All language subtitles for Lady.Chatterley.1993.S01E01.576p.DVD.AAC.TomX

Vi lever i en tragisk tid,
därför vägrar vi leva i tragedi.

Syndafloden är över
och vi sitter bland ruinerna.

Vi bygger nya boplatser
och odlar nya förhoppningar.

Arbetet är slitsamt,
men vi måste fortsätta leva-

- oavsett hur många gånger
himlen faller över oss.

Anden tar sig an nytt liv-

- men kroppen är ännu inte uppfylld
av nytt blod och ny låga.

Så absurt.

Vi är skyldiga familjen Chatterley
vår tacksamhet för denna minnestavla-

- som ska påminna oss om de modiga män
från socknen som offrade sina liv-

- för vår skull,
i världskriget 1914-1918.

Sir Clifford, vill ni vara vänlig
och lägga ned den första kransen?

Vem har varit tursammast -
min bror eller jag?

- Clifford, sluta.
- Det är väl jag, antar jag.

Herbert är för evigt en hjälte, men
jag har hans titel och Wragby Hall.

Tack, Field.

- En vacker predikan, kyrkoherde.
- Tack, milady.

Våra söner är döda.
En hel generation unga män är borta.

Vad ser ni för hopp om framtiden,
kyrkoherde?

Vi måste tänka på de levande
likväl som de döda, Ers nåd.

Såvida inte alla är döda. Se på
Chatterleys. Herbert stupade 1916.

När Clifford kom hem förlamad
insåg hans far-

- att familjenamnet skulle dö ut
och dog av sorg.

Stackars Clifford. Släkten Chatterley
dör ut och vår socken får lida.

Sir Clifford, lady Constance. Hoppas
det inte var ansträngande att delta.

Käre pojke, vi är er tack skyldiga.
Säg bara till om vi kan göra nåt.

Skönt att en Chatterley
fortfarande bor i Wragby Hall.

Vi ska försöka
hålla traditionen vid liv.

- Ni måste besöka oss i Dale Abbey.
- Gärna.

Vi ska ingenstans
där vi utsätts för andras medlidande.

Vi förstår, gamle gosse.

- Kom förbi på te nästa vecka.
- Med glädje, milady.

- Skönt att det är överstökat.
- De försöker bara göra det rätta.

Connie, du är härdigare än mig
om du står ut med sånt där.

De har skurit ned produktionen
och snart skär de ned lönerna.

Vi kan inte fortsätta så här.
Cheferna tar maten ur barnens munnar.

- Är allt väl?
- Hellre lera än medlidande.

- Försiktigt, Field!
- Gasen i botten, Field.

Denna klasskamp är fruktansvärd.
Den är ovärdig människan.

Folk har alltid hållit sig på
sin kant i Midlands. Du vänjer dig.

- Aldrig. Hatar de oss, tror du?
- Spelar ingen roll. De behöver oss.

Men är gruvarbetarna fienden?

När de snokar i parken och tjuvjagar,
är de då inte fienden?

Jo. Varför måste Wragby komma
mellan oss och de här människorna?

Var tacksam för det. Skulle du
vilja bo i Tevershall, i en gruvby?

Skål för dig, Connie.
Du har varit så underbar mot mig.

En trogen hustru, en god kamrat,
en tålmodig sköterska.

Du är lika tålmodig med mig.
Tålmodig, omtänksam, kvick och modig.

- En nästintill perfekt make.
- Skål för oss båda, då!

Att såras i krigets slutskede och
komma hem så här var en faslig tur.

Se det inte så.
Du lever, det är det viktigaste.

Hur länge har vi varit gifta?
Sex månader?

Vi fick bara en månad
som äkta man och hustru.

Jag trodde du skulle vändas.

För din skull, ja.
Men varför våndas för mig själv?

Du kanske har rätt. Det finns
nåt starkare än sex mellan oss.

Javisst.

Clifford, är det inte dags
att du skaffade dig en betjänt?

Lady Rathbones butler
har en kusin som...

- Jag har inte råd med fler tjänare.
- Du har ju råd med en skogvaktare.

Måste jag ha en hemsk gammal butler?
Jag har ju dig.

Vi har alltid haft en skogvaktare.
Nu är Mellors är tillbaka i tjänst.

Han skrämmer tydligen barnen.
Han jagar dem ur fruktträdgården.

Han är en skogsvilde
som mest håller sig för sig själv.

Men han är en bra skogvaktare.
Han håller tjuvjägare borta. Fienden.

Sluta tjura!

Han var en lömsk en.
Snart hade han gått efter fasanerna.

- Tänk på det innan du gråter.
- Vad försiggår här?

Milady tittar på dig.

Knip igen!

Varför gråter hon?

- Fråga henne.
- Jag frågade er.

Det vet jag.
Men jag förstår det knappt själv.

Vad är det, lilla vän?
Var inte rädd.

Här får du ett sixpence-mynt.
Berätta varför du gråter.

- Det är katten.
- Vilken katt?

Han sköt den.

Inte konstigt att hon gråter
om hon såg er skjuta katten.

Den tjuvjagade, Ers nåd. Den var ute
efter sir Cliffords fasankycklingar.

Ingen fara. Behåll myntet
och berätta vad du heter.

Betty Mellors.

Ett fint namn.
Tycker du om att promenera i skogen?

- Pappa tvingade mig.
- Ville du inte?

Jag ville stanna med farmor.

Min mamma. Hon städar åt mig
varje fredag och tar med sig ungen.

Vill gå hem till farmor?
Räck mig din hand.

Jag följer henne hem
medan ni gör vad ni måste.

- Farmor.
- Varför kommer du hem själv?

Hej, mrs Mellors. Betty var upprörd,
så jag följde henne hem.

Så vänligt av er.
- Vad har han nu gjort?

Han sköt katten.

Bara en tjuvjägare,
men det gjorde henne upprörd.

- Titta, farmor!
- Ett sixpence-mynt!

Du har klarat dig bra
den här morgonen.

- Vad säger man?
- Tack.

- "Tack, ers nåd."
- Tack, ers nåd.

Gå och tvätta av dig nu.

Jag anade nog att nåt skulle ske.
Han blir alltför lätt hårdhänt.

Hon blir lätt upprörd
och förlåter aldrig.

- Ni inser nog hur de kommer överens.
- Inte alls, antar jag.

Precis. Inte ens jag, hans egen mor,
kommer överens med honom.

- Adjö, mrs Mellors.
- Ha en bra dag, Ers nåd.

Tack för att ni följde flickan hem.

"Två hästar drar
den vagn som är människans själ:"

"Begärets vilda, svarta häst
och andens känsliga, vita häst."

"När själen betraktar kärleken
väljer den lydiga springaren"-

- "ständigt återhållen av skammen,
att inte rusa mot sin älskade."

"Men den andra, obekymrad av
piskans snärtar, rusar och flyr."

Tusan.

Sokrates är allt bra högdragen
med sin svarta häst.

Den symboliserar våra lustar.
Har den rätt till alla sina begär?

Utan rätt till existens och begär,
borde den inte existera alls.

Bör inte begär och lust kuvas?
Kuvar inte du din svarta häst?

Det vill jag inte. Jag tänker släppa
honom fri när han funnit sin väg.

Fördömda filosofer och deras kuvande!
Det är bara ord. Vad vet de?

Men jag vet. Och jag vill tala
om det nu, så du får veta.

Du får inte känna
att du offrat dig för mig.

Det gör jag inte.

Du ville väl ha mig
innan detta skedde, inte sant?

Jag har vanställts, men inte du.

Din kropp är inte förstörd.
Du har inte krälat ur din grav-

- och du måste inte vara
begravd upp till midjan.

Jag saknar inget, det svär jag på.

Du är den som verkligen mist nåt.
Jag vet hur jag förlitar mig på dig.

- Du vet att jag vill ha det så.
- Jag vet.

Men det är bittert. Vi måste göra
det bästa av situationen.

Om du träffar en man
som du åtrår sexuellt - ta honom.

Skaffa en älskare, om du vill.

Låt oss inte tala mer om detta.
Jag är din maka i nöd och lust.

Tänker du gå ut idag?

Jag funderade på
att ta lite frisk luft.

Gå förbi Mellors och be honom komma.
Vi måste tala om hans utgifter.

Om du vill.

Du låter inte särskilt ivrig.

Jag gör det gärna,
men han är hemskt otrevlig.

- Be Field eller Marshall, då.
- Nej, jag gör det själv.

Ursäkta, jag visste inte...

Ers nåd. Vill ni stiga på?

- Knackade ni?
- Nej.

Jag tyckte jag hörde nåt.

Sir Clifford ber er komma förbi
imorgon för att diskutera kontona.

Okej, då kommer jag in före lunch
- om sir Clifford vill.

Tack så mycket. God eftermiddag.

God eftermiddag, Ers nåd.

Connie, hör på det här.

"Om ändå kvinnorna
hade skylt sina ansikten"-

- "vilken passionerad eld hade då
flammat genom Hajji Babas kropp!"

"Men åsynen av deras ansiktens
djärva nakenhet släckte hans eld!"

Är det inte synd att folks ansikten
är allt vi får se av dem?

Borde vi skyla ansiktet
och blotta kroppen?

Ja. Varför ser vi alltid blott
ansikten? Det kan inte vara rätt.

Ansiktet blottar ju personligheten.

Kanske har kroppen ett eget liv,
mer genuint än personligheten.

Vilken kroppsdel?
Magen, hjärtat eller lungorna?

Varför är en skulpterad bål så vacker
utan huvud? Den har ett eget liv.

Ett ganska tanklöst liv, antar jag.

Ni kallade, härskare?

Det här är inte rätt tillfälle
att skämta.

Jag är er trogna tjänarinna.

Vad ska den här leken betyda?

Er önskan är min lag.

Sluta spela!

- Varför gör du så här mot mig?
- Du vill inte ens vidröra mig.

Jag kan inte. Inte längre.

Det vore alltför grymt mot oss båda.

Förlåt mig, Clifford.

För mig är det här Englands hjärta.

Tänk på områdets historia:
alla män som gått uti krig-

- min far som högg ned träd
till skyttegravarna.

Och nu du och jag.
Vem ska följa oss, Connie?

Gruvarbetarna i Tevershall
lär väl ta över.

De river nog stället
eller gör om det till skola.

Kanske blir det inte så.
Man vet aldrig vad som händer.

För mig är Wragby en symbol för allt
som är värdigt och vackert i livet.

Om inte det gamla England bevaras,
är England snart ett minne blott.

Och vi som äger godset och
känslorna för det måste bevara det.

Jag kommer inte från en adelssläkt,
så ditt tal berör mig inte.

Inte? Det skulle det göra
- om du hade barn.

Jag är ledsen att jag inte kan ge dig
en son som för traditionen vidare.

Skulle du kunna... överväga det?

Överväga vad då?

Att skaffa ett barn.

Jag kan uppfostra det till
att bevara Wragby och gruvorna.

Det är vår framtid: kampen om ägorna
och rätten till fortsatt ägande.

Störs du inte av
att andra män rör vid mig?

Det är klart det skulle störa mig.
Men det har jag inget för!

Jag tror det skulle vara en god idé
att du skaffar barn med en annan.

Om vi uppfostrade det på Wragby
skulle det vara vårt.

Jag känner inget för faderskapet.
Men om vi uppfostrade ett barn-

- skulle det vara vårt
och gå i våra fotspår.

- Kan du överväga saken?
- Det vet du att jag inte kan.

Bramble!

Mellors!

Kom hit och hjälp mig med stolen.

Sir.

Connie, du är väl inte för trött?

Nej då.

Det räcker, Mellors.

God kväll, ers nåd.

God kväll.

Tack för hjälpen, Mellors.

Ingen orsak, sir Clifford.

God kväll.

God kväll, sir.

Mellors kunde ha öppnat grinden.

Jag trodde inte du vill stanna.
Gör det nåt?

Nej, givetvis inte.

Har man sett!

Är den festlig nog, mrs Marshall?

Milady, den är ljuvlig!

Mr Mellors är här
med järnek och fasanfjädrar.

Han undrade om Ers nåd tycker
att det räcker.

- Är han fortfarande kvar?
- Han är i köket, milady.

- Kan ni be honom vänta?
- Javisst, milady.

Där är du ju, Jill. Sätt igång.

Så underbart!

