All language subtitles for tunna.bla.linjen.s02e08.swedish.1080p.web.h264-norush_track3_[swe]

Nån jävla rimlighet.
De har hållit på i tre dygn nu.

–Vad går du på, om du pallar det?
–Kan vara både det ena och det andra.

Alltså, jag har tenta på torsdag.
Jag pallar inte det här längre.

–Jag blir vansinnig. Stäng skiten.
–Vi gör vårt bästa.

YB.

–Ska vi gå in?
–Vi går in. Tack så mycket.

Hallå, hur är det?
Hej. Har ni det bra?

–Hej.
–Tja!

Jag tar en kik här.

–Hej. Är det bra?
–Jag mår skitbra.

Härligt.

Oj.

–Prata lite med honom.
–Hallå, ja.

–Tja!
–Hej.

–Välkomna!
–Tack. Du arrangerar det här?

–Det stämmer. Läget?
–Fint. Hur är det med dig?

–Har du tagit nånting?
–Absolut inte, och inte druckit nåt.

–Bra.
–Sluta flaxa med ballongen.

Leah. Leah!

–Hör du mig?
–Vad har hänt?

–Ingen puls.
–Vad gör ni?

–Ett, två, tre!
–Vad gör ni med henne?

–Hur länge har hon varit så här?
–Jag vet inte. Kommer hon att dö?

–Har ni tagit nånting?
–Druckit.

–Bara druckit?
–Chilla, hon vilade bara.

–Hon tog nåt, men jag såg inte vad.
–Hon tog en tablett? Vad då för nåt?

–Kommer hon att dö?!
–Andas, ta det lugnt. Hon får hjälp.

Du ska få lite syrgas här.
Vi sätter på en mask.

Då får du tuben där. Ett, två, tre.

Erkänn. Du kommer att sakna det här–

–när du sitter där med dubbel lön
på försäkringsbolaget.

–Är det okej?
–Ja.

Var fan känner jag igen dig?

–Var det Stenkulaskolan du gick på?
–Tänker du på min Youtube-kanal?

Nej, nej, nu vet jag. Han som
slog ner de här rävarna, eller hur?

Räää-räää! Det var du!
Du är svajig, mannen. Svajig.

–Jag vill inte åka med honom.
–Du åker med den vi säger.

Lugn och fin. Och så andra här.

–Du ser väldigt bra ut, faktiskt.
–Okej...

–Är det okej att fråga vad du heter?
–Nej, det är inte okej.

Skit samma. Du är för vacker för den
uniformen. Den skriker "förtryck".

Kan vi inte bara köpa glass?
Jag är fan sugen på glass.

Nu räcker det!
Nu håller du käften där bak.

–Nä, nä, nä.
–Vad då?

–Du missade en fläck.
–Var då?

–Där.
–Va?

–Där.
–Men allvarligt.

Vad då? Jag vill ha
ett rent snuskskynke.

Det är en kortvarig glädje,
men den ska du inte ta ifrån mig.

–Du...
–Mm.

–En grej.
–Ja?

Eh...

Jag tänker säga till Jesse
att jag inte vill åka med dig längre.

Får man fråga varför?

Jesse tycker ju inte att man ska ha
andra känslor i bilen än kollegiala.

Och jag...håller med.

Jaså?

Ja...

–Den är ren nu, va?
–Lite där...

Nej, du. Backa.

–"Love is in the air."
–Sluta nu.

Det är inte du som ska sätta schemat.

Flabben.

Vad fan är nu detta?

Nej, va... Jag blir så jävla trött.

–Det är nåt wallraff-reportage.
–De kan vara ganska intressanta.

Absolut, men det står bland annat
att en polis har köpt sex...

...av en av de överlevande kvinnorna
från branden.

Alltså, fy satan
om detta visar sig stämma.

–Branden? /TELEFONSIGNAL/
–Ja, okej...

Hallå, Katrin. Nej, men jag läste
precis om det på Twitter.

