, hur ska jag kunna veta vem jag verkligen är.

Att lära känna någon för att ni delar DNA är inte svaret.

Det handlar om att lära känna sig själv.

Kom så stjäl vi lite överbliven mat. Lasagnen ser jättegod ut.

Jag älskar dig en miljon svenska fiskar.

Jag älskar dig en miljon röda M&M's.

Taxi!

- Vart ska ni, fröken? - JFK, Virgin Atlantic.

Inga problem.

Jag trodde svaret var att ta något år ledigt från skolan-

- för att ta reda på vad jag vill med mitt liv.

Men innerst inne har jag nog alltid vetat-

- att det jag verkligen behöver är att hitta honom.

Att hitta min pappa.

Mamma, du har alltid sagt att det är upp till mig att skriva mitt liv-

- men du har skrivit åt mig.

Nu är det min tur.

- Kan jag få låna den? - Javisst.

Great Britain Grand Hotel?

- Det blev fel. - Nej, det lät bra.

- Tack. - Är det en Gibson 2000?

Ja.

- Är du en musiker? - Nej, men jag bor med en.

Min mamma.

Ska du checka in?

- Extrajobb? - Ja, ett av många.

Det är livet för en musiker i början.

Ian, fånga!

Kom så ska jag visa dig runt.

Där inne är köket.

Samlingsrummet är genom hallen.

Luren strejkar och lyftare har vi ingen.

Telefonen är trasig.

Ingen hiss.

Muggen är ledig.

Vem är Muggen?

Det är bäst vi tar det här sakta.

Lord Henry Dashwood meddelade idag-

- att han avsäger sig sin ärvda plats i Överhuset-

- och ställer upp i valet som en vanlig person.

Varför ska min födsel ge mig rätten att fatta beslut för folket?

- Den enda makten jag vill ha... - Min pappa.

... är den som mina väljare valt att ge mig.

Tack så mycket.

Lord Dashwood, som ska gifta sig med sin fästmö Glynnis Payne i sommar-

- kommer också att få en styvdotter, den älskvärda Clarissa Payne.

Denna oväntade nyhet har skärrat Westminster.

Han verkar nu vara en ostoppbar politisk kraft.

Jag måste erkänna att när du först ville avsäga dig platsen i Överhuset-

- ifrågasatte jag din mentala hälsa. Men detta är politisk dynamit.

Jag hade en excentrisk idé om att vi kanske gjorde det rätta.

Det är möjligt att göra det rätta och fortfarande vara en vinnare.

Enligt den senaste mätningen så leder vi med sex procent. Tack vara dig.

Du förändrar imagen på partiet som din far älskade.

Han skulle varit så stolt. Du är ung, enträgen, idealistisk-

- har ett fläckfritt rykte...

Och en underbar fästmö med de rätta kontakterna.

Förlåt om jag avbryter, men annars missar han sitt tal.

- Just ja, mitt tal! - Höger framficka, älskling.

Hon tänker på allt.

Mina herrar, det var allt. Tack så mycket.

Ha det så trevligt.

Hur går det för vår man?

Om han inte skaffar för många ovänner blir han vår nye premiärminister.

Perfekt.

Ian, jag vet inte om jag kan fortsätta med detta.

Daphne, han är din pappa.

Du har flugit halvvägs runt jorden. Du kan inte ge upp nu.

Han har en familj nu.

Du såg dom, dom är så eleganta och sofistikerade. Det är...

Varför skulle han vilja ha mig?

- Ja, det har du rätt i. - Håll tyst.

Det är bara inte så enkelt som jag trodde.

Jag kanske borde åka hem och låta honom ha sitt liv.

Kan jag hjälpa dig, fröken?

Nej.

Tack.

Perfekt. Helt underbart. Tack så mycket. Ciao.

Du har väl inte glömt Lady Wrightwood?

Hon sponsrar oss så det är viktigt att vi är där.

Jag trodde vi skulle slippa sådant genom giftermålet med Henry.

Jag gifter mig inte förrän om fem veckor.

Tills dess måste vi hålla skenet uppe.

Titta vad som hände med Olivia Dixon när hon åkte till Kina.

- Vilken Olivia Dixon? - Precis.

- Såg du det? - Vad?

En gigantisk fågel ramlade ner från muren.

Ser du i syne?

Dom här äggen är urgamla.

När jag tar över det här huset är det slut med senila betjänter.

Du måste utmanövrera den gamla haggan först.

Har någon sett min trädgårdssax?

Den gamla haggan verkar ha glömt vart hon lagt den.

God morgon.

Har ni sovit gott?

Tydligen inte.

Det är någon vid fönstret. Och jag ser inte i syne.

Det är dom attans fotograferna igen.

Percy, ring polisen. Jag tänker inte tolerera det här!

- Vart tror du att du är på väg? - Det är du.

Det finns inga skandaler för er att hitta.

- Du misstar dig? - Säg det till polisen.

Den verkliga skandalen är hur unga ni är nuförtiden.

Vilka skickade dig. The Sun? The Daily Star?

Herregud! Du kan inte vara äldre än 17.

Okej, ta ett kort och försvinn härifrån.

- Jag har redan ett kort på dig. - Vad är det som pågår?

- Var har du fått det ifrån? - Från Libby.

- Sångerskan som du mötte på en kamel? - Varför skulle Libby ge dig det?