Om Ers nåd vill ha mer, finns det
lite granris med kottarna kvar.

Nej, låt träden behålla sina grenar.
Synd att ta in dem för att dö.

Då går jag, om det var allt.

Det var allt.

- Var ska vi placera allt det här?
- Det finns rum i salen, milady.

Jag avskyr jul sen kriget.

Varför det, milady?

Sir Clifford sårades på juldagen.

Arthur, slå an tonen.

Hela havet stormar, allihop!

Färdiga? Gå!

Connie, det vore väl absurt
att fråga om du är lycklig?

- Varför det, far?
- Nå, är du lycklig?

Du ser då inte lycklig ut.

Jag gör det jag borde göra.

Om det är fallet, behandlar du vare
sig dig själv eller nån annan rätt.

Kanske inte.
Jag är osäker på mycket nuförtiden.

Du utestänger dig från livet.

Var försiktig med din ungdom.
Den varar inte för evigt.

Vad tycker du att jag borde göra?

Lev livet! Det är jul, så ha roligt.
Dansa, flirta om du vill.

Men gå inte runt och sura.
Var lugn -jag tar hand om Clifford.

- Jag har väntat på dig.
- Hur länge, Donald?

- Varför deltar du inte?
- Jag slipper helst.

- Är det fel att tråna efter dig?
- Inte om du drar gränsen vid det.

- Jag är kär i dig ikväll.
- Är det vinet eller julstämningen?

- Du brukade hålla av mig också.
- Det var länge sen. Vi var så unga.

- Jag är en obotlig romantiker.
- Och jag en trogen hustru.

Dags att leka
"apelsiner och citroner"!

- Connie, du är allt bra fantastisk.
- Varför det?

Du uthärdar så mycket.
Jag var en hemsk hushållerska.

- Vilket tålamod du har med Clifford.
- Han har ju tålamod med mig.

Ja, han är också fantastisk.

Och han är lika klipsk som alltid,
men du vet vad jag menar.

Han är bara en halv karl,
så att säga.

Det är fruktansvärt. Jag är
din syster och oroar mig för dig.

Du går miste om hälften av
en kvinnas liv. Och du är ju frisk.

Hilda, vad är det jag går miste om?

En riktig make.

Stackare, du måste lida av
att det tagits ifrån dig.

Gör det dig inte ledsen?

Jag har en riktig make.

Jag är ledsen för hans skull,
men inte för min egen.

Inte? Du kanske har rätt. Om du
älskar honom, kanske det räcker.

Jag älskade min make
och det var underbart då-

- men nu är han inte mer äkta för mig
än hertigen av Wellington.

En man försörjer en kvinnas liv,
men han blir inte en del av det.

Jag vet inte, Hilda. Kanske inte.

Ingen av alla de män jag har haft
har känts mer äkta än en butler.

Vissa män skänker
en känsla av trygghet, förstås.

Far är en tyrann, men det känns
tryggt att ha honom i närheten.

Vilken av mina döttrar
ska förära mig den sista valsen?

Vad jag menar är att du kanske borde
ha en liten romans med en ung man.

Skynda på, det är snart midnatt.

För en julfest var den dräglig. Men
du borde komma bort lite från Wragby.

Jag var lite nere igår,
men nu mår jag bättre.

Kom till mig i Frankrike. Jag ska
måla sjölandskap där hela vintern.

- Jag kan inte lämna Clifford ensam.
- Kom till sommaren, om jag är kvar.

Du kan alltid hälsa på mig om
du inte kan lämna Clifford så länge.

- Adjö, Hilda.
- Vi ses.

Din broms sitter fast, kära dotter.
Du borde olja in din hjulaxel.

Vi kör ikapp, far.

Hej då.

"Universum visar oss två aspekter.
Det är fysiskt nedbrytande"-

- "och spirituellt uppstigande."

"Därför passerar det med
en långsamhet omätbar i tidsbegrepp."

"I tidsbegrepp..."

Nu stiger jag upp-

Nu klär jag mig-.

Nu går jag ned till Clifford.

Jag har blivit galen!

Nu ska jag Säga

God morgon, Clifford.
Sov du dåligt, älskling?

Sov du inte?

- Sov du inte alls?
- Stackars gamla Connie.

- Clifford, jag bjöd in Hilda...
- Inte din syster nu igen!

Hon var ju här i julas!

Hon stannar bara några dagar och jag
vet att du egentligen gillar Hilda.

Jag har inte talat med nån på veckor!
Till och med mrs Marshall sa...

Vad? Som du vill. Så länge jag
inte behöver tala med henne.

Tack, Clifford.

Connie, vad står på tok?

Ingenting, egentligen.
Jag vet inte vad som är på tok.

Du är sjuk. Det ser jag på dig.

- Jag är inte sjuk, bara lite trött.
- Det är Wragbys fel!

Reta inte upp Clifford.
Du vet hur känslig han är.

Vad är det med Connie, Clifford?
Hon ser hemsk ut!

Hon är lite blek, ja.

- Har du inte gjort nåt åt det?
- Är det verkligen nödvändigt?

Ja.

Hon har varit fruktansvärt pressad
på sistone.

Hon får komma till mig i London.
Där kan hon gå till en riktig doktor.

- Hon kan gå till doktor Shardlow här.
- Hon behöver vila, Clifford!

Vår mor oroade sig till döds
- Connie får inte gå samma väg!

Du får skaffa en sköterska.
Nån som tar hand om dig.

Jag har fått nog av sköterskor.

Du är ingen gladlynt patient,
Clifford.

- Måste jag vara gladlynt nu?
- Inte om du inte vill.

Men lägg inte över din depression
på Connie. Du ser hur hon påverkas.

Du borde ha en sköterska.

- Ska jag behöva höra det från dig?
- Tydligen.

Connie följer med mig
till London imorgon.

Du måste komma bort oftare.

Det går inte, Hilda.
Inte för tillfället.

Jag måste hitta en sköterska
åt Clifford.

När han vant sig vid henne,
kan jag fara. Kanske till sommaren.

- Far bjöd ju in oss till Frankrike.
- Tänk om vi kunde åka tillsammans!

Som vår studenttid i Tyskland.

Vi behöver en Florence Nightingale
åt Clifford.

- Jag har en i åtanke. Mrs Bolton.
- Vem är mrs Bolton?

Hon är distriktssköterska.
De har bråkat om gruvarbetarlöner-

- men jag tror
att han respekterar henne.

Hon verkar vara en formidabel kvinna.

Det är nog värt ett försök.

Kära nån. Vi måste göra nåt åt
era liggsår, sir Clifford.

Ni kanske borde ge er ut i er stol.
Ju mer ni rör er, desto bättre.

- Ni kanske borde sitta.
- Låt bli. Jag klarar mig.

Som ni vill, sir Clifford.

Ni måste berätta för mig
hur ni vill att saker ska skötas.

Det är nytt för mig
att ta hand om en riktig gentleman.

Gruvarbetarna spjärnar emot ibland,
men de måste göra som jag säger.

Se upp, ni smular ned.

Snart är ni igång igen.
Jag vill inte skapa problem för er.

Vill ni att jag rakar er nu, eller
föredrar ni att jag inte stör er?

- Kan ni vänta en halvtimme?
- Givetvis, ni bestämmer själv.

- Då säger vi det.
- Visst, sir Clifford.

Kan ni ge mig den där boken?

Inte den. Den gula.

- Tack, mrs Bolton.
- Var det allt, sir Clifford?

Det var allt.

God morgon.

Hur står det till, mrs Bolton?

Bra, milady.

- God morgon, älskling. Hur mår du
- God morgon, Connie.

- Har du redan badat?
- Mrs Bolton ordnade det.

Ska jag raka dig?

Jag bad mrs Bolton.
Hon ska raka mig om en halvtimme.

- Så bra.
- Sir Clifford föredrar nog om ni...

Nej, nej. Det låter bra. Sir Clifford
föredrar säkert ert handlag.

- Ni ser.
- Som ni vill, milady.

Han är som uppslukad av en bok om
det Enda, vilket jag inte kan förstå.

- Stiger du upp sen, älskling?
- Ja, före lunch.

Jag hjälper dig att klä dig då.

- Lady Chatterley, ni tror väl inte...
- Vad då, mrs Bolton?

Jag är här för att hjälpa er
och sir Clifford. Men om jag stör...

Inte alls,
det är underbart att ha er här.

Vill ni inte äta med oss,
istället för med tjänstefolket?

Kära nån, det går inte för sig.
Tänk hur det skulle se ut.

Ingen ska tro att jag är för fin
för att äta med mrs Marshall.

- Som ni vill.
- Tack, milady, men jag äter i köket.

Man får inte bli högfärdig.

Sir Clifford visar det kanske inte,
men han är säkert nöjd med er.

- Det ger mig större frihet.
- Ni borde gå ut och få lite färg.

- Irländsk stuvning, milady.
- Det är så soligt ute.

Ni kan promenera i skogen, milady.

Ni kanske kan plocka påskliljor
bakom skogvaktarens koja.

Kanske i eftermiddag,
när sir Clifford är uppe.

Jag har inte promenerat i skogen
på evigheter.

Jag undrade vem det var som hamrade.

Lagar ni hönsburen?

Ja. De ska ruva fasanäggen snart.

Vill ni sitta ned?
Det finns en bänk där borta.

Jag vet att ni har varit sjuklig.

Då gör jag det. Tack.

Då fortsätter jag.

Det är så ljuvligt här.

Jag vill gärna besöka kojan ibland.
Bara sitta här...

- Ni låser väl när ni inte är här?
- Ja.

- Finns det två nycklar?
- Nej.

Kan ni skaffa fram en till?

En nyckel till kojan?

Ja. Begriper ni inte vad jag säger?

Jo, men var ska jag hitta en nyckel
om inte sir Clifford har en?

- Har han en till?
- Kanske.

Då frågar jag honom.

Jag är här själv ganska ofta
så här års.

Vad menar ni?

Nu när fåglarna lägger ägg
måste jag hitta ägg och värphöns.

Jag vet.

Ni kanske inte vill vara här
ensam med mig.

Ensam? Varför i hela friden
skulle jag vara rädd för er?

Rädd? Jag tänkte mest
att ni kanske ogillade tanken.

Jag vill inte
att ni håller er undan.

Jag vill gärna hjälpa till
med fasankycklingarna.

Det är sir Cliffords koja.
Och ni gör som ni vill.

En sak till. Om sir Clifford inte har
en nyckel till - gör en kopia.

Säg bara till när ni vill ha den.

Översättning: Adam Islam Dahlström
PrimeText International, 2007

Textadministration:
PrimeText International, 2007

- Så fint. En liten fågelholk.
- Ja, ett litet skydd.

Det är så vackert.
Har fåglarna byggt bo?

- Det finns ett gärdsmygsbo där borta.
- Visa mig.

- Jag har ordnat nyckeln ni bad om.
- Så vänligt av er.

Jag trodde ni glömt bort den.

Tack. Är det säkert
att min närvaro inte stör er?

Inte om ni inte störs av
att jag arbetar.

Mrs Bolton säger
att jag måste komma ut ur huset.

Jag blir retlig inomhus. Utomhus,
i er närvaro, känner jag mig trygg.

Ni gör som ni vill. Det är era ägor.

Jag ville inte störa er.

Ni stör mig inte, milady.

Då så. Var är boet?

Under taksprånget.

Jag önskar jag var en fågel.

Gör ni? En sån liten en?

Dagen går mot sitt slut.

Ännu en dag.

Tack för nyckeln.

Ingen orsak, milady.

Dra undan gardinerna, mrs Bolton.

God morgon, sir Clifford. Givetvis.

En underbar morgon.
Ni borde ge er ut i er stol.

Jaså? Det kanske jag ska.
Eller kanske inte.

Flytta vasen med nejlikorna
så de får lite ljus.

Nej. på pianot.

Försiktigt. Lite längre fram.

Lite till höger.

Utmärkt.

Nu ser jag dem bäst.
De är mycket vackra, inte sant?

De är ljuvliga.
Och de doftar underbart.

Jag ogillar doften.
Den påminner om begravningar.

Tycker ni?

Ni har kanske rätt.

Ska jag raka er nu,
eller vill ni raka er själv?

Jag vet inte.
Ni kan återkomma när jag ringer.

Givetvis, sir Clifford.

Mrs Bolton!

Ni får gärna raka mig.

