All language subtitles for A.Fortunate.Man.2018.DANiSH.NORDiCSUBS.720p.WEBRip.AAC2.0.x264-PTNK

"Vi kan meddela er att ni är antagen
till Polyteknisk Laereanstalt."

Käre Gud Fader i himlen.

Må du alltid vara med
min son Peter Andreas-

- nu när han lämnar
sitt barndomshem.

Låt honom aldrig glömma livets allvar
och plikten mot dig, du allsmäktige.

Låt honom inte frestas
av storstadens förfall.

Och må han aldrig begära de skatter
som mal och rost kan förtära.

Såsom det är din vilja ska allt
som avlas och föds i mörkret-

- en gång uppenbaras
och få sin dom.

Amen.

Jag har genom åren
sparat lite pengar-

- som det var tänkt att du skulle
ha dagen då du reste ifrån oss.

Men nu när du har valt
att gå dina egna vägar...

...får du dem inte.

Men en gåva ska du dock ändå ha.

Det här uret som jag fick av min far
när jag skulle resa hemifrån.

Det får du i hoppet om att det
ska mildra ditt förhärdade hjärta-

-öppna ditt motspänstiga sinne.

Så att när du en gång vänder
dig bort från förtappelsens väg-

- ska öppna ditt vilseledda hjärta
mot oss och Herren i himlen.

Ynkligt att se en präst jag har känt
för stränghet bli så sentimental.

- Du kan inte avvisa...
- Vad kan jag inte avvisa?

Fars självgoda fromhet?
Är det nådegåvan jag inte kan avvisa?

Säg förlåt för vad du sa.

- Säg förlåt för vad du sa!
- Aldrig i livet.

Slå igen.

- Slå igen.
- Akta dig, Peter Andreas.

- Varför slår far inte?
- Akta dig.

Akta dig så du inte slutar som den
Herren uttalade sin förbannelse över.

När nu far spår om min framtid
kan jag berätta-

- att jag i detta hem alltid har
känt mig främmande och husvill.

- Fredlös vare den som trotsar Herren!
- Amen!

Peter! Peter Andreas!

Här... här är lite till resan.
Och kom ihåg, mitt barn...

Om du behöver hjälp
så är din äldre bror i Köpenhamn.

Tack, mor.

LYCKO-PER

RUM ATT HYRA

Så ser det alltså ut.
Hyran ska vara betald den första.

När man talar om Darcys lag finns
det ett avgörande sammanhang-

- i proportionalitet
mellan vattenföring i jord-

- och skillnaden i nivå
mellan två punkter.

LVlen vari består detta sammanhang?
Ja.

Det är ett exponentiellt sammanhang
mellan arealen och vattenföringen.

Ett proportionellt sammanhang.
Ju större areal, ju mer vattenföring.

Vad gör ni, herr Sidenius?

Jag utarbetar ett kanalsystem genom
Jylland som förbinder de två haven.

Det förkortar sjöfarten
och förbinder de nya städerna.

Är ni galen? Mitt i undervisningen?

Hur ofta har jag inte bett er om
att avhålla er från era experiment?

Det blir förgreningar till sankmarker
som kan dräneras-

-just med tillämpning av Darcys lag.

Hör här, herr Sidenius.
När man är så ung som ni-

- ska man inte ha annan äregirighet
än den att vilja lära.

Förstått?

Javisst.

Jag ville höra
om ni eventuellt hade nåt arbete.

- Bara för i kväll.
- Ja. Tusen tack.

- Soppan är klar.
- Ja tack.

Aj!

Jag läser till ingenjör.
Jag behövde tjäna lite pengar-

- men dessvärre
behövde de mig bara den här kvällen.

Går ni alltid runt
och plockar upp saker?

Nej, det är till nåt
som jag ska bygga.

Vad gjorde ni förut då,
om jag får fråga?

Ni är nyfiken, va?

- Jag var modell.
- Verkligen?

- För modemagasin?
- Sluta, toker.

Jag stod modell på konstakademin.

Alltså... så där... naken?

Självklart naken.

- Även för män?
- Självklart för män.

Ni är alltså verkligen tokig.
Där fanns inte annat än män.

Det var roligt.
Ibland retade jag dem-

- och målade då läpparna
och mina ögonfransar.

Verkligen?

Så om ni föreställer er Venedig-

- som blev till en av
världens största handelsstäder-

- för att man utnyttjade vattnet och
skapade ett avancerat kanalsystem.

Så mina beräkningar går ut på
att göra Esbjerg till en lagunstad.

Om ni tänker er små gondoler
som stryker genom Esbjergs gator-

- med de resande och deras varor
och tullfritt naturligtvis.

Så, toker.
Inga fler ingenjörshistorier.

Se hur han ler mot dig.

- Äldre män dras till dig.
- Kan du vara tyst nu, Nanny?

Men han är alltså inte
den sämsta partnern.

Och tänk på din ålder, Jakobe.
Du kan ju inte dö som nunna.

Dessutom är han förmögen.
Han tar dig inte för pengarna.

Håll tyst nu, Nanny,
och det med en gång.

Jag njöt jämt av att komma hem på
sommaren och umgås med familjen.

När det blev kallt kunde jag inte
fort nog komma tillbaka till Schweiz.

Tillåt mig fråga, fröken Salomon.
Hur länge var ni på flickskolan?

Fem år exakt.
Jag fick väninnor från hela världen.

Jakobe talar sex olika språk och
har examen i litteratur och historia.

Ja.

Herr Ivan, jag har fått höra
att ni ska söka upp nya talanger.

- Det är mycket lovvärt.
- Framtiden ligger i ungdomen.

Vårt företag är på utkik
efter investeringsmöjligheter.

Varför ska vi belamras med alla
ouppfostrade genier du drar med hem?

Herr Salomon,
jag undrar i all ödmjukhet-

- om vi kan växla ett par ord
mellan fyra ögon?

Självklart, herr Eybert.
Kom, så går vi in vid sidan av.

Jag är skyldig att berätta för er den
egentliga orsaken till mitt besök.

Det har med...
Ja, hur ska jag nu uttrycka det?

Det har med mitt hjärtas tillstånd
att göra.

Vore det näsvist att be om
ett glas vatten eller lite mer kaffe?

Agnes, är du snäll och häller upp
lite mer kaffe till herr Eybert?

- Ja.
- Tack.

Var var vi nu...?
Jo, mitt hjärtas tillstånd.

Just det. Att förära fröken Jakobe
min hängivenhet.

Herr Eybert, min hustru och jag har
så klart märkt varthän det barkar.

Och ni är ju av god judisk börd
och dessutom vän till familjen.

Låt mig tala rent ut, Eybert.

Ni har väl gjort er överväganden om
den stora åldersskillnaden mellan er?

Säg mig, har ni inte
rört runt tillräckligt i koppen?

Just det.

Jag antar att ni har gjort er tankar
om min dotters ställning i livet.

Och de testamentariska dispositioner
som jag har gjort avseende henne.

De pekuniära förhållanden
har på intet vis varit avgörande.

Det handlar om mitt hjärtas...

Ni vet mycket väl
hur mycket jag värdesätter er-

-så i princip har ni min tillåtelse.

Men det är i slutändan Jakobe själv
som avgör sin framtid.

Jag har en liten sak som jag tror
kan intressera er. En liten bok.

Nej, en bibel. Det är från den präst
som en gång konfirmerade mig.

En mycket betydande man,
pastor Sidenius.

- Ni har inte stulit den?
- Han har själv skrivit till mig här.

"Böj dig för evigt till lydnad
av kyrkans stränga lag."

- 15 öre.
- 15 öre?

Jag hade nu tänkt mig...
Den är väl värd...

- Umäma.
- Ja?

- Vem är den elegante herrn där?
- Det är Ivan Salomon.

- Känner ni inte familjen Salomon?
- Nej.

- Kan jag få notan?
- Så gärna, herr Salomon.

Ursäkta, herrn. Tillåter ni
att jag tar ett ögonblick av er tid?

Mitt namn är Peter Andreas Sidenius.
Jag läser till ingenjör.

Jag har hört att ni är på utkik
efter folk med goda idéer, genier.

Jag har gjort ett par uppfinningar
som jag vill presentera för er.

- Har ni nåt emot att jag sätter mig?
- Nej, varsågod.

Det rör sig om ett helt nytt sätt
att utvinna energi på.

I stället för att använda dyrt kol,
utnyttja vindens och vågornas energi.

Kombinerat med ett kanal-
och slussystem revolutionerar...

Varsågod, herr Salomon.

Vi talar om nåt epokgörande.

Det gör vårt land
till en modern industrination.

Jag har hört att ni är rätt man
att involvera i ett sånt projekt.

- Kommer ni ofta hit?
- Nej, jag...

Då kan vi tala vidare om det
en annan gång.

Ni får ursäkta mig.
Jag är tyvärr på väg till ett möte.

Du tror inte det är sant, Lisbeth.
Men han satt där mitt ibland oss.

Hans eleganta kläder, hela hans...

Han kommer
från en av landets rikaste familjer.

- Det här kan vara mitt livs chans.
- Sch, herr ingenjör. Kom.

Förresten, Lisbeth, tror du
att du kan låna mig lite pengar?

Hur kan jag veta
om jag nånsin får tillbaka dem?

Du kan lita på mig. Det vet du ju.

Jag måste kunna gå tillbaka
till det där kaféet-

- om han skulle dyka upp igen.
Det är oerhört viktigt.

Har du tänkt på
att om vi två slog oss samman...

...och hittade ett litet ställe,
så vore allting mycket enklare?

Ja, men det är ju en bra idé.

- Tror du du kan låna mig pengarna?
- Ja, du kan få mina drickspengar.

Härligt. Tack.

- God jul.
- God jul.

God jul.

Det är vad jag kunde ta med hem.
Gästerna åt upp nästan all rödkål-

-men det finns massa fläskstek.

Och alla brynta potatisar du kan äta.
Varsågod.

Tänk, vår första jul tillsammans.

Tack.

Om du tänker på din familj
så kan jag förstå det.

Nej, nej, tvärtom.
Nej, det är den där Ivan Salomon.

Ibland önskar jag att jag var rik.

- Det är du inte och blir aldrig.
- Nej, men om.

Då skulle jag ge alla pengarna
till ditt projekt.

Nej, det hade jag helt glömt.

- Skål.
- Skål!

