All language subtitles for Tunna bla linjen - S02E01

Jag går och sätter mig.

–Hej!
–Tjena, vi har beställt.

–Ja, det är vi. Eller, det är hon.
–Ja.

–Varsågod.
–Tack.

–Har du servetter?
–Där har du dem.

Skulle du kunna ge mig
lite servetter? Servetter.

Tack.

Bestick. Magnus?

–Va?
–Skulle du kunna ge mig bestick?

Jaha, det ska du också ha.

–Nummer 14, extra kyckling.
–Ja tack, det var jag.

Hur länge ska vi vänta?
Skynda på lite, kom igen.

Nummer 15, 16, 19, 21, 23, varsågod.

Här kommer maten!

Den ska du ha.

Då ska vi se. En mole poblano, extra
stark. Vem beställer extra stark?

–Det är min.
–Imponerad.

–Kyckling? De är sinnessjukt snabba.
–Jag är så jävla hungrig.

Man får inte bättre burritos
utanför Mexico City.

–När var du i Mexico City?
–Flabben, Leah. Flabben.

65-1400, vi behöver ledningshjälp.
Ett större bråk vid Limhamnsvägen.

Ett trettiotal inblandade. Kom.

65-1400, det är uppfattat.
Du får med dig 1220, 1320 och 2120.

Ja, då drar vi.

/SIRENER/

–Hej.
–Hej, hej.

Karlsson. Bashar.

Svenningsen. Meindl.

Jag hörde att de var bäst.
Tycker du också det?

–Ja, det är de säkert.
–Hoppas det med tanke på priset.

Man har ju bara ett par fötter.
Det är livstids garanti.

–Hallå, Stojanovic.
–Hallå.

–Ah, bra dojor du har där.
–Man har ju bara ett par fötter.

–Sant. Men du vet att du inte får...
–Hallå, ja!

Mysigt med kvällspass, eller hur?

Vi har fått in ett antal samtal
om en blottare runt kallbadhuset.

Och det är ju inte så populärt
bland kvinnorna som badar där.

Lediga bilar, ta en tur till Kallis,
passa på att njuta av utsikten...

–Ursäkta, men vem fan badar nu?
–Det kan jag berätta för dig.

"Vinterbad i fullmånens sken. Solen
ser din kropp, månen ser din själ."

"Kom och visa din själ vid Kallis!"
Yada, yada, yada, dagens datum.

Det framgår inte riktigt varför man
ska vara naken för att visa sin själ.

Vi får fråga pittviftaren.

Förlåt...

Alltså, jag vet att ni har koll.
Sorry, super-präktig kommentar här–

–men är det inte dags att skrota det
här med blottare som nåt slags humor?

Jamen, typ "hö-hö-hö" blottare.
Det är ändå så jävla kränkande.

Jag vet inte hur många unga tjejer
jag träffat ute när jag har snackat–

–som intygar att de blivit
helt traumatiserade av blottare.

–Jag håller med, hundra procent.
–Jag är helt enig.

Jag är helt enig med dig, Khalid, och
alla andra också. Nu går vi vidare.

Vi har haft problem med
– vad ska vi kalla dem – nyraggare.

Motorburen ungdom som samlas...
/OVÄSEN FRÅN BORRMASKIN/ Jävlar!

Boende klagar...

Boende klagar,
för det låter för jävligt.

Så ni får gärna ta en tur och
påminna dem... /BORRANDET FORTSÄTTER/

...påminna dem om att det kostar
att störa. /BORRANDET TILLTAR/

Nej, nu ger vi upp.
Bilarna står på tavlan.

Osmond åker tillsammans med
sin instruktör Dani och Magnus i dag.

Glöm inte att lägga in önskemål
om ledighet i Heroma.

–Ja, vi hör dig.
–Har de sagt när de är färdiga här?

Tydligen.../BORRANDET UPPHÖR/...var
det nånting.../BORRANDET FORTSÄTTER/

Var inte rädda, men var rädda om er!

Tack.

–Tack.
–Varsågod.

–Går det bra?
–Ja, inga problem överhuvudtaget.