Och där är det ju som det är.
Vet du nåt mer om det här?

Mm. Kim? Nej.

Amy Chau? Nej, jag känner inte till
nån av dem, så jag vet inte.

Hm. Och tydligen betalade han
ett hotellrum.

–Det gör man ju inte bara så där.
–Nej...

Alltså, vem fan kan det vara?

–65-3120 från 6-0. Kom.
–Lyssnar, Gustav. Kom.

Folkets Park. En hund har fallit ner
i en brunn. Pojken som äger den...

–Vad hette hunden?
–Totte.

Jag ropar lite. – Totte!

Han kommer inte om du ropar.
Han är rädd för nästan allting.

Men du kan väl ropa? Jag håller i dig
så att du inte trillar i.

Totte! Totte!

–Seriöst, vad är det som tar sån tid?
–Va?

Det är svinkallt där nere. Skynda på!
Hunden kommer ju att frysa ihjäl.

–Backa undan.
–Jag hindrar er inte.

Du ser ju att vi håller på.
Backa undan.

–Här kommer brandmännen.
–Hej!

–Vad heter din hund?
–Totte.

Då ska vi se vad vi kan göra.

–Tror du att han är död?
–Är han där, hittar de honom.

–De har gasmasker...
–Det har de alltid.

–Det är mitt fel. Jag släppte.
–Men du kunde ju inte veta att...

Jag klarar mig inte utan Totte. Han
har varit här nästan hela mitt liv.

Jag klarar mig inte utan honom.

Hallå, Simon.
Nu har brandmännen letat jättenoga.

–Är du säker på att han ramlade ner?
–Ja, han är där.

Vi gör så här. Jag ber alla mina
kolleger ute i polisbilarna–

–att kolla supernoga efter Totte.

/TELEFONSIGNAL/ Jag måste ta det här.
– Hallå, Katrin.

Jag släppte en jättekort stund, det
var inte meningen. Var lite snäll.

Nej, jag vet,
men nu är det ändå så här...

–De är tvungna att lägga på locket.
–Nej!

Jo, det är jättefarligt
om de inte ligger där de ska.

–Då blir ju Totte ensam där nere.
–Han är inte där.

–Jo, han är där nere!
–Nej. Det är dags för dig att gå hem.

–Nej!
–Hallå, vänta. Stopp.

Nej! Ni kan inte bara
lämna honom där.

–Han kommer ju att bli ensam.
–Lyssna, vi måste gå.

Lyssna nu på vad Sussi säger.
Det löser sig. Gör vad Sussi säger.

–Vi måste dra.
–Flytta på dig nu, Simon.

–Röstprov. Vad åt du till frukost?
–Till frukost? Cornflakes.

–Kan du säga nåt mer?
–Ägg och...

Tack.

Tio sekunder.

Pass på.

Mick upp.

Amy Chau, till vardags är du
student vid Malmö Universitet.

Men under ett halvår
levde du som servitris–

–för att få en inblick
i de här kvinnornas livsvillkor.

Många av de här kvinnorna lever under
ständig skräck, med arbetsgivare–

–som håller dem som gisslan. Framför
allt är de rädda för myndigheterna.

Efter Operation Emil, stängde
kommunen flera av deras boenden.

Precis. De är framför allt
rädda för polisen.

Vad känner ni när ni hör att de här
kvinnorna är rädda för polisen?

Det är ingen nyhet. Det är
naturligtvis väldigt beklagligt.

Men vi är högst medvetna om
de här människornas utsatthet–

–och vi arbetar hela tiden för att få
till en förtroendebyggande relation.

Hur påverkas det arbetet
av det faktum–

–att en polisman eventuellt misstänks
för sexköp av en av de här kvinnorna?

Om jag får bryta in här. Det här är
inget vi på något sätt ser lätt på.

Så fort jag fick vetskap om
Amys artikel, så kontaktade jag SU–

–för att de ska undersöka
om brott förekommit.