För oss två.

Var det allt?

Herr Sidenius.
Där var ni, herr Sidenius.

Kom, slå er ner.

Jag har hört mig för om er
på Polyteknisk Laereanstalt. Sitt.

- Är ni hungrig?
- Nej, jag har.

- En omgång kaviar och champagne.
- Javisst, herr Salomon.

Nå, herr Sidenius. Sätt er.

Sätt er.
Låt mig höra om ert projekt.

Ja.

...en som ni som samhället behöver.

En som höjer sig över småaktigheten
och bevisar att det unika är möjligt.

Jag beräknar vattenmängderna
i förhållande till jordarealerna.

Hur man förbinder åarna
med insjöarna via kanalvägar-

- och skapar ett dräneringssystem
till sumpmarkerna-

-och samtidigt skaffar vatten...

Stopp, herr Sidenius. Ni ska
komma hem och äta middag hos oss.

Min far måste höra era geniala idéer.
Ska vi säga du?

- Ivan.
- Peter Andreas.

Ett sånt projekt ska framläggas
för överingenjör Bjerregrav.

Godkänner han det så hemställs det
för ministeriets officiella samtycke.

Det bor en världserövrare i dig, va?

En riktig...

En riktig Lycko-Per.

Förlåt att jag är sen. Jag hade fullt
upp med att säkra familjens framtid.

- Du är full.
- Får jag presentera min syster Nanny?

Det här är herr Sidenius. Han läser
till ingenjör, men är redan ett geni.

Det må jag säga. Ett geni.
Hur känns det att vara ett geni?

Ja...

Ska ni bara stå där och glo?

Akta så ni inte fryser fast
och blir en lyktstolpe.

Ja, men jag bor ditåt.

Jag bjöd in herr Sidenius
på middag hos oss på söndag.

Då ses vi ju igen, herr geni.

Kom ihåg att vända på fötterna
om ni ska åt andra hållet.

Glöm inte gå till överingenjören!
Det är helt avgörande!

God dag. Jag har ett projekt som
jag vill ge överingenjör Bjerregrav.

Överingenjören sitter i möte.
Men om ni ger mig ritningarna-

- så ser jag till att ni kontaktas
så fort han har sett på dem.

Jag hade kanske föreställt mig
att jag...

- Ja.
- Tack.

- Han tittar på den högen där?
- Ja, det gör han.

Tack.

Så.

Och om ni bara tillåter
att jag fångar er manschett.

Så där.
Och likadant på andra sidan.

Ni har säkert också undrat över
mina kläders beskaffenhet.

Men jag kommer direkt från
en längre vistelse i Panama-

- där jag stod för byggandet
av ett stort kanalsystem.

Spännande och inte helt ofarligt.
Där är en sån till er. Varsågod.

Ja. Tack.

Det är inte möjligt.

Vet ni vad? Jag måste ha förlagt
min plånbok på hotellet.

Jag beklagar. Ska jag inte låta min
chaufför komma hit med pengarna?

Han kan vara här inom en timme.
Adjö.

Ni kan inte lämna butiken
utan att betala först.

Misstänker ni mig
för att vilja lura er?

Vet ni vem ni pratar med här?

God dag. Mitt namn är Peter Andreas
Sidenius. Jag är inbjuden hit.

Ni är välkommen.

- Ska jag ta er hatt?
- Ja.

Då är det den här vägen.

Ni kan sätta er här.

Direktör Delft.
Jag är morbror här i huset.

- Mitt namn är Sidenius.
- Ja, den unge ingenjören.

Min systerson berättade om er.
" Lycko-Per" kallar han er.

Smeknamnet är inte så smickrande,
för vad är det man säger?

Lyckan är idiotens förmyndare.

- Har ni nåt emot att jag sätter mig?
- Nej.

Hon är ganska näpen, min niece.
Inte sant, herr Sidenius?

Jag finner fröken Salomon vacker.

Till och med mycket vacker.

Hon hör inte heller hemma
bland de vanliga, vågar jag säga.

Men jag försäkrar er. Hon lockar
också en hel del unga män till huset.

Vad skönhet dock icke förmår!

Dessutom är min svåger Philip Salomon
inte helt medellös.

För pengar, herr Sidenius,
är magnetiska.

De små runda metallbitarna attraherar
de djupaste mänskliga känslorna-

- och för fram hjärtats ädla rörelser
i dagens ljus. Har jag inte rätt?

Nej, nu går vi in
och hälsar på familjen.

Tack.

Där är du. Jag kan anförtro dig
att du är väntad med spänning.

Far? Det här är herr Sidenius,
som jag har berättat om.

- Ja, men hjärtligt välkommen.
- Och det här är min mor.

- Välkommen.
- Tack.

Jag måste säga att ni bor
otroligt vackert här, herr Salomon.

Och vilket utsökt vin.

Och damerna...
Vackra damer som ni omges av.

Skål, herr Salomon.

Och tack för att jag fick
komma in i era salonger.

Det här är min äldsta syster Jakobe.

- God dag.
- God dag.

Du kanske kan berätta lite om det
där projektet. Far är mycket nyfiken.

Min utgångspunkt är att i takt med
att det moderna samhället utvecklas-

- så blir tillgång till energi
helt avgörande.

Nyckeln till försörjningsproblemet
är också nyckeln till framtiden.

Vi måste göra oss oberoende
av det dyra kolet som tar slut-

- och i stället utnyttja de enorma
energier som redan finns i naturen.

Fortsätt, snälla ni.

Ta till exempel
de oändliga rader av vågor-

- som tömmer sin brölande kraft
längs våra kuster varje dag.

Varför inte utnyttja den kraften
så den kan tjäna mänskligheten?

Min plan går ut på
att samla upp vågornas energi-

- och koppla den till jätteturbiner
och sända ut ström i hela landet.

Det samma gäller vindmöllorna.

All outnyttjad rastlös vind
som bara susar fram över landet.

Den kan samlas upp och göras
till gagn för hela samhället.

Herr Salomon kan kanske
föreställa sig hela städer-

- med hus och långa gator
och bangårdshallar och fabriker.

Allt upplyst av elektriskt ljus som
vi har skördat från vinden och havet.

Och det var också nåt med
en ny internationell hamnstad.

- Om man föreställer sig...
- Ja tack, det är lysande.

Och rätt kostsamt,
kan jag föreställa mig.

Hur hade herr Sidenius tänkt sig
att detta projekt skulle realiseras?

Ritningarna ligger för bedömning
hos överingenjör Bjerregrav-

- som far ju känner.
Så nu håller vi tummarna.

Tack för i kväll.

Det är spännande att höra om,
men han verkar vara en fantast.

Kanske är han omogen, men det
är inget fel på hans intelligens.

Särskilt imponerad var jag
av hans profetior om-

- att den som sitter på energin
också sitter på makten och pengarna.

Men är han överhuvudtaget en
som vi vill ha nåt med att göra?

Verkar han inte lite ovederhäftig?

Vad är det det heter?
En vildhjärna.

Han verkade direkt ociviliserad.
Såg ni hur mycket han drack?

Uppfostran verkade försummad.
Alla dåliga manér.

- Han växte upp under fattiga villkor.
- Son till en präst.

Det är sorgligt att se hur fattigdom
kan vanställa en människa.

Han var ju inte ens snygg,
som du beskrev honom som.

Jag tycker
att han är utomordentligt snygg.

Jag tycker att han är
helt utomordentligt härlig.

- Härlig?
- Ja.

Varsågod, herr Sidenius.
Då kan överingenjören ta emot er.

- Är det herr ingenjör Sidenius?
- Ja.

Gode Gud.
Men ni är ju en ung människa.

Vi kan ju alltid prata om saken.

Med hänsyn till era vågturbiner
finner jag en del orimligheter.

Men det finns andra lösningar vad
angår vindkraften som är förnuftiga.

Men hur kom ni på idén
att göra detta vansinniga projekt?

Det är ett projekt jag har lagt
all min tid på det senaste året.

Men faktiskt är det nåt som jag
har tänkt på sen jag var barn.

Är det era detaljplaner?
Jag får se på dem.

Det var nåt med ert kanalsystem
som ska jag be er förklara lite.

- Tala högt och tydligt.
- Ja.

Mitt projekt är att bygga ett hamn-
och fjordregleringssystem i Jylland.

Vattenvägar som kan göra Danmark
till ett modernt industriland.

Min idé går ut på att flytta
sjöfarten från Köpenhamn.

En frihamn här kan aldrig
bli centrum för världshandeln-

- eftersom stadens läge
gör den svåråtkomlig för fartyg.

I stället skulle man anlägga
en ny hamn på västkusten-

- som skulle kunna konkurrera
med Hamburg och Bremen.

Som herr överingenjören kanske ser,
ett slags Nordens Venedig.

Ja, ja, ni är ju i en lycklig ålder.
Apropå det, unge man...

Hållningen. Räta på ryggen.

Vi ses om en vecka.

- Kan jag utgå nu då?
- Ursäkta?

Vilken jubelidiot!
Maken till auktoritär fjant.

"Hållningen, unge man.
Räta på ryggen." Jag kan den visan.

Rensa naglarna, be din bordsbön,
vissla inte, ät ordentligt.

Jag blir spyfärdig. Men han
bad mig komma igen om en vecka.

Det är en halv seger.
Det måste firas.

Champagne.
Och kaviar naturligtvis.

- Ja.
- Vi ansluter till familjen.

Är det nåt som är fel? Det är
en av stans bästa restauranger.

Ja, självklart.

Det är min syster Jakobes fästman.
Eybert heter han.

Särskilt sen flickornas mor dog.

Fabrikör och folketingskandidat.
Jag förstår inte vad hon ser i honom.

Alla klockor stannar
när han går in i rummet.

Men han är änkling och hans barn
talar till hennes beskyddarbehov.

I gengäld förstår jag honom.

Hon är den äldsta av mina syster
och den av flickorna som ärver mest.

Det kändes angeläget för mig...

- Herr Eybert.
- God dag. Peter Andreas.

Jakobe.

Fröken Salomon, roligt att ses igen.

Där kan man tala om byråkrati
och inkompetens.

Därför startade jag mitt företag-

- som nu är
ett av landets allra största-

-inom produktion av avloppsmaterial.

Vi är klara att beställa.

- Mina herrar, mina damer.
- Vi hade egentligen tänkt...