Hon ville att jag skulle veta hur min far såg ut.

Jag heter Daphne Reynolds och är Libbys dotter.

Och enligt detta...

...är jag din dotter också.

Milda makter!

Det verkar som du hade roligare i Marocko än du berättat.

Herregud.

Jag har inte...

Nej, det är omöjligt.

- Det måste vara ett misstag. - Precis, ett misstag.

Detta bevisar ingenting.

Libby måste ha skrivit ner den första man hon kom att tänka på.

Du är den enda man hon tänkte på.

Kan jag få prata med dig i enrum?

Du tror väl inte på henne?

Jag skulle...

Jag skulle kanske inte ha kommit. Detta måste vara en chock för dig.

Jag är i chock fast jag vetat om det sedan jag var två år.

Fast på ett bra sätt. Jag har drömt om detta i hela mitt liv.

Kanske inte just den här entrén. Jag hade tänkt mig något mer elegant.

Men jag kan se att det var ett misstag.

Jag skulle inte ha kommit.

Ursäkta, sa du att du vetat om detta i hela ditt liv?

- Ja. - Bra, nu när vi fått det överstökat...

...vad sägs om en kopp te och en bit fruktkaka?

Men din mamma tyckte inte att jag behövde veta?

- Ingen fruktkaka alltså. - Varför berättade hon inte för mig?

Vad hände med misstagsteorin som vi nyss var inne på?

Nej, vänta en stund.

Henry, jag vet att detta kom som en chock men vi kan inte bara låta henne gå.

- Inte förrän vi rett ut detta. - Ska jag ringa ett hotell, madame?

Och säga vad?

Att en känd politiker behöver ett rum åt en tonårsflicka?

- Pressen kommer att gotta sig. - Kan vi glömma pressen för en sekund?

- Nej, Glynnis har helt rätt. - Tack för att någon tänker klokt.

Flickan måste stanna här med oss.

Älskling, innan hon förstör din politiska karriär-

- borde vi kanske kolla upp henne. - Kolla upp vad?

Brottsregister? Blodtyp? Tre 6:or på bakskallen?

Hon har en födelseattest, mitt fotografi och hon har mina ögon.

Jag vill bara ditt bästa.

Jag vet att du inte vill prata om det men pressen kan vara brutal.

"Exklusivt! Henry Dashwoods Oäkting!"

Hon är inte en oäkting. Hennes mor och jag var gifta.

Kanske inte juridiskt sett. Det var en beduinceremoni i Marocko.

Vi hade tänkt göra det officiellt-

- men av någon anledning så bestämde Libby...

Hon lämnade mig.

- Hon tog visst med sig något av dig. - Håll igen, Clarissa!

Någon skulle kanske ha hållit igen för 17 år sedan!

Här är det.

Duger det?

Skämtar du? Det är fantastisk! Det är större än hela vår lägenhet-

- och Kinarestarangen på vår gata. Det får Vita Huset att se ut som McDonald's.

Ska jag be Percy hämta dina saker?

- Tack så väldigt mycket, Lady Dashwood. - Inga kramar, raring.

Jag är brittisk. Vi visar bara ömhet mot hundar och hästar.

Okej.

Du rockar!

Hej?

- Libby? - Henry.

- Är hon där? Mår hon bra? - Ja, hon är här.

Hon mår bra. Mamma tvångsmatar henne med sin fruktkaka.

Varför berättade du inte om henne?

Du låter henne komma hit 17 år senare, oannonserad...

Och vad? Sätter käppar i hjulet för din politiska karriär?

- Nej, det är inte... - Skicka tillbaka henne i så fall.

Det handlar bara om att jag haft en dotter i halva mitt liv.

Jag ville inte riskera att såra henne.

- Vad menar du med det? - Fråga dina rådgivare.

Dom har fått dig dit du är nu, eller hur?

Henry har aldrig varit inblandad i någon skandal-

- i motsats till hans motståndare. Detta kan förstöra allt.

Är du klar med det uppenbara.

Låt mig då förklara vad vi ska göra.

Vi berättar för tidningarna men vänder det till vår fördel.

Låt se vad vi har.

Ja visst ja, Den Kungliga Modeuppvisningen.

Säg att du alltid vetat om henne, men knappt hunnit umgås med henne.

Pressen får en historia, men ingen skandal.

Detta handlar faktiskt om en livs levande 17-årig flicka.

Det enda vi vet är att hon är en amerikansk tonåring.

Inte direkt en lovande början.

Vad tror du, Henry? Belastning eller tillgång?

Jag har bara träffat henne kort-

- men hon verkar vara mogen för sin ålder.

Hon verkar väluppfostrad.

- Tack, Percy! - Er lunch, fröken Daphne.

Jag skulle säga att hon är självständig och älskvärd.

Perfekt. Då kör vi med det.

Hoppas det är Armistead.

- Hos Dashwoods, detta är Clarissa. - Det är Ian Wallace. Är Daphne där?

Hon är inte här.

Tyvärr finns det inte någon med det namnet här.

Om du träffar henne, kan du hälsa att Ian Wallace söker henne?

Självklart.

Inte.

- Daphne. - Mr. Dashwood.

- Lord Dashwood? - Kalla mig Henry.

- Vilket häftigt rum. - Jag...

Jag undrade ifall...