Jaha, vad tänker du om fullmånen, då?

–På skolan är det olika bud om det.
–Jaha.

–Blir det extra mycket att göra?
–Ja, det tror jag.

–Varför tror du det?
–Människor i allmänhet är idioter.

Jag håller med.
Jag tar ändå upp det.

Fullmåne, slash,
irrationality, slash...

–Hallå, Stojanovic!
–Hon heter Dani. Jag heter Magnus.

–Mankan? Mangster?
–Nej.

Magnus.

/BILEN TUTAR/

Hallå!

Vi tror att vi ser den misstänkta.

–Vi behöver inget biträde här. Kom.
–1220, det är uppfattat.

–Vad gör han?
–Ja, du...

Hej!

Hej. Vi är från polisen.
Vad händer här, då?

–Ska du ha hjälp att komma ner?
–Jag kollar om det finns en stege.

Det där ser farligt ut.
Jag ser gärna att du kommer ner.

–Inte förrän jag fått träffa Elsa.
–Okej. Vem är Elsa, då?

Det är min fru. Hon är dement,
det är därför hon bor här.

Ja. Det här kanske känns självklart,
men är det inte bättre att ta dörren?

Jag får inte komma in!
Den där jävla sjukdomen.

–Skydda de äldre, säger man.
–Nu tycker jag att vi får ner dig.

–Hur går det med stegen?
–Sen 1962 har Elsa och jag...

...varje kväll sagt "jag älskar dig"
innan vi somnar.

Nu får jag inte göra det.
Förstår du hur det känns?!

–Jag kan ju anta i alla fall.
–Det här jävla... Det är som i öst.

–Nu kommer en stege här.
–Men Ragnar...

Kommer du upp, så sparkar jag till
dig! Jävla förmyndarsamhälle.

–Det är som Östtyskland. Stasi!
–Ja, lite så, men nu ska vi gå ner.

Då får vi tacka för oss.
Ska vi ta hem Ragnar?

Det behövs inte, Ragnar bor här.

Elsa dog i covid 2020, och det är
inte alltid Ragnar minns det.

–Det är väl klart att jag gör.
–Inte alltid.

Varje kväll sen 1962 innan vi somnar
säger vi till varann, Elsa och jag:

"Jag älskar dig."

Jamen, ni poliser,
har ni nån att älska?

–Det måste vara viktigt även för er.
–Mm, fint. Ta hand om dig.

–65-1220, vi börjar bli klara här.
–Berusad kvinna på Möllevångstorget.

Hon har en plastpåse på huvudet,
ganska självmarkerande. Kom.

–Det är uppfattat. Kom.
–Är det Leah? Kom.

–Ja. Kom.
–Välkommen tillbaka. Klart slut.

Och 1220, glöm inte snuskskynket.

Där, Dani.

/HÖG MUSIK OCH RÖJ/

Hejsan. Hallå.

–Hallå, ja!
–Vad då?

–Dags att runda av.
–Vad är problemet?

–Ni stör grannarna. Stick härifrån.
–Men snälla, alltså.

–Inget snack nu. Stick.
–Bara för att du inte får nån fitta.

–Inte ett ord till från dig.
–Gå hem nu bara.

Vad fan vet de om
hur mycket fitta vi får? Va?

Fan, vi ska upp och jobba.

Bort med er snuskiga skit! Vad är det
för fel med fotboll nuförtiden?

/VARVANDE MOTOR, TJUTANDE BILDÄCK/

Fy fan, alltså.

Stäng av musiken nu, sa jag.
Vad är det du inte fattar?

Backa undan, sa jag!

Killar, hoppa ner därifrån.

Backa undan nu. Käften.

–Hallå, det är Khalid. Från tv.
–Vad snackar du om?

Vad gör du? Vad håller du på med?
Backa.

Vafan, det är ju Khalid!

–Kan ni sänka musiken?
–Sänk! Sänk!

Ta det lugnt, Samtalet-Khalid är här.

Håll er lugna och fina nu,
så ska vi ta en bild.

–Vi har stängt av musiken.
–Samla ihop er.

–Tryck ihop er.
–Kom igen nu.

