All language subtitles for La.Peur.2015.FRENCH.DVDRip.XviD-UTT

Sommaren 1914. En rebellisk
och tivoliaktig st�mning r�dde.

Min b�ste v�n Bertrand,
v�r barndomsv�n Th�ophile

och jag anm�lde oss,
f�r kriget var oundvikligt.

Till och med f�r Jean Jaur�s.

Jag beordrar dig att resa dig!

Du f�rol�mpar Frankrike.
Det tolererar jag inte!

Jag �r en fri man!
Jag v�grar g�ra salut f�r kriget!

Jag var nitton.
Jag visste inget om krig.

- De gjorde r�tt i att d�da Jaur�s!
- Sl� in nyllet p� det fega kr�ket!

Han �r en spion. Han skrek:
"L�nge leve Tyskland!"

F�r mig var han det f�rsta krigsoffret.

Ut med honom!

Ner med anarkisterna!

Alla pacifister �r skurkar!

D�d �t bocherna!

Och det du har druckit, d�?

- Skitst�veln t�nkte inte betala!
- Det �r dags att h�mnas.

- 1870 f�r inte upprepas!
- L�nge leve Frankrike!

- Den stackaren �r modig.
- En modig idiot.

Man g�r inte emot
den allm�nna opinionen.

Barbariet stod f�r d�rren,
men vi visste det inte.

Vi var tysta vittnen
inf�r denna ohyggliga frenesi.

Huset bjuder!

Vi ska ta bocherna!

THE FEAR

Jag ville veta allt, uppleva allt.

K�rlek och krig.

Jag kunde inte l�mna henne.

Marguerite var min sol.

Jag vill inte att du �ker.

I mitt huvud f�rest�llde jag mig kriget
som p� vita duken:

Ett stort spektakel
som man inte fick missa.

Gabriel...

Gabriel Dufour.

1,71 meter.

57 kilo.

- �r du Gabriel Dufour?
- Ja, monsieur.

Redo f�r tj�nstg�ring.

N�sta.

- Bertrand Frontan.
- Ja, monsieur.

1,85 meter.

70 kilo.

Redo f�r tj�nstg�ring.

- N�sta.
- Jag heter Th�ophile och �r poet.

Och i efternamn, unge man?

Kolla, jag �r inte ens naken.
L�nge leve Frankrike!

Sn�lla du...

- Vad heter du?
- Jag �r poet.

En poet...

K�ra Marguerite, livet p� logementet
�r ett sk�mt. V�r utbildning �r en fars.

Vi ska ut i krig av ren nyfikenhet!

Vi �r verkligen nyfikna!

Uniformerna �r inkompletta
och vi saknar vapen.

Bertrand, Th�ophile och jag k�nner
snarare att vi ska ut p� �ventyr.

Det var n�ra �gat h�romdagen.
Ett �ldre bef�l bad att f� tala med mig.

Min mormor skrev och sa
att jag var f�r svag f�r att kriga.

Jag blev rasande.

Jag sa att hon �verdrev
som alla morm�drar g�r.

Jag k�nde mig som en idiot.

Vi sticker v�ra stora granater
i deras arslen!

I morgon ska vi till krigszonen.

Jag �r orolig f�r Th�ophile.
P� fronten r�cker det inte med poesi.

All min k�rlek. Gabriel.

Nog var det fint att se Marguerite igen,

men jag vill �nd� veta
hur det �r p� slagf�ltet.

Det �r helt naturligt. Det vill vi alla.

Det �r �ver till jul!

Jag ser fronten
som en kolonialexpedition.

Gl�m det!
Vi drar till Berlin och raggar brudar.

Vi ska leva r�vare!

Jaur�s hade fel om bocherna.
De �r mycket starkare �n vi tror.

- Men vi kan sl� dem.
- Vi m�ste f�rsvara de franska v�rdena.

- Inget �r b�ttre �n att vara soldat.
- Jag f�redrar Baudelaire.

Min sm�rta, lugna dig, l�t oron fly;

Du bad om aftonen,
och redan �r den h�r...

- H�ll tyst! Din poesi �r rappakalja.
- Forts�tt, Th�o. Lyssna inte p� idioterna.

Han �r den romantiska typen.
Han pladdrar som ett f�n!

Era v�rdel�sa svin, ni ska f� se p� fan!

St�ll upp er tv� och tv�!

Fram�t marsch!

Id�erna om h�mnd och nationell �ra
var fr�mmande f�r mig.

Jag st�r emot hj�rntv�tten
och alla l�gner om h�mnd.

Jag f�rs�ker att inte tappa f�rst�ndet
och ist�llet f�lja det.

Mitt f�rst�nd kommer att g�ra mig stark
och ge mig mod n�r det beh�vs.

