All language subtitles for The.Secret.in.Their.Eyes.2009.720p.BluRay.x264.anoXmous_swe

anoXmous
https://thepiratebay.se/user/Zen_Bud/

Han sprang till slutet av tåget och såg
hennes gestalt-

-krympa inför hans ögon men växa ännu
mer i hans hjärta."

Den 21 juni, 1974-

-åt Ricardo Morales frukost med Liliana
Cotto för sista gången.

Resten av livet skulle han minnas allt
från den morgonen.

Te med citron mot hostan
med 1½ bit socker som vanligt.

Den färska sylten han aldrig mer skulle
smaka.

Det tryckta blommorna på hennes
nattlinne och hennes leende.

Ett leende som smälte samman med
soluppgångens strålar på hennes kind...

Snälla, låt bli...

Snälla, snälla...

"JAG FRUKTAR"

Himlens portar öppnades. En ängel
kom ut.

- Esposito...
- Hej, vännen.

- Titta vad katten släpat in.
- Hur står det till, advokaten?

- Och ni, inspektörn? Är chefen här?
- Stig bara på, ers nåd.

Tack, Ers Högvördighet. Ni ser frisk ut.

- Vilket djävla arsel!
- På sig själv känner man andra.

Portarna har öppnats.

- Ers Höghet.
- Vilken överraskning!

- Får jag?
- Vad för dig hit?

En liten pratstund. Är du upptagen?

Överarbetar ett förhör bara. Kaffe?

Jag frågar för att pensionen kanske
gjort dig hälsomedveten.

- Mariano.
- Ja, ers nåd.

Hämta två såna där goda kaffe från
kaféet.

- Jag skriver ut ett vittnesmål.
- Vittnesmål? Det här är herr-

-Benjamin Esposito, vår nyss avgångne
honoris causa, och en god vän.

Mariano, vår-sommarkandidaten.

Ta några småbakelser och köp
en godisbit tilll dig själv.

- Extra grädde till mig.
- Du mår inte bra?

Vad var det nu igen? Hög ålder?

Extra grädde till honom, han har
åldersproblem.

- Ja, frun.
- Vänta. Är det viktigt?

Nej.

Lämna dörren öppen. Kom och sätt dig.

Vad vet du om romanförfattande?

Jag har skrivit hela livet.
Titta i arkivet.

Å, mapparna med fall. Hur många sidor
blir akten?

- Har den ett omslag?
- Lite uppmuntran vore bra.

Vad ska jag göra? Spela den oönskade
pensionären-

-som vill hjälpa till. Servera kaffe?

Jag vill skriva, än sen?

Jag vill skriva om Moralesfallet.

Jag vet inte varför. Jag har gått och
tänkt på det.

Vi pratade aldrig om det.
Varför inte det?

Med din handskrift blir den oläslig.

Vänta ett tag.

Problemet är att jag börjat 50 gånger
och aldrig kommit förbi rad 5.

Med den takten slösar jag bort hela
pensionsfonden på spiralblock.

- Kom hit och hjälp mig.
- Vänta, låt mig.

Jag kan inte...

Den väger ett ton.

- Otroligt. Den gamla Olivettin.
- Säkert 100 år gammal.

Har de fixat "A:et"?

"A" är för mesar. Ta den, dinosaurier
måste hålla ihop.

Nu har jag inga ursäkter längre.

Jag måste skriva.

- Men var börjar jag?
- Med det du minns bäst.

Det var mer än 20 år sen. Vad kommer
oftast tillbaka?

Det är den bilden du bör starta med.

Okej, killar. Får jag be om er
uppmärksamhet.

Er nya chef, nyexaminerad från Harvard.

Fröken Irene Menendez Hastings.

"Hastings." Det uttalas "Hastings".
Det är skotskt.

Ursäkta.
"Hastings".

Vår nya tjänstgörande.
Er vice, Benjamin Esposito.

Jag låg vid Cornell, inte Harvard.

Pablo Sandoval, advokatsbiträde,
ödmjuka tjänare.

Hallå.

Är du kvar?

Ja. Nej, jag bara...

Jag minns en massa begynnelser, men
jag är inte säker på-

-att de har att göra med berättelsen.

Börja då med början och sluta grubbla.

Blodcentralen, god morgon.

- Nej, fel nummer.
- Den 25:e som ringde. Ett mord.

- 18. Det är deras tur.
- De sa våldtäkt och mord.

Domstol 18.

- God morgon.
- Hej, grabbar.

- God morgon.
- Dog ett helgon i morse?

- Hurså?
- En sorgklädd ängel kom just in.

Å nej, det är ett trick vi änglar har
för att se 3 kilo lättare ut.

- Kan ni hämta Chavezfilen?
- Javisst.

Din lismande djäkel.

Hurså?

Du har en komplimang klar när hon
kommer in. Hur gör du?

Jag kanske klär mig som en padda
men jag är faktiskt prins Charming.

Herr Esposito. Advokat Romano sa till
dem att det var vår tur.

Advokat Romano? Säg att sheriff Esposito
ska strula till det för honom. Vänta!

Tre timmars tankar på en komplimang,
så öppnar hon dörren och jag blir stel.

- Lättare för mig, som inte är kär.
- Inte jag heller, idiot.

Lätt mapparna på den här sidan.
Alla tillsammans.

Romano, det är er tur.

Ett byte. Vi tar ett annat fall.

Ett kioskrån. Man byter liknande fall.

Fråga domare Fortuna.

- Ge mig en lösning, inte två problem.
- Är det ett problem att fråga mig?

Det är inte så. Det verkade bara dumt-

-att besvära er med nåt trivialt, om vi
kan ordna det själva.

Det är er tur. Skynda på, annars blir
det en likvaka och inte en brottsplats

- Vad händer, Baez?
- Fortfarande här. Och du?

- Trött på lycka.
- Du ser lycklig ut.

Som en tvåsvansad hund. Kul att bli
skickad av idioten till en död tjej.

Idioter kostar två spänn dussinet. Slöa
typer, som inte vet att de är idioter.

Lev och låt leva. Odugliga men harmlösa.

- Hur står det till, kommissarien?
- Vi pratade just om dig.

Och sen idioter som tror de är genier.
Skiter överallt och nån annan måste-

-torka dem i häcken. Av dem känner
jag två.

Domaren och kompisen på domstol 18,
som är antingen idiot eller skitstövel.

Det var hans tur, så säg till domaren...

Säg att jag har inget att göra med...

Liliana Colotto, 23 år, lärarinna.

Nygift med...Ricardo Morales,
banktjänsteman.

Den gamla damen nämnde två byggjobbare,
som arbetade på terassen till nr. 3-

-men de har inte varit där på två dagar
för regnet.

- Säkert att hon inte såg dem?
- Hon säger nej.

Jag går och träffar maken.

- Vi ses senare, Esposito.
- Jag går med dig.

God middag.
Ricardo Morales?

- Ricardo Morales?
- Ja, det är jag.

Kommissarie Baez, kriminalpolisen.

Har någon annan nyckel till ert hem?

Sett några främlingar i grannskapet
på sista tiden?

Grannen sa att ni kom hem varje dag
vid lunchdags.

En smula egendomligt, eller hur?
Någon särskild orsak?

Ursäkta, jag uppfattade inte.

Vi hade en vana, en rutin.

Vi tittade på "De tre driftkuckuna"
tillsammans.

Hon brukade skratta. Hon tyckte de var
roliga.

Ni måste följa med till bårhuset.

Ni får göra så gott ni kan. Jag vet att
det är en obehaglig formalitet.