Om en polis har köpt sex, så kommer
jag att gå till botten med det.

–Så vi kommer att se konsekvenser?
–Det kommer ni.

Amy Chau, du läser ju
på Malmö Universitet.

Precis. Jag tar snart
min kandidat i...

Polisen var så påstridig, kom till
hennes jobb: "Låt mig rädda dig."

"Jag är en stor, stark man.
Låt mig ligga med dig för pengar."

Sa han verkligen så?

Det är som att ingen pratar om annat.

Män, alltså. Fy fan.

Det är ju vidrigt.

När det drevades som värst, så
var det många poliser som höll på...

–Är det här, eller?
–...om vilken skam jag var.

–Satte du oss på plats?
–Ja.

Och vilken typ av bestraffning jag
förtjänade. 90 % var sexuellt våld.

–Hoppas det är nån vi inte känner.
–Ja, verkligen.

–Det är jag.
–Vad då?

–Vad då?
–Det är jag.

Nää... Alltså, polis...

Vad fan? Nej... Nej, Magnus.

Jag ville verkligen bara hjälpa
henne. Jag har inte köpt sex.

Du känner mig. Jag skulle aldrig,
aldrig, aldrig nånsin göra det!

–Lugna dig. Sch!
–Jag vet liksom inte...

Nej, nej, ta det lugnt.

Okej, ehh...

Är det nån annan som kan
koppla ihop dig med artikeln?

–Sara, kanske.
–Okej.

Hon känner ju dig i alla fall.
Så hon skulle väl inte tro...?

–Nej.
–Nej.

Eller jag vet inte. Jag vet fan inte.
Helvetes jävla helvetes skit!

Magnus! Fan.

–Helvetes jävla, jävla skit!
–Vänta, Magnus. Vänta!

Det finns ingen anmälan, det kommer
inte att bli nåt. Det löser sig.

Magnus.

Så här: "Vi ser väldigt allvarligt
på köp av sexuella tjänster"–

–"och ska naturligtvis
gå till botten med vad som hänt."

"Men jag vill påminna om att det
inte står att polismannen köpte sex"–

–"bara att kvinnan emellanåt
sålde sex." Skicka.

–Tack.
–Okej.

–Jag kommer att behöva smita.
–Mhm.

–Ha det bäst, då.
–Ha det så mysigt.

–Tja!
–Tjena.

–Hej.
–Hej.

–Jag tänkte ringa och förklara...
–Nej, det behöver du inte.

–Jo, det behöver jag visst.
–Ingen vet att det handlar om dig.

Jo, Jesse vet det. Du vet det.

–Hej!
–Tjena, pågar.

Jag tänker så här.

Du kommer kanske aldrig
att vara helt hundra.

Inte på riktigt, här inne.

Men...

Om jag hade tagit Kim till det här
hotellet och legat med henne...

Tror du att jag hade berättat för dig
om den där kvällen då?

Jag kan framstå som trög, men så
jävla dum i huvudet är jag väl inte?

Nej...

Snälla.

Det var egentligen bara det
jag skulle...

Följ inte efter. Jag tycker synd om
mig och vill inte att du ska se det.

Okej? Ja...

Du, jag tänker så här.
Du och han, den där... Vad heter han?

–Ruben.
–Ruben? Min första kille hette Ruben.

Tog min oskuld. Eller om jag
tog hans. Jag kommer inte ihåg.

–Min eller din?
–Garanterat din.

–Då lämnar jag den till dig.
–Och de här är dina, va?

–Ja. Tack.
–När åker ni?

I morgon bitti. Du och Ruben
måste komma och hälsa på.

Vi renoverar i gästtoan nu, men efter
det, så. Det är ju jättefint i Sylt.

–Jag och pappa betalar.
–Det behövs inte.

–Hur mycket pengar har du?
–Varför frågar du det?

Det är väl en helt vanlig moderlig
fråga. Hur mycket har du på kontot?

–Jag vet inte.
–Ta reda på det, då.