22 oktober 1914.

Vi anl�nde med t�g till Artoissl�tten,
tio kilometer fr�n fronten.

Lyckligtvis �r Bertrand, Th�ophile
och jag fortfarande tillsammans.

P� dagarna �r vi utsvultna.
Vi t�nker inte p� annat �n mat.

De ransonerar,
eftersom vi inte har n�tt fronten �n.

P� morgonen �ter jag en halv limpa.
Jag skulle beh�va en hel.

P� kv�llen �ter vi konserverat k�tt.
Det stillar den v�rsta hungern.

- Vilken r�ra! Vad �r det h�r?
- Det �r mer praktiskt.

Man f�r inte �ndra standarduniformen!
Jag skvallrar f�r kapten.

Ta p� er benlindorna igen!

- Korpralen �r r�tt �versp�nd.
- Han �r en riktig skitst�vel.

Nu blir det slavg�ra f�r v�r del.
Det kommer att h�lla oss sysselsatta.

Korpralen l�ter oss marschera �verallt.
Jag �r less p� att g�.

- Milit�rdisciplin �r inget f�r mig.
- Kom h�r.

Bertrand gav korpralen
�knamnet Catilina p� skoj.

Han �r en kn�l och en fegis.

I g�r gick han f�r l�ngt. Jag riktade
min bajonett mot hans br�st.

Jag f�rv�nade mig sj�lv.
Det hade kunnat st� mig dyrt.

Han blev r�dd,
och sen dess har han l�tit mig vara.

Jag och Bertrand h�ller hum�ret uppe
trots tr�ttheten.

Th�ophile s�ger oavbrutet
att han vill hem.

Vi f�r hj�lpa honom att h�lla ut.

Blondin!

Dufour!

Frontan!

Lespinasse!

Sen min mor dog
har jag aldrig k�nt s�n sm�rta.

Att se killarna �terv�nda fr�n fronten
var som ett slag i magen.

Jag skakade och var torr i munnen,

som den morgonen min far sa
att hon var d�d.

Jag f�rstod inte vad han sa.
Han fick upprepa det.

Men jag f�rstod �nd� inte.

F�r f�rsta g�ngen
verkade Bertrand vara chockad.

Th�ophile har slutat prata.

Titta, korpralen!

Upp med dig!

Upp! Det �r en order!

Res dig!

Inga ynkryggar i franska arm�n!
Res dig, annars hamnar du i krigsr�tten!

7 januari 1915.

K�ra Marguerite, i morse
var marken helt genomfrusen.

Sn�n har t�ckt allt.

Vi v�ntar �nnu p� offensiven.

Tristessen sprider sig likt ett gift.
S�mnen f�r en att gl�mma.

S� jag tar min tillflykt till den
f�r att d�va ledan.

- L�ter mina h�nder stryka ditt h�r.
- Korpralen, ta med lite sprit!

Sn�lla, skicka en h�rlock
eller ett foto. Det skulle jag tycka om.

V�ren �r n�stan h�r, kamrater.
Snart �ker vi hem igen.

St�ng d�rren!

- Satans l�ss!
- Ja, verkligen.

Kan du skriva ett brev till min familj?

- Jag vill skicka det innan p�sk.
- Det �r n�stan klart.

- Pratar du patois?
- Mormor kunde inget annat.

- Otroligt!
- Ingen p� landsbygden pratar franska.

Du �r en v�ldigt modig kvinna,
men gl�m inte:

F�rst boskapen...

...�kern med alfalfa,
och sen tr�dg�rden.

Det kommer att ta dig en vecka.

Allt jag t�nker p� �r att se er igen.

Men i v�ntan p� det...
Ni skulle inte tro vad vi har sett h�r.

Indiska soldater...

...har anl�nt hit

och b�r med stolthet
sina turbaner p� huvudet

och f�rgprickar i pannan.

De �ter getk�tt.

"F�rutom ett par l�ss,"

"s� �r det inget som st�r oss."

"M�nga kramar till er alla,"

"och till gamla Lili."

"Er Jean-Baptiste."

D�den existerar inte.

S� l�nge vi forts�tter g� och andas,
s� klarar vi oss.

Jag h�r den oupph�rliga artillerielden
n�rma sig.

Jag ska vara osynlig f�r skotten.

Hur kan m�nniskor d�da varandra
en s�n h�r underbar dag?

Som anarkist h�r jag inte hemma h�r.

Jag m�ste dra innan striderna b�rjar.

Vi kan inte undvika attacken. Vi har
inget annat val �n att krossa bocherna.

Och desertering leder till en s�ker d�d.

Uppst�llning!

St�ll er p� led!

Sergeanten, bataljonen �r samlad!

