1
00:00:15,240 --> 00:00:19,560 
Mina damer och herrar,
från Los Angeles i Kalifornien:

2
00:00:20,040 --> 00:00:22,520 
The Doors!

3
00:00:28,000 --> 00:00:33,840 
The Doors hade ett riktigt
uppfriskande och unikt sound.

4
00:00:36,000 --> 00:00:39,520 
Jag älskade The Doors
och köpte alla skivor.

5
00:00:39,680 --> 00:00:43,800 
Ett tag som tonåring trodde jag
att jag var Jim Morrison.

6
00:00:44,680 --> 00:00:49,120 
Om man tog bort en enda medlem
skulle det inte vara The Doors.

7
00:00:49,320 --> 00:00:52,400 
De hängde inte
i Laurel Canyon som andra.

8
00:00:52,560 --> 00:00:55,800 
De var på Whisky,
Roxy och Troubadour.

9
00:00:55,960 --> 00:00:59,520 
De spelade sent och hårt.
Det var något nytt.

10
00:00:59,720 --> 00:01:04,280 
De representerade LA:s mörka sida
som få känner till.

11
00:01:04,560 --> 00:01:09,560 
Henry Diltz plåtade Morrison Hotel
och skapade en kontakt -

12
00:01:09,720 --> 00:01:12,640 
mellan världen och Skid Row.

13
00:01:12,800 --> 00:01:17,360 
Det var ett under att ett så
konstigt band spelades på radion.

14
00:01:17,520 --> 00:01:20,840 
Som band
hade de provat allt möjligt -

15
00:01:21,000 --> 00:01:24,840 
och den här skivan
blev som en ny programförklaring.

16
00:01:25,280 --> 00:01:30,960 
Vi var tvungna att göra Soft Parade
för att kunna skapa Morrison Hotel.

17
00:01:31,120 --> 00:01:33,640 
Vi skulle aldrig ha hittat fram -

18
00:01:33,800 --> 00:01:36,640 
om vi inte
hade mixtrat med vårt sound.

19
00:01:36,800 --> 00:01:41,080 
Även de bortglömda låtarna är bra.
Inte en enda är dålig.

20
00:01:41,320 --> 00:01:44,840 
Vi tog inte med något
vi inte gillade.

21
00:01:45,400 --> 00:01:49,960 
Morrison Hotel
är världens bästa comebackskiva.

22
00:01:50,120 --> 00:01:52,800 
The Doors hittade sina rötter igen.

23
00:01:53,000 --> 00:01:58,320 
Med den skivan började bandet
göra som de ville igen.

24
00:01:58,480 --> 00:02:01,880 
Alla andra kunde dra åt helvete.

25
00:02:14,280 --> 00:02:17,200 
Omslaget är verkligen snyggt.

26
00:02:17,360 --> 00:02:22,400 
Persiennerna är supertypiska
för det gamla Los Angeles.

27
00:02:22,600 --> 00:02:25,920 
Vi sitter nu på Morrison Hotel.

28
00:02:26,160 --> 00:02:30,080 
Det är otroligt hur
exakt det här stället -

29
00:02:30,240 --> 00:02:34,200 
har påverkat hela mitt liv.

30
00:02:34,360 --> 00:02:38,000 
Jag plåtade
ett ikoniskt albumomslag här.

31
00:02:38,160 --> 00:02:41,160 
En dag förändrade hela mitt liv.

32
00:02:41,400 --> 00:02:45,880 
För 20-30 år sen kunde unga fråga
vilka omslag jag hade gjort.

33
00:02:46,040 --> 00:02:49,080 
"Det, det, det och Morrison Hotel."

34
00:02:49,240 --> 00:02:53,400 
"Va? Plåtade du Morrison Hotel?"

35
00:02:53,560 --> 00:02:58,600 
Det var nog det omslaget
jag var mest känd för.

36
00:03:04,240 --> 00:03:09,840 
När man sätter på skivan och hör
Robbies riff i "Roadhouse Blues", -

37
00:03:10,040 --> 00:03:14,720 
tar låten tag i en
och fångar ens uppmärksamhet.

38
00:03:14,880 --> 00:03:18,800 
Låten börjar öppna upp
med Rays piano.

39
00:03:19,160 --> 00:03:25,120 
Trummorna och munspelet
fångar in lyssnaren.

40
00:03:25,280 --> 00:03:27,520 
Ett utmärkt öppningsspår.

41
00:03:27,800 --> 00:03:32,160 
När folk hör det första riffet
är det kört.

42
00:03:32,320 --> 00:03:36,080 
Alla känner igen låten
och börjar dansa. Det är kul.

43
00:03:36,240 --> 00:03:40,160 
"Roadhouse Blues"
är ett måste för alla coverband.

44
00:03:40,320 --> 00:03:43,360 
"Roadhouse" är en utmaning.

45
00:03:43,520 --> 00:03:47,760 
"Kom igen, din jävel.
Vad sägs om det här?"

46
00:04:17,520 --> 00:04:24,200 
Jag kom på det riffet.
Fråga mig inte hur.

47
00:04:24,440 --> 00:04:28,680 
Jag ville hitta det dummaste riffet
jag kunde komma på.

48
00:04:29,000 --> 00:04:32,720 
Det skulle vara en
helt vanlig blueslåt.

49
00:04:32,880 --> 00:04:35,800 
Det jag kom på var ...

50
00:04:36,080 --> 00:04:40,760 
Men sen tröttnade jag
och började mixtra.

51
00:04:40,920 --> 00:04:44,880 
Men Jim bad mig spela samma sak.

52
00:05:01,560 --> 00:05:06,280 
Vi råkade ha
John Sebastian i studion.

53
00:05:06,520 --> 00:05:09,880 
Han kunde verkligen spela munspel -

54
00:05:10,040 --> 00:05:12,760 
och hade ett grymt sound.

55
00:05:29,120 --> 00:05:36,640 
Man hörde direkt att även om
Jim Morrison bara var kanske 26 -

56
00:05:36,920 --> 00:05:41,720 
såg han sig mer som en blues-
än en rocksångare.

57
00:05:47,200 --> 00:05:50,160 
Det är på B.

58
00:05:53,640 --> 00:05:58,960 
Vem är det där?
- Vi gjorde ett pålägg med Jim.

59
00:05:59,280 --> 00:06:03,960 
Det finns två sångspår.
Ingen har hört det här förr.

60
00:06:04,120 --> 00:06:08,120 
Vilket använde vi?
- Det vet jag inte utan att lyssna.