258 kronor.

258 000, menar du?

Nej, vad är det här?
Jag vill absolut inte låna pengar.

Det är inget lån, det är ett arv
från morfar. Eller mormor och morfar.

Eller om man ska vara petnoga, så är
det tröstepengar från tyska staten–

–som de inte ville röra.
Och jag behöver dem ju inte.

Det kanske inte är så dåligt ändå att
ha en mamma som gjort en klassresa.

Okej, vad...

Förlåt.

Leah...

Jag stannar här
om du behöver att jag stannar här.

Jag hade kommit hem
om du bara ringt och sagt:

"Mamma, jag behöver dig. Kom hem."

Jag är inte fullt så jävlig
som du tror.

Men en sak... Och det här kan du
ta med dig, eller skita i det:

Det går inte ihop
att vara hundra procent mamma–

–och samtidigt ha ett jobb
som man är bra på och älskar.

De som säger att de får ihop
de två bitarna, de ljuger, Leah.

Eller så misslyckades jag.

Men det har jag väldigt svårt att tro
att jag nånsin kan göra.

Tack.

–Jag klarar mig, jag har nytt jobb.
–Oj, grattis!

–Jag ska jobba på försäkringsbolag.
–Nämen, gud!

Det är jättebra för mig.
Det är bra betalt, bra arbetstider...

Även om bitarna inte går ihop, är det
en gåva med ett jobb man brinner för.

Jag får väl lita på ditt omdöme.
Det har jag gjort förr.

–Hej då, hjärtat.
–Hej då, mamma.

–Mmm.
–Hallå.

Alltså, de här är inte direkt
nybakade. Så jävla torra.

Klockren frukost.

Vad är det med dig?

–Jag testade positivt i morse.
–Men helvete, vad gör du här? Gå hem!

Skojar du?

Fan, grattis!

Helt jävla fantastiskt.

–Jag kunde bara inte vänta.
–Och du som var så jävla nojig.

Så jävla nojig att dina ägg hade
ett bästföredatum, eller vad sa du?

Och sen bara,
på första försöket: boom!

Tyst! Skrik inte.

–Ja, men nu vet man ju inte.
–Hej, gänget!

Bra. Då har vi fått direktiv om
att tömma Mopaz med omedelbar verkan.

Fogden har beslutat att tvångsinlösa
fastigheten, och alla ska vräkas.

Hej! Henrik från Kronofogden.
Det finns ett vräkningsbeslut här.

Det är dags att gå.

Att det ska vara så jävla svårt
att förändra.

Du försökte i alla fall.

Rom byggdes inte på en dag,
som de säger.

Amy Chau arbetade under ett halvår
på en vietnamesisk restaurang.

Det var där hon lärde känna Kim
och den polisman som senare...

Jag har förlorat så många följare
på den där jävla rävaktivisten.

Och vad folk skriver. Helt sinnes.

Man blir ju mörkrädd, för fan.

Vet du vem det är?

–Nä, jag har ingen aning faktiskt.
–Nej, nej.

Kommer väl fram förr eller senare.

Men vad fan! Helvete.
Åh! Ser du?

Det här händer när man inte vet
hur man rullar en jävla falafel. Fan.

Jag ville verkligen
bara hjälpa henne.

Påstod Kim att hon sålde sex
till mig? Sa hon det?

Men nej!

–Och du kan inte kommunicera det?
–Jag har redan varit på förhör.

Jag vet. Då kanske du kan ringa
förhörspersonen och berätta:

"Kim sa aldrig
att polisen köpte sex."

–Jag har inte sagt nånting om dig.
–Okej, bra.

–Tack.
–Kan du sluta följa efter mig!

Det är inte dig det är synd om.
Följer du efter mig, skriker jag.

–Hallå?
–Hej.

Förlåt att jag är sen. Funkade
nyckeln? Den kan vara lite strulig.

–Ja.
–Det blev carbonara.