Avl�sningsstyrkan �r v�ntad p� fronten!

De skjuter folk som bryter ihop.

Givakt!

Dagordning fr�n general Joffre:

"Republikens soldater,
efter m�nader av v�ntan"

"�r det nu dags att attackera och vinna."

"Ni ska anfalla alla tillsammans.
Ert angrepp kommer att vara ostoppbart."

"Ni ska ta er till fiendens batteri,
bakom deras linjer."

"Ge dem ingen vila eller andrum,
�nda tills segern �r v�r."

"G� med modigt hj�rta,
befria v�r franska mark,"

"och l�t r�ttvisan och friheten segra!"

F�rbannade bocher!
De anv�nder eldkastare!

V�ra m�n br�nns levande!

D�da mig, kamrater! D�da dig!

Nu g�ller det, Marguerite.
Imorse kom vi till frontlinjen.

Korpralen la granater i mina fickor.
Jag �r r�dd att de exploderar

s� att mitt huvud spr�ngs
och sprids runt omkring.

Vi h�r inte bocherna l�ngre,
men de kan n�r som helst b�rja igen.

Hotet �r �verh�ngande.

Det t�r p� en.

B�st att inte t�nka p� det,
annars orkar man inte.

Man ser kroppar �verallt.

Killar som log p� morgonen
ligger h�r d�da likt boskap p� kv�llen.

Granaterna sliter s�nder himlen
och spr�cker den som en ballong.

N�nting ger vika inom mig,
men du kan vara lugn, f�r �n lever vi.

Att veta att du �r med mig, ger mig mod.

S� l�nge vi �r tillsammans,
kan inget h�nda oss.

V�nta p� mig.

Attacken funkar inte!

- Men vi �tertog kulle 120.
- Vi f�rlorade den igen.

- Vi kan �terta den.
- F�r att sen f�rlora 150 meter igen.

- Vi �tertar dem.
- Och f�rlorar dem igen.

- Br�der, vi f�r inte d�.
- H�ll tyst!

Varf�r ta en paus
medan de kastar granater?

- V�ra bef�l saknar sunt f�rnuft.
- Alltid samma skit.

- G�r er redo!
- Vart ska vi?

Fram�t, fram�t!

Utrym ing�ngen!

Se upp, killar!

Skynda p�!

Kom igen!

Skynda p�!

F�lj mig!

Fram med bajonetterna!

Kom igen, killar!
L�t dem inte sl� oss!

De kommer t�tt nu!

Fram�t!

- Mamma!
- Skyttegraven, var �r den?

L�mna mig inte, kamrater!
Jag kan klara det.

B�rb�rare! B�rb�rare!

Jag kr�p tills det grydde
och skyttegraven var helt bl�.

Du skulle ha sett, Marguerite.
Den var bl�, full av franska kroppar.

B�rb�rarna kunde inte l�ngre
n� de s�rade. Det var kaos.

Jag fortsatte leta efter Bertrand.

Han �r som en bror f�r mig,
ska du veta.

Jag fr�gade om n�n hade sett honom,
men ingen hade det.

Jag var tvungen att hitta honom.

Hur skulle jag kunna forts�tta
utan honom?

Hans ansikte var fridfullt,
som ett barn som sover.

Ett barn som suddats ut ur minnet.
Ett barn som d�tt f�rg�ves.

Jag vill ocks� d�,
och bli begraven med honom.

Det skulle k�nnas mer r�ttvist.

Jag hatar mig sj�lv
f�r att jag fortfarande lever.

Jag ber f�r jorden,
inte f�r en korsf�st man.

Jag viskar i min v�ns �ra:

Min sm�rta, lugna dig, l�t oron fly;

Du bad om aftonen,
och redan �r den h�r.

Nu sveps all staden
in i dunkel atmosf�r

som bringar n�gra frid,
och andra blott bekymmer.

Jag h�r ingenting.

Jag fryser.

Jag har ont.

Min hand, min rygg, mina ben.

Var �r mina ben? De �r d�r. Allt �r d�r.

Jag k�nner mig varm,
men samtidigt s� kall.

Ingen himmel, inga ljud.

Ditt eldr�da h�r, Marguerite...

Ditt offrade h�r... �r i min mun.

Jag sv�ljer det.

Bajs.

Dags f�r bajs.

Th�ophile, Bertrand �r d�d.

Fader V�r, som �r i himlen,
helgat varde ditt namn...

Amen.

Bajs. Dags f�r bajs.

- God morgon, min son.
- Fader...

- Har du n�t att bek�nna f�r mig?
- Inget s�rskilt.

Inga synder att bek�nna?

Inte l�ngre.

Varf�r inte?

De ber oss att d�da v�ra br�der,
eller hur?