Vad säger ni andra?
Kaviar och champagne?

Vad står det på menyn i dag?

Till att börja med öringsrom
med vaktelägg på is.

Därpå fjädervilt med sparris-

- efterföljt av ost med selleri
och till slut en fruktdessert.

Vi tar hela registret. Eller?

- Vill ni servera champagnen nu?
- Så gärna.

Per var
hos överingenjör Bjerregrav i dag.

Han fick närmast projektet godkänt.
Skrämmande beskäftig människa.

Far känner honom. Vad sa han?
"Tala tydligt, räta på ryggen."

Du gör det bättre.

- Du är bättre.
- Ni får ursäkta mig.

Spänningen sitter kvar i kroppen.
Sista dörren på höger hand.

- Hej.
- Förnämligt sällskap, va?

Jag kände nästan inte igen dig.

Vilka fina damer.
Och den unge mannen måste vara Ivan.

Ja, precis. Kan vi låtsas
att vi inte känner varandra?

- Är jag inte fin nog?
- Jo, jo. Det här är viktigt för mig.

Det är viktigt för min karriär.
Så om hans familj får kännedom om...

Ja, det här med oss.

Om du kan låtsas som om du aldrig
har sett mig förut. Förstår du?

I princip går mitt projekt ut på
att utnyttja naturens egna krafter.

Utan att begå rovdrift på dem.
Både för vind-och vågmaskinerna.

Men även kanalsystemet, som kommer
att kunna förbinda landsdelarna.

Herr Sidenius, tillåt mig
att ställa en fråga till er.

- Varsågod, herr fabrikörn.
- Av ren och skär nyfikenhet.

Ni hållerju på med
en ingenjörsutbildning, va?

Jo.

Hur kan det vara
att en ung man som ni-

- som sägs komma från en prästsläkt
som går många generationer tillbaka-

- väljer att gå
den teknologiska vägen?

- Ni ogillar kanske mitt yrke?
- Det verkar bara motsägelsefullt.

- Vetenskapen mot tron, menar ni?
- Just det.

Behöver det vara så motsägelsefullt?
När man tänker på-

- vilken betydelse ingenjörskonsten
redan har haft för mänskligheten.

Hur den har kunnat förkorta avstånden
mellan folk med hjälp av järnvägen.

Och telegrafen.

För att inte tala om ifall man en dag
utvecklar maskiner som kan flyga.

Tänk på hur den kan
utjämna skillnaden mellan folk-

- och på det viset
bli det sista steget-

- mot vår gamla dröm om broderlig
förståelse mellan världens alla folk.

Är det inte
något av en överskattning?

Jag är övertygad om att den fria
rörligheten bryter ner fördomar-

- och skapar ett pånyttfött
rättvist samhälle-

- där individen kan leva som en
frigjord och självständig människa.

Ja...

Jag har aldrig tänkt på mitt yrke
på ett så storsint sätt-

-som ni ger uttryck för här.

Vill ni ha mer vatten,
fröken Salomon?

Jo tack.

Ivan, det måste vara nåt för dig.

Dr Engelbrecht har precis
disputerat på sin idé.

För tusan. Få höra då, doktorn.
Jag samlar på dem.

Tillåt mig, fröken Salomon.

Jag önskar att vi hade fått
chansen att prata tidigare.

Ni får inte missförstå mig, men det
är berikande att höra era kloka ord.

I det hela taget är det berikande
för mig att komma till det här huset.

Även om jag inte kan påstå att jag
inte känner en viss form av...

...underlägsenhet.

Jag är lite främmande för det öppna
och fria sätt som familjen lever på.

Eller bara det... det sätt
som ni är intresserad av-

- vad som sker ute i världen.
Det som kan göra er klokare.

Det är så annorlunda
mot det hem jag kom ifrån.

Där började och slutade man dagen
genom att vända sig från världen.

Med bön och en psalmsång.

Kan ni föreställa er-

- att bara det att vara vacker
och välklädd som ni är-

-sågs som nåt oärligt gentemot Gud?

När jag tänker på mitt barndomshem
så är det...

Så är det alltid förknippat med skam.

Och obehag.

Jag sätter värde på er uppriktighet,
herr Sidenius.

Ja.

- Ni ligger efter med hyran.
- Pengarna är på väg.

- En herre väntar på er på rummet.
- Presenterade han sig?

Han såg inte så värst trevlig ut.
Kom nu ihåg det med hyran.

- Eberhardt?
- Du får ursäkta.

Men din portvakterska sa
att du snart skulle komma hem.

- Jag har varit hemma på besök.
- Jaha.

Far har plötsligt blivit dålig.
Faktiskt tämligen sjuk.

Doktorn antyder att det med
all sannolikhet rör sig om kräfta.

Jag tyckte att du skulle underrättas.
Jag talar å alla dina syskons vägnar.

Vi tänkte att du när du fick
kännedom om fars situation-

-kanske skulle känna dig manad till-

- eller rättare sagt känna behov
att söka ett närmande.

Vad menar du?

Utan att blanda mig i dina
angelägenheter, så får du...

Du ska göra allvar av att inte
blanda dig i mina angelägenheter.

Ja. Jag ser att det är meningslöst
att prata med dig.

- Som du vill.
- Det är en sak som du måste veta.

Även om du nog får svårt
att förstå det så måste du veta-

- att det inte finns nån
som far tänker mer på än dig.

Han talar om dig varje dag. De har
gett upp försöken att påverka dig.

I stället hoppas de nu på att livet
en dag ska ändra ditt sinne-

- så att du kan inse
vad det är du är skyldig dem.

Och ångra och försona dig.

Skuld och ånger och synd.
Tack, jag kan hela repertoaren.

Tarvligt att utnyttja fars sjukdom
för att locka in mig i mörkret igen.

Ni vill att jag underkastar mig.

Ni tål inte att jag skulle
klara mig bra utanför er värld.

Men det gör jag.

Så hälsa mannen som kallas min far
att jag inte är skyldig honom nåt!

Han fick min barndom!
Det får räcka!

Vad glor du på?

Du trodde att du skulle få rätt, va?

Jag finner inte
att ert projekt har nåt värde.

Det är för omoget. Ni är också
alltför ung för att genomföra det.

Ni har ju inte ens
avslutat er examen.

Ert namn är Sidenius. Ni tillhör
kanske den kända prästsläkten?

Vad har det med saken att göra?

Kan överingejören upplysa mig om-

-vad skälet är till er ändrade åsikt?

Förlåt om jag gav er falskt hopp.

Men jag är säker på att jag med
mitt avslag gör er en tjänst.

Hela projektet med vågturbiner
och vindmöllor och allt sånt strunt-

- är helt enkelt för naivt,
för juvenilt.

Den enda möjlighet jag kan se för
att kanske komma i betraktelse är-

- om jag personligen
involverar mig i det.

Dessvärre är den möjligheten
helt utesluten.

Jaha, ja. Då är saken härmed
för mitt vidkommande avslutad.

Tack för besöket. Det var allt.

Som gammal militär
kan ni kanske upplysa mig om-

- hur underdånig jag måste vara
innan ni erkänner mitt projekt?

Är ni galen? Få in i skallen
att ni fick mitt slutliga avslag.

Nu ber jag er gå härifrån.

- Ni kommer att få ångra det här.
- Hotar ni mig?

Om jag hade förstått vilken
förstockad gammal narr ni är-

- skulle jag aldrig ha utsatt mig
för den här kränkningen. Adjö!

Var har du varit?
Vad är det du äter?

- Kloakvatten?
- Kyparen?

Gå till morbror Delft och få ett lån.

Det är snällt av dig, Ivan,
men det gör detsamma nu.

- Vad talar du om?
- Bjerregrav avvisade mitt projekt.

Du skulle ha hört hur han hånade
allt som jag har ägnat livet åt.

Du är för ung, Per. Dina idéer är
för radikala. Du ska utomlands.

Far har kontakt med en ingenjörsfirma
i Osterrike som har kanalprojekt.

Professor Pfefferkorn.
De ser gärna att du arbetar hos dem.

Hör nu här. Du måste bort härifrån.
Du måste bort från Danmark.

Bort från medelmåttan. Bort
från Bjerregrav. Ut i världen, Per.

Få inspiration, få luft under
vingarna, se ditt projekt flyga.

Upp med hakan. Visa dem vem du är.
Visa dem att du är Lycko-Per.

- Du har lovat besöka oss på landet.
- Jag orkar inte riktigt.

Sluta nu.
Det är precis vad du behöver.

Hela familjen är där.
Det blir roligt.

Bägge mina systrar är där.
Bägge två.

Minsann! Det är ju herr Sidenius.

- Fröken Nanny.
- Sluta nu.

- Fröken Jakobe.
- Herr Sidenius.

Får man hälsa det unga geniet
välkommen till sommarlandet?

Hoppas inte tåget var för sent.

Innan de andra kommer måste vi
få en liten praktisk sak överstökad.

Sätt er, sätt er.

Tack, Ivan.

Som ni ser så sker överföringen
den förste var månad.

Och ni ombedes bokföra alla utgifter.

Självklart.

Det är viktigt för mig
att ni framför-

- att jag självklart
ser det som ett lån-

- mot säkerhet i den förväntade
vinsten på min uppfinning.

Det är noterat.

Får man ställa en indiskret fråga?
Jag har gjort den iakttagelsen-

- att herr Sidenius håller på att byta
spår vad angår Salomons döttrar.

Att det nu är min äldsta niece Jakobe
som herr Sidenius uppvaktar.

Det vore helt orealistiskt
att göra sig några förhoppningar-

- hos en kvinna
med så många fördelar.

De pekuniära, menar ni?

- Ursäkta? Nej, naturligtvis inte.
- Nej, nej, nej.

Om ni bara vill kvittera mottagandet
av pengarna där.

- Mor?
- Ja?

Kan vi inte påskynda min
och Eyberts förlovning?

Jo då, om det är det du vill. Vi
har alltid respekterat Eybert mycket.

Dessutom är han av god judisk börd
och far vet om hans omständigheter.

Du är säker på att du älskar honom?

Herr Eybert gör mig trygg.
Och så är han så bra att prata med.

Och jag är orolig för hans döttrar.
De behöver en kvinna omkring sig.

Kunde man eventuellt föreställa sig
att din vän skulle gå med på-

- att ge ingenjör Bjerregrav
en ursäkt?