–Se glada ut för i helvete.
–Le nu.

Ja, se glada ut.

–Okej, grabbar. Trevligt att träffas.
–Detsamma.

–Se till att sköta er nu, va.
–Det ska vi. Ha det bra, vi ses.

/KNACK PÅ RUTAN/

–Allt okej?
–Absolut. Det är toppen.

–Super.
–Helt perfekt.

–Då drar vi.
–Yes, yes.

Lyssna på det här.

"Kollega kom och understödde med
ett kommunikativt förhållningssätt."

–Det är väl bra?
–Ja. Visst.

Alltså, Khalid...
Hur blev han så där gatusmart?

Okej, då drar vi.

Åh! Va?

Malmö ändå, va. Så stämningsfullt.

–Strålisar är bra på just stämningar.
–Doftljus och såna grejer.

Nej, Jesse, inte doftljus.
Juridiska stämningar.

Ja, ja, så klart.
Man är inte klar i knoppen alltid.

–Det verkar inte så farligt.
–Hörde du, Faye, vad Fanny sa?

Fanny har jobbat i fem minuter och du
är hennes chef. Vad ska hon säga?

–Tro inte att jag fjäskar här.
–Du kommer att gå långt.

Ja, Fanny är bäst.

Det var där, med druvklasen i handen.
Han var här.

–Med druvklasen menar du könsorgan?
–Ja. Könsorgan.

–Mitt i vår själsliga reningsprocess.
–Och då ser ni inte vad som händer?

Jag uppskattar inte den där tonen.

–Har du kallbadat under fullmåne?
–Nej, jag är ingen kallbadare.

Då ska man inte komma här och
sätta sig till doms över såna som vi–

–som vill prova alternativa vägar
till det staten tycker vi ska göra.

–Är du vaccinerad?
–Ja, tack och lov.

–Åh, halleda. Ja, det märks.
–Vad menar du?

Nedsatt kognitiv förmåga.
Det är känt, alltså.

Kan ni beskriva lite mer
hur han såg ut? Jag tänker...

Hur såg han ut?

En man! Det spelar ingen roll om han
var stor, kort, tjock, gul eller blå.

Han var naken. Leta upp alla nakna
män här. Hittar du dem, ta allihop!

Sluta nu. Han stod här med hela
snaskekotten ute i friluftsteatern!

–Har ni roligt? Varför skrattar ni?
–Är detta roligt, tycker ni?

Tack för hjälpen. Vi är ju i chock!

Jag fattar. Vi ska göra allt vi kan
för att hjälpa er.

"Vi ber alla kring kallbadhuset vid
Ribersborg att vara extra vaksamma."

"Under kvällen blev några kvinnor
sexuellt ofredade av en man"–

–"som blottade sig för dem.
Tips lämnas till 114 14."

Tre, två, ett – go!

–Ingen mjölk.
–Fanns det ingen mjölk?

Och vi har en vinnare
– "25centimeter.slak".

Fint namn ju. Jättefint.

"Kan jag ringa 114 14
när jag känner mig sexuellt ofredad"–

–"av att se
deras slappa kärringkroppar?"

–Gud, finns det hopp om människan?
–Klart det gör.

Åh, en idealist. Det växer du ur.

Förminskar du mig
för att jag är yngre?

Hm-mm-mm...

–Förlåt. Förlåt.
–Du är förlåten.

–65-1400 från 6-0. Kom.
–65-1400, Ribersborgsvägen. Kom.

Vi har en byggarbetsplatsolycka på
Industrigatan. Ambulans på väg. Kom.

–Är han kontaktbar?
–Ja, ja. Kom.

–Okej. Flytta på er!
–Inget blod.

Grabbar, ni får backa undan.
Backa undan.

Hej. Faye, polis. Hur mår du?

Vi måste flytta på den här. Kan du
köra den? Kan du eller inte? Kör den!

Fanny.

Min gissning är mycket blod. Vi måste
stoppa blödningen. Följ mig bara.

/SIRENER NÄRMAR SIG/

–Nu dör han, nu dör han, nu dör han!
–Kom här.