De �r Frankrikes fiender.

�ven i arm�n brukar de s�ga:
"F�rs�k inte att f�rst�."

Ett s�nt sm�sint tankes�tt.

Jag lider med dig, min son.

Bara m�nniskans granater finns kvar
i himlen, fader. Den �r tom som ett lik.

Det h�r kriget �r en helig pr�vning.

Du h�dar.

Nej.

Kriget d�dade Gud...

...med.

V�nta, fader!

General Kalsing har just vaknat,
som ni kan se.

Han �r p� gott hum�r denna morgon
utan granatkastare. Eller hur, grabbar?

Hur m�r ni, gamlingar?
L�ngt bort fr�n lik och granatsplitter.

Upp och hoppa, tjejer!

Det h�r st�llet �r rena lyxen!
Tacka krigsguden f�r det.

Min s�nggranne �r sergeant N�gre.
Han har varit runt.

Vi skrattar �t hans imitation
av den avdankade general Kalsing.

Ni k�nner inte till oss Kalsing!
En familj av adelsm�n och generaler!

- Och besparingen av m�nniskoliv?
- Krig �r f�rg�relsen av m�nniskoliv.

En �del mission
som fr�lser oss fr�n barbaritet!

Nummer tolv har l�kt.
Han kan bli utskriven.

Du kommer inte beh�va
ta det lugnt l�nge till.

"Det var h�g tid
att kriget kom till Frankrike"

"och �teruppv�ckte
k�nslan av ideal och gudomlighet."

Hur kan man skriva s�nt skr�p?

Vad gjorde du vid fronten? Stred du?
Du svarade mig inte sist.

- Ber�tta nu.
- Det beror p� vad du menar med "stred".

- S�g du inga tyskar vid fronten?
- Inga levande.

- S� vad gjorde du?
- Det jag blev tillsagd. Inget mer.

Du �r s� besv�rlig.
Svara p� min fr�ga nu.

Vad gjorde du?

Jag gick dag och natt,
utan att veta vart jag skulle.

Jag var hungrig och t�rstig.

Jag var tr�tt och kall.

Jag hade l�ss.

Var det allt?

Den enda ockupationen
som r�knas �r krig.

Jag var r�dd.

�r du r�ddh�gsen?

Du ska veta
att �kta mod b�rjar med r�dsla.

- Var de andra ocks� r�dda?
- S� klart.

Du �r den f�rste som s�ger det.
N�r man blir r�dd, s� flyr man.

Man kan inte fly undan kriget.

Vi stod inte i granatregnet
f�r att bli utnyttjade av fina flickor!

Men om vi kunde...

D� skulle alla fly.
Fransm�n, bocher, afrikaner och ryssar!

- Visst var kriget kul, killar?
- Om det var! Det var d�kul!

Jag ser sorgen i era �gon,
sm� franska soldater!

L�t oss �terv�nda dit.
Inte med bajonetter, utan med gafflar!

- L�nge leve Kalsing!
- Tack, grabbar.

Jag kommer alltid att st� bakom er
i striden och l�ngst fram i paraden!

Soldater, jag skickar er mot kanonerna,
och ni f�r dem att tystna!

- Vi tystar dem!
- Ja, tappra pojkar!

Vi krigar p� liv och d�d!

Vill ni anfalla? Vill ni det?

- Skynda p�.
- Sjukhuset �r som ett f�rlovat land.

Sk�terskornas n�rvaro
bevarar illusionen.

Men N�gre besl�t att sprida anarki
och v�cka f�rsl�ade sinnen.

Min kissemiss, vi borde tr�ffas
p� tu man hand, du och jag.

G�r inte om det,
d� f�r ni med mig att g�ra.

Det �r som en dj�vul inuti mig.

Jag tolererar inte s�nt beteende
p� det h�r sjukhuset.

Th�ophile?

Th�o!

Inget �r mer meningsl�st �n k�rlek.

K�rleken r�ddar oss inte.
Den kan inget g�ra.

Men �nd� kurar jag in mig
i den p� kv�llen.

Jag trevar efter den.

N�r jag ser dig igen, Marguerite,
kanske du har f�r�ndrats.

Kanske dina br�st, likt sm� �pplen,
kommer att spricka i mina h�nder.

Kanske hela din kropp spricker
i mina h�nder.

Och d� kommer jag att dyka in i den

och dricka allt det som rinner ur dig.

I mitt huvud s�ger det pang.

Pang, pang, pang...

M�nga har f�rlorat f�rst�ndet,
men inte jag.

Jag t�nker hemska tankar,
men mitt f�rst�nd f�r mig att forts�tta.

Det jag saknar �r entusiasm.
Jag f�r nog inte tillbaka den.