Jag undrade ifall... detta kanske inte intresserar dig-

- men det vore trevligt om du ville följa med på modeuppvisningen på fredag?

- Modeuppvisning? - Ja, det är urtrist.

Men några personer som jag måste vara till lags tar den på allvar.

Är det en riktig modeuppvisning?

Gwyneth och Madonna brukar besöka sådana. Tror du att dom kommer att vara där?

Jag vet inte vad du pratar om. För mig är det bara en del av kampanjen.

För Glynnis är det en chans att lansera Clarissa för societeten.

Lansera? Du får henne att låta som en ny film.

Nej, i Clarissas fall är det mer som en kryssningsmissil.

Hon är vad dom brukar kalla en debutante.

Jag vet inte. Jag bara...

- Skulle du orka med det? - Skulle jag orka med? Det skulle vara...

- Det klarar jag nog av. - Är du säker?

Bra. Då är det bestämt.

Bra.

Jag tog med några kort på mig som liten.

- Det var... - Jag tänkte att du kanske ville ha några.

Tack så mycket.

Utmärkt, tack så mycket.

Daphne, skulle du kunna ge mig några råd?

Självklart.

Jag kan inte bestämma vad jag ska ha på mig på uppvisningen imorgon-

- och ville veta vad du tycker. - Är det en kort-kort från Gucci?

- Kan man klä sig så på uppvisningen? - Det är hela poängen.

Om du tar en vanlig, proper dräkt och ett pärlhalsband-

- kan du lika gärna ha "Tönt" skrivet i pannan?

Tack för att du berättade. Jag vill inte vara en tönt.

Det är vad man har styvsystrar till.

- Den här är jättefin. - Bra, då tar jag den.

- Vi ses! - Hejdå!

Jag skulle träffa Daphne Reynolds.

- Har ni stämt möte? - Nej, men hon är en vän till mig.

- Då kommer du inte in. - Hon skulle vilja träffa mig.

- Skulle ni kunna avlägsna er, sir? - Vad?

- Skulle ni kunna avlägsna er, sir? - Ja, ta det lugnt.

Du äger inte stället.

Nej, sluta.

Nej. Inte bra.

Jag är ledsen. En sekund. Jag är snart klar.

En sekund!

Vi måste åka! Prins Charles, Harry och Wills är redan där.

Kan inte Daphne komma dit senare?

- Percy kanske kan köra... - Utmärkt. Då är det bestämt.

Kom nu!

Är inte detta underbart?

Ers Kungliga Höghet, Prinsen av Wales presenterar Den Kungliga Modeuppvisningen.

- Ge lågt på den, Army. - Lågt blir det.

Man trodde dom skulle valt flickor som åtminstone hade anklar.

- Ska jag parkera bilen? - Nej, det behövs inte. Vi ses.

Inget tillträde längre. Uppvisningen har redan startat.

Kom igen!

Kossa!

Vart är den där Daphne?

Jag vet inte. Hon kommer väl insvingandes på en lian snart.

Den flickan är som en barbar.

Jag hoppas hon inte skämmer ut mig inför Armistead.

Vi har fortfarande Henrys utomäktenskapliga dotters ankomst att se fram emot.

Du behöver inte oroa dig. Henry har försäkrat att hon är väldigt diskret.

- Är uppvisningen här inne? - Ja, in med dig.

Herregud!

Heliga moder!

Henry...

...gör någonting!

Det är hon.

Vem är denna fantastiska varelse?

Hon får komma på te hos mig när hon vill.

Tack ska ni ha, London!

Gick det bra?

- Vilken skam! - Det måste vara en amerikanska.

Ur vägen, allihop. Klumpig amerikanska på ingång.

Min elaka styvsyster. Du har väl sett Askungen?

Du ska få en ledtråd. Jag vinner.

- Vilken söt hund! - Ursäkta?

Jag är Henry Dashwoods dotter från New York.

- Jag visste inte att Henry hade en dotter. - Får jag leka med honom?

- Hon är väldigt temperamentsfull! - Hon verkar söt.

Hej, lillen. Jag gillar rosetten. - Oj, ursäkta mig.

Vilken söt liten hund. Nu leker vi lite.

- Prinsessan Charlotte, jag ber om ursäkt. - Ingen fara.

Jag har just haft en trevlig stund med din dotter.

En underbar flicka. Aningen vild kanske, men det ordnar du..

- Stannar hon över sommaren? - Nej, nej, nej.

- Tyvärr inte. - Nej, nej, nej.

- Nej. - Ja.

Min dotter stannar den här säsongen ut.

- Vilken säsong? - Raring, du kommer att älska det!

Fantastiska klänningar, vackra tiaror, långa silkeshandskar-

- och de heta stunderna i kapprummet.

Får jag min lilla älskling.

Kom här, älskling.

Såja, gullhjärtat.

- Du har fått en ny vän. - Kom, Daphne.

- Vi åker härifrån.

- Pappa. - Lugn, älskling.

Hon är snart borta, precis som sin mor.

- Du skrämmer ju ihjäl mig. - Förlåt.

Så du är mjölktjuven.

- Vad gör du uppe så sent? - Jetlag.

Vad är din ursäkt?

Jag kunde inte sova. Jag låg och tänkte.

Om hur jag nästan tillintetgjorde hela den kungliga familjen?