Som ni behagar, sir Clifford.

Meddela Hennes nåd
att jag vill tala med henne.

Jag såg henne lämna huset
för några minuter sen.

Jaså?

Nog är det skönt
att se henne i farten igen.

Då hämtar jag varmvattnet, sir.

Saknar inte fasanerna sina ägg?

Jag lämnar några. Och de mister
fler kycklingar än tamhönsen.

- Hur många kommer att kläckas?
- Sextio eller sjuttio.

24 dagar efter att de värpts.

- Nästa månad?
- Ja.

Jag vill gärna närvara.

Det är annorlunda sen kriget. Dagens
gruvarbetare är inte som sina fäder.

De lägger varje penny på sig själva.
De röker, dricker på puben-

- och åker iväg på sina motorcyklar
till Sheffield eller Nottingham.

Men flickorna har förändrats mest.

Upp med hakan, sir Clifford.

Ingen bryr sig om moral längre.

Och de lägger varenda penny
på kläder.

Men nu måste de lägga band på sig,
eftersom gruvorna går dåligt.

De klagar nåt fruktansvärt.

Finns det mycket socialism
eller bolsjevism bland de unga?

Hur ska de bli bolsjeviker när de
bara vill ha pengar att roa sig med?

Flickorna är likadana.

När de är panka lyssnar de på
de röda, men de tror inte på det.

- Då är faran alltså liten.
- Så länge handeln fungerar.

Men om de dåliga tiderna fortsätter
kan de få för sig att stänga gruvan.

De gamla flötserna börjar sina.
Snart måste gruvorna stänga.

Det blir slutet för Tevershall
och Wragby, säger de.

Det är illa nog när de strejkar,
men en stängning vore katastrof.

Alla tycker det är synd och skam
att inget kan göras.

Så de väntar på
att Wragby ska utplånas.

Då får de vänta. Jag ska visa dem
vad jag är kapabel till.

Jag går ut i eftermiddag.
Stannar kolgruvechefen på middag?

Ja, vi har mycket att diskutera.
Jag har nya spännande planer på gång.

Nästa vecka ska jag besöka gruvan.

Så roligt.
Du har inte besökt gruvan sen kriget.

De ska få se. Männen föredrar Stacks
Gate-gruvan, enligt mrs Bolton.

- Jaså, mrs Bolton.
- Hon är en utmärkt informatör.

Hennes översiktsbild av Tevershall är
i klass med en professionell spions.

- Vart ska du?
- Till skogen.

Du har verkat rastlös på sistone.

- Har jag?
- Är du lycklig?

Jag har inte ens tänkt på det.
Varför frågar du?

För att du är så vacker.
Fräsch och livfull som en blomma.

Jag skulle inte stå ut
om du var olycklig.

Min käraste...

Jag har hämtat lite kornvatten,
sir Clifford.

Så snart ni har lekt färdigt.

Jag ville hinna i tid.
Hur många har kläckts?

Nästan allihop.

Har man sett!

De tittar på mig.
Får jag hålla i en?

Varsågod.

Den är bedårande! Inte sant?

Så liten och så pigg.

Han är en av de livligare.

Är nåt på tok?

De är så orädda.

- Vill ni gå till kojan?
- Håll bara om mig.

Jag tar det, Simpson. Det är
Hennes nåd. Kocken vill tala med er.

Ers nåd. Jag började oroa mig för er.

Varför låste ni dörrarna?

Det började bli sent.
Jag tänkte...

Vi låser aldrig vid den här tiden.

Och sir Clifford visste
att jag var ute.

Sir Clifford frågade inte efter er.

Ska jag be mrs Marshall
vänta med middagen?

Ja, tio minuter.

Då hinner ni klä er, milady.

"Jag är svart och skön,
ni Jerusalems döttrar."

Connie, Salomos beskrivning skulle
kunna användas om stenkolstjära.

Vi trodde det var
en äcklig svart sörja.

Men vetenskapen har visat
att den är full med överraskningar.

Tyska forskare
har känt till detta i åratal.

Clifford tog sin examen i Tyskland.
Vi älskade Tyskland innan kriget.

En hemsk historia, kriget.

Men kanske positiv för vår industri.

Nu är tyskarnas export
av färgämnen begränsad.

Anilinfärger, som de gjorde av kol
som vi exporterade till dem.

Nu måste vi göra våra egna färger.

Kanske en kemisk fabrik i Tevershall,
som producerar koks till Sheffield-

- men också tunnvis av stenkolstjära
för regnbågens alla färger.

Ja, min kära. Snart ska du gå klädd
i "jordens praktfulla färger”-

- som kommer från kolflötsernas svärta
under oss. Vad sägs om det?

Stackars jorden. Spensers "praktfulla
färger” fanns i blommorna.

Nu ska de slitas upp
för att gräva kol.

Det är utveckling, lady Chatterley.

Ja, mr Linley, jag är rädd för det.

- Regnar det igen?
- Bara en lätt skur.

Jag tänkte vi kunde spela bezique
efter middagen.

Eller så kan du spela Schumann
för mig på pianot.

Jag tänkte lägga mig tidigt. Vi
var uppe sent igår. Kanske imorgon?

Mrs Bolton får spela schack med mig.
Jag lär henne intellektets nöjen.

- För mig till mitt rum.
- God kväll, milady.

- Ska jag be Simpson hjälpa er klä om
- Nej, jag klarar mig själv.

Ska jag be Simpson
hämta en kopp te åt er?

Nej tack.
Gör er inget besvär, jag ber er.

Som ni vill, milady.

Ni är sen idag.

- Ja.
- Trodde ni inte jag ville träffa er?

Kommer de inte fatta misstankar?
Ni har varit här varje dag.

Varför det? Ingen vet nåt.

- Ångrar ni er?
- På sätt och vis.

- Nu har jag börjat med det där igen.
- Med vad då?

Att leva. Det går inte att undvika.
Då kan man lika gärna dö.

- Jag är på väg att öppnas igen.
- Det gläder mig.

Men vad händer
när de får reda på det? Tänk efter.

Tänk på vad ni nedlåter er till
med er makes tjänare.

- Tycker ni att jag nedlåter mig?
- Jag menar det inte så, milady.

- Hur kan jag kalla er "milady" när...
- Gör inte det. Jag avskyr det.

Det känns som om man flinar åt mig
när de säger det - till och med ni.

Jag? Inte alls. Men tänk på riskerna.

- Jag är ingen gentleman.
- Det bryr jag mig inte om.

- Det borde ni, medan ni kan.
- Stöt inte bort mig, jag ber er.

Det här pratet leder ingen vart.
Ni vet vad ni gör.

Här.

Ligg ned.

Vilken känsla att röra vid er.

Fryser ni?

Jag måste gå innan nån undrar.

Det var dömt att hända.

Jag antar det.

Säg nånting.

Vad vill ni att jag ska säga?

- Ni ångrar er väl inte?
- Jag? Nej. Gör ni?

Nej.

God kväll.

Kom nu.

- Sätt ned mig nu.
- Inte så, Field.

Det är inte en säck potatis ni bär.
Var försiktig.

Sir Clifford, Visa dem vem som
bestämmer. Men var försiktig.

Jag klarar mig. Sluta tjata.

Sitter filten bra?
Har ni det bekvämt?

Ja, inte illa alls.

Connie, jag åker till gruvan.
Följ med, det kanske roar dig.

Jag tänkte gå till gården för att se
hur det är med mrs Flints nya baby.

Jag ska själv avblåsa strejken.

Om du tänker bete dig så dumdristigt,
är det bäst att jag följer med.

Hoppa in.
Vi ska bekämpa dem tillsammans!

Är ni säker, milady?
De är råbarkade typer.

- Ja, jag vill närvara.
- Vi klarar oss, mrs Bolton.

- Det här blir problem, sir.
- Tuta. Linley borde vara här.

- Vad gör de?
- Det ska jag ta reda på.

Linley!

Glöm inte er hatt, mr Linley.

Sir Clifford,
de vägrar flytta kolvagnarna.

Vi får väl se.
- Field, hjälp mig ut.

- Vad tänker du göra?
- Jag ska se till att de arbetar.

Tänkte du tvinga dem?

Här behövs disciplin. Antingen
lyder de mig, eller så får de svälta.

Snabba på, Field.

- Clifford, du kan inte mena det.
- Gruvorna måste generera profit.

- Har du ingen medkänsla?
- Vi är män, inte kvinnor.

Kol grävs inte fram med känslor.
Särskilt när flötsen är dålig.

- Jag är redo. Be dem rulla igång den.
- De lär inte röra sig under strejken.

- De hotar med att...
- Fördömt!

Jag tänker inspektera gruvan.
Ur vägen!

Stå i min väg på egen risk.

- Lätta på bromsen.
- Det här går aldrig väl.

Lätta på bromsen, sa jag.

De bluffar! Ser ni?
Så här ska vi segra!

Bell, känner du inte igen mig?

- Tyst, Bell. Det är lady Chatterley.
- Han brukade känna igen mig.

Nog känner han igen er.
Han vill bara visa upp sig.

- Mår ni bättre nu?
- Ja tack, mrs Flint.

Vi har knappt sett er i vinter.

Vill ni se babyn?
Ni känner nog knappt igen honom.

- Bara en stund.
- Kom in.

Så rar han är. Och som han har vuxit.

Du var mig en stor pojke.

Vem kan det här vara, Luke?

Det är lady Chatterley.
Henne känner du.

Får jag hålla dig, Luke?
Han är så varm och underbar.

Vill ni ha lite te?

Nej, jag måste ge mig av.
Min make börjar snart undra.

Han mår kanske bra av att undra lite.
Män måste hållas på halster ibland.

Jag insisterar. Jag har nybakt bröd
och härlig krikonsylt.

Okej, men gör er inget besvär.

- Vilken väg tar ni?
- Jag går över kaninhålorna.

- Grinden är låst, så ni får klättra.
- Det har jag inget emot.

Skogvaktarens mjölkkanna.
Jag får fylla den innan han kommer.

- När kommer han?
- När han är i närheten.

Adjö, lady Chatterley. Kom snart
igen. Det är så roligt att ha er här.

Tack. Det ska jag.

Vad ska det här betyda?

Hur kom du hit?

Nej, hur kom du hit?

- Var du på väg till kojan?
- Nej.

- Tänker du smita?
- Sluta. Inte nu.

- Varför inte?
- Jag har bråttom.

Jag vill ha dig, och det nu.

Hitåt.

Det gick för oss samtidigt
den här gången. Det är det bästa.

Är du glad?

Glad? Ja. Men strunt i det.

Har det varit så med andra kvinnor?

Jag vet inte.

Ser jag städad ut?

Så där.

Du duger.

Vill du inte promenera med mig?

Jag skulle kunna dö för din beröring!

Om de visste,
skulle de i princip hänga mig.

- Stanna lite längre.
- Nej, jag kan inte.

- Stanna i kojan med mig en natt.
- Vågar jag det?

- Vad hindrar dig? Det är bara att gå.
- Jag vet inte.

Då kommer jag till dig.
Jag vet var ditt sovrum ligger.

Jag gör det. Redan ikväll.

Du skulle bara våga! Jag måste gå.

God kväll, Ers nåd.

Varför säger du så?

När du har gått, är det vad du är.

God kväll.

Mrs Bolton, ni måste säga j'adoube om
ni vill röra pjäsen utan att nytta.

J'adoube.

Mycket bra, mrs Bolton!

Är jag så sen? Har ni ätit middag?

Det har vi, milady.
Ska jag be Simpson hämta nåt åt er?

Nej tack. Jag var på Marehey Farm
och mrs Flint bad mig stanna på te.

Babyn är så underbar.
Undrade ni var jag var?

Vi undrande, men vi avvaktade
innan vi larmade polisen.

Med all rätt. Jag sa till
sir Clifford att det bara är bra-

- om Hennes nåd kommer ut
bland folket i trakten.

- Avsluta ert parti. Jag kommer sen.
- Stanna. Mrs Bolton har spelat nog.

Ni vill säkert vara ifred.
Jag har lite att se till.

God natt, sir Clifford.

- God natt, mrs Bolton.
- God natt, milady.

Ska vi spela ett parti?
Eller vill du att jag läser för dig?

Bestäm du, älskling.

Då ska jag recitera Racine.
På franska, som sig bör.

Quelle nuit! Quel reveil!