MorAles kunde börjA tänkA på sin
frAmtid.

HAn skulle finnA, Att hAns frAmtid
vAr full Av ingenting.

Vad är det för fel på den här
skrivmaskinen?

Kan du bli av med den? Jag står inte ut.

- Vem skulle vilja ha den?
- Bort med den bara.

Okej, få se om du gillar det här.

"Härmed förklarar jag, brottmålsdomare
Raimundo Fortuna Lacalle-

-mig sinnessjuk och oförmögen att sköta
mitt ämbete."

Det är fel. Ge mig meddelandet.

Så här står det: "Enligt paragraferna
141, 142 och 143 i civilrätten-

-lyder MITT UTSLAG - stora bokstäver -
att Raimundo Fortuna Lacalle-

-är mentalt sjuk, i juridisk mening
sinnessjuk av kroniskt delirium-

- och att han därför är oförmögen att
sköta sina plikter som statstjänsteman."

Hur går det? Många underskrifter?

Ja. Vi har Nicolosifallet.
Ingen större sak, ers nåd.

Vittnesutsagor, inget annat.

- Bra.
- Ursäkta, en mapp till, ers nåd.

Tack.

- Hur står det till?
- Bra, och ni?

- Bra.
- Benjamin. Pablo.

Benjamin, bara för att visa dig att
domstol 18 handlar i god tro-

-minns du att du var upprörd häromdagen
över att få ett fall?

Nå, fallet har blivit löst.

Två byggjobbare i 3:an.

De sitter i arrest i 25:e. Vid tillfälle
kan du ta in dem till förhör.

Vänta. Vilka byggjobbare?

Jacinto Caceres, bolivian, 35 år, Juan
Robles, 34.

- Han är åtminstone argentinare.
- Fantastiskt, Romano.

Fortsätt så, och 18 får alla svåra fall.

- Dåliga nyheter för dig, grabben.
- Alltid glad att hjälpa till.

- Esposito, hur står det till?
- Varnade Romano för mig?

Jag skrev ut rapporten. Du får killarna
i morgon.

- De skrev under en bekännelse.
- Låt mig träffa dem.

- Senast måndag.
- Släpp in mig.

- Inspektör Sicora måste bevilja det.
- Sicora ska just äta en tallrik skit.

Vill du göra honom sällskap? Varsågod.
Två till priset av en.

Nå?

- Är du Caceres?
- Nej, jag är Robles.

Han är Caceres.

Caceres.

Det är lugnt.

Din dumma skitstövel!

- Är du sjuk, din fan?
- Du arresterade två nollor! Nollor!

- De var inte ens där!
- Låt dem gå! Jag bryr mig inte.

Du spöade det ur dem! Vet du vart
jag ska?

Anföra klagomål! Vi får se vem som
räddar häcken på dig den här gången!

- Fan ta ditt klagomål!
- Oroa dig inte, du kommer att göra det.

- Allt väsen för sketna svartingar!
- Jag ska slå dina ögon svarta!

- Lägg av!
- Kolla efterlysningarna i stället.

Du sätter inte din fot här igen!

Du vet har ingen aning vem du
djävlas med!

- Benjamin.
- Det är okej.

Jag ska lägga in klagomål.
Strax tillbaka.

- Det låter bra.
- Strax tillbaka. Oroa dig inte.

- Träffade du Sandoval?
- Han stack.

- Vart?
- Nedåt Talacahuano.

Försvarar du den här demagogen
till president som vi har?

Håll tungan i styr, så att du inte
får problem.

Lystring, alla.

Överdomare Benjamin Esposito är här.

Var hälsad, ers nåd.

- Hur mycket är han skyldig?
- Ingenting.

Jag betalar mina drinkar själv. Dessutom
är det tidigt. Vad handlar det om?

Jag betalar, här är slantarna.

- Jag har pengar.
- Det är betalt.

Bra. I så fall kan herr Esposito betala
för en drinkrunda.

- Tack.
- Nej, nej.

Bort med tassarna. Du är inte min
chef här.

Genera mig inte inför mina vänner.

Jag ska aldrig mer skvätta pengar
på dig. Varför strular du bara?

Okej, vi går. Sakta, allt är okej.

- Vi går.
- Kom nu.

- Jag går.
- Vi ses.

Nu går vi. Adjö.

- Min kavaj.
- Jag tar den.

Vi ses, Emilio.

Du är han fru och det här är hans hem.

Du kommer så sent, och jag vet inte var
han varit...

- Det är tidigt. Tacka mig.
- Lämna honom så här är ditt problem.

Mitt problem?

- Du tog hem honom så här.
- Är det mitt fel?

- Vem är det?
- Benjamin Esposito.

- Vem?
- Från domstolsväsendet, minns ni?

- Söt, eller hur?
- Mycket.

- Synd om de där killarna.
- De ska väl släppas nu.

Kriminalteknikerna måste kolla dem med
anledning av rättegången.

Nej, fortsätt titta så lär ni känna
henne bättre.

Jag tittar på bilder av henne
hela dagen.

Jag vet att jag förnekar det hela...

Men det hjälper mig stå ut, tills de
hittar killen.

Där tog hon examen. Sen kom hon från
Chivilcoy och flyttade in hos en faster.

Hon arbetade på en skola i Almagro,
det var så vi träffades.

Hon betalade räkningarna på banken.

Jag vet fortfarande inte hur jag fick
mod att tilltala en så vacker flicka.

Säg mig, när vi hittar den här killen,
vad får han?

Våldtäkt och mord. Han får livstid.

Vi har inte dödsstraff.

Jag vill inte ha dödsstraff.

För er kunde det vara en vedergällning.

Vedergällning? Skulle de våldta
och slå ihjäl honom?

Nej, då fick han en injektion och
slumrade in. Det vore inte rättvist.

Jag skulle gärna byta med honom.

Där var hon 17 eller 18.

Det där är vårutflykten i Chivilcoy.
Har ni varit där?

Nej.

Det har jag. Vi besökte hennes
föräldrar.

Nej.

Låt honom bli gammal. Leva ett liv fullt
av ingenting.

Vad är det?

Nej, ingenting.

Hade hon bröder?

Nej, hurså?

- Vet ni vem det här är?
- Får jag se.

Han är med på många. Tittar på henne.

Jag visade Liliana det här systemet.
Annars går åren, och man glömmer-

-vem som är med på fotot.
- Det är sant.

Laporta, Rodriguez, Cardoso, Simoni...
Här är han. Gomez.

Isidoro Gomez.

- Nå?
- Jag trodde fotouppslaget var tokigt.

Ja, men jag tycker...

-det är uttrycket i deras ögon.
Det är nyckeln.

Du ser den här killen som tittar
på kvinnan...och dyrkar henne.

Ögonen...

...talar.

De snackar skit också. De borde vara
tysta.

Ibland är det bättre att inte titta.

- Hur så?
- Vi pratade aldrig om det här fallet.

- När kom du från Jujuy?
- 1985.

- Varför nu?
- Bättre än att plantera begonior.

Varför?

För att jag levt på sidan om över 30 år.

Rättegångar, fall, vänner, skoj,
äktenskap, åtskilliga...

...affärer. Jag hamnade på sidan om.

Efter pensionen distraherar ingenting.

Jag var på en bar häromkvällen och såg
mig själv äta middag ensam...

... och jag tyckte inte om mig själv.

Sånt händer inte dig. Jag ber dig
inte förstå, men tro mig.

Och när jag försöker hitta orsakerna,
ögonblicken...