–Nu dör han!
–Ambulans, framåt, framåt.

–Behöver ni oss?
–Nej, det ser bra ut.

Men ta en titt på henne där.

Hur går det?

Alltså, vad har människan ätit
egentligen? Det sitter som berget.

Men fan...

–Ew.
–Andas genom munnen.

–Det är enda sättet, genom munnen.
–Jag har tydligen glömt hur man gör.

Jag tycker i alla fall att det är
väldigt roligt att du är tillbaka.

Väldigt, väldigt, väldigt roligt.

Ja, du är ju också
lite, lite, lite sjuk i huvudet.

Ja, det kan jag vara. Absolut.

Hur kan det gå så långt? Hur fan
kan det gå så långt här i Sverige?

"Ligg där med plastpåsar som skor.
Det är ändå ingen som bryr sig."

Nej, men hon ville ju inte ha hjälp.

När blev jag den känslosamma
och du den empatistörda?

Du, passa dig. Det är bara Magnus
som får kalla mig för empatistörd.

–Är det så? Fortfarande?
–Ja, det kan man lugnt säga.

Men vafan, ni gjorde ju slut
för jättelänge sen.

Du, vi hinner en kaffe.

65-1220 från 6-0.
Vi behöver er på Frihamnsviadukten.

–En man står på räcket där. Kom.
–Vi hinner inte en kaffe.

Där är han, va? På andra sidan där.

Hej. Sara heter jag.

Det är många som har ringt till oss
för att de har sett dig stå här.

De har oroat sig för dig, förstår du.

–6-0, 65-1220...
–Vad heter du för nåt?

–Mikael.
–Vad sa du?

–Mikael.
–Mikael, vad fint.

–Varför tycker du att det är fint?
–Jag tänker på nån jag tycker om.

Vem då? Din kille?

Nej. Jag tänkte på
Mikael i Bibeln, ärkeängeln.

–Mikael, titta på mig.
–Stanna!

Jag står här.
Det kommer att bli bättre.

Nu tror inte du det,
men allt kan bli bättre.

–Kan du göra mig en tjänst, Sara?
–Vad då?

Kan du hälsa en sak
till Maria Carlsen på Spångatan 27?

–Vem är den här Maria, då?
–Mitt ex.

Sex månader och tolv dagar har jag
verkligen försökt leva utan henne.

Men det går inte.
Kan du göra det åt mig? Jättesnällt.

Är det inte bättre
att du säger det till henne själv?

Va?

Mikael, titta på mig.

Ja, precis. Han går med på
att lägga in sig frivilligt.

Ja, det gör jag.

Tack.

What? Titta här!

Stilig bild, Magnus. – Kolla.

Hur många dagar i veckan
kör du överkropp?

–Två.
–Okej.

–Jag kör tre. Måndag, onsdag, lördag.
–Jaha. Jag kör fyra.

Khalid ser ut att köra en del också.

Fan, borde inte jag också ha
dubbelt handfängsel?

Det är väl att föredra
när man måste boja två samtidigt?

Det beror ju helt på. Det är inte
ofta du bojar två stycken själv.

/KNACKNING/

Hallå.

–Är du okej, Fanny?
–Mm.

–Hur är det med honom?
–Han kunde prata, så...

Fanny, det kommer säkert
att gå bra. Du...

När jag var ny, så...

Ja, vi åkte på...
Det var en kille som...

Han hade ramlat genom ett fönster och
skurit upp kroppspulsådern vid knät.

Och det var så sjukt mycket blod.

Så det blev tre stygn
och hjärnskakning. På mig.

Jag bara...

Så det händer. Så är det.

Ja... Det är inte så bra
när poliser svimmar på jobbet.

Inte jättepraktiskt,
men det händer de bästa.

Det hände mig.

Alltså, man vänjer sig.
Det är bara så. Blodet blir vardag.

Döden också, konstigt nog.

Eller så är det konstigare
att den inte är det från början.

–Jag påbörjar förhör.
–Okej, bra.

Fy fan.

–Har det slutat snurra nu?
–Mm, tillräckligt.