Dom gillade det. Prinsessan Charlotte har aldrig varit så trevlig förut.

Och ingen går nära hennes hund sedan den åt en av Lord Barrets testiklar.

- Vad tragiskt. - Det tragiska är att den andra fungerar.

Chokladpuffar. Intressant val.

- Jag trodde du åt All-Bran. - Det här är smuggelgods.

Glynnis tvingar mig att äta det där andra gruset varje morgon.

- Gillar du chokladpuffar? - Det är ju choklad. Självklart.

Ville du att jag skulle stanna över sommaren?

Ja, det gjorde jag.

Så jag ska bli introducerad för societeten?

Vi skulle kunna ordna en invigningsfest för dig.

Invigningsfest? Vad för invigning?

- Av dig som ung kvinna i societeten. - Vad försöker du säga?

Jag menar som en ung kvinna av en viss-

- social ställning och lämplighet.

Lämplighet för vad?

Ja, för män... jag menar manliga friare att...

- Jag förklarar inte detta bra, eller hur? - Nej, men det är roligt att se dig försöka.

Det kanske är bäst om du får ordna festen.

Det är inte min grej, men jag ska tänka på det.

Tack.

Jag undrar om din mamma någonsin...

- Nej, hon gifte sig aldrig. - Nej, men det måste finnas...

Det måste finnas någon...

Nu är det dags att knyta sig.

Jag hoppas du finner din säng tillräckligt bra för en skön natts...

Henry, "Sov så gott" är allt som behövs.

Javisst.

Sov så gott.

Sov så gott.

God morgon, Henry!

- Ska du till arbetet? - Jag skulle bara... ja.

Vi måste ordna en klänning tills på lördag.

- Vad händer på lördag? - Balen hos Orwoods.

- Tyvärr blir det många att hälsa på. - Jag kan hjälpa Daphne med klänningen.

Det är ingen bra idé. Jag har hittat en hos min designer.

Jag lade den i ditt rum. Den är otroligt förtjusande.

Utmärkt. Tack. Ni flickor kan väl ge Daphne några tips.

Hejdå.

Förtjusande.

Tack.

Henry bad oss ge dig några tips.

Tips 1: Åk hem.

Mamma och jag passar in här. Det gör inte du.

Tips 2: Medan du packar-

- håll dina smutsiga tassar borta från Armistead Stuart.

- Han är min. - Om du inte vore så självupptagen-

- skulle du se att du har designkläder och jag har gamla paltor på mig.

Du bor i en herrgård, jag bor i en sjabbig lägenhet.

Du är snorkiga fröken Snobb och jag som dom flesta.

Så varför tror du att jag skulle ha samma smak för killar?

Här får du ett litet tips: Tänk på någon annan än dig själv.

Och sluta försöka var min pappas lilla flicka. För jag blir kvar.

Hejdå.

Släpp!

Lyssna inte på Clarissa. Hon känner sig hotad av dig.

Släpp!

- Varför skulle hon känna sig hotad? - Hennes mor ska gifta sig med min son-

- och få en titel och allt som medföljer det.

I åratal försökte Alistair höja sin sociala ställning genom min mans karriär.

Nu har han satt klorna i Henry.

För folk som Alistair och Glynnis är den sociala ställningen allt.

Släpp!

Det är dumt, men dom lever för det, och jag levde också för det.

Tills jag såg vad det gjorde med människor som jag älskade.

Tro mig, det är många som hoppas att du misslyckas.

Det är det som gör det så roligt.

- Hit med den bara. - Släpp!

Var det så dom västra staterna vanns?

Lord Orwood presenterar Fröken Peach & Pear Orwood.

Lord Henry Dashwood. Miss Glynnis Payne. Miss Clarissa Payne.

Mr. och mrs. Edward Ashley.

- Tack så väldigt mycket. - Tack.

- Tack. - Vem kommer nu?

Lord och Lady Harrison Gordon.

Lord och Lady Jeffrey Charles.

Kom nu, Dahpne. Andas djupt och kom ihåg familjemottot.

Vad är familjemottot?

- Vad betyder det? - Det betyder-

- kämpa på tills du rockar!

Lady Jocelyn Dashwood, Grevinna av Wycombe.

Lady Jocelyn Dashwood, Grevinna av Wycombe.

Miss Daphne Reynolds.

Mulberry Street 413, Chinatown, New York.

- Vad har hon gjort med klänningen? - Mamma!

- Fantastisk! - Vem har designat klänningen?

- Kan du vara stilla där, tack?

- Nu går vi. - Den nedriga flickan!

Kan du titta hit!

- Precis så. - Kan du le igen?

- Kan vi få ett fotografi? - Ursäkta mig, tack.

Det var allt, mina herrar.

Jag är ledsen för det här. Du är fortfarande en nyhet.

- Är det flickorna som ska invigas? - Ja, Peach och Pear Orwood.

- Lord Orwoods döttrar. - Har ni sett ljuskronan?

Ordförande för mitt parti.

Hans största kärlek är den där ljuskronan.

Låt honom inte se dig titta på den.

Då börjar han sin tråkiga historia om hur Napoleon-

- gav den till Josephine vid slaget om Borodino.

Historien är längre än slaget.

Ursäkta. Skulle jag kunna få dansa med er förtjusande dotter?

Självklart, hon blir säkert överförtjust.

Att den lilla bedragerskan ska få förstöra min sommar.