Allting, absolut allting, leder mig
till Morales.

Det är som om mitt liv hade...

- Svara.
- Det är Alfonso, jag ringer upp honom.

- Svara du, jag väntar.
- Jag ringer upp.

Inga problem, svara.

Hej. Jag avslutar här. Kommer
på en gång.

Börja utan mig. Kommer på momangen.

- Hallå?
- God kväll. Bor Isodoro Gomez där?

- Ja.
- Är han hemma?

Nej, han bor inte här längre.

- Gör han inte?
- Nej. Han flyttade till Buenos Aires.

- Buenos Aires?
- Vem ringer?

Jag ringer på uppdrag av stadsfullmäktig
Mendez. Det är om ett jobb.

- Har han varit i Buenos Aires länge?
- En månad eller lite längre.

Var kan jag hitta honom? Har ni
adressen? Jobbet är viktigt.

Han arbetar på ett bygge.

- Ett bygge?
- Ja, han sa att det var...

Det lät som...

...Montevideo, nära Lanús...

Jag minns inte så bra, men...

- Vad är det för jobb?
- Det är ett jobb...

...som kommer att intressera honom.

Det är för stadsfullmäktig Mendez och...

- Säg mig en sak.
- Ja?

Var han och Liliana Colotto vänner?

Å, Liliana Colotto...

De brukade träffas. Hon är härifrån.

Hurså?

Hon arbetar åt den stadsfullmäktige.

Det var hon som rekommenderade honom
för jobbet.

Gjorde hon?

Det blir han glad att höra.

Verkligen. Tror ni han minns mig?

O, ja.

Han tyckte mycket om den flickan.

Men så flyttade hon till Buenos Aires
och de träffades aldrig mer.

Hallå?

Hallå?

Om han är här, är det ett mirakel.
Klantskalle.

- Tänk att förlora sitt livs kärlek.
- Inte han, du.

Om du hållit käft och ringt mig först...

Morron. Vi söker Isidoro Gomez.

- Vad är det? Vilka är ni?
- Mike Hammer, rövhål.

- Kom han till jobbet?
- Nej. Vi vet inget om honom.

- Ge mig hans adress.
- Javisst.

Fernandez! Fernandez!

Gomez fick ett samtal igår kväll.

Han gick in i sovrummet och kom ut efter
10 minuter med rock och packad resväska.

Förmannen sa de var skyldiga en veckas
lön, men han stack utan att bråka.

Jag kan fråga runt om ni vill,
kommissarien.

Jag såg samma foton som du.

Jag skulle ha valt honom.

Glöm det, Esposito. Det fallet är inget
annat än hetluft.

Om ni tror jag ska utfärda en order
i Chivilcoy-

-om att leta i en gammal kvinnas hus
efter brev sonen kan ha sänt-

-och bla, bla bla...Snälla Esposito.

- Ni är tokig.
- Vi har ingen annanstans att leta.

Er Don Quixote-lek med Romano blev
nog. Han förflyttades till Iowa, kraken.

Eller kanske han är i Chivilcoy, försök
med att fråga honom.

Hursomhelst...generalen sa vad han
måste.

Då så.

Jag vet inte vad jag ska göra.

Morales blir värre för varje dag,
mördaren vet att vi är efter honom,

-min domare är en idiot, jag vill
döda Irene-

-och den enda jag kan lita på i världen-

-är ett fyllo, helt djävla imbecill.

Jag har en liten fördel.

Det är den 28:e idag. Fyllskallen har
inte fått lön än.

Förra månadens har han redan druckit
upp, så räkningen blir ett dilemma.

Antingen är han pank, blir arresterad
och går hem som ett vrak-

-och frugan sparkar ut honom, eller
går han till sin chef, knäppgöken-

-det vill säga jag och ber honom betala.

Eftersom chefen är en knäppgök,
men inte helt och hållet-

-betalar han denna sista gång.

Men i utbyte mot en tjänst.

Och fyllot kan inte säga nej.

Är det inte så?

- Jag måste pinka.
- Vänta.

Den gamla damen måste komma ut nån gång.

För mycket Napoleon Solo Perry Mason.
Det är ditt problem.

Det är allvar, jag måste slå en drill.

Idiot! Fan ta dig! Fan ta dig!

Du skrämde skiten ur mig!

- Skrämde jag dig? Vad gör du här?
- Jag kom för att hjälpa dig.

Du skulle vakta utanför. Kommer hon
tillbaka är vi körda.

- Hon kommer inte tillbaka.
- Hur vet du det?

Hon är i speceriaffären och blir borta
ett tag.

Lugna dig. Hittade du nåt?

Breven. Breven, men nej...
kom hit.

Kuverten är borta, de saknar adress.

- Det här är från häromdagen.
- Och?

Det är färskt.

Soporna. Kuverten kan vara i soporna.
Jag går och kollar.

Nej, ingenting här.

- Ingenting?
- Ingenting.

Gick du igenom alltihop?

- Vill du pröva?
- Sluta.

Vad är det? In med dig. Vad är det?

Kom hit. Lugna dig. Jag släpper ut dig.
Vänta, vänta.

Ska jag köra? Hunden hade troligen
rabies. Du kommer att dö.

Varför höll du inte vakt? Ser hon att
vi brutit oss in...

Så snart vi frågade efter breven,
skulle hon förstå.

Därför tog vi inte breven.

Du var väl inte dum nog att ta med dem?

- Och om jag gjorde det?
- Om, ja om?

Om hon upptäcker det, säger hon till
Gomez och killen försvinner för gott.

- Fattar du inte?
- Nej.

Gör du inte? Du är fanimej blind!

Du förstår säkert, när jag kommer
på datumet...

Jag skulle hellre jobba ensam!

Fan också...

Taktiska Revolutionära Kommandot,
kan jag stå till tjänst?

Fel nummer. Det gör inget.

Ingenting alls?
Eller missar jag nåt?

Det är som om killen visste, att vi
skulle läsa breven.

Det är bara namn. Skitprat, inget
konkret.

Lyssna.

""Oroa dig inte för mig. Jag är som
Manfredini, inte Bavastro."

Killar från Chivilcoy.

Får jag se. Å, skit...

Spermabanken, låneavdelningen.
God morgon.

Nej, spermabank. Insättning eller uttag?

- Esposito. Sandoval.
- Fel nummer.

Domare Fortuna vill träffa er.

Ni hör väl när jag talar till er,
Esposito?

- Ja.
- Då antar jag att om jag ger order-

-och ni gör tvärtom, beror det inte på
att ni inte hörde mig-

-utan på att ni ger blanka fan i vad
jag sa. Eller hur?

- Inte riktigt så.
- Och om min ilskna kollega i Chivilcoy-

-ringer och berättar att två av mina män
bröt sig in hos en gammal dam-

-så är det jag säger inte mer värt
än en hink skit.

Var kan er kollega ha hört det?

Just vad jag sa till honom, Esposito.

Men min kollega säger-

-att häromdagen i Chivilcoy var en
svart Peugeot-

-Buenos Aires-skyltad 133-809 parkerad
i korsningen av Franciso Savey-

-och hörnet av Schiaffino inom
Chivilcoys stadsgräns, och min kollega-

-bad federala polisen göra en sökning
på fordonet.

Gissa vilket namn bilen är
registrerad på?

Säg vilket?

Nån som heter Es...

Es-po...

Es-po-si...

...to?

Och Federala Polisen-

-berättar var han arbetar.

Och domaren ringer för att be mig
reda ut det hela, men jag kan inte.