Vos pleurs votre présence n'ont point
de oss cruels désarrné Pinsolenoe?

Que faisait votre amant?
Quel démon envieux!

Ma Princesse,
qu'avez-vous daigné me souhaiter?

Songiez-vous aux douleurs
que vous m'alliez couter?

Tack, älskling.
Du läser Racine så vackert.

Inte vackrare än du lyssnar på honom.

Kära nån.

Kan ni inte sova, sir Clifford?

- Vad står på?
- Jag vet inte.

- Var ni i ingenmansland igen?
- Inte den här gången.

- Vad kan jag göra för er?
- Vi kan fortsätta med vårt parti.

Som ni vill.

- Jag hoppas jag kan hålla mig vaken.
- Det viktigaste är att ni är här.

Vilken tyngd!

Var var vi?

Mitt drag, tror jag.

Schack matt.

Väckte ni mig bara för det?

Vi spelar ett parti till.

Här har vi nåt.

En bröllopspresent från en av sir
Cliffords fastrar. Mycket gräslig.

Perfekt för en loppmarknad.
Hon besöker oss aldrig.

Den ger nog en bra slant.

- Vad kan detta vara?
- Vi tar en titt.

- Det är en gammal vagga!
- Ni har rätt.

- Så vacker! Är det rosenträ?
- Det kan vara mahogny.

Den är mjuk som silke.

- Den är fin, men lite klumpig.
- Jag tycker om den.

Den känns nästan levande.
Den måste ha använts mycket.

- Av sir Cliffords far och farfar.
- Och sir Clifford själv.

Tänk bara. I såna här gamla gods
finns saker kvar oavsett tidens gång.

Det är synd att det inte finns
en baby åt den idag, inte sant?

Jag antar det.

Men det kanske blir en.

- Det vore goda nyheter.
- Ja, så klart.

Men ni är väl inte havande?

Nej då, absolut inte.
Men man vet aldrig.

Det får vi hoppas -
både för er skull och sir Cliffords.

- Den här kan vi inte sälja.
- Nej, absolut inte.

Den här kan säljas på basaren.

Den är helt underbar.

Tycker ni?
Då kan ni behålla den som en present.

Tack, milady.

Det finns en chans att milady är...

Det kan inte vara möjligt!
Han kan väl inte...?

Det trodde jag också,
men sen började jag fundera.

- Det måste vara omöjligt.
- Man skulle kunna tro det.

Sir Cliffords ben
är förlamade, men...

...när jag tvättar honom där nere
händer det överraskande ting.

Den stackaren känner nog
ingenting, men ändå.

Undrens tid är inte förbi.
Man kan nästintill döda en man-

- och ändå klarar de av
nåt i den riktningen.

Det är otroligt. Men jag hoppas det
är sant, för lady Chatterleys skull.

Connie. Visste du att det ryktas att
du ska skänka Wragby en arvtagare?

Nej.

- Är det ett skämt eller illvilja?
- En profetia, förhoppningsvis.

Och vem, om jag får fråga,
är profeten?

Kyrkoherden, passande nog. Han ringde
och berättade det alldeles nyss.

Han hörde det från sin hushållerska,
så hela byn känner nog till det nu.

Skönt att hela byn vet att hon är
en oförbätterlig ryktesspriderska.

Men jag undrar...
Skulle du kunna vända dig om?

Connie...

Jag undrar om det finns en orsak till
att ett sånt här rykte uppstått.

Inte så vitt jag vet. Clifford, jag
vill att du läser en sak i tidningen.

- Får jag fråga om du har en älskare?
- Det kanske blir så.

Det är stor skillnad på "kanske är"
och "kanske blir”.

Hur skulle du känna om jag sa
att jag kanske är med barn?

- Är du med barn?
- Nej, men jag kanske blir.

Då funderar jag på det
när "kanske blir" blir "kanske är".

Jag bryr mig inte vem fadern är,
om han är frisk och normalbegåvad.

- Jag gör en riktig Chatterley av det.
- Jag ska ha det i åtanke.

Som de har vuxit!

De ska uti uppfödningsfältet
i nästa vecka.

Jag sa till sir Clifford
att jag kanske är med barn.

- Sa du det?
- Ja. Det kan nämligen vara så.

Vad sa han då?

Han har inget emot det. Han gläder
sig, så länge det framstår som hans.

- Ni pratade inte om mig, förstås.
- Nej.

Han skulle väl inte bli glad över
att jag ersatt honom.

Var är det tänkt
att du ska bli med barn?

Jag reser bort i sommar.
Jag kanske har en kärleksaffär då.

Jaså? Är det därför du åker?

Inte för att ha en kärleksaffär.

Bara det framstår som om du haft en.

Fadern måste väl vara nån lämplig.
Vad skulle han säga om det var jag?

Han skulle hata det.
Men du avslöjar mig väl inte?

Nej, om han väntar på att jag ska
säga nåt, väntar han förgäves.

Så det var det du var ute efter.
En baby.

- Inte egentligen.
- Vad var det, då - egentligen?

Jag vet inte!

Tro fan att jag gör det.

Jag ville...
Jag vet inte vad jag ville.

Jag ville ha dig.

Det ville jag. Det vill jag.

Och kanske en baby.

Då blir det som Ers nåd vill.

Du får ett barn
som sir Clifford välkomnar.

Jag har inte mist nåt. Tvärtom,
det var en trevlig erfarenhet.

- Jag har blivit utnyttjad förut.
- Jag har inte utnyttjat dig!

Till er tjänst, milady.

- Så du tyckte aldrig om mig?
- Jag tyckte om din kropp.

- Tycker du fortfarande om den?
- Ja.

Då är vi kvitt. Jag gillar din kropp.

- Vill du gå in?
- Vill du ha mig?

Ja, om du vill.

Jag vill vidröra dig som du
vidrör mig. Det har jag aldrig gjort.

Nu?

Det var inget vidare.
Du var inte med mig.

Hur är det fatt? Det blir så ibland.

Jag kan inte älska dig.

Inte? Det gör inget.

Det finns ingen lag som tvingar dig.
Ta det för vad det är.

Jag vill älska dig, men jag kan inte.
Det är hemskt.

Det är inte hemskt.
Du kan inte tvinga dig att älska nån.

Är du inte ond på mig?

Nej då. Ta det goda med det onda.

Det blev bara
lite ont den här gången.

Det finns ett ruttet äpple
i varje korg.

Gå inte! Lämna mig inte!

Subrip: TomTen

Översättning: Adam Islam Dahlström
PrimeText International, 2007

Textadministration:
PrimeText International, 2007

De två tjuvjägarna från Stacks Gate-
gruvan kallades till domstol.

Nå, hur gick det?

- De var i rätten i Uthwaite igår.
- Vad fick de?

De frikändes.

Jag antar
att ni lämnade ert vittnesmål?

Jag sa att jag väntat på dem och
att jag sett dem lägga ut snaror.

Och var du tog dem och med vad, va?

Nåt sånt, ja.
Domaren förstod vad jag menade.

Det ska han ha beröm för. Fortsätt.

Jag sa att jag tog dem förut.
De ljög och sa att de inte gjort nåt.

- Domaren släppte dem.
- Inga vittnen?

Nej.

Sa han att ni var en klipsk pojke?

Nej, sir Clifford. Han sa att jag har
min plikt gentemot min arbetsgivare.

Och rätten stämde förstås upp
i ett trefaldigt leve för er.

Det kunde de ha gjort,
men det gjorde de inte.

God morgon.

Ska det betyda att jag ska gå,
sir Clifford?

Där slog ni huvudet på spiken.

God morgon, sir Clifford.

Jag sa åt henne att vänta utanför.

Hon måste ha smitit in
genom köksdörren, den stackaren.

Hon hittar alltid en väg in.

- Du ser sorgsen ut idag.
- Sorgsen? Nej, jag är arg.

För att du hatar
att vara skogvaktare?

Inte att vara skogvaktare.
Så länge jag får vara ifred.

Men jag måste iväg till polisen
och andra ställen-

- och prata med alla sorters idioter.
Och det gör mig arg ibland.

-Connie, är det du i hallen?
- Ja, älskling. Jag kommer strax.

Hut mår fasankycklingarna?

De klarar sig bra, milady.
De går runt på egen hand nu.

Jag vill gärna se dem.

Som ni vill, milady.

Du fick brev i morse.

Det är från Hilda. Far har bjudit oss
till Frankrike i juli och augusti.

- Oss två?
- Nej, mig och Hilda.

Juli och augusti?

Så snart mrs Bolton
kommit in i sin roll, sa vi.

Ska din syster leta efter en make
åt sig också, eller bara åt dig?

- Jag har inte frågat henne.
- Låt henne inte ta dig ifrån mig.

Nej då. Hilda skulle aldrig försöka.

Det är jag inte säker på.
Hon avskyr mig.

Clifford, om du inte vill
att jag åker, så stannar jag hemma.

Mig kvittar det.

Jag vill att du åker.

Jag vill bara att du kommer tillbaka.

Jag vet.

- När åker du?
- I början av juli.

Nästa vecka?

- Har du nåt emot det?
- Det har jag väl inget för.

Jag kan inte åka
om du blir ond på mig.

Du gör som du vill.
Du behöver bara säga:

"Mellors, jag åker bort ett tag.
Vi ses när jag kommer tillbaka."

- Det hoppas jag att vi gör.
- Det kanske inte blir så.

Menar du att du kanske är borta då?
Vart skulle du ta vägen?

- Till Kanada.
- Kanada? Varför just Kanada?

Jag har en bror där.

- Men du har det ju bra här.
- Jo då. Jag får 35 pund i veckan.

Jag är sir Cliffords tjänare
och lady Chatterleys...

Vad kallar man det i dina kretsar?

Du är min älskare.

Älskare. Hennes nåds knullare.

Om det nu är så
- skäms du för det?

Nej.

Vad spelar det för roll om du...

Säg det. "Vad spelar det
för roll om jag...?"

Om du knullar mig, som du kallar det,
när du vet att jag vill.

Du har rätt.
Så beter sig en anständig dam.

- Det finns inget att skratta åt.
- Varför är du då så arg?

Följ med in,
så kanske jag kan förklara.

Vad är jag för en man, som lyder en
krympling och gör det med hans fru?

En domare i rätten skulle kalla mig
en tjuv och en usling.

Jag passar inte in bland din sort.
Jag vill inte passa in.

Och du kan inte vara bland min sort.
Hellre dör jag.

- Kan det inte bara vara som det är?
- Du kommer och går när du vill.

Jag kan inte gå runt och lyda
sir Cliffords order och vänta på dig.

Det gick bra innan du kände mig.

Ja. Men redan då
tänkte jag på Kanada.

Vill du fortfarande åka,
nu när du har mig?

Ja. I än högre grad.

Då tar vi farväl och glömmer det här.
Jag återgår till mitt forna liv.

Jag är tacksam för allt du gett mig.
Du har varit god mot mig.

Säg inte så. Du har gett mig mer
än jag har gett dig.

Nej, du avskyr mig.
Jag ska inte störa dig längre.

Vänta lite.

Lämna mig inte för gott.

Inte än.

Säg att i skogen så är du min.

Vad ska jag säga?

Säg: "Jag ska alltid vara din
i skogen."

Jag ska alltid vara din i skogen.

Vi spikar in det.

- Vill du spika in din spik i trädet?
- Det vill jag.

Spika den över min.

Nu är det gjort.

Ja. Nu måste jag gå.

Skogen är så härlig!

Varför måste man skynda hem?

Kände du att du var tvungen
att skynda hem?

Varför kom du inte och mötte mig?

Jag? Bara äkta älskare
bör möta dig en kväll som denna.

Jag menade dig.

Du är vacker.

Jag önskar vi mötts till fots
i skogen. Kändes det ensamt?

Nej, det är ljuvligt.
En hel värld för mig själv.

Vid fronten sköt vi särade hästar.

Varför sköt ingen mig?

Sluta nu.

Jag vill gråta och yla!

Gråt om du måste,
min stackars älskling.

Min stackars älskling.

Så ja.

Nu mår jag bra igen.

- Var det länge sen er make gick bort?
- Det är 23 års sen han bars hem.

- Bars hem?
- Det var en explosion i gruvan.

- Dog många?
- Nej, bara Ted.

De andra hann ducka i tid.
Men de hittade honom, utsträckt-

- som om han försökt fly.
Så de sa att felet var hans eget.