–Hade du också henne?
–Ja, men att hon hette Barbro...

–Vi brukade kalla henne...
–Du kommer att dö när du hör detta!

Fanny gick i samma klass som Isters
bror. Krister, som bet mig i kinden.

–Ja, ja...
–Och vet du vad det sjuka är?

–Att hans storebror bet mig i kinden.
–Ja, ja.

–Vilka jävla idioter.
–Du behöver inte svära, Siri.

–Jag visste inte att du skulle komma.
–Jag skulle bara hämta en sak.

–Noah.
–Okej, okej.

Stannar du och käkar?
Det blir carbonara.

Jag och Fanny var sugna på nuggets,
så vi tänkte beställa från Max.

–Ska du ha?
–Nej tack, det är bra.

Hallå, hade ni också Ulrika?
Ah, fy fan.

–Men gud, Yvonne!
–Hon skrek alltid: "Lovely!"

Hej.

Vad är klockan?

Du, jag...
Jag kan inte fortsätta det här.

Jag har sagt det flera gånger och jag
står fast vid det. Det här går inte.

–Kan vi ta det här i morgon?
–Nej, det kan vi inte.

Okej.

Det kanske verkar som att jag sagt
en sak och gjort en annan.

–Det har du.
–Jag vet det. Ett klassiskt fel.

Men jag har varit tydlig med
att det inte kan bli nåt på riktigt.

Definiera "tydlig".

Det är mitt fel, alltihop.
Ingen skugga faller över dig, Fanny.

Inte alls.

Vet du varför jag tycker om dig?
För du är lugn, trygg och pålitlig.

–Men du är inte det.
–Jag förstår att du är ledsen...

–Jag är inte ledsen, jag är arg!
–Jag förstår. Jag förstår dig också.

Du är ett as, Jesse.

Du är ett riktigt
oansvarigt...jävla as!

Jag förstår att du känner så.
Jag håller med.

Jag hatar att vara så här, Jesse,
och det är fan... Det är ditt fel!

Fanny, förlåt.
Jag är jättejätteledsen. Fanny...

Fuck.

Du... Vi kan väl prata om det,
eller nåt?

–Du ska få pengar till taxi.
–Men vafan?!

–Du ska väl inte gå ensam hem?
–Jag kan betala en egen taxi!

–Vad är det som tar sån jävla tid?
–Backa undan. Jag sa ju till dig.

Det är ju svinkallt där nere.

Totte är världens finaste, alltid
snäll och glad. Och nu är han här.

Polisen hjälper honom inte. Jag går
inte hem förrän de tagit upp Totte.

–Den där har till och med jag sett.
–600 000 visningar.

–Det måste vara jävligt många?
–Ja, det är svinmånga.

/TELEFONSIGNAL/

Hallå, Molly. Jag är på jobbet,
jag kan inte prata. Vad ville du?

Pappa, du måste verkligen
hjälpa hunden.

–Molly, den är inte i brunnen.
–Pojken sa ju det.

Jo, jag vet. Men det stämmer inte.

Jag måste verkligen jobba nu.
Hej då, gumman. Puss, puss. Hej.

Åh!

–Hur är läget?
–Alltså...

Ska jag vara ärlig, så...
Nej, det är inte... Det är sådär.

Och så ska du sluta.

Hur ska jag klara det?

65-3120, 6-0. Kom.

65-3120. Pildammsvägen, lyssnar. Kom.

Knapphändig info. En städerska har
råkat ut för någon form av olycka.

Borrgatan. Kom.

–Hallå.
–Hej.

Det fanns tyvärr inget
vi kunde göra här.

Okej, jag får be er backa undan här.
Så, backa undan.

Ut. Vi ska spärra av här. Tack.

Har vi nån aning om vad som hänt?

Hon har troligtvis fått de rören
i bakhuvudet.

–Jag förstår.
–Vi lyfter. Så där, ja.

Vet du vad kvinnan hette?