För jag ser inte ut som en
domare längre.

Jag ser ut som en djävla idiot. För om
jag säger A får jag Z.

Precis som skiten till skrivmaskin de
gav mig!

Ursäkta, men...jag tror det är
nåt konstigt med det här.

Exakt. Vänta, ett ögonblick.
Ni har inte hört ett dugg än.

Efteråt kan ni återgå till att behandla
mig som en djävla idiot.

För det som märktes mest i den lilla
staden var inte Buenos Aireskillarna-

-eller att en av dem sågs knyta
sina skosnören-

-fast han hade loafers.

Det mest slående var att en av
dem gick in i speceriaffären, hälsade-

-bad om en flaska whisky och gick,
drickande direkt ur flaskan.

Ska jag beskriva honom för er?

Vi måste förneka det, Benjamin.
"Det var inte jag, jag vet inte..."

Tala aldrig mer till mig. Aldrig mer.

- Neka till allt.
- Aldrig mer.

- Uppriktigt sagt...
- Försvinn ur min åsyn.

Är du också emot oss? Irene, jag talar
med dig. Irene!

Det räcker inte med att det var dumt,
ni gjorde det bakom min rygg.

- Jag trodde inte...
- Du tror jag är här för att jönsa runt.

- Det sa jag inte.
- Det behövdes inte. Jag förstår nog.

Låt oss göra klart, att jag är chefen
och du den anställde.

12 brev. 31 sidor på tunt papper.

Han nämner 5 jobb, två som byggjobbare-

-ett som speceribud, två utan detaljer.

Tre områden i Buenos Aires:
Monte Grande, San Justo och Avellaneda.

Sex namn: Anido, Mesias, Oleniak,
Manfredini, Bavastro och Sanchez.

Bara en kvinna nämns:
Rosa, tydligen en faster.

Det är allt. Resten är ingenting.

- Benjamin.
- Är det här ingenting heller?

Lämna den öppen, det är inte privat.
Jag pratade med Fortuna.

Jag förklarade att du är imbecill.

Jag log mitt oemotståndliga leende och
övertalade honom att ringa domaren-

-i Chivilcoy och glömma alltihop.

Jag vet inte hur jag ska tacka dig.

Jag ber dig avstå från såna företag
i framtiden.

- Du kan gå.
- Bara en fråga.

Vilket oemotståndligt leende? Jag tror
inte jag har sett det.

Naturligtvis inte. Det sparar jag till
min pojkvän, som sig bör.

Naturligtvis. Okej.

Jag ska inte uppta din tid mera.

Och ge mig Liliana Colottomappen för
arkivering.

Fallet är avslutat.

Förlova sig. Ungdomar av idag skrattar
åt det.

Vem förlovar sig numera? Och den här.
Vad hette han?

- Godoy.
- Godoy. Larreta gav honom jobb.

- Minns du?
- Ja.

Så dumt, jag skrev inte datum på kortet.

När var det? Två eller tre månader efter
Chivilcoy.

En vecka senare, jag minns precis.

En vecka efter vårt gräl dök du upp med
Alfonso, eller vad han hette-

-för att tillkännage er förlovning.

Titta på Sandoval, som försöker se
nykter ut.

Stackars Pablo.

Det är så otäckt, jag känner inte ens
igen mig själv.

- Jag ser ut som nån annan.
- Vem var du. Hurdan var du?

Jag vet inte...
Strikt, konservativ.

- Mallig.
- Strukturerad.

- Omedgörlig.
- Ung.

Ung, Benjamin. Jag var ung.

Du var också ung. Titta, inga grå hår.

Och här, med blicken åt sidan,
mycket allvarlig.

Jag var en annan människa.

Din roman kanske är riktigt bra.

Men det är inget för mig.

Du har nått slutet på ditt liv och vill
se tillbaka.

Men det kan inte jag. Jag måste gå till
arbetet varje dag.

Och leva med det. Det kanske inte är
"Rättvisan", men en sorts rättvisa.

Och när dagen är slut måste jag åka
hem och leva med min man...

...och mina barn som jag avgudar.

Hela livet har jag sett framåt.

"Baklänges" ligger utanför min
jurisdiktion.

Jag förklarar mig inkompetent.

Vilket fall, herregud.

Det dör aldrig.

- Morales. Hur är det?
- Och ni?

- Esposito.
- Javisst. Hur står det till?

- Bra, och ni?
- Här är jag.

- Vill ni slå er ner?
- Ja.

Hur går det för er?

- Jag är här tisdag och torsdag.
- Hursa?

På den här stationen. Andra veckodagar
väntar jag på de andra stationerna.

Jag byter varje månad. Han måste dyka
upp till sist.

Han måste bo utanför stan, för han vet
att i stan skulle han bli fångad.

Det har gått ett år, men jag antar att
ni inte slutat utreda.

Nej, nej.

- Ni måste tro att jag är tokig.
- Nej.

- Bekymra er inte om mig.
- Nej, det ska jag inte.

Det värsta är att jag börjat glömma.

Jag måste hela tiden anstränga mig att
minnas henne.

Dagen hon dödades gjorde Liliana te
med citron åt mig.

Jag hade hostat hela natten, och hon
sa det skulle hjälpa.

Jag minns de där dumma små sakerna.

Sen börjar jag tvivla, och jag minns
inte om det var citron eller honung.

Och jag vet inte om det är ett minne
eller ett minne av ett minne.

Ursäkta. Jag måste få tala med dig.

- Kom in.
- Tack.

Det var nåt som hände igår. Jag var
uppe hela natten och tänkte på det.

Jag tänkte på dig...
Har du nånsin sett-

-saker ur en annan vinkel?

Man ser nån annan, och vad den andre
utstår hjälper en att se sitt eget liv.

- Fortsätt.
- Ja.

Och jag tänkte: "Jag måste prata
med Irene."

Du kan bli förbannad på mig...ursäkta.
Du kanske vill döda mig, men...

Jag måste göra ett försök.

Vänta, så stänger jag dörren.

Sandoval, jag är upptagen. Jag ropar
när jag är klar.

- Benjamín bad mig komma.
- Ja, jag hoppades vi tre kunde prata.

Ursäkta mig.

Jag sprang ihop med Morales igår på
stationen. Vet ni vad han gör?

Min kristallkula är trasig.

Han går till stationerna varje dag och
letar efter mördaren.

Varenda dag efter jobbet på banken.

Du kan inte föreställa dig hans kärlek.
Den är rörande.

Det är som om hustruns död lämnat
honom där, fast i tiden för evigt.

Du skulle se hans ögon.

De utstrålar ren kärlek.

Kan du föreställa dig en sån kärlek?
Orörd av vardagens nötning.

Tala för dig själv, den påverkar
inte min.

Vi tror att killen förtjänar en
andra chans.

- Var kommer jag in?
- Fallet är avslutat.

- Vi behöver öppna det.
- Du ber mig förstöra ett officiellt-

-dokument signerat av mig och domaren
och förfalska uppgifter och data-

-för att få fallet att verka öppet?

- Strålande idé, vi hade inte...
- Djävlas inte med mig.

- Är allt okej?
- Säg själv.

Såg du en trave brev på mitt skrivbord?

- Nej.
- Sandoval?

Han gick nedåt Talcahuano.

Inte nog med att du super dig full,
du stjäl bevis också.

- Allt är under kontroll.
- Om Irene läser mappen...

Bort med tassarna, är du galen?

- Vi ska tillbaka.
- Sätt dig och ta det lugnt.