Jag drogs till det h�r kriget.
I dag spottar jag p� det.

Vill du komma och �ta lunch?

Ja, jag �r hungrig.

Det �r otroligt
hur l�tt det �r att lida h�r.

Jag �r inte l�ngre r�dd f�r d�den,
men �ngest och stympning...

Det skr�mmer mig.

Din Marguerite skriver mycket.
Det �r fint.

Sm� s�tnosar...

De vill ha en hj�lte i s�ngen.
V�ra s�r g�r dem upphetsade.

De hetsar upp m�nnen
s� att de drar ut i krig.

De sm� slynorna...

N�gre...

Jag vill inte �ka tillbaka.

Vi har redan blivit nog leml�stade
av de som styr.

De d�r svinen!

Jos�phine, min kissemiss!

Jag �r redo n�r ni �r, tjejer.
Kom igen, l�t oss ha lite skoj!

Blod... Det luktar d�d.

Jag �r bara en skit, en stackars skit.

En skit...

Th�o, lugna dig.

Om jag infekterar mig med varet,
s� kommer jag att bli frikallad.

Du kan ocks� g�ra det.
Jag tog med en �t dig med.

Hellre �ker jag tillbaka.

Mitt namn �r Bajs.

Jag �r sanningen.

Och jag h�rskar �ver er alla.

Jag ska inte ber�tta om lidandet
eller om stygnen med h�sttagel.

Om det ruttna k�ttet som spricker.
Inte heller om Th�ophiles vansinne.

Om jag �terv�nder, som jag hoppas,
kommer du att se det i mina �gon.

Sanningen att s�ga...

Permissionen gjorde mig illam�ende.

Jag f�rv�ntade mig inte att se folk
sitta p� kaf�er och dricka.

De d�r hycklarna verkar klara sig fint
utan kriget.

Jag s�g dig gr�ta
av njutning, av lycka.

Och f�r att vi skiljs igen.

Naken i mina armar.
S� vit att jag inte v�gade r�ra dig.

Du ropade, men jag var l�ngt borta.

14 maj 1916.

Jag �tergick till min bataljon
i en f�rd�md stad.

En �ngestfylld garnison.

Jag har h�rt om killar
som �terv�nder fr�n Verdun.

De undvek en massiv slakt.

Vissa �terv�nde inte
efter permissionen. De deserterade.

Post!

- Du har inte r�tt skada.
- Antagligen inte.

M�nga nya rekryter har anl�nt.
De nya bef�len sk�ller p� oss

i v�ntan p� order uppifr�n
som aldrig tycks komma.

- Jag k�nner honom. Jag ger honom det.
- Beh�vs inte.

Den stackarn dog i f�rrg�r
av franska bomber under ett anfall.

Olevererade brev �ters�nds.

En kille hade permission dagen d�rp�
och skulle gifta sig.

Vi �r bara pj�ser f�r dem.
De vill bara ha sina grader.

Ett �r senare sitter vi fortfarande
i smutsiga skyttegravar.

Det �r riktigt avskyv�rt!

Raynaud!

Den tidigare budb�raren blev skjuten
n�r han tog sig �ver kullen.

Bataljonschefen skickade mig.

Ge mig en cigg.

Det v�rsta �r
att jag inte f�r pissa p� mig nu.

Hj�lp mig.

Jag h�r s� m�nga r�ster,
men jag h�r inte din l�ngre, Marguerite.

Jag h�r bara granater.
En del visslar, jamar och kvider,

och andra f�r hj�lmen att skallra.

Av ljudet att d�ma,
vet vi vad som v�ntar oss.

Jag k�nner de f�rsta symtomen
av r�dsla. Allt rinner ur mig.

Det �r ett helvete h�r.

- Vart ska du n�nstans?
- Till latrinen!

Bocherna har tagit flygfoton av st�llet.
Man ser inget f�r att de bombar s�.

Hur kan man sova h�r?

- Snabba p�!
- Du �r galen! Han kommer inte l�ngt.

Gasattack!

Gasattack!

En ing�ng har kollapsat! Tv� spanare
�r inst�ngda. Vi m�ste f� ut dem!

- Vad h�nder?
- Vi vet inte, kapten.

- Skicka budb�rarna.
- Vi kommer att bli mos!

Det �r en order. Skynda p�!

Han �r d�skraj!
Var �r artilleribef�len n�nstans?

D�da fj�rilen,
annars kommer du att bli skjuten.

Det �r P�tains order.

Men...

Det �r mitt hj�rta.

Krig �r mycket intressant,
betydligt mer intressant �n lejonjakt.

Upp med dig!

Res p� dig!

Bataljonen, uppst�llning!

Vi m�ste �terta marken
som vi f�rlorade ig�r!