Och du, nu är det ju fortfarande
väldigt mycket blod där ute–

–så om du vill blunda
är det helt okej.

–Blunda?
–Du kan hålla i mig, om du vill.

Nej, det kan jag inte.

–Inte?
–Nej, faktiskt inte. Kom nu.

Okej, då kör vi.
Men du är bäst, Fanny, du är det.

65-1400 från 6-0, då får ni styra ut
till Vintergatan i Frihamnen.

Uppringaren har sett personer
i en utdömd fabrikslokal. Kom.

Det är polisen.
Är det nån där, ge er till känna!

Det är polisen. Ge er till känna!

Är det nån där?

–Det verkar lugnt här.
–Vad sa de, då?

–Att det skulle vara folk i lokalen.
–Det kan vi ju utesluta.

Du, Faye, vad grym du var i dag
under olyckan.

Jag vet.

Fast det betyder ju inte att du
kan komma för sent till passen.

Nej, jag vet.

–Är det nåt speciellt?
–Nej, det är väl...livet.

Jaså, det. Livet, ja.

–Säg till om jag kan underlätta...
–Jadå, ja.

–Nej, nu åker vi hem och avrappar.
–De vackraste orden jag hört!

–Det var lugnt, eller?
–Ja.

–Nu åker vi hem.
–Let's do it.

–Säng, säng, säng
–Sova, sova, sova

–Säng, säng, säng
–Det är nån sketch, va?

–Är den inte från 80-talet?
–Jo, det är möjligt.

–Och du är född?
–1998.

–Just det...
–Nähä?

Herregud.

Okej, hörni.

Ja, samling.

Tack för i dag. Bra jobbat, alla.

6-0, 65-1400. Då får ni styra ut
igen och kvarstanna ett tag till.

–Var är Sangers turlag? Kom.
–Upptagna på större uppdrag. Kom.

Ja, det är uppfattat. Vi får ta den
tills de är klara, då. Kom.

Okej.

–Ni skulle säga tack.
–Precis. Vi hjälper er här.

–Alltså, om ni gjorde nåt viktigare.
–Vi lurade honom i en fälla.

–Varsågod.
–Jaså, jaha.

Alltså, ni vet att olaga
frihetsberövande är ett brott?

Tycker du, ja. Du får väl skriva upp
det här som självförsvar, då.

–Okej.
–Då där.

Ni är inte kloka!
Det här är faktiskt ett badhus.

–Fubbick!
–Ja, det räcker. Vi återkommer.

Gör ni det. Vi bor här.

–Såg du bilen?
–Såklart. Är jag blind, eller?

–Lite mer sansad ton...
–Sansad ton? Är det snyggt?!

–Ser jag ut så här för det är snyggt?
–Ska vi ta det från början, okej?

Jag har företräde. Bilen bara tänker
på sin jävla bekvämlighet och kör.

–Bekvämlighet...
–Du behöver inte skriva bekvämlighet.

–Klart som fan han ska! Skriv!
–Backa.

–Skriv! Skriv!
–Backa!!

–Snutjävel, skriv!
–Vi behöver inte använda den. – Lugn.

–Ta det lite lugnt.
–Jag har koll.

Ta det lugnt.

Från 65-1220. Vi är på Vintergatan
och kollar att allt är lugnt. Kom.

Tack för det. Flera uppringare säger
att de sett folk på adressen. Kom.

–Jaha, är det fullmåne, eller?
–Kan vara. Kom.

Det verkar lugnt. Vi tar ett varv,
kontrollerar och avslutar sen. Kom.

Uppfattat. Klart, slut.

–Hänglås.
–Luktar det inte lite bränt?

–Tycker du?
–Ja. Känner du inte det?

Jo, kanske.

/EXPLOSION/

Jag larmar!

–Hallå! Kan vi komma in?
–65-1220...

–Finns det nån annan dörr?
–Det brinner på Vintergatan.

Det är fler. /PANIKSLAGNA SKRIK/

–Go!
–Den är låst.

Jag hämtar verktyg.

Ja!

Okej, där, där, där.

En gång till.

Ja, ja, ja!

Tryck mer! Tryck mer!