Tyvärr. Vi hyr in ett städbolag,
och där är det bara telefonsvarare.

Vi har haft säkerhetsgenomgång,
och alla är väl informerade om detta.

Vad hon gör här förstår jag inte.
Hon ska inte kunna vara här inne.

–Vet du var hon hade sina grejer?
–Ja.

–Hej.
–Hallå.

Är det här du sitter?

Jag är klar där ute.
Ingen verkar känna till henne–

–och hon verkade inte ha känt till
säkerhetsföreskrifterna.

–Troligtvis svart-anställd.
–Ja.

–Tack, Leah.
–Självklart.

–Ja...
–Ska vi gå?

–Jag tar den här.
–Ja. Toppen.

Jag hörde honom! Kolla!

/HUNDSKALL I VIDEON/

–Det där kan du ha lagt på efteråt.
–Vi hörde honom!

Jag har också hört hunden.
Den är kvar där nere.

Vänta, lyssna.

/HUNDSKALL FRÅN BRUNNEN/
Ser du? Det är ju Totte!

Han är ju där på riktigt, för fan.

–Ring nån! Vi måste få upp honom.
–Ja, jag ska ringa nån.

6-0. 3520 från Folkets Park här.
Vi har fått livstecken från hunden.

Vi behöver ha hit räddningstjänsten
och få hjälp med brunnslocket. Kom.

Ja, det är taget. Kom.

–Kan du filma när brandkåren kommer?
–Absolut. Jag filmar.

/HUNDSKALL/

Går det bra? Jag har den.

–Där kommer han.
–Ja!

–Hej.
–Hej, Totte!

Åh, jag älskar dig! Var har du varit,
Totte? Var har du varit?

Bra jobbat.

–Var han i...?
–I sidoröret, precis som du sa.

Nu är han glad, va?

Åh, jag har saknat dig!

Många har följt dig och Totte
på Tiktok.

Hej! Jag kommer från Lilla Tassen.
Vi gör ekologisk mat–

–speciellt framtagen
för så fina små hundar som Totte.

Vi tänkte ge dig
ett helt års förbrukning av mat.

Sätt dig. Sitt. Bra, Totte.

–Han är lite kändis nu.
–Ja, han har över 250 000 följare.

–250 000? Vad tycker han om det?
–Jag tror inte han bryr sig.

Vet du varför du är här i Samtalet?

För att berätta om det här
på Tottes Tiktok.

–Och så kanske du får fler följare.
–Okej. Nej, inte riktigt.

–Det sa mamma.
–Jag tänkte på att du aldrig gav upp.

Det är superimponerande.
Du blir ju lite som en förebild.

Man ska aldrig ge upp,
trots att det ser mörkt ut.

Så klart inte.
Totte är världens finaste.

Visst är du världens finaste?
Ja, det är du. Bra, Totte.

Nej?

Ja...

Vi kör ner till Ribban i stället.

Om vi hade fortsatt
med varandra, så...

Då hade jag bara flytt igen.

Det var inte så att jag inte var
tillräckligt kär i dig.

För det var jag.

Mange!

Och nu, då?

Nu då, vad då?

Litar du på mig?

Eller så här... Tror du på mig?

Ibland måste man bara bestämma sig.

Kasta sig ut lite grann.

"Jag tror på dig."

Mange! Kom igen nu.

Hallå, vi står och fryser här.

Ja...

–Det var inte i går.
–Jens. Kul att se dig.

Detsamma. Grattis till nya jobbet.
– Hallå.

–Lillemor.
–Jens.

Ja.

Ja, så här.

Vi har en lite knepig situation.

Mycket av min arbetstid går ut på
att släcka bränder och hantera media.

Även om vi alla är helt överens om–

–att vi och vårt arbete
ska ifrågasättas...

...så kan man ju ändå komma fram till
en punkt där man, som jag, känner–

–att det här inte är hållbart längre.

Det här är en av 16 000 tweetar
som skrivits om vår verksamhet–

–sen jag började här:
"Sprejar demonstranter."