- Ska vi g� allihop?
- H�lften. Andra h�lften stannar h�r.

- Hur m�nga �r ni?
- Fem, ut�ver kalfaktorer och cyklister.

Vem marscherar med kompaniet?

Jaha, jag f�rst�r.

D� f�r vi lotta.

Korta str�et g�r.
L�nga str�et stannar h�r.

Du m�ste dra.

- Korta str�et.
- Se upp!

Upp med er! Vi �r mitt i skottlinjen.

V�rt artilleri skjuter p� oss.
De j�vlarna!

- Inte p� oss, f�r fan!
- De d�r j�vla idioterna �r usla skyttar.

Var beredda!
Vi ska upp mot Chemin des Dames.

Nu g�r vi! Fram�t!

Anfall!

Det finns inga hj�ltar,
bara kanonmat.

Fr�n Verdun till Chemin des Dames.
Det �r alltid desamma.

Det som sker h�r �r kriminellt.

Vi borde ha besegrat dem, men p�
en vecka lyckades vi bara ta 30 meter.

Vi m�ste inse faktum.
Det blir bara v�rre.

Bocherna krossar oss medan
de franska bef�len beh�ller sina grader.

Ett o�ndligt utn�tningskrig.

Vissa f�rv�ntar sig en tapperhetsmedalj.

Jag f�rv�ntar mig ingenting.

N�, f�r jag ingen salut?

D�rifr�n vi kommer,
g�r vi bara salut f�r de d�da.

Vi har l�rt oss
att inte l�ngre vara m�nniskor.

Jag �r �nd� f�rv�nad

att vi lyckas st� emot d�den
s� pass mycket.

27 september 1917.

Vi st�r vid en v�ndpunkt
i v�r v�rldshistoria.

Vi d�das besinningsl�st.

De som inte inser det �r avskum.

Jag kysser inte l�ngre din mun
eller h�ller ditt huvud.

Jag undviker minnena som sm�rtar.
De hindrar mig, s� jag krossar dem.

Jag begraver dem
och driver dem p� flykt i natten.

Det h�r kriget har br�nt allt inom mig.

Hur kan du �lska den jag har blivit?

Pl�tsligt en morgon d�k N�gre upp med
en ny plan och en h�na under armen.

Ni blir inte slaktade.
Ni ger era liv f�r Frankrike!

- Hall� d�r, N�gre!
- Grabben!

Jag v�ntade f�rg�ves p� dig
f�r ett �r sen.

Det h�nde mig en del lustiga saker.
Den h�r l�gger guld�gg!

Jag ska tr�ffa en tok
som kan fixa sprit och choklad.

Rena lurendrejeriet.
Du m�ste komma och hj�lpa mig.

Du var inte i Verdun
eller Chemin des Dames.

Jag har blivit sergeant nu.

Observat�r �t �versten
som planerar en sjuhelvetes kupp.

Tydligen f�rbereder vi
ett nytt Austerlitz. Kan du f�rst�?

Hatet f�r inte d� ut.
Det �r deras j�vla order!

I mitt huvud krossas de d�da
och krockar med varandra.

Vi tillh�r den stora nationella slakten.
Ingen verkar veta om det.

I d�ds�gonblicket kommer jag
att ha den klarheten.

Ingen skr�ck l�r synas i min blick,
likt den som blivit �verrumplad.

Det �r m�rkligt. F�r f�rsta g�ngen
f�r jag lust att skriva till min mor.

Hon dog f�r l�nge sen.
Jag �r ingen l�ngre.

Killen g�mmer sig h�romkring.

Leta nu, pippin. Hitta de tv� dv�rgarna.

Ferdinand?

- Ferdinand!
- Vad �r det?

- Var �r mina grejer?
- I s�kerhet, general! P� ett lugnt st�lle.

S�mntutan h�r ser inte l�ngre.
Den d�r spriten g�r en blind!

Oripot! Sover du fortfarande?

- Ta p� skorna. Du blir f�rkyld.
- Det �r rena kaoset h�r!

Vad �r po�ngen med det h�r kriget
om vi inte f�r supa?

- Var �r mina grejer, dumskalle?
- De �r g�mda n�n annanstans.

Man vet aldrig. Man kan ju d�.
V�nta h�r, s� g�r jag och h�mtar dem.

Morituri te salutant!

- Vad g�r du nu?
- Iakttar granaterna och undviker dem.

Jag �r less p� pipor. Ge mig en cigg.

- Du t�nker v�l inte desertera, va?
- Nej.

Jag �r som politikerna och de rika.
Jag skiter i allt.

Kunde inte de d�r skith�garna
ha besparat oss den h�r slakten?