Hon kanske är många saker, men ingen bedragare.

Formellt sett är hon nummer 39 till tronen.

Fiona, 38 personer måste dö för att hon ska bli drottning.

Det är i alla fall färre än de 72 dödsfall som du behöver.

Kvinnor dras till mig. Det är något som jag blivit välsignad med.

Någon obestämbar egenskap som fascinerar dom.

- Du känner det nu, eller hur Dabney? - Det är Daphne.

Och du känner på min bak.

Mina damer och herrar. Nu tar vi en kort paus.

Slampvarning.

Hej, jag är Daphne Reynolds. Ni är Peach (Persika) och Pear (Päron), eller hur?

- Är det era riktiga namn? - Ja.

Pumpan och Melonen hade varit mer passande.

- Vår mor älskade frukter. - Och grönsaker.

- Vi har en syster som heter Palsternacka. - Hon är inte ute så mycket.

Vi sticker. Det här partyt är urtråkigt.

Lyssna inte på henne. Partyt är jättehäftigt.

Ursäkta mig.

Hon är så snäll.

- Henry, gamle gosse! - Vilken underbar kväll.

Vad bra att du har trevligt. Har du sett ljuskronan?

Den har faktiskt en rätt märklig historia bakom sig.

- Letar du efter mig? - Nej, jag letar efter muggen.

Utomhus. Vid terrassen.

Okej, du fick mig.

Ska du försvinna igen? Utan att ens lämna en glassko?

Askungen har en pappa nu. Hon ska ingenstans.

- Din sång var väldigt vacker. - Tack.

Men den kommer inte liva upp festen. Stackars flickor.

Efter ett sådant här fiasko kommer dom fortfarande vara impopulära.

Ska vi liva upp festen? Få igång partyt.

För det första kan jag få sparken.

- Och för det andra, kan jag få sparken. - Kom igen.

- Nej. - Fegis.

- Nej. - För min skull?

Okej, vi gör det.

- Olidlig försakelse av det här huset... - Okej, killar.

- En, två, tre, fyr! - Jag skruvar upp basen!

Vad?

Vad i hela friden är detta? Är det din flicka?

Ja, det är hon.

Vad ska jag säga till mina döttrar när de grinar över en förstörd bal?

Nej!

Herregud!

Du!

Vi går. Kom.

Lord Dashwood!

Detta är löjligt.

Har du sett tidningarna? Det är överallt. Vi måste göra någonting.

Jag vet ingen som inte är lättad över att ljuskronan är borta.

- Vad serverar du Henry? - Dom kallas chokladpuffar.

- God morgon. - Någon som vill ha en hjälm?

Man vet aldrig när något kan falla från himlen.

- Jag är hemskt ledsen. - Din idiot!

Detta är mina bästa Prada-skor. Vet du vad dom kostar?

Jag är ledsen för igår. Jag försökte bara att hjälpa till.

Vart hittade du den där motbjudande sången?

James Brown, 1976. 14:e plats på topplistan.

Jag har ingen aning vart det kom ifrån.

Vad?

Jag är ledsen, Gillian. Det var fel tidpunkt bara.

Vilken musik lyssnade du på som ung?

- Du menar innan dinosaurierna dog ut? - Ja, favoritband på 70-talet.

Och säg inte Bee Gees.

- Och säg inte Bee Gees. - Nej, dom kallades Little Feet.

Jag såg dom ett par gånger. Jag kommer ihåg...

Hon är 8:15 och du har ett möte i Westminster kl. 9:15.

Ja, du har rätt.

Vi syns senare.

Fröken Daphne, Mr. Wallace är här för att träffa dig.

Släpp inte in honom, jag är inte ens snygg än!

Vad ska jag ha på mig?

Hej, jag är Ian Wallace.

Jag ska hämta Daphne.

- Hur är det? - Hur är det med dig?

Bra.

- Vem är du? - En musiker. Jag spelade på balen igår.

Var du med i bandet?

- Och nu ska du och Daphne...? - Rymma iväg och gifta oss.

Det kom lite plötsligt, men efter gårdagen finns det ingen återvändo.

- Du skämtar? - Ja.

- Vänta inte uppe. - Vi ses.

- Du behöver bli lite gladare? - Inte bara lite.

Låt mig ta hand om det.

Är du beredd? Nu kör vi!

Du måste testa dessa.

Dom har jättegoda kebab. Kan vi få två stycken.

Tack.

Det här är superhäftigt!

Jag gillar dom här.

Jag älskar dom här.

Ja. Dom har mycket fint här. Dom passar dig.

- Jag köper dom. - Är du säker?

Det är lugnt.

- Vänta. - Vad?

Den här är så fin.

- Gillar du den? - Ja, den var häftig.

Den var fin.

- Tack för armbanden. - Varsågod.

- Jag hade jätteroligt idag. - Bra. Jag är glad att du hade roligt.

- Från och med nu ska jag uppföra mig. - Uppföra dig hur?

Som en oklanderligt uppfostrad ung dam.

Inga repriser av igår.

Okej, jag valde precis dig som hjälp.

Så ja. Låt foten glida varsamt bakåt.

Det var väldigt varsamt. Håll i den här.

Då måste tänka elegans. Du måste tänka värdighet.

Du måste tänka balans.

Titta.

Snyggt!