61
00:06:08,280 --> 00:06:11,200 
Det högre.

62
00:06:12,000 --> 00:06:16,800 
Är det här jag ska trycka
om jag bara vill höra Robby? - Ja.

63
00:06:23,960 --> 00:06:28,040 
Det är Robbys riff. Utmärkt.

64
00:06:33,680 --> 00:06:38,240 
Ronnie Mack råkade hänga
i korridorerna på Electra.

65
00:06:38,400 --> 00:06:41,240 
Paul sprang på honom -

66
00:06:41,400 --> 00:06:45,960 
och frågade om han kunde
spela bas med oss. - Låter rimligt.

67
00:06:46,120 --> 00:06:49,520 
Och sen bara ... pang!

68
00:06:49,840 --> 00:06:54,720 
Hans känsla ... Han spelade ...

69
00:06:55,640 --> 00:06:58,680 
... så sent som bara möjligt.

70
00:07:01,040 --> 00:07:05,160 
Han spelade varenda ton
i sista sekund.

71
00:07:05,320 --> 00:07:09,960 
Det ger låten ett djup
och en tyngd.

72
00:07:10,120 --> 00:07:13,400 
Han försökte bromsa tåget.

73
00:07:13,560 --> 00:07:18,960 
Han växlade ner till tvåans växel
och bara hängde på.

74
00:07:19,120 --> 00:07:21,360 
Det här är verkligen bra.

75
00:07:21,520 --> 00:07:24,560 
John Sebastian spelar munspel.

76
00:07:24,720 --> 00:07:29,640 
Han låg på Kama Sutra Records
så han var med under pseudonym.

77
00:07:29,800 --> 00:07:33,400 
Han hette G. Puglese.

78
00:07:33,560 --> 00:07:37,440 
Bandet höll även på att förändras.

79
00:07:37,600 --> 00:07:42,720 
The Doors dissades på den tiden.
Vi var för dystra eller tunga.

80
00:07:42,920 --> 00:07:47,400 
The Doors var bandet
som alla älskade att hata.

81
00:07:47,560 --> 00:07:52,120 
Exakt. Men vi visade dem.

82
00:08:01,720 --> 00:08:05,320 
Paul Rothchild kämpade
för att hålla ihop bandet.

83
00:08:05,480 --> 00:08:08,200 
Särskilt när de gjorde Soft Parade.

84
00:08:08,360 --> 00:08:10,640 
Det var en tid av experiment.

85
00:08:10,800 --> 00:08:14,520 
Folk inspirerades av
Beatles och Beach Boys -

86
00:08:14,680 --> 00:08:17,360 
vilket ledde till underliga grejer.

87
00:08:17,600 --> 00:08:24,400 
Soft Parade gav oss ett tillfälle
att använda andra musiker.

88
00:08:24,840 --> 00:08:29,720 
Inte bara en basist, utan
till exempel brass och stråkar.

89
00:08:35,160 --> 00:08:38,480 
Det var en underbar tid för mig.

90
00:08:38,640 --> 00:08:44,720 
I stort sett härmade vi Beatles.
Precis som Rolling Stones gjorde.

91
00:08:44,920 --> 00:08:49,600 
Paul Rothchild och Bruce Botnick
lärde oss göra skivor.

92
00:08:49,840 --> 00:08:55,120 
Paul blev mer och mer
perfektionist med tiden.

93
00:08:55,360 --> 00:09:00,480 
Han ville leta efter det perfekta
trumsoundet i en timme.

94
00:09:00,720 --> 00:09:04,160 
Är ni redo?
- Jag knuffade virvelns mick.

95
00:09:04,320 --> 00:09:09,000 
Vad gjorde du?
- Ska virveltrummans mick vara här?

96
00:09:09,200 --> 00:09:11,560 
Säg det högre!

97
00:09:11,720 --> 00:09:16,880 
Jag knuffade virvelns mick.
Är den på rätt plats nu?

98
00:09:17,160 --> 00:09:22,080 
Vi gjorde femtio tagningar
av halva "Unknown Soldier" -

99
00:09:22,240 --> 00:09:26,440 
och femtio till av andra halvan.
Det var löjligt.

100
00:09:26,640 --> 00:09:30,440 
Soft Parade blev en mardröm
för alla inblandade.

101
00:09:32,880 --> 00:09:38,600 
När Soft Parade kom med stråkar
och en massa orkesterinstrument -

102
00:09:38,800 --> 00:09:44,760 
som låg ovanpå The Doors
undrade folk vad det var för något.

103
00:09:44,960 --> 00:09:49,600 
Ingen fattade skivan.
Varken kritikerna eller fansen.

104
00:09:49,760 --> 00:09:52,880 
Jag tror att den inte gillades -

105
00:09:53,040 --> 00:09:58,560 
för att det inte lät som The Doors
utan som Jim med orkester.

106
00:09:58,840 --> 00:10:04,400 
Incidenten i Miami är ett
av popkulturens stora mysterier -

107
00:10:04,560 --> 00:10:07,480 
under de senaste sextio åren.

108
00:10:07,680 --> 00:10:13,200 
Det satte stopp för allt
bandet höll på med.

109
00:10:13,360 --> 00:10:15,760 
Men de fick tid att skriva.

110
00:10:15,920 --> 00:10:20,000 
Jag blev glad
när vi blev bannlysta.

111
00:10:20,200 --> 00:10:23,960 
Jag tänkte att han kanske
skulle kunna bli nykter -

112
00:10:24,120 --> 00:10:26,280 
när vi inte turnerade.

113
00:10:26,520 --> 00:10:30,200 
Jim fick lite tid att vila sin röst.

114
00:10:30,360 --> 00:10:34,000 
Han sjöng djupare på Morrison Hotel.

115
00:10:34,240 --> 00:10:40,240 
Jag är säker på att killarna
efter Soft Parade kände -

116
00:10:40,400 --> 00:10:44,040 
att deras karriär låg i en svacka.

117
00:10:44,200 --> 00:10:48,480 
Den skivan ledde ändå till
Morrison Hotel och L.A. Woman.

118
00:10:48,680 --> 00:10:52,840 
Vi hittade tillbaka till bluesen
och blev ett band igen.

119
00:10:53,160 --> 00:10:58,840 
Det var en tvärvändning efter
den symfoniska Soft Parade.

120
00:10:59,000 --> 00:11:03,360 
Vi blev ett funkigt bluesband igen.