Som jag brukar s�ga, grabben:
R�dda ditt skinn.

Jag k�nner inget hat, innerst inne.
Mitt liv �r allt jag har.

N�r jag �r d�d l�r jag inte bry mig om
hur de levande delar upp v�rlden.

N�gre, jag vill fr�ga dig en sak.

Vad �r mod f�r dig?

Din j�vel!

Tack, Ferdinand. Bra jobbat.

Jag har lite br�dis.
Och dessutom g�r jag till fots.

- N�r ses vi igen?
- Jag h�r av mig, oroa dig inte.

Som du vill, din slavdrivare!

Han �r ett svin.

Vill du ha en klunk, kamrat?

Varifr�n kommer spriten och chokladen?

Vi gick med kompanibef�let.
Han �r en r�tt schyst typ.

Jag sa: "Jag g�r med Oripot
och letar proviant. Vad vill du ha?"

"Tja, lite k�k."

Vi gick genom den h�r j�vla �knen
och hittade en bunker full av krubb.

Men vi kunde inte smita in,
f�r de tv� vakterna var s� strikta.

"Vad ska du ha?", fr�gade de.
"G�rna lite k�k."

"Har du en kupong?"
"Nej, beh�vs det?", sa jag.

De sa hur det funkade och jag sa:
"D� fixar jag en kupong."

Kupongilong!

Vi sa det till kompanibef�let.

Han v�grade skiva p�.
"Skriv bara ett namn!", sa jag.

Sen gick vi tillbaka
med en kupong f�r 25 man.

Vi fick fem dunkar sprit
och en massa choklad.

Vi g�mde oss i h�let
och kokade chokladen i sprit.

Vi t�mde fem dunkar p� 24 timmar.

S� vi gick tillbaka med en till kupong.

Och sen en till och en till!

"F�rlorar ni aldrig n�gra m�n?",
fr�gade de.

"Vi �r p� en s�ker plats", sa fetknoppen.

Den j�veln!

- Och N�gre, d�?
- Han fick nys om det.

Han erbj�d oss att g�ra en aff�r,
s� vi skakade hand p� det.

Den j�veln!

Kom nu!

Kom!

De skickade mig och Oripot
med ett brev till n�n general.

Vi kr�p fr�n h�l till h�l �ver de d�da.

Det var precis som att trampa i r�tt k�tt.

Men jag vet att det finns en utv�g.

M�nga blev skjutna av
en exekutionspluton full av kamrater.

Makthavarna beordrade
massakern av oskyldiga.

Vi kommer inte att �terh�mta oss.

Depression g�r m�nniskor kapabla
att g�ra vad som helst.

Dra ut sprinten och spring!

G�r det, din j�vel!

Stanna!

Kan ni ta min kamrat till sjukhuset?

- Han �r skadad.
- Vi tar med din kamrat.

Oroa dig inte. Han klarar sig.

Farv�l, Ferdinand...

...tv�, tre, fyra, fem...

Gl�dande kol i mitt hj�rta.

Sju, �tta...

...nio, tio, elva...

Tolv gl�dande kol i krigets inferno.

Jag �r sjutton g�nger elden.

Arton g�nger solen.

Ett, tv�...

...tre, fyra...

Elden �r starkast.

Elva, tolv...

Sticka fort som fan.

...tretton, fjorton...

F�r sent.

Fyra, tre...

Ett...

Spriten g�r susen.

Den bed�var sj�len.

Jag �r tjugotre g�nger jorden.

Tjugofem g�nger solen.

Det h�r �r min son.
Han fick permission f�r att han �r skadad.

Bra gjort, unge man! Gratulerar!

St� inte bara d�r. S�tt dig ner.

- Har du �terh�mtat dig?
- Ja, jag m�r bra nu.

Jag har varit p� f�tter ett bra tag nu.

- Varf�r har du inga gradbeteckningar?
- Jag vill inte ha n�gra, pappa.

- Pappa...
- �nnu en av dina tokiga id�er.

Drick ett glas.

- Det �r blod!
- H�stblod �r nyttigt.

"Ty detta �r mitt blod som varder utgjutet
f�r m�nga till syndernas f�rl�telse."

"G�ren detta till min �minnelse."

Maurins s�ner, ni vet.
En �r korpral, den andre sergeant.

- Deras pappa �r s� stolt.
- Det �r inget att vara stolt �ver!

Din mor kom f�r att h�lsa.

- Hon �r d�d.
- Min son...

Min son...

Min son...

Hon kommer aldrig att bli stor.

Hade du kul vid fronten, pojk?

Ja, monsieur. Vi hade j�ttekul.

Varje kv�ll begravde vi v�ra kamrater.

Om du vill g�ra mig lycklig.

Marguerite, Marguerite.