Jo, jo, jo. Vi kan också be
tsaren av Ryssland att abdikera.

Det kan inte åligga
en så trångsynt teknokrat-

- att avgöra
ett så visionärt projekts framtid.

- Jag instämmer.
- Herregud.

Sett ur en investeringsmässig
och en samhällsmässig synpunkt-

- är jag mycket imponerad
av den unge Sidenius idéer.

Om man kan utnyttja naturkrafterna
som vi har sett som våra fiender...

Men herregud, Bjerregrav är
och förblir flaskhalsen.

Han är det officiella Danmarks
tekniske expert.

Högsta och enda instans för att
hemställa projektet för godkännande.

Om Bjerregrav ger avslag...

Om du kontaktade Bjerregrav,
skulle han se annorlunda på det?

Nu tar vi det lilla lugna.

Låt Per komma till Österrike lite.
Ner till professor Pfefferkorn.

Låt oss höra hans bedömning av Per
och hållbarheten för hela projektet.

Det var inte särskilt hövligt
mitt i en...

- Ni har inte ens sett åt mitt håll.
- Har jag inte det? Det beklagar jag.

Säg det rent ut.
Har ni tappat intresset för mig?

Är det för att ni finner mig
barnslig och enfaldig?

Varför skulle jag
finna er barnslig och enfaldig?

- Jag har många andra friare.
- Det är jag säker på.

Män från långt bättre stånd än ert.

Män med långt mer realistiska planer.

Så säg det rent ut.
Har ni tappat intresset för mig?

Nanny?

Ja, det är bra! Så där ja.

Vad vill ni mig? Varför kan ni
inte bara låta mig få vara ifred?

Jag har inte tänkt på annat än er.

Har ni inte taktkänsla nog att förstå
att ni ska hålla er borta från mig?

Nej. Ni har öppnat nåt i mig
som ingen annan har gjort förut.

Jag måste veta vad ni känner för mig.

Ni är vacker.

Ni är intelligent. Ni är rik.
Och jag... jag är ingenting.

Jag tror att ni överskattar
era känslor för mig.

Men jag behöver inte förklara mer.
Min förlovning är redan bestämd.

Var är barnen nu?

De stannar hemma och spelar kort.

Var är Nanny?
Hon vet ju att vi ska ut och åka.

Om hon är sur så får hon vara sur.

- Ja, varsågod.
- Tack.

Flyttar du längre in?
Nämen, då gör jag det.

Ja, kom då.

Ja. Tack ska du ha.

Jag tänker på den unge
svenske studenten från Lund-

- som slog vad om
att han kunde fånga en kronhjort.

Efter en timmes jakt stupade han.
Hans hjärta hade sprängts.

Tror du verkligen på den historien?
Jag trodde inte ens på den som ung.

- Historien låter mycket trovärdig.
- Så ni tror på den, herr Sidenius?

En man med respekt för sig själv
kan genomföra det han vill göra.

Oavsett vad det kostar.

Men de behagfulla och välsmakande
hjortarna har fyra långa galoppben.

Det handlar inte bara om snabbhet.
Det handlar om vilja och uthållighet.

Så ni tror
att viljan besegrar naturlagarna?

Trist om ni har mist tron
på viljans kraft, fabrikörn.

Vad menar ni med det?

Får ni inte tillbaka tron på viljans
kraft om ni ser bevis för det?

I så fall blir jag gärna den
som gör det här och nu.

Herr Sidenius!
Jag ber er, sätt er i vagnen igen.

Det är bara sunt
att sträcka lite på benen.

Tänk på
vad det skulle göra för Danmark-

- om en folketingsman
fick tillbaka tron på viljans kraft.

Jag kan inte tillåta
att ni springer bredvid.

Då får jag springa i förväg.

Ser ni, fabrikörn? Jag höll mitt ord.

Säg mig, var det ett vad?

Jag blev bara lite yr och jag hade
inte behövt springa så fort.

Fröken Jakobe? Era blommor.

Era blommor.

Ni älskar mig. Är det inte sant?

Ni vill bli min. Är det inte sant?

Ni vill bli min. Är det inte sant?
Ni älskar mig.

Är det inte sant? Ni älskar mig.
Ni vill bli min. Är det inte sant?

Ni vill bli min.

Är det inte sant?

Ja.

Ja.

När dammen står klar-

- kan vi undvika översvämningar
längre ner i dalen.

Och med kraftverket kan vi förse
hela området med elektricitet.

Det öppnar helt nya möjligheter för
alla som bor i denna del av landet.

God dag, min käre vän.

Hoppas du har det bra
i Österrike-

- och att professor Pfefferkorn
tar hand om dig.

Tiden var ju så knapp
innan du skulle resa.

Men trots att dagarna flög iväg
så utkrävde kärleken sin rätt.

Varje stund tillsammans minns
jag som den lyckligaste i mitt liv.

Min käre Per. Nu är det alltför
länge sen som jag hörde av dig.

Bara en enda liten hälsning
skulle göra mig så glad.

Men du har så klart fullt upp
kan jag tänka mig.

Jag väntade brev från dig
hela dagen i går.

Blev på dåligt humör,
gick i säng klockan tio-

- och hatade dig av hela mitt hjärta
till klockan elva.

Min sötaste vän. Kan du inte
låta ingenjörskonsten vila lite-

- hoppa på ett tåg
och komma hem fort-

- och ge mig en kyss?
Bara en enda liten kyss.

Det skulle kännas så trevligt.

Har du förresten tänkt på att du
aldrig har sagt att du älskar mig?

Jag ville bara höra hur det låter-

- när min käresta säger
att han älskar mig.

Men du kan ju öva dig tills vi ses.

Så kan vi säga det
i ömsesidig bekännelse.

Vad är det med Jakobe?
Såg du henne vid bordet?

Den stackaren. Hon är avundsjuk
för att hon inte blev först.

Hon är rasande för att hon inte kan
dansa brudvals med sin Per i dag.

Säg mig, kära syster, var det därför
som det skulle gå så fort?

- Vad menar du?
- Att du ville bli den första.

Att du aldrig har förlåtit
att du ratades.

- Att du helt enkelt bär agg.
- Du är full!

Koncentrera dig nu på dansen.
Du trampar på mina brudskor.

- Allt väl, mitt barn?
- Ja tack, mor.

- Saknar du honom?
- Ja, självklart saknar jag honom.

Särskilt i kväll.

Det är nåt visst med honom.

- Nåt vad?
- Ja, jag vet inte...

Det är nåt i det där
dolda rotlösa i hans väsen-

-som vi inte förstår.

Och vi har inte ens
träffat hans familj.

Vet du om de överhuvudtaget
känner till er förbindelse?

Per sa att han före avresan
mötte sin bror på gatan-

- och då sa han
att vi hade förlovat oss.

Ta inte illa upp, vi har inte rätt
att lägga oss i, men är du säker?

- Säker på vad?
- Att du och Per passar bra ihop.

Om hela den förbindelsen
inte är onaturlig?

Om era statusar här i livet
trots allt är för olika?

Om hans kristna bakgrund är
i modsaetning till vår judiska tro?

Och så hela hans oförsonliga hat
mot sin släkt. Har du inte...

Jag har gjort ett val, mor.
Jag älskar honom.

Ja. Ja, ja, vi ville också bara vara
säkra på att du var helt övertygad.

God dag. Var hittar jag
inspektionssekreterare Sidenius?

- En trappa, fjärde dörren till höger.
- Tack så mycket.

- Man kan se det på dem.
- Ja, en riktig judeslyna.

Ja, kom in.

God dag.
Mitt namn är Jakobe Salomon.

Jag vet att er bror
har berättat för er om mig.

Skälet till att jag besöker er är
att försöka komma överens.

Jag vet att er bror Per,
min blivande trolovade-

- länge har känt sig främmande
för sin familj.

Är det ni som har önskat
det här samtalet om min bror?

Ja.

Så min bror vet kanske inte
att ni besöker mig?

- Nej.
- Jag förstår.

Det är tyvärr blott alltför sant
att min bror ända sen han var barn-

-har skilt sig från sitt hem.

Att han systematiskt
har förhärdat sig.

Ja, känt en sorglig glädje
genom att trotsa varje hänsyn.

Även till dem som han är skyldig
tacksamhet och ärevördnad.

Inte ens nu när vår far ligger för
döden vill han öppna sitt hjärta.

Hans utbrytningsförsök sträcker sig
till och med ända till dopnamnet.

- Jag hör att ni kallar honom Per.
- Ja.

Jag ska inte dölja min åsikt.

Jag utgår här ifrån
att ni söker ett öppet uttalande.

Nämligen att också denna
hans förlovning med er-

-är ett överlagt uppror mot hemmet.

Peter Andreas kom
från ett kristet hem.

Han vet från sina föräldrar
att kristendomen bestämmer allt-

-och att de inte erkänner lycka-

- när den inte har sin grund
i kristen fromhet.

Skulle det ha nån betydelse för er-

- så kan jag säga er
så att det inte kan missförstås-

- att hans föräldrar inte godkänner
denna hans förbindelse med er.

Jag kom hit i hopp om
att kunna inleda en försoning.

Det var, förstår jag nu,
mycket naivt av mig.

Men ändå ångrar jag inte
att jag kom.

Ursäkta.
Har det kommit post till mig?

Nej, tyvärr, herr Sidenius.
Inte i dag heller.

Tack.

En slant, kära frun.

Ja, det är alltså här han bor.

Herr Sidenius.
Det har kommit telegram till er.

Tack.

Är det nåt allvarligt?

Det är från min bror.

Min far dog i natt.

Jag beklagar verkligen,
herr Sidenius.

Ni kan resa hem med en gång.

Nej tack.

Som ni vill.
Om jag kan göra nåt för er...

- En dam vill prata med er.
- Det måste vara ett missförstånd.

En utlänning.
Hon har visst kommit med tåget.

Med tåget?

God afton.

Hur...?

- Blev du rädd?
- Kom in.

Då har du saknat mig ändå.

Nu är jag hos dig.

Åh, Per, min vän.
Tusen gånger min vän.

Varför skrev du inte?
Jag kunde ha arrangerat en vagn.

Jag var bara så osäker på
om jag skulle resa.

Men så kände jag
att jag måste besöka dig.

Jag kunde inte säga nåt
till mor och far.