121
00:11:03,520 --> 00:11:07,720 
Ett bluesband
med litterära drömmar.

122
00:11:23,280 --> 00:11:27,120 
"Waiting for the Sun"
är en av mina favoritlåtar.

123
00:11:27,280 --> 00:11:32,640 
Den spelades in två skivor efter
albumet Waiting for the Sun.

124
00:11:32,920 --> 00:11:35,960 
De hade skrivit låten tidigare, -

125
00:11:36,120 --> 00:11:40,280 
men den spelades in
först när den var förfinad.

126
00:11:40,440 --> 00:11:44,280 
Äntligen fick de färdigt låten.

127
00:11:44,440 --> 00:11:50,800 
Jag kände till den och det tog
ett bra tag att utveckla den.

128
00:11:51,040 --> 00:11:56,640 
Det var en dikt
som Jim hade skrivit.

129
00:11:56,840 --> 00:12:02,640 
Morrisons röst
har ett rejält vridmoment.

130
00:12:02,800 --> 00:12:06,400 
Mätarna är på rött
när han tar i ordentligt.

131
00:12:06,560 --> 00:12:09,440 
I "Waiting for the Sun"
sjunger han:

132
00:12:09,600 --> 00:12:13,160 
"The strangest life
I've ever known" ...

133
00:12:13,320 --> 00:12:17,760 
Och sen skriket
rakt in i det grymma riffet.

134
00:12:17,920 --> 00:12:20,360 
Jag älskar den låten.

135
00:12:20,560 --> 00:12:25,760 
Vi kan väl börja
med Robbys otroliga gitarrsolo.

136
00:12:25,920 --> 00:12:30,400 
Jim sparkar igång solot
med sitt skrik.

137
00:12:30,560 --> 00:12:35,320 
Det här är
ett av Robbys styggaste solon.

138
00:12:35,480 --> 00:12:38,400 
Jag älskar soundet och energin.

139
00:12:42,000 --> 00:12:45,240 
Det här skriket är fenomenalt.

140
00:13:13,000 --> 00:13:16,280 
Solot innehåller
ingen gitarrakrobatik.

141
00:13:16,440 --> 00:13:20,280 
Men tonaliteten är grym
och det startar med Jims skrik.

142
00:13:20,480 --> 00:13:22,560 
Det är vackert.

143
00:13:22,880 --> 00:13:27,960 
För mig är "Waiting for the Sun"
den första heavy metal-låten.

144
00:13:30,720 --> 00:13:33,560 
Och under allt ligger en Moog-synt.

145
00:13:33,720 --> 00:13:36,760 
Det är en Moog-synt med.

146
00:13:36,920 --> 00:13:41,040 
Moogen fick vi av Paul Beaver.

147
00:13:41,200 --> 00:13:45,480 
Han brukade åka till Mount Whitney
för att se när ufon tankar.

148
00:13:45,640 --> 00:13:51,880 
Han sa att det var helt sant,
så det blev en science fiction-låt.

149
00:13:52,600 --> 00:13:55,880 
Här har vi Moogen. Vänta lite ...

150
00:14:03,720 --> 00:14:09,520 
Ni kan tänka på ufon som tankar
när ni hör låten.

151
00:14:10,080 --> 00:14:16,120 
Vi hade den enorma Moogen
bredvid mixerbordet.

152
00:14:16,280 --> 00:14:20,320 
Allt sköttes
med sladdar och knappar.

153
00:14:20,480 --> 00:14:23,080 
Inga fasta inställningar.

154
00:14:23,240 --> 00:14:27,280 
Man kunde hitta
ett underbart sound, -

155
00:14:27,440 --> 00:14:31,920 
men om man bara vred lite
tappade man bort det helt.

156
00:14:32,080 --> 00:14:35,000 
"Kan vi ta tillbaka?"
Det gick aldrig.

157
00:14:41,320 --> 00:14:45,840 
Var i ...
Ursäkta, men var fan har du ettan?

158
00:14:48,800 --> 00:14:52,600 
Ett.
- Okej.

159
00:14:53,440 --> 00:14:56,600 
Tack, fortsätt bara.

160
00:16:16,080 --> 00:16:19,400 
Det är ett klassiskt foto.

161
00:16:19,840 --> 00:16:26,160 
Henry Diltz är en legend
inom rockfotografin.

162
00:16:26,600 --> 00:16:31,640 
Jag kom hit som folksångare
och turnerade runt om i landet.

163
00:16:32,200 --> 00:16:37,320 
Längs vägen träffade jag
grafikern Gary Burden.

164
00:16:37,480 --> 00:16:40,200 
Vi började göra albumomslag.

165
00:16:40,360 --> 00:16:43,600 
Vi gjorde
Crosby, Stills and Nash -omslaget -

166
00:16:43,760 --> 00:16:46,520 
där de sitter på den gamla soffan.

167
00:16:46,680 --> 00:16:49,080 
The Doors såg nog den.

168
00:16:49,280 --> 00:16:55,360 
De ringde Gary och bad oss
göra deras nästa omslag.

169
00:16:55,520 --> 00:17:00,680 
Vi åkte till deras lilla kontor
och träffade Jim och Ray.

170
00:17:00,840 --> 00:17:04,600 
Gary och jag frågade
om skivan hade ett namn.

171
00:17:04,760 --> 00:17:07,000 
De sa nej.

172
00:17:07,160 --> 00:17:10,800 
Vi frågade om de hade
idéer för omslaget.

173
00:17:11,000 --> 00:17:12,920 
"Nej, inte det heller."

174
00:17:13,080 --> 00:17:17,720 
Vi började fundera,
men sen öppnade Ray munnen.

175
00:17:18,280 --> 00:17:21,800 
Ray hade åkt omkring i LA -

176
00:17:22,000 --> 00:17:25,080 
och råkat se
det gamla Morrison Hotel.

177
00:17:25,240 --> 00:17:29,760 
Han kom på att vi kanske
skulle kunna plåta där.

178
00:17:30,080 --> 00:17:34,760 
Vi hoppade in i deras folkabuss
och körde till Hope Street.

179
00:17:34,920 --> 00:17:40,520 
När vi kom fram såg vi den
vackra texten: "Morrison Hotel".

180
00:17:40,680 --> 00:17:44,000 
Det var ett riktigt hotell
nere på stan.

181
00:17:44,560 --> 00:17:51,240 
Det stod "ingen parkering"
och "rum, från 2,50 dollar".