Så, Obi-Wan, vart har du lärt dig dessa imponerande färdigheter?

Om du prompt måste veta så, tro det eller ej,-

- var min mamma en flicka av börd. - Verkligen?

Ja, och sedan gifte hon sig med en vanlig man.

Hennes föräldrar tog avstånd från henne på grund av det.

Men mig hade dom medlidande för, deras halvblod till barnbarn.

Dom betalade för fina skolor och fick in mig i de rätta sammanhangen.

Tills jag en dag förstod vilket hyckleri det var.

Och dina föräldrar?

Dom är fattiga som kyrkråttor, men är lyckligare än några andra jag känner.

Nog maskat. Upp igen så jag får se dig uppträda.

Okej.

Okej. Hitta din mittpunkt.

Så där ja.

Okej. Nu.

Vet du vad jag inte förstår?

Varför du försöker passa in när du är född till att utmärka dig?

- Hej. - För fem timmar sedan åkte din dotter-

- iväg på en motorcykel och har inte hörts av sen dess.

- Pratar vi om en date? - Jag vet inte, men jag fasar för det.

- Killen är med i något sorts band!

Coolt. Spelar han trummor?

- Detta är inget skämt. - Efter vad jag minns-

- så tillbringade jag mycket tid bakpå din motorcykel.

Ja, men det är skillnad.

Det är konstigt hur lätt det kommer, eller hur?

- Vad? - Oroandet.

- Försvinner det någonsin? - Nej, det gör det inte.

Libby, jag är ledsen, men jag måste iväg.

Älskling, jag har precis pratat med en beduintolk.

Det finns vissa trummor som markerar ett giftermål-

- medan andra bara används till parningsritualer.

- Har jag kommit till ett annat universum? - Förstår du inte vad det betyder?

Du och Libby kanske inte var gifta på riktigt.

Så inget kan störa våra planer.

Är inte det goda nyheter?

Vänta en sekund.

- Hejsan. - Jag visste inte att du var så mångsidig.

Henry, kom, vi har mycket att göra. All press väntar.

Hej.

- Hej, vad gör du här? - Ännu ett av mina glamorösa jobb.

- Vad vacker du är. - Tack.

- Jag måste uppföra mig idag. - Det är bäst för dig.

- Det är många reportrar här. - De väntar på nästa tokiga sak från mig.

Som att kyssa killen som parkerar bilarna?

Daphne, pressen-

- vill fotografera dig och din far. - Tack, jag hittar honom.

Vi ses.

Håll dig borta från henne, bondtölp! Hon spelar i en högre division än dig.

Jag trodde vår konkurrens slutade på mellanstadiet.

Är du rädd att hon föredrar musiker framför Cambridgestudenter?

Nej. Samhällsposition vinner alltid i längden.

Trivs fröken Reynolds i London?

- Väldigt mycket. - Lord Dashwood, hur går kampanjen?

Miss Reynolds, berätta om ljuskronan.

Det kanske räcker så.

Tack så mycket, det räcker.

- Tror du att han är snuskigt rik? - Jag skulle tro det.

- Jag hoppas det. - Peach?

Pear? Du ser så...

...annorlunda ut. - Det är Daphnes förtjänst.

- Hon gav oss några råd om styling. - Varför vill du ha råd från henne?

Förtjusande.

- Så bedårande. - Visst är det.

Loppet är där borta.

Ska inte du ledsaga Clarissa?

Och lämna dig helt ensam?

Eller lider du av en romantisk inbillning-

- att någon talanglös icke adlig person ska ledsaga dig?

Kan du inte trä dina läppar över huvudet och svälja det?

Jag tycker att din amerikanska vulgaritet är väldigt tilldragande.

Så glöm parkeringskillen av blandras-

- och ge mig kyssen som du längtat efter sedan vi först möttes.

Du har rätt.

Jag har längtat efter detta.

Henry, gör någonting!

Puta aldrig mer med läpparna mot mig, din arroganta tönt!

Och hur vågar du förolämpa Ian? Han är mer man än du någonsin kommer bli!

Vad handlade bråket om?

Får jag nycklarna till motorcykeln!

Vad är det som händer?

Du vet inte hur man kör...

Se upp!

Förlåt.

Detta är det mest opassande jag har gjort på åratal.

Jag vet inte vad du pratar om, men jag är glad för din skull.

Du borde göra det oftare.

Jag kommer inte ens ihåg senast jag gick barfota.

Är det inte underbart att borra ner tårna i sanden?

Vet du att detta är naturlig fotpolering?

Mamma säger att om du kan gå på en strand och har en stadig hand med nagellacket-

- finns det ingen orsak till att betala för pedikyr.

- Du pratar precis som henne. - Som i "för mycket"?

Är hon lycklig?

Jag tror det. Hon känner sig nog ensam ibland-

- men jag tror att hon är tillfreds med vem hon är.

- Jag gillar det med henne. - Jag önskar att jag också vore mer så.

Vad ska vi göra nu?

- Nej! - Jo!

- Nej, absolut inte. - Det är antingen det eller det där.

Jag tror jag väljer det här.

Hur går det?

Det låter jobbigt.

- Vad tycker du? - Det är bara en hennatatuering.

- Vad är det där? - Minns du att jag sade hur cool jag var?

- Ja. - Jag brukade gilla grabbar som han?

Titta. Det här är bra.