Vet du varför vi inte kan hitta honom?
För att vi är dumma.

Titta: "Tolv brev, 31 sidor.
Fem jobb..."

Jag har redan läst upp det.

Vänta. Jag kunde inte sluta fråga mig,
varför kan vi inte hitta killen?

Han försvinner alltid. Var är han?

Och jag började tänka på killar.

Vanliga killar, inte bara den här...

Killar i allmänhet.

"Killen".

Han kan göra allt för att vara sig olik.

Men en sak kan han inte ändra på.
Inte han, inte du, inte nån.

Ta mig, till exempel. Jag är ung,
har ett bra jobb, en fru som älskar mig.

Och som du brukar säga, jag kastar bara
bort mitt liv på det här viset.

Du frågar jämt:
"Varför är du här, Pablo?"

Vet du varför, Benjamin?

Därför att det är min passion.

Jag älskar att gå hit, bli full och
bråka med alla som gör mig förbannad.

Jag älskar det.

Precis som du, Benjamin.

Det finns inget du kan göra för att få
bort Irene ur skallen.

Hon vill absolut gifta sig med nån-

-hennes skrivbord är fullt med
bröllopstidningar.

Hon förlovade sig, ordnade party,
alltihop.

Men du bara väntar på miraklet,
Benjamin.

Varför? Kom nu.

- Hur är läget, notarien?
- Hallå där, vem är ni?

Det här vännen jag nämnde. Esposito,
Andretta, notarius.

- Riktig notarius och teknisk rådgivare.
- Här är mitt kort.

Vi tar första brevet från Gomez.
Det är okej, behåll det.

"Det regnade så häftigt att jag såg
värre ut än Oleniak den kvällen."

- Notarius, tack.
- Juan Carlos Oleniak.

Spelade för Racing 1960.

1962 för Argentino Juniors,
och tillbaka till Racing 1963.

I en klassisk match mot San Lorenzo
knuffades han och föll i ett dike.

Han blev genomblöt.

Vi kallar honom Plato, Racing
är hans liv.

"Jag skickar efter dig. Vi blir ett
fint lag.

Anido ensam är inte densamme
som med Mesias."

Anido och Mesias, backar som vann
allt 1961.

Negri i mål, Anido och Mesias. Blanco,
Peano and Sacchi. Corbatta, Pizzuti,

Mansilla, Sosa och Belen.

"Oroa dig inte för mig. Jag är som
Manfredini, inte Bavastro." Notarius?

Pedro Waldemar Manfredini. Racing gav
en struntsumma för honom och han blev-

-en fantastisk spelare. Otrolig.

Julio Bavastro, höger forward.

Spelade bara två matcher mellan -62
och -63 utan att göra mål.

Citat: "Jag vill inte bli som Sanchez."

- Vem pratar han om?
- Han menar målvakten, Ataualfo Sanchez.

Den evige bänkvärmaren. Spelade bara
17 matcher mellan -57 och -61.

- Notarius, vad är Racing för dig?
- En passion.

- Trots 9 år utan mästerskap?
- En passion är en passion.

Fattar du, Benjamin?

En kille kan ändra allt. Sitt ansikte,
sitt hem, sin familj-

-sin flickvän, sin religion, sin Gud.

Men det är en sak han inte kan ändra.

Han kan inte ändra...
sin passion.

En vacker natt för fotboll.

Huracán tar emot Avellanedas
Sportklubb på Tomas Duco Stadium-

-en strålande kväll för fotboll.

Racing har halkat ner på listan-

-och kan inte slösa bort denna sista
möjlighet-

-att bli kvar i jakten på mästerskapet.

Jorge har bollen och susar förbi
Brindisi.

Bra förflyttning. Han rusar nerför
vänster sidlinje.

Han skakar av sig Houseman perfekt.

Djup boll fram mot Nestor Escola.
Över till Roberto Diaz, vänsterspark...

Han träffar ribban! Otroligt!
Huracán slipper ett mål!

Spektakulärt första bollinnehav!
Racing gjorde nästan mål först.

Detta är galenskap. Kaos.

Du vet inget om fotboll. Du måste ha
lite tålamod.

För mycket folk. Det är omöjligt.

- Där är han! Därborta!
- Var?

- Där!
- Var? Jag ser honom inte.

Ursäkta mig. Förlåt.

Isidoro Gomez.

- Ursäkta.
- Kom nu, vi går.

Vad är det, Benjamin?

Jag är trött på det här. En månad har
gått, vi har varit på 4 matcher.

Tålamod, sa jag.

Fan också...Gomez! Kom tillbaka!

Kom tillbaka! Spring inte! Kom tillbaka!

Kom tillbaka!

Ni killar, kom igen! Benjamin,
skynda dig!

- Jag hade honom och han slapp undan!
- Var är Baez?

- Baez! Baez! Såg du honom?
- Hur ser han ut?

- Jag gav dig fotot!
- Jag menar, hur lång är han?

Medellängd, mager. Vad gör de?
Han kommer undan.

Jag klarar det inte, Benjamin.
Hur ser han ut, frågar han!

- Han skulle varit där, inte vi.
- Han känner honom inte, men vi!

- Varför gav du honom inte fotot?
- Dra åt helvete, din skitstövel!

Får man inte skita i fred?

- Kom ut!
- Dra åt helvete! Det är upptaget!

Kom ut, polisen är här. Inget kommer
att hända dig.

Vilken polis? Sluta strula omkring.

Pablo!

Ursäkta. Hur går det?

- Jag väntar på Sandoval.
- Varför det?

Jag spelar snäll snut, så kommer han in.
Jag förklarar sen.

Gammalt trick. Inget förhör utan
domaren.

- Vi måste fixa det innan han kommer.
- Förhör utan advokat eller domare?

Ordoñez! Har du sett Sandoval?

- Han gick för en stund sen.
- Fan också.

- Inte hållbart. Hur lyder anklagelsen?
- Hur menar du. För lite att gå på?

Han ser på offret på ett foto? Ja.

- Därför måste vi mjuka upp honom.
- Men om det inte är han?

- Se inte på mig så där.
- Eduardo!

- Ja, advokaten?
- Kalla mig inte det. Hämta Sandoval.

- Ska jag taxi?
- Ja. Nej, nej.

- Han går till Robertinos på morgonen.
- Nej, vänta Eduardo.

- Vad gör du?
- Ursäkta, ursäkta.

- Det är han.
- Hur vet du det?

- Jag vet inte hur, men jag vet.
- Hur?

Gomez, Isidoro Nestor.

- ID-nummer.
- 10,740,925.

- Civilstånd?
- Ensamstående.

- Adress?
- Mocoretá 2428, Isidro Casanova.

Vilket tåg tar ni in till stan?

Jag tar inte tåget, utan bussen.

Vad är det fråga om?

Mo...core...

Den här skrivmaskinen är inget vidare.

"A" fungerar inte.

Vänta lite.

Vad handlar det om?

Snälla, jag ber er.

Ni är inblandad i mordet och våldtäkten
på Liliana Colotto.

Det hände 21 juni, 1974.

Det är ni som är anklagad. Jag ska ta
ert vittnesmål.

- Ni får en offentlig försvarare.
- Vänta, vänta.

Liliana Colotto?

Jag kände henne i Chivilcoy. Vad har
hänt henne?

Säg mig, Gomez. Varför tror ni att ni
suttit bakom galler i 3 dagar?

- Ingen aning. Jag var på matchen.
- Ja, och sprang er väg.

Vad skulle ni göra? Två galna killar
hoppar på en. Vad hände Liliana?