Dödsorsak: ynkedom.

Så sa de,
efter gruvägarens utredning.

- Ni trodde dem väl inte?
- Nej.

Ted var den oräddaste man jag känt.

Han var halsstarrig ända in i döden.

Ni förstår, han brydde sig inte.

Varför inte?
Ni var väl lyckliga ihop?

Absolut.
Men Ted ryggade inte för nånting.

Och han duckade inte
för nåt på denna jord.

Han borde inte ha följt sin far
ned i gruvan.

Jag önskar jag tvingat honom
ta ett arbete ovan jord.

- Har ni aldrig tänkt gifta om er?
- Nej. Det var en sån chock.

Ted dog aldrig för mig.
Jag har inte riktigt insett det än.

Så hemskt
att ert liv skulle upphöra så.

Det är sant. En del av mig dog då.

Jag vaknade ilsken om nätterna
och undrade varför han lämnat mig.

Jag älskade hans omfamning.

Jag har kysst
varje del av hans kropp.

Ted såg hur jag led
när jag födde vårt första barn-

- och ville inte låta mig
genomgå det en gång till.

Jag fick tjata
tills han gick med på det.

Men det gick, och vi hade goda tider
igen. Det är det jag inte kan glömma.

Hans beröring?

Det stämmer. Hans beröring.

Jag kom aldrig över honom
och jag tänker inte göra det.

Men hur kan en beröring
vara så länge?

Milady, vad annars finns det?

Till och med barn växer ifrån en,
men när man har...

När man en gång värmts upp av en man
varar den känslan för alltid.

Så vacker världen är
så här års, Clifford!

Du har rätt, min kära.
Den är underbart ljuvlig.

- Ska vi gå till sjön?
- Det gör vi.

Vi springer ikapp
- jag på min Springare!

Jag trodde du var min i skogen
och hans i resten av världen.

Så vill jag ha det,
men Clifford ville gå till sjön.

- Stannar du hos mig i kojan?
- I natt?

Ja, inatt. I kojan.

- Okej.
- Ska jag möta dig vid grinden?

Ja, efter klockan tio.

- Hallå!
- Hallå!

Jag går inte till honom
om han inte ropar på mig.

Jag vann! Den här skulle jag
ha nytta av i gruvan.

En bra idé. Jag kan storma igenom
strejkvakterna. Vad tycks?

Tror du inte att vi kan nå
samförstånd med arbetarklassen?

Det där har vi ältat förr, Connie.
Nån måste hålla i rodret.

Det verkar så hatiskt
att nån måste styra och andra styras.

Det är naturens lag. Och du tillhör
den styrande samhällsklassen.

Jag Styr ingen.

Nej, men tjänstefolket vet
att du måste åtlydas.

Vi vill bara att världen
ska dansa i vår takt.

Men världen har en egen takt,
mycket äldre än vår.

Jag känner det, här i skogen.

Jag skulle hellre svälta här
än bryta kol under jord.

Jaså? Du har aldrig svultit,
så vitt jag vet.

Mellors!

Mellors!

Mellors...

Varför dröjde han så?
Vem som helst hade varit snabbare.

- Är nåt på tok? Går den inte?
- Tydligen inte.

- Är bensinen slut?
- Nej, Field tankade den nyss.

Den är överhettad. Låt mig skjuta på.

Nej, det har hänt förr. Sluta!

- Den kommer att slitas sönder!
- Clifford!

Se? Den går utmärkt.
Skjuter ni på?

Jag sa åt er att inte skjuta på!
Den måste klara det här!

Måste, ja.

Fördömt!

Vänta med att skjuta på
tills ni blir ombedd!

Clifford, bromsen!

Det är tydligt
att jag är beroende av er hjälp.

Jag antar att ni får skjuta på.
Kan ni skjuta på, Mellors?

Ursäkta mina hårda ord.

De gjorde mig inget.

- Är ni redo, sir Clifford?
- Sätt igång.

- Jag tänker också skjuta på.
- Måste du?

Ja. Försöker du döda den stackaren?

Det räcker, Ers nåd.
Jag klarar mig nu.

Jag var lite brysk mot Mellors idag.
Men han borde inte lägga sig i.

- Han försökte bara hjälpa till.
- Vill jag ha hjälp, ber jag om det.

Det hade varit bättre om...

Du sympatiserar då jämt
med tjänstefolk och hantlangare.

Mellors far inte illa av lite slit.
Det kanske gör honom mindre fräck.

- Var inte du fräck mot honom?
- Inte så vitt jag vet.

Men du, som brinner
för tjänsteklasserna-

- kanske anser att jag behandlade
stackars Mellors illa.

- Det är din svaghet.
- Min svaghet?

Du känner sympati för
och släktskap med tjänsteklasserna.

Vad innebär "tjänsteklasserna"?

Tillhör Mellors en tjänsteklass för
att han slet med att knuffa hem dig?

Annars skulle han inte
vara tvungen att göra det.

Om han var förlamad,
skulle du skjuta på hans stol?

Givetvis inte. Varför måste jag
vara tacksam? Jag betalar ju karln.

- Din otacksamhet är hemsk.
- Connie, jag är honom evigt tacksam.

- Vad mer vill du att jag ska göra?
- Var lite hänsynsfullare!

Var lite mindre hänsynsfull mot dem
och mer mot din egen samhällsklass.

Vi har tillgångar som skapar arbeten
åt Mellors och hans gelikar.

Vi möjliggör existensen
för världens Mellors.

Vi klarar oss utan dem, men de måste
inse att de inte klarar sig utan oss.

- Därför kan de inte ställa krav.
- Det går de aldrig med på.

Då måste de tvingas till det.

Vem är Mellors, egentligen?
Han är ett halvtamt djur med gevär.

- Du är punktlig.
- Det var ingen match.

Är allt väl? Jag var så orolig
att du skulle skada dig i morse.

Ingen fara. Jag hade glömt
att det var så sent som i morse.

- Det känns som en evighet sen.
- Som åratal.

Här är så många märkliga små ljud.

Det är träden.
De knakar och gnider mot varandra.

De rör sig ständigt som de vill.

- Nästan som om de talade.
- Så fantastiskt!

- Lät du lamporna brinna?
- Det gör jag alltid på natten.

- Vill du äta nåt? Lite bröd och ost?
- Nej tack, men ät du.

Jag känner inte för att äta.

- Jag fryser om fötterna.
- Det är varmt nog här inne.

Kyss mig!

Kom hit.

Kyss mig för att du tycker om mig,
inte för att du vill ha mig.

Du tycker väl om mig?

Ja, det gör jag.

- Vad ska du kalla mig?
- Kalla dig?

Tänker du jämt kalla mig "milady"?

- Det kan du skriva upp.
- Kalla mig Connie.

Connie.

- Vad heter du?
- Oliven.

Oliver? Vill du
att jag kallar dig Oliver?

- Om du vill.
- Så underligt att du heter Oliver!

- Varför det?
- Det låter bara så märkligt.

Räck mig din hand, Oliver.

Varför skrattar du?
Det låter konstigt, inte sant?

Tala med mig. Säg mitt namn.

Vad ska jag då säga - Connie?

Du hör själv, det låter inte rätt.

Vi behöver inga namn för varandra.

Kanske det.

Håll om mig.

Så där.

Nu känner jag mig trygg.

- Har du alltid sovit här?
- Ja.

Med din fru också? Är det här sängen
hon sov och födde ditt barn i?

- Den och ingen annan.
- Älskade du henne?

Hon var aldrig en trevlig kvinna.

Hon brydde sig inte ens om
sitt eget barn.

Hon bor med nån annan nu.

Varför skiljer du dig inte?
Är ni inte ens lagligen separerade?

- Nej.
- Tänk om hon ändrar sig.

Inte en chans att hon kommer hit.
Hon hatar mig mer än jag hatar henne.

Nog om det.

Vänd dig om
innan du blåser ut ljuset.

Du är så vacker. Så ädel och fin.

Säg mig
att vi gör mer än bara knullar.

Vad finns det mer?

- Älskar du mig?
- Jag älskar dig.

Det är det jag vill.

Klockan är redan halv åtta.

- Vad får det lova att vara, milady?
- En kopp te.

Har du en kam?

- Varsågod.
- Tack.

Varför har du kvar det där?

Det där hemska fotot
av dig och din fru.

- Togs det när ni gifte er?
- Ja.

Varför behåller du det?

Jag vet inte. Folk brukar ha dem.

De är hemska.
Alla ser döda ut på dem.

Det står inte för mycket längre,
vare sig för mig eller henne.

Det är hemskt.
Tyckte du om henne när det togs?

Jag antar det,
på ett eller annat sätt.

- Gör du det fortfarande?
- Jag?

- Inte då. Jag tyckte aldrig om henne.
- Men du älskade henne.

Jag försökte.
Men hon slet mig alltid i bitar.

Hon var den enda kvinna jag haft.
Och jag ville ingen ha efter henne.

Nej, få mig inte att minnas henne.

- Varför eldar du inte upp det?
- Fotografiet?

Ja, det tillhör det förflutna.

Jag eldar gärna upp det, om du vill.

- Nu?
- Ja, nu.

Om jag nånsin tittat på det,
hade jag gjort det för länge sen.

Elda upp det, då.

Det här är
världens ljuvligaste plats.

Skulle du vilja stanna här?

Om världen var annorlunda, skulle jag
stanna här och föda dina barn.

Jag önskar det var så.

Det vore vår enda utväg.

Connie, om du skulle skaffa
en älskare...

...har du funderat på möjligheten
att du rycks med av förälskelse?

Rycks med? Vart då?

Den sexuella kärleken kan rycka
med dig till nåns famn och bädd...

- ...men också till en hans hem.
- Och om det nu blev så?

Det måste vi fundera över. Du skulle
vilja ha skilsmässa, antar jag.

Kan vi ta det här
när jag faktiskt begär skilsmässa?

Jag ogillar att överrumplas.
Jag föredrar att använda förnuftet.

Skulle du inte ge mig skilsmässa,
om jag bad dig?

Jag vill att du noga överväger
vilket pris du skulle få betala.

Och vilket pris är detta?

Jag har inte räknat klart än, men jag
skulle nog inte ge dig skilsmässa.

Varför inte? Vad gynnar det dig?

Du har en romantisk bild av
vårt oskyldiga äktenskap.

- Det skulle inte skada dig.
- Tror du inte?

Det beror väl på till vilken grad
du smutsat ned mitt namn.

Bäst att jag rör mig inkognito.

- Men jag begär bara en sak av dig.
- Vad då?

Att du inte tänker på det här sättet.
Det är inte anständigt.

Connie, vinden blåser dit den önskar.
Måste jag lova att inte drömma?

Tänk och dröm om vad du vill, och om
du stöter bort mig - gör vad du vill.

Jag - stöta bort dig?

Sluta prata om det! Jag avskyr prat!

Är det bara handlingar som räknas?
Vad ska vi kalla barnet? Eureka?

Lille Benny?

Jag överraskades av regnet.

Jag trodde du redan farit din väg.

Förlåt mig,
men jag har varit så upptagen.

- När far du?
- Imorgon.

- Imorgon?
- Min syster kommer och hämtar mig.

Du är genomvåt. Du får reumatism.

- Du också, i så fall.
- Jag tänker torka mina kläder.

Du borde ta av
dina blöta kläder också.

Jag har besökt en advokat
om min skilsmässa.

Jaså? Vad sa han?

Han sa att jag borde gjort det
för länge sen.

Måste hon få reda på det?

Ja. Hon och mannen hon bor med
har fått en kallelse.

Hela processen är avskyvärd.

Jag antar att jag en dag
måste genomgå den med Clifford.

Vi springer i regnet.

- Då blir vi dyngsura.
- Ja, varför inte? Utan kläder.

- Jag vill känna mig fri.
- Sätt igång, då.

Ta mig, om du kan!

Akta dig. Snart kommer jag!

Jag gillar inte att hon är ute
i stormen. När gick hon?

Strax innan ni kom in.

Jag såg henne inte i parken.
Gud vet vad som har hänt henne.

Inget har hänt. Oroa er inte.
Hon kommer så snart det slutar regna.

- Hon söker säkert skydd i kojan.
- Jag hoppas ni har rätt.

Vill du klä upp dig?

John Thomas gifter sig med lady Jane.