Och jag som har letat efter Coo Coo Ow!

Jag kommer ihåg dom.

- Kom igen. - Jag kommer inte att kasta med huvudet.

- Dunka bara med huvudet. - Gör inte så.

- Nicka! - Jag kommer inte att göra det.

Jag ville... jag ville bara se om dom fortfarande passar.

Dom verkar passa.

Vem är du? Vad har du gjort med min fästman?

Jag vill ha tillbaka min Henry.

Du har tappat 15 procent i opinionsundersökningarna.

- Är du orolig? - Inga kommentarer.

Om du inte kan hantera ditt eget barn, hur ska du då kunna hantera en regering?

- Frank, trevligt att se dig. - Snälla, kan vi få ett svar?

- Hur mycket tid har vi? - Mycket.

Dina två första klienter dök inte upp-

- och du slipper hålla tal på Barnens Utbildningscenter.

- Varför ställde vi in det? - Det gjorde vi inte. Dom gjorde det.

Daphne, kan jag få tala med dig?

Detta är general Sir Roderick Dashwood. Han förlorade ett öga vid Slaget om Boyne.

Och här har vi fältmarskalk Bingley Dashwood.

Han förlorade en arm vid Slaget om Nilen.

Farbror Alfred berättade inte vad han förlorade, men han satt sällan ner.

Jag förlorade mina halsmandlar. Räcker det för kvalificering?

Lyssna, Daphne.

En av bördorna med vår familj är det finns vissa-

- oskrivna ordningsregler som man förväntas följa.

Om någon inte rättar sig efter dom, så...

Ja, det blir...

Jag har haft trevligt under vår tid tillsammans.

Helt ärligt. Det är bara det att...

...det är under svåra förhållanden..

...och du, som min dotter, måste...

Jag måste ändra mig.

Det är lugnt, jag förstår.

- Jag är också en Dashwood, eller hur? - Ja.

Ja, det är du.

Vad stirrar du på? Jag kan klara det.

Ska du ha den på Strokes konsert?

Herregud, jag glömde helt bort!

- Det har varit så hektiskt. - Ingen fara.

Jag vänta medan du byter om.

Jag kan inte gå. Vi ska på drottningens trädgårdsfest.

- Ja, men... - Jag är ledsen.

Ring när Daphne tagit tillbaks din kropp.

Hennes Majestät Drottningen presenterar den årliga Trädgårdsfesten.

Detta är fröken Daphne Reynolds.

Fin flicka.

Jag hörde att Drottningen accepterade en inbjudan till Daphnes bal.

Hon har lärt sig mycket. Du måste vara stolt över henne.

Nej.

Detta är tiaran som jag bar på min invigningsbal.

Clarissa har kastat långa blickar efter den i flera månader.

Men jag vill att du ska ha den.

- Så kungligt. - Hoppas du känner dig som en prinsessa.

Men det är inte kronan som gör drottningen.

Det är vad som finns här inne.

Lord Henry Dashwood presenterar Daphne Reynolds Dashwood.

- Hej. - Damer.

Här kommer hon.

- Du ser... - Annorlunda ut?

- Kan vi prata en stund? - Det är din fest.

- Du kan göra vad du vill.

Jag menade inte... - Jag vill inte höra.

Vad hände med den gamla du? Den riktiga du?

Okej, killar. Nu ökar vi tempot.

Mamma!

Vad gör du här?

Jocelyn tyckte att du kunde behöva lite stöd.

Du är så vacker.

Titta på dig, mamma!

Har du verkligen en behå på dig?

Kom.

Hej, Henry.

Libby.

- Hej, Lucy. Jag är Glynnis, Henrys fästmö. - Det ska vara Libby. Och grattis.

Vilken glad överraskning. Jag ser att du kom utan kavaljer.

Henry, du måste leta reda på någon bedårande man för Lubby att dans med.

Libby var det.

Och varför frågar han henne inte själv?

Detta är fantastiskt. Alla viktiga personer har accepterat deras inbjudan.

- Vi har valet som i en liten påse. - Hur kan du vara så lugn?

Drottningen kommer snart och din kandidat dansar med henne.

Henry vet vad som står på spel.

Och titta vad han gjorde med Daphne. En riktig bedrift.

Jag trodde jag skulle behöva göra mig av med henne som med hennes mamma, men...

Vad sa du?

Ingenting.

- Gjorde du dig av med min mamma? - Bildligt uttryckt.

- Gjorde du så att hon reste iväg? - Daphne, detta är fel tillfälle.

- Kom, söla inte! - Men...

Kom!

- Kom! - Släpp!

- In med dig! - Släpp!

In här!

Kommer du ihåg ritualdanserna?

Du var så dålig att dom fortfarande skyller gräshoppsinvasionen på dig.

- Din klänning fick nästan oss arresterade. - Och du fick översätta min ursäkt.

- Vilket var riskfyllt. - Jag vet. Du kunde ha...

...bytt mig mot en get. - Snarare en kamel.

Men det löste sig aldrig.

Jag hade hopp om dig.

Men inte tillräckligt?

Du tog inte ens avsked. Du bara försvann.

- Det var ju vad du ville. - Vad jag ville?

- Jag ville få en chans. - Du har haft 17 år av chanser

- och jag har haft 17 år av väntan på att du skulle ta dom.