Gomez, ni vet lika väl som jag att ni
våldtog och dödade henne.

Liliana? Menar ni allvar? Det skulle
jag aldrig göra.

Det var ett år sen jag var i Chivilcoy.

Vi letade efter er en vecka efter mordet
och ni försvann från jobb och gästhem.

- Gästhem? Jag har inte lämnat nåt sånt.

Gomez, spela inte dum.

- Gästhemmet på Piedras.
- Det var ett år sen!

Jag stack för att jag inte hade råd.

- Och ert arbete?
- Jag hittade ett mer välavlönat.

Vad rör det Lilliana? Jag har känt
henne hela livet, en barndomsvän.

- De kan inte hitta Sandoval.
- Hursa?

- De kan inte hitta Sandoval.

Okej, låt mig tänka...

Hör på. Fortuna är här när som helst.
Vänta på honom.

Var snäll och vänta på honom.

Ja, du kan...

Du kan ha rätt.

Det kanske är bäst...mer praktiskt.
En sekund bara.

Gomez, domaren som handlägger ert fall-

-kommer snart, så vi väntar på honom.

Ursäkta jag avbryter, advokaten.

Jag vet att ni utreder fallet.

Men...

-den här killen kan inte ha gjort det.

- Vi pratar utanför.
- Vänta lite. Titta på honom.

Den här killen kan inte ha gjort det.

Får jag se obduktionsprotokollet.

Colottoflilckan...Här är hon.
1,75 lång. 67 kilo.

Titta vad han gjorde med henne.

Ursäkta, Gomez. Men jag köper det inte.
Amazonen och nollan?

Dessutom var hon vacker.

Titta på det här ansiktet.

En sån skönhet kan inte alla få.

Det krävs en riktig man att få en sån
på kroken.

Det tror du?

Jag menar...

Dörren var inte uppbruten.

- Det visar att hon kände angriparen.
- Ja.

Men en sån kvinna skulle aldrig märka
en sån här tönt.

Om hon inte var fnask. En del killar
tar man bara för pengar.

- Vem är hon?
- Håll din förbannade käft.

Nej, hon var en anständig flicka,
det försäkrar jag.

Jag håller med killen om det. Men on var
otrogen mot banktjänstemannen.

Hans horn var nog så stora, att han
behövde cabriolet.

Vad skrattar du åt, idiot?
Killen som vittnade senast.

- Sandoval?
- Precis. Det var säkert han.

Han var hennes älskare. Lång, snygg,
bredaxlad.

En som verkligen kunde värma upp
en kvinna.

Titta på det här kräket. Slår vad om att
hon tänkte, när hon såg honom:

"Den där klanten som ser så mjäkig
ut på alla kort."

Eller hur?

Ja, eller nej.

Jag fångade dig, din djävel!

- Få bort honom härifrån!
- Jag fångade dig!

Var snälla och för bort honom.

Ni är tokiga.

Ni är galna.

Lyssna, Benjamin.

"Skadan på höger hjässben visar-

-att angriparen hade mycket stark
överkropp."

Titta. Två nudlar.

"Dessutom kan man på grund av djupet
på de vaginala skadorna-

-se att angriparen var synnerligen
välutrustad."

De menar förstås inte den här
mikroben. Han har väl en jordnöt.

Här är den, slyna. Vad säger du om den?

Sötnos, du når inte upp till godispåsen.
För det första är du för kort.

Sen är du inte karl nog för en kvinna
som jag.

Inte karl nog? Djävla slyna!

Jag knullade skiten ur henne!
Jag knullade skiten ur slynan!

Jag knullade ur hjärnan på henne!

Sluta, sluta, låt honom vara...

- Låt honom vara, Benjamin.
- Släpp mig!

Rör henne och jag dödar dig.
Jag dödar dig.

Släpp mig!

Är du Esposito?

Är du Esposito eller inte?

- Hallå?
- Hej, det är jag. Väckte jag dig?

Nej, jag...arbetade lite. Vad gör du
uppe så sent?

Jag tänkte...

- Det menar du.
- Ja, dumt. Nej, på romanen.

- Jag vill läsa den när den är klar.
- Fint, det skulle jag tycka om.

- Säkert att du inte vill prata lite?
- Nej, jag tar mitt te och somnar om.

- Okej.
- Hej då.

Irene, sömmerskan är här. Hon sydde
capen du ville ha.

- Kom och prova.
- Jag kommer direkt.

Hallå?

Morales, hur står det till? Det var
evigheter sen, vilken överraskning!

Jag tittade men vred ner ljudet.

Hursa?

Och tack vare dem kan vi göra mycket,
för folk kan inte göra allt själva.

Fru Menendez Hastings från domstol 42.

- Vi är här för att träffa herr Romano.
- Han är upptagen. Vad rör det sig om?

Herrn! Ni kan inte gå in där!

De här båda som räcker upp händerna.
Hämta in dem.

- Vad gör ni här? Är ni tokiga?
- Nej, men du.

- Vi behöver prata med dig.
- Ursäkta oss, grabbar.

Om ni ringt först skulle jag haft kaffe.

Isidoro Gomez. Våldtäkt och mord,
arresterad av domstolen.

Fångvården upplyste oss om att han
frigavs efter myndighetsorder.

- Vi kollade och här är vi. Kommentar?
- Visst, ni behöver röra er ute lite.

Rättvisan är bara en ö, det här är den
riktiga världen.

Medan ni prickar fåglar är vi här inne-

-och kämpar mitt i djungeln.

Gomez, Gomez, Gomez...Ja.

Han började arbeta för oss i fängelset.

Han tjallade åt oss, spionerade på
unga gerillamän. Gjorde ett bra jobb.

Vad är problemet?

Fattar du vad du säger? Han bekände.
Han är fälld för mord.

Kanske, men han är också intelligent
och modig.

Han kan bryta sig in i ett hus och
göra jobbet.

Hans privatliv är hans sak. Med alla
upprorsmakare därute, vem bryr sig?

Om vi bara använde hyggliga killar...

Han arresterades under domare
Fortunas jurisdiktion...

Jag vet att du släppte honom, för att
han skulle ge sig på mig.

- Tror du jag är dum?
- Två frågor. Vilken besvaras först?

Är det sant?

Gör mig en tjänst? Håll dig utanför.
Vad ska du göra? Lägga in klagomål?

Det är inget du kan göra, utom att gå
tillbaka till kontoret, se och lära.

Harvard lär inte ut nya Argentina.

Och varför följde du med henne? Tror du
att det ger dig immunitet?

Låt henne vara. Ni spelar inte
i samma division.

Hon läste jurdidik, du gick knappt ut
gymnasiet. Hon är ung, du är gammal.

Hon är rik, du fattig. Hon är Menendez
Hastings och du Esposito, en nolla.

Hon är ouppnåelig.

Låt henne gå tillbaka till sin egen
värld. Men har du problem med mig-

-kom då ensam så reder vi ut det.

Kom, Irene.

Vi går.

Ni har en sak gemensamt.

Ingen av er kan göra nåt åt det.

Ni sa livstid.

Ja, han borde få livstid.

Nå, då så?

De här människorna skiter i rättvisan.

Och där han är nu kan vi inte
komma åt honom.

Och varför, om jag kunde? Vad skulle jag
göra? Vad skulle fyra kulor ge mig?

Livstids fängelse.

Gomez slipper fängelse och jag får sitta
50 år i en cell, avundsjuk på honom.

Nej.

Nej, livstids fängelse skulle ha
varit rättvist.