182
00:17:52,280 --> 00:17:56,040 
Alkisar kunde hyra en bädd där.

183
00:17:56,200 --> 00:17:59,520 
De sov ut där
och började sen supa igen.

184
00:18:07,280 --> 00:18:11,480 
"You Make Me Real"
är en typisk Doorsblues, -

185
00:18:11,640 --> 00:18:17,480 
men den är inte lugn och nedstämd
utan glad och pigg.

186
00:18:19,280 --> 00:18:21,920 
Det här är Ray.

187
00:18:22,080 --> 00:18:26,200 
När Jim sjöng melodin
hittade Ray på det här.

188
00:18:29,480 --> 00:18:32,160 
Visst är det häftigt?

189
00:18:34,800 --> 00:18:36,600 
Är det ett spikpiano?

190
00:18:36,840 --> 00:18:42,160 
Ett spikpiano
var ett gammalt barpiano -

191
00:18:42,320 --> 00:18:45,040 
med metallstift på hamrarna.

192
00:18:45,200 --> 00:18:49,400 
I stället för filt var det nu
metall som slog på strängarna.

193
00:18:49,560 --> 00:18:53,400 
Samma piano
användes på "Good Vibrations".

194
00:18:53,560 --> 00:18:56,880 
Och efter den här
användes den på "L.A. Woman".

195
00:18:57,080 --> 00:19:02,040 
Ofta fick ett spikpiano
bara bli ostämt så småningom.

196
00:19:02,200 --> 00:19:04,920 
Vi ville ha det stämt.

197
00:19:05,160 --> 00:19:10,520 
Man stämmer en sträng i mitten
och sen de till höger och vänster.

198
00:19:10,720 --> 00:19:16,120 
Sen vibrerar de tillsammans.
- Ett häftigt sound.

199
00:19:16,280 --> 00:19:19,320 
Sen spelade John sitt.

200
00:19:25,160 --> 00:19:28,200 
Och sen har vi ...

201
00:19:29,880 --> 00:19:32,920 
... surftrummor.

202
00:19:44,680 --> 00:19:47,680 
Det är ett surfbeat.

203
00:19:48,160 --> 00:19:53,720 
Jag vet inte varför jag
spelade ett surfroll på pukorna -

204
00:19:53,960 --> 00:19:57,560 
under verserna.

205
00:19:57,720 --> 00:20:00,520 
Refrängen
hade ett vanligt rockbeat.

206
00:20:00,960 --> 00:20:04,800 
Jag kom på den här galna grejen.

207
00:20:16,400 --> 00:20:21,200 
Det låter lite som
en James Jameson-baslinje.

208
00:20:27,360 --> 00:20:30,320 
Och det här är som Chuck Berry.

209
00:20:31,040 --> 00:20:34,800 
"You Make Me Real"
påminner om Little Richard.

210
00:20:34,960 --> 00:20:38,840 
Ray bankar på sitt
boogie woogie-spikpiano.

211
00:20:39,000 --> 00:20:44,000 
Robby och jag såg Chuck Berry
en gång för länge sen.

212
00:20:45,400 --> 00:20:50,960 
Robby lärde sig Berrys duck walk.
Han gjorde den till den här låten.

213
00:21:03,560 --> 00:21:07,400 
Var det Ray Neapolitan
som spelade bas på den här?

214
00:21:25,040 --> 00:21:28,640 
När jag träffade Jim och Ray -

215
00:21:28,800 --> 00:21:33,480 
blev jag förtjust i idén
om att kombinera poesi och rock.

216
00:21:33,680 --> 00:21:37,320 
"Du får mig
att kasta bort mitt falska elände.

217
00:21:37,480 --> 00:21:40,640 
Du befriar mig, älskling.
Du befriar mig."

218
00:21:40,800 --> 00:21:43,600 
Jim var verkligen en poet.

219
00:21:44,200 --> 00:21:48,400 
Den här skulle egentligen vara
på vår första skiva.

220
00:21:48,560 --> 00:21:51,440 
Vi försökte spela in den, -

221
00:21:51,600 --> 00:21:56,640 
men Jims röst kanske inte var
tillräckligt mogen än.

222
00:21:56,800 --> 00:21:59,560 
Han nådde inte tillräckligt högt.

223
00:21:59,800 --> 00:22:06,120 
Vi flyttade fram låten
fast vi alltid ville spela in den.

224
00:22:06,280 --> 00:22:09,600 
På den här skivan
gjorde vi äntligen det.

225
00:22:09,760 --> 00:22:13,080 
Ett av Paul Rothchilds
genidrag var -

226
00:22:13,240 --> 00:22:18,360 
att inte släppa allt
så kallat bra material direkt.

227
00:22:18,520 --> 00:22:24,360 
Vi sparade den här låten
för att Paul skötte bondgården.

228
00:22:25,080 --> 00:22:30,600 
Man ska inte äta
alla djur på en gång.

229
00:22:31,600 --> 00:22:36,320 
Därför kom den senare.
Samma med "Indian Summer".

230
00:22:36,480 --> 00:22:39,360 
Det var inte rätt tid
att släppa den.

231
00:22:43,320 --> 00:22:46,600 
"Indian Summer"
var en låt som vi ...

232
00:22:46,760 --> 00:22:50,960 
... spelade in här
för den första skivan 1966.

233
00:22:51,120 --> 00:22:54,280 
Sen hamnade den
först på vår femte skiva.

234
00:22:54,440 --> 00:22:59,880 
Det är en finstämd låt
inspirerad av Ravi Shankar.

235
00:23:01,200 --> 00:23:05,840 
Jag spelar med mina händer
under verserna.

236
00:23:06,000 --> 00:23:09,800 
Som på en tabla.

237
00:23:10,280 --> 00:23:15,280 
Sen även lite med en trumpinne.
Det är en vacker melodi.

238
00:23:15,440 --> 00:23:21,000 
Jims röst låter väldigt ung.
- Den är verkligen finstämd.

239
00:23:29,720 --> 00:23:32,680 
"Indian Summer"
kan vara den låten -

240
00:23:32,840 --> 00:23:37,840 
som verkar passa in sämst
med de andra på skivan.

241
00:23:38,000 --> 00:23:43,160 
Om man lyssnar på Robbys riff -

242
00:23:43,560 --> 00:23:47,200 
låter det nästan som "The End".

243
00:23:47,360 --> 00:23:50,720 
Det har en tydlig indisk känsla.

244
00:23:59,040 --> 00:24:02,200 
Men låten är gullig.