Constance och Oliver
måste få gå vidare.

Lady Jane...

Det är du, i all din prakt.

Lady Jane, vid hennes
och John Thomas vigsel.

Det här duger inte. Jag får be Field
och Marshall leta efter henne.

Det orsakar bara rykten. Man kommer
att tro att nån har begått självmord.

Låt mig gå till kojan och se
om hon inte är där, trots allt.

Vi är Adam och Eva,
nakna i lustgården-

- med inget begär kvar i våra kroppar.
Men jag tycker om oss som vi är.

Tiden är ute
för sir John och lady Jane.

Lady Chatterley blir sen
till middagen. Och var har hon varit?

Tänk om vi gick så här
genom Tevershall.

Vad skulle man säga?

Om de visste om det här,
skulle de vilja lyncha oss.

Ibland, här ute i skogen,
kommer nåt fram inom mig.

Jag känner hur mitt hjärta
lämnar kroppen av ilska.

Jag hatar allting
utanför den här skogen.

Ska jag komma till dig imorgon kväll?
Hilda kan hämta mig morgonen efter.

Milady! Vi undrade om nåt hade hänt.

- Nej, ingenting.
- God kväll, mrs Bolton.

- God kväll.
- Ers nåd klarar sig nu, så jag går.

God natt, Ers nåd.
- God natt, mrs Bolton.

God natt.

- Så monstruöst att förfölja mig!
- Säg inte så, Ers nåd!

Sir Clifford ville skicka Field och
Marshall. De hade hittat er direkt.

- Jag visste inte riktigt var den låg.
- Det bryr jag mig inte om.

Men allt är ju väl, milady.

Ni har bara tagit skydd i kojan.
Det är inget.

Du behöver inte skicka
tjänstefolket efter mig!

Var har du varit?!
Du har varit borta i timmar!

I en storm som denna!

Vad har du sysslat med?
Och vad hade du i kojan att göra?

Det slutade regna för evigheter sen.
Vad tusan håller du på med, kvinna?!

- Jag kanske inte vill berätta.
- Du driver mig till vansinne!

Jaså, minsann.

Jag satt i kojan under stormen,
gjorde upp en eld och var lycklig.

Se på dig! Se på ditt hår!

Jag sprang runt i regnet utan kläder.

- Du är inte klok!
- För att jag ville duscha i regnet?

Tänk om nån hade sett dig!
Springa runt naken som en annan dåre.

De hade nog fått stora skälvan.

Jag vet att du ska resa bort, men du
måste inte vara så oanständigt nöjd.

Tycker du att jag är hemsk
som är så uppspelt?

- Det är hemskare att du visar det.
- Då ska jag dölja det.

Ansträng dig inte.
Du gör mig nästan begeistrad.

Jag är glad för din skull, men säg:
avser du att återvända till Wragby?

Vill du verkligen att jag kommer hem?

Det vet du att jag vill.

Då gör jag det.

Det blir skönt för Ers nåd
att få lite luftombyte.

Det tror jag nog. Hoppas ni står ut
med sir Clifford på egen hand.

Jag klarar nog av honom.
Män är märkliga varelser.

Det hjärta en rik man inte kan vinna
kan erövras av en fattig man.

Och då må han vara vad som helst.
Han är ändå gjort mer än nån annan.

- Allt hänger på vad man accepterar.
- Tack för hjälpen, mrs Bolton.

Milady, om nåt i er får er
att säga mer än ni borde-

- är det för att ni är en sann kvinna
och ert hjärta motarbetar er inte.

Jag vet att ni inte
skulle göra mig illa.

Ingen annan heller,
om jag kan förhindra det.

Adjö, Clifford.

Adjö, Connie.
Kom hem till mig ordentligt.

Jag är hemma innan du vet ordet av.

Adjö, Hilda. Håll ett öga på henne.

Jag ska försöka, Clifford.
Hon går inte långt bort.

Skriv till mig om det händer nåt.
Berätta om sir Clifford.

Det ska jag, milady. Ha en skön
semester och kom hem ordentligt.

Hej då!

- Vad är det som är fel?
- Ingen aning.

- Ska jag gå tillbaka och hämta Field?
- Vänta, jag tittar under huven.

- Jag vill övernatta i närheten.
- Varför det?

Du vet väl att jag är förälskad?

Jag hade det på känn.

Han bor i närheten.

Det är bara en lös skruv.

Synd att vi inte kan åka direkt.
Vi kan vara i London vid nio.

- Jag är ledsen för din skull.
- Kan du inte säga att du ändrat dig?

Nej. jag har ju lovat.

Vill du berätta om honom?

Han är underbar. Exceptionell.
En ljuvlig älskare.

Har han inget namn?

Vi använder aldrig varandras namn,
underligt nog.

Vem är han?

Han heter Oliver Mellors.
Han är vår skogvaktare.

- Connie!
- Jag vet.

Jag skulle ge upp kvällens
lilla äventyr, om jag vore du.

Det tycks vara en onödig dumhet.

Jag måste vara med honom inatt,
annars kan jag inte fara.

Nåväl.

Men du får stå för min hotellräkning.

- Var hittar vi honom?
- Kör rakt fram, sen till vänster.

Det här är min syster Hilda.

Hilda, det här är mr Mellors.

Vill ni stanna ett tag
innan ni åker vidare?

Tack, jag tar gärna en drink.
Såvida det inte är cider.

Jag ordnar lite te, eller nåt.

- Vill ni ha ett glas öl?
- Gärna det.

- Det där är hans stol.
- Sitt, för all del. Den bränns inte.

Ingen här basar över nån annan.

Varför talar ni dialekt?
Det låter lite konstlat.

Kanske det. Men i Tevershall
är det ni som låter konstlad.

Men det vore naturligare om ni
tilltalade oss på normal engelska.

Jaså? Skulle nåt som sägs
mellan mig och er låta naturligt?

Utom kanske om ni sa att ni hellre
ser mig död än med er syster.

Skulle nåt annat vara naturligt?

Lite fint sätt skulle vara naturligt.

Naturligt för er. Men jag har fått
nog av fint sätt. Låt mig vara.

Sköter ni alltid om hushållet själv?

Jag bor ensam, så jag har inget val.
Jag är van vid det.

Anser ni att Connie är trygg här?

Lika trygg som var som helst. Det är
inte som om tysken siktar på oss.

- Tycker ni att det är värt riskerna?
- Vilka risker menar ni?

Ert äventyr med min syster.

Det får ni fråga henne.
Hon kommer på eget bevåg, inte sant?

- Måste du vara så kritisk, Hilda?
- Nån måste tänka på saker och ting.

Du behöver kontinuitet i ditt liv.
Du kan inte bara ställa till det.

Har ni kontinuitet i ert liv?
Ni är väl på väg att skilja er?

Er kontinuitet ligger i er envishet.
Skönt att ni inte är mitt ansvar.

Hur vågar ni tala till mig
på det där sättet?

- Ni är ju nästan min svägerska.
- Inte än, det vill jag lova.

Det är inte så avlägset.
Er syster kommer till mig för ömhet.

Hon har varit i min säng förut, till
skillnad från er och er kontinuitet.

Män som ni borde hållas inlästa.

Ni rättfärdigar er vulgaritet
och själviska lustar.

Vi tar saker för vad de är. Får jag
en skänk från ovan, tar jag emot den.

Ni kunde ha varit en bra kvinna,
som er syster, istället för en hagga.

Kvinnor som ni behöver
en rejäl omgång.

Jag betvivlar att nån av er känner
att det här var värt det i slutändan.

Ni får vad ni förtjänar
- ett liv i ensamhet.

- Låt mig inte vänta imorgon, Connie.
- Nej då, Hilda.

Adjö.

- Du var hemsk mot henne.
- Hon förtjänade en örfil.

Hon sa ju bara vad hon tyckte.

Människor!

De är inte på riktigt.
Det är vår värld som är den verkliga.

Jag är med barn.

- Är det sant?
- Säg att du är glad.

Det är jag - för din skull.

Men det är fel att föda ett barn
och låtsas att fadern är en annan.

- Det är ett svek mot den ofödda.
- Om du känner så vill du inte ha mig.

Älska mig. Håll om mig
och vänta på mig. Vi ska ha ett barn.

Subrip: TomTen

Översättning: Adam Islam Dahlström
PrimeText International, 2007

Textadministration:
PrimeText International, 2007

- Hilda, det här är livet.
- Ja, inte sant?

Jag visste att du skulle bli en ny
människa så fort du lämnat Wragby.

Det är underligt.
Jag tänker knappt på honom.

- Men så väller det upp inom mig...
- Mr Mellors, antar jag.

- Ja.
- Och hur länge känner du av det?

Det vet jag inte i förväg.

- Tycker du om det eller inte?
- Det vet jag heller.

Det kommer så starkt. Som om
hela jag brann och han var elden.

- Vill du vara med honom?
- Ja, hemskt mycket.

Jag hoppas att elden slocknar snart.
Den gör dig hemskt tråkig.

Ska jag hälla kallt vatten på den?

Hilda, har du nånsin upplevt
äkta ömhet och sensualitet?

- Det förändrar ens liv totalt.
- Skryt inte om dina erfarenheter.

Jag ville åt total närhet en gång,
men jag fick den inte. Det räcker.

Du är alltför självmedveten
gentemot andra.

Jag vill inte vara nåns slav.
Det ligger inte i min natur.

Du kanske är slav åt
din egen bild av dig själv.

Hellre det än slav åt nån annans bild
av mig - min makes tjänares bild.

Hilda, det är inte så.

Connie, det är ett misstag
att ha en man ständigt närvarande.

Män och kvinnor är så olika.
Varför kedja dem vid varandra?

Endera parten måste ge vika och
resultatet blir alltid otrevligt.

Hilda, kärleken kan vara ljuvlig.
Det är som att vara mitt i skapelsen.

Jag antar att myggen känner likadant.

Varsågod, Hilda. Var var jag?

En av Hildas tråkigare pojkvänner kom
för att hälsa på. Sjöman, tror jag.

Jag visade in honom i salongen
och gav honom en spark i aktern.

Han var förste sjölord
och hemskt rik.

Jag trodde han var konteramiral.
Hursomhelst visade jag in honom-

- bad honom sitta, erbjöd honom en
drink och låtsades som om inget hänt.

Och till min förvåning gjorde
han samma sak! Han sa inte ett ord.

Surrealisterna har rätt.
Vardagliga saker är de mest bisarra.

Folk ser inte längre
vad som omger dem.

Jag vill att de ska se på det som är
så vardagligt att det är osynligt.

Som jag, mamma?

Uppnår man det genom
att måla allting som rön

Spagetti är mitt favoritrör.

Mitt är tunnelbanan.

Det är där din konstriktning
hör hemma - underjorden.

Nere bland de döda.

Jag framhäver vad ett ting är
genom att måla vad det inte är.

- Vad är Connie inte?
- Connie är ett engelskt kycklingben.

Promenera med mig före middagen.

- Du är inte anarkist på riktigt.
- Jo, emotionellt och konstnärligt.

Anarkism finns inte. Det är agg som
får dig att rycka av rosens kronblad-

- arrangera dem runt ett kycklingben
och kalla det "den sanna rosen".

Som vanligt ser du ut som en ängel
och talar som en evangelist.

Men jag tror verkligen
att rosens hjärta är ben.

Du är oförbätterlig, Donald.
Rosens hjärta är rosen.

Det du kallar anarki är bara
mörkrets kant, grannlåt på ett lik.

Är vi alla lik i dina ögon?

Känslomässigt sett, ja.

Ingen av er besitter modet
att visa ömhet och att känna kärlek.

Men jag har alltid älskat dig.
Ibland tror jag att du hatar mig.

Jag hatar dig inte, Donald. Då skulle
jag inte kunna tala med dig så här.

Jag önskar du hatade mig, eller
hyste nån sorts känslor för mig.

Jag vet inte vad du menar med ömhet.
Men jag vet att jag älskar dig.

Det vet jag, Donald.
Och jag håller av dig.

Det är underligt. På ett sätt
är du allt jag borde älska.

Jag vill inte såra dig, men
jag älskar dig inte. Jag kan inte.

"Mellors fru har återvänt
och ställt till med rabalder."

När han kom hem från skogen låg
den osköna damen naken i hans säng.

När han kom hem från skogen låg
den osköna damen naken i hans säng.