Om du vill g�ra mig lycklig.

Marguerite, s� ge mig ditt hj�rta.

Jag befinner mig nu i s�kerhetszonen.

Efter tre �rs krigande
�r vi tillbaka i Champagne

d�r jag m�tte Perrault, en observat�r
i 22:a fransk-kanadensiska bataljonen

som rensade skyttegravar i Argonne.

Varje dag rekar vi
och noterar topografiska detaljer

f�r fylla ut f�rst�rda skyttegravar
och bygga nya.

Jag f�redrar att vandra runt sj�lv
i denna labyrint.

Jag g�r p� instinkt, ibland hela dagen.

Jag tycker om avskildheten,
l�ngt bort fr�n de andra.

Jag har ont
i �ronen och huvudet igen.

Jag har ont �verallt,
men jag st�r fortfarande.

Det kr�vs en katastrof som detta krig
f�r att bed�ma en mans v�rde.

En h�st �r ingenting
j�mf�rt med en m�nniska.

S�rskilt inte under alkoholens
inflytande. Spriten �vervinner allt.

Jag visste inte allt det d�r.

- Det �r �ckligt att raka sig med vin.
- Klaga f�r staben.

- Vad sa han?
- Vet ni vad jag h�rt?

Bocherna har sv�rt att inta Paris.
De har f�rlorat ett plan till.

H�ll hum�ret uppe, killar.

L�nge leve Frankrike!

Jag �r inte r�dd l�ngre.

H�rni, kolla h�r!

De f�ljde mig som hungriga hundar.
Du skulle s�lja sina morsor f�r lite korv.

- Grabben, d�r �r du igen.
- Var har du varit?

- Kriget �ver?
- Ja.

Ge dem lite.

Lillskiten �r inte f�rtvivlad direkt.

Snacka inte, surk�let!

Gott?

Gott, gott.

I Tyskland, inget att �ta?

I Tyskland �r det hungersn�d.

- Visst �r bochen lustig?
- Han �r smartare �n vi.

De tog allt.

En skugga passerar skyttegraven.

Jag �r ibland n�rmare bocherna
�n v�ra egna linjer.

Vi h�r varandra g�, andas.

Vi tittar ibland p� varandra och vinkar.
De kan d�da mig, men de g�r det inte.

�msesidig lojalitet
f�rhindrar oss att d�da varandra.

Vi har blivit hj�rntv�ttade med rashat.

Slutet �r n�ra,
men ordet "seger" saknar mening.

En j�nkarsergeant
delade ut kaffe till sina m�n.

N�n bad om mer, men sergeanten sa nej.

Killen tar fram pistolen och skjuter
honom. Bef�len f�ngar m�rdaren.

De knyter ett rep runt
en tr�dgren och h�nger honom.

Ja, det �r vad de s�ger.

Jag fick ligga d�r,
men tyv�rr fick jag en sl�ng av gonorr�.

Du borde ha v�ntat p� vapenstillest�ndet.

Telegrafisterna avlyssnade fienderadion.
Fritzarna vill f�rhandla om fred.

Om det �r sant,
s� sk�l f�r att vi �ker hem.

Vi kan ber�tta sanningen.

F�r vem?
De som tj�nade en hacka kriget?

Ingen bryr sig om offer som dig.
F� in det i din tjocka skalle.

- Vi kommer att ses som idioter.
- N�sta generation l�r lyssna p� oss.

Tror du det efter allt du sett?
Det �r rena sk�mtet!

- Jag skiter i allt.
- Jag med.

Vi �r i en fanatikers v�ld
s� ta skydd, s�ger kloka gubben.

Ni skrattar �t att jag stj�l av d�da.
Bocherna beh�ver dem inte l�ngre!

Jag har br�nt dina h�rlockar,
Marguerite. De luktar br�nt k�tt.

Stanken l�mnar mig aldrig.

Jag kommer aldrig mer
att n�mna ditt namn.

Jag bjuder p� ett glas, killar!
Och efter oss kommer syndafloden!

Ta skydd!

Ni �r inte vana vid fred �n, killar!

Ja, vi �r inte vana
att inte l�ngre vara r�dda.

Imorse var jag hos Kalsing.
Jag har v�ntat fyra �r p� det.

Jag s�g honom i �gonen och sa:
"Vi vill meddela er"

"att vi aldrig mer vill h�ra talas
om er och ert m�rdarg�ng."

L�mna oss i fred, f�r fan! I fred!

H�ger och v�nster om marsch, generalen!

Freden kom till allas f�rv�ning.

Som ett slags outs�gligt nerv�st skratt.

Frankrike smakade av aska.

Jag heter Gabriel Dufour.

Jag har just fyllt tjugotre.