245
00:24:02,360 --> 00:24:06,760 
På ett album
med råa och tunga låtar -

246
00:24:06,920 --> 00:24:09,720 
är den ett vackert undantag.

247
00:24:09,880 --> 00:24:15,200 
Låten är annorlunda, men skivan
skulle vara ofullständig utan den.

248
00:24:15,360 --> 00:24:18,680 
Den kompletterar de andra låtarna.

249
00:24:18,840 --> 00:24:23,160 
Den är som ett ljus i mörkret
så den passar verkligen in.

250
00:24:32,520 --> 00:24:35,040 
Jag har inte spelat den på 50 år.

251
00:24:35,280 --> 00:24:38,880 
Det skulle ha kunnat bli en hit.

252
00:24:40,200 --> 00:24:44,840 
Det var den första låten
vi spelade in här.

253
00:24:45,000 --> 00:24:48,040 
Vi kände att vi kunde bättre.

254
00:24:48,280 --> 00:24:53,520 
Den har en fin stämning.
- Men det är inte hård rock.

255
00:24:53,680 --> 00:24:58,840 
Vi ville spela låtar
som var som "Light My Fire".

256
00:24:59,000 --> 00:25:02,760 
I det skedet av vår karriär -

257
00:25:02,920 --> 00:25:07,200 
kändes låten för lugn och sårbar.

258
00:25:07,360 --> 00:25:11,280 
Men det var bra
att vi hade med den på skivan.

259
00:25:14,320 --> 00:25:18,520 
Morrison Hotel
var ett billigt sunkhotell.

260
00:25:18,720 --> 00:25:24,720 
Lobbyn hade underliga möbler
från Frälsningsarméns butik.

261
00:25:25,360 --> 00:25:30,080 
Det var bara en kille
som jobbade i receptionen.

262
00:25:30,240 --> 00:25:34,400 
The Doors och Gary kom in.
Jag stannade vid disken -

263
00:25:34,560 --> 00:25:37,800 
och sa
att vi skulle ta ett par bilder.

264
00:25:38,000 --> 00:25:41,120 
Det var ingen där
så det var väl okej.

265
00:25:41,280 --> 00:25:46,880 
Han sa att vi absolut inte
kunde ta några bilder där inne.

266
00:25:47,040 --> 00:25:52,280 
Jag gick till killarna och sa
att vi inte fick plåta där.

267
00:25:52,480 --> 00:25:57,880 
På gatan tänkte jag att de
kunde stå framför fönstret.

268
00:25:58,040 --> 00:26:01,840 
Sen såg jag ett ljus tändas
inne i receptionen.

269
00:26:02,000 --> 00:26:06,480 
Jag kikade in och såg
att det var hisslampan.

270
00:26:06,640 --> 00:26:09,720 
Killen hade tagit hissen.

271
00:26:09,880 --> 00:26:13,320 
Jag sa åt killarna
att springa in snabbt.

272
00:26:13,640 --> 00:26:19,360 
Vi fick smyga in
på det riktiga Morrison Hotel.

273
00:26:19,520 --> 00:26:24,240 
Vi tog bilden och sprang ut
för att vi inte fick vara där.

274
00:26:24,440 --> 00:26:27,560 
Vi plåtade en rulle film
och stack därifrån.

275
00:26:27,720 --> 00:26:31,440 
Killen som tog hissen
såg oss aldrig.

276
00:26:40,720 --> 00:26:45,040 
Jag gillar verkligen "Peace Frog"
för att den är så konstig.

277
00:26:45,280 --> 00:26:50,440 
Den kan inte jämföras med
någon annan låt i musikhistorien.

278
00:26:50,800 --> 00:26:55,000 
Folk börjar dansa direkt
när vi spelar "Peace Frog" live.

279
00:26:55,160 --> 00:26:59,720 
Det är konstig låt
med ett underligt trumkomp.

280
00:26:59,880 --> 00:27:03,600 
Robbys leadgitarr är fantastisk.

281
00:27:03,760 --> 00:27:09,680 
Robby spelar
ett skönt funkriff på "Peace Frog".

282
00:27:09,840 --> 00:27:13,000 
Han använder en
wah-wah-pedal eller något.

283
00:27:13,160 --> 00:27:17,960 
Det tar tag i en. Sån musik
spelades aldrig på radion.

284
00:27:18,160 --> 00:27:23,880 
På den tiden skulle alla
absolut ha en wah-wah-pedal.

285
00:27:24,040 --> 00:27:27,240 
Robby hade hittat på ett riff.

286
00:27:27,760 --> 00:27:32,000 
Ray och jag älskade det
och jammade som blådårar.

287
00:27:34,200 --> 00:27:36,600 
Vi var tvungna att spela in det.

288
00:27:45,760 --> 00:27:50,800 
The Doors använde inte
samma gamla arrangemang -

289
00:27:50,960 --> 00:27:56,760 
som vanliga rockband spelade.
De snodde stolt av allt och alla.

290
00:27:57,040 --> 00:28:00,840 
Jag och Robby
pratade om James Brown.

291
00:28:01,000 --> 00:28:04,400 
Vi ville kopiera hans funkgroove.

292
00:28:04,560 --> 00:28:07,920 
Den här känslan fick vi från honom.

293
00:28:08,160 --> 00:28:14,000 
Han spelar på sin hi-hat
med ett slappt backbeat.

294
00:28:14,160 --> 00:28:18,800 
Sen vänder han på det
och accentuerar hi-haten.

295
00:28:20,200 --> 00:28:22,760 
Och det svänger hela tiden.

296
00:28:26,600 --> 00:28:29,960 
Det där var John Densmores skrik.

297
00:28:31,760 --> 00:28:35,440 
Vita killar som ville vara svarta.

298
00:28:38,680 --> 00:28:41,480 
Vi har två spår med Jim.

299
00:28:41,640 --> 00:28:45,640 
Han sjunger "hon kom"
och sen sångmelodin.

300
00:28:46,920 --> 00:28:50,360 
Han svarar sig själv,
vilket är häftigt.

301
00:29:28,720 --> 00:29:31,160 
Det är två historier.

302
00:29:31,320 --> 00:29:35,720 
"Blod på Chicagos gator.
Blod som förföljer mig.

303
00:29:36,040 --> 00:29:40,760 
Blod på gatorna i Venice."
Det börjar hetta till.

304
00:29:40,960 --> 00:29:43,760 
Men sen:
"Hon kom och hon for iväg."