Då kom jag på att säga att jag skulle
besöka min väninna Rebekka i Breslau.

- Men nu stannar du här?
- I två där, ja.

Du måste vara utsvulten.
Vill du ha nåt att äta?

Morbror Delft sa att han hade läst
din fars dödsannons i tidningen.

Jag är så hemskt ledsen, Per.
Var det svårt för dig?

Nej. Det var en befrielse
att inte känna nåt.

Ett slags frikännande.

Tänk om du hade hunnit
försonas med din far.

Om du tagit uppgörelsen med honom.
Kanske hade allt varit annorlunda då.

Du och jag ska vara öppna
mot varandra.

- Vi ska ha förtrolighet i allt.
- Ja.

Men jag har nåt att bekänna, Per.
Nu får du inte bli arg på mig.

Men jag var uppe på ditt rum
i Köpenhamn innan jag åkte.

Jag saknade dig så. Jag var tvungen
att ha nåt omkring mig.

Och så skrev jag ett brev till dig,
men jag skickade det aldrig.

Jag har tagit med det.

"Käre Per."

"Min gode vän. Jag kan gråta av
glädje över skammen jag nu känner."

"Över oron och tvivlet
som jag har haft för dig."

"Först nu förstår jag
vad du är för en människa."

"Vad du är gjord av, vad som
har gjort dig till den du är."

"Din storhet är din motsägelse."

"Den har vuxit under trycket
från småaktighet och övertro."

"Det ursäktar din skröplighet"-

- "men förklarar också
din enorma styrka."

"Din respektlöshet,
din självrådiga kraft."

"Nu äntligen förstår jag
vikten av social rättvisa."

"Genom min långsamma förståelse
av dig och din bakgrund"-

- "har jag nått klarhet om den
mörka och motvilliga känslan-"

"av samhörighet med de hungriga,
de fattiga, för ljus och luft"-

- "och de för värdighet
kämpande människor."

"De människor som tillhör framtiden."

Tack.

Det är det här som är livet, Jakobe.
Ett liv i frihet.

Jag kan inte begripa att du har
åkt ända hit bara för att träffa mig.

Jag reser gärna jorden runt tre varv
för att få vara med dig i en minut.

Det är kanske nu vi ska säga det.

Ja. Säga vad?

Jag...

- Jag... älskar dig.
- Jag älskar dig.

Fy för tusan.
Den hade jag alls inte sett.

Vad gör den saken här uppe?
Kom, vi flyttar.

Nej, vi sitter med ryggen mot honom.
Se på den vackra utsikten i stället.

- Hör du det?
- Vad?

Hör du det inte?
Kyrkklockorna.

Vi kan inte vara ifred nånstans.
Det är som om det förföljer mig.

Se på den bleke mannen där.
Hur han demonstrerar sin fräckhet.

Se hans tarvliga ödmjukhet
och hur han blottar sin ynklighet.

- Jag hatar det!
- Sluta nu.

När har nån vågat spotta
sitt äckel i ditt ansikte?

Sluta. Sluta nu.
Per, vad tar det åt dig?

Sluta nu.

Sluta.

Per, sluta nu.
Sluta. Titta på mig.

Sluta. Sluta nu.

- Ja, men...
- Titta på mig. Sluta.

Ibland känner jag mig
som bergatrollet-

- som kröp upp ur sin grotta
för att vara med människorna.

Och så upptäckte det
att ljuset var för skarpt.

Det tålde inte solens strålar,
så det kröp tillbaka ner i grottan.

Tillbaka till mörkret.

Sov. Det har varit
en överväldigande dag för oss båda.

- Är ni glad över att vara hos oss?
- Obeskrivligt glad.

Här har jag lärt mig mer än på all
min tid på Polyteknisk Laereanstalt.

Det är bra att höra.

Jag har studerat ert projekt.

Det är några detaljer
som man kan diskutera.

Till exempel faskinbeklädnad
och stödmurar.

Samt utkastet till fjordreglering
med parallellverken.

Ja, självklart, herr professor.

Men totalt sett, herr Sidenius...

...är jag mycket imponerad.

Ni besitter en levande förståelse
av naturens krafter-

-och hur kan man utnyttja dem.

Tack, professorn. Om ni visste
vad det betyder för mig...

Jag hoppas att Danmark förstår
att värdesätta er kolossala talang.

Tack.

Tack. Tack så mycket.

Kära, kära vänner och ärade gäster.

Det är en mycket speciell och
rörande dag för mig och min hustru-

- då vi har den stora glädjen
att kunna eklatera förlovningen-

- mellan vår äldsta dotter Jakobe
och Per Sidenius.

Det är klart att jag vill säga
ett par ord till de nyförlovade tu-

- som i dag har gett sitt
första officiella ja till varandra.

Jag tror jag börjar med dig, Per,
min blivande svärson.

Du är nog den mest envisa människa
som jag någonsin har träffat.

På gott och ont.

Men mest på gott.

När jag tänker på hur envist
och ihärdigt du har hållit fast vid-

- att Jakobe för allt i världen
skulle bli din-

- och hur orubbligt du har
kämpat för ditt nationalprojekt.

Du var på studieresa i Österrike
hos professor Pfefferkorn-

- och han har blåstämplat Pers tankar
och idéer såsom varande geniala.

Vad säger ni nu?

Jag vill i samband med det berätta
att vi har samlat ett konsortium-

- av penningstarka intressenter för
att kunna genomföra ditt projekt.

Det ser ut som om projektet-

- utifrån en finansieringsmässig
synpunkt är realiserbart.

Lycko-Per. Jag tror
att framtiden ligger för dina fötter.

- God middag. Eller god kväll.
- Den otrevlige karln var här igen.

Han lämnade ett brev till er.

- Jag kan bara bjuda på vatten.
- Nej tack.

Men jag förstår inte...
Hur länge har mor varit i Köpenhamn?

När din far dog
skulle jag ju lämna prästgården.

Jag hade ingen annanstans
att ta vägen-

- och så ville jag vara
i närheten av Eberhardt.

Vad fint klädd du är.

Och världsmanér har du också fått.

Jag förstår på din bror
att du har hittat en rik familj-

-som betalar för ditt leverne.

Eberhardt och jag enades om
att skona din far innan han dog-

- för sorgen att få kännedom
om din judiska rikemansdotter.

"Lycko-Per" kallas du.

Vad är det för sätt?

Vad ville mor prata med mig om?

Du kom ju inte
på din fars begravning.

Men du ska veta
att han in i det sista hoppades-

- att du skulle finna tillbaka
till ödmjukhetens vägar.

Han ville att jag efter hans död
skulle ge dig det här.

Det var därför
jag bad Eberhardt söka upp dig.

Uret betydde särdeles mycket
för din far.

Och jag ska berätta för dig-

- varför han in i det sista
insisterade på att du skulle ha det.

När din far var ung
och skulle iväg till latinskolan-

- krävde hans far
att få nyckeln till hans koffert-

- så han kunde se
vad han tog med sig.

Det blev din far mycket kränkt för
och han reste utan att säga adjö.

När han på kvällen kom fram
till skolan öppnade han sin koffert-

- och hittade uret
som du håller i din hand.

Då förstod han att det var en gåva.

Att det skulle bli en överraskning.

Din far grät våldsamt
och i ånger gick han genom natten-

- hela vägen tillbaka och föll om
sin fars hals och bad om förlåtelse.

Det var den natten
då han förödmjukade sig-

- som han fann vägen hem
till ljuset och friden-

-och Gud Fader i himmelriket.

Glöm aldrig vad din far sa.

"Fredlös vare den
som trotsar Herren."

Nu tror jag
att jag ska be om vattnet.

Det finns ett litet kök där ute.

- Och ni är helt säker?
- Ja, utan tvekan. Ni är gravid.

- Är du klart snart?
- Ja, två minuter.

Här. Kärleksfull hälsning från Jakobe
med önskan om ett bra möte.

Det här har jag väntat på
sen jag var barn, Ivan.

- Hur många av din fars vänner kommer?
- Sju, åtta stycken.

- Vad tusan är det för en tingest?
- Akaren kom med den i går.

Jag lät göra den i Österrike.
Är den lik?

På pricken.

Folk går runt utan att veta att det
snart skrivs Danmarkshistoria.

Det är grunden till det nya
nationalverket som läggs här.

- Det är stort.
- Kvart i tio! Kom, skynda dig nu!

Så om Danmark ska hänga ihop-

- om provinsen ska bli en del
av det moderna samhället-

- så måste vi göra upp med tanken
om fläskets och smörets välsignelser-

- och i stället göra bondesamhället
till en del av hela nationen.

Därför är, som jag sa inledningsvis,
mitt kanalprojekt-

- kombinerat med vind-och vågkraft
av helt avgörande betydelse.

Jag lovar er, mina herrar.
Era investeringar går inte förlorade.

Tvärtom. När Danmark
blir självförsörjande med energi-

-så forsar pengarna in.

Så tack för att ni tog er tid till-

- att lyssna på planerna
för Danmarks nya nationalverk.

Konsortiet här som består av privata
investerare oavhängiga av varandra-

- har gjort vissa beräkningar
och vi har kommit fram till-

- att det ser ut som om projektet
även ekonomiskt blir genomförbart.

Självklart under förutsättning
av myndigheternas tillstånd.

Herr Sidenius har varit i kontakt
med samhällets översta representant-

- och mötet slutade av personliga
orsaker tämligen olyckligt.

Vi har efter det varit i kontakt
med vederbörande-

- och när han strax kommer in
genom dörren där-

- så ber vi herr Sidenius
att ge honom-

- den oreserverade ursäkt
som han förväntar sig.

Vill du, Isak?

Varsågod.

Mina herrar...

Ni menar på allvar
att jag ska ge en ursäkt?

Men för vad?

För vad? Ni vet att jag inte kan
acceptera nån form av förmynderi.

Jag har utarbetat mitt projekt
utan nån form av inblandning.

Jag kan heller inte
tillåta det framgent.

Jag förmodar att ni förstår att
utan överingenjörs Bjerregravs löfte-

-så kan projektet inte genomföras?

Det är överingenjören
som har förolämpat mig.

Han har hånat mitt verk.

Då är det väl också han
som ska ge mig en ursäkt?

Ska jag uppfatta det så
att ni vägrar att ge den ursäkten?