"Bölar med facklor." "Rasistpolis
sparkar ner tidningsbud."

"Dödar småungar på moppar."
"Nitar folk som älskar djur."

"Låter ungar knarka ihjäl sig
i rivningshus." "Köper horor."

"Grattis, Sverige.
Här är polisen 2022."

Ja, det är väl
ganska typiskt Twitter.

Du skriver: "Vi ser väldigt all-
varligt på köp av sexuella tjänster"–

–"och ska naturligtvis
gå till botten med vad som hänt."

"Men jag vill påminna om
att det i artikeln inte står"–

–"att polismannen köpte sex. Bara
att kvinnan emellanåt sålde sex."

Ja...

Ja, det var ju många som höll med.

Alltså, jag vet inte om det är så bra
att fatta beslut baserat på Twitter.

Nej, det är jag helt enig med dig om.

Men det här är ju bara
en del av en enorm skitstorm–

–för att uttrycka mig som mina barn.

Lägg till detta kritiken kring–

–att vi var i Frihamnen
en timme innan branden bröt ut–

–men lämnade utan åtgärd–

–trots att den som hade ringt in
sa att det var folk i huset.

Och för nån timme sen fick jag ett
samtal av den avskilde aspiranten.

–Han påstår...
–Jaha? Ja, ja.

...att du har en intim relation
med en betydligt yngre kollega.

Det är förstås inte förbjudet,
men det ser inte så bra ut–

–när yttre befäl inleder intima
relationer, sexuella relationer–

–med personer
som ändå är i beroendeställning.

Me too och så.

Just nu är det omöjligt för mig att
utföra mitt arbete på ett bra sätt.

Och det måste jag ta ansvar för.

Som ni vet, så har den senaste tiden
inneburit ett hårt tryck på oss.

Debatterna har avlöst varandra,
inte minst på sociala medier.

Det är rätt, tycker jag.
Vi ska granskas, det är helt rimligt.

Men på senaste tiden så har det varit
en hel del som varit mindre bra.

Och en stor del av det
har varit under min ledning.

Så här...

Jag tror på oss.

Jag vet att vi behövs
och jag vet att vi gör fel ibland–

–men vi gör fan i mig rätt
mycket, mycket oftare.

Men som det ser ut nu, så står jag
och mitt ledarskap i vägen för er–

–för ert viktiga arbete som ni utför
dygnet runt, alla dagar, hela året.

Så därför har jag bestämt mig för att
avsäga mig rollen som yttre befäl...

...och polis, och ta tjänstledigt
med omedelbar verkan.

–Skojar du?
–Skämtar du med mig? Det är ju...

Låt mig avsluta, snälla.

Det är bra. Det blir bra, detta.
Jag vill det här.

Jag vill att allmänheten inte ska
tänka att vi håller varann om ryggen.

Att vi tar ansvar.
Om vi gör fel, så står vi för det.

Och nu gör jag det.
Nu tar jag ansvar.

Katrin har godkänt tjänstledigheten,
men jag går inte utan villkor.

Ska jag ta ansvar för mitt handlande,
så ska jag göra det fullt ut.

Jag har föreslagit min efterträdare,
och ledningen har godkänt det.

Så säg hej till ert nya yttre befäl,
som också svarar som gruppchef.

Så tar du över, Leah.

Jag glömde säga det där
med gubben som matar råttor.

Okej, jag tar det.

Precis. Det är en arg man
som matar råttor vid Grönvångsgatan.

Ni kan väl ta en tur dit
och säga åt honom att skärpa sig.

Jättebra. – Lycka till, allihop.

Jesse, kom igen.

/APPLÅDER/
Tack, men nej, det är bra.

Ja. Bilarna står på tavlan. Och håll
er på rätt sida av den tunna hinnan.

Alltså, den tunna hinnan
mellan omsorg och grymhet.

Okej, det var inte så bra. Jag ska
komma på nåt bättre till nästa gång.