305
00:29:43,960 --> 00:29:47,840 
Det är två intriger
som en orm igen.

306
00:29:48,040 --> 00:29:51,800 
Nixons era var en mörk tid
i USA:s historia.

307
00:29:51,960 --> 00:29:57,000 
Det blev kravaller i Chicago
efter demokraternas konvent 1968.

308
00:29:57,760 --> 00:30:00,840 
Folk var frustrerade.

309
00:30:01,000 --> 00:30:04,400 
Fred och kärlek
funkade inte längre.

310
00:30:04,560 --> 00:30:08,520 
"Peace Frog"
handlade om blod på gatorna, -

311
00:30:08,680 --> 00:30:11,680 
blod överallt,
bara blod, blod, blod.

312
00:30:11,840 --> 00:30:14,320 
Många delade den känslan.

313
00:30:15,600 --> 00:30:19,440 
Vilket tajt band.
Det är det här jag menar.

314
00:30:21,400 --> 00:30:24,840 
"Queen of the Highway"
låter inte så här.

315
00:30:31,920 --> 00:30:34,080 
Rays riff är grymt.

316
00:30:34,240 --> 00:30:39,240 
Robby har inspirerats
av James Brown.

317
00:30:41,040 --> 00:30:46,760 
De inspirerades av svart musik,
soul och funk, -

318
00:30:47,000 --> 00:30:50,280 
och tog den till sig.

319
00:30:50,440 --> 00:30:54,520 
Det är verklig uppskattning.

320
00:30:54,680 --> 00:30:58,520 
De tog inspiration
från Howlin' Wolf, -

321
00:30:58,680 --> 00:31:01,960 
Chuck Berry eller Little Richard.

322
00:31:02,120 --> 00:31:06,200 
De sa det rakt ut.
Det är verklig uppskattning.

323
00:31:06,360 --> 00:31:09,440 
Många musiker
säger det inte rakt ut.

324
00:31:09,600 --> 00:31:13,160 
"Jag har lånat av de här."

325
00:31:13,320 --> 00:31:15,320 
Äkta musiker gör så.

326
00:32:08,920 --> 00:32:13,200 
Jag vill minnas
att du hade det här gitarriffet.

327
00:32:14,120 --> 00:32:20,280 
Det var lite som James Brown
så jag försökte spela funk.

328
00:32:20,600 --> 00:32:23,560 
Skip Spence.
- Ja.

329
00:32:23,800 --> 00:32:29,080 
Spelade vi inte in låten ...
- Han hörde mig inte.

330
00:32:29,240 --> 00:32:33,640 
Jag tror att Paul hittade texten
och bad Jim sjunga den.

331
00:32:33,800 --> 00:32:38,440 
Jim och Paul
gick väl igenom dagböcker ...

332
00:32:38,840 --> 00:32:43,280 
Var hittade vi den fina baslinjen?
I ditt huvud?

333
00:32:43,440 --> 00:32:47,320 
Jag vet inte.
- Du kom bara på den.

334
00:32:47,600 --> 00:32:52,920 
Jag använde plektrum på den tiden.
Det var lite lättare.

335
00:32:53,080 --> 00:32:57,400 
Och när jag lyssnade
på låten i morse -

336
00:32:57,560 --> 00:33:00,200 
kändes den otroligt snabb.

337
00:33:00,360 --> 00:33:03,360 
Jag får kämpa på ordentligt.

338
00:33:04,000 --> 00:33:08,400 
Men det är en fin baslinje
som passar låten.

339
00:33:08,560 --> 00:33:10,920 
Javisst.

340
00:33:11,080 --> 00:33:15,240 
Jag skulle aldrig ha kommit på den.

341
00:33:15,400 --> 00:33:20,680 
Du kom på den, Ray.
- Jag tar väl äran då.

342
00:33:21,080 --> 00:33:24,760 
Nästa låt är "Blue Sunday".

343
00:33:25,000 --> 00:33:30,440 
Det är en intressant övergång
från "Peace Frog" ...

344
00:33:32,000 --> 00:33:35,280 
... till "Blue Sunday".
Den är helt otrolig.

345
00:33:35,480 --> 00:33:40,560 
Jim jobbade med killarna
under studiosessionerna.

346
00:33:40,720 --> 00:33:45,960 
När han var i form,
utan alkohol eller något annat, -

347
00:33:46,120 --> 00:33:50,600 
och kände sig glad och fri
kunde han arrangera låtarna.

348
00:33:50,760 --> 00:33:54,520 
Gitarren
precis innan låten börjar ...

349
00:33:54,680 --> 00:33:59,880 
Vi skulle kunna lägga in
ett rent gitarrackord.

350
00:34:00,040 --> 00:34:02,760 
Bara några lätta slag.

351
00:34:06,520 --> 00:34:10,560 
Och sen kommer Ray Neapolitan.

352
00:34:15,400 --> 00:34:18,920 
Och här har vi Ray Manzarek.

353
00:34:19,080 --> 00:34:23,920 
Det där är Rays baslinje
med vänsterhanden.

354
00:34:25,320 --> 00:34:27,840 
Sen börjar Jim sjunga.

355
00:34:38,000 --> 00:34:42,200 
Det här är genom en förstärkare,
inte rakt in i mixerbordet.

356
00:34:42,360 --> 00:34:45,560 
Han använder plektrum.

357
00:34:48,360 --> 00:34:52,440 
John håller takten, men han är ...

358
00:34:55,360 --> 00:35:01,160 
... försiktig med sina vispar
och cymbaler.

359
00:35:04,840 --> 00:35:08,120 
Det är nästan jazz.

360
00:35:14,360 --> 00:35:18,360 
Sen kommer Ray och Robby igen.

361
00:35:26,800 --> 00:35:31,440 
Det låter som om deras instrument
skulle sjunga med Jim.

362
00:35:55,240 --> 00:35:58,280 
En liten kärlekssång till Pamela.

363
00:36:04,720 --> 00:36:10,200 
"Ship of Fools" är också en låt
som sticker ut på skivan.

364
00:36:10,360 --> 00:36:17,320 
Det är kul att höra tre musiker
som omfamnar sina jazzrötter.

365
00:36:17,480 --> 00:36:20,240 
"Ship of Fools"
handlar om klimatet.

366
00:36:20,400 --> 00:36:24,720 
!Människan håller på att dö ut,
snart hörs någons sista tjut.

367
00:36:24,880 --> 00:36:29,440 
Någon går på månen,
vi andra lider av smogen."