Och nu, mina damer och herrar...

...den traditionella far-och-dotter-dansen.

Hjälp!

- Vart är Daphne?- Jag letar reda på henne.

Har Daphne försvunnit igen?

Clarissa kanske kan ta dansen istället?

Jag är ju nästan din dotter också.

- Hjälp!

Jag kan inte missa min egen far-och-dotter-dans.

- Älskling? - Hjälp!

- Hur vågar du?! - Ställ inte till med en scen nu.

Släpp min dotter. Annars får du ingen scen, utan en Broadway-musikal.

- Vad gör du?

Ger dig vad du förtjänar.

Ta den.

Jag vill inte ha den.

Ingenting av detta.

- Vänta! - Nej.

- Jag har vänta länge nog.

När jag var liten och fyllde år brukade jag klä upp mig och önska-

- att om jag var riktigt snäll så skulle du komma till mig.

Nu är jag här, i en underbar klänning...

...och du är här.

Vet du vad jag saknar nu? Jag saknar att vara mig själv.

Till slut insåg jag att det räcker gott och väl.

Vet du, Daphne...

...vi kanske försöker få något att fungera som inte kan fungera.

Res er upp för Hennes Majestät Drottningen.

Gå nu.

Plikten kallar.

Kom, älskling.

- Vad prioriterar du? - Tack så mycket.

- Valet eller din dotter? - Inga kommentarer.

- Kunde du inte heller sova? - Nej.

Jag har klantat till det, va?

Lite grann.

I sex århundraden har denna familj offrat saker av sig själv för England.

Armar, ben, ögon. Slagfälten i Europa är nedskräpade av dom.

Följ inte den traditionen.

Vet du vad du kommer att offra?

Ditt hjärta.

Tack.

Tack.

Tack.

Tack.

De senaste veckorna har jag-

- fått mer stöd och uppmuntran från er-

- än jag vågat hoppas på. Så jag vill tacka er alla.

Som ni säkert märkt har jag den senaste tiden figurerat flitigt i pressen.

Angående mitt uppträdande.

Det har sagt att jag inte betett mig som det anstår en parlamentsledamot

Jag har tänkt mycket på min framtid-

- och bestämt att det är dags att berätta vad jag kommit fram till.

Jag måste, respektfullt, dra tillbaka min kandidatur.

Att representera er skulle vara den största äran i min politiska karriär.

Men det omöjligt om jag inte följer mitt samvete.

Jag har...

...förändrats.

Och hur viktiga mina politiska ambitioner än må vara...

...så finns det en sak som betyder mer.

Tack.

Är du inte riktigt klok?

Jag har gjort allt för att få dig hit-

- och jag tänker inte låta dig kasta bort det!

Du ljög för mig. Du ljög för Libby.

Så förlåt mig om jag fullständigt skiter i vad du tycker!

Libby? Jag hindrade dig från att ruinera ditt liv.

Jag räddade din familjs anseende.

När hon blev gravid visste jag att det var rätt sak att göra.

- Visste du om Daphne? - Självklart! Det är mitt jobb att veta!

- Morfar! Hur gick det?

- Detta är förskräckligt. - Håll mun!

Älskling! Jag vet att pappa varit dum. Men hur blir det med mig?

Du överlever.

Bord 6 skriker efter kaffe. Vad gör du?

Förlåt, det är mina gymnasieansökningar som ska vara inne på måndag.

Okej, jag täcker upp för dig.

- Tack. - Lycka till.

Mina damer och herrar, bruden ska dansa med sin far.

Jag älskar dig, pappa.

- Vad gör du här? - Jag kom för att...

...jag har något viktigt att berätta...

...jag hoppas att jag kan... jag skrev ner det på planet...

Runt 200 gånger.

Det var på... Jag har den...

Det viktiga är...

Är att jag älskar dig.

Jag älskar dig. Jag är ledsen för allt.

Jag vill inte ändra någonting med dig. Inte ens ett hårstrå.

- Inte för någonting... - Jag älskar dig, pappa.

Får jag...

Får jag lov?

Jag har med mig en jättestor present till dig

- Jag förstår inte. - Får jag ta över?

Självklart.

Jag försökte ringa dig.

Du ville aldrig att jag skulle åka, eller hur?

Det var aldrig någon annan, eller hur?

Jag är skyldig dig en stor ursäkt.

Tror du att jag väntat 17 år på en ursäkt?

Till slut så fick jag min far-och-dotter-dans.

Men den blev avbruten när min pojkvän dök upp.

Och när mina föräldrar började att hångla.

Men ibland är inte saker som du föreställt dig.

Dom är ännu bättre.

Och dom levde lyckl...

Om ni undrar vad som hände med Clarissa och Glynnis-

- oroa er inte. Dom fick precis vad dom var värda.

...rustiken, sen blir det jämnare...

- Big Ben. - Detsamma gäller Alistair.

Jag ser nog era leenden. För er som förstår engelska-

- så är det inte namnet på en hamburgare.

Detta är det närmaste han kom parlamentet.

Mina föräldrar gifte sig igen. Denna gång var det på riktigt.

Tror jag.

Och jag hamnade inte på New York University.

Men innan du blir alltför besviken, jag kom in på Oxford.

Vad kan jag säga? Sådan far, sådan dotter.

Sedan levde mitt riktiga jag lycklig i alla mina dagar.