Ja. Det bär mig djupt emot
att behöva ge en ursäkt-

- till en gammal, maktgalen tyrann.
En visionslös protokollryttare.

Jag beklagar.

Och det är ert slutgiltiga beslut?

Absolut.

Ja, men då, mina herrar,
så är vi klara för i dag.

Konsortiet måste betraktas
som varande upplöst.

Jag förmodar
att ingen av herrarna-

- har några klagomål
i anledning av mötets utfall.

Föreställ dig
att behöva ge en ursäkt-

- till en sån maktgalen,
oförsonlig människa.

- Vem var det som var oförsonlig?
- Nu börjar du också.

Om det hade räddat ditt projekt,
hade ursäkten betytt så mycket?

Ja, i min värld. Jag måste säga
att din inställning förvånar mig.

Vill man målet så måste man medlet.

Det bekräftar för mig
den ruttna kopplingen-

-mellan pengavärlden och makthavarna.

Och det är nåt som du
tydligen ansluter dig till.

Vad menar du?

Om jag ska följa levnadsregeln
som du gör dig till talesman för-

- så är jag rädd att vi två har
pratat för sista gången.

Vad är det du säger?

Du har medfödda egenskaper för
att värdesätta de karaktärsdragen.

Det där sista hörde jag inte.

Jag kan bara konstatera att utfallet
av mötet var en stor besvikelse.

Jag kan omöjligt låta mig kuvas
av en tyrann i ett så viktigt värv.

Låt mig vädja dig om, Per-

- att du framöver i rollen
som du spelar häri min familj-

- uppträder med erforderlig elegans
och med anständighet.

Uttrycker jag mig tydligt nog, Per?

Javisst.

Jakobe?

- Har du hört?
- Hört vad?

Kom, Per.
Kom och sätt dig här bredvid mig.

Heter din mor Kristine Margrethe?

Ja. Varför frågar du det?

Hon är död, Per.

- Vad pratar du om?
- Jag såg en annons i morgontidningen.

Jag studsade så klart till över
namnet. En prästänka i stan.

"Vår kära moder
Kristine Margrethe Sidenius"-

- "ingick i dag i den eviga friden."
Undertecknat av hennes barn.

- Visste du att din mor var döende?
- Jag visste att hon var krasslig.

Men inte att hon var så sjuk.

Tänk vilket liv hon har levt.

Med så många barn och med en så
besvärlig man, som du har berättat.

All fattigdom.
Och ändå klagade hon aldrig.

Jag minns att du en gång sa
att hon sagt:

"Ha inte medlidande med mig."

"Ha medlidande med min man
och mina barn."

Det som är borta är borta.

Låt oss prata om nåt annat.
Låt oss prata om dig.

Ska vi inte ge oss ut och resa, Per?

Snan.

Till England. Bara du och jag.

På en slags förlovningsresa.

Så kan vi leva och andas
i vår kärlek-

- och i lugn och ro
planera vårt bröllop.

Och jag har en stor nyhet som jag
längtar efter att få berätta för dig.

Följ med till sommarhuset, Per.
Gästrummet väntar på dig.

Mor och far uppskattar
om vi berättar om din mors död.

Det är vi skyldiga dem.
Nu när vi nästan är släkt.

Jag är inte skyldig dem
nåt mer än pengar.

Det var inte det jag pratade om.
De har aldrig nämnt de pengarna.

Jag har tänkt igenom det.

Jag vill bli skuldfri
och göra mig oberoende.

Inte av dig så klart,
men av din familjs medel.

Pengarna behöver inte vara
nåt problem för dig.

Jag vill inte stå i skuld
till din familj mer.

God dag. Jag söker
expeditionssekreterare Sidenius.

- En trappa, fjärde dörren till höger.
- Tack.

Ja, kom in.

- Jag läste att mor är död.
- Ja.

- Jag trodde du var utomlands.
- Hur dog hon?

Signe var inne hos mor på morgonen
för att kamma hennes hår.

Mor ber då lite otåligt Signe
att skynda sig.

Sen slöt mor ögonen
och somnade in stilla.

Hon skrev avskedsbrev
till alla syskon.

Det finns ett till dig också.

Med ett litet förseglat paket.

Hon ska naturligtvis begravas
vid sidan av far hemma i Jylland.

Mors kropp seglas över med båt
härifrån i morgon eftermiddag.

Först håller vi en liten högtidlighet
i hemmet med familjen runt kistan.

Det skulle så klart smärta oss
om vi skulle sakna dig där och då.

Jag tror att det av olika skäl
är bäst att jag håller mig borta.

Min fästmö skulle nog uppskatta
att vara med-

- men hon skulle nog inte passa in
eller vara välkommen.

Nej, du har rätt.

Peter Andreas?

På grund av yrkesförpliktelser kan
jag inte följa mor på sista resan.

Kan du sätta dig över
dina egna motstridiga känslor-

- och visa mor den sista respekten
genom att följa kistan över havet?

Jag tror att du vet mitt svar.

Till min son Peter Andreas
i Vår herre Kristi välsignade namn.

Detta skriver jag till dig-

- för att en sista gång
innan mina ögon sluts-

-försöka tala till ditt hjärta.

Du går inte på Guds vägar,
men jag hoppas innerligt-

- att du i ditt liv ska visa
ödmjukhet och oegennyttig kärlek-

-gentemot dina medmänniskor.

- Kan jag få penna och papper?
- Hän.

Av jord är du kommen.

Till jord skall du bliva.

Och av jorden skall du åter uppstå.

Vilken överraskning.

Jag behövde lite luft efter min
mors begravning. Lite andrum.

Då hittade jag ingen vackrare plats
än här i grannsocknen.

Hur länge stannar ni här?

Bara ett par där.
Plikterna kallar, som man säger.

- Jag kom bara för att tacka pastorn.
- Det är inget att tacka för.

Er mor var ju känd för att vara en
anspråkslös och plikttrogen människa.

- Det är så man minns henne.
- Jag kände inte era föräldrar.

Jag stötte på dem några gånger.
Vi var ju så att säga grannar.

Pastor Sidenius och min uppfattning
om kyrkans uppgift var mycket olika.

Men jag respekterar honom i graven.
Han var en nitisk arbetare.

Hur är det
att vara tillbaka i trakten då?

Det är med blandade känslor.
Jag flydde ju närmast den gången.

Men att återse naturen gör intryck.
Det är milt sagt överväldigande.

Det finns mycket livsvisdom
att hämta i naturen.

Vi läste ju i tidningen
om er förlovning i Köpenhamn.

Sidenius är ju inget vanligt namn.

Er blivande svärfar lär vara
en omåttligt rik och profilerad man.

Ni gifter er till en förmögenhet.

Inte så dumt
att slippa försörjningsplikten, va?

Pengarna har aldrig varit avgörande.

Som färdig ingenjör tjänar jag mer
än nog för att försörja en familj.

Säg mig... Ett sånt bröllop,
av ren yrkesmässig nyfikenhet...

Rent kyrkligt, en judekvinna
och en prästson...

Nej, Johannes, nu går du för långt.
Fråga ut vår gäst så där...!

Vill ni inte smaka lite hembakat?
Det är Inger som har varit flitig.

Ni ska inte hålla igen.
Ni behöver inte vara blyg.

- Ta för er.
- Ja, men då...

Tack.

Jakobe, har du nån uppfattning om
när Per kommer hem från Jylland?

Han sände ett kort telegram
och så var han borta.

- Du vet inte när vi träffar honom?
- När begravningen är över, antar jag.

Jag har vissa juridiska saker som
jag vill ha på plats före bröllopet.

- Naturligtvis, far.
- Det är bra.

Jag njuter av
att vara borta från storstaden.

Livet kan vara rätt så komplicerat,
kan jag säga er, och ansträngande.

Men här däremot... Har ni förresten
nånsin varit i Köpenhamn?

Nej, aldrig.
Men jag skulle vilja se en storstad.

Och se såna fina människor
som ni ju känner.

- Ska jag hålla handskarna?
- Tack.

Er fästmö är säkert inte bara
mycket rik, utan också mycket vacker.

- Ursäkta. Jag skrämde er visst.
- Är ni tillbaka?

Jag hade några praktiska saker.

Och så upptäckte jag
att era handskar låg i min ficka.

- Varsågod.
- Tack. Jag letade överallt efter dem.

- Har ni lust att gå en sväng?
- Tja...

...slussar ska ge
tillräckligt vattendjup-

- för att havsgående fartyg
ska gå igenom hela vägen...

- Jag tråkar ut er.
- Nej, inte alls.

- Ni verkar plötsligt så allvarlig.
- Gör jag?

Hoppas det inte är på grund av
er fästmö och att ni saknar henne.

Nej, inte alls. Det...
Det är mer att vara tillbaka här.

Borta från allt. Det ger mig en slags
nostalgi. En slags lyckokänsla.

- Är ni inte lycklig i Köpenhamn?
- Jo.

Det är mer allt det
som jag strävat efter.

Jag har verkligen strävat,
kan jag anförtro er.

Det har gått och blivit min olycka.

Ja, men...
Jag måste se till att komma tillbaka.

Sömnlös?

God morgon, pastorn.
Ja, dessvärre.

- Är det kroppen eller själen?
- Det är själen.

- Utestängd, instängd?
- Bägge delar, är jag rädd.

Kom, herr Sidenius.
Vi går en sväng. Berätta.

Mest av allt
känner jag mig nog inspärrad.

Jag kan inte sova.
Jag har så många tankar.

Jag är förvirrad. Jag är spänd.

Är jag på prövningens väg?
Är det straffet som kommer nu?

Mitt livsstraff.

Är det Guds dom över livet jag lever?

Är det därför jag inte kan finna ro?

Eller är det hemlängtan?

Eller gör fars förbannelse mig
så rotlös?

Herr Sidenius, förstör inte er själv
med destruktiva tankar.

Ni är er fiende och fångvaktare.
Träd ut ur ert fängelse.

- Var inte rädd. Gud är med er.
- Var snäll och välsigna mig.

Förlåt
att jag har svikit mor och far.

Och jag har svikit Ivan
och jag har svikit Jakobe.

Jag vill inte göra folk illa mer.

- Res er upp, herr Sidenius.
- Jag förtjänar straffet.

Anspråkslöshet är himlens pris
för att ge själen frid.

Ni har tagit det första steget på
erkännandets och ödmjukhetens väg.