Jag önskar jag kunde hjälpa, men jag
vet faktiskt inte hur.

Vem vet?

En annan gång...

Jag betalar. Det var bara kaffe.

Jag är mycket tacksam för allt ni gjort
för mig.

Jag hade inte klarat mig så länge
utan er.

Jag står i skuld till er.

Advokaten, det är Igarzabamappen.

Nu får ni sluta kalla mig advokaten.

Om ni gör det inför domaren får jag
problem. Vad är det med mappen?

- Har ni gjort en kopia?
- Håller på.

Nej, för då skulle ni vara där
och inte här.

Benjamin.

Ja?

Hur länge dröjer det innan vi
pratar igen?

Jag pratar med dig varje dag.

Jag är inte ouppnåelig.

- Eller från en annan värld.
- Om du bara vore...

- Irene, vi släpper det.
- Släpper vad?

Du gifter dig med ingenjör Zapiola
Menendez Urtubiea och så vidare.

Du är inte svartsjuk...

Herregud, jag hoppas ni blir lyckliga.

- Några invändningar?
- Nej, inga.

- Sätt igång, protestera.
- Irene. Snälla du.

Vad tittar du på? Gå din väg.
Kom med.

- Var kan vi träffas?
- Varför?

Så att du kan göra dina invändningar-

-mot mitt äktenskap och allt annat
i samband med det.

Vi kan ta en kaffe efter jobbet.

Tid?

20.30. Plats?

- Immortals.
- Richmond.

Förlåt. Mitt förslag var inte särskilt
elegant.

Nej, Benjamin. Nånstans långt härifrån.

- Vem spionerar du på?
- Ursäkta. Ni har telefon. Från en bar?

Pablo Sandoval. Din satans kuksugare.

Skölj din djävla mun!

- Benjamin, att de skulle ringa dig!
- Vad hände?

Jag sa att ingen fick störa min vän.
Det här är jobb för en man!

Du är inte man utan ett stinkande fyllo.

Va? Jag, fyllo? Fan ta dig, fascist?
Fascist! Han är nazist!

Konstapeln. Vi är från domstol 42.
Jag tar hand om det.

- Kom med mig.
- Häkta djävlarna! Visa dem rättvisa!

- Min kavaj! Min kavaj!
- Du har den på dig.

- När kommer din fru hem?
- Åtta.

- Konstigt. Ingen svarar.
- Jag är torr i munnen.

Har du nåt?

Inget svar.

Låt det vara. Hon kommer aldrig
att svara.

- Varför då?
- Telefonen fungerar inte.

- Vad menar du? Lägg ner det där.
- Ja sa det till dig tusen gånger.

Jag ville stämma arslena.
Och du hjälpte mig inte.

Det var 6 månader sen.

Telefonen har varit död ett år.
De fixade den aldrig.

Du kan inte vara här i natt.

Lägg ner det där. Sluta peta på saker.

Om du ringt mig nån gång skulle du vetat
att den inte fungerar.

- Låt bli det där. Vad letar du efter?
- Jag ville stämma dem.

- Se på mig. Du har en träff.
- Nej, nej.

Du har en träff. Jag går. Det sista jag
vill bli kallad är festsabotör.

Det är för mycket möbler här.

- Sätt dig här.
- Jag springer alltid in i skit.

Sitt ner tills du känner dig bättre.
Sätt dig.

Vad är klockan?

- Jag har en klocka i sovrummet.
- Vilket sovrum? Det här är mitt hus.

Vi klarar oss bra.

- Ta det lugnt.
- Vi klarar oss bra.

Jag ska be din fru att inte döda dig.

- Ring upp henne.
- Du sa att den inte fungerade.

Min fungerar inte, Benjamin. Använd din.

Bara stanna där. Rör inget, gör inget.

Strax tillbaka.

- Släck ljuset.
- Ja.

Vi ska fånga den där djäveln.
Vi ska ta honom.

- Vi arbetade hela dagen.
- Glöm det, en annan gång.

- Låt mig förklara.
- Det är sista gången.

- Ni kunde också ha kommit ihåg.
- Ha tålamod, han behöver hjälp.

- Han behöver hjälp.
- Med hjälp blir det lättare för alla.

- Ni vill bli av med honom.
- Säg inte så.

- Vad är det här?
- Vad har hänt?

Vänta lite.

- Pablo?
- Vad är det?

- Jag vet inte. Pablo?
- Skräm mig inte.

Pablo...

- Nej!
- Vad är det? Vad har hänt?

Vad har hänt?

- Det här är galenskap.
- Det blir det om fanskapet hittar dig.

- Han är ute efter dig.
- Nej, pappa vet vem man ska prata med.

Han arbetar åt Romano, så det blir inget
bråk med dig.

Men Jujuy? För Guds skull, Irene.

Mina kusiner är som feodalherrar där.
Ingen kan röra dig.

- Vad ska jag göra i Jujuy?
- Samma som här. Signera och stämpla.

Jag kan inte. Jag har mitt liv här.
Min pappa är här, jag har...

Jag har allting här.

Vad kan vi göra...här?

Vi.

Jag menar...du och jag.

Det finns inget vi kan göra.

Ciao.

Det är bara ett utkast.

Jag gör mer.

- Ditt hem är precis som jag tänkt mig.
- Hur tänkte du dig det?

Precis så här tänkte jag mig det.

Visst, jag tänkte mig att ditt skulle
vara helt annorlunda.

- Har du sett mitt hem?
- Nej, jag menar olikt det här.

Helt annorlunda.

Vad betyder det här?

- Här står det: "JAG FRUKTAR."
- Nej, det är bara nåt jag gjorde...

...en skrivövning, halvsovande...för att
tända fantasin. Inget särskilt.

Okej, låt höra.

Det är en roman.

Den behöver varken vara sann,
eller ens trovärdig.

- Vadå? Den är inte trovärdig?
- Nej, Benjamin. Avsnittet när killen-

-ger sig av till Jujuy...

- Vad är det för fel?
- Han gråter helt uppgivet...

Hur hon springer på perrongen efter sina
drömmars man...

Händerna som trycks mot vagnens ruta.

Hennes gråt över sitt torftiga öde-

-att aldrig älska någon, hur hon nästan
föll ner på spåret-

-och bekände en kärlek som hon aldrig
förut vågat tillstå.

Det var väl så det hände?

Om det var så det hände...

...varför tog du mig inte med?

Dumskalle.

Hur går det med fallet?

Jag vet inte. Han tillbringade 10 år med
att räkna lamadjur i Anderna.

Och när jag kom tillbaka var du
distriktsåklagare-

-gift, med två barn. Ska jag skriva det?

Eller att han kom tillbaka, gift med en
rik liten prinsessa från Jujuy.

Hon var underbar. Det var inte hennes
fel att jag aldrig kunde älska henne.

- Det är ett uruselt slut.
- Det är skit.

Fattar du? Jag vill ha en ny
chans. Hur kan det bli möjligt?

Hur ska jag göra? Jag har frågat
mig i 25 år och finner bara ett svar.

"Glöm, det var i ett annat liv.
Det är slut. Fråga inte."

Det var inte i ett annat liv,
utan det här. Det är det här.

Nu vill jag förstå. Hur kan någon leva
ett tomt liv?

Hur leva ett liv fullt av ingenting?

Hur gör man det?

Slöseri med tid, vi hittar honom inte.

Minns hur formell han var.

Ingen märker ett adressbyte. Min är från
när jag dansade pata-pata.