Hon hade sönder ett fönster i kojan
och flyttade in som fru i huset.

Mellors lyckades inte få ut
denna illa tilltygade Venus.

Och vilka hemskheter hon sagt.
Bertha Mellors ställer bara till det.

Inte ens vanlig anständighet
kunde få henne att hålla tyst.

Stackars Mellors fick retirera
hem till sin mor.

Stackars karl! Som en hund
med en plåtburk bunden runt svansen.

Och hennes lögner om att han haft
ihop det med lady Chatterley i kojan.

Kvinnan är galen.
Tror ni att nån lyssnar på henne?

Nej, sir Clifford.
Men hon har en giftig tunga.

Jag vet.
Jag hade gärna sett henne i domstol.

Men hon försvann hastigt
på grund av sin rädsla för polisen.

Vi tar en till gin med kornvatten,
sir Clifford.

Ni har rätt som vanligt, mrs Bolton.

“'Historien fortsätter."

"Mrs Bolton har också skrivit till
dig, troligtvis med alla detaljer."

"Hur har du det? Din Clifford."

Du måste vara lite förståndig.

Om du omnämns i samband med Mellors
skilsmässa vore det en katastrof.

- Du måste avsluta det här, Connie.
- Nej, Hilda. Inte än på ett tag.

Jag ska föda hans barn.

Herregud!

Connie, hur kunde du vara så dum?

Kommer Clifford att acceptera barnet?

Ja, så länge han tror
att fadern är respektabel.

Då ser vi till att han inte får veta
att det är Mellors.

Jag vill inte, Hilda.

Jag tänker inte ge Mellors barn
till Clifford!

Det får inte bli ännu en baronet,
en Chatterley och en fasa.

Connie, jag förstår hur du känner.

Men du förstör ditt liv
om du gifter in dig i arbetarklassen.

Han är lika god som vem som helst
i vår klass, om inte bättre.

Du kan inte älska
en underordnad på riktigt.

Hilda, du vet att jag inte
bryr mig om dylikt snobberi.

Det är inte snobberi.
Hela deras livsstil är annorlunda.

Mellors står till och med lägre
än mrs Bolton.

Han måste ju i princip lyda henne.
Hur skulle han kunna vara din make?

Jag vet inte, men jag älskar honom.

Du tror det nu, men sen vaknar du och
skäms över ditt samröre med honom.

- Tvärtom.
- Håll dig till den styrande klassen.

Vi måste hitta en lösning på den här
soppan innan den blir en skandal.

Lilla vännen...

Är den inte vacker?

- Jag har hittat en utväg.
- Vad menar du?

- En far till barnet.
- Hilda! Vad talar du om?

Donald. Han avgudar dig. Han utger
sig nog gärna för att vara fadern.

- Ja, men han är inte fadern.
- Det vet jag.

- Men Clifford skulle acceptera honom.
- Jag avskyr dessa bedrägerier!

Det är ingen lek, Connie!
Om du omnämns i Mellors skilsmässa-

- och Clifford ratar barnet,
är ditt liv i spillror.

Jag ogillar figurativ konst,
det är allt. Den tråkar ut mig.

Ändå är ett föremål vad det är.

Vatten borde inte vara så blött
som det är, men så är det.

Jag avskyr konstprat, sir Michael.
Det övergår mitt förstånd.

- Förlåt, Molly. Det var fel av mig.
- Ja, det var det.

Då får jag som jag vill till slut.
Jag blir far till ditt barn.

Hilda har berättat allt.
Och som vanligt gör jag allt för dig.

Jag vill inte skämta om barnet.
Jag är rädd att jag älskar det.

Om du är rädd för det,
lär det bli så.

Jag ska göra det enda rätta och agera
far åt barnet. På ett villkor.

- Vilket då?
- Ni måste stå modell åt mig.

Du och Mellors, far åt
alla framtida Chatterleys.

Gå inte för långt bort, ni två.

Vad står på?
Har kardinalen misshagat milady?

Jag står inte ut med
den här charaden. Jag åker imorgon.

- Måste du verkligen det?
- Ja. Han behöver mig.

Jag saknar honom så.

Det vet jag.

Det är den totala närheten.
Det är nåt himlalikt med honom.

- Vad är himlalikt?
- Hans kropp.

Och hans penis. Den är så underlig.
Som en liten gud.

Bra mycket heligare än
Cliffords titel eller fars konst.

Men Mellors kön styr inte världen,
vilket titlar och konst gör.

- De styr inte mig.
- Om Mellors styrde över mer...

...än sin hund och sin pitt,
kanske han hade en chans.

Men du kan inte gifta dig med honom
och dyrka hans lilla gud.

Hilda, du förstår inte. Könet är
bara den närmaste beröringen-

- och det är det vi fruktar.
Det är inget att skämmas för.

Kanske för en man som Mellors,
som inget annat har.

Men andra män har intellekt och
kreativitet som kvinnor faller för.

Så könet är inte
det heligaste hos en man.

Det borde det vara. Det är det enda
som sammanbinder oss med stjärnorna.

Jag brukade se på aftonstjärnan
och tycka att den var vacker.

Men nu är den inom mig,
så jag behöver knappt titta på den.

Du är kär, det är allt.

Tyvärr med Mellors.

Men hans kön är som det vissnande
gräset som aldrig åter grönskar.

Amen.

Det är en man, antar jag.

Det är väl därför du åker redan?

Du uppmuntrade mig ju.
Men det är mer än så. Jag är gravid.

Känner jag fadern?

Vad tänker du göra åt saken?

Jag vet inte, pappa. Clifford vill
ha barn, så länge det sköts diskret.

Då blir han väl nöjd. Du ger honom en
arvinge till titeln och till Wragby.

Jag tror inte jag vill det.

Du kan tycka om en man i år
och en annan nästa år.

Men Wragby finns kvar. Behåll Wragby
så länge det behåller dig.

- Jag hoppas du fann en riktig karl.
- Det är det som är problemet.

Taxin är här.

Polstjärnan, den viktigaste stjärnan,
runt vilken himlavalvet roterar.

Mellors. Ni ville tala med mig.

Sir Clifford, jag säger upp mig.

Verkligen?

Jag stannar tills ni har hittat
en annan skogvaktare.

Jag tänker inte låtsas som om
ni har gjort det enkelt för oss.

Er fru har utsöndrat
enorma mängder gift.

Inget är svårare än
att få tyst på en dålig kvinna.

Men jag skäms inte. De som lyssnar på
sånt är värre än de som gör det.

Om ni inte skäms
- varför då lämna oss?

En fru med ond tunga
lämnar ondska efter sig.

Skärp er, karl. Inte ska
en galen kvinnas prat driva iväg er.

Nej, det är inte så.

Jag vill inte vara kvar här.

Jag tänker på Hennes nåd också.
En del tror på skvaller med glädje.

Det förklarar saken. Tänk, så mycket
en kvinnas prat kan ställa till med.

Tack för att ni meddelade mig.

Välkommen hem, milady.
Jag tar väskan.

- Det finns lite i konduktörskupén.
- Det ordnar jag.

- Clifford!
- Hej, Connie.

- Kan du verkligen gå?
- Tja, på sätt och vis.

- Mirakulöst!
- Mrs Bolton inspirerade mig.

Hon är en beslutsam kvinna.
Du ser strålande ut. Hade du roligt?

Jag trodde jag hade roligt,
men jag bedrog mig själv.

- Hurså?
- Jag var helt enkelt ointresserad.

- Då är vi redo. Blev ni överraskad?
- Mycket Är det verkligen säkert?

Ja då. Sir Clifford
är skicklig på att balansera.

- Det är fantastiskt.
- Kör på.

Mrs Bolton skrev om
skandalen med Mellors.

Mrs Bolton och hennes stora trut.
Nämnde hon att ditt namn kom upp?

- Ja.
- Jag hoppas hon inte upprörde dig.

Det var ett misstag. Jag är faktiskt
lite trött på hela affären.

- Har uppståndelsen lagt sig?
- Ja, Mellors slutar på lördag.

- Men han har ju arbetat troget.
- Ja, och han var en bra skogvaktare.

- Men han beslöt sig för att sluta.
- Varför det?

Hans fru basunerade ut
deras forna sexliv så detaljerat-

- att Tevershall antagligen betraktar
honom som rena markis de Sade.

- Han lär rullas i tjära och fjädrar.
- Så förödmjukande.

Det var inget.

Välkommen hem, milady.

Hur står det till, mrs Bolton?

Det blir skönt att ha er tillbaka.

Ni är mycket listig.

Han har längtat efter er,
men det erkänner han nog inte.

- Blev det för mycket för honom idag?
- Nej, hans energi går upp och ned.

Han piggnar till imorgon.

Vet ni var Mellors än

Han har flyttat ut ur kojan
och bor med sin mor tills han slutar.

Jag måste träffa honom.

- Ni borde inte ta den risken.
- Vilken risk?

Låt mig berätta för honom
att ni är hemma.

Nej, jag måste få träffa honom!

Milady, det kan vara farligt.
De är ute efter honom.

- Lady Chatterley!
- Är Mellors här?

- Ja.
- Får jag komma in?

- Är det nåt från sir Clifford?
- Nej.

Kan ni släppa in mig?

Det är bäst att ni ger er av.

- Vi har haft nog med problem.
- Vad har hänt?

Dan Coutts, Berthas bror,
slog nästan ihjäl honom.

- Har ni kallat på läkare?
- Nej, jag sköter om honom.

- Jag skickar hit mrs Bolton.
- Som ni vill. Men ge er av nu.

Tack och lov. Klarar han sig?

Jag tror det, milady.
Mrs Drayoott ringde läkaren.

Han hade hjärnskakning
och ett jack ovanför ögat.

Men han somnade till slut.

Varför måste folk vara
så hemska mot varandra?!

Det har jag frågat mig själv
ett antal gånger.

Ni har funderat tillräckligt ikväll.
Se till att lägga er.

Tror ni att han klandrar mig?

Er? Varför det?

Gav ni honom mitt meddelande?

Jag sa att ni var hemma
och väntar i kojan på lördag.

Sa han ingenting?

Han bara såg på mig, milady.

Så du ska fara ändå.

Jo, det stämmer.

Jag är så arg, min älskling.
Är du arg?

Ja, jag är rätt arg.

- Gör det ont?
- Lite grann.

Du har inte haft det lätt.
Jag önskar jag hade varit här.

Jag är glad
att du inte blev inblandad.

- Tror folk på pratet om oss?
- Nej, det tror jag inte.

Och Clifford?

Han lyssnade inte alls på det.

Men jag tror han är glad över
att bli av med mig.

Kyss mig.

Jag känner inte för att kyssas.

Jag saknade dig så.
Jag vill inte sakna dig hela livet.

- Sida vid sida.
- Ja.

Jag önskar du inte skulle fara. Jag
önskar vi hade skogen för oss själva.

Jag visste
att den här stunden skulle komma.

Det kunde inte vara för evigt.

- Vad ska du göra nu?
- Jag skaffar jobb här i trakten.

- Då måste vi nog ta farväl.
- Nej, det gör vi inte.

Du älskar mig, inte sant?

Ja, det gör jag.

Lova mig
att du inte tar det alltför hårt.

Det där botade mig.

Jag måste gå.
Kan du stanna tills jag har gått?

Säg inte adjö. Kom ihåg mig!

"När jag leddes in i min kammare, såg
jag att den var av ringa storlek"-

- "och inredd iden vanliga,
moderna stilen."

"När mrs Fairfax sagt god natt
och jag reglat min dörr”-

- "mindes jag att jag nu, efter en
fysiskt och mentalt uttröttande dag"-

- "äntligen var i tryggt förvar."

- "Jane Eyre"?
- Ja, milady.

Mrs Bolton har underhållit mig.

Men nu tror jag
det räcker för ikväll.

- God natt, sir Clifford.
- God natt, mrs Bolton.

- God natt, milady.
- God natt.

Jaså, du kom tillbaka till mig.

- Jag lovade ju.
- Det ska du inte ångra, min älskling.

Jag ska älska dig hur du än vill.

- Vad står på, min älskling?
- Jag är bara lite yr.

Vi får se till att du kommer i säng.

- Har du läst Proust?
- Ja, men han tråkar ut mig.

- Men han är fantastisk.
- Kanske det, men han tråkar ut mig.

Han har inga känslor.
Han har bara svador om känslor.