Stå kvar lite här när jag har gått.
Gråt om ni känner att det behövs.

Nu lämnar jag er.

Herr Sidenius, är det ni?

Far och mor är ute på besök,
men jag väntar tillbaka dem snart.

Vill ni ha en kopp kaffe så länge?

Nej...

Men ni är ju förlovad.

Förstår ni inte?

Säg att ni vill bli min.

Vad skönt det är att ha dig tillbaka.
Du anar inte hur jag har saknat sig.

Jag försökte få mor och far att
åka hem tidigt från sommarhuset.

Jag ville vara i stan när du kom.
Men far älskar att komma ifrån stan.

- Kan du inte följa med ut i kväll?
- Jo tack.

Där inne sys min brudklänning.

Ja, mer får du inte veta.
Den blir mycket enkel och elegant.

Jag har hämtat biljetterna
till England. Här.

Först tar vi tåget till Esbjerg
och därefter båten till Harwich.

Och så är det bara du och jag
på vår förlovningsresa, Per.

Jag längtar så. Gör inte du?

Är du inte också spänd på att höra
den stora nyheten jag ska berätta?

Du verkar så allvarlig.

Är det din mors begravning
som du tänker på?

Ja, självklart. Men, Jakobe...
Det är nåt vi måste prata om.

Om det är bröllopet så insisterar
far på att du hör av dig snarast.

Han vill träffa dig och advokaten
för att gå igenom det juridiska.

Tack.

Nej, det är allvarligare än det.

Hör på...

Du är den mest fullkomliga människa
som jag någonsin har mött.

Du har betytt så mycket för mig.
Ingen har betytt så mycket som du.

Men nu står vi inför ett stort val.

Det största beslutet. Och då
är det så att jag på sistone...

På sistone har jag funderat på om...

...om vi verkligen tillhör varandra.

Och om vi någonsin
har tillhört varandra.

Om det hela inte från början
har varit en idé från min sida.

- Från din sida?
- Ja.

Om det inte har varit ett stort
misstag för att jag insisterade så.

Då är det så att jag här på sistone
har tänkt att...

...att vi ju nog är för olika.

Och att vi... kanske aldrig skulle
kunna bli lyckliga tillsammans.

- På sikt.
- Och det tror du inte?

Jag tvivlar.

Ja. Därför är det nog också bäst-

-att vi avslutar det här.

Också innan nån större
skada är skedd.

Så du slår upp förlovningen?

Jag beklagar, Jakobe.
Jag beklagar verkligen.

Hur... hur kan du prata om...

Hur kan du prata
om vårt förhållande som nåt-

- som bara har funnits
för att du har velat det?

Som om jag aldrig har älskat dig?

Förstår du inte alls
att jag nästan gick under-

-av kärlek och längtan efter dig?

Kanske vet du inte vad det innebär
att älska en annan människa.

Kanske för att du bara känner till
den negativa sidan av passionen.

Självupptagenheten och inbilskheten.

Ja, men där ser du själv.
Vi är för olika.

Inte sant?

Varför kan du inte säga rent ut
som det är?

Jag ber dig in i det sista
att vara ärlig.

Har du mött en annan?

Du säger det ju själv.
Att vi är för olika.

Du ska säga sanningen, Per.

Då hade jag haft respekt för dig om
du bara nu kunde vara ärlig mot mig.

Så erkänn nu
att du är förälskad i en annan.

Undrar vad de pratar om.
Hon ser inte glad ut.

Det är väl det sideniusiska draget.

Att dina innersta, förkrympta känslor
måste vara så högtidliga.

Gud bevars.

De döljer ju bara din egen fåfänga.

Din omognad.

Jag förstår din vrede, Jakobe.

Jag förstår den verkligen
och jag är ledsen-

- att det måste sluta så här.
Det är jag.

Nu slipper jag ju åtminstone
att bära ditt barbariska efternamn.

Du kanske kan meddela din far
att jag självfallet tänker betala-

- tillbaka varenda krona och öre
av det lån som han har gett mig.

Med ränta på ränta så klart.

Anna? Returnerar du de här breven
till herr Sidenius adress?

Ja tack, fröken Salomon.

Ser du till att den här annonsen
tas in i Berlingske Tidende?

"Philip Salomon och hans hustru
meddelar att deras dotter Jakobes"...

..."förlovning med ingenjör
P.A. Sidenius är upphävd."

- Är det ett skämt?
- Nej, tyvärr inte.

- Varför har jag inte hört nåt?
- Vi var aldrig så begeistrade...

Men hans projekt då?
Och vår investering då?

Han har skrivit på ett avtal med
solklara villkor för återbetalning.

Som säkerhet för lånet-

- vill jag erbjuda patenten
för mina vind-och vågmaskiner.

Jag ser helst, om det är möjligt,
att lånet betalas ut så fort det går.

Jag ska inte kommentera värdet
av era maskiner-

- men det påverkar situationen
att det har blivit känt för mig-

- att er förlovning
med fröken Salomon har hävts.

Som överordnad affärsprincip
inlåter vi oss aldrig på nåt-

- där det inte finns det vi kallar
bankmässig säkerhet.

Så tyvärr är jag inte förmögen
att tillmötesgå er förfrågan.

Mor?

Ja, min flicka?

Minns du att jag ville besöka
min väninna Rebekka i Breslau igen?

- Ja?
- Jag vill göra allvar av det nu.

Men jag har inte pengar till resan.
Kan du inte be far om lite hjälp?

- När vill du resa då?
- Så snart som möjligt.

Kanske redan i morgon.

Därför har du varit så svår
att nå fram till på sistone.

Har jag? Då ber jag om ursäkt.

Har nån kännedom om det?
Inte heller din syster eller Ivan?

Den enda som vet det är Rebekka.

- Hon har kontakt med en bra läkare.
- Du ska inte bekymra far med det.

Jag skaffar pengar till resan
och kostnaden för ingreppet.

Så ser du till
att vila ut ordentligt efteråt.

Frågar nån säger vi att du behövde
resa efter brytningen med Per.

Hur har ni tänkt er
att genomföra projektet nu?

Utan Salomon? Utan börsens,
bankvärldens och industrins män?

Och Bjerregrav då?
Ni är från vettet, människa.

- Vad sägs om ett mindre lån då?
- Vad skulle det användas till?

Jag står i skuld till Salomon och har
ett förestående bröllop i Jylland.

Jag ska inte ha nåt
med nåt lån att göra.

Jag kunde inte begripa att ni
inte längre är Salomons svärson.

Hur kan en ambitiös människa som ni
ge avkall på så stora möjligheter?

Jag kan fortfarande inte begripa det.

Jakobe?

Jakobe?

Först vill jag ge er ursäkten-

- som jag inte gav er då,
herr överingenjör. Förlåt.

Saken är den att jag befinner mig
i ekonomiska svårigheter.

Och nu vädjar jag således
till överingenjörens förståelse.

Så att ni kanske återigen kan ta
upp mitt projekt till övervägande.

Gärna under er vägledning för att
presentera det för rika intressenter-

- som kanske kunde ge mig
ett litet förskott.

Jag är rädd för att det är för sent,
herr Sidenius. Tack för besöket.

Ni minns mig kanske från när jag
var fattig. Som tiderna förändras!

Saken är den att jag ska gifta mig
med en rik baronessa från Jylland.

Då måste jag lämna stan och kan lika
gärna göra mig av med alla saker.

Om ni känner... Kostymerna är
av finaste italienskt ull.

Jag ger tre kronor för dem.

Bysten kan ingå.
Den är gjord av...

Den är omöjlig att sälja.
Och böckerna är på tyska.

Ingen vill köpa tyska böcker.

- Ritningarna här ingår så klart.
- Jag kan inte sälja begagnat papper.

Nej. Och vägen till Gud
är prövningens väg.

- Jag vet inte vad ni yrar om.
- Inser ni vem ni pratar med?

Det ska jag säga er.

En Guds son, ett geni!

Och det som avlas och föds i mörkret
ska uppenbaras och få sin dom.

Behåll er usla mammon,
men akta er-

- så han inte utgjuter
sin förbannelse över er!

Är det inte unge ingenjör Sidenius?

Det var länge sen.
Finns det nåt jag kan göra för er?

Ni kunde kanske be Jakobe
att komma ner på gatan.

Hon är bortrest.

En längre tid, är jag rädd för.

Men hur i all världen
ser ni ut, människa?

Minns ni vårt första samtal?

Lyckan är idiotens förmyndare
och turen är sorgens fader. Tja...

Högmod går före fall.

Gå till mor.

Lise?

- Det ser bra ut.
- Hagbart?

Så där. Nej.

Stå ordentligt.
Räta på dig. Räta på dig.

Fint. Naglarna, du.

Ja. Andra handen.

- Bra. Och så rätar du på ryggen.
- Ja, far.

In med armarna.

Låt oss som apostlarna
önska varandra-

- att Vår Herre Jesu Kristi nåd,
Guds vår Faders kärlek-

- och den Heliga andes samfund är
och förblir med oss alla. Amen.

- God dag, Jakobe.
- Eyben.

- Det var länge sen.
- Ja, verkligen.

- Du har varit bortrest.
- Ja, vi har öppnat kontor i Tyskland.

Så flickorna talar flytande tyska.
De hälsar.

Roligt att höra.
Du får hälsa tillbaka så gott.

Du får ursäkta om jag tränger mig på.

Men du ska veta att jag har lagt
alla besvikelser bakom mig.

Tiden läker alla sår, som man säger.
Jag har förlåtit allt.

Om du inte tar illa upp så vill jag
fråga nu när allt är annorlunda-

- om du skulle vilja, när det passar
dig så klart och innan jag reser-

- att vi gick på konditori
tillsammans?

Eller gick ut och åt middag,
du och jag.

Käre Eybert.

Du har alltid varit så god, omtänksam
och hänsynsfull mot mig.

Kan vi inte försöka igen, Jakobe?

Du hade säkert också blivit
den ömmaste man jag kunde få.

Men vi skulle aldrig bli lyckliga
tillsammans. För jag älskar dig inte.

Det var ju ett jäkla rännande.

Först, Per... Hur går det
med ditt framtidsprojekt?

Jag lägger nu sista handen vid ett
projekt om en ny hamn i Esbjerg-

- som ska bli centrum,
en knutpunkt för europeisk sjöfart-

-med dockor och varv och packhus.