368
00:36:29,640 --> 00:36:33,240 
Vi menade inte
att man inte ska utforska rymden, -

369
00:36:33,400 --> 00:36:37,000 
men den bildliga poängen var -

370
00:36:37,160 --> 00:36:42,320 
att vi ska ta hand om Jorden
så att vi inte behöver överge den.

371
00:36:42,480 --> 00:36:45,240 
Annars överger den oss.

372
00:36:45,720 --> 00:36:50,680 
Vi var före vår tid.
Jag minns en kritiker -

373
00:36:50,840 --> 00:36:54,560 
som nedlåtande
kallade låten "ekologirock".

374
00:36:54,720 --> 00:36:59,640 
Man pratade inte om sånt
på den tiden. Nåväl ...

375
00:36:59,920 --> 00:37:04,400 
Vi köpte en båt
som skulle vara hela bandets.

376
00:37:04,560 --> 00:37:08,640 
Men sen blev den min
för bara jag gillade båtar.

377
00:37:08,800 --> 00:37:12,680 
Den heter Ship of Fools,
en Owens på trettio fot.

378
00:37:13,320 --> 00:37:17,680 
Vi fiskade och dök från den.

379
00:37:19,320 --> 00:37:24,960 
Dave Hill var en av Jims kompisar.
Han gillade också båtar.

380
00:37:25,880 --> 00:37:28,520 
Dave och jag seglade en hel del.

381
00:37:28,680 --> 00:37:33,120 
Vi försökte få med oss Jim
och en gång kom han faktiskt.

382
00:37:34,400 --> 00:37:40,280 
Han blev nog inte särskilt förtjust
för det var sista gången han kom.

383
00:37:50,760 --> 00:37:55,360 
Jag minns inte om det är
förstärkaren eller en fuzzpedal.

384
00:37:56,720 --> 00:38:00,240 
Jag gillar distorsionen.

385
00:38:00,480 --> 00:38:03,280 
Vi borde spela den här live.

386
00:38:03,440 --> 00:38:07,640 
Vi spelar en hel del Doorslåtar, -

387
00:38:07,920 --> 00:38:10,880 
men vissa kommer aldrig med.

388
00:38:11,040 --> 00:38:13,400 
Den här ska jag börja spela.

389
00:38:13,560 --> 00:38:16,040 
Jim föreslog en drink.

390
00:38:16,200 --> 00:38:20,480 
Vi körde till Skid Row
som ligger ett par kvarter bort.

391
00:38:20,720 --> 00:38:25,080 
Hard Rock Café låg runt hörnet
från Morrison Hotel.

392
00:38:25,240 --> 00:38:28,760 
Det var en sunkig gammal bar.

393
00:38:29,160 --> 00:38:32,800 
Det var där vi skulle ta vår öl.

394
00:38:32,960 --> 00:38:35,640 
Vi gick in på Hard Rock Café.

395
00:38:36,040 --> 00:38:40,680 
Här sitter vi
inne i baren och dricker -

396
00:38:40,840 --> 00:38:43,680 
med några tuffa killar.

397
00:38:43,840 --> 00:38:50,000 
Jim spanade in gubbarna
som satt och söp på eftermiddagen.

398
00:38:50,440 --> 00:38:55,320 
Vi fick ett bås
och Jim bjöd några av dem på öl.

399
00:38:55,480 --> 00:38:58,240 
Han älskade att lyssna på dem.

400
00:38:58,400 --> 00:39:01,360 
Man kunde se honom tänka.

401
00:39:01,560 --> 00:39:07,840 
Senare poserade de på gatan.
Jim och hans nya vänner.

402
00:39:08,000 --> 00:39:13,160 
Det tyckte att han var trevlig
för att han lyssnade på dem.

403
00:39:13,320 --> 00:39:17,200 
Senare snodde
några företagare namnet -

404
00:39:17,360 --> 00:39:20,880 
och grundade
ett burgerhak för yuppier.

405
00:39:21,040 --> 00:39:26,320 
De är skyldiga oss royaltyer
för det. Det och skinnbyxor.

406
00:40:05,000 --> 00:40:09,520 
Jims pappa var amiral -

407
00:40:09,680 --> 00:40:13,240 
och även hans farfar
om jag minns rätt.

408
00:40:13,400 --> 00:40:16,200 
Han sjöng
att farfar var en sjöman ...

409
00:40:16,360 --> 00:40:20,200 
Jim förklarade aldrig sina texter.

410
00:40:20,440 --> 00:40:23,080 
Han var alldeles för cool för det.

411
00:40:23,240 --> 00:40:27,040 
Han kom inte överens
med sin pappa.

412
00:40:27,320 --> 00:40:31,040 
Om någon frågade
om hans föräldrar -

413
00:40:31,200 --> 00:40:34,560 
sa han att de var döda.
Vilket de inte var.

414
00:40:34,720 --> 00:40:41,400 
En dag kom hans mamma
till en spelning i Virginia.

415
00:40:41,600 --> 00:40:46,160 
Hon fick inte komma backstage.
Det var underligt.

416
00:40:46,480 --> 00:40:50,680 
Hon hade gått fram till vår manager
Bill Siddons och sagt:

417
00:40:50,840 --> 00:40:55,240 
"De där lamporna
passar inte min son. Gör något."

418
00:40:55,400 --> 00:40:58,800 
Hon var jättebossig.

419
00:40:59,120 --> 00:41:02,960 
Han sa okej och förstod något.

420
00:41:07,880 --> 00:41:11,080 
Alltid när jag har hört "The Spy" -

421
00:41:11,280 --> 00:41:15,040 
har jag sett framför mig
en cigarrbar -

422
00:41:15,320 --> 00:41:22,480 
eller en rökfylld opiumhåla
i San Francisco på 1870-talet.

423
00:41:23,080 --> 00:41:28,240 
Den låten får själen
att lugna ner sig ett snäpp.

424
00:41:28,400 --> 00:41:32,000 
Man kan bara sitta
och njuta av en stilla blues.

425
00:42:05,400 --> 00:42:11,600 
Jims text är lite voyeuristisk.

426
00:42:11,960 --> 00:42:15,600 
Hur vet han vad hon drömmer om?

427
00:42:15,760 --> 00:42:19,480 
Jag tog mina vispar
för ett mera mystiskt sound.

428
00:42:19,640 --> 00:42:22,760 
Annars spelade jag
mest jazz med dem.