Jag är trött på
självtillräckliga sinnen.

Föredrar du självtillräcklig
djuriskhet, min evangeliska hustru?

På tal om djur har det gått
än värre för gamle Mellors.

Han är utstött. Ingen i Tevershall
ger honom jobb sen slagsmålet.

Han fick jobb i kolgruvan
i Stacks Gates, stackaren.

Så grymt.

Så klart, men vad förväntar du dig
av såna människor?

Låt dem inte göra dig upprörd.

- Var är Mellors?
- I pannrummet.

Oliver!

Det här är hemskt.

Det tar ett tag innan man vänjer sig.

Vad ska vi ta oss till?

Du borde inte vara här.

Jag måste få träffa dig.

Jag slutar klockan sju.

Jag har fortfarande nyckel.
Jag väntar på dig i kojan.

Jag hörde
att du hamnade i problem igen.

Du är rädd för mig.

Ja. Rädd för dina pengar
och din status.

Det lever i dig.

Men finns det inte ömhet i mig också?

Jo, men den kommer och går,
precis som i mig.

Kan du inte lite på ömheten
mellan oss längre?

Kanske.

Jag vill bara att du håller om mig
och gläds åt att vi ska ha barn.

Och vad är detta?

- Låt oss vara.
- Jag såg dig smita in, din fuling.

Vi gör ingen skada. Har du aldrig
haft en kvinna i din famn?

Det här är ingen bordell.

Låt oss vara i fred, bara en stund.

Nej. Ni inkräktar på området.
Ge er av.

Vi lär inte få vara i fred
nån längre tid nånstans.

Ut med er.

Jag ska upp i rätten
om min skilsmässa nästa vecka.

Jag måste bli av med henne.

Jag måste komma härifrån också.
Lämna landet och göra nåt av livet.

- Vårt barn, då?
- Det är ditt barn. Och sir Cliffords.

Du vill inte tänka på mig längre.
Du vill bara åka till Kanada.

Vill du följa med mig?

Är det vad du vill?
Att jag följer med dig till Kanada?

- Men det vill du väl inte.
- Jag vill inte fara till kolonierna.

Inte ens för barnets skull.
Jag skulle känna mig landsförvisad.

- Du skulle inte heller bli lycklig.
- Det vet jag inte än.

Det är enklare för dig att lämna
ditt gamla liv. Inget hindrar dig.

Om saker var annorlunda kanske det
inte var så långt mellan oss.

- Varför måste det vara så?
- Det är som det är. Högt och lågt.

- Jag vet bara att jag älskar dig.
- Visst älskar jag dig.

Men jag har inget Wragby
att erbjuda dig.

Du är all frihet jag nånsin upplevt.
Allt annat har stängt mig inne.

Får jag komma till dig
om jag inte står ut?

Avståndet är för stort oss emellan.

Till och med för kärleken.

En gång till, älskling.

Nej, det är din tur. Sjung, Connie.
Det var så länge sen sist.

Det var länge sen du bad mig.

Det gör inget.
Du är alltför långt borta-

-i ditt rum, två våningar upp.

Sjung "Rör inte sländan".

Som du vill.

Rör inte sländan
om den inte vill brännas

Skall han vara grön som bräkenmossan?

Älska inte den kärlek
som aldrig kan dig vinna

för kärlekens band gör ont att klippa

Det är inte mycket till liv du har.
Inte konstigt att du drar dig undan.

Mitt liv är
som jag vill att det ska vara.

Jag är rädd att du sitter och tjurar.

Tvärtom. Jag har inte berättat än,
men jag är med barn.

Jag trodde nog att så var fallet.
Det är väl inte Donalds?

Så hemskt av dig
att ställa såna frågor.

Ursäkta, det är en uppenbar fråga.

Ja, men om du ställer fler såna
lämnar jag rummet.

Bara en till. Är han fortfarande
hemskt förälskad i dig?

Sluta! Jag vägrar förhöras så här.

Gå inte! Jag ska inte fråga mer.
"Samla rosenknoppar medan du kan."

Men säg mig en sak.
Det här är egentligen inte en fråga.

Gjorde du det alls för min skull?
Det kanske låter egoistiskt, men...

- ...ville du göra det för min skull?
- Jag ville att du skulle bli lycklig.

Du är en underbar kvinna.
Räck mig din hand.

En jungfrumoder, en modern madonna.

Och jag är en Josef!
Jag hoppas barnet blir dig värdigt.

Jag hoppas det blir en pojke.

Ja, men bli inte besviken
om det blir en flicka.

Besviken?

Kära du, om det är en flicka ska jag
dyrka henne som jag dyrkar dig.

Dyrka mig inte!
Jag vill inte bli satt på piedestal.

Roligt att du är nöjd,
men gör ingen stor sak av det.

Du har rätt. Helt rätt.

Rädda mig.

Visa mig vägen.

Hur kan jag undvika
att förråda barnet?

Ja?

Sir Clifford bad mig se till
att ni låg till sängs.

Jag tog mig friheten
att ta med nånting åt er.

Varför det?

Sir Clifford berättade. Det är de
bästa nyheter jag hört på evigheter!

Nu får vi tänka på Ers nåd
likväl som på sir Clifford.

Han får komma i andra hand.
Men det går han nog gärna med på.

- Vill ni inte ha lite varm mjölk?
- Nej tack, jag vill inget ha.

Är ni säker?
Ni behöver all näring ni kan få.

Vid närmare eftertanke
finns det nåt jag vill ha.

- Vad ni än önskar, milady.
- Ett stort glas stout.

Då ordnar vi det. Jag tror varmt på
Guinness för dem som kan hantera det.

Det vill jag ha.

- Får jag ställa en fråga?
- Vad då?

Har ni besökt en läkare än?

Ja, jag besökte
doktor Shardlow häromdan.

Bra. Jag ska hämta er stout.

Tack.

- Connie!
- Clifford, vi måste talas vid.

Vad är det, min kära?

Tyvärr förutsåg du
vad som skulle hända.

Jag är kär i en annan
och kan inte stanna på Wragby.

Det menar du inte!

Clifford, jag är hemskt ledsen.
Jag ville inte såra dig.

Förlåt mig. Jag tänker lämna dig.

Sir Clifford?

Hur är det fatt?

Har ni ont? Säg mig var ni har ont.
Ska jag ringa läkaren?

Nej!

Jag vill inte ha nån läkare.

Men, sir Clifford, ni är ju sjuk.
Jag måste kalla på läkare.

Jag är inte sjuk.

Min fru tänker lämna mig.

Hennes nåd?

Det är inte möjligt!

Vem hade kunnat tro det
om Hennes nåd?

Aldrig.

- God morgon, milady.
- God morgon. Hilda är strax här.

Vill du inte äta frukost med mig
innan du far?

Om du vill.
- Meddela mig genast när hon kommit.

Hur mycket vet tjänstefolket?

Om dina avsikter? Inget alls.

Men mrs Bolton vet.

Mrs Bolton hör inte direkt
till tjänstefolket.

- Det gör mig inget.
- Det, eller att bryta ditt löfte?

Jag kan inte göra nåt åt det.
Jag måste fara.

Varför det? Är Donald Forbes
så intresserad av sin avkomma?

Mer än du skulle vara.

Jaså? Jag vill ha min fru. Jag ser
ingen anledning att släppa henne.

Om hon skaffar barn i mitt hus,
är hon och barnet välkomna.

Barnet är inte Donalds. Jag antydde
bara det för att skona dina känslor.

- Mina känslor?
- Ja.

Det är Mellors barn
och det är därför jag måste fara.

- Talar du sanning?
- Ja.

- När inleddes detta?
- I våras.

- Då var det du i kojan?
- Ja.

- Du borde avlägsnas från jordens yta.
- Varför det?

Med Mellors?

Det där eländiga avskummet?
Hur i Guds namn kunde du?

Han är en vänlig och kärleksfull man.

Men du älskar väl honom inte?
Du vill väl inte gifta dig med honom?

Kanske, om han vill ha mig.

Det här bevisar vad jag alltid trott.
Du är inte helt frisk.

Du är en sån där halvgalen kvinna
som jagar moraliskt fördärv överallt.

Vore det inte bäst
om du skilde dig från mig?

- Nej!
- Varför inte? Jag vill det.

Jag följer min egen vilja
och jag vill inte skiljas.

Om du går härifrån har du inget kvar.

- Var tänker du föda Mellors oäkting?
- Hos Hilda. Hon är på väg.

Du gör som du vill, Connie.

Farväl, Clifford.

Gå vart du vill,
men jag skiljer mig inte från dig.

Jag skiljer mig aldrig!

Farväl, mrs Bolton. Ni vet varför jag
far, men kan ni hålla det hemligt?

Lita på mig, milady.
Men det blir sorgligt för oss här.

Jag hoppas ni blir lycklig
med den andre.

Nej, Mellors ska resa utomlands.
Jag får nöja mig med det jag har.

Det hoppas jag. Lita på mig, milady.
Jag är er och sir Clifford trogen.

Om sir Clifford en dag kan tänka sig
skilsmässa, meddelar ni mig?

För er skull - absolut, milady.

Han kan nå mig genom Hilda.

Hon väntar på er utanför.
Hon ville inte komma in.

Farväl.

Milady, det ligger
ett brev till er här.

Milady, jag har fått min skilsmässa.

Bertha kom aldrig, så domaren gav mig
provisorisk skilsmässa. Äntligen fri!

Nu är jag i Southampton på väg
till Kanada. Båten går på lördag.

- Farväl, Ers nåd.
- Farväl!

- Southampton?
- Tror du vi hinner i tid, Hilda?

- När lättar båten ankar?
- Jag vet inte. På eftermiddagen.

- Vilken kajplats?
- Jag vet inte.

Det kan väl inte vara så många båtar
på väg till Kanada?

Connie, det är inte lite du begär.
Du frestar på min systerkärlek.

- Och resan kan vara i onödan.
- Jag vet det, men försök ändå.

- Är inte det här rena dårskapen?
- Det ger jag blanka fan i, Hilda.

- Tänk om han har fått nog av dig.
- Det har han inte.

Nåväl, Connie. Du vinner.

Då åker vi!

En man måste klara sig själv,
men lita till nåt än större.

Jag litar till lågan oss emellan.

Min längtan efter dig och glöden
oss emellan kan de inte utsläcka.

Jag har skrivit så många ord
eftersom jag inte kan röra dig.

Om jag fick sova med dig i min famn,
kunde bläcket stanna i flaskan.

Hilda, snabba på,
annars missar vi båten!

Oroa dig inte, Connie.
Det går alltid fler båtar.

Jag har inte råd att missa den här.

Jag föredrar skepp som mötas
i natten. Du också, en gång i tiden.

Du menar väl inte Dresden?

Alla ljuvliga tyska studenter som
sjöng serenad för oss i Schwarzwald-

-och de lätt glömda kärleksaffärerna.

Jag minns sångerna
bättre än älskarna.

- Det är jämnt.
- Tack så mycket.

De stadiga unga männen
i sina lederhosen...

Den ene var den andre lik.
Men det gäller de flesta män.

Inte Oliver. Därför måste jag träffa
honom eller förneka mina känslor.

Du förstår väl?

Ja, Connie, jag antar det.

Jag visste att du skulle förstå
till slut.

Jag kommer att sakna dig.

Om du träffar en trevlig
ridande polis - spara honom åt mig.

Jag tycker inte om att tänka på dig.
Det plågar mig och gör inget för dig.

John Thomas avsked till lady Jane var
sorgset, men med hoppfullt hjärta.

- Tänker ni på kvinnorna där hemma
- Ja, faktiskt.

Oroa er inte. Det finns gott om
bra kjoltyg dit vi är på väg.

Det är inte därför jag åker.

En kvinna betyder inget för en man
tills hon är en del av honom.

Sen är de värre än malarian
som gossarna ådrog sig i Gallipoli.

Sir John Thomas,
inställ er på övre däck.

Vilket namn!

Lady Jane väntar på sir John Thomas
på övre däck. Var vänlig kom genast.

Jag behöver hjälp med bagaget.

Med nöje, milady.

Tror du
att det är väldigt kallt i Kanada?

Vi kan nog hålla oss varma.

Subrip: TomTen

Översättning: Adam Islam Dahlström
PrimeText International, 2007

Textadministration:
PrimeText International, 2007