Hur har du tänkt dig
att det skulle realiseras?

Nu är myndigheterna
omöjliga att övertala...

Jag förstår. Och annars då?

När du inte håller på
med dina framtidsvisioner.

Jag hjälper till här hemma. Annars
fördjupar jag mig i mina tankar.

Nu är det ju på det viset, Per-

- att ett litet hem som ert med
tre barn kostar pengar. Inte sant?

Räkningar som måste betalas
som inte betalas.

Jag säger det för att jag inte
har råd att fortsätta försörja er.

Jag kom för att hitta en lösning.
Ni har tydligen ekonomiska problem.

Jag undanber mig
all slags inblandning från din sida.

Jag ska be om
att förskonas från den tonen.

Jag kom hit för att hitta en lösning
på din försörjningsplikt.

Hör på, Per. Jag stötte på
den unge godsägaren Briick i går.

Han hade hört
om ditt ingenjörskunnande.

Han är stenrik och måste göra
nåt åt åregleringen på sitt gods-

- så jag föreslog
att han skulle ta kontakt.

- Välkommen, herr Sidenius.
- Tack.

Min fru Inger.
Men ni känner visst varandra.

Jovisst, sen barnsben.

- Välkommen, Inger.
- Tack. Härligt att vara tillbaka här.

- Ska vi gå?
- Gärna. Om ni vill ta det här.

Ett simpelt avvattningssystem
är kanske en för liten uppgift-

- för en ingenjör av ert format,
herr Sidenius?

Nej, jag tycker mycket om
att hjälpa till lokalt.

- Ser ni möjligheter, herr Sidenius?
- Ja, ja, absolut.

Med ett par omläggningar
kan man sänka grundvattnet-

- så att de stora ängarna
kan bli åkerareal.

Det kräver kraftiga pumpar.
Men de kan drivas av vindmöllor.

Medelstora vindmöllor.
En per pumpstation räcker.

Jag hade helt glömt
att ängen här går ända ner till sjön.

Hade ni haft nåt emot
att jag en dag tar med barnen hit?

Nej. Självklart.

De kan bada och fiska
så mycket de vill.

Roddbåten är till för just det.

God dag.

Har du varit här hela dagen?

Fryser du?

Vilka fina flätor du har.
Har du själv flätat dem?

Varsågod. Smaklig spis.

- Kan jag hjälpa till?
- Ja, ni kan ge barnen bröd.

- Varsågod.
- Smaklig spis.

Varsågod.

Varsågod.

- Ursäkta, men vem är ni?
- Jag kom bara förbi.

- Mitt namn är Jakobe Salomon.
- Vet ni var ni befinner är?

- Nej, faktiskt inte.
- Det här är KFUK.

Då förstår ni kanske varför vi inte
kan tillåta folk med er tro här.

Med min tro?

KFUK är en kristen förening.
Frikyrklig.

Det förstår jag. Beklagar.

De här styr vindriktningen
så den vänder sig mot vinden.

När vinden sen blåser
så snurrar vingarna så där.

Och det skapar då elektricitet
som kan skapa ström, inte sant?

Kan du förstå det?
Precis där, inte sant? Nej!

Hagbart, nu har du förstört den!
Titta! Se dig för vad du gör!

Sluta vara så klumpig!
Och så säger du förlåt till far.

Så säger du förlåt till far!

Hagbart, säg förlåt till far nu.

Hagbart! Så kommer du tillbaka
och säger förlåt till far nu!

- Sover de små?
- Ja, Ingeborg och Lise som stockar.

Hagbart klagar över lite magont.

Han sover väl snart.

Kan du inte låta bli
att tala så hårt till honom?

Han är en känslig, liten pojke.

Jo.

Han är en liten, klok pojke
som saknar sin far.

- Kommer du med till sängen?
- Nej, jag läser klart tidningen.

- God natt, min vän.
- God natt.

Jag vet att jag gjort er besvikna
genom att inte få man och barn.

Men i stället ska jag
som vår tradition bjuder-

-hjälpa de svaga som är i nöd.

Därför har jag beslutat att starta
en fattigskola här i Köpenhamn.

Jag vet att det kostar mig hela den
förmögenhet som är mig tilltänkt.

Då jag inte har nån arvinge-

- kan jag inte komma på nåt mer
meningsfullt sätt att använda den.

- Fröken Salomon? Då är vi klara.
- Då kan ni komma hit till mig.

Och de små längst fram.

Vi ska lite åt det hållet.
Då flyttar vi oss som ett litet tåg.

Då är vi klara.
Titta på den stilige herrn.

Titta in i lådan när nere framtill.
Ser ni den? Stå helt stilla.

En potatis, två potatis, tre potatis.
Det var tjusigt!

Barnen träffar aldrig sina föräldrar,
för de arbetar hela dagarna.

När de existerande skolorna mest
av allt påminner om straffanstalter-

- eller när barnen gör nåt dumt
och behandlas brutalt av polisen-

-som skickar dem till fattighuset.

Eller när prästen som kunde ge dem
ett gott ord med på vägen-

-bara talar om domedag och helvete-

- hur kan dessa barn
kunna utveckla medkänsla-

-och bli ordentliga människor?

Skolan måste föras tillbaka till sitt
ursprung som en alternativ skola.

Som en asyl, en fristad.

Jag har sett hur en dålig uppväxt
kan vanställa en människa.

Det viktigaste var att skapa en plats
som kunde bryta det sociala arvet.

Kom in, Hagbart.

Mor sa att jag skulle säga god natt.

Ja. Kom in.

Jag har gjort den här för att jag
knäckte den andra vindmöllan.

Tack, min gosse.

Du är väl inte rädd för far, va?

Vi två ska nog komma bra överens.

Ska jag gå?

Varför det?

Du verkar
som om du helst vill vara ifred.

Jag förstår att du har det svårt,
men kan du inte tala med far?

Kanske kan han hjälpa dig med
att söka tröst hos Gud.

Hur mycket jag än sökt efter honom
så har jag bara funnit mig själv.

För den som har funnit sig själv
är Gud överflödig.

Vad är det med dig, Per?

Det finns människor
som dras mot olyckan.

Som bara i hopplöshet och ensamhet
kan uppleva frigörelse.

Vad är det du säger, Per?

Ibland tänker jag att det nog vore
bäst för er om jag inte var här.

Du måste lova mig
att inte sjunka ner med mig, Inger.

Per...

- Där har vi ju födelsedagsbarnet.
- Vad fina ni är.

- Har den äran, Hagbart.
- Ett paket från mig.

- Då bugar man och tackar.
- Tack.

God dag.

- Grattis, Hagbart. - Gratulerar.
- Då bugar man och säger tack.

- Tack för inbjudan.
- Det var roligt att ni kunde komma.

Följ med in, allihop.

- Det är ingen botten i den pojken.
- Så fint vädret är.

Det är en fin födelsedagsfest.

- Nu kommer äppelkakan!
- Varsågod och gratulerar, Hagbart.

- Det ser gott ut.
- Kan du ta själv?

Kanske kan Brijck hjälpa dig.

Jag har satt i båten i sjön.
Vill du komma över och ro, Hagbart?

Det låter trevligt, va?
Far, ska du ha lite kaffe?

- Skicka ner tallrikarna, så...
- Är det gott?

- Jag vill också ha lite.
- Skål, min gosse, och gratulerar.

Och tusen tack, allihop.
Tack för presenterna.

Födelsedagsbarnet måste ha
varit snäll så fint som vädret är.

Det har han.
Han har varit exemplarisk.

Inger, jag måste gå ett ögonblick.

Jag glömde säga till slussfolket
att de ska...

Måste det göras precis nu?

- Kan det inte vänta lite?
- Jag är snabbt tillbaka.

Räcker det nu?

SOCKENPRÄST
J P SIDENIUS

Den judiska rikemansdottern
Jakobe Salomon öppnar fattigskola.

S-O blir "so".

S-Ö blir "sö".

Fröken Salomon?
Jag har ett brev till er personligt.

Tack ska ni ha.

- Så kom du ändå.
- Vad länge sen det är.

Det är alltså så här du lever.
Här mitt ute i vildmarken.

Jag har... känt mig...

...främmande
och rotlös hela mitt liv.

Men här ute där...

Där har jag äntligen blivit
mig själv, fullt medveten.

I min gudlösa ensamhet.

Utan den, Jakobe, hade jag
varit en halvfärdig människa.

Jag hade varit en Sidenius
alla dagar.

Så nu känner jag mig frigjord.

Jag har ju följt ditt liv. Jag hörde
att du var sjuk, men inte allvarligt.

Det är kräfta. Doktorn har inte
gett mig så lång tid att leva.

Jag har satt på kaffe.
Vill du ha kaffe?

Men berätta lite om Köpenhamn.

Vi har pratat mycket om dig, Per.

Trots allt bråk den där gången-

- är far och Ivan överens om
att du gjorde det rätta.

Jag är säker på-

- att världen en dag inser storheten
och nödvändigheten i ditt storverk.

Det var också en av sakerna
som jag ville fråga om, Jakobe.

Om mitt projekt, om min modell
skulle kunna få stå på din skola?

- Som inspiration för barnen.
- Ja, självklart.

Självklart ska den stå där.

Det egentliga skälet till att jag
skrev och bad dig komma var...

Jag ville ge dig det här.

Mitt testamente, där jag har gjort
din skola till universalarvinge.

Du kan se det här.
Det är 12600 kronor.

Ingen stor summa, men det är det
som jag har kunnat spara ihop.

Och så ville jag höra om...

...om du tror
att du kan ta emot gåvan.

Varför skulle jag inte
kunna ta emot den?

Även om vi två var mycket olika...

...är jag inte säker på att jag
nånsin helt förstod din natur.

Så jag är ännu mer tacksam för gåvan.

Gjorde jag dig mycket illa?

Jag hade inte velat göra
nåt annorlunda i mitt liv, Per.

Jag känner det tvärtom som en
stor lycka att jag lärde känna dig.

Både genom den glädje
och sorg som du vållade-

-fick mitt liv riktig mening.

Skolan som jag har byggt upp-

- är inte bara lika mycket ditt verk
som det är mitt.

Den har på ett sätt blivit
vårt gemensamma barn.

Tack.

LYCKO-PER

Text: Thomas Jansson
Scandinavian Text Service 2018.

Ansvarig utgivare: Anders Melin