429
00:42:22,920 --> 00:42:26,360 
Den låten hade en lite jazzig vibb.

430
00:42:26,560 --> 00:42:29,200 
Tack vare min långa erfarenhet -

431
00:42:29,360 --> 00:42:32,840 
visste jag direkt
vilket tempo den skulle ha.

432
00:42:33,000 --> 00:42:38,680 
"Spy" skulle ha
ett lite mystiskt vispkomp.

433
00:43:01,760 --> 00:43:05,560 
"Queen of the Highway"
är inte en särskilt känd låt.

434
00:43:05,720 --> 00:43:10,800 
Men den är otrolig
och väldigt välskriven.

435
00:43:10,960 --> 00:43:14,680 
Jag har alltid älskat
Rays keyboardpartier i den.

436
00:43:15,280 --> 00:43:20,960 
Jag minns hur
jag och Ray snackade om -

437
00:43:21,120 --> 00:43:25,160 
Wurlitzersoundet Ray Charles
hade på "What'd I Say?"

438
00:43:25,400 --> 00:43:28,280 
Det var därifrån vi fick det här.

439
00:43:28,480 --> 00:43:32,320 
Han spelade ofta
två toner samtidigt.

440
00:43:32,480 --> 00:43:36,120 
Fingrarna växlade
mellan två tangenter.

441
00:43:36,280 --> 00:43:40,920 
I stället för att bara spela ackord
eller entoniga melodier -

442
00:43:41,120 --> 00:43:43,800 
spelade han två toner åt gången.

443
00:43:43,960 --> 00:43:49,320 
En ton låter lite tunt på orgeln,
men två ger ett fylligare sound -

444
00:43:49,480 --> 00:43:53,120 
och man kan ändå spela
solon och melodier.

445
00:43:53,280 --> 00:43:57,280 
En Ray Manzarek-klassiker.

446
00:43:58,360 --> 00:44:02,440 
Två toner. Och sen slutet.

447
00:44:06,360 --> 00:44:09,360 
Den här
har alltid känts halvfärdig.

448
00:44:10,280 --> 00:44:14,800 
Jaså? - Ja. Jag skulle
gärna spela om trummorna.

449
00:44:15,000 --> 00:44:20,840 
Stabila åttondelar på hi-haten
och lite mindre bastrumma.

450
00:44:21,160 --> 00:44:24,560 
Men jag älskar texten.

451
00:44:25,480 --> 00:44:28,480 
Det är Jims story.
Den är lite mystisk.

452
00:44:28,640 --> 00:44:32,720 
Han skriver om
sitt stormiga förhållande med Pam.

453
00:44:33,840 --> 00:44:37,760 
Allt började med
Jims ord och melodier.

454
00:44:38,000 --> 00:44:42,720 
Vi skrev allt utifrån dem
och backade honom.

455
00:44:43,000 --> 00:44:45,560 
Om jag minns rätt -

456
00:44:45,840 --> 00:44:49,960 
spelade du inte in det här
live med killarna.

457
00:44:51,360 --> 00:44:54,640 
Vi har alltid undrat var du var.

458
00:44:54,800 --> 00:44:57,440 
Jag vet inte
varför jag inte var där.

459
00:44:57,600 --> 00:45:00,960 
Vi hade gjort
en massa tagningar dagen innan.

460
00:45:01,320 --> 00:45:07,320 
Jag tänkte väl att den var klar
så jag kom inte till studion.

461
00:45:07,880 --> 00:45:10,920 
Ni ville ta om det, -

462
00:45:11,080 --> 00:45:14,800 
så jag fick göra ett pålägg,
vilket var okej.

463
00:45:15,040 --> 00:45:19,320 
Det är frustrerande
för att jag inte spelar tajt.

464
00:45:19,680 --> 00:45:25,280 
Det är lite ojämnt.
Texten och soundet är bra.

465
00:45:25,440 --> 00:45:29,200 
Men jag skulle bara vilja
spela in trummorna igen.

466
00:45:29,840 --> 00:45:32,800 
Bastrumman är för ivrig.

467
00:45:32,960 --> 00:45:37,160 
Allt ska sitta tajt med hi-haten.

468
00:45:37,840 --> 00:45:42,040 
Jag tror att det bara känns så -

469
00:45:42,200 --> 00:45:45,320 
för att det blev
så många tagningar.

470
00:45:45,480 --> 00:45:51,400 
Alla bara fokuserade på
att spela allt rätt.

471
00:45:52,080 --> 00:45:55,560 
Nu gillar jag låten.

472
00:45:56,120 --> 00:46:01,160 
Det är fanimej ett mästerverk.
- Varenda jävla ton är perfekt.

473
00:46:06,960 --> 00:46:08,960 
Det här är tidlös musik.

474
00:46:09,120 --> 00:46:12,360 
Rockälskare
glömmer aldrig The Doors.

475
00:46:14,200 --> 00:46:18,360 
De var rebeller
och helt annorlunda än många band.

476
00:46:18,520 --> 00:46:20,960 
Punkarna gillade det.

477
00:46:21,160 --> 00:46:25,240 
De har influerat Patti Smith, X -

478
00:46:25,400 --> 00:46:30,160 
och en massa andra band
som tog till sig deras mörka sida.

479
00:46:30,320 --> 00:46:35,160 
Det var ett sätt The Doors
skrev om musikhistorien på.

480
00:46:35,440 --> 00:46:39,640 
Morrison Hotel, en klassiker.
Jag älskar varenda låt på den.

481
00:46:39,800 --> 00:46:44,280 
Jag älskar alla deras skivor,
men den här står ut i mängden.

482
00:46:44,440 --> 00:46:47,040 
Jag lyssnade på den här i morse -

483
00:46:47,200 --> 00:46:52,560 
och blev verkligen stolt,
förlåt, för att den är utmärkt.

484
00:46:52,720 --> 00:46:57,640 
Många känner till öppningsspåret
"Roadhouse Blues" -

485
00:46:57,800 --> 00:46:59,960 
som var en stor hit.

486
00:47:00,160 --> 00:47:05,280 
Men skivan tål att jämföras med
vilket som helst av deras album.

487
00:47:06,160 --> 00:47:12,600 
Det finns många låtar på skivan
folk inte känner till.

488
00:47:12,760 --> 00:47:17,280 
Eller så gör de det,
men de spelas inte på radion.

489
00:47:17,480 --> 00:47:22,080 
Många har missat dem.
Nu kanske de inte gör det.

490
00:47:38,240 --> 00:47:39,240