–Tryck mer, Sara! Tryck, tryck!
–Det går inte...

Jag går och letar
efter fler ingångar.

/EXPLOSION/

Är du okej, Sara?

/GLAS KROSSAS/

65-1220, en person har hoppat.
Hon ligger på marken. Kom.

6-0, uppfattat. Har du nån status
på den skadade? Kom.

–65-1220. Hon andas, har puls. Kom.
–Uppfattat. Vi informerar SOS. Kom.

65-1220, var är ambulansen? Kom.
– Den kommer. Jag stannar hos dig.

1220, de är framme
om bara nån minut.

Vi behöver förstärkning omgående.

Se till att få upp dörren fort.
Ni två, beredda! Go!

–Kom igen.
–Ut med den här.

Samlingsplats här. Ambulans, fort!

–Hej!
–Jag tar det här.

Vi behöver fler ambulanser omgående.

Vad ska jag göra?

Okej, hörni. Vi vet inte hur många
som är kvar i byggnaden–

–och hur skadade de är.

Alla sjukhus i regionen
har gått upp i stabsläge.

–Är ni med mig?
–Ja.

Jag försöker uppdatera mig så mycket
det går för att se var vi kan bistå.

Prio ett:
Hjälp vårdpersonal, rädda liv.

Två: Därefter säkrar vi FU.

Och kom ihåg: Ha koll
på räddningstjänstens zoner.

Het zon, det är bara brandpersonal,
ingen annan. Uppfattat?

–Ja.
–Bra. Utgå!

Ni sex tar svarta sidan. Okej?

Hallå?

Hallå?

Hallå? Polis.

Hur är det med dig? Hejsan.

–Akta brännskadan.
–Åh, helvete. Okej...

Kolla radion. Få kontakt.

–Nej, jag har inget här.
–Jag ringer ambulans.

–Jesse, vi har en kvinna på baksidan.
–Håll henne under uppsikt bara.

–Alltså, jag bara inväntar...?
–Ja, gör det.

Ytterligare två kvinnor har åkt i väg
till Helsingborg. Har du sett Osmond?

–Svarar han inte på anrop?
–Nej.

Vafan... Vad i helvete?

Het zon, Osmond! Osmond!

–Jag tar det. – Stanna!
–Herreje...

–Vet ni hur många ni har kört in?
–Nej, men det är många.

Kan du bara flytta på dig? Tack.

–Vad gjorde de här liksom?
–Jag vet inte.

Det var låst. Det...

Åh...

Du...

Kom.

Såja.

Du, Magnus, jag vet inte hur många
gånger jag sagt samma till dig.

Jag gjorde fel, jag var ett svin.
Jag håller helt med dig om det.

Men för din egen skull,
ska du inte bara ta och släppa det?

–Allvar? Du säger detta till mig nu?
–Ja. Jag är ändå ingenting att ha.

–Fattar du inte vad du har gjort?
–Jo, det är klart.

Du fattar inte hur jävla ont
detta gör!

–Du är fan inte sann.
–Jag ser ju på dig...

–Hej.
–Hej.

–Läget?
–Tja, jag vet inte.

Nej.

–Har du ont?
–Nej, det känns knappt.

Du ska nog inte pilla på det, va?

Ja, vad vi vet
så är det ett trettiotal omkomna.

De flesta är kvinnor,
antagligen ifrån Asien–

–troligtvis utsatta för trafficking.

Ingenting är fastställt, men det är
inte en för våldsam gissning–

–att i lokalen bodde kvinnor
som, ja, använts som arbetskraft–

–eller inom prostitution,
eller bägge delarna.

Vad ni har sett är en konsekvens–

–av mänsklighetens
absolut mest avskyvärda sida.

När jag ibland tvekar
på mitt yrkesval–

–så är det just såna här saker
som får mig tillbaka på banan igen.

Jag ska fanimej sätta dit de monster
som köper och säljer andra människor.

Förlåt. Lät jag oprofessionell?
Det är jag inte.

Jag är inte så naiv att jag tror
att jag kan stoppa en verksamhet–

–som omsätter 150 miljarder dollar
årligen. Men jag ska fanimej försöka.