Var inte rädda, men var rädda om er.

–Fett.
–Bilarna på tavlan. Då kör vi.

Ut med er.

Jag sa ju att det var en tidsfråga
innan du skulle bossa över oss alla.

–Alla utom dig.
–Nä, det får väl finnas nån gräns.

Men...du fixar väl det här?
Eller hur?

Alltså, det... Jag är inte helt galen
som föreslog det? Va?

Nej, Jesse, du är inte galen.
Det är jag som är.

Det kommer att ordna sig.
Det blir bra.

Det är klart. Det blir bra.

–Vad ska du göra nu, då?
–Skratta inte, men...

...i eftermiddag ska jag och tjejerna
titta på en hundvalp.

–Förlåt!
–Du skulle ju inte.

Jag kan inte vinna, de är tre mot en.

–Alltså, har du sett en havanais?
–Nej.

–Du kan hålla flabben, alltså.
–Visa, då. Får jag se.

65-1220.
Jag behöver dig till Västra hamnen.

Det gäller
en försvunnen åttaåring där. Kom.

–Du får skicka en bild sen.
–Mm.

Ta hand om dig.

/BILTUTA/

–Alltså, kom igen.
–Andas, brorsan. Nu är vi här.

–Det börjar om tre minuter ju.
–Glöm inte sittdyna till stolen nu.

Så.

–Hej, gubben!
–Hej, mamma.

Det var därför det tog tid.

Jag vill ju inte komma på
att det är nåt jag glömt.

–Kan du hjälpa mig här nu?
–Hoppsi, hoppsi.

–Har du lagt på dig?
–Men mamma.

–Nej, verkligen inte.
–Men det är klädsamt.

Du har sett så mager ut.

Var det inte vi som hade bråttom?
Vad fan står ni här och såsar för?

/KÖRSÅNG/

/GERT HOSTAR/

–Det är tomt.
–Tack.

Okej, grabbar. Det är fixat nu,
ni kan börja rivningen. Lycka till!

–Är det de från stationen?
–Vår station?

Eller, ja... Nej, jag minns inte helt
hur de såg ut.

–Lunch?
–Gärna, chefen.

–Jag bjuder. Vad är du sugen på?
–Då blir det nåt riktigt maffigt.

–65-1220 från 6-0. Kom.
–Lyssnar, Mopaz. Kom.

Singelolycka med personskada
på Inre Ringvägen.

Jag har inget annat ledigt, så jag
undrar om yttre befäl kan åka. Kom.

–Absolut, vi tar det. Kom.
–Det tackar vi för.

Det har jag väntat på länge, att du
skulle bli yttre befäl. Klart slut.

6-0 från 65-1220. Vi är på plats.

Vi behöver bärgning. Är räddnings-
tjänst och ambulans på väg? Kom.

65-1220. Ambulans och räddnings-
tjänst är på väg till er. Kom.

6-0, 65-1220.
Vi har en skadad förare. Kom.

–Barn i bilen. Kom.
–Det är uppfattat.

Jag flyttar över er på insats 51.
Klart slut.

Jag heter Leah, jag är polis.
Hör du mig?

–Hur är det med mitt barn?
–Bra. Min kollega tar hand om det.

–Har du ont nånstans?
–Jag vet inte vad som hände.

Det var en bilolycka, ambulans är på
väg. Du blöder, jag ska hjälpa dig.

Var stilla och titta rakt fram.

–Barnet är okej.
–Jag hämtar sjukvårdsväskan.

Skadad förare. Oklart skadeläge.
Svarar på tilltal, har näsblod. Kom.

Från 6-0. Det är uppfattat.
Jag meddelar ambulans.

Leah?

Leah...

Leah!

Leah!!

I natt omkom en polis
på Inre Ringvägen i Malmö.

Polisen och hennes kollega
hade stannat vid en trafikolycka...

Textning: Ulrika Jansson Båving
Svensk Medietext för SVT