- Gomez, Isidoro. Espora 691, Chivilcoy.
- Du ser? Det är hans mor.

Enligt lag måste vi notera ett
adressbyte.

Inget vi gör för att vi känner för det.

- Morales, Ricardo. Det finns en, två...
fyra.

- Vi söker på personnummer. Ditt första?
- Tre, och ditt?

- Var bryr du dig?
- Varför inte?

Här är en 5:a och en 6:a.
Morales, Ricardo Augustin.

Han bytte adress 1975.

Skriv ner det, pata-pata.

Vem söker ni?

Morales.

- Hur står det till? Minns ni mig?
- Esposito.

Från domstolen...25 år sen.

- Vilken överraskning.
- Jag vet, ursäkta.

- Hur står det till?
- God dag.

Länge sedan.

- Vilken överraskning.
- Ja.

Kom in.

- Ska jag göra kaffe?
- Kaffe?

Ni dricker inte maté härute?

Härute? Jag är på banken hela dagen.

Ni är kvar på banken?
Jag tar lite kaffe.

- Ni flyttade hit direkt efteråt.
- Ja, jag ville börja om från början.

Det är det bra med banken. De har
filialer överallt.

Det finns alltid en filial ingen vill ha
så här är jag, befordrad dessutom.

Vad sägs om det?

Minns ni Liliana?

Ja, naturligtvis.

Hur trivs ni?

Fortfarande kvar.

- Nej, jag menar ensam, eller gift...
- Nej.

Nej, faktiskt inte. Jag tror att jag
bara...just då...

...stängde butiken. Jag försökte,
men ni vet?

Det är komplicerat.

- Jag gifte mig.
- Verkligen?

Ja, ett tag. Men det fungerade inte.

Jag vet inte om det var jag...

Det är komplicerat.

Vilken historia.

- Jag kan inte tro det.
- Trodde aldrig jag hade en roman i mig.

Ni borde ge den kött och blod. Den är
som ett långt PM.

Tokigt. Jag kunde aldrig glömma det.

Ett misstag. Ni borde lägga det
bakom er. Lita på mig.

- Ni kom väl hit på grund av Gomez?
- Vad menar ni?

Han var fri och kunde leta efter er.

Nej, nej.
Jag är inte rädd för Gomez.

- Han kanske är död.
- Kanske.

- De kom och letade efter mig.
- Ja, jag vet.

- Hur vet ni det?
- Jag läste det just. De fann er vän.

Stackars Sandoval. Minns ni Sandoval?

- Nej.
- Min kollega vid domstolen.

De letade efter mig, hittade mig inte
och sköt honom.

Skitstövlar.

- Gomez hittades väl aldrig?
- Gissa.

Såna killar kommer alltid undan.

Det är nåt jag behöver fråga om.

Hur lärde ni er leva utan Liliana?

- Det var 25 år sen.
- Jag trodde inte ni skulle klara det.

- 25 år, Esposito.
- Med honom fri. Hur började ni om?

Det var 25 år sen!
Glöm det.

Om det inte var för mig, skulle ni inte
ha klarat er så här långt. Minns ni?

- Ni står i skuld till mig.
- Vad ni vill jag ska ska säga?

- Ni struntar i att killen gick fri.
- Det var inget jag kunde göra.

Ni letade ett år efter honom, han
släpptes och ni gjorde ingenting?

Jag förslösade ett år och han släpptes!

- Vad kan jag göra?
- Resten av livet bakom en disk?

- Hör på den.
- Ni är bättre än jag.

- Vad rör det er? Det är mitt liv.
- Nej, Morales. Det är mitt liv också.

Er kärlek till den kvinnan. Jag såg
aldrig nåt liknande mer. Hos någon.

Ingen.
Någonsin.

Ut ur mitt hus.

Ögonblickligen.

Det är mitt liv, inte ert.

Förlåt mig. Jag...

...börjar bli gammal, helt enkelt.

Så kan det vara.

- Jag kunde inte sluta tänka på det.
- Gå och grubbla på det hemma.

- Gomez dödade inte Sandoval.
- Så?

Han kände oss båda. Om han varit där
skulle han ha väntat på mig.

Det är nånting...Jag hade ett par kort
hemma, på mig själv.

När Sandoval dödades-

-hade nån vänt på korten.

Inget annat hade rörts.

Jag tänkte...

Jag tror...

Är du Esposito?

Hörde du mig, rövhål?
Är du Esposito?

Vad står på? Vad gör ni?

Svara mig.

Vart ska du?

Vad ska du göra?

Bara sätta på en skiva.

En skiva? Hör på mig.

Är du Esposito, eller inte?

Ja, det är jag.

Jag skäms så jag kan inte ens lägga
blommor på hans grav.

Det är kanske inte vad som hände.

Han kanske somnade och de dödade honom
utan att förstå, någon kom åt korten-

-av misstag, stötte mot dem...

Jag vet inte. Jag vet inte vad
jag ska tro längre.

Välj noga.

Minnen är allt vi har kvar.

Välj åtminstone de vackra.

Men det är en sak jag aldrig glömmer.

Det sista Pablo sa till mig kvällen
han dödades: "Oroa dig inte, Benjamin.

Vi ska ta den djäveln."

Och det ska jag.

Om han lever, ska jag det.

Vänta.

Kom in och sätt er.

Ni kan sluta leta.

Jag kunde inte gå till myndigheterna.
Jag visste att killen inte fick röras.

Men jag visste att han förr eller senare
skulle komma och leta...

...efter er.

Hallå, Gomez!

Jag gjorde mig av med kroppen,
tydligen saknades han inte.

Var det värt det?

Glöm det.
Glöm det.

Vem bryr sig?
Min fru är död.

Er vän är död. Gomez är också död.
De är alla döda. Sluta grubbla på det.

Ni grubblar på om ni hade kunnat stoppa
det. Bara förflutet, ingen framtid.

Glöm det, lita på mig.

Ni har bara minnen kvar.

Jag stod väl i skuld till e r?

Nu är vi kvitt.

Glöm det.

Glöm det.

Jag kunde inte sluta tänka på det.
Vad skulle fyra kulor ge mig?

Det är mitt liv...inte ert.

Gå och grubbla på det hemma.
Vi ska ta honom.

Jag har undrat i 25 år.

Ciao.

Inte i ett annat liv utan i det här.

En kille gör vad som helst för att
bli annorlunda.

Vad skulle fyra kulor ge mig?
En sak kan han inte ändra på.

Hur kan man leva ett tomt liv?

Hur kan men leva ett liv fyllt
av ingenting?

Hur gör du det?

Jag knullade skiten ur henne!
Vilken vedergällning?

Som om hans frus död lämnade honom där,
fast i tiden för evigt.

Min fru är död. Er vän är död. Gomez är
också död. De är alla döda.

De skulle ge honom en injektion och han
skulle slumra in.

Ingen, Benjamin.

Låt honom bli gammal. Leva ett liv
fullt av ingenting.

Hur började ni på nytt?
Det var 25 år sen.

25 år, Esposito.

Glöm det.

Snälla.

Säg honom...Säg till honom att
åminstone prata med mig.

Snälla.

Ni sa livstid.

"JAG FRUKTAR"

"JAG ÄLSKAR DIG"

- Är hon inne?
- Ja, på sitt kontor.

- Du lever.
- Ja.

Jag behöver prata med dig.

- Ska jag ta in kaffe?
- Gå din väg.

Det blir komplicerat.

Det bryr jag mig inte om.

Stäng dörren.

anoXmous
https://thepiratebay.se/user/Zen_Bud/