För er som inte vet vem jag är, så
heter jag Katrin och är er nya chef–

–nu när Barry har gått vidare
till nya utmaningar.

De allra flesta verkar ha dött
av rökförgiftning.

Många av de avlidna hittades
bakom dörren–

–som vi vet var låst utifrån
med regel och hänglås.

Så någon har alltså låst in
de här människorna.

Ja...

Vi ser massor av skit hela tiden,
och jag tänker att man vänjer sig.

Och det är ju på gott och ont, men...

Så...

Nej, det...

En del var inte äldre än...
Jag tror inte de hade fyllt 20 ens.

Tack för ditt jobb.

Tack så mycket. – Hej. Tack.

–Hejsan.
–Hej. Tack.

Hej. Tack för ditt jobb.
– Tack så mycket...

–Två gånger sex.
–Tolv.

Bra. Två gånger nio.

–Sexton.
–Nu får du tänka en gång till.

–Lite till.
–Arton? Nitton?

Arton var rätt.
Du är jätteduktig, Alice.

–Två gånger sex.
–Det sa du ju precis.

Det gjorde jag, förlåt.
Två gånger tre, då.

Är du ledsen, pappa?

–Har du ramlat?
–Nä...ja, lite kanske.

Jag ramlade över Filur,
men fick inte säga det för mamma.

Alice!

–Vi måste åka.
–Vi måste åka nu. Hej då.

Jag älskar dig...

–Hej!
–Hej.

Förlåt, det är bara...

Vi åkte därifrån.

Vi skulle ha stannat, kollat
en gång till bara. Men vi åkte.

–Det var ingen som sa emot. Alla...
–Nej, det är mitt beslut.

Åh, fy fan.

Jag förstår om jag inte verkar så
förtroendeingivande just nu, men...

Jag vill ändå att du ska veta att
jag finns här om du behöver prata.

När som helst så är det bara
att säga "Hej, Jesse", så pratar vi.

Hej, Jesse.

Javisst, absolut. Ja.

–Om det går?
–Ja, det är klart. Visst, absolut.

/OVÄSEN FRÅN BORRMASKIN/
Gud... Kanske inte här, va?

Nej?

Hej! Laura är bordsvakt i dag,
så hon ska bara torka av borden.

–Rita hann ringa, eller?
–Ja, inga problem.

–Hur är det med henne?
–Sådär, fortfarande väldigt trött.

Ont i huvudet, hjärtrusningar.
Det tar aldrig slut.

Jag förstår precis. Min svärmor har
långtidscovid, det är fruktansvärt.

–Man vet inte var det ska sluta.
–Nej, precis. – Hej, Lolli.

–Mamma lovade hämta i dag.
–Hon kunde inte, hon var trött.

–Vi kan väl gå till glass-stället?
–Nej.

Du, mamma blir jätteledsen
om inte du följer med hem i dag.

–Du behöver inte äta glass.
–Då stannar jag.

Nej, du får följa med nu.

Jag ska berätta nåt som bara jag vet.

Din moster har haft det jättetufft på
sitt jobb i dag. – Eller hur, Faye?

–Ja, det var lite...
–Så du och jag ska bli superhjälpare.

Så hjälper vi Faye och din mamma.
Du och jag tillsammans. Va?

–Om jag får choklad- och vaniljglass.
–Det får du.

–Om jag får ta jordgubb.
–Ja.

–Ska vi gå, då?
–Hej då, Laura! Ses i morgon.

–Har du haft det bra i dag?
–Ja.

Jag skulle tro att de är
tio veckor gamla eller nåt sånt.

–Har du någon fågel nu?
–Nej.

De blir olyckliga av
att leva ensamma.

Jag vet.

–Vart vill du gå?
–Inte hem. Det är det viktigaste.

Hallå, ja. Lycka till i dag.

Det finns ett ganska okej fik
en bit bort här.

–Det blir jättebra.
–Då tar vi det.

Nu frågar jag dig i alla fall
om du är säker...

Textning: Ulrika Jansson Båving
Svensk Medietext för SVT